Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 4 av 51

Uppföljning på inlägget om delad vs. gemensam ekonomi – fallgropar, dödsfall vid gemensamma barn

Att vara bloggare är inte alltid rättvist. Ibland lägger jag ner massor av tid och energi på ett inlägg och det tas emot ungefär som en fis i rymden. Ibland så ”snor jag ihop något” lite snabbt och det får värdens genomslag. Senaste – och bästa – exemplet på det var inlägget jag postade här om dagen kring en undersökning om gifta pars synsätt på valet att leva med delad eller gemensam ekonomi. I skrivande stund är det 114 kommentarer till det inlägget och åsikterna spretar åt alla håll och kanter. Jag är ju av åsikten att den naturligaste handlingen är att den dagen man flyttar samman och slår sina ”påsar samman” så gör man det med sin ekonomi också. Många håller inte med. Att bibehålla någon form av kontroll över sin ekonomi är viktigt för många. 

 

 

I det här inlägget tänkte jag skriva lite om problemen som är kopplade till att leva tillsammans men inte ha gemensam ekonomi i juridisk mening. I praktiken är det när vi lever som sambos eller om vi inom äktenskapet gör konstruktioner för att hålla isär ekonomin via exempelvis äktenskapsförord eller bodelning. Problemställningen blir riktigt intressant då vi tar med barn i bilden så det ska vi naturligtvis göra!

Sambor ärver inte varandra om de inte skriver ett testamente där de säger att sambon ska ärva. Det gäller fastän de har gemensamma barn. Barnen ärver i första hand, om de är omyndiga blir arvet spärrat och kommunens överförmyndare ska tillfrågas vid uttag. (källa: http://www.sambolagendirekt.se/sambolagen-vid-dodsfall/)

Jag ska inleda med att säga att jag inte är jurist, och att jag skrivit detta en lördagsmorgon mitt i frukostbestyren, så det kan finnas felaktigheter eller nyanser i det som jag adresserar här som är viktiga och som jag missat. Syftet med inlägget är inte heller att främst vara en faktakälla för de som ska skapa lösningar i privatekonomin utan är mer tänkt att upplysa om potentiell problem och visa på intressanta svårigheter i att ha ett gemensamt liv men sträva efter att hålla isär ekonomin.  

Om du lever tillsammans med någon som du har gemensamma barn med och inte känner att du har kontroll på de frågor och mekanismer som vi diskuterar nedan så bör du söka hjälp hos någon rådgivare! Risken är annars att du eller din partner sitter i ett skitläge när livet ändå är som värst vid exempelvis en förälders död. 

Låt oss gå direkt på ett exempel!

Familjen Hansson/Jönsson är sambos med två barn på 6 respektive 8 år. Dom har inte beaktat några aspekter alls mer än att de äger huset de bor i gemensamt. Det står alltså två personer som ägare till fastigheten med lika ägarandel. Fastighetens värde är 2 000 000. I övrigt så är de stora tillgångarna fördelade enligt följande: 

Herr Hansson äger

  • Halva huset. Värde 1 000 000 kronor. Han har inga lån utan har använt ett arv. 
  • En bil och en motorcykel. Sammanlagt värde 225 000 kronor. 
  • Ett ISK-konto med 125 000 kronor. 
  • Två kapitalförsäkringar i sitt namn med barnen som förmånstagare (rekommenderat sätt att barnspara på av exempelvis Avanza)
  • Ett lönekonto med 40 000 kronor på. 
  • En livförsäkring med barnen som förmånstagare. 

Fröken Jönsson äger

  • Halva huset. Värde 1 000 000 kronor. Hon har lånat 700 000 kronor till sin del. 
  • En sommarstuga hon ärvt av sin farmor. Värde 400 000 kronor. 
  • Ett sparkonto på banken med 10 000 kronor.
  • Ett lönekonto med 30 000 kronor på. 
  • En livförsäkring med barnen som förmånstagare. 

Eftersom parat inte är gifta så har de ansett att det är klokt att spara pengar i barnens namn. Barnen är ju gemensamma så det ”löser allt”. Familjen har sparat till barnen men också tagit av dessa pengar för exempelvis semestrar, cykelköp och möbler med mera till barnens rum. 

Barnen äger

  • De tycker att de har var sin kapitalförsäkring, men i praktiken ägs den av pappa, se ovan.  

Nu får Herr Hansson en planka i huvudet på jobbet och dör ”knall fall”. Vad händer?

Jo barnen ska ärva sin far och arvet ska skiftas ut nu! Barn kan inte äga egendom utan tillgångarna ska skiftas ut i pengar. Om Fröken Jönsson ska kunna bo kvar och ha kvar bilen så måste hon lösa ut barnen. I praktiken så innebär det att hon ska ut med cirka något över 1 000 000. Kanske så mycket som 1 300 000 för att familjen ska kunna bo kvar och ha sin bil kvar och fortsätta leva ungefär som tidigare. Men hon har ju lite pengar som kan hjälpa henne över det värsta väl? Dels de pengar de hade och dels mannens livförsäkring, eller?

De likvida medel – inklusive ISK pengen – som Herr Hansson äger förs över till barnen, inklusive barnens sparkonton, för att ”knytas” till barnen och den förmyndare som nu kliver in i familjen och bevakar barnens ekonomiska intressen. Även livförsäkringen är knuten till barnen och det beloppet hamnar under förmyndarens förvaltning. 

Herr Hansson kan vara trygg i sin grav att hans pengar inte hamnar i sambons händer och slösas bort, kanske tillsammans med en ny man, utan kommer sina barn tillgodo direkt. Men han har också vinnlagt sig om att barnens trygghet här och nu är som bortblåst för mamman kan inte upprätthålla det liv de har idag, trots livförsäkringar och i sin helhet väldigt god ekonomi. Barnens framtid hanteras nu via en förmyndare som även om hen inte är ond inte kommer, eller kan, köpa vare sig hus eller bil till familjen. Det är rimligt att tro att familjen får flytta i detta läge. 

Gifta par med äktenskapsförord kan skapa samma kaos i sin ekonomi om de har barn. 

Vad kunde paret gjort för att underlätta för den vuxne som är kvar efter någons död? Jo, de kunde ha:

  1. Skrivit inbördes testamente – de vuxna ärver varandra. 
  2. Tecknat livförsäkringen korsvis så att pengarna faller ut till partnern, inte barnen.  
  3. Haft pengarna i kapitalförsäkring med den andra vuxna som förmånstagare.
  4. Gift sig utan äktenskapsförord. 

Den som har tillgång till rådgivning i försäkringsfrågor kommer märka att alla råd går i en riktning när man har barn: säkra att den vuxne som är kvar får så stor andel av tillgångarna som möjligt vid dödsfall. 

Här uppstår ju en intressant fråga för de som lever tillsammans, och har gemensamma barn, men som har skild ekonomi på grund av att tilliten till partnerns ekonomiska förmåga saknas. Sätter ni familjen i knät på en förmyndare om ni dör?

Det här är ett ganska enkelt och tacksamt exempel. Men det går att fundera på andra scenarion som blir mer etiskt och moraliskt kniviga. Låt säga att ett par utan barn köper ett hus som de är väldigt förtjusta i och att de flyttar dit i 40-årsåldern. Vidare antar vi att hon har en historik där hon har en förmögenhet med sig sedan tidigare, från ett förhållande där hon också har barn. Av det skälet kan hon tänka sig att köpa huset helt för egna pengar men hon vill hålla ekonomin skild.  

Paret bor där tillsammans i mer än 20 år. De bygger upp sina liv kring huset och har sina vänner i omgivningen. När kvinnan dör på sin 65-årsdag så står i princip mannen bostadslös men barnen får ärva. Är det så det blir när man lever ett liv tillsammans?

Podcast: Avsnitt 16 – Trött hud – Dåliga budskap som förälder

Kanske borde rubriken på dagens podd varit ”Trött hud – Ovälkomna nyheter till i rollen som förälder” men nu namngav jag podden i ljudfilen och tiden är ute för fortsatta förändringar av den så ni får hålla tillgodo med den märkliga titeln. Det jag gjort i dagens inlägg är att jag har pratat om min trötta hud – som har visat förstadier till cancer – och kopplat den typen av information till mitt föräldraskap. 

Jag ser fram emot dina kommentarer här i inlägget eller på sociala medier. 

 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Videodagbok: 2017-06-06 Odlingar och burar

God morgon! 

Här är status på Nationaldagen den 6 juni 2017. Så att ni kan hänga med och så vi alla kan gå tillbaka om något år eller två för att se hur saker och ting utvecklats.  Så här är läget precis innan vi flyttar in. 

Är du intresserad av att följa oss i vårt liv på landet så föreslår jag att du gillar vårt Facebook- eller Youtube-konto.

Jag ser fram emot frågor, kommentarer eller synpunkter!

Nationaldagen – Något att fira eller förundras över

Jag är kluven till att fira Sverige som nation. Kanske mest för att jag inte är odelat positiv till stora hierarkiska strukturer med oklart värde. På något vis får vi itutat oss från barnsben att vi människor är lömska gynnare, som dessutom är rätt odugliga, och att vi mår bra av en styrande hand över oss. Mycket talar för att det är helt fel! 

Inte heller är nationalstaten från början skapad för medborgaren. Den är främst skapad för de som sitter högst i maktpyramiden. En gång i tiden var det kungen, nu är det hela statsapparaten. För mig finns det en komik i att vi i Sverige har problem med nationalister just av den anledningen. Nationalister är bönder som i någon mening för kungens – ja den högsta maktapparatens – retorik vidare.   

Men det finns ändå en kulturell strömning i Sverige, ja kanske i hela Nordeuropa som har sina poänger. Välfärdsstater som kan ge medborgarna en rejäl dos frihet samtidigt som de kan skapa starka kollektiva lösningar. Sverige är långt framme inom just det området. Enligt vissa ska den typen av samhälle göra oss lata och oförmögna att göra något själva. Det sa vissa personer på högerkanten när jag var liten. De säger vissa idag. Baserat på data och min egen erfarenhet så säger jag att det är skitsnack! 

Har du hissat flaggan? Bra! Se då videon!

 

Min dotter avskyr Donald Trump – Är det rimligt?

Min dotter på 12 år avskyr Donald Trump och anser Obama vara det närmaste Jesus man kan komma i jordelivet. Med tanke på att vi nästan aldrig ser på nyheter eller diskuterar amerikans politik hemma så kan jag tycka det är märkligt. Det finns definitivt inget starkt ställningstagande från mig eller mamma som min dotter kan grunda den här avskyn, mot Trump, eller beundran, för Obama, på.

Utifrån dialogen jag haft med min dotter så verkar åsikterna kommer ifrån nutidsorienteringen i skolan och från kamraterna. Skolan har en mycket ambitiös strategi kring nutidsorientering och ser ofta på nyheterna tillsammans på lektionstid i form av exempelvis Lilla Aktuellt. 

Tro mig när jag säger att jag inte anser valet av Donald Trump vara höjdpunkten i amerikansk politik.

Det här är ett – extremt men också tydligt – exempel på att mina barn uppfostras av systemet och sina jämlikar i stället för av sina vuxna föräldrar. Jag som har annorlunda inställning i många vardagliga frågor undrar ju inte så lite över hur jag ska förhålla mig till det här. 

Problemet är inte att min dotter har så svårt för Trump, det är i många avseenden värre att hon har en så positiv bild av Obama. Problemet är att skolan anser att nutidsorientering betyder att man hänger med i nyhetsflödet och tar ställning till det om sägs och att det inte finns någon strategi för att hantera två viktiga aspekter som följer med det:

  1. Måste vi lyssna på de som anser att de styr över oss och respondera på det de säger?
  2. Lärarens bild av verklighet tillsamman med det barn i årskurs sex kan ha med sig in i ett ämne som nutidsorientering är löjligt begränsad och ofta väldigt uniform. Addera stadstelevisionen på det och vi hamnar i en väldigt smal åsiktskorridor. Att befästa lärarens, kamraternas och stadstelevisionens bild av verkligheten är inget jag tycker skolan ska lägga tid på!   

Det skolan lär min dotter är delvis vad hon ska tycka och att hon ska lyssna på husbondens röst (tänk politiker och andra auktoriteter) och respondera på det även om det är helt ointressant. Inte hur hon ska förhålla sig till information eller hur hon ska styra sitt liv som fri medborgare. 

Samtidigt så är utbildning ett av de mest centrala delarna i frihetsbegreppet. Utbildning är frihet och en börda som är lätt att bära. I det avseendet tycker jag trots min negativa inledning skolan gör ett bra jobb. Bra utbildning bygger starka individer med hög integritet. 

Mixed feelings alltså. Det är trots allt något som skaver!

Jag tror jag – eller vi – som vuxna måste ta ett ökat ansvar för att förmedla kunskap och värderingar till vår dotter. Hur det nu ska gå till.

Podcast: Avsnitt 15 – Frågor och svar

Jag bad er som läser här komma in med frågor i början av veckan. Det blev många frågor om allt från avlopp till tankarna om ett liv i frihet. Jag har gjort mitt bästa för att försöka besvara frågorna efter bästa förmåga. Håll tillgodo! Frågorna hittar ni här.

 

Fortsätt gärna fråga, exempelvis i kommentarsfältet nedan. 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Delad eller gemensam ekonomi?

Placera postade just en notis med följande rubrik ”Drastisk minskning andel par med gemensam ekonomi”. Ursprungligen kommer resultatet från en undersökning Nordea genomfört.  Följande är saxat från notisen:

Bland gifta par har andelen som har helt gemensam ekonomi sjunkit från 70 till 51 procent under den senaste sjuårsperioden. Bland sambopar har motsvarande andel minskat från 38 till 24 procent.

51% av de gifta paren har gemensam ekonomi!? För mig låter det helt sjukt. Själva giftermålet innebär att paret i någon mening bildar en juridisk enhet. För mig räcker det i princip att om vi lägger oss i samma säng på kvällen så lägger vi också pengarna i samma pott vid löneutbetalning. Att inte göra det som gifta måste bygga på någon typ av missförstånd, eller?

Jag kommer tänka på ett par vi umgicks lite med långt tillbaka under studietiden. Han jobbade och tjänade pengar och hon var student. De ville åka på gemensam semester men hon kunde inte spara ihop till sin del så han gick ut och köpte nya fälgar till bilen för de pengar ha sparat ihop. Han hade så det räckt till hennes del också, ”men det var inte så det fungerade” i den relationen.

Ja, för mig följer gemensam ekonomi av beslutet att leva tillsammans även om jag förstår att det kan uppstå situationer där separat ekonomi minskar friktionen mellan två som lever tillsammans. Men att lösa problem genom att sitta och hålla på sin lilla pengahög för sig känns lite som att komma överens om att sterilisera sig så man inte blir gravid med någon utanför förhållandet.

In och rösta!

Har ni delad eller gemensam ekonomi?

Resultat

Loading ... Loading ...

 

 

Vad säger ni?

Våga fråga någon som snart slutar jobba vad som helst!

Har ni något ni undrar över? Dra er inte för att fråga då. Ordet är fritt så fråga på!

Kanske är det något jag sagt i en pod eller skrivit någonstans som ni vill fråga om. Eller så är det bara era egna funderingar kring livet som – ert eget så väl som vårat – som ni undrar över.

Frågar ni flitigt kan det kanske bli ett eget litet podd-avsnitt.

Det är nästan ett år sedan vi hade lite mer dialog, det är mest jag som mässar här annars. Då var det i inlägget ”Idag har jag inget att skriva om”.  

Sista hela arbetsveckan, lägenhetsförsäljning och resultat i omröstningen

Idag är det sjutton dagar kvar att jobba för oss. Då antar vi att vi är lediga naturliga klämdagar och en fredag i anslutning till helgen innan midsommar, för att flytta.

 

 

Det var motigt att åka tillbaka till stan igår eftermiddag. Mentalt är jag på plats på landet nu men i praktiken så ska jag tillbaka till kontoret och jobba som vanligt. Det är väl på det hela taget ok även om det är segt. Det som börjar kännas riktigt avigt är mitt extrajobb som vicevärd. Jag håller på och fasar ut mig där och har bara några dagar kvar att jobba men överlämningen som jag skulle göra har varit strulig och det blev inte som jag tänkte mig. Så i stället för att vara klar nu och endast hjälpa till med något mindre fix så har jag rätt mycket att göra och en hel del saker som är oklart. Det blir lite av en milstolpe när jag lägger extrajobbet åt sidan på onsdag. 

Så vi rusar snabbt mot målet och det mesta går enligt plan utom en viktig del. Försäljningen av vår lägenhet! Hela bostadsmarknaden befinner sig i någon sorts limbo i Linköping just nu. Mäklaren har haft rekord i antal objekt som inte fått ett endaste bud. Allra värst är det för lite större lägenheter. 

Trots att vi haft mer än 25 par som uttryckt seriöst intresse har ingen fått tummen ur för att ens ge ett skambud. Många är lite ”äldre” par som vill lämna huset för att komma in i ett enklare boende mer centralt men de har nästan alla haft två invändningar. ”För litet, vi får inte plats med våra saker” eller ”för bullrigt”.

Pensionärerna är en förlorargeneration när det gäller att bära bördan av alla prylar. Så många av de som är lite äldre som jag har kontakt med lever ett ensamt liv där hemmet primärt är templet för deras ting.

Avslutningsvis så tänkte jag högt kring framtiden för mig själv som pensionär i helgen som gick. Där påstod jag att jag kommer ge bloggen ett år från och med i sommar. Om den då inte radikalt påverkar mitt liv till sommaren 2018 så lägger jag av, sa jag där. 

Grunden – som inte framgick speciellt tydligt – är ju att jag ska jobba mer med mitt skrivande under sabbatsåren. Om jag inte kan använda skrivandet till något och inte nå ut till läsare så är det meningslöst att lägga så mycket tid som jag gör. En annan viktig del är att jag vill utveckla mitt entreprenörskap och då känns det väldigt naturligt att spinna på det som finns. 

Det ni som läsare kanske inte tänker på är att den här bloggen just nu är ”mitt i mellan” liten och stor men att det i det finns en ganska tydlig läsarbas med människor som delar många grundläggande värderingar. Vi är en egen liten stam här. Jag tycker det är intressant och känner att det borde gå att göra mer utifrån det. 

 

 

Som en del i resonemanget passade jag på att fråga lite om betalningsviljan för en blogg som den här. Här är resultatet som det ser ut i dag. 

Ungefär 5% av läsarna kan tänka sig att betala för delar av innehållet här.

5% är villiga att stödja bloggen i någon del. Det är nog ungefär vad jag förväntade mig, samtidigt som jag hade hoppats på lite mer feedback om jag ska vara ärlig. I grunden handlar vidare utveckling av bloggen för mig om att ge er mer värde. Vissa uppfattar nog inte frågan så utan mer som att jag tigger pengar. Det är därför den här diskussionen får ta lite plats på bloggen. 

Måndag alltså! Nu kör vi en ny vecka!

Om du fick bestämma!

Till midsommar är det ett år sedan jag gjorde om bloggens design. Det fanns två-tre huvudskäl till att jag gjorde om: 

  1. Jag ville att mina inlägg skulle ”leva längre”, dels genom
    • att öka exponeringen av de senast skrivna inläggen och ge
    • nya läsare på bloggen större möjligheter att söka och navigera bland de mer än 400 inlägg som finns här. 
  2. Jag ville jobba mer med annonsering på bloggen och ville ha en design som gav fler frihetsgrader vad gäller placering av annonsbanners än den tidigare gjorde. 
Kom du hit för att tycka och gärna avstår massa siffror och statistik innan? Scrolla ned till rubriken ”Vad tycker du?”. Jag uppskattar din feedback så tyck till!

Den som varit med sedan tidernas begynnelse på Onkel Toms stuga vet att jag är rätt förtjust i minimalistiska bloggupplägg. Många läsare gillar också den typen av design och en del läsare var rätt sura när jag gick ifrån den rena enkla layout jag tidigare använt, som matchar budskapet jag har på bloggen i mångt och mycket, till en ganska traditionellt och spretigt design.

 En kort utvärdering av trafiken till bloggen visar trots allt inte på något stort missnöje med den nya utformningen utan allt fler kom och läste, allt oftare. I januari var jag med i Sparpodden vilket ledde till en rekordmånad.

Sedan dess har det gått utför med allt! 

Skämt å sido, lite djupare analys ger nog att bloggens läsarskara fortsatt öka något men att min inläggsfrekvens har minskat drastiskt sedan jag började med podden så statistiken bygger inte riktigt på jämförbara data.

Besöksstatistik per månad under de senaste 12 månaderna för Onkel Toms stuga.

I november 2016 publicerade jag över 30 inlägg på bloggen medan jag skrev sju (om jag räknar bort podd-inläggen) i april.  

Det som inte kommer med i statistiken är poddens 14 avsnitt som  har blivit nedladdade mer än 20 000 gånger sedan i slutet på januari. 

Annonsering

Jag har jobbat med så väl bannerannonsering som med sponsrade inlägg. Efter skatt så ger banners ungefär 700 kronor per månad medan sponsrade inlägg ger något mer. Men de är betydligt mer krävande – både för mig och för dig som läser här – och mer sällsynta. 

Så de ”stabila” intäkterna är från bannerannonseringen och de ger cirka 700 kronor efter skatt vilket ger 8 400 kronor på ett år. Det motsvarar nästan en månads försörjning för oss när vi flyttat. Kostnaderna att driva blogg och podd är dock i storleksordningen 3 000 kronor per år så i praktiken är inkomsten snarast kring 5 000 kronor. Men det är pengar det också! 

Men det är inget som gör fortsatt förändring omöjlig. Tvärt om! 

Var förändringen lyckad?

Tja, som ni ser från siffrorna ovan så är jag hyggligt nöjd. Med dagliga inlägg krävdes en design som kunde hålla ett antal inlägg aktuella. Dagliga inlägg har också växt antalet läsare. 

Jag har jobbat med olika annonseringslösningar och förstår nu mycket bättre hur annonsering på bloggar fungerar. Jag har också lärt mig mer kring samarbeten i lite olika former och förstår potentialen och problemen där på ett annat sätt än tidigare.

I någon mening har jag nått det jag ville med förändringen.

Men det är dags att gå vidare!

Från och med i sommar ger jag det här ett år

Från och med i sommar så är bloggandet en integrerad del i min strävan efter att kunna hitta en försörjning (vi kan återkomma till vad det innebär lite längre ned) som skribent, författare, bloggare, poddare, föreläsare eller något närbesläktat. Det gör att bloggens syfte ändras något och designen kommer förändras för att möta de nya behoven. 

Och det är det jag skulle vilja diskutera med dig!

Vad tycker du?

Jag har två förslag på upplägg framöver. 

  1. Jag ber er som läser här om direkt stöd – för att hitta en liten men ständigt närvarande ekonomisk bas – för bloggen och podden. Med det försvinner bannerannonseringen och jag återgår till en enkel minimalistisk design. 
  2. Jag försöker hitta min ekonomiska bas via klassisk banneranonsering. Jag utökar annonseringen och om möjligt ökar andelen sponsrade inlägg.

Uppslag 1. är kanske inte så vanligt ännu men det är en fungerande modell som används och den ökar i popularitet. I princip bygger den på – i sin enklaste form – att du som läsare stödjer den här bloggen och den röst den utgör.

I en mer avancerad form så handlar det om att vi bygger en tajtare gemenskap kring bloggen. Exempel på det kan vara att vi skapar träffar, såväl digitalt som i verkliga livet, eller att ni får läsa och kommentera de böcker jag skriver. Exempelvis genom att jag lägger ut kapitel för kapitel till er för synpunkter och feedback. 

Genom att hitta en symbiotisk relation med sina läsare så behöver en blogg inte vara speciellt stor för att blomstra och tillföra stort värde. 

In och rösta!

Kan du tänka dig att stödja bloggen och podden med exempelvis månadsvisa betalningar?

Resultat

Loading ... Loading ...

Går det att försörja sig på en blogg som den här?

Nje. Jag tror inte det. Och då ska ni veta att jag ändå har väldigt lågt ställda förväntningar. Skulle jag kunna få i hop 10 000 kronor efter skatt sammantaget på alla aktiviteter som bloggande, föreläsande och försäljning av böcker så är jag nöjd. Jämför gärna det med Aron Flam som tar in direkta bidrag från sina lyssnare för att driva sin podd. 

Men vi måste ju pröva nya vägar här i livet. Den traditionella annonseringen är på väg att dö. Modellen fungerar inte för en blogg som den här. Sponsrade inlägg som ”one hit wonders” är knas. Det blandar in en tredje part i vår relation som sedan bara går. Om någon annonsör deltog i bloggens varande under lite längre tid, säg en månad så blir läget annorlunda. 

Men många bloggar gör faktiskt ganska bra ifrån sig genom att vända sig till sina läsare för stöd.

Tyck till

Vad skulle du vilja höra eller se mer på podden och bloggen? Har du någon förebild som du tycker jag skulle titta på? Har du synpunkter på layout? Har du frågor kring hur jag tänker? Alla frågor och synpunkter mottages tacksamt!