Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 43 av 55

1,5 år – 4 barn – ingen bil! 1 Bullitt!

Har du familj och funderar på att leva utan bil? Läs då gärna om våra första ett och ett halvt år som bilfria.

Leva utan bil!

Familjen Onkel Tom, lever bra utan bil!

Faktaruta!

Vi är två vuxna som jobbar heltid och det finns fyra barn i åldrarna 3-10 år som alla bor hos oss. De går på dagis eller skola om dagarna.

Vanliga transporter och dess avstånd:

  • 2,5 km enkel resa till centrum.
  • 4 km enkel resa till jobben.
  • 5 km enkel resa till Lidl.

Det är gångavstånd till skola och dagis.

Transportfordon vi har och använder oss av i princip varje dag:

  • Lastcykel – Bullitt.
  • Cykelkärra Thule Chariot Cougar tvåsittsig.
  • Alla familjemedlemmar utom de minsta har minst en cykel.

Kollektivtrafik

  • Buss: vi använder kontantkort , dvs vi betalar per gång.
  • Taxi: antal resor under 1,5 år – 4 st.
  • Poolbil: antal gånger vi hyrt på bilpool – 7 ggr.
  • Hyrbil: antal gånger vi hyrt – 0 ggr.
  • Tågresor: fler än tio.

Totalkostnad för transporter perioden 1/7-14 till och med. 31/10-15 är 38 000 kronor, vilket är ett medelpris på 2 400 kronor. Då inkluderar det allt resande – exkluderat flygresor – inklusive vissa kostnader vi haft för våra cyklar, så som däck och belysning.

Att inte ha bil har på något sätt ett stort symbolvärde i vår förändring. Det var för att den på slutet stod för allt som var fel, allt det vi tröttnat på, på något vis. Bloggen livutanbil.se var också den blogg som fick in mig på minimalism och gjorde att tankarna kring att bo centralt utan bil blev allt mer konkreta.

Ett av skälen till vårt val att leva utan bil är att bilen är en penga- och tidstjuv. Det andra var mitt intresse för cyklar och cykling som inte gick att odla parallellt med allt bilande. Även här är bilen och cykeln exempel på den typ av konflikt som är/var vanlig hos oss och som vi ville komma ifrån.  Önskan om ett liv – i det här fallet cyklande – medan vi i konkret handling gjorde motsatsen, nämligen åkte bil. Bloggaren livutanbil blev där någon sorts katalysator som visade hur han kunde kombinera sina intressen och faktiska behov i vardagen på ett smart sätt.

Tredje skälet var den totala avsaknaden av vardagsmotion. Min sambo blev som gelé i kroppen och körde allt närmare ytterdörren för varje år som gick. Jag försökte i stället träna, vilket var svårt då tiden gick åt till att åka bil. Våra barn var helt oförmögna att ta sig någonstans utan att åka bil och fick väldigt lite motion. Vår dröm om livet på landet var i själva verket något både vi och barnen tog rejält med stryk för. Tyvärr är det inget okänt fenomen.

Så när vi flyttade in till stan så skulle bilarna bort. Och så blev det!

Leva utan bil

De flesta som på något sätt begriper att vi är en familj på sex personer som lever utan bil blir förvånade. En del blir också imponerade medan de flesta har väldigt många barnfamiljer har svårt att relatera till det faktum att vi lever utan bil. Jag strök över det jag skrev först av den anledningen att många unga som levt studentliv inte alls tycker att det är speciellt märkligt. Så reaktionen varierar väldigt.

I vardagen saknar jag sällan eller aldrig bil. Tvärt om är det fantastiskt att faktiskt få röra på sig naturligt. Det blir också ett naturligt fokus på här och nu. Vi måste se det som är runt oss, i vår närhet. Inte det som finns tre mil bort.

Praktiska frågor som att åka och hälsa på släkten fungerar utmärkt. Handla fungerar fantastiskt bra utan bil. Semesterresor lika så. Svårast är fritidsaktiviteter. Att åka och bada en varm kväll eller delta i cykeltävlingar är svårt. En helg i Sälen är i princip otänkbar eller kräver hyrbil. Å andra sidan åker barnen buss själva. Dom cyklar själva. Det hade varit möjligt även om vi inte haft bil, men barnen påverkas faktiskt av vårt beteende. Att åka buss är normalt och välkänt.

Kostnaderna blir lägre utan bil men kanske inte så låga som jag trott. Vi har hela tiden valt att inte aktivt spara på resandet utan rest ungefär i samma omfattning, till exempelvis släkten och på semestern, som tidigare.

Vi åker som regel bättre nu än tidigare. Tåg är bekvämare med småbarn. Bilpoolsbilarna är i nyskick.

Det finns roligare saker att göra än att åka från a till b och tillbaka

Att inte ha bil tillsammans med den mentala omställning vi gjort tydliggör en konflikt som många av oss har i våra liv. Det är ingen brist på saker att göra! Inte ens roliga saker att göra. Ändå vill vi göra något annat! Transportera sig ligger då ofta väldigt högt på listan. Vi som saknar bil stryker då naturligt åkandet från vår paljett och får bättre fokus på andra delar i vardagen.

Jag har arbetskamrater som åker fem mil enkel resa för att träna. Eller släkt som åker 12 mil enkel resa för att vara på hundutställning. Hur många kommer inte vallfärda till södra delarna av Stockholm under december för att handla julklappar, som dom kunde köpa på nätet?

För oss själva syns den här konflikten rätt mycket i det som jag lyfte fram som nackdelar ovan. Cykeltävlingar, fjällresor, badturer, Astrid Lindgrens värld, Tomteland, High Chaparral, Finlandsfärjan, djurparker, evenemang, Skara Sommarland, husvagnssemester på Öland eller att handla i grannstadens shoppinglador  är alla exempel på aktiviteter som ifrågasätts på ett annat sätt numera när transporter till vissa platser är svårare nu än tidigare.

Det är faktiskt bra! Vi behöver inte åka iväg. Vi kan spela tv-spelet vi redan köpt. Eller äta på restaurang nere i centrum i staden vi bor. Julklapparna kan vi handla på nätet och sedan gå på bio.

Jag uppskattar den här konsekvensen av att inte ha bil. Att inte åka hela tiden sparar mycket tid som kan användas till annat. Men jag saknar mina cykelevenemang.

Skjutsa inte barnen

Vilket lyft det varit att inte längre vara taxi åt barnen. För barnen och oss! Våra äldsta barn har vuxit och är friare i alla avseenden. Att leva utan bil är att ge barnen möjlighet att leva ett liv där dom agerar efter sina förutsättningar.

Det är intressant att de som är undrande inför vårt liv utan bil oftast lyfter fram friheten som bil ger. Men vi är i många avseenden friare utan bil i stan än med bil på landet.

Vi frigör så mycket tid till annat som har stort värde när vi inte har bil.

Det finns nackdelar

Jag tror jag berört det mesta. Det vore mysigt att åka till badplatsen. Jag vill kunna åka CykelVasan eller delta i Långloppscupen i MTB utan att det blir en jätteapparat. Att hyra bil för en helg och åka långt kostar en rejäl slant. Då är det trots allt en nackdel att inte ha egen bil.

Kommer vi fortsätta leva utan bil?

Ja, kanske. Jag är väldigt kluven. Kanske skulle jag hyra bil några gånger mer per år även om det kostar sex – sju tusen mer.

En vanligt fråga är om en lastcykel ska vara/bör vara eldriven. Jag anser inte det. Jag tycker inte heller att trehjulingar är intressanta. Har du frågor kring att leva utan bil som stor familj så är det bara att skriva en kommentar.

Tidigare inlägg kring vårt liv utan bil hittar du här.

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan! Följ på Twitter!

Utdelningar oktober – Utblick mot december!

3 262 kronor innan skatt fick vi i utdelningar denna månad. Det är en ökning med 48% jämfört med samma månad förra året. 3 200 kanske inte låter så mycket men de tre senaste månaderna har vi fått ungefär 8 900 kr i utdelningar. Det är mer än en månadshyra, per kvartal.

Även om det här inlägget är en hyllning till utdelningar vi faktiskt fått så kan jag inte låta bli att nämna att Avance Gas, som jag skrev om förra månaden, kom med rekordresultat och utdelningen i december kommer ligga närmare 10 000 kronor. Tack för den julklappen!

Först ut var en rest från föregående månad, IAK delade ut 156 kronor. IAK är en ETF som endast äger försäkringsbolag och även om den är relativt diversifierad så är AIG och METLIFE stor andel. Båda dom bolagen värderas väldigt lågt, av goda skäl, men en rejäl uppsida finns i bolagen och hela sektorn kommer gynnas av en eventuell räntehöjning. Så här långt en relativt bra investering, men främst tack vare starkare dollar från inköpstillfället till nu. Här borde det finnas mer att hämta framöver.

Utdelningen i IAK är inte så mycket att hurra för, men övriga två utdelare denna månad är i stället monster på steroider vad gäller utdelning.

MLPL var näst på tur och delade ut 1 124 kronor vilket ger en årlig utdelning på cirka 17% av nuvarande värde – yield on cost är snarare 12-13%. Låt er inte luras av detta dock, innehavets värdeutveckling har varit en katastrof så vi ligger back på den här investeringen. Men lite tid bör göra att vi äter tillbaka tappet då utdelningen är rejäl, trots allt.

MORL är stråt vassare ändå. 1 980 kronor och en nuvarande direktavkastning på 23,5% – yield on cost är snarare 18%, fortfarande bra. MORL avslutade månadens utdelningar.

Du kan läsa mer om MLPL och MORL här.

That’s it! Mer om utdelningar och grafer över hur utvecklingen ser ut hittar du i fliken ”Utdelningar”  i bloggens huvud.

Livet skiftar – Därför skriver jag

Så här en bit närmare 50 än 40 så har jag kommit en tredjedel in i mitt liv – det är en prognos, utfallet kan bli något helt annat – och jag kan reflektera lite över hur livet och inställningen till livet skiftar.*

Inställningen i sin tur påverkar val jag gör och hur jag agerar i olika sammanhang. Jag tänkte skriva om sex områden som är centrala för vilka beslut jag fattar och hur jag agerar i olika sammanhang. Det handlar om synen på ekonomi, tid, jobbet, politik och samhälle samt risk.

Att du och jag ändrar syn och referenser över tid är helt naturligt, men vad som kanske är mindre uppenbart är hur stora förändringarna kan vara i retroperspektiv. Sammantaget gör det här att jag i vissa avseenden är en helt annan person nu än för tio år sedan helt utan några stora livskriser eller händelser. Se gärna videon med Dan Gilbert och bered dig sedan på en megapostning.

Det är inte bara gradvisa förändringar som påverkar mig. Det finns faktorer som påverkar livet kraftigt men som är mer där och då. Så som dålig nattsömn när man är småbarnsförälder. Vi får se om vi har tid att prata lite om dom också.

Med lite tur faller allt på plats i slutet och ni får en handbok i förståelsen av Onkel Tom!

Ekonomi

Jag hann nästan bli 30 år innan jag kom igång och jobbade och det tog ytterligare några år innan min sambo var klar med skolan och fick sitt första jobb. Fram till dess levde vi som fattiga studenter. Fattiga men ganska välmående. Vi hade ett bra liv även om vi fick hålla i pengarna stenhårt. Vi pluggade samtidigt så vi hade rätt mycket att göra, men det mesta skedde i tankevärlden. Det var studier, förberedelser inför egen undervisning osv. Prylarna var få.

Sedan svängde det snabbt. Helt plötsligt hade vi råd med hus och bil. Jag kände stort behov av att få meka med bilar eller bygga på hus. Jobba med och äga riktiga saker. Det kändes vuxet att äga saker, det kändes kul att vårda saker. Det var spännande att köpa saker.

Spara och gneta var viktigt under nästan tio år för mig och min sambo. Nu handlade det om att kvittera ut, leva och uppleva.

Så levde vi i cirka 10 år. Vi levde inte över våra tillgångar utan skötte vår ekonomi, men pengarna gick åt. Vi levde från löning till löning. Med Rut och Rot. Med bil och husvagn. Med aktiviteter och åkande.

Till slut ledsnade i synnerhet jag på att pengarna rann ut utan att jag upplevde att vi fick någon utväxling. Försäkringar, vägskatter, nya hängrännor, bilreparationer och avbetalningar tog en allt för stor del av vår ekonomi. Vi var i någon mening rika men ändå fattiga. Och jag var trött.

Vi började sakta ta till oss andra idéer. Ett friare liv med färre måsten och mindre åtaganden. Pengar är inte alls något som måste spenderas på samma sätt längre.

Tid

Som studenter hade vi all tid i världen. Som småbarnsförälder med karriär som innebar ett par utlandsresor per månad så hade jag ingen tid alls.

Som föräldraledig hade jag mycket tid men var väldigt låst. Tillgången på tid har ständigt varierat men trenden har varit tydlig. Barn, prylar, karriär och hobbies gör att den fria tiden fylls.

Det har gjort att tid blivit en av de mest värdefulla tillgångarna i mitt liv. Det är tid som gör skillnad. Att vara ständigt låst på arbete eller med barn som ska skrika ur sig eftermiddagens trötthet är något som jag har allt svårare för. Det kommer inte alltid mer tid för Onkel Tom.

Människor i liknande situation som vi i vår familj tacklar bristen på tid olika. Vi har gjort ”annorlunda” val. Vi tror inte vi kan konsumera eller åka oss ur den här situationen. Det gör oss bara fattiga, trötta, feta och missnöjda.

I vår närhet, och jag skulle säga rent allmänt, så är det ofta relationer, den egna hälsan och ekonomin som får stå tillbaka när tiden inte räcker till. Nästan aldrig prylarna! Vi har valt totalt motsatt strategi.

Är det för vi är smarta? Nej, sannolikt beror det på våra grundläggande värderingar och det faktum att vi fått handla ganska fritt. Been there done that!

 

 

Jobbet

Jag har alltid älskat att jobba. Den sociala samvaron, min förmåga att hitta ett eget sammanhang på arbetsplatsen och åsikten att jobb är viktigt har alla bidragit. Genom min höga utbildning som varit attraktiv på arbetsmarknaden så har jag alltid haft stora möjligheter och stor frihet.

Men på senare år har något ändrats. Öppna kontorslandskap, arbetsplatser utan fönster, märkliga människor och internpolitik har påverkat mig massor. Jag har sett det många gånger förut, fast mer från sidan, men den här gången var jag huvudperson.

Även om jag lyckats återskapa en mer normal arbetssituation så är glöden borta på arbetet. Jag sitter och längtar ut. Jag får uppbåda energi för att inte gnälla över idioti och märkligheter. Men bra arbetskamrater, kanske bättre än på många år, och en betydligt mer välfungerande organisation kring mig gör ändock att jag känner lite hopp.

Det stora problemet när jag ser framåt på mitt arbetsliv är oron för att jag helt slutat utvecklas. Det är inget jag kan acceptera! Det strider mot alla mina grundläggande behov och värderingar. Sammantaget är jag inte alls så övertygad om att lönearbete är min, eller någon annans, grej framöver.

Politik

Min farsa har gjort allt för att skrämma bort mig från socialismens bana. Han har lyckats. Men alternativet som var/är mer mitten-högerorienterat är inget jag längre känner speciellt stor tillhörighet med. Jag tror att ett samhälle måste utvecklas och förändras. Jag ser inget politiskt parti som presenterar något som är intressant för mig idag. Så det finns inte så många samhälls- eller politiska frågor som är intressanta, eller? Inget engagerar mig och det påverkar känslan av delaktighet.

Det är lätt att klaga om man inte har perspektiv men Sverige är i många avseenden väldigt bra, i synnerhet vad gäller synen på barn, familj och samhällsservice. I många avseenden är vi en ganska inskränkt skara när vi sitter i vår miljö och gnäller.

Synen på risk

Jag har alltid varit extremt positiv till risk. Så kom första och andra barnet och min inställning ändrades. Massor! Helt plötsligt var jag ansvarig för så mycket mer. Jag oroade mig för att förlora jobb, vad det skulle innebära för barnen att flytta. Mista en förälder. Samtidigt så blev det viktigt att fånga dagen och livet på ett annat sätt. Det var som att min bild av själva föräldraskapet ställde mycket högre krav än vad barnen gjorde.

Jag kan inte alltid finnas för mina barn. Jag kan inte stoppa världen så att inget ändras. Jag behöver inte alltid prestera när jag är med min familj.

Den här insikten har kommit gradvis och inneburit att jag – igen – är väldigt riskbenägen. Kanske lite annorlunda än tidigare men inom många områden är jag mer riskbenägen nu än jag varit någonsin tidigare. Jag har sett undersökningar som pekar på att många följer den här synen på risk. Familjebildare är helt enkelt inte speciellt riskbenägna. Yngre och äldre är då mer risktagande och det är inte alltid till de yngres fördel.

Sådant som går upp och ner

Fram till hit har vi pratat om sådant som jag kan reflektera över. Inställningar och känslor som sakta förändras. Men sedan finns det sådant som kommer och går som överlagras de mer långsiktiga förändringarna. Det här påverkar mig minst lika mycket vid varje givet tillfälle.

Konflikt

Mina föräldrar är konfliktorienterade. Tänk er då hur det är att ha två trotsiga barn. Konflikter på jobbet. Trätor med sambon. Någon idiot i cykelklubben som får tokspel. Så bombar morsan in med något skit och ska börja bråka. Vad tror ni händer?

Inget, jag orkade inte med dom då så vår relation tog ännu mer stryk. Morsan gjorde som hon alltid gjort men min reaktion var nog lite annorlunda.

Jag är också konfliktorienterad men ganska social så normalt sett har jag inga krig som pågår i mitt liv. Men jag har haft perioder sedan vi fick barn då problemen hopar sig. Då orkar jag inte med mer konflikt.

Nu har vi ett barn i trotsåldern och en på väg in i tonåren. Så just nu är det rätt mycket konflikt. Mer än medel, men mycket mindre än när det var som värst.

Vänner

Jag har inga ”vänner”. Jag har haft personer inom cyklingen som varit mina ”kompisar” men förutsättningarna har ändat sig för oss alla. Samtidigt är jag inte så intresserad. Jag har min familj och i takt med att barnen blir större så räcker dom långt.

Det jag saknar är kompisen som drar med mig på äventyr. Som gör något som familjen inte gör. Som det är nu så får jag göra det mesta på egen hand.

Orken

Ibland har jag perioder då jag har bra flyt och mycket ork. Ibland går det inte alls. Jag önskar att jag begrep hur jag ska hålla i den där goda känslan. Tyvärr gör jag inte det.

Stress och ofrihet

Jag hatar att vara låst. Att vara föräldraledig är en pina. Att ha mycket på jobbet och inga möjligheter att jobba över eller fixa något är pest. Jag gör hellre en stor och omfattande sak än tio småsaker.

Känslan av stress är något som går väldigt upp och ner på samma sätt som andra områden jag berört ovan. Men jag är inte helt emot stress. Jag gillar lite fart och tryck.

Hur hanterar jag förändringarna och tankarna som kommer med dom?

Jag bloggar. Att skriva är ett väldigt bra sätt att formulera tankar och reflektioner. Jag förstår mig själv bättre och får en möjlighet att stanna upp mig själv, prata om mig själv, med lite distans. Livet är också mycket mer komplext nu än det var fr 15 år sedan. Dels blir jag äldre och förändras men de områden som svänger mer med humöret, så som inställningen till konflikt, varierar också så mycket snabbare med fyra barn. Livet är helt enkelt en lite vildare resa nu än det var för 20 år sedan.

Det är jag tacksam för!

* Det finns ett begrepp som är ”livets skiftningar” som jag snarare förknippar med glädje och sorg. För ålder vet jag inte om det finns något bra uttryck men att vara ung, gammal, student och så vidare brukar man kanske kalla livets faser.  Mina reflektioner i det här inlägget handlar inte främst om att åldras eller ändra sinnesstämning, det handlar mer om hur livssituationen varierar och inställningen till olika delar i livet då också förändras.

Då har vi sparat ordnat i 1,5 år – Hur rika har vi blivit?

Den 29 april 2014 satte jag in våra första pengar på Avanza. Det var 50 000 kr som kom från försäljning av några prylar och jag satte pengarna i arbete i Citigroup. Tidigare hade vi lite fondpengar i storleksordningen 20 000 kr som vi sparat åt barnen, men sedan var det tomt i sparbössan. Så de 50 000 kronorna kan sägas vara starten på vårt aktiesparande, på det sätt vi sparar nu och starten var alltså ganska precis för ett och ett halvt år sedan.

Sedan dess har jag följt upp utvecklingen med jämna mellanrum och nu är det dags igen. På Avanza finns idag över 500 000 kronor. Dessutom har vi över 60 000 kronor på våra sparkonton. Det är en buffer som bland annat möjliggjort att vi kan säga upp försäkringar och planera för ett friare liv i inte all för fjärran tid. I tabellen nedan ser ni hur utvecklingen varit.

tillgangar-november

Tillgångarna på valda konton den 1 november 2015.

Jag kunde ha valt att redovisa mer av vår familjs ekonomi men begränsade mig till innehaven på Avanza och pensionssparandet då det är de viktigaste komponenterna för ett framtida liv som fri. Det som saknas och som också är viktigt är förmögenheten i lägenheten, dvs skillnaden mellan lägenhetens förmodade värde och vårt lån.

Som ni ser så har vi klarat den sura börsen under senare tid förhållandevis skapligt, men vi har stått och stampat lite. Nytt är att vi har likvida medel på ett sätt vi inte haft tidigare. Det är ett resultat av att vi sparar mer nu än tidigare så vi får pengar ”över” efter att vi amorterat och satt undan de 20 000 kr vi köper aktier för varje månad. Ett rimligt antagande är att vi hamnar någonstans kring 2,5 MSEK i slutet på året om vi summerar på samma sätt som i tabellen ovan. Inkluderar vi minskningen av lånet också, vi amorterar 13 000 kr/mån, så innebär det att vi ligger en bra bit över 500 000 kronor per år i förmögenhetsökning. Inte illa faktiskt!

Pensionssparandet och PPM-pengarna ligger i stor utsträckning i aktier igen efter att ha legat i korta räntor under ganska lång tid.

Låt oss titta lite mer på portföljen hos Avanza. Första pajdiagrammet visar hur investeringarna är fördelade relativt olika industrisektorer. Jag har klassat om en del räntebärande ETNer från ”övrigt” till ”finans” så finansdelen ser ut som den ökat jämfört med tidigare jämförelse, men så är inte fallet alltså. ”Finans” har relativt sett minskat medan ”övrigt” har vuxit.

image(1)

Verksamhetsområden för våra innehav.

Vi har investerat mycket i USA ända sedan vi började spara men minskat andelen amerikanska bolag när möjligheten funnits. Nuvarande status framgår i bilden nedan. Bättre spridning än tidigare.

image(2)

Valutor som innehaven handlas i.

Innehaven i Avanzaportföljen är:

InnehavSenast föregående uppdatering gjorde vi för ett halvår sedan. Ni hittar den här.

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan! Följ på Twitter!

Ekonomi oktober – Vem satte en lövblås i plånboken?

manadsbudget-oktober

Gud vad pengarna rullar på!

Så var det dags igen. Sammanfattning av utgifterna i månaden som gick. Förra månaden var det rena hallelujastämningen här. Den här månaden är vi mycket mer nyanserade. En sparkvot på goda 45% är inget att hänga läpp för, men utgifter på över 42 000 kronor är rätt saftigt. Sparandet blev därför 34 000 kronor vilket är snudd på 10 000 kronor under vårt månadsmål för andra halvåret.

Vår budget för andra halvåret ligger på 30 026 kronor. Vi gör av med 42 000. Som vi kommer se så är inte skillnaden så stor som den kan verka men våra mål och önskningar tar rätt mycket stryk en sådan här månad, så vi hänger lite med huvudet trots allt.

Restskatten var nästan 7 000 kr. Datorn la av efter tio år och jag fick byta power supply, moderkort, processor och grafikkort. Det blev strax över 4 000 kr. Men så kommer det ju vara även i framtiden så våra optimistiska kalkyler för framtida utgifter är förmodligen just optimistiska.

Vi kan konstatera att våra elektronikinköp inte är så stora. Vi har fört kassabok i snart ett och ett halvt år och vet inte vilken post vi ska sätta kostnaderna för datorn på. Vi kanske skulle haft en post för elektronik, men det får bli en förbättring nästa år i så fall.

Eftersom vi är igång och budar på en gård så har vi diskuterat kostnader mer än vanligt de senaste dagarna. Då fantiserar vi om månader under 20 000 kronor och så drar vi till med en 40 000 kronorsmånad. Surt men inte direkt oväntat. Vi har ju god koll och vet vad vi gjort denna månad. Vill ni höra detaljerna?

Post för post

Numera med tabellens belopp i rubriken och med årsmedel i parentes, helt enligt önskemål från bloggens kära läsare.

Mat och hushåll – 4 494 kr (5 795 kr)

Allt du köper på ICA, eller snarare Lidl! Budgeten är satt till 5 500 kronor vilket vi alltså klarade med bred marginal.

Riktigt bra månad ingen vad gäller matkostnaderna. Vi ska ta till oss lite från Dosera mera som bloggaren ”Ett fattigt landskap” bloggade om i veckan och se om vi inte kan göra lite till på den här punkten.

Alkohol  – 332 kr (683 kr)

Några öl på finpub för mig och sambon när vi var barnfria. Väl spenderade pengar! Budgeten är satt till 0 kronor.

Budgetmässigt: miss!

Äta ute – 1 944 kr (1 800 kr)

Vi sprätte iväg nästan 2000 kronor på att äta ute. Den stora posten här var när sambo och jag gick vidare från puben till restaurangen. Men det är en hel del mindre poster också.

Budget på 700 är tufft att hålla.

Tandläkare, optiker och frisör – 320 kr (1 035 kr)

Frissan. För ett par år sedan gick det på 2 000 kronor per gång. Byte av frissa och justerade ambitioner gör stor skillnad.

Barnomsorg – 1 731 kr (2 152 kr)

Det här är en tung finansiell post för oss som sakta sjunker ihop. Vi är dock väldigt nöjda med det vi får för pengarna så ingen skugga över barnomsorgen.

I slutet på det inlägget finns lite grafer och där har jag bland annat en graf där jag drar bort kostnaderna för just barnomsorg och CSN. Just för att de försvinner i relativ närtid.

Hem –  9 752 kr (10 524 kr)

Denna post består av månadsavgiften i bostadsrätten och räntan på lånet. Vi bokför även TV-licens och el under denna post. Utöver det så är det saker för lägenheten så som gardiner, mattor och möbler som ingår. Det här är den post som vi avsiktligt hållit låg i 2014 och som jag skulle tro kommer ligga lite högre i 2015 då vi behöver anpassa möblerna lite till vårt boende.

Förra, förrförra, förrförrförra och förrförrförrförra månaden skrev jag: Det har varit full rulle med annat så denna månad har det blivit få inköp till hemmet. Det är lika sant nu! Det gör att min spådom om att kostnaderna här skulle öka något 2015 troligtvis är fel. Men det gör inget! Vi är inom budget.

Kläder – 300 kr (1 463 kr)

Inga inköp. Ett fel från förra månaden som rättats. Inom budget.

Transport –  2 992 kr (1 991 kr)

En tågresa till släkten och en när jag och barnen var ute på höstlovsbus med kusinerna. En hyrbil för att åka och titta på gården ingår också. Vi ha dessutom laddat våra busskort. Det mesta av det är kvar så i praktiken är kostnaden något lägre denna månad.

Vi har ju ingen bil men bränner ändå 2 000 kronor i snitt på transporter. Det tåls att fundera på. Varför är det så? Vi har 1 000 kronor som budget per månad andra halvåret. Rejäl budgetmiss!

Nöjen – 1 522 kr (1 055 kr)

Sambon och jag var på Spa innan pub och middag. Sedan var jag med barnen på höstbus som krävde inträde.

Försäkringar inklusive a-kassa – 310 kr (701 kr)

Sjätte månaden med 310 kronor. Vår ”new normal” efter insatserna vi gjort för att spara på denna post.

CSN – 3 695 kr (3 695 kr)

Vi nöter på utan extrainbetalningar.

Skatter och finansiella utgifter – 6 982 kr (816 kr)

Restskatt. Surt.

Semester – 0 kr (3 764 kr)

Medelkostnaden för semestern sjunker sakta ihop. Vi hade planerat en höstresa men ställde in den och tog en kväll på stan. Det blev nog billigare ändå. Men vi kommer hamna på cirka 3 000 kronor per månad för vår semester. Jag får alltså jobba lite mer än en månad om året för att betala vår semester detta år.

Studier – 1 909 kr (1 077 kr)

Kurslitteratur är svindyrt!

Övrigt –  6 290 kr (2 793 kr)

Datorinköp, ett stort apoteksinköp och ett kontantuttag, där det mesta av pengarna ligger kvar i plånboken, gör att det springer iväg. Förutom det ingår barnens månadspeng och deras abonnemangskostnader för mobilerna.

Förr i tiden gick det inte att räkna ut vad den här posten innehåll.

Grafik

I och med årsbokslutet för 2014 så vred jag och min sambo massor på våra siffror. Vi ville förstå och hålla ner våra utgifter. När vi knådade så såg vi att våra utgifter består av olika delar. Vi valde då att titta på de totala utgifterna och en variant som vi kallade ”lyxfria utgifter” där vi exkluderat alkohol, nöjen och semesterkostnader. ”Lyxfria utgifter” är vår referens för vad vi kan leva på idag om vi lever som vi gör – vilket är rätt snålt – men stryker de uppenbara utsvävningarna vi gör.

I och med att vi börjat skissa på ett sabbatsår om cirka 3,5 3 (eller är det 2 snart?) år så är det också intressant att titta på vad vi har för kostnadsbas då. Eftersom vi är hemma när vi har vårt/våra lediga år så utgår dagisavgifterna och vi räknar också med att vi då har betalat av studielånen för att förbättra kassaflödet. Dom två kostnaderna utgår då alltså då vi går på ledighet. Det gör att vi plottar en tredje utgiftsgraf där kostnaden för studiemedel och barnomsorg är exkluderade ur vår ”lyxfria” kostnad för att underlätta budgetering för sabbatsåret. Se den lila grafen nedan.

image

Det finns två stödlinjer i bilden. Den undre ljusblå är vad vi i princip har som lägsta möjliga kostnader nu (28 400 – Ett liv där vi tagit bort alkohol, semester och nöjen men räknar med att fasta kostnader och mat, transport mm följer våra genomsnittliga månadskostnad). Vilken nytta den gör här kan vi kanske prata om om ni vill men vi tyckte det var viktigt när vi diskuterade 2014s bokslut eftersom vi vill veta vad vi har för referensvärde på våra lyxfria utgifter.

Den övre rödliknande stödlinjen är vad vi skulle ha i snittinkomst om vi levde enbart på en lön och flerbarnstillägget. Målet är att våra fasta kostnader och normala levnadsomkostnader, det som vi kallar utgifter lyxfritt ovan aldrig ska överstiga denna nivå.

Den gröna grafen är skillnaden mellan Utgifter och Utgifter lyxfritt. Det är alltså kostnaden för nöjen, semester och alkohol. Den är här för att trenden är intressant och den visar vilken livstilsinflation alternativt vilken potential vi har i fortsatt förbättrad kostnadskontroll.

Läs gärna mer på sidan  ”Månadsutgifter och budget” som du hittar i bloggens huvud.

Eller varför inte bara gratta oss i kommentarsfältet och dela detta inlägg på Facebook eller Twitter. Dela kan du göra via de små ikonerna här nedanför.

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan! Följ på Twitter!

Vad jag lärde mig av att sluta dricka alkohol

Sedan augusti i år har det varit köpstopp på alkohol i familjen Onkel Tom. Tre månader som inte varit helt vita men ändå haft en helt annan karaktär än tidigare.  Jag tror jag druckit alkohol i någon nämnvärd omfattning två gånger sedan dess. En gång när sambon och jag hade barnfri kväll och gjorde en pub- och restaurangkväll och en gång vid en afterwork hos en arbetskamrat.

Köp en flaska vin och du blir lycklig en dag. Hitta en partner och du blir lycklig en månad. Skaffa en trädgård och du blir lycklig ett helt liv. – Klokskap från nätet

Jag älskar dyra öl och rött vin i alla former. Jag kan även uppskatta en whisky eller drink vid vissa tillfällen. Jag är inte heller helt övertygad om alkoholens ”farlighet” utan är sammantaget väldigt positiv till alkohol. Jag tycker den ger livet rätt mycket guldkant som få andra saker kan.

Därför är jag ganska förvånad över vad jag tycker och tänker så här tre månader efter vi införde inköpsstopp på alkohol. Det jag trott tillfört något i mitt liv har snarare stulit energi och tid tidigare. Jag är mycket piggare och har mycket mer tid nu än för ett par månader sedan.

Att alkoholen tog så mycket energi har jag ingen bra förklaring till. Visst sover jag ofta sämre på alkohol än om jag är nykter. Men det måste finnas mer.

Att alkoholen tog tid hade jag förstått. Det var ett av skälen till att jag ville prova att vara utan under en period. Om jag och min sambo öppnade ett vin vid tretiden på lördagen när vi satt i solen och njöt så blev i princip tiden från den tidpunkten fram till nästa morgon värdelös. Även om jag drack sparsamt så tog alkoholen över. Inte mycket mer blev gjort mer än att laga mat och flumma runt.

Samma effekt som vinet hade har en kopp te. Men efter en eller två koppar te kan man starta om med nya äventyr. Dagen är inte på något sätt slut. Tvärt om kan te-pausen ge nya krafter.

I somras slutade jag dricka kaffe. Nu är det alkoholen som fått stå tillbaka. Båda gångerna har jag avstått saker som jag ansett varit viktiga för mig. Något som definierade mig. Något som livet varit sämre utan, som jag trott. Länge. I själva verket har det varit tvärt om! Är inte det rätt konstigt?

Nu har jag ett område kvar som har stora likheter med kaffe och alkohol, nämligen träning. Men det får bli ett annat inlägg.

Digital minimalism när röran svämmar över

Vi har downsizat något helt otroligt de senaste åren, samtidigt som vi försökt minska stöket och oordningen runt oss. Vi har tagit till oss det som minimalisterna kallar ”decluttering” vilket i praktiken innebär att vi rensar och kastar i stället för att ordna och sortera. Ordna och sortera är att fortsätta leva med prylar. Decluttring är att låta dom gå.

Vi har kört declutter rejs i garderober, verktygslådor, medicinskåp, kök och badrumsskåp för att nämna några områden. Men datorn har lämnats orörd. Ingen digital minimalism här alltså. Fram tills nu!

Uppgradering av hårdvaran kräver ominstallation av Windows och vi behöver ta back-uper på våra bilder och övriga filer som ska sparas. Bara bildfilerna är 18 GB fördelade i 10-tusentals bilder! Då är inte det alla våra bilder utan cirka två års skörd som råkat hamna på den här hårddisken.

18 GB är en värdelös hög. Full av dubbletter och oskarpa bilder. Godbitarna bara försvinner i mängden. Mängden som gör att det är ointressant att ens öppna mappen med bilderna i. Den sanningen gäller inte bara våra bilder. Det gäller i princip allt. Att spara för att man påstår att man gillar en sak så som en skiva, bild eller en tröja och lägga den i en hög med alla andra saker är att avstå från att prioritera.

Tänk om jag gjort så med alla trevliga kvinnor jag mött under mitt liv! Samlat på mig dom alltså. Jag är ganska övertygad om att åtminstone vissa skulle uttryckt starka åsikter om att vara en i mängden. Troligtvis med all rätt. Det blir inte bättre med mer och fler.

Men filer på en dator är inte så krävande som fruar, så dom samlas på hög. Tyvärr så betyder det också att värdet för mig på varje ingående bild minskar i takt med att mängden blir allt mer ohanterlig.

Bilderna är klara, rensade och nedskalade till mer hanterbar mängd. Nu blir det städning av filer på alla datorer. Digital minimalism helt enkelt.

Varför vill vi göra så mycket när vi har så mycket att göra?

– Jag har skitmycket att göra. Massor! Jag hinner inte med!

Jag har säkert sagt den meningen själv och hört varianter av den från andra, massor av gånger.

Ändå vill jag ofta göra mer?!

Jag reagerade på det när jag var hemma och vabbade i början på månaden. Jag hade så mycket att göra hemma, så många saker som jag faktiskt tyckte om att göra men som jag inte hunnit med. Dom kostade inget, eller väldigt lite, att utföra. När jag gjorde dom blev jag av med måsten och livet kändes lättare.

Ändå gick jag och funderade på om jag skulle boka en skidsemester. Men jag såg det uppenbara som jag aldrig gjort förut. Mina önskningar var i konflikt med andra saker som både behöves göras och som jag ville göra.

Ett enklare liv låter tråkigt, men för mig är det också otroligt frustrerande att inte göra det som jag vill och som jag borde göra, för att jag inte hinner. För att jag, eller vi – för det är många arbetsledare i vårt hem, tycker att jag måste göra något annat.

Jag tror inte jag är ensam om det här. Varför vill vi göra och köpa mer när vi inte hinner med det vi behöver och också vill göra? Är det därför många gillar ett enklare liv? För att vi då faktiskt gör något i stället för att springa runt och fundera på vad vi inte gör och borde göra? På något sätt kom jag att tänka på det här gamla uttrycket:

Enklare-liv

Sabbatsår :: Vi har fyra vägar framåt

För er som har följt bloggen ett tag så har ni säkert sett att vi har planer på ett, eller ett par, sabbatsår från jobbet. I november 2014, det vill säga för snart ett år sedan, skrev jag inlägget ”Framtiden är snart här” där ni kan läsa lite om hur vi tänkte då. Sedan har jag skrivit sidan ni hittar i bloggens huvud: ”Sabbatsår från jobbet”. Den senaste uppdateringen där gjorde jag någon gång under sommaren 2015, den är alltså lite senare.

Nu är det dags att uppdatera lite igen. Hur går det för oss?

Vi försöker studerar språk vilket går ”sådär”. Jag pluggar portugisiska och min sambo har gjort ett försök på spanska men pausat pluggandet just nu. Det är tufft men också väldigt roligt att studera. Vi lär oss nytt och skapar oss nya möjligheter men får nog också konstatera att det inte är möjligt att plugga i den omfattning som krävs för att förändra våra liv givet vår livssituation.

Vidare har vi förstått att sabbatsåret i huvudsak inte  är en fråga om ekonomi, det handlar inte främst om att ha råd. För då vi kommer in i det fönster som passar oss att ta ledigt, från sommaren 2017 alt. 2018 (skolor och barnens ålder är det som avgör) så har vi pengarna som behövs. Men om sabbatsåret/åren ska leda vidare till något annat – vilket var den ursprungliga tanken – så är ekonomin naturligtvis viktig.

Efter ganska mycket jobb, bland annat genom intervjuer som ni kunnat se här på bloggen och en helt sjuk mängd frågor i olika forum med efterföljande chat så har de ekonomiska delarna av en utlandsflytt ändå blivit ganska viktiga. Med fyra barn i familjen så är Sverige ett starkt brohuvud att sitta i. Det går inte att motivera en utlandsflytt ekonomiskt, snarare tvärt om, det kommer kosta oss en hel del.

Som lite kul stickspår så nämnde jag att vi övervägde att flytta några år utomlands för en tjej som bott två år i Spanien, varpå hon sa:

– Flytta till Spanien eller Portugal? Dom länderna flyttar ju människor ifrån!?

Men det finns mer. Frågan om hur stor vikt vi ska fästa vid vädret har varit uppe. Det gäller både här i Sverige och när vi överväger andra alternativ som Spanien och Portugal. Vi har också diskuterat frågan om vad vi verkligen vill få ut av sabbatsåret. Det senare är lite av kärnfrågan. Genom att säga att vi ska utomlands faller så mycket på plats. Det är som ett koncept – värme, semesterkänsla, komma bort från vardagen osv. Ifrågasätter vi plats och vad vi verkligen vill få ut, så blir frågorna mycket mer komplexa.

Lite rättframt så har vi gett oss möjligheten och utmanat oss själva att genomföra något annat med våra liv, men vet vi vad vi ska göra? Om vi försöker visualisera framtiden vad ser vi då? Det är inte tydligt.

Det här är nästan det roligaste och mest intressanta. När vi bestämde oss för att inte skjuta iväg friheten långt fram utan ta ett sabbatsår i ganska nära tid så utmanade vi oss rejält. Att sluta gnälla och göra något häftigt med livet, men det är svårt! Det svindlar. Det är rörigt och beslut krävs i närtid. Osäkerheten är hög.

Lite ligger det i luften att ifrågasätta om vi lagt ribban för högt? Om vi båda tar ledigt under en period måste vi dessutom uppleva ”the adventure of a lifetime”? Som vi lever nu så kan vi vara lediga ett år för varje år vi jobbar. Kommer det flera chanser kanske?

Våra huvudalternativ framåt

Bo kvar precis där vi bor nu, men vara lediga båda två, samtidigt

+ Barnbidrag, föräldrapenning och socialförsäkringssystemet.

+ Skolsystemet och acceptans från barnen.

+ Mer tid för livet, inga flyttbestyr. Ingen uppstartssträcka.

+ Transaktionskostnader så som reavinstskatt, mäklararvoden etc är minimala.

+ Socialt nätverk etablerat.

+ Kända möjligheter till extraarbete som är väldigt fritt.

+ Vi har god koll på ekonomin. Inte minst kan vi fortsätta leva utan bil.

+ Den lite större staden som vi bor i erbjuder massor. Natur, universitet, jobb, träningsmöjligheter och goda transporter.

+ Relativt nära släkten.

– Äventyret uteblir (kanske).

– Utbildningen och utvecklingen av oss själva vi får genom att flytt utomlands eller genom att skaffa ett annat liv i Sverige, brinner inne.

– Risken är stor att det här inte blir något annat än en lång föräldraledighet. Sådana har vi erfarenhet av och dom är ganska sega.

– Vi upplever att lägenheten begränsar oss lite. Möjligheten att använda fritiden till att skapa något som vi kan ha glädje av framöver är litet. Vi är då ganska insnöade och tänker att vi ska bygga, odla eller motsvarande på vår lediga tid. Blogga, träna, resa, sy, baka och plugga går minst lika bra om vi bor i lägenhet så upplevelsen kan vara en mental begränsning hos oss själva snarare än en faktiskt begränsning i lägenheten.

– 2017 så har vi bott i lägenheten 3,5 år. Förutsättningarna har då ändrats rätt rejält och det är möjligt att vi håller på att växa ur lägenheten.

Annan plats i Sverige – Flera upplägg finns

Vi har diskuterat Åre tidigare men självhushåll på landet är också ett alternativ.

+ Barnbidrag, föräldrapenning och socialförsäkringssystemet.

+ Skolsystemet.

+ Mer tid för livet, mindre på flyttbestyr jmf utlandsflytt. Kort uppstartssträcka.

+ Boende går att hitta relativt billigt och riskerna kopplat till eventuella inköp av fastigheter går att bedöma.

– Vi måste flytta vilket kostar pengar.

– Billigt boende betyder troligtvis glesbygd. Det vet vi vad det innebär och kostnaderna som följer med transporter och kraven som kommer med det, att stå för så mycket av infrastrukturen själva.

– Inget socialt nätverk på den nya platsen, vilket gör det svårt att bedöma möjligheterna att tjäna lite extra. Få extra stöd i form av barnvakt, låna prylar osv. Tiden att starta upp och etablera sig kommer stjäla tid från andra mål.

– Vi vet hur lätt det är att försöka köpa sig en livsstil men hur svårt det är att faktiskt leva den. Det låter fantastiskt att vara självförsörjande på landet exempelvis. Att köpa huset är det lätta. Att leva det livet är svårt.

Spanien eller Portugal

+ Vi bryter upp från vardagen.

+ Boende går att hitta billigt.

+ Klimat, kultur och natur.

+ Nya intryck och kunskaper för alla i familjen.

– Barnbidrag, föräldrapenning och socialförsäkringssystemet försvinner.

– Skolsystemet. Byte av skolsystem. Svårigheten att bedöma kvalitén.

– Vi måste flytta vilket kostar pengar.

– Inget socialt nätverk på den nya platsen, vilket gör det svårt att bedöma möjligheterna att tjäna lite extra. Få extra stöd i form av barnvakt, låna prylar osv. Tiden att starta upp och etablera sig kommer stjäla tid från andra mål.

– Vi vet hur lätt det är att försöka köpa sig en livsstil men hur svårt det är att faktiskt leva den. Det låter fantastiskt att vara heltid på en semesterort. Men så blir det vardag där också.

Gå ned i arbetstid

Vi kanske bara ska försöka hitta en bättre balans i våra nuvarande liv. Det här har jag och många andra försökt. Jag har jobbat 80% tidigare och jag är superskeptisk. Jag var lika bunden som tidigare. Barnen måste hämtas och lämnas, jobb varje dag och samma arbetsmängd på mindre tid. Eventuella nackdelar med jobbet finns också kvar, även om det naturligtvis minskar något.

Men det klart, om vi båda vuxna går ner i arbetstid under samma period så kanske fler möjligheter skulle öppna sig.

Det här är ingen möjlighet vi aktivt undersöker.

Vad vill vi göra?

För egen del så är jag inte alls i så stort behov av att hitta ett nytt arbetsliv som jag var för ett par år sedan. Jag kan leva det här livet några år till om jag kan få ut mer och bli ”awesome”*. Vi har flyttat för inte så länge sedan, då kändes det som att vi var väldigt klara med det boendet och tillhörande livsstil. Jag är inte där ännu med vårt nuvarande boende och livsstil. Snarare tvärt om, jag tror det går att få ut mycket mer av stadslivet.

Vi har jobbat med alla tre spåren ovan. I går var vi och tittade på en gård som skulle vara perfekt att ha som bas under några år i Sverige och vi måste bestämma oss i början på veckan om vi ska vara med och buda. Gården ligger vackert på en liten kulle. Vi skulle få egen bäck och möjlighet till stora odlingar. Priset är något högt och mängden jobb som krävs är svindlande. Det är också svårt att visualisera hur vägen till det önskade livet på den platsen ser ut.

Det är en märklig resa vi är ute på jag och min sambo. Drivkrafterna och målbilden som ligger till grund för en eventuell förändring ändras hela tiden. För snart två år sedan sa jag ”det här går inte mycket längre” medan vi idag inte alls ”sitter i sjön” på samma sätt. I stället har väl meningslösheten i vissa delar av vårt arbetsliv och totala ”meningen med livet” frågan blivit viktigare. För trots att mycket blivit bättre så går vi upp vid klockan sex på morgonen och det är inte ovanligt att vi kommit till någon sorts ordning först vid sju på kvällen. Då är det nattning av barn. Sedan är det svårt att göra så mycket mer av livet.

Vad säger ni?

* Uttrycket ”awesome” är löjligt men jag har inget bättre. Jag har haft förmånen att jobba med många människor i högre positioner. Väldigt sällan har jag tänkt att jag skulle vilja vara dom. Snarare tvärt om! Stressade, feta, trötta och alldeles för få upplevelser är inget som gör någon ”awesome”. Det är andra saker som gör det.

Omröstningen om lojalitet med arbetsgivaren

Det var många som röstade i helgen. Här är resultatet från undersökningen Hur lojal är du på jobbet? nu klockan 22 den 19/10.

omrostning1

Det var många som röstade. Det är ju en vetenskap i sig att formulera frågor i undersökningar och det är ju uppenbart inte min huvudsyssla så jag vet inte jag kan dra så stora slutsatser. Men jag trodde alternativ ett som blev tvåa ”jag skulle ligga lågt” skulle få större genomslag på en blogg som mest handlar relativt mycket om att just lämna arbetslivet.

Budskapet var väl annars tydligt. De flesta tycker att man ska ta för sig och göra sitt bästa. Jag har nog ingen annan åsikt men lite av frustration kopplat till mitt nuvarande jobb är just svårigheten i att vara delaktig. Jag förstår inte var jag inte jobbar med sådant som är kopplat till mitt jobb här i kväll, till exempel. Eller varför jag skulle tillbringa månader med att leta efter ett nytt jobb inom företaget.

Enligt generella beskrivningar av Svenskar skulle den punkt som kom längst ner, att man jobbar för gemensamma mål, hamnat högt upp bland svarsalternativen. Hur högt vet jag inte men 10% av totalen är efter vad jag sett tidigare verkar väldigt lågt. Det beror nog på sättet att fråga.

Det går fortfarande bra att rösta.