Vad har du gjort för sista gången?

6
53

Att förenkla sitt liv handlar till stora delar om att inse och acceptera vissa, ibland svårsmälta, fakta och sedan göra något baserat på det. För oss finns det två grundläggande sanningar som varit bärande i vår förändring, nämligen att vi inte kan:

  • göra allt samtidigt, eller
  • hindra tidens gång.

Fast det är inte alltid så vi tänker. I praktiken blir det lite mer “allt har sin tid” och när en fas är passerad så har vi upptäckt att vi mår vi bra av att gå vidare, lägga historien bakom oss och rensa ut det gamla. Mentalt så väl som fysiskt. Det är det som gör att vi, som så många andra, uppfattar minimalism och “decluttering” så befriande.

Tyvärr är inte acceptansen av de två punkterna i inledning utan konsekvens. När vi gör val att gå vidare eller tiden går så betyder det att vi någon gång gör något för sista gången. Det är faktiskt ganska skrämmande, oroande och lite sorgligt. Att tänka på att vi kanske har bott vår sista natt i vårt fina hus, berättat sista godnattsagan för våra barn, eller att vi kysst vår fru eller pojkvän för sista gången är inget som piggar upp.

Vad har du gjort för sista gången som du trots allt vill göra igen?

Ibland kommer slutet på något chockartat. Vi hinner aldrig bestämma något utan ställs inför fullbordat faktum. Som när någon dör, vi blir uppsagda från jobbet eller flyttar. Det kan bli så tydligt att vi gjort vissa saker för sista gången att det blir traumatiskt. Men steget blir taget, förändringen sker! Lite som när någon annan drar av ens plåster.

Men allt är inte traumatiskt. “Sista gången” händer oss ofta i vardagen utan att vi reflekterar speciellt mycket över det. Ofta bestämmer vi oss inte ens för att sluta med något medvetet, utan det bara sker. Tiden och vardagen fattar besluten åt oss. Men i många fall vill vi ofta ändå kämpa emot lite.  Obstruera mot beslutet. Därför blir golfklubborna kvar i förrådet till vi dör. Cykeln från den enda Vätternrundan vi cyklat likaså. Beslutet att vi använda prylarna för sista gången har fattats, men det blir inte påtagligt när prylarna är kvar.

 

 

Så här långt kan du nog dra slutsatsen att jag tycker att “gå vidare” och släppa det förgångna är något bra. Att du ska kasta och sälja skit du dragit på dig genom åren. Men riktigt så enkelt är det inte riktigt. Det är insikten om att vi inte kan göra allting samtidigt och att tiden går som betyder något. För med insikten kommer det aktiva valet. Det kan nämligen vara så att vi inte ska rusa vidare jämt! Vi kanske ska värna och nyttja det vi har!

6 KOMMENTARER

  1. Jag är öppen för att insikten kommer först efter det aktiva valet. Att man inte inser något av av verklig betydelse förrän man tagit steget och hoppat utan garantier för de finns inte.

    Men visst, det är inte alltid läge för något hopp. Tror sådana skutt inte kommer förrän verkligt behov uppstår. Före det kan man gott värna och nyttja det man har som du nämnde. Att tycka sig ha lätt för att hoppa och utan att känna ett inre trängande behov av det kanske snarare ska ses som flyktbeteende? Om något är lätt, betyder det alltid att det är rätt? På samma sätt kan det som möter inre motstånd betyda att det ännu inte är dags. Att i varje stund veta vad de inre signalerna just nu betyder förutsätter djup självkännedom.

    • Hej Eva,

      Din tolkning beskriver en vy, typ när vi står inför en förändring som vi själva ser och känner. Då är ju många av oss fega och kanske lite för ofta hänger kvar vid det gamla och kända. Men nästan alla känner motsatsen när det gäller konsumtion. Då är de flesta benägna att prova något nytt, att handla och fylla på. Kring hobbies, bostäder, relationer mm möts de olika vyerna på ett sätt som ofta resulterar i att vi helt enkelt skiter i att fatta beslut.

  2. Jag kommer ihåg hur ledsen min gammelfaster var när hon kom hem från sin sista utlandsresa och insåg att det var sista gången hon använde sitt pass. Den händelsen bär jag med mig som ett minne och en lärdom. Jag försöker vara medveten om vilka saker jag gör för sista gången så att jag kan ta vara på den stunden men oftast händer det bara. Framförallt med vardagliga saker, precis som du beskriver.

    Ett tänkvärt inlägg, tack!

    • Tack Malin,

      Ja, någon gång är den sista på saker som vi tar förgivna. Tänk att inse att livet är på väg att runda av.

      Själv tycker jag att vi hade större problem med det här när vårt liv var väldigt ofokuserat. Vi hattade runt från en sak till en annan. Nya upplevelser, nya inköp. När tempot sjunkit så händer saker mindre “automatiskt” vilket ger lite bättre kontroll.

  3. Jag har på senare tid reflekterat att jag lever mycket i framtiden. Jag har en massa mål och delmål, vilket kan vara bra. Tyvärr är det som att leva med skygglappar med siktet framåt, medan livet runt dig pågår. Jag stannar alltför sällan upp och reflekterar. Det är som att jag inte alltid deltar i livet. Min mamma var ofta väldigt nostalgisk och ledsen över gamla tider, det var bättre förr. Jag har nog därför blivit tvärtom och springer fort framåt utan att tänka. Jag vill inte vara vemodig över att något är sista gången (även om jag självklart är det – jag överdriver min beskrivning ovan). Men jag tror att mindfullnes är bra, stanna upp, lev i nuet oftare. Men var tacksam fler det du upplevt och ge utrymme för nya andra upplevelser.
    Flummigt…?
    Mot miljonen

    • Hej Mot Miljonen!

      Jag kan bara säga att “då är vi två”. Jag har haft noll koll bakåt, väldigt lite fokus här och nu, men massor av tankar framåt.

      Det är något som jag i stora delar ändrat, men som finns inneboende hos mig, vilket jag märker när jag mediterar exempelvis.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna