Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 5 av 54

Vlog: Kaninen högg mig och jag har det på film!

Det har gått nästan en vecka sedan senaste videon. Det gör att vi har lite att ta ifatt. Lite av det vi pratar om idag handlar om att skörden börjat och några av invånarna inte mår bra alls.

Vill du följa oss våra sabbatsår så är det läge att prenumerera på vår kanal på Youtube.

Om du inte prenumererar på nyhetsbrevet så tycker jag du ska läsa veckans brev och signa upp dig för framtida. Du hittar veckans brev på min Patreonsida. 

Om synen på tid och etikettering av aktiviteter – Hur det påverkar oss

Jag är ingenjör. För mig är tid en grundstorhet. Något fundamentalt och definierat. Som längd och vikt. Det går att mäta tid. Jag har alltid ont om tid. Jag har lärt mig att livet går att dela in i sekunder, minuter, timmar och dygn. Jag har förstått att min tid här på jorden är ändlig.

Jag är inte längre ung, men jag är inte gammal. Jag byter inte längre tid mot pengar. Men jag är bara ledig från jobbet i två år.

Det går inte att leva utan att ta ställning till och fundera på begreppet tid. När vi verkligen funderar på tid så blir ingenjörens väldefinierade tidbegrepp alldeles för trivialt. Synen på tid kan vi till viss del välja. Den är dessutom kulturellt betingad.

Vissa arabländer använder sig exempelvis av uttrycket ”det kommer alltid mer tid”.

 

 

Bodil Jönsson har skrivit om tid i boken Tio tankar om tid och där skriver hon om industrialismens linjära syn på tid. En linjär tidssyn innebär att vi ser tidslinjer i stället för tidscykler. Det här är exempelvis väldigt tydligt när vi beskriver våra liv, där vi vanligtvis säger att vi föds; är barn; ungdom; utbildar oss en gång; skaffar barn; jobbar för att därefter rundar av med att pensionera oss för att därefter slutligen dö.

Det är lätt att tänka att det här är den mest naturliga syn på tid som finns.

Ett nordeuropeiskt bondesamhälle hade och har en årscyklisk syn på tid där det kommer vår, sommar, höst och vinter. Sedan börjar tiden om. Visst finns det barn och gamla även i bondesamhällen men det är inte en persons linjära tidsflöde som styr livet. Det är årscykeln.

Som en lite kul parentes är det faktiskt så att risodlare i Asien, som inte är så årstidsberoende, har ett annat sätt att se på arbete och vila. Vårt synsätt på att arbete följs av perioder av vila har nog sina rötter i naturens årscykel. Naturen vilar på vintern. Vi vilar i helgen, på semestern eller loven.  Risodlare ser mer till dagen. Cykeln är dagen. Man jobbar tills man är trött och så vilar man. Så börjar man om igen.

Inget fundamentalt ändras i och med att vi använder olika synsätt på tid, är lätt att tycka. Vi föds och dör oavsett vår inställning till tid, men synsättet påverkar hur vi närmar oss livet. I en cykliskt tidssyn så gör vi om saker och ting i olika cykler som repeteras om och om igen. I ett linjärt tidsperspektiv tänker vi mer i form av faser som kommer och går. I ett utpräglat linjärt tänkande så utbildar man sig exempelvis en gång. Man jobbar hela livet och har sedan pension. Ett cykliskt tänkande skulle kunna innebära att vi utbildar oss vart femte år. Har ledigt var femte och jobbar så tills vi dör.

Att hålla reda på dagar är en del i ett linjärt synsätt på tid. Måndag till fredag är annorlunda än lördag och söndag. Vi intresserar också för att kategorisera och etikettera aktiviteter så att vi vet vilken fas vi befinner oss i. Så vi inte jobbar på rasten eller vice versa. Det är också helt naturligt att mäta tid.

Några av de som jag tycker är intressanta att följa i sammanhang av minimalism och finansiell frihet försöker just komma bort från den industriella linjära tidssynen. De försöker ta sig bort från 8 till 5, måndag till fredag, med en helg för att försöka återhämta sig. Bort från ett liv där man jobbar hela livet fram till pension eller utbildar sig en gång i ungdomen och så nöter på i sitt skrå i fyrtio år till pension.

Vi har sabbatsår nu. Mitt i livet. Vi har aldrig sagt att vi aldrig mer ska arbeta. Vi ska studera i höst på samma sätt som vi gjorde när vi var kring 20-år.

Och när vi flyttade hit till gården så började vi vårt nya liv direkt. Vi tog ingen semester innan vardagen här började. Det kändes inte så relevant att skilja på tid i form av semester och arbetsveckor här. Inte heller känns begreppet helg så relevant längre. Jag skriver varje dag och jag jobbar med gården varje dag. På något sätt innebär det att jag aldrig är ledig. Men jag jobbar å andra sidan inte heller.

Vi vaknar, lever, sover och så börjar dagen om igen. Jobb med veden blandas med fika och snack med barnen. Vi lagar mat och badar för att sedan ta hand om hönsen. Allt i en ända röra. Det är skönt att inte behöva sätta en etikett på det man gör eller på tiden som finns. Det förändrar känslan av stress. Inte så att den helt försvinner, men livet blir inte styrt av tiden enbart. Den styrs av väder, ork, önskemål från andra i familjen och möjligheter som bjuds.

Det är den här synen på tid vi vill ha!


Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!

 

Patreon bygger på att du ger ett frivilligt bidrag för varje podcast jag publicerar. Genom att göra det så stödjer du mig finansiellt. Patreon är inte bara en betalningstjänst, det är också en plattform där jag kan posta material och vi kan diskutera. Jag kommer använda Patreon för att distribuera material speciellt till de som stödjer mig. På så vis finns det en direkt nytta för dig i att stödja Onkel Toms stuga.

Men Patreon handlar om så mycket mer än pengar. Du blir än ”välgörare” av det som du gillar och de åsikter du vill stödja i samhället. Jag hittar och kan prata med de som verkligen tycker om det jag gör och skriver.

Chansen att bli den förste som stödjer mig är redan förbi, men fortfarande finns möjligheten att vara bland de första. Ta chansen!

 

Podcast: Avsnitt 21 – Jag har aldrig varit mer misslyckad än nu!

Dagens inlägg handlar om mig själv som jag är idag. Det liv jag levt och tankar om framtiden. Det här inlägget förklarar egentligen i sin helhet varför jag är intresserad av att leva enklare. Varför jag tror att det finns mer i ett enkelt liv för mig.

Du har nu möjligheten att stödja och interagera med mig på Patreon. Där kommer jag göra materialet från det här inlägget tillgängligt i textform om du känner att du ta del av det jag säger här på ett annat sätt, eller om du vill dela det med någon annan i textform.

Prenumerera på podcasten via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Antagen till Kreativt skrivande i höst!

Jag kom in på den utbildning jag valt i första hand för hösten! Min sambo Cathlyn fick också ok på sitt förstahandsval.

Jag ska alltså läsa en kurs som heter Litteraturvetenskap – Kreativt skrivande på distans som blir huvudnumret under hela nästa läsår. Parallellt med det ska jag läsa en lite mindre kurs under hösten som handlar om ledarskap och coaching. Båda kurserna är högskolekurser på distans.

 

 

Cathlyn vill främst läsa de distanskurser som handlar om Hållbart familjeskogsbruk under första året här. Och som sagt kom hon in på utbildningen, så även det är ”grönt”.

Att kunna få så högkvalitativ utbildning gratis, på distans, som den moderna svenska högskolan erbjuder är ett fantastisk möjlighet. Men det är bara ett exempel – även om det är kanske en av de främsta – på möjligheterna som finns i vårt moderna samhälle för den som vill lära sig mer och utvecklas.

Podcast: Avsnitt 20 – Synpunkter på synpunkter – Oskar i Aftonbladet

Idag pratar jag om de synpunkter som finns på sociala medier kopplat till Oskar Lindberg a.k.a. Fantastiska Farbror Fris medverkan i Aftonbladet.


Länkar

Artikeln i Aftonbladet.

Facbookgruppen Downshifting Sweden

Oskars tråd på Flashback.

Twittertråd.

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Relevant läsarfråga: Vad är det för tanke bakom de videos jag lägger ut?

Impalamamman skriver så här i en kommentar:

Men dina videor vart vill du med dom? Jag njutar av när du berättar något. Och vanligtvis njutar jag av långsamma videor som den om veden. Men de är för långa och man vet aldrig om du plötsligt börjar att prata igen. Jag skulle önska att du typ sa, idag har jag huggat för hand såhär så det ut:… Och då kan man själv värdera om man vill använda 10 minuter på det.

Det här är ju en högst relevant fråga faktiskt! Jag försökte besvara frågan, men svaret blev långt och allmängiltigt, så jag gör det till ett eget inlägg.

Tala gärna om vad ni tycker och tänker om videos från vardagen med kaninjakter och vedhuggning.


I olika blogginlägg och i poddarna så försöker jag aktivt vända mig till dig som läser och lyssnar med en berättelse. Jag har en idé om vad jag vill kommunicera men försöker också aktivt möta behoven och förväntningarna ni har som lyssnare.

Men de videos jag gör är främst ett sätt att fånga vår vardag. Som den är. Det finns massor att lära kring videoberättandet för mig, men jag kan redan nu säga att tanken och budskap inte alls är självklar i varje videoinlägg. Inläggen är en berättelse i sig. Jag kommer försöka lära mig berätta, med hjälp av video, på bästa möjliga vis. Men det kommer växa fram. Men det kommer aldrig bli en introduktion av videon, som jag exempelvis gör i poddinläggen.

Jag gör det jag kan med de medel jag har. Vilket innebär taskigt ljud, skakande bild och bilder fångade i flykten. Om ni jämför det med kvalitén på vissa av mina blogginlägg så devalverar det säkert er upplevelse och känsla för det som görs här.

Tyvärr tycker jag ni missar lite av poängen med hela mitt budskap i det. Ni missar nämligen möjligheten att följa med i en förändring och utveckling. Jag har som ambition att göra det jag gör, på exempelvis bloggen, på bästa möjliga vis. Men jag har också ett krav och en önskan om att göra; med de verktyg och kunskaper jag har.

En tripod, extern mikrofon och bättre selfiestick, kanske med gyro, skulle öppna för nya möjligheter kring videoarbetet. Men de pengarna finns inte.

I grund och botten handlar förändring och utveckling om att börja någonstans. Att treva sig fram. Jag presenterar inte bara det färdiga resultatet här. Jag visar också processen att lära sig. Och att faktiskt göra. Inte köpa; utan göra! Det ser ut så här. Lite trevande. Lite experimenterande.

Var allt det här tar vägen vet jag inte riktigt. Det får ni som läser, lyssnar och tittar avgöra till viss del. Men det jag gör är inte helt ”random”.

I korthet så ser strategin faktiskt ut som följer:

Bloggen kommer inte längre vara det som ständigt står i centrum. Vissa inlägg och vissa diskussioner kommer ske enbart på sociala medier, främst Facebook och Twitter.

Ni som gillar att läsa och lyssna till det jag skriver kommer märka att jag eftersträvar en mer riktad och ”tajtare” kommunikation. Jag kommer använda nyhetsbrev och e-böcker mer. All information kommer inte heller vara tillgänglig helt fritt eller öppet.

Du kanske undrar varför vi ska ändra? Svaret är att någon form av förändring måste ske. Att bara blogga som jag gjort tidigare har nått vägs ände. Dels för att bloggen inte når ut på det sätt som jag önskar, dels för att den inte möter de tusentals människor som faktiskt är här, varje vecka, på ett speciellt bra sätt.

I det här sammanhanget kommer det finnas en massa vardaglig information, för dig som vill se mitt nya liv. För dig som vill ha en bakgrund, som lärt känna oss och vill följa mig och min familj. Här hamnar de flesta videos av karaktären ”jaga kanin”.

Om du är här för ren destillerad information så har de kanske ringa värde. Men idén med det jag pratar om här är ju inte att bara basunera ut mina idéer. Det är ju också att ge er möjligheten att relatera till det jag säger. Då är sammanhanget, den jag är och min dag och vardagen faktiskt viktig. Jag skulle säga att det till och med är en brist i den tidigare bloggens historia om mer än 500 inlägg, att möjligheten till att relatera till mig är liten.

Så isolerat till en video så finns det mycket att slipa på, men sammanhanget tycker jag idag fungerar bättre än tidigare.

Hur tänker ni?

För er som vill ha nyhetsbrevet så anmäler ni er nedan!



Månadsbrev juni – Brev från en fri man

Kära läsare,

Idag är det en nyhet här på bloggen. En världspremiär på många sätt! Dels är det det första månadsbrevet från Fredensborg, samtidigt som det också är den första lite längre skrift som publiceras här i form av en pdf-fil. Tanken är att det ska bli lite mer läsvärt och ge känslan av att vara ”lite mer”. Samtidigt är formen lite annorlunda än ett typiskt blogginlägg. Filen gör sig väl på exempelvis läsplattor för den som vill läsa en stund.

Jag räknar med att skriva ett månadsbrev varje månad vi är här. Så detta är del 1/24:  Månadsbrev från Fredensborg – Juni 2017

Om du är intresserad av den här typen av lite längre berättelser och inte vill missa dem så är bloggens nyhetsbrev – anmälan finns här nedanför – för dig. Där får du veckovis en sammanställning över det mest läs-, lyssnings- eller sevärda från veckan. Naturligtvis ska vi försöka erbjuda lite extramaterial också för dig som prenumererar.

Jag kommer löpande publicera mer genomarbetat material i form av pdf-filer och i de flesta fall kommer de endast vara tillgängliga för de som prenumererar på nyhetsbrevet, så signa upp dig redan nu! Sedan kan du läsa junis månadsbrev med gott samvete! 🙂



Vlog: Knacka lie – Har du gjort det någon gång?

Igår hade jag lite ork att fixa med verktygen som används för att knacka lien. Och så knackade jag faktiskt lien också. Det var en fantastisk känsla att jobba med lien efter det.

Begriper du inte vad jag pratar om? Lugn, här kommer alla svaren!

Glöm inte att prenumerera på Youtube om du vill följa oss i vårt nya liv. Jag kommer inte publicera alla videon här på detta sätt utan använda Youtube allt mer som plattform för sig.

Tala gärna om i kommentarsfältet, här eller på Youtube, vad du vill veta mer om här på gården!

Bygger vidare på min mansgrotta!

Då börjar min lilla Man Cave ta form. Den gamla lärarinnabostaden har fått en första genomgång och det går att gå och vara där nu. Något städvarv till ska det bli sedan är det dags att sätta upp lite prylar på väggarna och föra fram lite verktyg som jag vill ha framme.

Cyklarna ska sättas upp snyggt någonstans också tänkte jag.

Glöm inte bort att prenumerera på Youtube om du vill följa oss.

Podcast: Avsnitt 19 – Kyrkan, Almedalen och meditation

Lite kort kring vår flytt och meditation. Lite längre om vårt kyrkbesök och Almedalsveckan. Allt utifrån en snål Smålännings perspektiv en helt vanlig tisdag 2017.

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0