Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 5 av 51

Var hör frihetsbloggar som den här hemma ideologiskt?

senaste avsnittet av podden ”Andra sätt” tänker Patrik Andersson högt kring kraven på oss i tillvaron och vår önskan om att uppfylla mallar och hur det blir synnerligen viktigt, eller svårt, för de som förespråkar en viss livsstil. Det fick sedan Fantastiska Farbror Fri att fundera lite på vilka hans mallar är och om de i så fall är höger eller vänster orienterade. 

 

 

Jag tänkte låta det här passera. Jag har själv funderat massor kring frågan tidigare, ur olika perspektiv, och ska i slutet av inlägget länka till lite av det jag skrivit och gjort. Men jag har lärt mig massor sedan jag skrev om frågan tidigare och efter att ha lyssnat lite på en ganska självgod vänsteraktör som Patrik Andersson – som slår fast att han har moraliskt rätt enligt sig själv – så blev jag halvt förbannad och bestämde mig för att göra slag i saken och skriva några rader. 

Och du Patrik, det var roligt att kunna bidra till att din podd fick en spik i trafiken även om jag tydligen tillhör något ovälkommet!? Men det tillhör god etikett (för min skull likväl för den som kommenterat i bloggen och gjorde det i ett sammanhang) – för att inte snudd på tangera svensk lag – att ange källan för sina citat! Du läser faktiskt högt i podden ur kommentarsfältet på bloggen Onkel Toms stuga, men anger inte det någonstans så vitt jag kan se eller höra! 

Upp till kamp! 

Jag uppfattar att vi alla ifrågasätter marknadsekonmins avarter men jag uppfattar inte att någon av oss är ”vänster”.
– Fantastiska Farbror Fri i senaste inlägget

Nu är det ju inte så Oskar att man är för marknadsekonomins avarter om man är liberal eller höger. Det är ju inte så att allt gott är vänster och allt ont är höger!

I Bamses värld var det så en gång, men i verkligheten är det inte så.

Många är de socialistiska regimer som gärna kör slut på både miljö och befolkning för att uppnå ett högre syfte. Och även om stora delar av svensk press inte håller med så är det samma sten som vänster- som högeraktivisten kastar. 

I nästan alla sammanhang är den politik som beaktar individens rätt – liberalare delar av svensk socialdemokrati och de liberala krafterna i samhället – de som hittar mest rätt och beaktar och väger samman de konflikter som finns, klokast. Robustast är också de system som strävar efter att bygga så små hierarkiska strukturer som möjligt eller endast skapar nätverk. Då blir kraften  å andra sidan liten så inga politiska rörelser är speciellt förtjusta i den typen av upplägg. 

I min mening är därför den mest mänskliga värdegrunden liberal och sannolikt är den bästa politiken den som knappast förs. 

En sådan här blogg är snudd på definitionsmässigt på mitten eller högerflanken rent ideologiskt. Precis som Patrik är inne på i podden så förespråkar jag, och han, aktiva val av den enskilda individen. Det är en liberal grundsyn.  

Jag tror inte heller att reformerna främst ska komma genom stora politiska omställningar. Dels för att det inte verkar fungera på problemen vi har idag. Politiska partier och politik går ut på att förbättra betingelser och erbjuda folket mer. Den visan fungerar inte nu tror jag. Men sedan är jag i princip emot stor politisk makt och stora interventioner, då de lätt leder fel. 

 

Det finns en rad enkla beslut att fatta som skulle växla ner hela samhället – så som minskade subventioner av storindustrin, avregleringar kring livsmedelsproduktion, förtätning av städer samtidigt som de görs bilfria, översyn av arbetslinjen, översyn av kostnader för bilismen, för att nämna några saker – men inget parti vill ens tangera frågorna.   

Jag, så väl som Patrik och Oskar, är tveksamma till den gängse synen på arbete och konsumtion. Den strömningen finns hos så väl anarkister på höger och vänstersidan, miljöaktivister och vissa vänsteraktivister. Men det är inte en vänster- högerfråga. Jag skulle snarare säga att den karakteriseras av strömningarna kring det som i vissa sammanhang kallas (se Hofstedes kulturdimensionsteori) maskulina vs. feminina samhällsvärderingar. Att prioritera livskvalité, natur och relationer är mer i linje med feminina värderingar enligt Hofstedes sätt att se. 

Förväxla för gud skull inte detta med feminism, även om det faktiskt finns vissa kopplingar! 

Om vi i stället ser på de bloggar som främst strävar efter att uppnå rikedom så använder de samma mekanismer – fria val av individen – men målbilden är mer maskulint orienterad skulle jag säga. 

Det borde finnas beröringspunkter med miljörörelsen för bloggar som den här, men som den formerat sig idag så är den helt inne i arbets- och konsumtionssamhällets struktur och verkar mer för upplyst konsumtion än någon typ av omställning eller sökandet efter en alternativ väg. Svensk miljörörelse har helt kört i diket – sett ur ett samhällsreformsperspektiv, i jakt på makten – och för att minska skadeverkningarna av deras agerande – för oss som gärna tycker att miljörörelsen kunde kliva fram lite – så borde vi fundera på att om inte deras ledare borde få fotboja alle sammen. 

 

 

Själv anser jag inte att jag är ett skit hycklare! Jag tar gärna emot såväl bidrag som lever på aktier utan att jobba ett skit. Jag pratar gärna för ett välfungerande europeiskt samhällssystem men är skeptisk till stora politiska lösningar. Jag är tveksam till nyttan med ekoägg men föredrar att driva fram mina egna äggulor från frigående höns. Jag anser att jag sprider ett budskap som säger att du ska ta kontroll över ditt liv och göra det bästa av det som bjuds! Hur du gör det är helt relaterat till dig, din tillvaro och dina förutsättningar.  

Den som sitter på höga moraliska hästar kommer uppfatta att det finns en konflikt inom många områden i sitt liv. De drabbas av det som kallas kognitiv dissonans. Men jag sitter inte på några höga moraliska hästar. Mina val sker sällan i konflikt med mig, min etik eller moral. Tvärtom så är att leva enklare och sparsamt ett sätt att minska konflikterna i livet. 

Läsa mer!

Att den här typen av bloggar retar vänsterfolk är känt sedan tidigare. Ja, vi pissar nästan på drunknade barn!

Min allergi mot socialism är välgrundad. Läs om farsan som lärt mig allt från soffan!

Här är mitt svar – i form av en video – till de som vill klistra etiketter på mig i samband med mina val

Ett väldigt tekniskt inlägg kring individuella vs. kollektiva lösningar

Här berör jag Anarcho-primitivismen

Rättelse!

Jag fick ett mail från en person som sa att jag hade rätt i allt, men att min felstavning av Bamse var jobbig. Det är nu rättat! 

Men om man bara sparar, vad blir det då kvar av livet?

Jag har en arbetskamrat som är som jag för knappa 10 år sedan.

Han har snygga kläder. Han är vältränad och igång. Han springer halvmaratons och är i farten. Han har fin ny bil och han är full av energi. Semestrarna med barnen gör sig fantastiskt bra på sociala medier. Sa jag att han har många barn? Vacker ung fru och fantastiskt hus? Och så är han en bra bit i karriären!

 

 

Här sitter jag och delar ut råd. Fetare än någonsin. I trasiga kläder. Jag cyklar på sin höjd till jobbet och när jag inte cykelpendlar så sitter jag och skriver framför en dator. Jag klagar ofta över att jag är för trött och slö och som grädde på moset – eller om det är lök på laxen – så meddelade Facebook häromdagen att jag inte varit aktiv alls på tre veckor och faktiskt borde skärpa till mig! Mina barn är odågor, min sambo är inte så ung längre och det hus vi ska flytta till saknar rinnande vatten och avlopp. Min karriärsutveckling kan mest liknas vid urinstrålen på en gammal man. Det är inte ens en båge med en eventuellt höjdpunkt någonstans innan den sakta sänker sig mot marken. Nej, det är en deprimerande droppande resa mot botten! 

Jag känner mig lite som de feta och otränade LCHF-prästerna som svämmar över webben med sina råd. Följer man deras kostråd ska man bli smart, snygg, frisk och smal. Att dom själva är sjuka och feta, samtidig som många verkar ha svårt att  ta sig igenom en gymnasieutbildning, ska man bortse från.

Läser du här är du lurad helt enkelt! Eller så kanske du är en av få som insett ironin och läser här lite som en ”freak show”!

Om det finns något som är bättre i mitt liv jämfört med min arbetskamrat så är det väl i så fall det faktum att jag sitter i en arbetsyta med fönster. I övrigt har jag gjort allt bakvänt!

Ja, förresten. Min jobbarkompis har tagit ut sin nya bil som förmånsbil. Inte nog med att han får betala dyrt för ny bil, han har dessutom bundit upp sig i ett trepartskontrakt där ett av villkoren är att han ska fortsätta jobba kvar på samma arbetsplats han är nu. Annars uppstår merkostnader och strul! Att ta sabbatsår från månadskostnaderna kan han fetglömma!

Sedan var jag inte riktigt ärlig. Visst är jag tjock och otränad idag, men jag har faktiskt hållit på med lite andra grejor ett tag som varit riktigt kul. Så jag har fått prioritera, men jag har inte haft tråkigt när jag tränat mindre. Inte heller är avsaknaden på träning eller min svåra fetma ett direkt kopplat till min snållivsstil. Snarare har jag fått större möjligheter i mitt nya varande. Och jag tror ingen skulle anse att jag var energilös faktiskt.

Förresten så träffades vi på firmans gym för ett tag sedan. Min jobbarkompis var tvungen att stressa rätt rejält för att hinna med allt. Det är jag färdig med. Att klämma in saker i vardagen var och varannan dag kan någon annan göra. Inte jag! Dessutom är det en omöjlig riktning att jobba för mer familjeliv, karriär och fantastisk fritid med träning och aktiviteter. För någonstans tar någon resurs slut. Vem ska då ge väg?

 

 

Jo, sedan tar jag ju sabbatsår för att umgås med barn och sambo nu. Och för att träna. Det kanske ska vara med i ekvationen.

Vad blir det kvar att prata om? Karriären kanske? Min kamrat har precis som jag obefintlig möjlighet att karriärsplanera. Och han är inte i någon verksamhet med momentum så han kommer inte komma någonvart genom att jobba vidare där han är nu. Snarare tvärt om! Han får vara glad om han kommer ut ur rummet utan fönster innan han dör om han inte aktivt söker jobb. Han har tagit på sig extra ansvar och satt sig själv i en återvändsgränd. Nitlott?

Ja, var hamnade vi nu?

Jag har faktiskt ingen aning om jag ska vara ärlig. Så olika men ändå så lika. Förut, när jag var som min kamrat, så använde jag min energi, min tid och mina pengar till att försöka pressa fram ett bra liv med målet att vara lycklig.

Nu gör jag lite annorlunda. Nu går jag direkt på kärnan. Jag söker svaret på min egen fråga: ”Vad är det jag behöver för att vara lycklig” och så försöker jag fixa det på enklast möjliga vis! Det fungerar bra än så länge och så har jag blivit miljonär på köpet!

Frågor på det?

Hur mycket ska vi kunna bestämma i en relation

– Jag flyttar inte!

– Mina kompisar är ju här!

– Jag bor aldrig i Thailand utan air con!

– Om du går i pension så slutar jag att jobba också!

– Jag bor inte mindre!

– Lägenhet! Aldrig!

– Jag flyttar inte barnen från skolan!

 

 

Vi som tittar på att göra större förändringar i våra liv måste räkna med att de i vår omgivning som partner, barn och föräldrar naturligtvis kommer ha invändningar. Bara förändring är i sig negativt för de flesta. Om det sedan innebär en kraftigt förändrad livsstil eller en förändring som innebär att vi ska flytta långt iväg, till ett annat land eller stad, så kan motståndet bli kompakt. Om vi har ett allt större behov av förändring men samtidigt inte lyckas lösa upp motståndet och jämka med nära och kära så blir de en del i vår fångvaktarstyrka snarare än vår största tillgång.

Samtidigt finns en gräns där det inte går att tvinga fram en förändring och vi ställs inför frågan om vi ska böja oss och fortsätta vara en del i en familj eller bryta oss ur och gå vidare.

Så hur gör vi? Vad är rimligt att förvänta sig av sin partner vad gäller anpassningen till vad man själv vill? 

Inga par är lika!
Jag och min sambo lever rätt sammanflätade samtidigt som även barnen är en del i det. Det betyder att jag inte åker på cykeltävling utan familjen och att hon inte åker till Mallis själv med väninnorna. Gör vi något så gör vi det ofta tillsammans. Det sättet att leva tillsammans har sina för- och nackdelar. Sättet att vara har förstärkts i och med att vi har fyra barn varav den minsta är så liten som fem år. I det här sammanhanget så är den stora nackdelen med den här typen av relation att den kräver en stor del konsensus. Inget går lätt och varje aktivitet blir en familjeaktivitet vilket gör den komplex och dyr. En mörk sida av den här typen av relation är att den öppnar för en typ av ägande av personer som kan leda fel genom att det blir en naturlig del i relationen att inkludera och bestämma över mer än sig själv. I vår familj heter det exempelvis sällan ”jag ska plocka blåbär” utan det heter ”vi ska plocka blåbär”.

Men vi blir å andra sidan ganska duktiga på att komma överens då vi hela tiden måste göra aktiviteter och agera i en sorts ”alla ska med” inställning. Och vi kan få en enorm hävstång i det vi gör genom att vi tillsammans kan fokusera och ha glädje av varandra.

Andra lever betydligt mer ”bredvid liv”, alltså i ett förhållande där varje person lever ett ganska frikopplat liv från den andra i förhållandet. Det innebär i extrema fall att man i princip lever två skilda liv. Man kanske är ifrån varandra i månader och skapar sig ett liv helt utifrån sig själv.

Jag tänker mig att för- och nackdelar är de motsatta mot det mer sammanflätade liv jag beskrev tidigare.

Jag tänkte för fortsättningen fokusera på de frågor som dyker upp vid en flytt eftersom det är det som ligger närmast tillhands för oss. Det jag skriver om är baserat på egen erfarenhet, inklusive coachning tillsammans med psykolog, och från det jag läst.

Jag ska vara ödmjuk och säga att det här ingen lätt fråga, men jag göra mitt bästa utifrån min vy.

Jag tycker det finns tre huvudområden att reflektera över och kring.

  • Familjemedlemmarnas syn på externa faktorer. Exempel: Mamma bor i närheten; vi har så bra vänner här; skolan är så bra; vårt hus är fantastiskt; jag har mina barndomskamrater här osv. Men också vädret dit man ska flytta; språkfrågor med mera frågor som tillhör den här kategorin. 
  • Familjemedlemmarnas syn på interna faktorer.
    • Det här handlar mycket om personlighet, önskningar och förmåga att hantera förändring.  
  • Relationer, som består av interaktionen mellan olika familjemedlemmar. Där finns det två tydliga delar: 
    • Barnen. Hur mycket ska de få bestämma?
    • Vuxenrelationen. Hur jobbar två vuxna tillsammans i en familj?

Externa faktorer

Externa faktorer kan vara otroligt viktiga för många. Men just att de är externa gör att de ändras helt utanför vår kontroll. I bland kan det dessutom ske snabbt och ganska ”enkelt”. Det räcker exempelvis med att det finns en mobbare som vänder sig mot ditt barn för att skolan inte ska fungera. Din mamma som bor nära kan plötsligt göra andra val i livet eller helt enkelt dö. Detsamma gäller kamrater.  

Externa faktorer är viktiga i livet men de måste balanseras mot att de i många fall är föränderliga. Saker som snabbt kan ändras, utan vår medverkan, ska faktiskt inte ha för stor vikt i våra liv.

Utan att ha någon enorm erfarenhet så vill jag ändå påstå att det finns inslag av ”övning och mognad” när det handlar om att hantera externa faktorer. De som flyttat förr verkar ha lättare att tänka sig att flytta igen och en mer mogen person har lättare att se ett fungerande liv utanför nuvarande struktur än någon som inte varit med så mycket.

Våra barn lyfter ofta fram externa faktorer som skäl till att vi inte ska förändra något. Samtidigt är det här ett område som i princip är ogreppbart för ett barn då de omöjligt kan avväga för och nackdelar eller bilda sig en uppfattning om hur livet ser ut efter förändring. Vår bedömning är att vi måste möta våra barn i de känslor som uppstår då de är med i en, så som oro, sorg, osäkerhet och så vidare – men att vi inte kan involvera dem i beslut som handlar om förändring av extern faktorer.  

Externa faktorer inte ska vara ett för stort trätoämne vid en förändring. I en fungerande relation! Om det blir det så pratar ni nog inte om det som är huvudfrågan! Då handlar det nog snarare om kontroll, om positionering för det någon tror ska bli en förhandling eller något annat som inte kommer fram. Då har er relation andra problem än förändringen.

Interna faktorer

Interna faktorer handlar om de egna känslorna i relation till förändring. Det kan vara externa faktorer som triggar känslorna men här finns så mycket mer. Då jag skrivit och poddat en hel del kring känslorna vid förändring tidigare så tänkte jag mest prata om personliga behov och hur jag ser på dem, i detta inlägg.

Vi har alla något eller några sätt att vara på som ligger oss mer naturligt än andra. Vi mår bra av att veta vad det är som ligger till grund för det och när vi avviker från det som är naturligt för oss så kan vi få göra våld på vår personlighet.

Utöver det så har vi alla en massa påhittade och påklistrade krav och tankar som går mer eller mindre lätt att skrota.

Utmaningen är att hitta rätt för alla inblandade i frågor som handlar om vår personlighet. Det går inte att ständigt gå emot sina grundläggande drag och värderingar. Samtidigt finns det inte ett och endast ett sätt att möta sina behov som människa. Om jag skulle säga att någon kan lämna sitt veto till förändring bör det nog ligga inom det här området. Men det betyder inte att jag tycker någon kan säga helt nej till förändring bara för att det är bekvämt och bra. Det går ofta att hitta vägar framåt om det går att flytta fokus från frustration kring förändring till möjligheter.

Jag tror problemet är att de flesta inte kan eller orkar göra upp med sig själva vad de verkligen vill. Om det är sant så vet troligtvis inte heller de flesta var gränsen för vad de inte vill eller kan acceptera går. Det betyder att både den som vill förändra inte vet var gränsen är och att den som är tveksam till förändring också är osäker. Som vi ska se senare så är mycket av interaktionen mellan människor att likna med förhandling och sannolikheten att två personer ska kunna förhandla fram något på grunderna att man inte vet vad man vill och inte vet vad man inte accepterar är mycket liten. 

Om din partner och du inte kan samsas för att ni inte kan mötas i olika övertygelser om hur livet ska levas så är det i alla fall rimligt att ni jobbar igenom det till den nivå att ni förstår varandra och att ni känner att det är riktiga och äkta grunder som ligger bakom. Att säga ”jag är ett storstadsbarn” eller jag måste ha ”ytor kring mig” tycker jag inte håller.

Ärlighet och förståelse är nog en bra grund!

Relationer – Förhandling eller att visa väg

Mellan två vuxna med relativt lika utgångspunkt och styrkeförhållande så råder något som är att likna vid en förhandling då någon vill åstadkomma en förändring.

Förhandlingar kan bedrivas på två olika sätt:

  1. konkurrentorienterat, eller
  2. samarbetsorienterat.

I konkurrensorienterad förhandling så tänker vi att någon hela tiden är vinnare eller förlorare. I den samarbetsorienterade förhandlingen försöker vi hitta vinster båda två och att tydliggöra våra eftergifter. Två vuxna som lever tillsammans bör kunna ha den största delen av sin dialog i form av samarbetsorienterade diskussioner. Går inte det så måste ni fundera på varför det inte är så.

I förhandlingar är det också bra att veta vad man har för alternativval om man inte når sina mål. Om du hemskt gärna vill segla jorden runt och din sambo blankt säger nej, samtidigt som du har svårt att acceptera ett sådant beslut, så kommer förhandlingen att påverkas av om du har en annan seglingskompis på lut eller om du kan segla själv. I det här exemplet spelar också den inledande dialogen kring vilken relation man har in det vill säga om ni är tajt sammanflätade eller inte.

Det går att tvinga sin sambo till förändring, eller det går att blocka all typ av förändring i en relation. Men det går också att segra ihjäl sig! Om din partner inte kan köpa in sig på några av dina idéer kring förändring så innebär det att du ska anpassa dig varje gång. Så funkar inte ett förhållande! Antingen har du devalverat ditt värde i er relation eller så vet du inte riktigt vad du vill om du frågar mig.

Med barn är det mycket förhandlande men i förändring så är det snarare viktigt att vara ledare i förändringen enligt min erfarenhet (det kan gälla din partner också). För mig handlar det om att:

  • vara inkännande och lyssnande,
  • vara ärlig och
  • ta ansvar,
  • ge trygghet.

Det går naturligtvis att ”sälja” in förändringen till sina barn och jobba aktivt att få ”dem med på båten” men jag är rädd för att en uppblåst bild av förändring med energi och positiv attityd gör att vi vuxna missar barnens behov av trygghet. Till och med vuxna känner sig ofta trygga med sina föräldrar om de har en god dialog och för mindre barn är trygghet en av de viktigaste tjänsterna en förälder erbjuder. Utöver korv stroganoff!

Steg för steg

Jag tycker vi mått bra av att sätta tidtabell för våra förändringar. Det blir en plan som vi sedan försöker följa. Det innebär att vi inte ständigt kan förhandla om utan måste göra ett antal saker innan vi kan flytta fokus till något nytt.

Planen innebär också att vi inte gör våra förändringar enligt ”big bang” principen. I samband med flytten nu har vi exempel bott in oss rejält dit vi ska flytta. Och vi har varit på studiebesök hos skolan för att nämna två saker.

Hur mycket kan man bestämma då!? – Slutsats!

Som ni förstår har frågan inget svar. Men man måste kunna ha en dialog kring förändring i ett förhållande. Och det måste finnas ett givande och ett tagande. Finns det inte det så kan det bero på att ena parten anser sig ha rätt att bestämma – vilket knappast är ok – men det kan lika gärna vara så att den som vill förändra inte kan formulera sig tillräckligt tydligt eller är rätt nöjd över att partnern satt stopp för det som lät spännande men samtidigt kunde varit lite läskigt.

Förändring ska vara en möjlighet, inte ett tvång!

Läs mer

Om du gillade det här inlägget så vill du läsa ”Förändringar när partnern inte vill vara med” som är en av de mest lästa och delade inläggen jag skrivit.

Jag lyssnar gärna på dina erfarenheter kring förändring i ett familjesammanhang. Kommentera eller skicka mig ett mail!

Att förmedla möjligheterna med ekonomisk frihet – Till Fantastiska Farbror Fris Försvar!

Förra helgen skrev jag ett inlägg som jag kallade Nej Oskar a.k.a Fantastiska Farbror Fri – det här håller inte! Rubriken fick nog många att tro att jag gick till något sorts frontalangrepp mot Fantastiska Farbror Fri och jag tror faktiskt att jag slog rekord i antalet unika besökare till ett enskild inlägg under ett dygn. 

Dagen efter var nästan lika många här igen och läste eftersom den i bloggvärlden med kanske känsligaste fingertoppar vad gäller onlinemarknadsföring – Miljonär innan 30  – såg energin i en konflikt och la sig i lite. Nu var det inte en totalattack på FFF som jag skrivit men jag tog mig lite friheter i rubriksättningen i och med att jag tyckte att Oskars argumentation saknade konflikter. 

En av de mest klassiska sätten att argumentera för något är att utgå ifrån en konflikt och ha det som utgångspunkt för sin diskussion. Väl gjort så berikar det diskussionen och nästan alla kända talare, så som exempelvis Martin Luther King, och kända organisationer, så som kyrkan, använder konflikter som en integrerad del i förmedlandet av ett budskap. Konflikt behöver inte betyda strid. Det kan lika gärna användas för att understryka behovet av förändring. Det är därför himmel och helvete finns som retoriska grepp.

Min kritik handlade just om retorik. Om avsaknaden av himmel och helvete. I ett, i och för sig mycket välgjort, podavsnitt (fantastiskt välgjort om man jämför med mina tarvliga försök till poddande) i podden ”Annorlunda sätt” beskrevs hur Oskar gjort sig fri från kravet på att arbeta. Han nämnde också att han vill förmedla idéerna och lärdomarna bredare.

Oskar och jag delar värderingar och synsätt samtidigt som vi delar önskan att kommunicera till en större grupp. Men jag är inte så säker på att budskapet att det går att ”sluta jobba” är något som kan nå så mycket längre än vad det redan gjort. Av två skäl:

  1. Vi har en lösning, men väldigt få har ett problem det matchar.
  2. Vi kan inte ”sälja” på våra läsare att de har ett problem eftersom vi inte har en beskrivning av vare sig himmel eller helvete.
Men Mr. Money Mustasche!
Det går ju att nå ut med ett budskap om ekonomisk frihet ganska brett tycker vissa! Se Mr. Money Mustasche exempelvis; är en kommentar som ofta nämns. Men som engelskspråkig skribent så har han en halv miljard människor som publik. Vi som är svenskspråkiga pratar med 10 miljoner svenskspråkiga. MMM har i storleksordningen 50 gånger fler potentiella läsare. Och det gör skillnad!

Mr. Money Mustasche har publicerat vilken trafikvolym han har till sin blogg vilket är cirka 75 000 visningar per dag (om forumet ingår där är oklart).  Onkel Toms stuga har mellan 1 000 – 2 000 (ibland upp mot 4 000) visningar per dag! Och Farbror Fri är nog inte sämre än Onkel Tom, snarare tvärt om! Skalar vi upp 2000 visningar med en faktor 50 så har vi 100 000 visningar vilket innebär att Onkel Toms stuga har ungefär samma spridning i sin möjliga målgrupp som MMM.

Av räkneexemplet drar jag slutsatsen att svenska bloggare kring ekonomisk frihet knappast sitter på en stor potential att nå så många fler läsare!  

Med den inledningen som bakgrund tänkte jag skriva om mina tankar och funderingar kring idén om ekonomisk frihet. Materialet baserar sig både på mitt egna bloggande och på många och långa diskussioner med bloggens följare och människor i min närhet.  

Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan

Antalet människor som vill komma i kontakt med mig för en personlig dialog ökar hela tiden samtidigt som allt fler runt om mig känner till bloggen och vet om att vi lämnar vardagen som den ser ut för de flesta och sticker på ett par sabbatsår. Men av alla de människor som jag träffar säger knappast någon ”jag vill sluta jobba”. Inte ens de som söker upp mig för en dialog säger att de vill det. Journalisterna som vill prata med mig har vid flera tillfällen kommunicerat att det är ointressant att prata om en person som sparar så kraftigt att hen lever på socialbidragsnormen om enda syftet är att personen senare i sitt liv ska kunna leva som ekonomiskt fri på samma låga nivå. Det får mig att tänka på ett argt brev till Mr. Money Mustache där en fru till en välutbildad läkare tyckte att MMMs idéer hade gjort hennes man oresonlig. ”Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan” var hennes sammanfattning av läget. Hon kunde inte greppa logiken: först hade de sparat och gnetat för att manen skulle kunna genomföra sin läkarutbildning med efterföljande specialisering och när de väl var framme och skulle skörda frukterna så blev fokus att lägga pengar på hög. Allt för att den välutbildade och välavlönade läkaren inte skulle behöva jobba så länge! 

 

 

Logiken haltar kring begreppet ekonomisk frihet här någonstans. De som kan nöja sig på lite och leva snålt har redan möjligheten att komma långt i vårt samhälle utan ”sparkvoter” och budgetar. De hankar sig fram. Så har det alltid varit. 

De som springer i ekorrhjulet springer där i ren skräck över att en prioritering i form av energi, tid eller pengar skulle göra att de missar något. Så ett budskap till dem måste innehålla ett tydligt helvete och ett fantastiskt himmelrike. Vissa som har uttryckt intresse för att sluta jobba på sina bloggar hanterar själva problematiken genom att skapa sig ett himmelrike som ekonomiskt fria. De skruvar upp målen på sin förmögenhet de kräver för att sluta jobba med en faktor 5, 10 eller till och med 20 gångar vad exempelvis jag och Fantastiska Farbror Fri – båda med stora familjer – anser oss behöva. På så vis blir det lite himmel över idén med ekonomisk frihet trots allt. Kanske.

I mitt snålbudskap går det knappt att skilja på himmel och ett helvete för många som springer tror jag! 

Jag tror vi måste bli duktigare på eländesforskning

De flesta kan inte tänka sig sluta jobba och de flesta har inte en massa barn. De flesta ser nog en stor villa som en dröm som gått i uppfyllelse, inte något som tar tid och energi. De flesta ser inte tid i en flygstol som förlorad, utan som nödvändig för äventyret som komma skall.  Men vi vet att många människor känner oro kring sin hälsa. Och om det gick att driva generatorer med frustration från våra arbetsplatser så skulle energifrågan vara löst för evig tid.  Jag vet att det är massor av människor som känner sig slut på kvällen, när deras tid på dygnet äntligen kommit, och därför inte får något ut av sin fritid.

Jag vet att det finns massor av människor som funderar på hur de ska samverka med sina barn när de blivit lite äldre och börjat skolan. Det är många människor som känner frustration över att leva i ett samhälle där det är norm att vuxna jobbar med jobb dom inte gillar medan deras barn fostras av andra vuxna enligt statens läroplan och fritids riktlinjer för pedagogiska aktiviteter.

Forskning visar att cirka 70% omedelbart skulle lämna sin arbetsplats om de vann en lotterivins som gjorde dem ekonomiskt fria. I vissa mätningar och sammanhang är den siffran 90%! Men det är fel att tro att alla de som skulle sluta på sitt arbete faktiskt tänker sig att sluta jobba helt. Nej, som jag läser statistiken så verkar de flesta sträva efter en annan mix i livet och skulle gärna se ett arbete under andra former än idag. Samhället är skapat kring att vi har ett arbete. Det är bara att inse. 

De flesta kommer inte ens få till en fika med en vuxen människa om de går arbetslösa. För alla de vill umgås med jobbar ju!

Jag tror FFF och jag måste bli bättre på att hitta problemen våra potentiella läsare har och som de kan tänka sig att lösa. 

Inspiration  

Oskar och jag har naturligtvis möjligheten att inspirerar andra till förändring och jag vet att många vill ha mer inspirerande inlägg. För egen del kommer det komma lite mer sådant framöver och jag har planer av olika slag. Men det är inte så lätt om jag pratar för egen del. Dels ligger det inte så nära mig som person att vara inspirerande. Dels så har de mest påtagliga förändringarna i mitt liv än så länge handlat om ganska abstrakta resultat i form av; bättre ekonomi; mer tid; mindre stress osv.  

Ett av huvudbudskapen på den här bloggen är att lycka är en känsla. Därför gör ju inte jag så mycket ”häftiga grejor” som blir så där snygga och bra motivationsinlägg.  Men jag har en plan, jag lovar. Det kommer mer information alldeles strax!

En viktig del i bloggens historia har varit att inspirera andra att jobba med sin privatekonomi. Det kommer vara en viktig del framöver, men det är ett väldigt nischat budskap och jag känner att det snabbt blir uttömt. Ni får gärna rätta mig om jag har fel!

Nu ändras mitt liv vilket ger nya möjligheter

Jag har snart inte det 8-5 liv som de flesta av oss har som begränsning längre. Det ska blir riktigt intressant att se hur livet blir då. Förhoppningsvis blir det en mer naturlig mix mellan mitt liv, det som kan inspirera andra och de klassiska blogginläggen på Onkel Toms stuga.

Jag kan skita i att skriva om det är någon som undrar. Det här är inget som bidrar till min försörjning, men jag skriver för mig och er. Jag skriver för att det är roligt att skriva för er. Jag skriver för att det är intressant att bygga en läskrets som  man delar värderingar med. Jag skriver för det är fantastiskt att skapa. Om det fyller ett behov hos er får ni gärna tala om det, eller berätta vad ni vill se mer av.

Jag skriver också bloggen som ett sorts äventyr! Hela bloggen är egentligen en enda stor inspiration till den som vill se vad man kan göra med mycket små medel.

Vad säger du? Vad tror du att en blogg som den här har att förmedla utöver ”lev snålt och spara så behöver du inte jobba”?

Podcast: Avsnitt 14 – Vara glad och nöjd som uteliggare

Jag brukar ibland säga att jag skulle vilja vara så fri i tanken att jag inte skulle se på ett liv som uteliggare som ett problem. Jag säger det naturligtvis för att provocera lite, men inte bara. Det ligger faktiskt en insikt bakom. Nämligen den som är kopplad till våra egna krav på tillvaron. Det är det avsnitt 14 handlar om!

Vill du fortsätta att lära dig mer och fundera kring dina egna tankar och krav? Gå gärna in och titta på Charlottas Överlevnadsguide och avsnittet där hon pratar om tankar som sticker iväg: Du kan tänka dig bort från rädsla!

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Tack ni alla som gjorde gårdagens aktiepub till en fantastisk upplevelse!

Igår så var jag för första gången i mitt liv på aktiepub. Dagen var ett perfekt val för att hänga ute på stan och dricka en öl i gott sällskap, då högsommaren ersatt vårvinter över en natt.

Vi blev åtta till slut. Blandade åldrar och blandade stilar. Men alla med ett genuint intresse för aktier, leva lite annorlunda och entreprenörskap. Vi pratade om allt mellan himmel och jord! Vår flytt; hur det var att jobba på Lehman Brothers när de gick i konkurs; börsens värdering nu; bankaktier; ränteläget; fastigheter och lägenheter som investering och mycket mycket annat.

Det var nördar som träffar nördar helt enkelt!  Sociala nördar som träffade andra sociala nördar!

Vi satsar på att göra om det här i augusti september igen!

Jag ser redan fram emot det!

Jag börjar förbereda mig för att söka jobb

Japp, du läste rätt i rubriken. Med cirka 20 dagar kvar att jobba så börjar jag planera för nästa jobb. 

Inte så att jag skickar in ansökningar men jag börjar skriva ner en del saker som är bra att ha om två år. Saker som är naturliga idag men som jag troligtvis glömt om två år.

 

 

Bland annat så: 

  • Fixar jag till CVn. 
  • Skriver jag ner namnet på referenser jag kan använda mig av. 
  • Skriver jag ner namn på kontaktpersoner i nuvarande organisation som kan vara intressanta att kontakta framöver. 
  • Listar jag namn på leverantörer och konsultbolag som jag är i kontakt med. 

Sedan noterar jag också affärsidéer som kan vara av värde för min nuvarande arbetsgivare. Det handlar om utbildningar, verktyg och inspirationsföreläsningar. Jag har också idéer om att skriva en bok om projektledning där jag naturligtvis har en perfekt miljö att samla idéer i just nu.  

Jag försöker fånga det jag kan ha nytta av i framtiden i mitt nuvarande sammanhang. 

Men sedan skriver jag också ner lite av de tankar kring mig själv, mitt jobb och framtiden som jag har nu. Jag tycker det är viktigt för om och när jag börjar jobba igen så vill jag hitta ett jobb som passar mig. Jag vill inte bara hitta ”ett jobb” utan jag vill hitta en bra match.

Jag vet ju inget idag om hur arbetsmarknaden kommer vara om cirka två år. Inte heller vet jag något om hur vårt privatliv kommer se ut. Det finns tre spår för min framtida karriär som jag ser det:

  1. Jag hittar ett sätt att jobba som är intressant och rimligt avlönat som är oberoende av var jag bor.
  2. Jag blir fast i området dit vi flyttar och jobbar med något där.
  3. Vi flyttar familjen och återgår till storstadslivet.

I alternativ 3 så finns det inga gränser för var jag kan tänka mig att jobba.  

 

 

Jag är dålig på att leva i nuet och många tänker nog precis så kring det här inlägget, men jag lägger inte så mycket tid på det här. Jag ser till att ha ordning på mina grejor för att underlätta i framtiden. Och det är inte säkert framtiden är så långt bort. Om jag ska läsa något på universitet eller högskola som har bäring på min karriär framöver så måste jag börja identifiera det ganska snart. 

Har du parkerat en karriär någon gång? Hur gjorde du i så fall då?

Podcast: Avsnitt 13 – Tisdag morgon

Kon är inte i stian! Jag vet det! Jag sa fel! Annars är inlägget helt felfritt och lättlyssnat. Min morgonröst är som en smekning! 

Hänger du inte med, i så fall ge mig 10 minuter denna tisdag morgon. 


 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Det är måndag!

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

Jag har 24 dagar kvar att jobba innan midsommar. Eventuellt är det 23 då vi inte riktigt bestämt hur vi ska göra med någon av klämdagarna framöver. Det är så mycket som är annorlunda nu mot hur jag trodde det skulle vara. Jag trodde nog att känslan av lättnad skulle vara större. Som känslan man har när man ska gå på lång semester. I stället är det längtan och lust som dominerar. Jag vill verkligen ut från kontoret nu!

Men jag har också haft några sådan veckor som jag hatar här på slutet. När det bara är måsten. När all tid är uppbokad. När jag inte lyckas styra om tiden och orken på det jag vill utan bara dras med i lägenhetsförsäljningar, jobb, extrajobb och/eller familjemåsten. Det är så mitt liv varit i många år. Perioder. Dåliga eller bra. Lugna eller hektiska. Tråkiga eller intressanta.

Om jag räknade rätt så har jag två hela arbetsveckor kvar att jobba. Sedan är jag ledig i två år. Fast jag ser det inte riktigt som ledig som ni säkert förstått. Jag ser det som starten på något nytt, något som jag inte riktigt vet vad det är.

Jag är så otroligt nöjd över att vi la en tidplan för vår frihet snarare än satte ett belopp. Ok, vi kanske inte är fria för evigt och det kan finnas risker med det vi gör. Men vi styr. Vi gör och vi har ändliga tidperspektiv.

Nej Oskar a.k.a Fantastiska Farbror Fri – det här håller inte!

Igår la jag ner kring 80 minuter av mitt liv på att lyssna på Fantastiska Farbror Fri i podden Andra sätt (ni hittar avsnittet här). 

Jag är inte odelat positiv till inlägget i podden! Oskar är en präst som predikar men saknar himmel och helvete! Som inte det vore nog så verkar intervjuaren tycka att Oskar saknar klassperspektiv.

Oskar har bett om feedback – inte minst kring att nå ut – och det ska ha få!

 

 

Arbetslös i Leksand

Oskar vill sprida budskapet om att vi alla kan bli lite friare – som jag uppfattar det – och att det går att bli ekonomiskt fri på ändlig tid. I hans fall manifesterar sig friheten i ett liv som arbetslös i Leksand. Tidigare hade han ett välavlönat jobb som gav stora möjligheter, bland annat i form av sparande, till den Fantastiske Farbror Fri. 

Vad är det som är himmel och helvete här?  Vad är det Oskar erbjuder? 

Indirekt undrar Patrik som intervjuar det också. Han försöker hitta ett problem som Oskar löst. Hur tänker Oskar kring miljön? Går det verkligen att investera i aktier och prata om ”de growth”. Jag har aldrig hört uttrycket men jag tror jag förstår vad det betyder. 

Kanske är Fantastiska Farbror Fris budskap i konflikt med klasskampen? Helt plötsligt flimrar en ensamstående tvåbarnsmor i förorten förbi i samtalet. Är det där vi har konflikten kanske? 

Trots det väldigt goda hantverket från både intervjuaren och Farbror Fri saknar jag ”varför” och jag saknar guldet vid regnbågens slut. Och jag saknar en uppmaning till handling!

Den klassiska marknadsföringens grundrecept
Ungefär så här ser grundreceptet för kommunikation ut för den som enkelt vill nå ut med ett budskap!

  1. Varför är nuvarande läge inte bra!
  2. Var vill vi uppnå i stället!
  3. Ditt bidrag blir …

I praktiken blir det ungefär så här: 

  1. Det är för djävligt vilket liv hönsen har!
  2. Vi har lösningar för att förbättra hönsens liv!
  3. Du ska köpa ekoägg!

(Gud vad jag älskar det här exemplet. Det är snudd på värt ett eget inlägg. Mina barn lär sig det här i skolan. De lär sig inte ställa frågan – vem ligger bakom budskapet (samma organisation som varit delaktiga i att skapa den produktionsmiljö de vänder sig mot ) eller om hönsens liv blivit bättre i de nya stallarna? Inte heller ifrågasätter de prioritet eller helhet utan sväljer uppmaningen till handling.) 

 

Frihet blir aldrig en massrörelse – eller?

Jag och Fantastiska Farbror Fri är nog dömda till att alltid vara spelare i marginalen. Ska vi kunna nå några fler så tror jag att vi måste definiera vår himmel och vårt helvete. Vi måste bli tydligare med vad vi är mot och vad vi är för.

För mig handlar frihet om individ. Om interna konflikter! Klasskamp och miljö handlar om externa konflikter! Det är externa konflikter vi från barnsben lär oss att gå igång på. I ett årtusende snart har präster, kungar, politiker, press och marknadsförare levt på att ta vårt fokus och styra det mot den externa konflikt dom anser passa dom för tillfället. 

Frihet handlar om att sätta stopp för det och lyssna till sig själv och sina egna behov. Om att ta kontrollen över sitt liv och om att använda den kontrollen för att ta tillvara på de möjligheter som bjuds. 

Jag tror vårt helvete är ekorrhjulet. Det utspädda, mellanmjölksliknande malande vardagsliv många av oss har. Med relationer som ofta är skeva till vår nackdel. Alla vill nyttja oss, som arbetskraft, skattebetalare, röstsedel, finansiär, chaufför, prylvårdare eller konsument. 

Jag tror vår himmel är ett liv där vi har kontroll över våra liv och utvecklas. Där vi bygger relationer som är ömsesidiga och jämlika. Vi lever ett liv där vi får och ger energi. Ett liv med beroenden men ändå som fri. 

Jag inser att min retorik lämnar mycket att önska. Men jag står på mig. Jag tror inte vi kommer så mycket längre med bloggar som den här eller FFF med budskap av karaktären ”man kan” eller ”om vi lever på en 80-talsnivå så …”. 

Mina noteringar

Cirka 30 minuter in i podden diskuteras familjen och barnens situation i en familj som snålar. Det här är något som dyker upp gång på gång i olika sammanhang. Hur möter man sin tonåring som inte får en Iphone 6 när alla andra har det? Själv tycker jag svaret på den frågan är: 

– Som en vuxen!

Ja, för som vuxen vet jag att alla barn inte har Iphone 6. Det är ett barns argumentation och att vi som vuxna skulle ta till oss det är orimligt och en devalvering av begreppet ”vuxen”. Dessutom är det en vuxens ansvar att prioritera och fatta beslut. Det kan inte ett barn göra! Så jag tycker inte frågan kring barns konsumtionsbehov behöver problematiseras. Problemet är att vuxna inte verkar anse att de är ansvariga för eller kan kontrollera sitt och sina barns liv. 

Strax efter har man en diskussion kring vad som skulle hända om nu inte alla konsumerar vilket underförstått FFF utnyttjar i sitt upplägg. Här är Oskar helt klart på hemmaplan! 

Ungefär kring timmen så biter sig begreppet ”fegvariant” fast. Familjen Fri har valt en fegvariant i frihetsresan säger Oskar. Jag förstår hur han tänker. Det kopplar också till kritiken inledningsvis. Nästan alla vi som vill göra något annorlunda måste förhålla oss till ekonomin. Det vi som pratar om ekonomisk frihet gör är att vi gör ekonomin till huvudpoängen. Det är bakvänt på något vis för den som vill komma ifrån en pissig vardag eller som vill följa grundläggande och viktiga principer. 

Det Patrik missar är att ekonomisk frihet och frivillig enkelhet är ett ”life hack”. Det är nyckeln. Det är inte principen eller lösningen på den pissiga vardagen.  

Vad tycker du Farbror Fri faktiskt ger dig i sitt poddinlägg? Skulle du velat ha med några fler synpunkter i feedbacken till Oskar? 

 

 

PS! Lugna ner dig lite!

Tycker du att jag är en skithög som kritiserar Oskar – och kanske indirekt podden Andra Sätt – så här? Ta då och lugna ner dig lite. Mitt synsätt på livet skiljer sig väldigt lite från Fantastiska Farbror Fri. Min önskan om att försöka kommunicera att vi kan göra saker och ting på ett smartare och bättre vis skiljer sig nog inte från Patrik Anderssons önskan på Andra Sätt. Jag tillför inget om Oskar och Patrik jobbar på med sitt. Tvärt om så gör Oskar och Patrik sina grejer bättre än vad jag gör mina.  

Jag har valt att framföra det jag ville säga i form av kritik som ett retoriskt grepp. För att få dig att läsa! För att få dig att komma hit och för att få dig att fortsätta läsa efter det första stycket i inlägget. Och inlägget handlar just om att nå ut.