Surret kring barnförsäkringar har lagt sig lite och det går att reflektera lite över vad som sades i alla kommentarer här och hos blogg-grannar.
För min del var det tre saker som förvånade.
- Att inlägget jag skrev lästes som det gjorde av så många.
- Att försäkringen i sig verkade fylla mycket större behov än att fungera som ett finansiellt skydd.
- Att oron för ekonomin här och nu fick så stor plats.
Punkt 3. innebär att många av oss som föräldrar känner en oro för att ett barns sjukdom eller olycka ska träffa vår ekonomi – mitt i allt elände – på ett sätt som gör pinan ännu värre.
Som jag skrev i inlägget kring barnförsäkringar så är dock inte behovet av att skydda ekonomin här och nu inte begränsat till barnsjudomar alternativt olyckor. I följande fall är behoven lika stora:
- Barnsjukdomar som inte täcks av försäkring (vattkoppor, magsjuka, …)
- Egen – vuxens – sjukdom eller olycksfall.
- Annan anhörigs svåra sjukdom eller olycksfall.
- Arbetslöshet.
I själva verket så bygger ju min rekommendation om att bilda ett eget försäkringsbolag genom eget sparande just på att jag väger in samtliga dessa delar och samlar samtliga försäkringspremier i det som går till eget sparande. Jag tyckte den helheten försvann i många av kommentarerna. I själva verket så påverkar det nog ofta familjen mer ekonomiskt om den vuxne tappar arbetsförmågan, eller på annat sätt stora delar av sin lön, än om barnet blir drabbat på något sätt.
Det gäller i synnerhet i det korta perspektivet. Jag kommer till en liknande slutsats i det längre perspektivet, men det är mer komplext.
Det som gör att logiken haltar för mig är att
- ju bredare ni som föräldrar ser på försäkringsbehovet här och nu – inte minst för era barn skull – ju mer försäkringar krävs. Det leder till att det finns mer pengar att spara till sig själv i en egen lösning.
- Om istället framtida intjäning är främsta skälet till försäkring så blir synen mer individuell. Då går det att teckna enklare försäkringar och minska kostnaderna vilket gör försäkringslösningarna mer attraktiva.
Min slutsats blir nog att den som främst ser försäkringen som ett finansiellt skydd kommer prioritera att skydda den/de vuxna i familjen genom försäkring. Den som är mer fokuserad på barnet i isolation – kanske av känslomässiga skäl eller andra överväganden – kommer prioritera barnet före de vuxna. Så tänkte jag också när jag bjöd in till omröstning.
[wp_ad_camp_2]
Resultatet idag från omröstningen jag startade i förra veckan (det går fortfarande att rösta):
Hur tänkte ni som röstade? Och hur tänkte ni som avstod?
