Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 43 av 51

Kan du köpa dig glad?

Kan du köpa dig glad? Dom flesta vuxna skulle nog mekaniskt svara ”nej” på den frågan. Inte minst för att det är mer accepterat att svara så än att framstå som ett bortskämt barn.

Försakar man något om man sparar? Väldigt många vuxna skulle nog svara ”ja” på den frågan. Att unna sig något extra anser vi nog många vara en del i livet, som gör det värt att leva.

Tror du att det finns mer att hämta hos dig och hos andra, mer hos oss som människor som inte är kopplat till det vi äger, kommer äga, har ägt eller skulle vilja konsumera just nu? Om det är så kan det då vara så att de delarna får stå tillbaka om vi konsumerar? Kan det till och med vara så att prylar och konsumtion står i vägen för något, är det så att vi försakar något annat när vi konsumerar? Jag tror ju det!

Ja, sista veckan har jag blivit stärkt i tron om att de val vi gjort i vår familj de senaste 1,5 året är rätt väg att gå för vår familj. Det är två saker som jag tänkte berätta om men kan också erkänna att det var senaste inlägget på Chansar Mest om fick mig att faktiskt skriva inlägget. Herr Chansar Mest och jag brukar ha olika syn på sparande och debattera det en hel del. Naturligtvis är Herr Chansar Mest helt fri att göra sina egna val, vilket han och hans fru verkar gjort förnämligt utan mitt deltagande fram till nu och säkert fortsätter göra efter det här inlägget, så varför argumenterar jag med honom?

Jo, jag tror det beror på att han lyfter fram och formulerar det som jag kommit att ifrågasätta allt mer, det vi kan kalla ”det goda livet”. Nu är ju inte vi i vår familj så ”hardcore” samtidigt som jag inte kan bedöma hur extrema familjen Chansar Mest är i praktiken, men ge mig en stund att försöka reda ut besticken.

Mina föräldrar
Jag har nämnt mina föräldrar förut i denna blogg. Det är dels för att få prata av mig lite men också för att mina föräldrar är lite speciella. Deras syn på konsumtion och hur viktig den är för deras människovärde är nog relativt vanlig för den generation de tillhör. Det som är lite speciellt är väl att de inte har ekonomi för det liv dom tycker dom måste leva. Det skapar en ständigt pågående konflikt, en konflikt som vi i omgivningen blir indragna i och måste förhålla oss till.

I veckan som gick har jag varit och hjälpt mina föräldrar att flytta till serviceboende och jag har återigen exponerats för ett liv där inköpen, pengar och prylar är i fokus. Samtidigt som det i sig är jobbigt att hantera så är det tragiskt med allt det andra som försvunnit ur deras liv. Glädjen för våren, solen, ett riktigt bra idrottsevenemang, kopplingen till barn och barnbarn.

Min mor och far har blivit det dom kan konsumera. På två usla pensioner så är det märkligt och knappast imponerande, men resan dit har varit lång, lika lång som slutstationen är usel. Den har skett på bekostnad av deras frihet, glädje och hälsa. Varje beslut, varje steg dom tagit har motiverats med ”man måste väl unna sig lite”.

Konsumerandet har fyllt varje tomrum dom haft i sitt liv sedan de var i förtioårsåldern och ökat från där. Det är som knark, det har slagit undan vården om den egen hälsan, skapandet av nya vänner, hobbies och intressen.

Jag tror vi har ett stort ansvar att fylla våra liv. Jag tror konsumtion är ett uselt sätt att göra det. Men det finns nyanser, god mat och vänner är ett bra sätt att spendera enligt mig. Hästar, sommarstugor och bilar är exempel på usla snuttefiltar för olyckliga medelålders män och kvinnor.

Jag själv
I år har jag cyklat mer än någonsin. Jag har varit på Mallis och cyklat och jag har börjat skaffa mig nya kamrater i den stad dit jag flyttade för lite mer än ett år sedan. Att spara är för oss att flytta fokus bort från konsumtion. Till något annat! Vi försakar inte något, vi spelar på hela pianot om ni är med på liknelsen.

Cyklarna står inte längre som ikoner för det jag vill vara utan står mer skitiga från användning. Tiden räcker fortfarande inte till, men i stället för att transportera oss fram och tillbaka till ställen vi måste uppleva lever vi i den bostad vi betalat för. Det går alldeles utmärkt, det är till och med riktigt trevligt. Genom att fokusera så har jag kommit närmare att bli den jag vill vara. 

Jag behöver tid, tid för att träna, skriva, läsa, leka med barnen och bara kolla på omgivningarna. Den tiden påverkas av konsumtion eller tiden som går åt för att vårda sakerna jag köpt. Jag behöver också känna att jag bygger en framtid, ett oberoende och en möjlighet att stå på egna ben. Sparade pengar är en viktig del i detta. Sparade pengar är jag pengar jag kan använda i morgon.

Var hamnade vi då – slutkläm
Om vi går tillbaka till Chansar Mest inlägg så är det kul att se kommentarerna. Dom påpekar den skitnödiga samstämmigheten som gäller på bloggar som handlar om ekonomisk frihet. Jag säger inte emot, men det ligger också i sakens natur, att prata pengar är känsligt och alla kommer inte gilla det som sägs eller att vi har samma utgångspunkt.

Jag har länge tyckt att det finns tre sätt att se på pengar:

  • Den som låter pengarna strömma och saknar fokus.
  • Den som fokuserar sina pengar och sin vilja mot ett mål.  Fokus!
  • Den som sparar för sparandets skull.

 Mycket gör dock att jag allt mer börjar tror allt mer att det faktiskt är två synsätt:

  • Den som inte förstår pengars värde och andra värden som är i konflikt med konsumtion.
  • Den som förstår och kan styra sitt eget liv att bejaka allt det som livet erbjuder. 

Det finns så mycket i livet att om du försöker greppa det allt så hinner du inte med att konsumera. Men du kanske kan bli lycklig. Omvänt om du står och tittar på alla saker som går att köpa och styrs av det så står du inför en omöjlig uppgift. Dels för det finns så mycket men också för att den energi det går åt att tjäna pengar och handla prylar inte kan användas till andra viktigare sysslor.

Så: Nej, du kan inte köpa dig glad!

Utdelning juni – halvårsavstämning

En av månadens utdelare!

2586 kronor fick vi i utdelningar denna månad. Vår prognos säger idag 4236 kronor för juni och avvikelsen består i att vi dels köpte Avance Gas efter utdelningen var avskild förra månade – alla våra aktier gav alltså inte utdelning denna gång – samt att OXLC och IAK inte registrerades förrän andra juli på kontot. 

Första halvåret gav oss snudd på 13 000 kr i utdelningar vilket motsvarar mer än två månader av vårat ganska stora barnbidrag med flerbarnstillägg. Prognosen för kommande halvår är 17 200 kronor vilket vi bör kunna överträffa något genom att vi fortsätter köpa aktier. Vi får se hur marknaden utvecklas lite framöver, som det ser ut nu så börjar det snart bli intressant med inköp i Sverige och i så fall så kommer utdelningarna inte öka andra halvåret då få svenska bolag ger utdelning då.

Månadens pengar kom i huvudsak från energisektorn. Avance Gas var både störste och förste utdelare i månaden. 1 386 kronor kom från Avance som trots det hade lite av en mellanutdelning då vissa nya fartyg var tvungna att åtgärdas via garantireparationer och man tappade lite intäkter. Fraktpriserna är dock fortsatt höga och med stora delar av flottan i full drift hoppas vi på rekord nästa kvartal. Så här långt har Avance varit en fantastisk investering.

Awilco Drilling bidrog 49 kronor och följdes av BP och Shell som delade ut 622 respektive 317 kronor. I nuvarande läge är det aktuellt att öka i Shell under hösten medan jag får anse att jag är fullinvesterad i BP.

MORL skvätte ut 210 kronor till att avsluta med. MORL som varit nere på rekordlåga nivåer och som jag ökade ganska rejält i i juni delar ju ut större belopp var tredje månad. Nästa månad är just en sådan månad och då blir det roligare även om 210 kronor också är pengar. På MORL dras inte heller någon källskatt så det är pengar rakt i handen.

Det avslutade utdelningsmånaden. Mer om utdelningar och grafer över hur utvecklingen ser ut hittar du i fliken ”Utdelningar” i bloggens huvud.

Mer än ett år utan bil – Status och några reflektioner

Fakta: Vi är en stor familj om sex personer som sedan maj 2014 lever utan bil. Vi lever i en bostadsrätt relativt centralt i en större svensk stad. Äldsta barnet är tio år medan yngsta är tre.

Hur transporterar vi oss? I vardagen med cykel och lite då och då med buss. Vi har åkt taxi två gånger på ett år. För lite längre resor blir det buss eller tåg och vi väljer hellre resmål som går att ta sig till via kollektivtrafik än de som kräver bil. Detta kräver lite annorlunda sätt att tänka och gör exempelvis vintersemester i Sverige lite svårare än tidigare men i praktiken så är det inget stort problem. Vi har tillgång till bilpool som fungerar väldigt bra, men den används väldigt lite av oss.*

Så vad tycker vi just idag om att leva bilfritt? Sparande och liv utan bil bidrar båda till att sänka aktivitetsnivån och till viss del därmed stressen i livet. Det är väldigt bra! Att vi slipper ta hand om en bil och finansiera den och dess underhåll känns än mer fantastiskt. Vardagsmotionen gör oss gott och jag som haft problem med knän och vader under många år är i princip helt fri från problem. Allt det här är odelat positivt. Dessutom är alternativa färdmedel så som tåg bättre än bil för oss med småbarn. Resandet i buss eller på tåg är ofta mindre jobbigt för oss än motsvarande bilresa.

Sedan finns det en del saker som är lite i en gråzon. Ibland kan det bli lite för svårt att göra saker som skulle vara väldigt kul och trevligt samtidigt som det också kan vara bra med lite motstånd. När det går för lätt rullar pengarna på och tiden sprids lätt ut på allt möjligt som inte är så viktigt för oss. Vi vill hålla bättre fokus på både pengar och tid så ett visst motstånd är faktiskt bra. 

Någon ren nackdel med att inte ha bil kan vi inte se utan nackdelarna är kopplade till det vi nämnt ovan. Sälen är exempelvis svårt att komma till, High Chaparall lika så. Samma gäller cykeltävlingarna i långloppscupen med platser som Eksjö och Rättvik i kalendern. Men vinterresan löser vi om vi vill och nöjesparker finns det gott om som är lättare att komma till än High Chaparall. Cykeltävlingarna är svårare – där är vår frihet påverkad.

Så vad vi säger är att vardagen inte kräver bil, tvärt om vad många verkar tro. Vi har cykelkärra och en lastcykel för att hantera handling och skjutsande och det fungerar väldigt bra. Det vi saknar till viss del är friheten på kvällar, helger och semester som en bil ger.

Jag utesluter inte att vi har en bil om ett år men jag tror inte det kommer vara en bil för vår vardag. Det kommer i stället vara en bil för vårt resande. Men vi ska verkligen anstränga oss för att se om vi inte kan lösa även det utan bil. 

*Bilpool kan inte mäta sig med hyrbil i pris för lite längre tidsperioder så som en weekend utan är bättre för att skjutsa ut ett barn till en kompis sommarstuga eller en tur till badsjön på kvällen. Utbudet av hyrbilar är bra där vi bor men då vi behöver stora bilar så blir det ofta relativt dyrt ändå. Vi har inte hyrt bil utanför bilpoolen en gång under det år vi levt utan bil.

Utbudad – Inget husköp

Som ni säkert läst om tidigare så var vi spekulanter på ett ruckel som var ute på exekutiv auktion. Därför har jag nu varit och budat hos Kronofogden. För mig var det första gången jag var hos Kronofogden och samtidigt som det var lite annorlunda så var det lärorikt. Själva auktionen var rättfram, det som kom till var lite formalia innan själva auktionen med genomgång av fordringsägarna, om dom var företrädda, vilket eventuellt veto de hade mot lagda bud osv. När det var avklarat så övergick mötet i en traditionell auktion med avslut vid ”första, andra och tredje” och klubbslag. Därefter tillfrågades fordringsägaren med veto om budet var ok och köparen fick betala handpenning. Om köparen hade misslyckats med det så hade det blivit ny auktion direkt.

Antalet spekulanter var fler än jag hade trott. Det var cirka 25 personer i salen och budgivare som var med på telefon. Av det jag hörde, såg och fantiserade ihop så var det tre grupper bland budgivarna (de som var med på telefon var aktiva budgivare men jag hade svårt att bilda mig någon uppfattning om vilken grupp de tillhörde).

  1. Bevakarna, dom som tänkte köpa om det blev riktigt billigt. Jag tillhörde den gruppen tillsammans med någon kille i en byggfirmas kläder och någon familj. 
  2. De som köper renoveringsobjekt men som inte tänker bo där. Det var ganska tydligt att två svenska killar med två polska kompisar som bildade den gruppen. De var aktiva budgivare tillsammans med telefonbudgivarna under lång tid
  3. De som var intresserade av huset för eget boende. 

Grupp 1 budade inte. 2 var aktiva upp till ett visst belopp och diskuterade sedan någon minut för att höja en sista gång och sedan avstå. Ett par ur grupp 3 vann budgivningen. Flera ur grupp 3 kom in sent i budgivningen när någon aktiv budare gav upp och budgivningen stannade av. 

Dom som köpte huset kan nog vara relativt nöjda men det blev inget fynd.

Vi vet sedan tidigare husköp att det sällan går att handla fynd för oss. Med fynd menar vi ofta något som både är mindre attraktivt – kanske inte vad gäller bruksvärde, men läge, skick, planlösning mm är inte riktigt vad vi vill ha – för oss som köpare och väldigt mycket lägre prisat än vår referens, så att relationen mellan intresse och pris blir intressant för oss.

För ett enkelt bilköp fungerar det ofta bra att tänka så. Välj ett bilmärke eller modell som inte är poppis och som dessutom har något som gör den mindre attraktiv än referensen, exempelvis en buckla, så kan du göra en bra affär om vi menar att du kunnat realisera nyttan med bil till ett mycket lågt pris. Men för hus så hamnar alltid vår prisreferens helt fel relativt det någon annan är villig att betala när vi gör så här. När vi prutar på vad vi vill ha så vill vi att priset ska sjunka ännu mer i relation verkar det som.

När det gäller bostäder så är det oftast så att vi hängt med längst i budgivningen när vi uppfattat bostäderna som väldigt attraktiva för oss medan vi kanske sträckt oss väl långt i pris. Paradoxalt nog har vi aldrig gjort en dålig affär på vårt boende, snarare tvärt om.

Vi fortsätter hålla ögonen öppna efter intressanta fastigheter till mycket lågt pris, men det är ingen brådska, snarare tvärt om.

Sabbatsår :: Väder och språkstudier

För er som läst sidan ”Sabbatsår” som ni hittar i bloggens huvud så vet ni att vi funderat på att ta ett sabbatsår. Jag tänkte följa upp lite kring status runt detta men först tänkte jag bara kort rekapitulera läget.

Om börsgudarna är goda och vi får behålla jobb och hälsa som idag så bör vi kunna ha en ekonomisk grund som innebär att vi kan kalla oss ekonomiskt oberoende om tio år.  Det påståendet är inte första gången ni ser i en blogg utan i själva verket är det ett ganska vanlig upplägg för de som önskar sig ekonomisk frihet. Men även om det är vanligt så är det inte nödvändigtvis ett speciellt bra upplägg i allmänhet eller för oss i synnerhet. Vi kan redan idag ana att 2025 är en mindre lyckad tidpunkt att flytta på grund av barnens ålder och skolsituation. För det andra så tror jag inte att vi då klarar av en så stor grej som en eventuell utlandsflytt – om det är det som vi vill göra om vi är ekonomiskt oberoende – skulle innebära om vi gjorde allt i form av en ”big bang”. Nej om vi ska komma utomlands behöver vi nog hitta en mer gradvis approach där vi sakta rullar över i ett annat liv på en annan plats. 

Om ungefär tre år skulle ett första väldigt bra fönster finnas för att starta denna gradvisa förändring, en tidpunkt då vi skulle kunna börja överfasningen till ett annat liv.

Jag har varit sugen på att göra Åre under ett år men efter att ha följt väderläget lite under våren så har jag tappat sugen lite. Vädret verkar varit uselt i Åre under våren och försommaren och då det varit lite si-och-så med vädret har där vi bor så har jag studerat vädret i Åre med förskräckelse – det var än mycket sämre än vårt. Tyvärr så tror jag Åre åkt långt ner i listan av tänkbara platser för ett sabbatsår. Vi är helt enkelt lite för solsuktande för att klara en flytt till norra Sverige!

Under våren har jag och min sambo anmält oss till språkkurser på Universitetet, detta för att öka möjligheten att bo i Spanien eller Portugal. Mycket har ändrats sedan vi sökte till Universitetet senast. Efter lite meckande med inskannade kopior av betyg så verkar jag ha kommit ut som vinnare med gott meritvärde i nya systemet. Min sambo fick inte fullt så bra värden, tror vi, då vi inte riktigt genomskådat nya systemet och inte heller förstått vad som krävs för att komma in på kurserna. Eventuellt så får någon av oss, eller båda, komplettera med högskoleprov under hösten. 

Redan här tycker jag att vi ser vinster i att sätta ett mål i relativ närtid i stället för tio år bort; vi har sökt till Universitetet och tänker sätta oss på skolbänken igen! Även om vi aldrig kommer längre än till stadshotellet i Flen så styr vi vårt liv så att vi får allt fler möjligheter framöver. Det här kan bli riktigt kul!

Köpa ett ruckel – Skaffa problem eller göra en investering

Som jag skrev för 14 dagar sedan så har vi hittat ett fallfärdigt hus ute på landet som vi är intresserade av att köpa. Jag har letat den här typen av fastighet under längre tid av flera anledningar.

  • Jag vill ha en fast punkt där jag/vi kan bo och där vi skulle kunna leva fritt och väldigt billigt om det behövs. En fastighet som vi köper för lågt pris och för pengar vi har.
  • Vi skulle vilja ha en fast punkt i Sverige om vi nu ger oss ut i världen som inte kostar oss speciellt mycket pengar att hålla igång. Det underlättar lagring av lite prylar och en återflytt är betydligt mycket enklare om det finns en plats att komma igång från i Sverige.
  • Vårt lägenhetsboende har vissa begränsningar – någon form av sommarbostad vore kul. 
  • Ser vi på betydligt längre tidshorisont – när barnen flyttat ut – så vore det fantastiskt att ha en hub som vi kan hålla uppe utan att det binder kapital i någon omfattning.

Vi har sedan tidigare också pratat om att köpa husvagn under hösten 16 då vi är lite sugna på att återuppta campandet. Det finns fler skäl till det; bland annat för att komma iväg till fantastiska platser men också för att exempelvis delta i olika cykeltävlingar. Då skulle det inte vara helt fel att äga en bit mark i närområdet där vi kan ställa vår husvagn och någon gammal dragbil. Som ni säkert förstår så betyder det här att kravet på bostadshuset blir än mer sekundärt då vi i princip kan bo i husvagn på tomten under en längre period.

Så kan vi få en bit mark i ett område som är fantastiskt och relativt nära för en billig peng så skulle det ha stora fördelar, eller?

Nja, det finns ett stort problem i mitt resonemang ovan. Nämligen fokuset på prylar och avsaknad av mer noggrann nedbrytning av vad det är prylarna ska ge. Låt oss titta på några punkter ovan.

Vårt lägenhetsboende har vissa begränsningar – någon form av sommarbostad vore kul.

Går det att konkretisera? För rör det sig om en grillplats och närhet till badsjö så kan det vara att gå över ån efter vatten att köpa tomt för en husvagn. Grillplats och bad fixar den nämnda husvagnen alldeles själv och eftersom vi ändå överväger husvagnsköp så rör ju det här inköpet snarare till det än tvärt om. I stället för att frigöra pengar och tid till husvagn så gör vi tvärt om. Eller? För jag skrev ju faktiskt:

Då skulle det inte vara helt fel att äga en bit mark i närområdet där vi kan ställa husvagn och någon gammal dragbil.

Men även här underkänner jag till viss del min egen argumentation. För även om det vore smidigt så löser vi uppställning av husvagnen utan köp av fastighet, dessutom betydligt billigare.

När jag är på det här humöret så kan jag faktiskt skjuta ner husvagnsägandet också. Det går att lösa boendet på vackra platser billigt och smart utan husvagn. En vecka i Smögen kanske blir dyrare på pappret om man hur stuga än campar men kostnaden uppstår endast då, vid det tillfället, medan husvagnsägande är en orgie i kostnader som kommer även om vi inte rör oss ur fläcken. Det krävs dyr dragbil, skatt, försäkring och inte minst är värdetappet enormt.

Så vi kanske skulle skita i husvagn och köpa ett ruckel i närområdet som vi kunder bygga upp till vår sommarbas? Det här kunde varit en bra slutkläm på inlägget men det finns faktiskt lite allvar här. En fastighet är betydligt mer värdebeständig än bilar och husvagnar så därför kan en fastighet ha stora poänger.

Som alltid är jag skarp i min analys som ni märker, men det tar oss inte alls framåt. Även det som vanligt alltså!

Hur tänker ni? Själva ska vi åka och titta idag, så får vi se om vi är fortsatt intresserade.

Utdelning maj – Det var många som ville vara med

En av månadens bidragsgivare!

1697 kronor fick vi i utdelningar denna månad. Med två starka utdelningsmånader bakom oss och två framför oss så är detta den sämsta utdelningsmånaden bland de totalt fem månaderna mars – juli. Ändå är får vi ett belopp som täcker kostnaderna för att äta ute, optiker/frisör och våra försäkringar i maj. Det är bara att tacka och ta emot!

Vi började med att ta emot 758 kronor från Santander. Santander som dragit ner på utdelningen och straffats för detta i sin värdering, men som sakta håller på att äta tillbaka pristappet. Santander är en välskött bank med bra diversifiering geografiskt. Inte minst kan ekonomier som Mexiko och Brasilien vara intressanta för banker som vänder sig till privatpersoner då bank och betaltjänster inte alls används i samma omfattning som exempelvis Sverige eller andra välutvecklade västländer.

Sedan kom Unibet med ett litet bidrag om 150 kr. Inköpt då aktien dippade för ett tag sedan i ett försök att bredda portföljen bort fron dollar, olja och finans. I samma anda har jag köpt lite Norsk Hydro som jag hoppas ska bli en utdelningshöjare kommande år. Liten skuld, i princip obefintlig, skittråkig bransch, cyklisk. Precis allt man kan önska sig. Litet innehav ger liten utdelning: 11,11 kr allt som allt.

Tethys oil var nästa utdelare. För mig som gärna handlar energi just nu så är denna oljeproducent med huvudverksamhet i Oman en trevlig portföljvärmare. Stabila finanser, låg skuldsättning och stabil ägarstruktur. Dessutom ger Oman intrycket av att vara stabilt och kostnadsläget för Tethys verkar vara konkurrenskraftigt med dagens oljepriser. Det här bolaget köper jag gärna mer av! 154 kronor fick vi i utdelning och lite inlösensrätter med ett värde dubbla utdelningen, dvs cirka 300 kronor. 

Tre finansrelaterade aktier, Discover Financial System, Citigroup och MORL delade sedan ut 242, 84 och 215 kr. Nu blir det lite mer godis för Citigroups utdelningar. En höjning till och vi börjar få ont i magen vid utdelningstidpunkten!

Zalaris, en lätt hypad aktie som jag ändå gillar då den i sig är intressant men också för att den diversifierar bort från dollar och finansmarknaden där huvuddelen av våra pengar är, gav 81,54 kr.

Så många olika utbetalningar som vi hade i maj har vi aldrig haft förut. Svenska och norska aktier ligger ju ofta i april – maj med sina utbetalningar och i takt med att den typen av aktier ökar så kommer utdelningarna i vårmånaderna också öka framöver vilket vi inte har något emot. 

Det avslutade utdelningsmånaden. Mer om utdelningar och grafer över hur utvecklingen ser ut hittar du i fliken ”Utdelningar” i bloggens huvud.

Ekonomi maj – Så nära att vi kunde leva på en lön

Maj blev en månad då vi kom tillbaka till mer normala nivåer vad gäller utgifter. Förra månadens inkomstrekord berodde ju på att försäkringskassan var snabbare att betala ut föräldraledigheten än våra arbetsgivare var på att dra av för den samma. Men den här månaden jämnade det ut sig då våra arbetsgivare kom i fatt så det blev en riktigt usel inkomstmånad. 

Bergamos gränder – upplevelsen i maj.

Som vi kommer se i grafen i slutet så har den här månaden varit riktigt bra om vi ser på våra lyxfria kostnader – vi exkluderar alkohol, nöjen och semesterkostnader – och relativt bra om vi ser på våra totala kostnader. Vi bedömer att 35 000 är den kostnadsnivå som vi kan täcka med en lön och flerbarnstillägget. Det var på några hundringar när att vi nådde 35 000 kronor i maj.

Till detaljerna, numera med tabellens belopp i texten med årsmedel i parentes, enligt önskemål.

Mat och hushåll – 5 406 kr (5 857kr)

Allt du köper på ICA, eller snarare Lidl! Vi brukar även inkludera receptfria läkemedel under denna post. Lite högre än normalt, mycket för att vi inte haft det fokus vi måste ha för att komma under 5 000 kr.

Alkohol  – 1 255 kr (1 031 kr)

Jag stör mig på den här posten varje månad. Den här månaden har det varit tre besök på systembolaget. Vid ett tillfälle köpte jag en whisky annars är det vår förtjusning i belgisk trappistöl och bättre rödvin som gör att den här summan är som den är. I dagsläget pratar vi om 12 000 kr i årstakt. Fan vad det stör mig!

Äta ute – 1 093 kr (1 683 kr)

Inget speciellt, några jobbluncher, några fika i samband med cykeläventyr och en Burger King på en studiedag med några av barnen.

Tandläkare, optiker och frisör- 225 kr (1 518 kr)

Mer normal månad, äntligen!

Barnomsorg – 2 268 kr (2 268 kr)

Oförändrat jämfört med 2014 vilket jag undrar om den kommer att vara hela året. Någon form av prisökning är annonserad så vi får se. Den här kostnaden kommer ändras radikalt hösten 2016 då någon lämnar fritids och någon dagis av våra barn, innan dess är det som det är.

Hem – 9 983 kr (11 255 kr)

Denna post består av månadsavgiften i bostadsrätten och räntan på lånet. Vi bokför även el under denna post. Utöver det så är det saker för lägenheten så som gardiner, mattor och möbler som ingår. Det här är den post som vi avsiktligt hållit låg i 2014 och som jag skulle tro kommer ligga lite högre i 2015 då vi behöver anpassa möblerna lite till vårt boende.

Inga inköp under månaden till hemmet gav den låga nivån i maj.

Kläder – 2 960 kr (2 047 kr)

Några jympaskor och lite allmänt till vårgarderoben.

Transport – 2 203 kr (1 939 kr)

Relativt höga resekostnader även denna månad, men här ligger bland annat flygbussen för Italienresan och lite cykelprylar som jag tycker borde betalas av transportkontot. Det hade varit lika naturligt att bokföra utgifterna på semester och nöjen/hobby men vi väljer att göra så här. Skälet är att vi om vi haft bil sett transporter till och från nöjen och flygplatser som transport. Likaså hade reservdelar till bilen varit transportkostnader. 

Vissa transportfordon har själ, vissa har det inte.

Nöjen – 2 136 kr (1 145 kr)

Inköp av prylar till hjulbygge – jag bygger en del cykelhjul själv – som legat halvklart länge.

Försäkringar inklusive a-kassa – 310 kr (1 093kr)

Nu, nästan ett halvår in i 2015, börjar våra initiativ kring försäkringar märkas. Äntligen!

CSN – 3 695 kr (3 695 kr)

Vi nöter på utan extrainbetalningar. Om börserna fortsätter sitt rasande tempo så är det dock inte uteslutet att vi någon månad betalar av på lånen i stället för att köpa värdepapper. Detta då vi vill vara av med studielånen inom cirka tre år för att skapa ett mer gynnsamt läge inför sabbatsåret.

Skatter och finansiella utgifter – 50 kr (182 kr)

Det är lite mer än ett år sedan vi bytte bank. Nu börjar dom ta betalt för Internetbanken. Kanske ett skäl att byta, det rör sig trots allt om 600 kr/år. Någon som känner till en bank utan avgifter?

Semester – 3 066 kr (7 527 kr)

Vi har planerat en Köpenhamnstur under semestern. Detta är boendekostnaden. Tre dygn för sex personer. Rätt ok, om du frågar mig.

Övrigt – 1 272 kr (2 199 kr)

Inget speciellt att notera. 

I Bergamos gamla stadsdelar var det veteranbilsrace.

En ganska normal månad maj. Det var inkomsterna som avvek, annars hade vi nått över 50% i sparkvot. Nu hamnade vi på 47%.

I och med årsbokslutet för 2014 så vred jag och min sambo massor på våra siffror. Vi ville förstå och hålla ner våra utgifter. När vi vred och vände så såg vi att utgifterna består av väldigt olika delar. Vi valde då att titta på de faktiska totala utgifterna och en variant som vi kallade ”lyxfria utgifter” där vi exkluderat alkohol, nöjen och semesterkostnader.”Lyxfria utgifter” är vår referens för vad vi kan leva på idag om vi lever som vi gör – vilket är rätt snålt – men stryker de uppenbara utsvävningarna vi gör.

I och med att vi börjat skissa på ett sabbatsår om cirka 3,5 3år (jag kallade den tre år i grafen) så är det också intressant att titta på vad vi har för kostnadsbas då. Eftersom vi är hemma när vi har vårt lediga år så utgår dagisavgifterna och vi räknar med att ha betalt av studielånen för att förbättra kassaflödet. Dom två kostnaderna utgår då alltså om tre år och jag har dragit dom kostnaderna från den lyxfria kostnaden och plottat i lila nedan.

Ferraris från första delen av 1900-taket i mint condition fanns det massor av.

Den lila grafen beskriver alltså kostnaderna som vi lever idag minus uppenbara utsvävningar så som alkohol, nöjen och semester och den är dessutom rensad från fasta kostnader som vi inte kommer ha om tre år. Till graferna!

Det finns två stödlinjer i grafen. Den undre är vad vi i princip har som lägsta möjliga kostnader nu (28 400 – Ett lyxfritt liv med fasta kostnader och mat, transport mm). Vilken nytta den gör här kan vi kanske prata om om ni vill men vi tyckte det var viktigt när vi diskuterade 2014s bokslut eftersom vi vill veta vad vi har i kostnader som är svåra att rå på.

Den övre rödliknande stödlinjen är vad vi skulle kunna leva på – ha för utgifter totalt – om en av oss blev arbetslös idag och vi levde helt på en lön. Det är alltså en lön och barnbidraget som bygger upp till den nivån. Våra fasta kostnader och normala levnadsomkostnader, det som vi kallar utigifter lyxfritt ovan, ska aldrig överstiga denna nivå.

Den gröna grafen är skillnaden mellan Utgifter och Utgifter lyxfritt. Det är alltså kostnaden för nöjen, semester och alkohol. Den är här för att trenden är intressant och den visar vilken livstilsinflation alternativt vilken fortsatt förbättrad kostnadskontroll vi har.

Köpe å köpe … e de di enda du tänker på?

Nu är det turbulent i Onkel Toms stuga! Det är inte otrohet, död eller pest som skapar oredan, det hade varit en stilla fläkt mot det som råder nu, utan här pratar vi om ett inköp. Ett fastighetsinköp till och med som i många delar strider mot det som predikas här, ja det går stick i stäv med hela Onkel Toms trosuppfattning! Vad är det då som är på gång undrar du säkert förtvivlad? Jo, vi tittar på köpa ett ruckel för en mindre summa pengar. Här är lite hårda fakta om objektet:
Positivt
  • Inköp max 100 000 kronor, annars är vi inga köpare. Endast tomten har något värde då huset på tomten är fallfärdigt.
  • Stor tomt med bra läge. Nära till sjö (~ 5 km, cykelbart) och fantastisk natur inpå knuten.
  • I närområdet. Det är möjligt att ta sig dit med buss. Relativt korta restider men tyvärr inte speciellt frekvent förekommande turer.
  • Mycket bra start för ett ”off grid” boende med mycket låga boendekostnader framöver. 
  • Skulle kunna fungera som en bas på svensk mark om vi gör något år utomlands, alternativt
  • vara vårt boende under det tänkta sabbatsåret.  
Negativt
  • I princip endast en tomt. Både tid och pengar krävs för att göra detta till något att ha.
  • Läget är en bit ut på landsbygden vilket i princip innebär att vi måste ha bil för att nyttja stället.
  • Eventuella renoveringar eller nybyggnationer kräver bil för att kunna realiseras.         

 Hur bör vi tänka? Jag har försökt punkta ner några delar.

  1. Jag tycker vi måste fundera på nyttjandegraden, dvs är det realistiskt att tro att vi kommer använda stället.
  2. Tillför ett eventuellt inköp något som vi inte redan har om vi tänker efter?
  3. Kostnader inköpet för med sig utöver själva anskaffningen.
  4. Tidsåtgång för att realisera det vi vill få ut av den nya fastigheten. 
  5. Kan vi lära oss något, utmana oss något om vi köper, för att samtidigt utvecklas något?

Det är finns skäl att återkomma med vidare analys då visningen är någon vecka bort. Det som gör att jag är sugen på något sådant här – billigt ruckel lite ensligt –  inköp är just möjligheten det ger att skapa oss ett boende och en bas för framtiden som vi äger, helt utan lån, samtidigt som driftskostnaden är väldigt låg. Men det finns ett problem dolt i den här typen av upplägg; det är ju inte säkert att totalkostnaden är speciellt låg bara för inköpet är billigt och driftskostnaden är låg. En dyr etta i Stockholms innerstad kan vara väldigt kostnadseffektiv även om det kanske inte är helt intuitivt! 

Jag och mål alltså

I början på året så pratade jag om mål och också lite om varför jag var tveksam till att sätta mål. Det tyngst vägande skälet är att mål för mig blir en begränsning, ytterligare ett måste, som i sig snarare blir ett hinder en ett stöd. Jag kan ger er ett exempel på detta just nu om ni är intresserade.

Under hösten förra året så bestämde jag för att hänga på en Vätternrundasatsning, ett gäng gubbar som vill åka runt Vättern i rasande fart. Jag tänkte att det skulle sporra mig till att träna lite mer 2015 än 2014 som blev ett ganska blekt år utan någon struktur eller cykling att tala om. Så här två veckor innan det är dags så får det hela anses som en mindre succé även om risken att jag inte hänger med i farten hela vägen är överhängande. Vårt enklare liv har gett mig de möjligheter som jag tidigare saknade. Tid som tidigare gått till gräsmatta, trädgårdsstädning och turer till soptippen har nu kunnat användas till träning. Men ju bättre jag blivit att styra min fritid för att möta mitt mål att cykla snabbt ju större har den där måldjävulen som sitter på min axel vuxit. Det är just den djävulen som dyker upp varje gång det blir tydligt vad mitt mål kräver av mig i praktiken. 

”Ska du inte satsa på att gå ner lite i vikt i stället?” undrar den. ”Tänk vad härligt det vore att träna något annat, kanske mer styrka” fortsätter den. ”Tänk att få vara en helg med barnen!” skriker den när jag nonchalerar allt den säger. Det är just fokuset som jag söker som i sig innebär en prioritering som jag har svårt att hantera över lite längre tid. Jag ormar mig inför begränsningen och fokuseringen egentligen helt utan skäl. Jag vill cykla, vikten blir inte sämre av cykling, annan träning är mest för fåfängan vilket cykling också är bra för och barnen klarar sig nog knappa två veckor till.

Insikten att mål med hög ambitionsnivå som kräver månader för att förverkligas – den typ av mål som faktiskt gör skillnad – är besvärliga för de flesta är ingen nyhet men den underskattas ofta och kan för vissa personlighetstyper göra att mål är en ganska usel metod för att jobba med sin egen utveckling.

Men något har jag lärt mig. Jag kan identifiera mitt ormande och slingrande och bemöta det. Just själva känslan är numera bekant när den väl kommer och jag reflekterar lite över varför jag tänker och känner som jag gör och fortsätter sedan på inslagen linje. Målet ligger kvar. Det är en stor förbättring mot tidigare, det är till och med så att min förmåga att hantera själva tanken gör att det ständiga energitappet som ältandet inneburit tidigare är mindre än förut. Faktiskt har tränandet denna vår smakat mer trots ständig kylskåpstemperatur ute, övervikt och dålig form.

Jag har märkt en annan sak, som är nära kopplat till min syn på mål. Jag vill ha fokus och relativt höga mål. Det är den typen av fokus som gör skillnad i det mesta här i livet. Men jag är dålig på att uppskatta fokuset och den vardag som högt fokus medför. Här finns mycket att förbättra även om jag gjort vissa framsteg. Vårens cyklande på Mallorca och hem ikring har gett mycket, äventyr som fungera som en kontrasthöjare i vardagen. Efter 30-milarundan här om veckan så var mat och vila det som stod absolut högst på önskelistan. Sedan kom en stund med småbarnen. På så sätt fungerar långa cykelpass nästan på samma sätt som meditation i sin förmåga att föra tillbaka vardagen och dess livsstilsinflation med allt högre krav på det mesta till en önskan om att få sina mer basala behov tillfredsställda.

Så om jag ska försöka mig på en slutsats: Ett relativt högt satt mål detta första halvår har fungerat bra för att få fart på träningen men jag har svårt att hålla hela vägen. Det har flera skäl men framöver kan jag bli bättre på att faktiskt uppskatta resan mot mitt mål. Precis det är tricket säger många, ja till och med att vända på prioriteringarna, satsa på att hitta den resa du vill ha mot ditt mål och låt målet bli underordnat resan. Jag är inte där ännu, men jag kan vara närmare det än någonsin tidigare när det gäller min träning.