Ett perfekt liv! Det är vi värda!

17
66

– Jag är för snygg för den här jävla skitbilen! 

Min jobbarkompis fru var minst sagt förbannad på skitbilen de skavde runt med. Någont hade inte fungerat som det skulle när hon varit ute och fixat ärenden med barnen. Lite vardagsstressad kunde hon inte hålla känslorna ifrån sig. Hon kom hem, ryckte upp ytterdörren och deklarerade att hon förtjänade något bättre! Det intressanta med tankar och känslor som i exemplet med min kompis fru är att de  1) är relativa – vi kommer alltid att relatera bilen till sammanhanget vi är i – och 2) naturligt enkelriktade. Vi strävar alltid efter mer och högre upp i belöningstrappan.

 

 

Bilexemplet handlar inte bara om yta. Min jobbarkompis fru ville ha en bil som var säker, bekväm och driftsäker. Det handlar om en ganska bred bas av känslor kring bekvämlighet och image. Hos oss ser vi det i vardagen kring vår lägenhetsförsäljning. Vi städar exempelvis själva inför visningen och kommer flyttstäda själva. Är det rätt prioriterat? Det är mycket tid som skulle kunna använts till träning, tid med barnen, läsa eller bara koppla av och njuta. Med pengar på banken dessutom så är vi nog lite för snygga för det här!

Eller som när vi köpte bil: vi är sex i familjen men köpte en liten bil för fem! Det gör att en helg i stugan är en transportmässig mardröm. Känslan av att jag är för snygg för bilen är påtaglig! 

De senaste två år en har det mesta jag gjort varit tvärtemot vad jag lärt mig tidigare i livet. I stället för att unna mig det som gjort livet enkelt och mig snygg så har jag klivit rakt ner i skiten som alla helst vill undvika. Jag sover på golvet i vår stuga. Jag har en bil som är gammal och för liten. Jag cyklar svettig i ur och skur. Jag tar extraknäck där jag får serva välbärgade pensionärer på min fritid och fäller träd med yxa. 

Det finns så många val som vi skulle kunnat, eller kanske borde gjort annorlunda. 

I grunden gör vi det här för att spara pengar. I många delar så ligger vi nära en socialbidragsfamilj – även om liknelsen haltar i många avseenden – i levnadsstandard och betingelser. 

För att framstå som Jesus bland snåljåparna så här i Påsktider så skulle jag kanske runda av blogginlägget här och hylla mig själv och sparsamheten. Men helt ärligt är det vi gjort när vi ställt om till ständigt snålande inte utan problem. Tvärt om! I många fall är vi för snygga för den livsstil vi valt! 

Att aldrig göra valet som gjort livet där och då perfekt är ibland mentalt jobbigt. Att gå med underkläder som har massor av hål är mindre jobbigt än att ha en bil för fem när familjen är sex personer stor. Men känslan av att välja bort det perfekta livet finns alltid där i varje val! 

Men det jävla gnidandet kommer inte utan belöning! 

Den mest uppenbara förändringen är vår minskade kravbild. Vi har frivilligt gjort det som de flesta gör allt de kan för att undvika. Vi har gått nedåt i kravtrappan! Vi nöjer oss med mindre! 

Det andra är känslan av att kunna göra mer själv. Vi löser livet med den lilla bilen eftersom vi faktiskt kan åka kollektivt! Vi bär vatten på gården. Vi kan putsa bänkskivor inför visningen av lägenheten utan att gå sönder. Det ökar vår frihet och minskar vårt tvångsmässiga beroende till jobb, prylar och pengar. 

Det välbärgade konsumtionslivet handlar om att skapa det perfekta livet. Ett liv där du sätter dig själv på en piedestal som ständigt växer allt högre upp i skyn. Till skillnad från antikens kungar så har du dock ingen slav som gör livet på din pinne möjlig utan slaven är du själv! Det är du själv som ska föda den krävande oduglingen som vill ha en allt högre piedestal. 

Att distansera sig från divan på sin tron – och hela hans familj som vill åka med i samma resa – är inget annat än förlösande!

Ok, jag erkänner att vi och jag förmodligen skulle kunnat göra andra val inom ramarna för det traditionella konsumtionslivet. Men det var inte så att vi inte försökte. Vi köpte mer tjänster och gick ned i arbetstid. Gjorde det som ska göra livet lättare för en barnfamilj. Problemet är bara att många val och mönster som följer med dem är stöpta i samma enkla gemensamma mall. Jobba – kanske lite lagom – och skaffa dig en matchande ekonomi så pengarna är slut i slutet på månaden. Det bör räcka till ett radhus och en skaplig Ford Mondeo som basalternativ;  VW Passat Alltrack av nyare modell och hus på landet för de lite mer välbärgade eller: Audi och villa på gräddhyllan för de som faktiskt lyckas. 

I grund och botten handlar det här om orsak och verkan. Vi borde forma våra liv så att vi lever det liv vi vill. Bostäder, bilar och semestrar får anpassas därefter. De är ett resultat i det liv vi lever. Inte ett krav som först ska uppfyllas. 

Hade jag insett det här tidigare så hade jag tidigt gjort några andra val i livet: 

  • Jag hade prioriterat min frihet. 
    • Jag hade knutit mig mindre till prylar och platser. 
    • Jag hade strävat efter en ekonomisk buffert. 
    • Jag hade gjort lite mer själv – mindre med familjen – utifrån mina preferenser. 
    • Jag hade varit mycket mer skeptisk till storföretag som arbetsplats. 
    • Jag hade undersökt möjligheten till egenföretagande mer aktivt. 
  • Jag hade verkat för större möjligheter att designa mitt eget liv. 
    • Jag hade ställt andra krav på min arbetsplats och mitt arbetsliv. 
    • Jag hade mer aktivt jobbat med att säkerställa alternativa inkomstkällor. 
    • Jag hade jobbat mycket mer med personlig utveckling. 

Jag vet inget om min arbetskamrats fru. Men rent allmänt så är det inte kraven från en hög piedestal som gör oss snygga och sexiga. De flesta kommer uppfatta en äventyrlig student som ger sig ut i livet via kollektivtrafik med ett tält på ryggan som mer attraktiv än finkärringen med höga krav. 

Kanske är det just den dåliga bilen som gör min arbetskamrats fru snygg! 

 

 

Not 1: Det här inlägget skrevs på en bredbandsanslutning modell usel. Då jag bara har och använder en jobbmobil så följer ett mycket begränsat bredband med varje månad. När datatrafiken nått sitt tak så blir det inte bredband utan surt snålband av uppkopplingen. Jag är egentligen för snygg för den typen av skituppkopplingar samtidigt som det gör mig smått vansinnig. Men det är så jag opererar nuförtiden! 

Not 2: Det finns en typ av finkärringar – termen får även inkludera män – med rejäl distans som faktiskt lyckas vara både finkärring och student samtidigt. Människor med den mognaden och det registret har potentialen att vara riktigt intressanta att umgås med. Men det är ingen dussinvara! 

17 KOMMENTARER

  1. Fattar att detta var ett inlägg tänkt att provocera lite och få oss läsare att tänka till såhär i påsktider. För inte är Tom en person som sätter sig själv på en piedestal och ser ner på vare sig fint folk eller andra för att han väljer att gnida bänkskivor själv? Sen vill jag ändå tro att de du nämner i not 2 är vanligare än du tror. Keep it up!

    • Hej Dan,

      Nej, inlägget var inte tänkt att provocera. Inte alls faktiskt! Du får gärna förtydliga vad du tycker är provokativt och vad det är du verkar vilja nyansera.

  2. Du träffar huvudet på spiken!

    Jag är för ful för min bil! För ful för ett finare hus, eller sommarstuga!

    För ful för snyggare kläder och egentligen för ful för min fru men hon står ut med mig ändå!

    Gud välsignelse vanemänniskor!

    • Hej Kalle,

      Eftersom allt inom det här området är relativt så kan du glädja dig med att din fulhet gör din bil snyggare. Likaså din fru framstår i bättre dager bredvid dig.

  3. Mauro Scocco “Ingen som vinner” — 1991

    Vi kan kalla det frihet
    Det ser ut som misär
    Vad är det för liv som vi lever här
    Du har 15 kanaler på färg-TV
    Men luften du andas är inte ren

    Ja öppna dina ögon, se dig runt omkring
    Vi har bytt allt som är viktigt, mot meningslösa ting
    Något måste hända, ber till Gud att vi hinner
    I loppet som vi springer
    Finns det ingen som vinner
    Ingen som vinner [x2]

    Alla barn, av moder jord
    Så jag fattar pennan och skriver dessa ord
    Och inget är för evigt, inte himmel eller hav
    Hon, fått vad hon tog, vad hon klarar av

    Ja öppna dina ögon, se dig runt omkring
    Vi har bytt allt som är viktigt, mot meningslösa ting
    Något måste hända, ber till Gud att vi hinner
    I loppet som vi springer
    Finns det ingen som vinner
    Ingen som vinner [x2]

    När dimmorna skingras finns frågorna kvar
    Och tron på vår nästa är det enda vi har
    Det här är ingen lek, det här är på riktigt
    Så, hör vad jag säger för det här är viktigt

    Ja världen den snurrar, alldeles för fort
    Ingen har väl riktigt, insett vad vi gjort
    Alla vill ha det bättre och vi blir bara fler å fler
    I loppet som vi springer
    Finns det ingen som vinner
    Ingen som vinner [x2]

    Ja öppna dina ögon, se dig runt omkring
    Vi har bytt allt som är viktigt, mot meningslösa ting
    Något måste hända, ber till Gud att vi hinner
    I loppet som vi springer
    Är det ingen som vinner
    Det finns det ingen som vinner

  4. Kändes först som ett klockrent inlägg, men sedan drog mina tankar iväg i en jobbig riktning. Hur är det med arbete? Är vi som strävar efter ekonomisk frihet för snygga för att ha ett vanligt jobb?

    • Hej Peppe,

      Ja, i många av de bloggupplägg vi ser kring ekonomisk frihet så är det bara en byggsten i försöket att skapa det perfekta livet!

      Det jag tänker är väl att alla handlingar som går emot din personlighet eller “kostar” dig något i jakten på ett mer “matchande attribut” bör ifrågasättas. Jobb – eller inte – ingår i högsta grad där!

  5. Vad är anledningen till skepsis gällande storföretag som arbetsplats? Vad menar du skulle vara bättre, mindre företag eller egenföretagande?
    /Johan

    • Jag har jobbat i storföretag sedan 2002 någonting. Storföretag är intressanta för att de är internationella och har förmågan att att göra och leverera saker/tjänster som småföretag bara kan drömma om.

      Men de är också ofta väldigt själsdöda verksamheter. Grundaren saknas oftast. Företagskulturen är otydlig, om den finns, och det finns en ömsesidig bruksmentalitet där det finns ett ömsesidigt beroende som bara belönar en aspekt på livet. Den ekonomiska loopen med arbete och lön.

      I samtliga storbolag jag jobbat är företagets interna liv, med internpolitik, nedläggningar, flytt av verksamhet, och kraftfulla chefer som kommer och går mer än 50% av arbetet. Ofta, men inte alltid, skapar det en sorts medelmåttekultur.

      Men det kanske finns storbolag som är annorlunda? Eller?

  6. Intressant inlägg! Gillar hur du beskriver känslan ”för snygg för” något. Jag är just nu i den där åldern 25-35 när flera av mina vänner börjar ”unna sig” saker de inte haft råd med som studenter: köpa lägenhet/hus, skaffa bil, m.m, men fortfarande inte har några barn att ta hand om. Själv vacklar jag lite kring om/hur jag vill växla upp när jag tar examen om några år. Jag trivs med det enkla livet, men vad är egentligen enklast? Just nu är mitt liv ganska nedväxlat, men det känns inte så enkelt för det. Jag stör mig på att vara så låst i de enstaka busstiderna som finns, om man vill ut i naturen en söndag, och att det så snabbt blir stökigt när man bor litet. Tror du att less alltid är more, eller finns det ett gyllene medelvärde man kan hitta fram till? När man ser sådant som ”Tiny House People”-dokumentären får man ju lätt för sig att man kommer bli lycklig om man bara rensar ut sina grejer och bor på 9 kvadratmeter. Precis som du skriver måste man ju ta med ekonomin i beräkningen , men hur hade du valt att bo om du hade haft ganska obegränsat med pengar?

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna