Tiden i vår relation

2
101

Gud vad jag slitit med det här inlägget! Trots det blev det inte alls bra. Det betyder att det jag skrivit om inte var speciellt klart för mig själv. Så med risk för egen mental hälsa, håll till godo!

För mig är tiden min mest trånga resurs. Det finns flera skäl till det som vi kan återkomma till i ett senare inlägg. Nu konstaterar vi mest att det är så.

Är det så för min sambo? Nje, inte riktigt på samma sätt upplever jag.

Har vi samsyn kring hur vi ser på tid såväl enskilt som familj. I vissa sammanhang ja, i andra nej.

Brist på tid?
Det kommer alltid mer tid. Hur kan jag då ha brist på tid?

I praktiken så är det nog överskott på aktiviteter, eller en önskan att göra mer som ligger bakom begreppet brist på tid. Lite förenklat så ser vårt liv ut så här:

  • arbete och familjeadministration (städa, tvätta, ..)
  • egen tid,
  • familjeaktiviteter,
  • paraktiviteter och
  • gemensamma projekt.

Ont om tid innebär här att vissa aktiviteter inte sker alls eller i en väldigt liten omfattning. Inlägget handlar alltså snarare om fördelning av tid mellan olika typer av aktiviteter, än brist på tid.

Vi träter normalt sett inte om sparande, vilket verkar vara det vanligaste i familjer som ska försöka hålla i pengarna av olika anledningar. Vi träter kanske inte massor om tid heller, men det är definitivt ett mer laddat begrepp.

Det finns intressanta paralleller mellan pengar och tid. Sedan dag ett när vi flyttade i hop har min sambo och jag haft gemensam ekonomi. Jag ser nog också tid som rätt mycket av en gemensam tillgång – att disponeras för mina mål och syften – medan min sambo ser, framför allt sin tid, mer som sin egen.

Fast min sambo skulle nog formulera sig tvärt om! Det beror nog på att hon gör så mycket mer av typiska familjesysslor som är kopplade till barn och hushåll. Men hon håller mycket hårdare i sin tid.

Vi är så olika i vår relation till tid. Vi prokastinerar exempelvis på väldigt olika sätt. Jag är ofta slö när jag skjuter på saker. Min sambo är ofta aktiv. Jag är slö rent allmänt medan min sambo utesluter mer målmedvetet. Jag är pressad under vardagarna, min sambo går hem och dricker kaffe efter hon lämnat på dagis.

Medvetet eller omedvetet så spelar vi med tid i vår relation. Exempelvis så varierar arbetsmängden inom våra väl utpekade könsrelaterade arbetsområden rätt mycket över tid. När vi hade hus, bilar, husvagn och stor tomt så var det min tid som var fylld, samtidig köpte vi då rätt mycket Rut-tjänster. Sedan sålde vi allt och flyttade in till lägenhet i stan samtidigt som vi sa adjö till Rut. På så vis slog pendeln över från ett läge till ett annat, inte minst för mig.

 

 

Nu är det nästan exakt ett år kvar till vi går på sabbatsår, om vi håller plan, och jag vill ta tillbaka kontrollen över tiden. Dels för att vi ska få ett bra år fram till sabbatsåret men också för fortsättningen. Jag har ingen lusta att “sumpa chansen” som vi gett oss själva. Det finns två områden jag skulle vilja jobba med.

  1. Vardagen; mer tid i vardagen. Där är min sambo en absolut nyckelspelare. Hon måste släppa mer av sin egna tid till förmån för våra mål.
  2. Synen på gemensamma projekt. Jag måste återfå tron om att jag ska engagera mig i exempelvis en gård och dess uppbyggnad utan att helt blir “uppäten” som person i ett sådan process. I dagsläget är jag inte alls säker på det vilket leder till att jag kommer fortsätta vara väldigt restriktiv vad gäller projekt större än två spikar, vilket är synd.

Så var hamnade vi? Jo, i en fyrabarnsfamilj sitter vi vuxna “rätt så i skiten”. Vi har ordnat det mesta så att vi har möjligheten att leva ett fantastiskt liv genom att leva ett mycket enklare och rikare liv. Men vi inte herrar över vårt tid. Ska vi bli det måste det ske i samförstånd mellan min sambo och mig. Vi är dock två väldigt olika personer med väldigt olika synsätt på vår parrelation. Så det här kommer bli tufft!

Men allt är inte svårt, att barnen börjar bli större är en stor faktor i ökad frihet.

2 KOMMENTARER

  1. Alla har vi olika stort behov av “egen tid” men den måste få vara egen och inte något som en partner kan vara inne och peta i!

    Alla har vi olika syn på hur ett förhållande ska fungera på olika plan och alla sätt är bra så länge bägge parter är nöjda!

    Själv har vi alltid haft separat ekonomi på så sätt att jag betalar alla utgifter utom att hon betalar min mat och betalar sina egna kläder och nöjen! Fungerar bra för oss! Resten av mina pengar får jag styra över själv!

    Var och en är ansvarig för sina egna tillgångar och skulder under pågående äktenskap!

    Vi ställer givetvis upp och stöttar varandra om det krävs under livets motgångar men för oss innebär denna lösning att vi aldrig behöver bråka om det ekonomiska!

    Vi är totalt olika personligheter vad det gäller ekonomi och på många andra plan men med denna uppdelning kan vi få en fungerande vardag.

    • Tack Kalle56 för att du delar med dig! Vi levde som par ganska “tajt” och med fyra barn så har våra liv blivit en enda soppa. Så blir det med småbarn. Men nu måste vi hämta tillbaka lite känns det som.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna