Vi sparar nu så vi kan vara fattiga sen!

12
216

Den här bloggen har signaturen Martin som sin chefsarkeolog och han letade fram det här inlägget som jag tyckte var värt att damma av och posta igen. Det är ett gammalt inlägg som publicerats tidigare men som genom mina flyttar och omstuvning av kommentarssystemen tappat sina kommentarer.

Chefsarkeolog tänker ni. Vad är rollerna här på bloggen egentligen? Jo:

Den ideologiska ledningen består ju av mig, Storugglan och Kalle56.

Chefsarkeolog är alltså Martin numera.

Åsa är vår Bortugalkorrespondent.

Jkr är försäkringsansvarig.

Har jag glömt någon?

Till ursprungsinlägget!

Skjuter den som spar livet framför sig, frågade sig Långsiktig Investering i helgen. Ska man leva i framtiden?

Lever man livet om man spenderar nu, frågar jag?

Hur långt bort är framtiden och kommer den till mig, undrar vi alla?

 

 

Jag har inga svar på frågorna ovan men jag har kvalificerat mig för att kunna ha en hel del synpunkter och åsikter, vilket jag förövrigt brukar ha även när jag inte kvalificerat mig.

Jag tycker idag att vi alla ska spara en ganska hög andel av vår inkomst varje månad – vårt mål är att spara cirka 50% av vår inkomst på månadsbasis – men inte alls för att jag tycker att man måste dö rik eller skjuta något på framtiden, utan av två andra skäl.

  • Konsumtion löser inte grundläggande problem. Stress blir inte bättre för att du köper alkohol eller hämtmat – tvärt om. För lite tid med familjen löser man inte med en veckas resa. För lite träning löser du inte med ett gymkort. Listan kan göras lång men för oss är det något av en grundläggande princip att det inte går att konsumera bort ett problem i längden.
  • Utspädningen av tid och pengar i ett liv där du försöker nå någon sorts lokal lyckomaxima varje dag blir för stor. Allt utom triviala mål blir ouppnåeliga. Omvänt formulerat: resan, träningen, bilen, huset, hobbyn, ja det mesta som du verkligen skulle vilja göra, uppnå eller äga innan du dör är inom räckhåll om du kan fokusera din tid och dina pengar.

Spendera på; köp lite större boende än du behöver, köp ny bil, skaffa en Rut som städar, gå ut och ät, köp hemmabio, teckna tv-abonnemang, sommarstuga och köp en extra servis. Glöm för helvete inte att renovera något och köpa sista modellen av någon telefon!

Sätt dig sedan och fundera på om du är i ett bättre eller sämre läge än du var innan du gjorde alla inköp. Vad hade hänt om du gjort motsatsen? Skalat ner till mindre bostad, sålt bilen och sparat pengar? I vilket scenario har du flest/mest/störst möjligheter när du ser framåt?

Och om du ser bakåt. Hur kul var det att montera upp hemmabion om du jämför med att läsa en bok?

Lever man livet om man spenderar nu, var frågan. Nej, “knappast” är vad jag kommit fram till. Jag är inte den förste som kommit till den slutsatsen. Exempelvis, I boken Rich Dad Poor Dad använde man begreppen “buying stuff” och “buying liabilities” för att kategorisera två köpbeteenden. “Stuff” kan vi översätta till prylar och enkla tjänster som inte kostar så mycket och därför är försvarbara inköp där och då men som inte leder någonstans. Det är det vi oftast skulle kalla “skit”. I Rich Dad Poor Dad påstår man att det här är typiskt låginkomsttagare att köpa “stuff”.

“Liabilites” är inköp som välbärgade gör. Det är inköp som ökar ägarens åtagande både i tid och pengar. Bilar, hus, sommarstuga och båt är typiska inköp i den här kategorin. Typiskt underskattar vi alla våra kostnader i den här kategorin då dom oftast tickar på dygnet runt, året om.

På sikt så är kostnaden jämfört med nyttan på både “stuff” och “liabilities” negativ, både ekonomiskt och i termer av fokus i tid och energi. Vi i vår familj är inte de första som kommit på det, alltså.*

Men tänk om jag dör i morgon då, undrar du! Ja för det första så handlar inte sparsamhet enbart om att söka belöning längre fram. Det handlarlika mycket om att kontroll över sitt liv och inte se sig själv som konsument. Där finns faktiskt en belöning direkt.

Men alla har vi mål för framtiden, så ärligt, hur långt bort är framtiden?

Det intressanta är att det bestämmer du själv!

Ju större fokus du har vad gäller tid och pengar ju närmare är framtiden! Om du sparar 50% av din inkomst så kan du vara ledig vartannat år med bibehållen levnadsstandard. För oss så är en Porsche Cayenne två års sparande bort om vi vill köpa en sådan – helt obegripligt att någon gör, men ändå. Om jag vill vara hemma när mitt barn är sjukt eller sitta vid min fars dödsbädd när det blir aktuellt kan jag göra det redan idag utan att tänka på pengar. I många avseenden är framtiden redan här om du fokuserar!

När du inser det så handlar det mer om att göra något av framtiden än köpa ett substitut i väntan på något som aldrig sker!

 

 

Slutsats
Att spendera tid och pengar i ett vardagligt “unna sig” scenario gör att vi missar så mycket potential i livet, inte att vi fångar nuet. Vi bränner tid och pengar och får väldigt lite tillbaka. Det är faktiskt så att ett ofokuserat liv som går ut på vad nästa inköp går ut på snarast är i motsatsförhållandet till att fånga nuet.

Men visst finns det teoretiskt en risk för att man försakar delar i livet för att göra något senare om vi skjuter saker på framtiden. Att göra något senare är att inteckna en tidpunkt som kanske aldrig inträffar. Så att skjuta saker på framtiden är ingen bra idé om framtiden är långt fram. Men det går att åtgärda. Byt förhållningssätt, öka ditt fokus i form av pengar och tid och framtiden är närmare än du tror. Den kanske redan är här!

* Tjänster då? Rut, restaurangbesök, massage. Är inte det en annan bättre vardagskonsumtion? Tyvärr lider tjänster starkt av livsstilsinflation – du värderar ner tjänster som blir vardag – och dom tar också fokus i form av pengar och energi på samma sätt som saker.

Not1: Långsiktig Investerings blogginlägg hittar du här.

Not2: Rubriken kommer från ett brev som Mr. Money Mustache publicerade på sin blogg för ett par månader sedan.

Vill du läsa fler inlägg i samma anda? Läs då gärna Det är fattigt och jävligt, Kan du köpa dig glad?, Framtiden är snart här eller Gör det svåra när det är enkelt.

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan!  Följ på Twitter!

12 KOMMENTARER

  1. Klockrent inlägg. Det här är precis sådana frågor som jag funderar på. Man får dessutom alltid höra av omgivningen motargument till varför man ska spara nu: Att livet är här och nu och inte om 20-30 år. Man vill leva livet här och nu och inte vänta på en framtid som kanske aldrig kommer. Men det handlar inte om det. Utan man behöver återta chefskapet över sitt liv, få mer tid till fokus på det som är viktigt. Man kan inte konsumera sig fram till lösningen. Som du skriver, framtiden kanske redan är här. Och att inte unna sig hela tiden (och gud vad jag är trött på det uttrycket, det har blivit lite av en religion i vårt samhälle) leder till ett bättre nu eftersom man lägger med tid och fokus på de saker och människor som är viktigt och till en bättre och friare framtid (nära som avlägsen) genom att få större frihet att göra vad man vill, vilket ett sparsamt och minimalistiskt leverne möjliggör. Intressant är det du skriver i slutsatsen om att man missar potential i livet om “unnar sig” för mycket i vardagen. Tvärtom mot vad många tycks tro.

    • Hej Martin,

      Tack för en klockren kommentar får väl jag säga. Att inse att det finns andra val som inte är helt intuitiva är svårt, men när man väl sätt det faller det sig helt naturligt. En enorm skillnad på före och efter.

      Det här inlägget är skrivet på min gamla blogg, tyvärr försvann kommentarerna i flytten, och måste vara mer än två år gammalt. Då var det nya upptäckter vi gjorde. Idag har det som då var nya livsval sitter numera mycket hårdare och känns naturliga.

      Det intressanta är att i takt med att jag hittar andra livsval som känns bra så ser jag att allt fler runt om gjort liknande val. Vi är inte alltid ensamma i våra insikter alltså! Långt från!

    • Per,

      Rubriken kommer från ett brev till Mr. Money Mustasche där frun till en välavlönad man som strävar efter ekonomisk frihet lättar lite på trycket, kan vi säga :). Hon hävdar att dom sparar nu för att kunna gå tidigt i pension och inte jobba längre fram. Men då kommer dom ändå få leva snålt, relativt hennes referens. Så hon tillhör de förmögna, men lever snålt så att hennes man ska kunna sluta sitt välbetalda jobb tidigt för att då vara “fattig”.

  2. Tack för att jag fick vara med. Bortugalkorrespondent! Tackar tackar! Ur ett bortugisiskt perspektiv kan jag säga att känns väldigt svenskt att “unna sig”. Luther-trots?

    • Varsågod Åsa!

      Kul, jag har aldrig tänkt på att det kan finnas olika syn på “unna sig” beroende på kultursfär.

      Unna sig är vanligt även i anglosaxiska kulturer, så mycket är säkert i alla fall.

  3. Jag brukar unna mig en tur på HM och se vad som finns där – är det välbesökt och det klirrar i kassalådorna köper jag HM aktier. På rea naturligtvis.
    Eller som l’oreal utrycker det så ofta det kan: because you’re worth it
    Då brukar jag tänka på att delägaren Nestlé är ett bra bolag, och att jag borde unna mig mer av det. Tyvärr har de ju ytterst sällan rea,

  4. Ideologiska ledningen. Haha. Tack för förtroendet. Äntligen en roll som kan fylla tomrummet efter arbetslivet 🙂

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna