Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 20 av 51

Prisreferens – lista som du kan ladda ned eller läsa på din mobil

För några dagar sedan så publicerade jag ett inlägg om hur jag tänker och jobbar med prisreferenser. På begäran har jag nu städat upp och brutit ut själva siffrorna för att ni ska få just en prisreferenslista. Läs gärna det ursprungliga inlägget om du undrar över något, annars får du gärna lägga en kommentar här om du har någon bra referens du själv tycker ska vara med så uppdaterar jag vartefter.

 

 

 

Här kan du hämta en egen kopia som du kan jobba vidare med.

Vill du läsa listan i ett Googleark klickar du här.

Vill du hitta mer inspiration för att sänka dina matkostnader? Börja i så fall här.

Ekonomi september – Hur ligger vi till jämfört med våra budgetmål

Årets siffror fram till och med september.

Årets siffror fram till och med september.

Det är dags att summera septembers siffror. Det märks att vi inte riktigt har samma fokus på ekonomin längre då det som tidigare var månadens höjdpunkt numera drar in till nästa lön innan det sker. Men det är inget att stressa upp sig för, med så här långa tidshorisonter som vi jobbar med när vi sparar så går det inte att sprinta varje vecka. Och vårt sparande sker för övrigt ganska automatiskt numera. Det ser ni på utgifterna som är förhållandevis låga 28 202 kronor med rörliga kostnader på 12 658 kronor.

Uppifrån och ned så är det två belopp som är värda att kommentera i september. Det är mat och hushåll som landar på låga 3 056 kronor vilket är rekord för året, men förklaringen hittar ni i föregående månads kostnader då vi låg högt. Det var väl så att någon storhandling hamnade i augusti i stället för september. Snittet över de två månaderna är strax över 5 000 kronor vilket är ganska normalt.

Sedan sticker transporterna ut. I det har vi hyrbil en helg (cirka 1 300 kr), och varit hos tjocka släkten en gång (tåg) samt några mindre busskortspåfyllnader och någon mindre resa. Samt 1 800 kronor i cykelprylar för att fixa drivlinan på sambons cykel + lite allmänt underhållsrelaterat på de andra cyklarna. Jobbet gör jag alltid själv på våra cyklar. Med glädje! 🙂

Transportkostnaderna är det område som vi har svårast hålla i känns det som nu. Dels beror det på stugan och åkandet dit, men också det faktum att vi är sex personer gör att det sticker iväg så fort vi ska resa exempelvis till släkten.

Vi har räknat på om vi skulle kunna sänka kostnaderna genom att skaffa en enklare bil, men vi får inte alls ihop det. Parkeringsplats, skatt och försäkring kostar oss cirka 1000 kronor i månaden i fasta kostnader för en bil som vi kan åka alla sex i samtidigt. Säg att vi köper något som inte är så märkvärdigt så att värdeminskningen är 12 000 kronor om året, så har vi fasta kostnader på 2 000 kronor innan vi åkt en meter.

Hitintills har vi lagt 3 600 kronor per månad i snitt i transportkostnader under året. Av det skulle vi kunnat frigöra ungefär 2 500 kronor, skulle jag gissa (kanske lite mindre faktiskt), till bil. Resten är kostnader vi haft även om vi haft bil. Ja, som ni förstår så är det 500 kronor på spel till drift och omkostnader vilket ger ekonomi till cirka 30-40 mil i månaden.

Det känns helt enkelt inte attraktivt, då vi dessutom räknar med något lägre kostnader än snitt för resten av året. Då räknar jag här på kostnader vi skulle ha med en äldre bil. Se gärna det här inlägget hur vi åker med bilpoolen och vilka bilar vi åker då.

I övrigt noterar vi en sparkvot på fina 56%, goda inkomster och ett relativt ok 12 658 kronor i rörliga kostnader. Titta i tabellen nedan. Ta bort barnomsorg, hem och CSN samt gårdsrelaterade utgifter så får du våra rörliga kostnader. Det är lite av en halvsanning om jag ska vara ärlig, då vi rimligen borde lägga med cirka 2 000 kronor från kategorin ”hem” i de rörliga kostnaderna. I så fall hamnar vi kring 17 000 kronor i rörliga kostnader.

Anledningen till att vi räknar bort vissa poster i budgeten har att göra med att vi under vårt sabbatsår inte kommer ha kostnaderna (möjligtvis undantaget viss CSN för min sambo). Barnomsorgen försvinner, det dyra boendet i storstaden likaså.

17 000 kronor är över budget men inte helt galet faktiskt. Det är ju dagens levnadsnivå vi når på det, med ätande ute, resor, och alkohol.

Budgetvärden och medelvärden för året, jämfört med utfall 2015.

Budgetvärden och medelvärden för året, jämfört med utfall 2015.

För de gulmarkerade fälten i tabellen har vi budgetmål. Jag gillar inte riktigt att vi missar budgetmålen på ”Mat och hushåll”, ”Alkohol”, ”Äta ute” och ”Transport”. Maten kan vi bättre på, men det krävs jobb för att nå dit. Alkohol är ungefär på gränsen av vad vår livsstil tillåter. Vi har några gäster ibland och går då och då på någon eller några After Works eller jobbmiddagar.

Jag skulle gärna sätta alkoholposten till noll då det inte ger mig något beständigt att dricka alkohol. Samtidigt så symboliserar beloppet ganska väl skillnaden mellan det liv jag vill att vi lever och det liv vi faktiskt lever.

Äta ute, är en skitpost också. Ungefär som alkohol, men lite bättre. Mycket av den här kostnaden kommer från gemensamma måltider i familjen och då vi är sex personer så sticker det snabbt iväg. Men det finns mycket som kommer från mitt skitliv i form av resande eller nödmat när jag inte kan ordna något annat.

Jag ser alltså framför mig att dessa kostnader minskar när vi är lediga, snarare än ökar. I så fall går budgeten nog ihop sig. Här kan läsa mer om detaljerna i vår budget under sabbatsåret.

image-5

Som ni ser så ligger kostnaderna i september 2016 högre än för motsvarande period 2015. Då vi är inne på tredje året av intensivt sparande så går det ju inte att slå rekord varje månad. Vi har dock ett snitt för året som är 3 665 kronor lägre per månad så här långt i 2016 jämfört med helåret 2015.

Allt är inte bara utgifter

I september fick jag mina första pengar från annonseringen på bloggen. 834 kronor blev första utbetalningen och det känns riktigt kul att få lite ersättning för jobbet här. Utbetalningen täcker i princip ett halvårs intäkter. Nu kostar det i princip 1 000 kronor per år att bara drifta bloggen vilket gör att det knappast är någon vinst att göra det här, men ändå!

Numera håller jag ett extra öga på tre delar på inkomstsidan, som då inte inkluderar de bidrag vi har, genom att följa våra löner, de pengar vi tjänar via extraarbete och hur mycket bloggen ger i inkomster. Bloggpengarna för september är inte utbetalda och ingår därför inte i totalen ovan. Då det är små belopp ändrar det inget väsentligt, men är med här för att det är roligt att följa.

Lön 69 381 kr
Extraarbete 2 450 kr
Blogg (annonsering) 126 kr

 

Ganska normal inkomstmånad. Nästa månad lär det bli rejält mycket bättre då vi får våra nya löner retroaktivt plus att jag har lite traktamenten som bör betalas ut.

 

 

Läs gärna mer på sidan  ”Budget” som du hittar i bloggens huvud.

Undrar du över hur vi beräknar vår sparkvot så hittar du mer om det här.

Make America Great Again

Vi fick en lucka i vårt schemat så jag fick lite ledigt på förmiddagen här i Los Angeles. Jag passade då på att träna i hotellets gym där TV-skärmarna inte förmedlade något annat än information kring presidentvalet. Det var statistik; opinionsundersökningar; diskussioner om vem som sagt vad, till vem och varför. Och så ”på plats” intervjuer och reportage om kvällens begivenhet. Det är nämligen tredje och sista stora presidentvalsdebatten inför valet i kväll. (Själva valet ligger första helgen i november men i spurten kampanjar var och en för sig.)

Ingen har väl missat Trumps slogan i presidentvalen?

Ingen har väl missat Trumps slogan i presidentvalen?

Det är ingen överdrift att påstå att det här är en jättegrej politiskt i USA och alla har gjort sitt bästa för att dra någon nytta av händelsen. Därför har det läckt information som misskrediterar Clinton; det finns senatorer som passar på att positionera sig själva (det är lokalval också nu) och kampanjstaber som gör allt för att sätta agendan enligt det som passar den kandidat de jobbar för. Och så läggs det förstås massor av tid på att försöka släta över Trumps klavertramp. Nu på förmiddagen var exempelvis hans fru ute på nationell tv och talade sig varm för sin Donald och vittnade om vilken fantastisk man han är.

I Svensk media framstår ju Donald T. som en komplett idiot vilket han kanske också är, men min invändning mot karln är främst hans slogan.

Make America Great Again!

Tricket som Trump använder med den här slogan är att han spelar på negativa krafter och budskap. Han låter, underförstått, oss förstå att något  fundamentalt gått snett. Som att det mesta vore skit i USA, ja kanske i världen.

Kanske mer intressant är att det här är en vanlig debatt-teknik även i Sverige. Många är dom som hävdar att något fundamentalt gått snett. Det mesta är skit och det krävs krafttag. Här är två exempel som passerat förbi mig på senare tid.

Va, har ni sett så jävligt det blivit!

Va, har ni sett så jävligt det blivit! De som bröt stenen i Småland och grävde Göta Kanal får inte längre vara med! Eller vem pratar vi om?

Som nyansering av bilden ovan tycker jag det är värt att nämna följande: Vi lever längre och pensionärerna är som grupp rikare än någonsin. Pensionsålder har aldrig varit lägre i Sverige relativt förväntad livslängd. Högkostnadsskyddet för vårdkostnader hjälper den som har det tajt och frysta taxeringsvärden gör att rika pensionärer med bundet kapital kan bo kvar i sina villor med sex rum och kök!

Det låter verkligen som allt är skit! Systemkollaps all over!

Det är så man blir gråtfärdig! Allt är skit!

Det är så man blir gråtfärdig! Allt är skit!

Och så har vi naturligtvis nationalisterna. Enligt dom är det gängkrig, gruppvåldtäkter och elände i varenda buske. Polisen har gett upp. Rättssystemet korrumperat och bidragsfusket skenar.  ”Svensken” är grundlurad!

Nej förr! Då var det bättre!

Men så är det ju naturligtvis inte. Eller ska man säga var det ju inte? Världen var inte bättre förr. Inte USA och inte Sverige heller. Inte om vi pratar fundamenta! Att inte se välståndet vi lever i, eller sända en tanke till gudarna för att spädbarns och barnadödligheten gått ned är bortskämt vansinne! Det är också historielöst. Vi har haft polismord, ungdomsvåld, politisk extremism, lasermannen och allt annat elände bara under min livstid, men allt verkar glömt nu.

I viss utsträckning handlar det här om det som ibland kallas ”livsstilsinflation”. När sjukvården är som bäst, om vi ser till producerat resultat, så är missnöjet som störst.

Är det här ett politiskt inlägg? Nej, inte alls! Politik handlar om vårt samhälle, jag är mer egofixerad. Jag utgår från mig själv, och skriver för dig, utifrån ett individuellt perspektiv.

Vi lever i samhället på två sätt. Jag har inte förstått det förrän väldigt sent i livet. Vi lever här för att göra det mesta av det som bjuds. Vi ska forma och leva vårt liv. Det är vårt personliga uppdrag (kanske ska vi kalla det ett internt uppdrag). Det uppdraget har inget namn som jag känner till. På samma sätt är vi en del i samhället och ska forma och utveckla vårt samhälle i en riktning vi tycker är rätt.  Det är ett annat uppdrag. Det är inte det personliga uppdraget, utan det är ett mer offentligt uppdrag (kanske ett mer externt uppdrag). Det offentliga uppdraget utför vi genom politiska handlingar och ställningstaganden.

Make America Great again, och de svenska motsvarigheterna, är avsiktligt formulerade på och spelar på krafter som gör att vi blandar samman det personliga uppdraget med det offentliga uppdraget. Det tycker jag är mycket olyckligt!

Om vi låter skitslogans som dom vi diskuterat ovan komma in i det personliga uppdraget så missar vi massor av möjligheter och minskar vår yta att manövrera på. Allt pekar också på att vi sänker vår livskvalité. Här ska vi styra våra liv och våra handlingar mot det som ger oss så bra liv som möjligt.  I praktiken tror jag det innebär att vi ska:

  • lita på människor,
  • känna tacksamhet för det fantastiska samhälle vi har,
  • se verkligheten utifrån hur den faktiskt är, inte utifrån vad någon försöker få den att framstå som.

Här handlar det om att ha en egen kurs och agenda, men ändå kunna ompröva sina ställningstaganden och hämta ny fakta. Men allt ska vara drivet från den egna världsbilden, det är inga andras agendor eller ärenden som gäller här.

Det här betyder i praktiken att vi ska tänka kring ungefär samma företeelser på två olika sätt. Dels var ger samhället mig för möjligheter och vad kan vi göra bättre i vårt samhälle. Det senare är politik och tyvärr är det ofta väldigt negativt, medan när vi tänker jaget så gynnas vi av att tänka positivt.

Och det är svårt! Ja, att tänka positivt alltså. I nästan alla sammanhang så uppfattas ett negativt förhållningssätt som mer trovärdigt. Så den som säger att ”de ensamkommande flyktingarna som kommer hit kommer skapa massor av problem och vara grund för gängkulturen i årtionden framöver” uppfattas som mycket mer trovärdig än den som säger ”att de ensamkommande barnen kommer troligtvis bli fantastiska barnboksförfattare och förälder till mina barnbarn”. Vi vet inte något om framtiden, så båda uttalandena är rena gissningar och förmodligen lika sannolika.

Så köp inte Donald Trumps retorik, eller den svenska motsvarigheten, för din egen skull. För ditt privata jag, i de sammanhang du formar ditt eget liv. Du kan sympatisera med de förändringar och tankegångar han har, men det är fasen inte sant att allt är skit i världen!

Vill du läsa mer kring liknande inlägg? Då rekommenderar jag följande:

 

Amerikaner och bekvämlighet

Ytterligare en tidig morgon i Los Angeles som ger utrymme för lite bloggning. Jag vaknade vid fyrarycket lokal tid och latade mig sedan till halv fem ungefär. Fast jag trodde det var kört när jag vaknade vid cirka halv två i natt. Pigg som fasen! Tänk om jag kunde vakna så hemma någon gång!

Här i USA är bekvämlighet en central del i kulturen. Hotellet vi bor på är inte speciellt märkvärdigt men mängden personal vars ända syfte är att göra det bekvämt för besökarna är enorm jämfört med i Sverige. De parkerar bilar, ropar på taxi, hämtar bilar, bär väskor, hämtar juice, serverar och dukar av, hämtar kaffe, för att nämna några sysslor.

Nära kompis till bekvämligheten är behovet av det privata. Mängden människor som äter frukost på sina rum är betydligt fler än i Europa som jag upplever det. Och det går igen i andra delar också, exempelvis kollektiva transporter. Själv är bäst helt enkelt!

Det betyder att jänkarna spenderar mycket pengar på att göra det bekvämt för sig. Det skiljer sig lite från den konsumtion som jag främst själv ägnat mig åt, nämligen att köpa prylar. När vi köper saker är det främst för att vi vill uppnå något saken förmedlar. Vi vill bli ett bättre jag.

Men när vi köper bekvämlighet så är det inte riktigt samma sak, åtminstone inte i mina ögon. Högklackade exklusiva skor gör kvinnor vackrare, fotriktiga bekväma gör det inte. Mannen som inte kan stoppa en taxi själv framstår knappast som mer attraktiv, snarare jäkligt menlös.

Inte heller bidrar bekvämligheten alltid till att skapa känslan av ett mer attraktivt liv. Snabbmatskedjorna med drive-in eller de lite bättre ställena som trots det har tråkigt miljö och serverar maten på papperstallrik är bekväma då amerikanerna slipper laga mat, men slår knappast ett hemlagade alternativ.

Gårdagens middag för 120 kronor på pappersfat var marginellt bättre än den här.

Gårdagens middag för 120 kronor serverad på pappersfat var marginellt bättre än den här rätten.

Jag kan välja hur många exempel som helst på hur det finns en systematik i att prioritera bekvämlighet i det amerikanska samhället, men det är också slående hur märkligt och uselt slutresultatet är.

Vi ligger långt efter i Sverige och Europa, men vi rör oss sakta i samma riktning som amerikanerna. Vilket är tråkigt. För den här typen av konsumtion är dels osexig, dels är tillvänjningsfaktorn skyhög. Alltså, känslan av bekvämlighet försvinner snabbt när vi börjar ta bekvämligheten som självklar. Som lök på laxen är resultatet dessutom ofta uselt som jag nämnde!

Prisreferenser på mat – något som nästan aldrig nämns men som är superviktigt!

Jag tänker ofta något i stil med så här:

Om jag vill att matkostnaderna ska vara 3000 kronor per månad måste vi leva för 100 kronor per dag vilket åtminstone borde gå på vardagar. Vi är sex i familjen. De två yngsta äter bara kvällsmat hemma och de äter ofta ganska lite på kvällen. De äldre barnen äter frukost, ofta väldigt lite, men ganska mycket kvällsmat. Vi äter lite frukost, matlåda från föregående dag till lunch och slutligen då ett lagat mål mat på kvällen.

Hur svar kan det vara att leva på hundra kronor?! Ta kvällsmat. Spagetti och köttfärssås. Pasta 7 kr. Köttfärs 30 kr. Övrigt 20 kronor. Eller tänker jag fel?

Hur som, så leder tankegångarna in på matkostnader och  vikten av att hålla i kostnaderna i allt, hela tiden. Det går inte att säga att yoghurten bara är två kronor dyrare än filmjölk. Det är 20% högre kostnad jämfört med en liknande produkt. Om det tänkandet slår igenom, vilket du strax får se att det gör, så kommer 3 000 kronor per månad hamna på 3 600 kronor. En skillnad på 7 200 kronor per år eller med en annan referens: mer än två månaders matkostnader.

Här kommer lite bilder, och mina kommentarer, från en handling på Lidl för någon månad sedan.

Frukt

Äpplen är basfrukten hemma. Äpplen ska kosta kring 10 kr/kg. Annars blir det inget köp.

Äpplen är basfrukten hemma. Äpplen ska kosta kring 10 kr/kg. Annars blir det inget köp.

Äpplen för 10 kronor kilot är ok. Det är en av våra prisreferenser.

Bananer är frukt nummer två hos oss. De får inte kosta mer än runt 17 kr/kg. Redan då är de 70% dyrare än äpplen!

Bananer är frukt nummer två hos oss. De får inte kosta mer än runt 17 kr/kg. Redan då är de 70% dyrare än äpplen!

För bananer så tänker jag någonstans mellan 15-17 kronor kilot som prisreferens. Det jag tycker är märkligt är att när vi pratade sparande i skolan för länge sedan, eller när det skrivs om sparande i press, så fokuserar man på jämförpriser. Jag tänker absoluta priser när jag tänker prisreferens. Jag tar inte de billigaste äpplena när jag handlar. Jag köper inga om de är dyrare än 10 kr/kg.

Dessutom väljer jag inte billigaste motsvarande varan, alltså billigaste bananerna exempelvis, utan jag väljer ett alternativ ur samma  grupp, som frukt, för att komma ned i totalkostnad.

Så prisreferenser är för oss ett absolut belopp. Som i bilderna ovan: äpplen kostar 10 kronor. För oss är det konceptet centralt när det gäller att hålla i våra kostnader. Sedan för vi också ett liknande resonemang för gruppen frukt som ger att frukt bör hamna i spannet mellan 10-17 kg/kilot som är det som äpplen och bananer spänner upp.

Är ni med?

Kaffe

Kaffe ska ligga på under 50 kr/kg max! Kring 20 kr/kg så är det värt att handla på några kilon.

Kaffe ska ligga på under 50 kr/kg max! Kring 20 kr/kg så är det värt att handla på några kilon.

Kaffet på Lidl smakar sisådär tycker vi, men teet är gott, så den här prisreferensen haltar kanske lite. Men ändå, det går att köpa drickbart kaffe för strax över 40 kronor kilot. Kanske kan man krypa lite på det om man vill ha något annat kaffe, men 40-50 kr/kg är en bra referens.

 Glass

Kolla prisskillnaden. Då är vi ändå på Lidl!

Kolla prisskillnaden. Då är vi ändå på Lidl!

Glass ska kosta under 10 kg litern. Kolla i exemplet ovan hur glassen kan bli mer än dubbelt så dyr på att välja en annan förpackning och då pratar vi bara Lidls egna glassar här. Jämför med Sia eller något annat motsvarande så förstår du hur matkostnaderna lätt kan bli 10 ggr högre bara genom att välja ”rätt” vara.

Glassen är förresten bra på Lidl, så där blir det köprekommendation!

Pasta

En av Lidls paradgrenar. Pastan är kanon, både till pris och kvalité!

En av Lidls paradgrenar. Pastan är kanon, både till pris och kvalité!

Det här är en av mina favoriter! Pasta ska kosta 10 kr/kg då Lidls pasta dessutom är bland det bättre. Inget blekt ”Extra” skit utan riktig pasta! Se bilden nedan vad som händer om jag bara gör ett annat val på Lidl.

Fortfarande bara pasta. 50% dyrare än spagetti!

Fortfarande bara pasta. 50% dyrare än spagetti!

Vips! Matkostnaderna stiger 50%. Färsk pasta kan kosta upp mot 50 kr/kg. Barrillas (stavas det så) tagliatelle ligger väl kring 25 kr/kg om jag minns rätt.

Jag hade inte alls förstått att jag kunde påverka mina matkostnader spå mycket genom ganska enkla medel innan vi började snåla till oss.

Hade du förstått att den färska pastan du köper i butik, för att lyxa till det lite, ger 500% högre kostnader? Är det värt det?

Lättmargarin

Lidls lättmargarin.

Lidls lättmargarin.

Naturligtvis blir det här vår prisreferens. Kring 17 kr/kg för lättmargarin.

Lätta, Känt varumärke men liknande produkt.

Lätta, Känt varumärke men liknande produkt.

Men du kan ju spendera bra mycket mer genom att välja en hylla ned. Fortfarande är vi på Lidl så priset för Lätta kan nog bli ännu högre i en annan butik. Med lite tur kanske 100% dyrare än Lidlalternativet.

Grönt

Morötter har blivit en vara vi köper mycket när det är billigt för priset skiljer extremt.

Morötter har blivit en vara vi köper mycket när det är billigt för priset skiljer extremt.

Fråga mig inte varför men morötter känns som den mest prisvolatila varan i grönsaksdisken. Här kring 4,50 per kilo så ligger väl prisreferensen. För potatis skulle jag säga att den ligger något högre, kanske upp mot 8 kronor.

Övrigt

Det här är en annan favorit. Nutellapriserna varierar vansinnigt mellan butiker.

Det här är en annan favorit. Nutellapriserna varierar vansinnigt mellan butiker.

Nutella är en favorit hemma hos oss. Den är inte speciellt billig på Lidl, men deras egna alternativ sätter ribban på 50 kronor per kilo. Vissa stormarknader kan vara billigare än Lidl på Nutella, men oftast måste man gå upp i storlek på förpackningen för att krypa ner i pris mot 60 kr/kg. Skillnaden här är mer än 20% på motsvarande vara.

 

 

Att spara pengar på mat behöver inte betyda vansinnigt stora förändringar utan det går att kapa massor bara genom att vara lite street smart. Ta pastan exempelvis. Eller nutellan. Men det är lite jobb att hitta sina referenser. För mig var just budgeten 100 kronor per dag en bra startpunkt. När jag handlar så har jag direkt en möjlighet att relatera priset på varan till priset på en måltid, som i sin tur relaterar till 100 kronor om dagen i utgift.

Fyll gärna på med det du själv har som bra referenspriser i kommentarsfältet nedan.

Uppdaterad: Här finns prisreferenserna i en lättläst tabell för din mobil!

Ska vi bli vänner på riktigt?

Jag vill att Onkel Toms stuga ska vara en lite annorlunda blogg. Lite längre inlägg, lite djupare och lite mer utlämnande. Jag vill att inläggen ska ha ett annat värde än att deklarera att jag vaknade i morse.

Jag skriver inte uttalat för mig själv längre. Jag skriver idag lika mycket för er som läser här. Jag jobbar för att bloggen ska bli bättre och samtidigt erbjuda mig som skriver här nya möjligheter.

Jag har fantastiska läsare och ert bidrag till bloggen i form av kommentarer är för en blogg av den här storleken nästan unikt. Men vi behöver bli fler! Och där behöver jag er hjälp! Om ni kan hjälpa mig med att sprida bloggens existens så kan jag fokusera på jobba här. Med innehåll.

Därför skulle jag uppskatta om vi kan hjälpas åt lite. Kan vi bli vänner på Facebook? Om vi inte är det så blir vi det genom att du klickar här och välj därefter ”Gilla” knappen.

Om vi redan är vänner på Facebook så ber jag er klicka på gilla-knappen på inläggen om ni gillar det som skrivs. Eller varför inte dela?

Du kan dela mina inlägg utan att vi är vänner genom knapparna längst ned till vänster om du inte vill gilla Facebooksidan.

Spridningseffekten på Facebook är enorm. Ett inlägg här som når cirka 1000 personer under ett dygn kan nå ytterligare 2000 personer om 10 stycken av er delar inlägget.

Tack för er hjälp!

Not: Sidan har även ett Instagramkonto kopplat till sig som ni hittar här. Där hittar ni lite sidospår till vad som avhandlas här på bloggen. Jag kommer vara på tjänsteresa i USA från och med idag fram till slutet av nästa vecka och ni kommer kunna ta del av delar av den där. Kanske kommer ni få se en glimt av farbror själv där!

Storpotäten – när jag trodde kolhydrater var det farligaste som finns!

Minns ni storpotäten? För er som glömt eller inte var med på mitten av sjuttiotalet så var det en personlighet i ett barnprogram. Varför de som gjorde programmet valde att personifiera den onde kapitalisten som potatis är oklart, men det finns än i dag många som är rädda för potatisar. Men idag är det för den bär den onda kolhydraten. Likt en trojansk häst bör den till synes (?) oskyldiga potatisen in kolhydraterna i din kropp. Kolhydraterna gör dig sedan fet och dödar dig långsamt!

 

Ni som följer bloggen har märkt att jag är väldigt krass vad gäller ”måsten” i allmänhet och åsikter kring mat i synnerhet. Det finns en historik bakom det som jag vid något tillfälle lovade att redogöra för. Så här kommer ett långt inlägg. Kanske för långt, men det är ju så vi gör här på Onkel Toms stuga!

Hur kommer en välutbildad man fram till slutsatsen att socker är farligt?

Socker kommer ut i blodet, där kroppen inte tycker det ska vara. Därför utsöndras insulin. Då går blodsockret ned igen och du blir slö och hungrig. Det är inte så bra! Kanske kan det bli lite bättre ordning om vi äter sådant som höjer blodsockret långsammare och under längre tid.

Har du hört resonemanget förut? Det här är grundbulten i läran om varför vi ska bry oss om livsmedels glykemiska index (GI). Håll i hatten nu om endast äter fullkornspasta! Det är en tveksam lära! Men vi kan inte fastna här, vi måste vidare!

De finns de som går längre, som jag gjorde. De börjar prata om hur farligt det är med förhöjda blodsockernivåer och inte minst insulinnivåer. Såväl blodsocker- som insulinnivåer är centrala delar i sjukdomsbilden hos de som har, eller är på väg att få, diabetes typ 2. Det är det som vi förr kallade åldersdiabetes, men som idag blir allt vanligare bland yngre, och som är en av vår främsta indikatorer på att vår livsstil inte är hälsosam. Det är en livsstilssjukdom.

Ur det här kommer hos många en kolhydratsskräck och fasa som för tankarna till McCarhtyism.

Som om det inte vore nog med eländet så finns det en historiskt händelse när dietister världen över startade krig mot animaliskt fett. Det var nog inte alls rätt utan bottnade i mycket tveksamma forskningsmetoder och usel källkontroll? Men det öppnar för en tanke! Finns det en konspiration driven av sockerindustrin!? Intrigerar potatisen?

Den här basen framburen i böcker och tidningar, tillsammans med en aktiv subkultur på nätet med bloggar och forum, har skapat en stor grupp människor som inte gör något annat än ältar faran med kolhydrater.  Dessa människor, även om de ibland vill att det framstår så, vänder sig inte mot sötade drycker och tomma kolhydrater enbart, nej de tror att pasta, ris, frukt och potatis dödar!

Kokboksexempel
Vi kan nästan göra ett kokboksexempel på hur man skapar en subkultur grande genom att titta på hur potatishatarna gjort! Ta en rad tveksamma böcker, en oändlig mängd forum och bloggar på nätet. Lägg till tveksamma populärvetenskapliga sanningar med en god dos foliehattstänkande.

Voalá!

En sådan här soppa kan kokas om och om igen. Det spelar ingen roll vad som kommer ut eller upp ur den.

Till gruppen potatishatare hörde även jag! Vår familjs matkonto steg till 10 000 kronor i månaden. Jag oroade mig för skolmaten. Jag missionerade. Jag läste. Och läste, men inte bara av de som spred den rätta läran. Men trots det, gud vad såld jag var! Jag kände mig nästan lite ”smutsig” av att dricka ett glas juice.

Hur började jag tvivla?

För det första så skulle ju den nya maten leverera fantastiska resultat. Men det hände inte. Visst finns det smala, snygga och vältränade människor på dieter med lågt sockerintag, men knappast allena. Tvärt om är det många överviktiga medelålders LCHFare som sitter på olika forum och levererar sanningar om hälsa och träning.

Alltså: första tvivlet – brist på resultat!

När jag väl börjat tvivla var det inte så svårt att börja hitta sprickor i fasaden. Nästa steg var att jag insåg att de flesta människor som tror socker är det värsta gift som någonsin gjorts är ”faktaresistenta”.  Det finns två skäl till det, 1) de har bundit sig så hårt vid sin åsikt att de inte kan backa, och 2) de anser att sanningen ligger i det fördolda. Ungefär som foliehattar, konspirationsteoretiker och många andra anser att det etablerade är fel, oavsett vad.

Det här är inget ovanligt. Det finns massor av människor som ifrågasätter etablerade sanningar och ännu fler som älskar ”fakta” som kommer från det som inte betraktas som etablissemanget.

Men det här är tveksamt. I längden måste den som anser sig kunna stå upp mot etablissemanget och som orkar tänka annorlunda reflektera över sin position. En sak är att vara skeptisk. En annan sak är att förneka.*

Förnekelse leder till faktaresistens. Något som är väldigt vanligt bland de med potatisskräck!

 

Andra tvivlet: faktaresistens bland anhängarna!

Ja, ju mer jag läste om kolhydrater, ju mer tveksam blev jag till att fakta var rätt, eller att den hanterades rätt. Några saker dök ständigt upp.

  1. Beskrivningen socker alt. stärkelse -> blodsocker -> insulin är i vissa avseenden sann. Men att den är ett problem? Nej, det är inte alls så säkert. För att åtminstone delvis förstå hur socker och insulin påverkar oss på cellnivå så bör man vara någon form av biokemist eller specialistläkare.
  2. Påståendet att sockret ligger bakom sjukdomar och fetma i värden är kanske rätt i vissa delar. Men en kalori är faktiskt en kalori. Annars faller grundläggande fysiska och kemiska samband sönder. Gör gärna din egen research men jag har aldrig läst en kliniskt ordnad studie som visat något annat!
  3. Att från biokemiska samband (grundläggande) – till och med om de är korrekta – dra slutsatser kring systempåverkan (övergripande) är vanskligt och något för experter. Det måste också genomlysas av experter och är knappast något för Internetforum.**

 

 

Lite mer generellt. Punkt 1. handlar om min och vår förmåga och kompetens inom olika områden. Det går inte att läsa lite på nätet och tro att man begriper allt och hela fy fan! 2. handlar om påståenden som bryter mot grundläggande samband som är välkända och etablerade. Slutligen, 3. handlar om dra slutsatser utifrån det som sägs.

Jag klarade helt enkelt inte av att bortse från hålen i argumentationen som fördes och hur godtyckligt all information hanterades. För mig uppvisar potatishatarnas argumentation typiska mönster på ohälsosam argumentation.

Tredje tvivlet? Gruppen!

Stanna upp ibland och se dig runt. Vilken grupp tycker du dig höra till? Vilken grupp är du med? Det finns personer bland de med stark potatisrädsla som jag sympatiserar med och delar många värderingar med. Men de flesta är ”Internet warriors”. Personer som inte vet ett skit om styrketräning eller tränar själv som skriver böcker om hur du ska träna. Människor som inte kan gå ned ett kilo i vikt som ger bantningsråd i stil med ”öka på fettet”.

När jag tittade på vilka som var i samma grupp som jag insåg jag att vi var helt olika. Naturligtvis hade dessa personer och jag inte samma inställning till sanning. Samma referensram. Samma behov.

Så, vi rundar av den här delen genom att säga att jag inte tar ställning i hur du ska äta. Inte heller kan du från texten ovan dra några slutsatser kring att jag tror att socker är bra i alla former. Nej, i stället handlar det om ”sanningar” och förmågan att bedöma vad som är sant. Och om svårigheten att sätta detta i någon sorts proportion och relation.

Jag är idag mycket mer ödmjuk för min förmåga att förstå. Men jag är mycket mer tveksam till att låta sig påverkas. Jag anser att numera att det finns två sanningar. De som är vetenskapligt belagda och etablerade och de som jag kan se och förstå med egna ögon. Så jag tror att man kan supa sönder sig, röka ihjäl sig, ruttna bort kroppen i soffan, men jag tror inte potatisar är farliga.

 

 

Om du orkat så här långt så kommer nu del två i inlägget.

Det finns nämligen olika grader av potatisskräck! Ungefär så här funkar det:

  1. Jag anser att jag kan dra ned på kolhydrater och potatis. Därför ändrar jag mina matvanor i linje med detta. Men jag gör inte så stor grej av det.
  2. Jag tar gärna ett alternativ om det finns till kolhydrater då jag får i mig tillräckligt av den varan ändå. Jag ber om alternativ på restaurang och när jag är borta. Men kniper det så äter jag potatis i moderation.
  3. Potatis är skadligt. Det är inte nyttigt för mig. Jag kan inte äta potatis, inte heller kan jag vara med människor som så fullständigt negligerar sin hälsa genom att äta potatis. Mina barn måste gå i en potatisfri skola!
  4. Potatisar är ondskan på jorden. Jag mår dåligt för de delar i världen som äter potatis. Etablissemanget döljer sanningen kring potatis! Vi måste sluta odla potatis! När jag ser en potatis så är dagen förstörd!
  5. Jag bränner potatisfält och mördar potatisodlare! Dessa djävulens präster!

Ovanstående är inspirerat av Ruiz tankar kring bindningsnivåer. Det som är intressant kring mat är att så många hamnar så högt i sina bindningsnivåer. Många kliver snabbt in i 2+. eller till och med 3. ovan. Enligt Ruiz så bör vi sträva efter att hålla oss på så låga nivåer som möjligt för att vara så fria som möjligt. Fria från måsten. Fria i tanken.

Lägger ni samman del ett och två i det här inlägget så har ni grunden till varför jag är så krass till exempelvis ekomat; behovet av 10 kg frukt i veckan; eller oron för vad potatis gör med vår arma kropp. Och om ni inte förstått redan så beror det alltså på:

  • Jag kan inte och vill inte ta ställning till alla sanningar som presenteras. Jag är medveten om vilka mekanismer som aktiveras när jag påverkas av andra.
  • Jag vill inte driva mig in mot renlärigt tänkande. Mot religion. Mot fasta sanningar. Jag vill hålla mig på låga bindningsnivåer i mitt varande.

Nu kommer ni med lite bra och ifrågasättande kommentarer, annars skickar jag storpotäten på er!

Vill ni läsa mer i liknande banor så finns inlägget där vi pratade om att cykla med förkylning, cykelhjälm och tandborstning.

* Det här tangerar en välkänd filosofisk fråga. Nämligen frågan om det är ett problem om dina åsikter baseras på ”korrekt” eller ”inkorrekt” fakta. Vi kommer alla att tycka och tänka olika. Men det finns en sorts grundläggande bas i västvärlden där vi anser att vi kan etablera vissa sanningar via metodiskt arbete.

Jämför exempelvis resonemangen kring ”helande stenar” och läkemedel.  Du får tro att du kan bota sjukdomar med stenar, hos dig själv eller andra, men det får stanna där. Med läkemedel har vi metoder som säkrar att de sanningar som presenteras faktiskt är ”sanna”.  Och med det får vi dra mer långtgående slutsatser.

** Exempel på punkt 3: Alkohol är skadligt för kroppen på ett sätt, men de skadorna är inte det som påverkar systemet, dvs samhället vi lever i, utan där är det främst det nedsatta omdömet och aggressiviteten som följer med alkoholen som är problemet. Det går alltså inte att dra några långtgående slutsatser från biokemiska aspekter kring alkoholens dåliga sidor på ett övergripande plan.

Utdelningar september – Lite aktivitet i portföljen för ovanlighetens skull!

September är en bra utdelningsmånad för oss. Med ett undantag så kommer utdelningen från energisektorn. Undantaget är Blackrocks fond som är en bred amerikansk aktivt förvaltad fond som jobbar mycket med att säkra värdetillväxt när börsen går ned eller åtminstone står och gungar upp och ned kring samma indexvärde.

Shell och BP tillhör de största energibolagen i världen och de är dessutom ”vertikalt integrerade” som det så fint heter, det betyder att de äger allt från oljekällor till pumpar där konsumenten köper bensin. Så även om både Shell och BP har tuffa tider nu så är det verksamheter med ekonomi och omfattning som har få motsvarigheter. Direkt eller indirekt är miljoner människor inblandade i BPs och Shells verksamheter och ekonomin som är kopplad till bolagen är i paritet med många länders BNP. Så det är många som jobbar för oss. Dag som natt.

Tack till er alla!

Våra utdelningar i september.

Våra utdelningar i september. Energibolagen drar det tunga lasset!

Nästan 2 000 kronor i utdelning är inte fy skam. Oktober ser ut att bli sämre, men alla utdelningar hann inte in i september utan spiller över i oktober vilket nog räddar månaden lite. Vi kommer inte i närheten av förra årets utdelningsnivåer så här i slutet då i princip alla högavkastande aktier försvunnit ur portföljen.

Utdelningarna vi fått sedan vi började vår sparresa.

Utdelningarna vi fått sedan vi började vår sparresa.

Jag har varit rätt aktiv i min portfölj under månaden. Framför allt har jag sålt ett bolag vilket är ovanligt. Jag ser nämligen min portfölj som ett långsiktigt bygge. I bilden nedan ser ni hur månaden såg ut.

En sälj och xx köp.

En sälj och 13 köp.

Anledningen till att jag sålde Industrivärlden syns ganska väl i graferna nedan.

Mina köp och sälj i Industrivärlden.

Mina köp och sälj i Industrivärlden.

Jag började köpa Industrivärlden i liten omfattning i maj, sedan gjorde jag lite småköp fram till juni då jag började handla på lite mer. Men sedan dess har kursen stuckit iväg på ett sätt som är helt obegripligt. Dessutom verkar uppgången dels bero på en reduktion i substansrabatten*, som snart är borta, dels har portföljbolagen gått starkt. För Sandvik exempelvis, helt obegripligt starkt.

 

 

That’s it! Mer om utdelningar, prognoser för kommande månader, innehav och grafer över utvecklingen hittar du i fliken ”Aktieutdelningar”  i bloggens huvud.

* Substansrabatt är en märklig egenhet i investmentbolag. Till skillnad från en fond så har ett investmentbolag ett eget värde, medan en fond har värdet motsvarande de ingående aktiernas. Det innebär att ett investmentbolag som äger aktier för 100 miljoner kan värderas till 80 miljoner. Då säger man att bolaget har en substansrabatt på 20%. En rimlig substansrabatt är något som gör investmentbolag till intressanta investeringar men minskar den och blir liten, eller om bolaget handlas högre än det ingående värdet så är det dags att kliva av.

Twitter- och Facebookrasister, feminister, socialister, liberaler …

God morgon! Klockan är några minuter i sju och jag försöker skriva ett blogginlägg. Halv åtta ska jag vara på jobbet så det får gå fort!

Som bloggare försöker jag bredda mitt nätverk i sociala medier. Gillar du mig gillar jag dig tillbaka på exempelvis Twitter och Instagram! Det gör tyvärr att det dyker upp mycket skit i mina flöden. Absolut vanligast är rasisterna. Men det finns andra varianter av informationskanoner med förtryckta kvinnor, kommunister och en och annan liberal som pumpar ut skit. Allt är negativt. Av de jag personer jag tänker på så sprids sällan eller aldrig något som är positivt!

Jag undrar ofta varför människor gör så här? Vad är det som gör att så många använder sociala medier för att ensidigt bara sprida en typ av information. Och för vem? Jag har läst att det skett en våldtäkt på Gotland. Jag har läst om en missbrukande man – svensk denna gång – som slagit ihjäl sin flickvän. Jag har förstått att det finns vinstdrivande bolag i välfärden. Vad vill ni säga? Varför blir en familjetvist i Borås viktig att sprida för en som bor i Borlänge, till hela Sverige?

Nej, ni står inte upp och säger det som borde sägas, eller för fram något som ingen säger. Tvärt om! Eftersom de flesta som ensidigt sprider sin negativa världsbild sällan eller aldrig skriver något av värde själva, utan bara sprider andra källors information eller återpostar vad någon annan sagt, så tillför ni ingenting. Allt är känt och sagt.

Varför gör ni detta? För vem?

Livet handlar inte om att i allt befästa sin världsbild. Göra sin del av världen mindre eller mer obegriplig. Tvärtom! Vi ska som individer hela tiden sträva i motsatt riktning. Inte för direktörerna i välfärden, ensamkommande flyktingar eller i sympati med de som sitter i fängelse. Utan för oss själva!

Normalt sett så åker de som sprider skit ur mitt flöde omedelbart. Det gäller även mina privata konton och jag ger inte den här företeelsen speciellt mycket tid. Men igår sprang jag på en intressant företeelse som ändå gör det intressant att diskutera frågan kring informationen på sociala medier. Jag spanade nämligen lite efter personer som flyttat till lågkostnadsländer i vårt närområde. Bland annat Polen. Då hittade jag signaturen @daccraft på Twitter. Han har flytt Sverige till förmån för Polen. Läs själva om varför här.

Om det nu är sant så bor han i Polen då han inte orkade med förfallet längre, men han fortsätter twittra om eländet. För sina 1500 följare, vilket är respektingivande och mer än de flesta bloggare i ekonomisfären har. Naturligtvis följer han ett antal personer som delar hans världsbild, fast han lämnat landet.

Lunchdags: Jag hann inte klart utan får fortsätta skriva nu.

Jag har ingen aning om vem personen jag länkat till ovan är. Jag vill inte heller diskutera huruvida han har rätt eller fel. Jag vill använda honom som en stereotyp. Som ett exempel på hur en person fastnat i något och hur, i det här fallet Twitter, är en del i processen.

Vi har ett liv. Och vi har ett ansvar för oss själva i det livet. I det sammanhanget kan vi ha en åsikt och en önskan om att påverka. Om att göra skillnad. Det är ok. Det är till och med ett bra sätt att ta ansvar för sig själv. Men det måste finnas en distans och vi måste förstå att vi inte behöver vara språkrör för någon annans metoder och processer för att skaffa sig makt.

Sverige går ingenstans. Nationalstater är inte självklara. De flesta kvinnor och män lever tillsammans och strävar mot liknande mål. Personalen i omsorgen är viktig, men det är busschauffören också, och dom får argumentera för sitt. Du föddes inte för att repetera någonannans budskap! Du föddes inte för att företräda Sverige. Eller hela arbetarrörelsen. Ibland kanske, men på dina villkor och med distans.

 

 

Att bara vara negativ hela tiden och skaffa sig indata från sociala medier som bara förstärken den bilden är vansinne. Absolut vansinne! För dig! Och du tillför inte ett skit i processen. Sluta! Våga gå ut och titta. Våga ta ställning för, inte bara gnälla. Vi tillhör de mest privilegierade gruppen människor som finns i världen just nu. Ur ett historiskt perspektiv så finns det ingen motsvarighet till det liv vi lever, då blir våra förutsättningar än mer unika.

Våga vara positiv, ta till dig verkligheten. För dig själv! Våga sluta sprida skit på sociala medier. För oss andra!

Och du! Sprid det här inlägget. För oss alla!

Idag fyller Leo år

Idag fyller min äldste son, och tredje barnet i barnaskaran, år. Leo, som han heter, fyller sex! Därför klev vi upp bums när klockradion slog på i morse. för att hinna gratta och lämna presenter. En av presenterna var en gymnastikpåse med Starwarsmotiv. Den gillades stort och är redan insatt i skarpt läge, då det är gympa på förskolan idag.

Jag har fyra barn, i åldern 4-11 år, tillsammans med min sambo.

Det är rätt mycket! Fyra barn, vi jobbar heltid båda två och bor i en relativt liten lägenhet på fyra rum och kök. Det gör det tajt med tid och plats. Det är fyra barn som ska ha uppmärksamhet och hjälp. Fyra barn som blir sjuka. Fyra barn som ibland- ja till och med ganska ofta – driver mig, eller varandra, till vansinne! Men det är lika ofta fyra barn som tillför något. Fyra vänner för livet. Att dela med- och motgångar med.

Att skaffa barn är att kliva ut i det okända. Första barnet är kanske det största klivet, men även om du är införstådd med vad föräldraskap innebär så är varje barn unikt och kommer formas till något under åren som du inte helt kontrollerar. Ja, om du alls kontrollerar det faktiskt. Det är dessutom ett långt åtagande att vara förälder. Kanske livslångt! Så barn två, tre och fyra är inga dåliga kliv det heller!

Leo är vår första kille. Han är mjukare, i någon mening, än storasystrarna samtidigt som han ändå är en liten busgrabb. Till skillnad från storasystrarna som är relations- och känsloorienterade så är han faktaorienterad. Så i jämförelse med sina systrar så är han är en ganska typisk kille, men  betydligt mjukare som person vilket ger en kul och mysig liten personlighet.

Jag har fyra barn och ser det som ett sätt att få ut det mesta av det som bjuds i livet. Och även om vi inte tänkt så ”direkt” så är det också ett resultat av de system som finns i svenska samhället som gör familjelivet förhållandevis enkelt. Jag tackar ett starkt och välfungerande samhällssystem för det och möjligheten det ger mig att ha fyra barn!

Pussen Leo gav mig i morse har knappt torkat på min läppar och jag sitter här och tänker tillbaka sex år. Då Leo är född i en kontrollerad process med kejsarsnitt så åkte vi till sjukhuset på bokad tid. Tidigt på morgonen. Vid lunch hade vi en liten kille i vår famn. Så här i efterhand tror jag det var en ganska gråkall oktoberdag. Hösten hade kommit längre än i år. Men sedan så har jag inte så många minnen. Livet går fort och intrycken suddas snabbt ut. Att vi har fyra barn höjer tempot och de minnen som finns blandas samman.

Det är rätt många i vår bekantskapskrets som medvetet avstått från barn. Några har ett. Som pappa till fyra så tänker jag naturligtvis kring det. Barn ger inte med automatik ett rikare och bättre liv. Det finns till och med forskning som visar att den upplevda lyckan hos vuxna inte är kopplad till om man har barn eller inte. Inte heller psykisk hälsa hos vuxna har någon koppling, i det jag läst, till närvaron av barn i det dagliga livet. Så drömmen om villa, barn och vovve, och lyckan som kommer med det, är något som vi skapar i våra huvuden, i tron om att om prylarna – inklusive barn – är på plats så kommer lyckan. Men så är det inte. Inte med prylar. Inte med barn.

Socialt sammanhang och förankring ger dock ökad livskvalité och ökad upplevd lycka. Där kan barn vara en viktig del och en katalysator, så det finns kopplingar mellan lycka, livskvalité och barn men de är komplexa.

För mig handlar barn mycket om äventyret, det okända och om att kliva ur komfortzonen. Jag vet faktiskt ingen i min omgivning som lever ett rikare liv utan barn än vi gör med. Tvärt om så sitter dom tajt i sin lila komfortzon. Att skaffa barn handlar om att växa som människa. Att kliva ut i en ny del av det som det innebär att vara människa och vuxen. Det finns andra områden att utmana sig på och jag tror det är lite av målet med livet att uppsöka några sådan någon gång. Men grejen är att de barnlösa i vår omgivning inte väljer annat, de väljer snarare inget.

 

 

Grattis Leo, och grattis jag själv idag! I kväll kör vi pannkakskalas med kompisarna och i helgen är tjocka släkten inbjuden. Själv gör jag idag som alla dagar, själ en kram när det passar. Det blir nog några blandade småkonflikter och så godnattsaga också. Även det som nästan alla andra dagar!

Jag älskar dig Leo!