Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 30 av 54

Summering av första semesterveckan

Jag tänkte att jag i slutet på varje semestervecka skulle se bakåt och reflektera lite över veckan som gick. Eftersom det nu är tisdag så kan vi väl säga att jag inte direkt lyckats fantastiskt väl med just det målet. Men jag blev inte fyrabarnsfar genom att ge upp vid första misslyckandet, så här kommer trots allt sammanställningen.

Jag har några vanor jag vill sätta under semestern. 1) skriva varje dag, 2) meditera varje dag och 3) träna något varje dag.

Då det trots allt varit ganska mycket att stå i så har jag valt att fokusera på 1) och 2) första veckan. Det vill säga dagligt skrivande och meditation.

Här sitter jag ofta och mediterar.

Här sitter jag ofta och mediterar.

Jag mediterade alla dagar utom en i veckan som gick. Jag skrev varje dag. Skrivandet tar mer tid och frestar min sambos tålamod mer än meditationen men det kommer likväl naturligare. Jag har en önskan om att skriva medan meditationen lätt åker iväg under dagen.

Samtidigt så blir skrivstunderna, inte minst på morgonen, ofta stökiga och de avbryts ständigt. Det gör att jag inte riktigt får till det fokus och den koncentrationsgrad jag vill.

Nu är vi inne i vecka två och det är dags att försöka lägga till träning i någon form varje dag. Det som främst är aktuellt är kroppsviktträning och kettlebells. Cykling får jag för tillfället rätt bra via vardagsmotionen. Ja, även styrketräning får jag delvis gratis när jag kör med lien.

 

 

Första målet med mitt skrivande är att författa 300 inlägg här på bloggen. Dit är inte långt och om lyckan står mig bi så är vi där innan veckan är slut. Sedan har jag en del andra intressanta författarprojekt.

Sammantaget så vill jag med skrivandet och meditationen samla mig mer och bli mer fokuserad i tanken under semestern. Som komplement till det har jag även en hel del eget läsande. Det är också ett sätt att hitta viktiga värden i vardagen som gått mig förlorat under åren av stress och ofokuserat flackande.

Utdelning juni – Halvårsöversikt av investeringsläget

Juni blev en ganska ordinär månad för våra utdelningar även om själva portföljvärdet for både upp och ned med Brexitkasoet som rådde. 1890 kronor innan skatteavdrag fick vi i juni.

Våra utdelningar i juni.

Våra utdelningar i juni.

 

Om vi ser på en sammanställning av utdelningarna sedan vi började vårt sparande så ser det ut som följer:

En vy över alla våra dåliga investeringar.

En vy över alla våra dåliga investeringar. Totalt sett har vi fått knapp 60 000 kronor i utdelning över tre år.

De högavkastande ETNerna med hävstång är borta men i stället har antalet svenska aktier ökat. Det gör att utdelningarna sjunkit samtidigt som profilen ändras något i 2016 jämfört med tidigare år. Det ligger mer utdelningar i maj exempelvis då många svenska bolag delar ut.

Utdelningarna har återinvesterats, främst i gas- och energisektorn på senare tid. Gastransportbolagens aktiekurser har helt kollapsat, på goda grunder, så där får vi mycket för pengarna. Men risken är stor!

Hur är vi som investerare – halvårsavstämning

Enligt Avanza har vi fört över 723 000 kronor till Avanza sedan vi började. Det är värt cirka 614 000 kronor idag. Då är samtliga utdelningar återinvesterade. Det betyder att vi haft en negativ avkastning om cirka 15% sedan vi började vilket knappast är något att jubla över.

Det är ingen tvekan om att flera av högriskaktierna jag haft gått dåligt. Just nu är exempelvis nedgången i Avance Gas 37 000 kronor eller -77%. De fonder med hävstång jag hade rasade i början av året så till den milda grad att de ”knockades” och har stängts ned. Trots det är inte förlusten totalt sett mer än 15%. Ur det perspektivet så får vi vara nöjda.

Det som hänt under 2016 är främst att de innehav som tidigare gått bra har tappat. Unibet handlade jag på riktigt låga nivåer och fick därför en riktigt bra resa, som sedan backat tillbaka. Backat har också Citibank gjort från betydligt högre nivåer.

Santander fick en rejäl snyting i samband med Brexiten och då hade den gått relativt dåligt tidigare.

Energi, finans och retail – så som HM och RNB – är samtliga områden som gått riktigt dåligt under året. Det är i princip där vi har våra pengar.

Men allt är inte dåligt. Shell och BP är exempelvis tillbaka på nivåer som motsvarar mitt inköpssnitt. Det betyder att vi gått plus-minus-noll på våra investeringar i stora oljebolag. Med en direktavkastning på 8-9% så är det trots allt en ganska bra investering i dagsläget.

Här kommer en sammanställning över innehaven som de är idag (morgonen 4/7-16):

Svenska aktieinnehav.

Svenska aktieinnehav.

 

Utländska aktieinnehav.

Utländska aktieinnehav.

 

Utländska fondinnehav.

Utländska fondinnehav.

 

 

Summerar inte siffrorna så har ni räknat rätt. Vi har barnens kapitalförsäkringar som jag räknar in i totalen men inte redovisar här. Innehav som tillkommer där är fonder. Avanza Zero och XACT OMXSB Utd. Dom har gått back.

Något som faktiskt gått bra är Blackrock Enhanced Equity Dividend (BDJ) som är en fond – en så kallad Closed End Found (CEF) – som närmast är att likna med ett investmentbolag. Det hade rejäl substansrabatt när jag köpte, delar ut cirka 7% på årsbasis och jobbar med olika metoder för att tjäna pengar i marknader som sick-sackar eller strå still. Främst använder dom olika typer av blankningsliknande instrument. Grunden är dock aktier i storbolagsindex i USA, så det är inget märkligt så med den här fonden.

Har jag lärt mig något efter två års aktiehandel?

Ja, jag gör mig bättre i fonder. Trots att jag på något sätt tycker mig förstår hur jag ska agera kring aktiehandel så känner jag inte riktigt att jag lyckats få någon helhet, åtminstone inte på dessa två år.

Men samtidigt är jag lite halvnöjd. Vi har över 600 000 kronor i aktier, jämfört med noll för dryga två år sedan. Det i bolag som jag vill äga framåt. Dom ger i dagsläget en utdelning, som svarar skapligt mot deras intjäningsförmåga, på lite mer än 30 000 kronor per år.

Det är också tydligt hur kraftfullt det är med månatliga inköp. En aktiepost i den här portföljen bör ligga kring 30 000 – 50 000 kronor. Jag köper sällan upp till den nivån direkt. Jag köper lite mer rejält vid några tillfällen, köper för ett par tusen vid ett annat. Innehavet i exempelvis Norsk Hydro är inköpt under lång tid, samtidigt som aktien sakta dalat från min inköpsstart.

Flera innehav har helt kollapsat sedan jag köpt dom. Senast Songa – en fjuttpost – och Avance Gas – betydligt mer pengar placerade där. Det svider men jag klarar det förvånansvärt bra. Jag tänker inte sälja i vilket fall som helst då inget fundamentalt ändrats kring bolagen.

That’s it! Mer om utdelningar, innehav och grafer över utvecklingen hittar du i fliken ”Aktieutdelningar”  i bloggens huvud.

Semestervecka – Åka bil bil bil!

Åka bil bil bil. Är det din semesterdröm? Själv tycker jag det låter som en mardröm! Men så har jag ju fyra barn och ganska aggressiv körstil. Det gör knappast resan till ett nöje. Men det spelar faktiskt ingen roll. Bilen dödar din semester oavsett vad du tycker! 

Gör det du älskar på semestern!

Gör det du älskar på semestern!

Generellt så är invändningen mot den som spar att den också avstår, alltså underförstått missar något som andra faktiskt gör. Generellt är det inte sant. När vi väljer att göra något, säg åka till Kolmården en dag på semestern, så väljer vi också bort något. Vi kunde åkt och badat; till Skara sommarland eller Skansen; plockat blåbär; lagt oss och läst en bok; kanske städat hemma, eller varför inte lagat god mat. Ja, du förstår säkert. 

Bilen är den enskilt största tjuven av tid på semestern. Väljer du bort bilen väljer du massa andra alternativ automatiskt. Självklart ska semestern användas till att besöka vänner – fast gärna utan bil – och göra någon kul resa. Men att åka och titta på en sluss och äta glass går kanske att skita i. Eller att åka till grannstadens shoppinglador.  

Att använda bilen för att sysselsätta sig är optimal slöhet. I grunden handlar beteendet om att skjuta upp det väsentliga. I rädslan för att umgås med sig själv och sitt hem. Bilen kräver ingen kreativitet. I stället för att välja att leva här och nu så skjuter resan iväg det alternativet på framtiden.

Bilåkandet äter effektivt upp tiden du har för att ta hand om dig själv på semestern.

 

 

Många kommer använda bilen varje dag på semestern. Vilket är fullkomlig idioti! Jag tycker vi borde bilda något sorts bilindex. Vi tar antalet dagar du inte använder bil alls och dividerar med antalet lediga dagar.

Exempel: om du har fyra veckors semester så har du 4×7= 28 dagar ledigt. Säg att du använder bilen sju av de dagarna så blir ditt bilindex = (28-7)/28 = 75%. Allt under 50% är dåligt och pekar på att du borde fundera över din relation till bilen. Allt över 75% får väl betraktas som ok.

Nej, det spelar ingen roll om du bor på landet! 

Det finns några företeelser i samhället som uppenbarligen många inte gillar men som är lögn i helvete att få speciellt många att öppet säga. Dom två jag främst tänker på är: 

  • Relationen till jobbet. Att jobba generellt och det specifika jobbet i synnerhet. 
  • Synsättet på att åka bil. Titta på människor i en bilkö, få ler! 

Typiskt är att människor trots övervikt, hälsoproblem och utbrändhet trivs fantastiskt på jobbet och älskar att åka bil. 

Sällan hör du någon säga: 

– Vi åkte från Uppsala till Göteborg för att gå på Liseberg. Barnen kaskadkräktes hela resan när dom inte gallskrek och resan var en pina. Det blev 2×60 mil i bil á 40 kronor milen, dvs vi betalade 4 800 kronor för att tillbringa två dagar av vårt liv på landsvägen. Vi är idioter!

Nej, det var fantastiskt trevligt. Att dom blev rånade på lika mycket till på Liseberg _var_så_värt_det! Vilka bilder på Facebook det blev! 

Meditation – En sidoberättelse på Instagram

Jag har gett mig den på att försöka meditera dagligen på semestern. Jag har missat en dag av åtta hitintills men är trots allt rätt nöjd med utvecklingen så långt. Varje dag tar jag ett kort över utsikten jag hade när jag mediterade, jag dokumenterar hur länge jag satt och hur jag upplevde meditationen.

Till vänster i bloggen hittar ni några bilder i mitt Instagramflöde.

Har du någon vana du vill sätta på plats under semestern?

Har du bra meditationsinspriationslänkar?

Ursäkta röran, jag bygger om!

Jag kommer stöka om här på bloggen lite. Troligtvis blir det som mest rörigt nu några dagar, men jag räknar med att småfixa lite hela sommaren.

Säg gärna till i kommentarsfältet om ni hittar något som inte fungerar som det är tänkt.

Jobbvecka – 30/70 Positiv särbehandling av kvinnor vid ledartillsättningar

Där jag jobbar har vi alltid haft som policy att öka antalet kvinnliga medarbetare i allmänna termer. Ett verktyg för att åstadkomma det har varit att sträva efter fler kvinnliga chefer och ledare. Så trots att cirka 10% av ingenjörskadern är kvinnor så strävar vi efter att nå en nivå där 30% av våra ledare är kvinnor.

Det här har fungerat relativt bra, för att inte säga mycket bra, men vi har inte nått siffermålet, det så kallade 30/70-målet.

Men så fick vi några nya chefer och nu skulle målet nås!

Det finns flera delar i detta som är intressant att diskutera. Här kommer några smakprov:

  1. Tidigt på ett nytt århundrade har diskriminering blivit högsta mode och helt korrekt!
  2. Diversifieringen minskar!
  3. Politiska mål är viktigare än aktieägarnas mål och personalens behov.

Diskriminering är numera helt korrekt!

Det här är lite obehagligt tycker jag. Låt vara att det är så kallad ”positiv särbehandling” det rör sig om detta århundrade, men ändå. Ingen protesterar. Några blir till och med entusiastiska i en slags ”gud vad härligt att få diskriminera” anda.

Eftersom jag jobbar i en dynamisk del organisation där omsättningen på personal är hög och omorganisationerna avlöser varandra så är det naturligtvis det område där tillsättningen av kvinnor i ledande poster är som högst/störst. Det innebär att jag i vissa fora när jag möter mina ledare bara möter kvinnor. Tio kvinnor tittar på en man som leder 90% män!

Är det ok?

Det visar sig om man söker lite att det finns dom som funderat kring det.

Saxat från "Kan positiv särbehandling rättfärdigas".

Saxat från ”Kan positiv särbehandling rättfärdigas?”.

 

Ovan är en bild tagen ur ”Kan positiv särbehandling rättfärdigas” från Lunds Universitet (länk här). Pliktetik och Konsekvensetik är två olika förhållningssätt i komplexa situationer som detta. En pliktetisk hållning fokuserar på handlingar medan ett konsekvensetiskt förhållningssätt fokuserar på en handlings resultat.

 

 

Ett exempel (lite krystat) skulle kunna vara:

  • Pliktetiskt: Vi hjälper en flykting, för det är det så man gör.
  • Konsekvensetiskt: Avstår att hjälpa en flykting då konsekvensen av detta skulle kunna göra personen institutionaliserad eller göra flera till flyktingar.

I den andra ledden i matrisen finns olika synsätt på möjligheter och jämlikhet uppsatta. Totalt sett så ger det sex möjliga synsätt på jämställdhet rent generellt och positiv särbehandling i synnerhet. Teoretiskt så vet man vilken grund man har sin etiska hemvist i och vilket mål man har kring jämställdhet. Ur det kan man sedan definiera vilka aktiviteter och handlingar man ser som etiskt försvarbara. Eller så prickar man in sig lite allmänt om hur man ser på livet och får då en känsla för hur ens egna etiska värderingar är relativt andra personer.

Vad jag kan läsa mig till så skulle endast synsättet i ruta 6 ovan tillåta den här typen av extrem kvotering som vi har på vår arbetsplats. Men även då är vår arbetsplats extrem vad gäller numerären – att skapa 3 gånger högre närvaro av kvinnor i ledande befattning än det finns i rekryteringsbasen – är inget jag hittat referenser till.

Det finns en annan lite kul aspekt med hela upplägget. Att gå ut glatt och vitt till 90% av personalen och säga att man ska särbehandla 10% av resurserna är avigt. För många av våra mer tekniskt orienterade ingenjörer så har den senaste pushen för att nå 30/70 målet inneburit att de fått chefer med absolut noll kunskap om deras tekniska domän. Det är väl inget dom direkt uppskattar, om jag säger så.

I praktiken är dock inte resultatet så nedlåtande! Jag tror inte vi hade haft bättre ledare om företaget valt manliga ledare ur samma grupp alt. med samma urvalskriterier som man valt de kvinnliga. Kanske tvärt om faktiskt! Men principiellt är det märkligt att frågan inte problematiseras mer. Hur kan det gå så lätt att diskriminera? Hur kan våra ledare tro att alla ska säga ja och amen till det som sägs?

Men vi är inte klara där!

Diversifieringen minskar!

Aldrig har män och kvinnor varit jämlikare, eller ens ”likare” än vi är nu. Att då börja klassa in grupper efter könstillhörighet ger märkliga konsekvenser. Hos oss är en typisk ledare mellan 30-50 år, vit, rekrytrad inom företaget, svensk och förälder. Gruppen kvinnor är liten och eftersom vi pratar ingenjörer så är i princip alla vita, svenska medelålders med barn.

Helst ska ledare vara politiskt korrekta och lite allmänt inkännande. En stark känsla för lokalfrågor måste naturligtvis finnas. Möteskonditionen måste ligga på topp!

Jag kan bara konstatera att diversifieringsfrågan helt sjunkit undan vad gäller ledare. Nu är det 30/70 som gäller. Då ser vi alla lika ut, har samma ålder – antalet äldre i ledande befattning är exempelvis väldigt lågt – har samma bakgrund och rätt till föräldraledighet allesammans.

Jag är inte alls säker på att det här är rätt! Det finns också indikationer på att vårt ledarskap fungerar dåligt. Naturligtvis är det då inget plus att det är en väldigt homogen massa som utgör ledarskapet.

Om syftet med verksamheten är att säkra en större andel kvinnor i framtiden så är beslutet att prioritera kvinnor med sådan kraft som vi gör idag korrekt. I andra aspekter så är skillnaden manligt/kvinnligt på arbetsplatsen relativt ointressant påstår jag!

 

 

Politiska mål på en arbetsplats, eller  när arbetsplatsen blir något mer än arbetsplats

Det är ingen tillfällighet att 30/70 målet blivit viktigare under vårt nya chefskap. Hela arbetsplatsen har tydligare blivit en skådeplats för chefernas spel. Omorganisationerna har kommit snabbare och varit kommenderade. Människor byts ut. Semestrar ska ställas in. Kvoter ska mötas och tidplaner och budgetar arbetas inte fram utan kommenderas.

Den tidigare ledningen var väldigt svag i ljuset av detta. Där handlade det mycket om värderingsarbete, ständig förbättring och tron att kollektivet skulle göra skillnad. Det synsättet är helt borta nu. Lean-arbete och lean-coacher är avskaffat, agila metoder ointressant och delaktighet har bytts mot rapporterande. I den nya världen vet ledaren bäst och ju högre upp i hierarkin desto mer vet ledaren.

Den typen av ledarskap söker den här typen av mål som 30/70 utgör. Målet är mätbart, möjliggörs av cheferna och skapar en boost bland vissa som uppskattar mål att jobba mot.

På sina håll har bristen på det ledarskap vi behöver i en tekniks organisation blivit så tydligt att vi inte ens kan upprätthålla arkitekturen i produkterna. Tekniska ansatser vi gjort för att säkra vår konkurrenskraft faller i glömska men vi börjar mäta hur nära vi ligger 30/70 målet!

Låter jag negativ? Kanske, men jag beskriver bara det jag ser. Jag dömer eller värderar inte så mycket. För ska jag döma så finns det mer att ta hänsyn till. Jag vet att vissa högre chefer vill mer än att åstadkomma någon sorts 30/70 fördelning på ledande befattningar.

Vår organisation gör också lärdomar. Vi har fått större möjligheter igen att göra riktiga tidplaner och budgetar. Så pendeln slår kanske tillbaka lite. Ett stort företag som det jag är på rör sig hela tiden. Samtidigt finns en själ och kultur i varje företag. För teknikutvecklande bolag borde själen finnas kring innovation, effektivitet och konkurrenskraft.  Men det blir så lätt 30/70. 30% av det som borde vara viktigt och 70% annat, om vi ens når det.

Men det vet jag inte riktigt säkert, för det mäter vi inte på!

 

 

Om du vill kontakta mig utanför det publika flödet av kommentarer eller inlägg på Facebook så når du mig onkel.tom.blogg@gmail.com . Om du vill följa bloggen på Facebook, via din RSS-läsare eller på Twitter så använder du knapparna nedanför. Att gilla och dela inlägg är ett sätt att stödja bloggen.

Prenumerera  Gå in och gilla!   Följ på Twitter!

Att forma sitt liv handlar om att ta beslut

Två korta händelser under midsommarfestligheterna fick mig att reagera.

  1. Svärfar har fått sin bil påbackad av en traktor. Nu väntar han på ett beslut från försäkringsbolaget – traktorägarens – om bilen ska repareras eller skrotas. ”Jag kan ju ta det på min försäkring om jag vill så går det snabbare, men då måste jag lägga ut 3 000 kronor i självrisk” var hans kommentar. Svärfar har alltså helförsäkring på en bil som är värd 5 000 – 10 000 kronor!? Jag ställde mig naturligtvis frågande till det.
  2. ”Vi kanske flyttar hit nästa sommar” sa jag till brorsan och hans fru. Jag pekade över vår lilla gård och vår skogslinje. ”Vad säger barnen då?” var frågan från brorsans fru? ”Hur blir det med deras skolgång?”. Jag försäkrade henne att skolplikten även omfattade landsbygden.

När jag ifrågasatte svärfars bilförsäkring så flinade han bara idiotiskt. Han ville inte förstå att han kunde komma bättre ut ekonomiskt med en annan försäkringslösning. För då var han tvungen att fatta ett beslut om att avstå assistans, bärgningshjälp och allt han hade i sin försäkring. Det var inget beslut han kunde fatta.

Det kostar på att fatta beslut!

Det kostar på att fatta beslut!

 

Min svägerska lyfte fram barnen i sin kommentar till vår flytt. ”Vad säger barnen då?”. Vad skulle jag svara på det? ”Dom fattar inte våra vuxna beslut” eller vad är rätt svar? Sammanhanget – som ju säkert inbjöd till massor av frågor om hur vi skulle göra med ditten och datten och också frågan varför vi göra en så stor förändring – gav alltså inte upphov till något annat en skeptisk fråga om barnen skulle gå med på flytt och hur ett sådant här beslut skulle påverka deras skolgång.

 

 

Även om exemplen är väldigt olika så hade dom en gemensam nämnare. Nämligen beslutet eller beslutsprocessen. Min svärfar var inte intresserad av att veta att han slösade bort flera tusen kronor varje år. Min svägerska var på samma sätt inte intresserad av hur barnens skolgång skulle bli. Att avstå bilförsäkring eller göra livsgenomgripande förändringar var inga beslut dom var intresserade av eller kunde relatera till.

Jag tänker att det är rätt många människor som passerar förbi den här bloggen, eller dess blogg-grannar med liknande budskap, under ett år. Bara den här bloggen kan ha 500 unika besökare under en dag.

Vad söker ni?

Vet ni vilka möjliga beslut ni har att göra?

Vet ni vilka av besluten ni är villiga att fatta?

Vet du varför du inte kan fatta vissa beslut? Vad är det som begränsar dig?

Jag har skrivit rätt mycket om försäkringar. Utifrån fakta har jag försökt göra det troligt att en sund privatekonomi med eget sparande leder till ett minskat behov av försäkringsskydd. Som i sin tur leder till en kraftigt förbättrad privatekonomi.

Den goda spiralen är ganska uppenbar!

Men det är fakta. Hur du kommer till beslut att avstå trygghet och delaktighet i den allmänna livsröran som vi alla lever i, till förmån för något annat, har jag inte berört. Den frågan är minst lika viktig.

Jag har inget svar på den frågan idag. Men om du läser den här typen av bloggar under lång tid utan att göra några större livsförändringar så tycker jag att du ska fråga dig varför du hänger här.

Är det så att du efterstävar resultaten som går att uppnå med aktiva val?

Då måste du kunna fatta ett beslut.

Kan du det?

 

 

Om du vill kontakta mig utanför det publika flödet av kommentarer eller inlägg på Facebook så når du mig onkel.tom.blogg@gmail.com . Om du vill följa bloggen på Facebook, via din RSS-läsare eller på Twitter så använder du knapparna nedanför. Att gilla och dela inlägg är ett sätt att stödja bloggen.

Prenumerera  Gå in och gilla!   Följ på Twitter!

 

 

Trevlig midsommar! Semestern börjar!

Klockan är strax efter sju på midsommaraftonsmorgonen och jag sitter själv och njuter av första semesterdagen. Än är det lugnt, men snart är fyra barn uppe och igång och inte långt efter det kommer tjocka släkten.

Väderprognosen säger regn, fast inte samma regn som förra året då det var 4 grader varmt, utan regn och 27 grader varmt. Redan är det nästan tropiskt klibbigt!

 

 

Så här dags nästa år är tanken att vi ska påbörja vårt sabbatsår. Om ett halvår kommer vi söka tjänstledigt om vi följer vår plan. När tjänstledigheten är beviljad så sätter vi ut lägenheten till försäljning och kring midsommar nästa år så flyttar vi hit till stugan på allvar.

Men först ska vi klara sex veckor i år. Det kan bli tufft. Vi har helt enkelt andra barn här ute på landet än vi har i stan vilket gör allt ”skruvat” på ett sätt som är lite svårt att hantera. Samtidigt är samvaron med varandra den stora behållningen med den här semestern och Midsommar blir någon Grande Opening med stora delar av släkten på plats.

Taxichaffisen som körde upp oss till stugan igår berättade att hans son, som inte var så gammal, nyligen fått beskedet att han tillsynes är cancerfri efter ett års mycket tuff behandling. Men inget är säkert. I vår familj är det nog inte så troligt att farsan orkar åka nästa år då gubben är ganska knackig. Så mitt i allt midsommarkaos vi kommer ha här hemma så måste jag stanna upp och känna tacksamhet. Det är så lätt att ta allt för givet.

Jag är tacksam för att jag har mina kära här. För att vi kan forma vårt liv som vi gör. Att jag är frisk. Att det finns de som läser det här och att den svenska sommaren faktiskt är här. Men det är faktiskt inte allt. Jag är tacksam för egna jordgubbar och tomater. Att Tour de France börjar snart. Och sommarregn.

Naturligtvis ligger en bok av Henry David Thoreau i bokhögen!

Naturligtvis ligger en bok av Henry David Thoreau i bokhögen! Det är jag också tacksam för!

 

 

Om du vill kontakta mig utanför det publika flödet av kommentarer eller inlägg på Facebook så når du mig onkel.tom.blogg@gmail.com . Om du vill följa bloggen på Facebook, via din RSS-läsare eller på Twitter så använder du knapparna nedanför. Att gilla och dela inlägg är ett sätt att stödja bloggen.

Prenumerera  Gå in och gilla!   Följ på Twitter!

Sparande – kan det leda till oetiska och ohälsosamma beslut?

I går stött jag på en artikel i Svenska Dagbladet ”Professor: Hela världen har en slags kollektiv ätstörning” som kort berör Michael Pollans arbete och åsikter kring mat. Jag saxade några delar:

Michael Pollan menar att människor i USA, liksom stora delar av världen, lider av en nationell ätstörning som grundar sig i att vi förlorat kontakten med matlagning och den jord som föder oss. I stället blir vi enkla offer för ständigt nya trenddieter och blir besatta av att försöka leva hälsosamt

Den amerikanska paradoxen är att vi är ett folk som grubblar osannolikt mycket över vad vi ska äta och ändå har den värsta kosthållningen i världen.

Det som är intressant är att Michael berör paradoxen som handlar om att vi fokuserar allt mer på mat men äter allt sämre. Sämre i det här sammanhanget ska ses som såväl ohälsosammare och mer oetiskt.

 

 

Jag tror det beror på att vi i vårt konsumtionssamhälle fokuserar på fel sak. Att leva som många av oss gör: ständigt i rörelse i vår bil i en jakt på att fylla livet med allt mer leder till att vi missar grundläggande livsmönster som krävs för ett bra liv. Vi försöker sedan ”fixa” detta genom konsumtion eller konsumtionsval. Fixen består i att vi bland annat läser om tillsatser i mjöl, tror att socker är farligt, köper hybridbil och går på lunchgympa.

Problemet är att det inte hjälper oss i stora drag. Att släpa runt på massa batterier i vår bil när vi ständigt transporterar oss gör inte saker och ting bättre. I synnerhet inte för dig som åker med batterierna. Brytningen av sällsynta jordartsmetaller är inte heller bättre eller mer etisk än annan exploatering av vår natur. Ny pryl men de flesta problem består.

Moral och etik för mig följer av stora genomgripande livsstilsval. Inte fixar i kanten. Någon sorts programförklaring finns i den senare delen av detta inlägg. Men här är lite mer hur jag tänker.

Det finns de som forskat i vad som gör oss gamla. Det har lett till begrepp som ”Blå zoner” (tyvärr är det engelskspråkiga Wiki då jag inte hittar någon svensk länk) som utgör områden där sannolikheten att bli över 100 år är mycket högre än snittet. Människor blir ofta inte bara äldre, det är ofta friskare och mätningar visar att dom också ofta är lyckligare.

Kännetecknande för blå zoner är:

  1. Måttlig regelbunden fysisk aktivitet.
  2. Liv med mening.
  3. Låg stressnivå.
  4. Måttligt kaloriintag.
  5. Hög andel växtbaserat matintag.
  6. Moderat konsumtion av alkohol, i synnerhet vin.
  7. Aktivt utövande av andlighet och religion.
  8. Familjeliv.
  9. Socialt engagerade i närmiljön.

Den här listan är faktiskt ganska intressant och allmän. Det leder inte bara till att vi alltså lever längre, vi lever dessutom lyckligare.

Jag har en arbetskamrat som är en av de få som känner både mig och min blogg. Anledningen till att jag berättat om bloggen för henne är att jag trodde hon kunde relatera till mycket av det som skrivs här. I april så bloggade jag lite om hur vi diskuterade när vi sprang på varandra på puben. Vi har även träffats och språkat lite sedan dess. Ärligt så tror jag inte jag når fram med något av det jag skriver här; skälet heter Lidl och mat.

 

 

Min arbetskamrat reagerar på precis samma sätt som många andra som kommenterar här. Det är för lite ekomat! Hon kan allt om tillsatser i mjöl och köper helst lokalproducerad svensk mat. Men hon sätter sina barn i bilen och skjutsar dom ur sin lokalmiljö för att dom ska gå på rätt dagis. I min värld betyder det att hon direkt går emot punkt 1 och 9 ovan. Naturligtvis får det även en påverkan på miljön.

Varför väljer en klok människa att göra så? Hon är inte ensam, inte heller den största syndaren i min bekantskapskrets, men det är ett intressant exempel.

En bilburen vardag pajar det mesta. Det går inte att fixa det med ekopotatis. En sönderstressad lång dag innehåller inga fantastiska måltider lagad från grunden baserat på grönsaker.

Jag ser en annan verklighet. En vardag där jag försöker leva enkelt och lokalt. En vardag där jag tar hand om mig, min familj och vår ekonomi.  En dag där vi värnar vår tid. Då följer hälsa etik och moral med. Visst, det kan bli än bättre med ekokyckling och kött från frigående kor, men bara om det inte stör totalbilden. Jag har bedömt att så är fallet för oss då matpriserna drar iväg på ett sådant sätt att helheten faktiskt påverkas.

Men det betyder inte att jag skiter i miljö eller hälsa. Genom våra val av:

  • transporter,
  • begränsade konsumtion,
  • lokala liv och
  • det i övrigt ganska enkla liv vi försöker få till

så gör vi redan många kloka val både för miljö och hälsa.

Du kan läsa mer i inläggen Detta är inte en ekoblogg! Det är en egoblogg!

 

 

Om du vill kontakta mig utanför det publika flödet av kommentarer eller inlägg på Facebook så når du mig onkel.tom.blogg@gmail.com . Om du vill följa bloggen på Facebook, via din RSS-läsare eller på Twitter så använder du knapparna nedanför. Att gilla och dela inlägg är ett sätt att stödja bloggen.

Prenumerera  Gå in och gilla!   Följ på Twitter!

Vad har du för planer för semestern?

Om en vecka är det midsommar! Själv börjar jag min semester då och jag har som vanligt otroligt stora förhoppningar på semestern. Inte på vad jag ska se eller var jag ska åka, utan på vad jag ska göra. Säkert blir det en tumtott av allt, men det finns ändå några saker jag skulle vilja få till under sommaren.

 

 

Jag skulle vilja etablera någon eller några vanor under mina sex veckor. Ungefär så här tänker jag:

  • Träning. Jag ska inte ha så stora mål här. Jag tänker främst vardagsmotionera. Cykla till badplatsen. Jobba med lien. Kanske borde jag försöka få till någon långtur på cykel per vecka?
  • Skrivande. Jag ska skriva varje dag har jag tänkt mig. Det gör skrivande till en bra kandidat som ny vana. Jag kan exempelvis försöka få till en timmes skrivande varje morgon. Eventuellt ska jag koppla samman det med vanan
  • att gå upp tidigt och komma igång med dagen. Med fyra barn och en sambo så gäller det att skapa vanor som beaktar de tillfällen som ges.
  • Att etablera läsning som en vana skulle kunna vara intressant. Men vi har ingen tv i stugan och jag är ganska bra på att läsa trots allt, så … Låg prio.
  • Meditation. Att etablera meditation som någon form av morgonrutin vore jäkligt intressant. Just meditation är något jag skulle vilja lära mig mer om. De gånger jag jobbat med meditation under någon längre tid så har det varit otroligt belönande.

Som jag jobbar med vanor så flyttar jag alltså fokus från mål, som att blogga varje dag, till en vana. I det här fallet att skriva en timme varje dag. Nästa steg är att hitta en bra ”trigger” som gör att den rutin jag vill etablera mer eller mindre kommer av sig själv innan den bitit sig fast.

Det kan vara så att jag går upp och skriver det första jag gör på morgonen. Då blir vakna min trigger. Bättre är kanske att äta frukost först, borsta tänderna och sedan sätta sig och skriva.

Det här kan verka som en teknikalitet att försöka detaljplanera något som ligger så långt fram, men det är det inte. När vanan att skriva sitter bra, säg efter ett par veckor så kommer jag att genomföra aktiviteterna med ganska stor lätthet ändå. Tricket är att ta sig dit, att etablera vanan, och då måste man vara ganska strukturerad.

Jag kan dessutom försöka etablera en vana att utvärdera dagen. Kanske det sista jag gör efter jag borstat tänderna på kvällen. Den vanan skulle bara vara en självutvärdering av dagen då. Att tydliggöra något jag vill känna, uppleva eller åstadkomma är ett första steg i att jobba med mig själv. Att sedan styra tankarna dit dagligen och kontrollerat ger rätt mycket mer.

Mmmmm. Som ni märker är jag inte helt klar med mina tankar. Det är skrivandet eller meditationen som det står och väger kring. Ett alternativ är att lägga lite mer tid och kraft på att reflektera över dagen som varit och hoppas att andra vanor faller ut av sig själv i och med det?

Har du någon vana du vill etablera under semestern? Tänk fritt! Lär dig laga nya maträtter? Hur kan du etablera mönster för att åstadkomma det? Kanske ska du ta dig ann den tråkiga målningen som en vana i stället för något som du ska genomlida?

 

 

Om du vill kontakta mig utanför det publika flödet av kommentarer eller inlägg på Facebook så når du mig onkel.tom.blogg@gmail.com .

Prenumerera  Gå in och gilla FB-sidan!  Följ på Twitter!