Barnsparande ett måste?

14
127
barnsparande

En god förälder har naturligtvis ett sparande till sina barn. Det som allmänt kallas barnsparande. Men varför?

Jag hörde en gång en psykolog som sa något i stil med:

Som förälder gör man allt för att ens barn ska slippa olyckor, sorg och trauman. I själva verket är obehagliga, och det som vi vuxna ser som livsförändrande, händelser något som barn hanterar relativt bra. Vanor och tankemönster är barn i stället väldig perceptiva för och det de lär sig i tidig ålder hänger med hela livet.

Det här är tänkvärt ur flera perspektiv och det är en av förklaringarna till varför barn som utsätts för enskilda övergrepp – så som överfall – ofta klarar hemskheterna till synes bättre än barn som exponeras för ogynnsamma beteenden – så som alkoholism, föräldrar med ätstörningar, privatekonomisk problem – under lång tid, även om barnen inte har det speciellt eländigt.

Men vi ska inte fastna i barnuppfostransfilosofi, utan här pratar vi främst pengar och personlig frihet. Frågan här är vilka värderingar vi för över till våra barn inom det privatekonomiska området och vilket ekonomiskt ansvar vi faktiskt har gentemot våra barn.

Barnsparande

En arbetskamrat sa när vi pratade barnsparande:

Men vi måste ju spara ihop så barnen kan lägga en kontantinsats på en lägenhet i alla fall. Annars kommer de ju inte kunna gå på universitetet.

Det här är en vanlig ståndpunkt bland akademikerna jag umgås med. Men jag är tveksam till att det är ett gott skäl för att spara till barnen. Av flera skäl:

  • När jag och mina vänner pluggade så var de som fick vara mest uppfinningsrika, kring exempelvis boende, de som utvecklades mest under studielivet. De skaffade sig också vänner för livet i processen.
  • Det är uppenbarligen felaktigt att det inte går att studera om man inte kan köpa lägenhet.
  • Det sprider en inställning från förälder till barn som visar att lösningen på alla problem finns i plånboken endast.
  • Att bli student är att bli stor och ta ansvar för sitt eget liv. Det är barnens liv inte ditt. De ska bygga det själva utifrån sina förutsättningar.
Claes Hembergs bok 'Spara med barnen: från veckopeng till egen lägenhet'
Tankarna här är inte så annorlunda mot det som förekommer på andra håll utom möjligtvis synen på sparande till boende. Claes Hemberg har exempelvis skrivit en bok som handlar om vårt sparande till barnen. Där gör han gällande att det är just insatsen till första bostaden som är det viktiga i barnsparande. Resten handlar mer om vilken attityd och kunskap man ger barnen.

Men även om Claes är klok så undrar jag varför vi som föräldrar inte ska betala av på våra egna skulder först. Dessutom ifrågasätter jag hur viktigt det är att barnen får hjälp med handpenningen till sitt första boende. Snittlönen för en lågutbildad ung människa hamnar idag i intervallet 20 000 – 25 000 kronor i månaden (källa Ekonomifakta). Det ger en lön efter skatt i intervallet 15 500 – 19 000 kronor. Om man då lever som en fattigpensionär eller student på cirka 8 000 kronor så sparar man under ett år samman 80 000 – 120 000 kronor. Det innebär att en ung person på cirka ett år kan spara samman insatsen till en ordinarie mindre lägenhet på många ställen i Sverige!

Ett annat mer allmänt motiv till barnsparande är den klassiska ”grundplåten”. Att, oavsett om det är för studier eller för att flytta ut från hemmet mer allmänt, tillhandhålla en startpeng så att det går att köpa lägenhet och/eller inreda en sådan. Kanske finansierar det också inköpet av en första bil.

Jag har svårt att se nyttan även med den här typen av barnsparande. När jag flyttade hemifrån så flyttade jag direkt ihop med min nuvarande sambo. Vi hade tajt ekonomiskt men glädjen i att bo och leva för egen maskin var ju samtidigt enormt stor. Att köpa det grundläggande för köket – några kastruller och lite porslin på Ikea – och en säng var inga stora pengar för oss då och det är det inte för de som vill starta sitt eget hem nu heller. Men processen att bli vuxna och bygga vårt hem var en stor glädje för oss att genomlöpa och jag har fortfarande några av mina starkaste minnen från vuxenlivet kopplat till det liv vi levde då. Gudarna ska veta att det tog tid att bli av med solstolen som ända sittplats framför den ärvda pytte-TVn, men jag kan inte se att vi varit lyckligare om allt varit serverat och klart.

Barnsparande
Ett utmärkt sätt att göra sig osams med halva läsarskaran är att lyfta fram någon åsikt utanför mainstream kopplat till barn. Barnsparande är nog inget undantag.

Det är ju i skedet när barnet blir så stort att det flyttar hemifrån – om inte innan dess – som det är dags att lära dom grunderna i att styra och skapa sitt eget liv. Det är vi som föräldrar som har ansvaret för att lära baren rätt tankebanor och rätt beteende. Som jag ser det är vårt ansvar inte att säkerställa barnens konsumtion i tron om att de kommer drabbas av ett stort trauma om de inte har 40”s tv första kvällen hemifrån.

 

 

Som förälder är tricket att guida sina barn så de undviker de värsta potthålen här i livet och sedan glädja sig åt den resa barnen gör. Det är en gåva att få vara med någon så nära i deras livsresa. Vårt ansvar kan aldrig vara att säkerställa den konsumtion vi tycker de borde göra för att få ett liv som passar oss. Det är en form av kontroll och manipulation som vi utövar för vår egen skull, inte för våra barns.

Vi har sparat så att det i dagsläget finns cirka 10 000 kronor per barn i form av öronmärkta pengar. Där har vi stannat. Det är den ekonomiska buffert vi kan ge våra barn – men jag är långtifrån säkert att vi kommer ge våra barn så mycket – den dag de flyttar hemifrån. Grundinställningen måste vara att barnen själva bygger den buffert som krävs för att kunna ta språnget in i vuxenlivet, eller att de anpassar mun efter matsäck.

Utifrån det kan jag säga att om jag hade varit så mogen som jag är idag kring privatekonomiska frågor för 10 år sedan så hade vi inte sparat en krona i barnens namn, utan helt fokuserat sparandet till vår egna portfölj.

Betyder det här att barnen får klara sig själva helt och hållet? Nej! Det tycker jag inte! Det är för svart eller vitt och så enkelt är inte livet. Jag tycker det handlar om vilka beteenden och grundläggande värderingar vi kommunicerar till våra barn. Jag tycker min dotter kan bo i tält några veckor när hon börjar på universitetet, eller dela rum med fyra andra okända människor första terminen. Det är hennes äventyr och hennes liv. Men samtidigt kan jag tänka mig att finansiera studiegången om hon kan hålla nere kostnaderna. För att hon inte ska behöva ha en skuld som hon behöver förhålla sig till under stora delar av livet.

När jag formulerar mig så här hamnar jag på rejäl kollisionskurs med mina arbetskamrater och många andra i min omgivning. Standardupplägget är i stället: vi finansierar handpenningen på lägenheten men barnen får ta studielån. Sedan köper vi till dyrare utrustning som krävs, så som mobil, dator, tv och stereo. Lite fräckt: de flesta vill alltså föra över sitt konsumtionsupplägg på sina barn redan innan barnen ens skaffat en inkomst!

Det klart du ska spara!

Jag tycker du som förälder ska spara. Jag tycker du ska spara massor! Jag tycker bara inte att du ska spara för att ge dina barn en summa pengar på deras på deras 18-årsdag. Jag tycker du ska se er familjs ekonomi i ett sammanhang. Det finns dessutom inget värde i att särskilja på pengar och pengar. Barnsparande, bilsparande och pensionssparande handlar allt om samma pengar.

Avslutningsvis – varför ska du lita på mig?

Det finns starkt etablerade sanningar kring sparande i Sverige. En sådan är att vi ska spara till pension och en annan handlar om att spara till våra barn. Det finns två drivande krafter bakom budskapen. Den ena gruppen är människor och organisationer som vill väl. Den andra är de som har produkter som matchar det behov som kommuniceras.

Anledningen till att jag har en annorlunda åsikt kring barnsparande har i grunden att göra med att jag har en annan livssyn än många andra. Jag anser inte att det är en katastrof att spara samman lite pengar själv när man börjar jobba. Tvärt om!

Men jag bejakar också den förändring som sker i vår omvärld. Det är förändringar som är kopplade till att många kommer vara välbärgade när barnen är vuxna men ha ekonomiskt tufft när barnen är små och därför finns inte så stor vits med att dela upp pengar i olika potter.

Valet är ditt, men om du bestämmer dig för att spara åt dina barn så se till att använda Avanzas eller Nordnets ISK eller kapitalförsäkring. Minimera avgifterna på de val du gör. Jag väljer aktiefonder för hela slanten till våra barn. 

Ska vi prata vidare över en kopp kaffe?
Om jag bad dig skulle du bjuda mig på en kopp kaffe på ett bättre fik för 50 kronor? Som tack för det jag skriver på bloggen; för att få möjligheten att invända mot något jag sagt eller för att få höra lite mer om hur jag tycker och tänker?

Om svaret är ja, så ber jag dig överväga att stödja min Kickstart-kampanj med 50 kronor.

Vill du läsa mer så rekommenderar jag z2036s inlägg kring barnsparande som är mer praktiskt och mer “hard fact”.

14 KOMMENTARER

  1. Intressanta tankar. Jag är själv kluven. Fick själv inte mycket av föräldrarna när jag fyllde 18 (eller 19 då jag flyttade hemifrån). Fick inte någon kontantinsats eller bil. De pengar jag fick gick till att betala hyran när jag hade det tufft med CSN. En del av mig vill underlätta för barnen så de slipper det jobbiga jag hade. En annan del av mig håller med dig, att utmaningarna är en del av det som gör livet intressant. Jag hamnade på korridor, bodde där i sunket men hade det skitskoj ändå. 90% av mina bästa vänner har jag kvar därifrån. Min slutsats är ändå att jag sparar en bra summa till barnen, men det kommer inte automatiskt att tillfalla dem vid 18 års ålder. Istället kommer jag fostra dem att bygga vidare en egen pengamaskin så att den blir 3 gånger så stor som jag kommer att (hinna) lyckas med.

    • Hej Maxa Allt!

      Du ser! Två kontrollfrågor bara.

      1) Om du får använda pengarna själv – de du öronmärkt till barnen – till något eller ge dem till barnen, vad väljer du helst?
      2) Hur vet du att din dröm om frihet med penningamaskin är dina barns?

      • 1) Jag väljer att jag styr pengarna som används till något som gynnar barnen. Mer kontroll i början och ju mer mogna de blir desto mer får de påverka besluten.
        2) Det vet jag inte. Men det är mina villkor. Vill de inte ha pengarna är det ju lugnt, de står fortfarande i mitt namn 🙂 Alternativt, om de kan argumentera för en annan användning av pengarna så finns det nog möjligheter, men jag (och frugan) är juryn.

  2. Tycker helt klart att du har rätt i mycket, nu har jag själv inte barn men inbillar mig att jag skulle resonera likadant.

    Jag kan tänka mig att de här med barnsparande egentligen handlar om nån sorts press på föräldrar, av andra föräldrar, att man måste spara till barnen för att vara en “bra” förälder och därmed kanske mest används av de som inte sparar till sig själva eller har kontroll över sin ekonomi.

    • Hej Jontwe,

      Det finns både en social förväntan som du skriver och en underförstådd oförmåga att hantera pengar som gör att man ska “säkra” något till barnen. Men om man kan skita i båda dem för att man skiter i förväntningarna och kan hantera pengar så får man ett annat läge liksom!

  3. Hej Tompa!
    Det som du beskriver är precis det som jag har provat på. Mina föräldrar hade aldrig möjlighet att spara ihop några pengar till mig. Jag tog mitt eget beslut att börja plugga på universitetet och bodde i korridor innan jag träffade min fru och flyttade ihop med henne. Detta har gjort att jag har fått vrida och vända på CSN pengarna några månader för att få ihop ekonomin. Det är enligt min erfarenhet mycket nyttigt. Man får fundera lite över vad saker är värda.

  4. Hej Tom,
    Du nämnde själv anledningen till barnspar i ditt inlägg. Att slippa studieskulden. Ett sparande under barnets första 18 år med 1000 sek per månad (barnbidraget) ger med marginal utrymme för att agera CSN åt ett barn under dess eventuella högskolestudier. Att som förälder månatligen betala ut samma summa som CSN lån då ger kommer inte att handikappa barnets ekonomiska tänk då denna får samma förutsättningar som alla andra, får leva på lika små medel som alla andra och får anpassa sig likt de som måste ta lån, men med den fördelen att slippa bygga en skuld. Inget jag hade förmånen att göra och jag har inte heller plågats överdrivet av CSN-skulden men något som jag hade uppskattat att vara utan. Tvivlar att pengarna i ett barnspar kommer “vara i vägen” och klarar man av att spara till sig själv ändå så ser jag bara fördelar med det. Livet är felkonstruerat där man har som mest pengar när man minst behöver det och tvärtom. 200k för en 18-20åring gör stor skillnad medan jag (optimistiskt kanske) räknar med att om 18-20 år se 200k som en vanlig månads fluktuering i portföljen 🙂 Man kan i alla fall alltid hoppas!
    Med vänlig hälsning,
    @FinansHenke

    • Hej FinansHenke!

      Ja, jag indikerade ju i inlägget att jag tycker lika. Samtidigt är det lite motsägelsefullt i bloggens totala sammanhang. Om det går att leva som barnfamilj på 10 000 kronor i månaden och det ger stora fördelar, inte minst kring familjelivet, så är det mycket att spara 1 000 kronor. Bränner man 65 000 kronor i månaden är det peanuts.

      Se även svaret till NärJagVill. Det här inlägget handlar om måsten. Det är bra att bo i ett bättre område för barnen, äta ekomat, använda cykelhjälm, åka i säker bil, ge barnen eget rum osv. Det blir aldrig slut på måsten. Så barnsparande kommer inte vara ivägen som du säger, men som förälder måste vi ju leva också.

  5. Jag tycker du verkar säga en sak men sedan är beredd att agera på ett helt motsatt sätt. Du vill inte ge dina barn pengar som de själva får använda efter eget huvud men är samtidigt beredd att stötta för att de ska slippa skulder (“Men samtidigt kan jag tänka mig att finansiera studiegången om hon kan hålla nere kostnaderna. För att hon inte ska behöva ha en skuld som hon behöver förhålla sig till under stora delar av livet.”).

    Jag ser ingen stor skillnad i att ge barnen pengar som de själva kan “portionera” om de så önskar eller att du som förälder “stöttar” för att de ska slippa låna.

    Mina föräldrar sparade till mig och jag måste säga att det var väldigt bra och trots detta lyckades även jag skaffa både erfarenheter och vänner under min studietid. Pengarna användes dock inte förrän till mitt husköp när jag var ca 30.

    Pengarna som mina föräldrar sparade till mig bidrog starkt till en viss ekonomisk trygghet och så gav det vägledning och förståelse för sparandets potential (ränta på ränta), vilket jag tackar för nu när jag gått i frivillig pension.

    /T

    • Hej NärJagVill,

      Till viss del har du rätt. Jag kände mig lite tvungen att nyanserar mig för alla som anser att det är egotrippen no one att inte förse sina barn med allt de pekar på. Anledningen till att jag ändå tyckte det gick att göra har med hur pengarna används. Jag har inte för avsikt att se till att mina barn genomgår en sömlös överföring från barn till vuxenlivet vad gäller konsumtion. Men utesluta att jag skulle köpa mat och kläder för det mest elementära är att gå väl långt. För mig finns den en nyans där.

      Att vi ska säkra en trygg ekonomisk framtid till våra barn är ju ytterligare ett måste som jag ville ifrågasätta och som jag anser är väldigt tveksamt!

  6. Spännande tankar.

    Vi sparar till barnen sedan de föddes, men det är inte till dem.
    Det är till för oss att hantera de kostnader som dem i sig medför senare i livet; hjälpa till att betala körkort, långresor som man kanske vill göra när de är lite större.

    Jag hade kunnat tänka mig att istället starta ett långsiktigt sparande tillsammans med dem när de är 18-19 år, med förbehållet att jag kan spara där åt dem ifall de också gör det. 🙂

    • Hej Stf,

      Som du säkert förstått så är jag ju skeptisk till synen att vi måste hjälpa barnen att konsumera. Vad händer om de inte får körkort och långresa utan får tjäna samman det själva?

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna