Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 20 av 54

Vi tangerar hela tiden frågan vad en person som är fri faktiskt gör!

Utifrån diskussionerna som varit här i olika inlägg på senare tid så är det uppenbart att vi måste sätta oss ned tillsammans och prata om vad en person som är fri faktiskt gör.

Allt började i mina tankar kring bloggandet och det jag skrivit på senare tid kring det. I korthet så har jag ställt två extremer mot varandra ur perspektivet att jag snart är fri att styra min egen tid. Det handlar om att antingen lägga ned bloggandet helt eller satsa rejält på digitalt entreprenörskap. 

I frågeställningen möts fakta, åsikter och utgångspunkter som alla är intressanta att reflektera kring. Här är några delar som påverkar resonemangen:

  • Insats vs. belöning är galet låg på bloggande. Det går kanske att tjäna 500 kronor/månaden. 
  • Allmänt finns det även lite av en ”det går aldrig” eller du är inte rätt man attityd. Vi är i Sverige trots allt!
  • Insikten om att det kanske finns en nisch att fylla med min blogg och det som kommer härefter. Förmodligen inte precis i samma form som nu, men … 
  • En undran över varför någon som är fri skulle göra ett omfattande åtagande som att satsa på bloggandet.
  • Mitt eget tvivel över förmåga, lust och förutsättningar som bidrar till att skapa tvivel hos mig själv.

Jag bjuder ju också in er alla till samtal vilket gör att förståelsen för de digitala medierna och vad som krävs för att kunna göra ett bra jobb här varierar. De flesta har så här långt underskatt insatsen bakom ett bra blogginlägg – och inte förstått hur lusten att berätta fungerar – samt vad som krävs för att få läsare här. Att blogga är som att spela ett instrument. Det blir inget av det om man gör det en gång i månaden. Mer träning och erfarenhet skapar glädje och förutsättningar för att hitta nya intressanta vinklar nästa spelning. 

göra som fri

Vad vi vill och ska göra som fria varierar ju från person till person, intressen och förutsättningar.

Jag tror det finns två grundläggande synsätt bland oss alla som läser här. Antingen är man rätt fri i tanken och livet och gör det man vill även när standardmallen inte passar eller om det trygga jobbet suger. Låt vara med vissa begränsningar. Eller så försöker vi jobba oss fram till ekonomiskt oberoende och tänker då ska vi kunna göra oss fria från allt och leva som om vi vore på semester resten av livet. Min uppfattning är att den senare människotypen främst blir fria i sin tanke när de är ekonomiskt fria, inte att de faktiskt ger sig ut i livet och upplever sin frihet. Det är för svårt att bara lägga tryggheten bakom sig och bara gå ut i friheten från det inrutade liv vi har. Det är som att under lång tid söka Utopia och avstå från att köpa biljett när man hittat avresestationen.

Frihet handlar inte bara om att uppnå ett ekonomiskt mål. Även ankomsten till det nya landet måste förberedas.  

För när vi flyttar fokus dit, till frihetsfasen, där vi inte jobbar uppstår en massa tankar. Jag har skrivit en hel serie inlägg kring det, och du kan börja i Vi har toppkänning om du vill förstå vad som händer i mitt huvud. Men, nu tänkte jag gå direkt på frågan som vi diskuterat kring mina bloggfrågor och som är kopplat till inledningen; vad kan vi tänka oss för typer av aktiviteter i friheten? 

De flesta tänker nog att ekonomisk frihet är ett liv fritt från krav. Fritt från stress och åtaganden. Jag har själv varit inne på detta och tror det finns väldigt mycket att hämta kring människor som ägnar sig främst åt samvaro med sig själv och sina nära och har det som grund för ett bra liv. Jag tänker mig att det är ett sorts hippieliv i någon mening.

Men ekonomisk frihet gör också att vi kan göra saker utan att främst sträva efter ekonomisk vinning. Det behöver inte vara ett liv från stress eller krav för det. Det kan finnas en glädje i att: skapa; vara del i en gemenskap; lära sig saker eller förbättra sig själv som innebär och kräver ett ansvarstagande. Just här fyller bloggen ett syfte för mig när jag ser framåt. Jag tycker jag utvecklas genom att skriva och ju mer jag skriver ju mer utvecklas jag. Jag gläds åt att bygga ”en community” här runt Onkel Toms stuga. Och jag kan göra det utan att behöva beakta ekonomin.

 

 

Flera av de som levet alternativa liv som ”tidiga pensionärer” i USA har gång på gång påtalat att synen på ekonomisk frihet som en absolut pension där arbete ej ska ske är fel. Jag är ju där jag är idag, delvis utifrån en önskan om att se något annat än mitt nuvarande jobb, men inte för att jag helt tappat lusten att göra något och gå som en halvfull pensionär i Spanien. Jag är inte ens säker på att jag inte går tillbaka till mitt nuvarande jobb inom en inte allt för fjärran framtid. 

Så jag ser inte nödvändigtvis livet som fri som en rad dagar som får bli som de blir. Men det finns naturligtvis en konflikt mellan allt det jag vill göra framöver, inte minst vad gäller tid, men även ekonomi.  Inte heller är det säkert att jag lyckas bygga bloggen vidare från där jag är och jag vill ju inte bara kasta tid – och lite pengar – i sjön.  

Sommaren 2017 kommer vi börja en resa som vi inte alls vet var den slutar. Jag tror att mitt liv framöver kommer vara mer varierat än det varit de senaste 20 åren. Inte så att jag först arbetar och sedan inte. Utan att livet kommer bestå av perioder med aktiviteter och projekt – med tydliga åtaganden – för att sedan ha perioder där varje dag tas som den kommer. 

Ekonomi november – 69% i sparkvot, joråsåatt!

Utgifter 2016. Januari till och med november.

Utgifter 2016. Januari till och med november.

Förr tycket jag alltid hösten gick så långsamt, men i år känns det som november knappt hann börja innan månaden var slut. Med 69% i sparkvot och årets näst högsta lön så får vi ändå säga att vi var nöjda med månaden. 

Det var ”äta ute” och ”övrigt” som stack iväg lite. Vi har beställt pizza en gång hela familjen och så har vi vuxna varit ute med jobbarkompisarna någon kväll. Då blir det så här. ”Övrigt” innehåller nästan 1 000 kronor i avgift för bloggen och en julklapp så det är inte så märkligt ändå. 

Givetvis ska vi hålla i varje krona men det som är mest intressant för fortsättningen är våra rörliga kostnader som nu ligger på 14 000 kronor i snitt per månad. Skillnaden mellan våra rörliga kostnader och summa utgifter är kostnaderna vi har för bostad, barnomsorg, CSN och engångs- och driftskostnader för gården. I övrigt ingår allt! Årets medelvärde så här långt visar på att vi skulle kunna leva ganska bra på 15 000 – 18 000 kronor per månad när vi väl är på plats på gården. 

Som ni ser har vi hittat en nivå som är relativt stabil nu. Det är till och med så att vi ofta ligger lite över kostnaderna motsvarande månad 2015.

Som ni ser har vi hittat en nivå som är relativt stabil nu. Det är till och med så att vi ofta ligger lite över kostnaderna motsvarande månad 2015.

Allt är inte utgifter

Om jag inte bett om att få min lön från extraknäcket utbetalad nästa år den inkomsten är alltså noll kronor i november, så hade vi haft en rekordmånad denna månad vad gäller inkomster. Skälet till att månaden blev så bra var att i fick våra retroaktiva lönehöjningar utbetalade. Inte så att vi fick så stora höjningar i år, men revisionen sammanföll för både mig och min sambo och är från april så det blev en del pengar. 

Bloggpengarna för november är inte utbetalda och ingår därför inte i totalen ovan. Då det är små belopp ändrar det inget väsentligt, men är med här för att det är roligt att följa.

Lön 75 088 kr
Extraarbete 0 kr
Blogg (annonsering) 344 kr

Bloggen hade mer än 30 000 visningar under månaden. 

 

 

Påverka ditt 2017 genom att göra en budget för året

Undrar du över hur vi beräknar vår sparkvot så hittar du mer om det här.

Fyraprocents-regeln: Tillräckligt med marginal för att pengarna ska räcka en livstid? Simuleringar gjorda på svenska data!

I miniserien för oss som tänker ta tidig pension så har vi nu kommit till fyraprocents-regeln och det som följer med den. För dig som möter uttrycket för första gången så är det en tumregel som säger att om du kan täcka dina årliga utgifter med fyra procents uttagskvot (årliga utgifterna är mindre än 4% av ditt kapital), så är sannolikheten mycket hög för att du ska kunna leva på din förmögenhet i minst 30, kanske 50, år. Givet såväl goda som dåliga tider. Tumregeln baseras på mängder av amerikansk statistik och datasimuleringar på historisk data (vi kommer diskutera det vidare längre ned) och används flitigt av många när de räknar på möjligheten att bli ekonomiskt fri. Ett exempel är när bloggare publicerar den här typen av tabeller:

hushållsbudget mall

Klassisk sammanställning av hur sparkvot och år till frihet hör samman, givet fyra procents uttagskvot.
http://www.mrmoneymustache.com/2012/01/13/the-shockingly-simple-math-behind-early-retirement/

Men vi som vill bli fria vill ju titta framåt. Då kan historiska sammanhang ge oss goda grunder för våra beslut, men lite förståelses för mekanismerna kring vad som gör att pengarna räcker, eller inte, skadar inte.

Själva grundproblemet för oss som ska leva på en förmögenhet investerad i räntepapper eller aktier, ligger i det faktum att 1 000 kronor inte längre bara är ett belopp utan även en andel av vår förmögenhet och vår avkastning. Om vår portföljs värde sjunker till hälften så blir uttaget dubbelt så stort, relativt förmögenheten. En uttagskvot på fyra procent har då blivit åtta och pengarna försvinner fort. 

Att en uttagskvot på fyra procent fungerar som tumregel beror på att avkastningen på en värdepappersportfölj, justerad med avseende på inflation, varit högre än 4% – över långa tidsperioder – historiskt. Men uttagskvoten varierar våldsamt beroende på när olika personer gått i pension. Svängningarna i avkastning, är absolut avgörande för hur väl de fyra procentens uttagskvot ska fungera.  

Utdelningar vs. avkastning
Den 4% nivå som nämns är totalavkastning, det vill säga att den inkluderar såväl värdestegring som utdelning/utbetald ränta. Om du tillhör gruppen som tror på utdelningar om 4% endast är vägen till njutning så återkommer jag till det senare i inlägget.

Jag har studerat hur fyraprocentsregeln skulle fungerat om vi köpt OMX30, säg Avanza Zero 1 november år 2 000. För att då få rättvisande data så har jag använt Six Return Index där utdelningarna från bolagen ingått och återinvesterats  (källa: Fondbolagens förening).

Jag har dragit pengar varje månad och uppindexerat uttaget årsvis med avseende på den inflationsstatistik som finns för perioden.

Ingångsdata för simuleringen
Så här har jag kommit fram till de parametrar jag använt.

Behov av inkomst år 2000: 16 640 kr/mån.

Uppindexerat med avseende på inflation betyder det ett behov av inkomst idag 2017 på: 20 000 kr/mån.

4%s uttagskvot ger att förmögenheten 2000 skulle vara: 4 975 360 kr.

Här är resultatet över tid när vi börjar vår resa på 4 975 360 kronor och tar ut det belopp vi behöver månadsvis:

SIX Return Index - Storbolagsindex på svenska börsen med utdelningarna återinvesterade.

SIX Return Index – Storbolagsindex på svenska börsen med utdelningarna återinvesterade och månatliga uttag.

Som ni ser så var det svettigt hösten 2002 och uttagen ur portföljen utgjorde en stor del av förmögenheten varje månad. Så därför har jag tagit bilden ovan och kompletterat den med uttagskvoten.

image-5

Samma bild som tidigare men nu är uttagskvoten tillagd (plottad i rött). I princip hela perioden jag studerat har uttagskvoten varit högre än 4%.

Som framgår i bilden så skulle en person som börjat 2000 med nästan 5 000 000 på kontot kunnat levt ganska bra och fortfarande vara i ett förhållandevis gott läge 16 år senare. Uttagskvoten är ungefär 5% idag mot startvärdet 4%, så sakta håller kapitalet på att försvinna och det är faktiskt mindre pengar på kontot nu jämfört med när uttagen började 2000. Men det är långt ifrån någon katastrof.

Tidsspannet är inte valt av en slump. Att sluta jobba och besluta sig för att leva på aktieportföljen 1 november 2000 var nämligen usel timing. Den visar på en av de största riskerna som finns med hela fyraprocents-upplägget, nämligen att man hamnar med en hög uttagskvot tidigt. Om vi tar samma förmögenhetssiffror och börjar 1 januari 2003 – bara dryga 2 år senare – så får vi följande graf:

Otroligt mycket bättre resultat trots samma uttag per månad.

Otroligt mycket bättre resultat trots samma uttag per månad och samma index som ovan.

I exemplet ovan med startdatum 2003 så är numera uttagskvoten 1%!

Med insikten ovan finns det massor av idéer om hur vi kan minska risken, genom olika förvaltningsupplägg eller penningarpåsar med viss andel likvider och så vidare. Jag har studerat en metod som är lätt att simulera genom enkel modifiering av tidigare simuleringar, nämligen att variera uttagskvoten. 

Jag valde att aldrig tillåta uttagskvoten att bli högre än 6%. Om den blev högre än så anpassade jag månadsuttaget till just 6% på årsbasis.

Mot slutet skiljer det mer än 1 MSEK mellan de två graferna. Den röda grafen ger en uttagskvot om 4% i år.

Mot slutet skiljer det mer än 1 MSEK mellan de två graferna. Den röda grafen där jag begränsat uttagen ger en uttagskvot om 4% i år, vilket innebär att personen är i samma läge oktober 2016 som år 2000.

Blåa linjen representerar uttag motsvarande 20 000 kr/mån i dagens penningvärde. Röd linje är max 6% uttagskvot.

Blåa linjen representerar uttag motsvarande 20 000 kr/mån i dagens penningvärde. Röd linjen visar vilka uttag som kan göras månadsvis om uttaget begränsas till max 6% uttagskvot.

Med relativ rättfram uttagsbegränsning så är alltså den som levt på förmögenheten i 16 år tillbaka på ruta ett med en uttagskvot om 4%. Naturligtvis har det kommit på bekostnad av uttagen. Under sent 2002 och 2003 fick uttagen sänkas rejält under behoven. Detsamma gäller kring 2008. Antingen var det extrem sparsamhet eller extrajobb som gällde då, för att få ihop ekonomin. 

De tre delarna vi behöver förhålla oss till

Det finns tre komponenter här. 1) uttagskvoten,  de fyra procenten. Ska de vara tre eller fem? 2) hur statiskt behöver vårt uttagsmönster vara, alltså hur förbrukar vi våra pengar och 3) förvaltningsupplägget av förmögenheten. Med det menar jag sättet vi väljer att förvalta pengarna på som antigen kan minska svängningarna i dåliga tider eller öka snittavkastningen. Allt hänger naturligtvis samman, men det är de här tre komponenterna som naturligt finns att jobba med. 

När jag läser det som skrivits – och det är rätt mycket i ämnet – så finns det ett problem med nästan allt som går att läsa. Det är primärt skrivet för amerikanska pensionärer. De är en helt annan målgrupp än svenskar som söker frihet. Så 94% chans att förmögenheten överlever 30 år måste tolkas olika i ett sammanhang här mot i USA. I USA innebär siffrorna 6% risk för att man inte får sjukvård som gammal. Hos en grupp som kan kräva rätt mycket trygghet. Medan det inte alls är så för de svenska förhållandena. 

Vissa yngre skribenter som är villiga att förändra sin livsstil efter förutsättningarna och som också kan tänka sig att jobba under perioder har därför pekat på att vi i Europa snarare skulle räkna på 5-7% uttagskvot när vi fattar beslutet om att göra oss fria. 

Uttagskvoten

I början på 1990-talet började fyraprocentsregeln att etableras som sanning i USA. De första simuleringarna byggde på ganska konservativa amerikanska portföljer med en hög andel räntebärande papper (50/50) och ganska snart så visade forskare att de som investerat allt i aktier med en viss del småbolag hade kunnat använt sig av något mer än 5% i uttagskvot med samma risknivåer som de ursprungliga studierna använt. 

Det finns rätt många problem kring hela metodiken som är använd. Bland annat så bygger den på studier av en av världens mest framgångsrika aktiemarknader under ett århundrade, den amerikanska, men fångar ändå två världskrig och perioder med hög respektive låg inflation. Dessutom så pratar vi om långa tidshorisonter. Som 30 år, där företag kommer och går. 

På senare år har dessutom bolagsvinster relativt sätt blivit dyrare. Genomsnittligt P/E har ökat och det innebär i sin tur att portföljer i dag rimligen har en lägre förväntad avkastning framöver än de hade under 1900-talet. 

 

 

För den amerikanska aktiemarknaden med en portfölj om 50% aktier och 50% obligationer så får blir den högsta möjliga uttagskvoten som i bilden nedan: 

Högsta uttagskvot per år. Källa: “An International Perspective on Safe Withdrawal Rates from Retirement Savings: The Demise of the 4 Percent Rule?

Högsta uttagskvot per år. Källa: An International Perspective on Safe Withdrawal Rates from Retirement Savings:
The Demise of the 4 Percent Rule?

Om man vill vara än mer dyster så visar omfattande datorsimuleringar att det endast är fyra länder som under 1900-talet hade en säker uttagskvot över 4% för 30-åriga perioder. Problemet med att gå utanför USA  är att det för många länder är första och andra världskriget samt 30-talets utdragna recession som sätter nivåerna. Sämsta tillfället att bli pensionär och leva på sin förmögenhet i Japan var exempelvis sent 1939 och 1940. 

Min bedömning är att fyraprocents-regeln är relevant men att den som använder den måste vara införstådd med vad som gör den känslig – främst de kraftiga dippar som då och då sker på marknaden – och att obligationer och andra räntebärande papper inte går att ha i portföljen. 

Data i det här stycket kommer i huvudsak från: An International Perspective on Safe Withdrawal Rates from Retirement Savings.

Jag har skrivit om fyraprocents-regeln från ett lite annorlunda perspektiv tidigare i Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder.

Hur tar vi ut våra pengar?

Dynamik i uttagen är A och O för den som försöker leva på sin förmögenhet om den är investerad på aktiemarknaden. 

Jag har skrivit en hel del i ämnet i inlägget:Hur spenderar du dina pengar och hänvisar dit.  

Förvaltningsupplägget

Det finns historiskt två saker som slaktat förmögenheten över längre tid för de simuleringar som finns. Det är hög inflation och kraftiga börsnedgångar. En hög andel aktier gör portföljen mer motståndskraftig mot inflation medan en hög andel räntebärande papper gör portföljen säkrare mot svängningar på börsen, åtminstone är det teoretiskt så. 

Men det finns mer man kan göra. Även det får bli ett separat inlägg. 

Vad jag inte tycker vi kan dra som slutsats

Det finns inget som tyder på att en utdelningsportfölj skulle räddat situationen på något vis. Framför allt är synen på utdelningar som ”säker” och mer stabil avkastning rejält svajig i 30-årsperspektiv. Någon form av aktiv förvaltning måste till för att hantera de förändringar som sker på marknaden över så långa tidshorisonter. Alla beräkningar som jag tittat på bygger på portföljer placerade i index, som har många fördelar över långa tidsperioder. 

En svaghet i simuleringarna ovan är att man alltid satt förvaltningsavgiften till 0 kronor. Även skatter och avgifter för portföljen måst ligga inom ramen för månatliga utgifter. 

Tack till Storugglan som hjälpt mig med inspiration och källor. 

 

 

Intervju med Storugglan

Jag har intervjuat en av bloggens mesta kommentatorer, Storugglan, för att vi ska få lära känna honom lite mer. Vi berör så vitt skilda områden som meningen med livet och sjuttiotalets barnprogram. Håll tillgodo och passa gärna på att tacka Storugglan för kommentarerna här på bloggen med egna kommentarer!


Kan du beskriva dig själv? Vem är du, hur lever du och vad gör du om dagarna? Har du familj och hur ser dom på dina val? Villa? Storstad?

Man 45+. Bor med min hustru i en storstad i hyrd lägenhet. Barnen är utflugna och står på egna ben.

Är akademiker som ägnat större delen av mitt arbetsliv åt kommunikation i någon form. Sedan några år tillbaka ägnar jag dagarna åt att umgås med och hitta på saker med min bättre hälft (som också är ekonomiskt oberoende), läsa, lyssna på musik, gå på museer, utställningar och konserter. Tränar någon eller några timmar per dag: styrka, kondition, gruppträning, yoga etc. Påtar lite i trädgården i det näraliggande lantstället.

Barnen ser bara positivt på våra lite annorlunda livsval. Vi tänker i stort lika i alla de delar som är väsentliga för och möjliggör ekonomiskt oberoende. Inspirationen har dessutom alltid gått i båda riktningarna.

Den utvidgade familjen har på sin höjd initialt visat uppenbar förvåning men inte på något sätt varit ihållande ifrågasättande (standardfrågan var väl: Men vad ska du göra på dagarna?). När tiden har gått visar det sig att våra livsval i stället inspirerar andra i vår omgivning att tänka utanför de givna ramarna. Det är en glädje att bara genom sitt sätt att leva kunna erbjuda andra ökad insikt om sin frihet och sina möjligheter.

Om jag förstår det rätt lever du som ”ekonomiskt fri”. Hur hamnade du här?

Min fru och jag är vana att leva enkelt med kvalitet. Vi har aldrig tvekat att unna oss allt det vi önskar. Men vi har sällan önskat oss kvalitetslös konsumtion. Med den grundinställningen är det svårt att bränna två normala medelklasslöner varje månad, år efter år.

Eftersom det blev pengar över och de samlades på hög så amorterade vi på vår bostad. Ingen av oss hade några större kunskaper om aktier och investeringar som hade kunnat leda våra pengar i den riktningen. När barnen hade flyttat hemifrån ville vi flytta till en mer lagom stor bostad. Så vi sålde vår nu obelånade bostad och flyttade in i en hyrd bostad.

Vi hade nu en större summa pengar. Den fortsatte också att växa varje månad, kanske ännu mer än tidigare i och med att barnen flyttat och klarade sig mer och mer själva. Pengasumman kom att utgöra ett problem eftersom vi insåg att den behövde tas om hand.

I vår strävan att förstå hur vi skulle förvalta vår förmögenhet växte också en insikt fram om att den hade nått en storlek som faktiskt gjorde att den kunde försörja oss. Vi förstod alltså så småningom att vi inte behövde arbeta så mycket längre innan vi var ekonomiskt oberoende enligt alla rimliga beräkningar.

Har du någon erfarenhet som fri som du vill dela med dig av? Kanske något oväntat.

Mycket i det mellanmänskliga umgänget handlar tyvärr om hierarkier, tävlan och att positionera sig. Så kan det vara på jobbet, föreningen eller Ica. Jag har märkt att jag påverkas allt mindre och mindre av sådant. Som ekonomiskt oberoende känner jag mig utanför detta på ett positivt sätt. Jag är inte med i och låter mig inte dras med i någon tävling längre. Jag har redan vunnit min egen tävling, och jag önskar alla andra att vinna sin egen.

Jag har också, något oväntat, upptäckt att mitt behov av att det ska hända en massa saker är rätt litet. Mitt fokus har mer riktats mot att upptäcka och uppleva allt det som sker i mig själv och runt omkring mig utan att jag själv larmar och gör mig till.

Det känner jag igen mig i i väldigt hög utsträckning. Är det en åldersgrej, något vi mognar in i eller är det en konsekvens av att vi törs sätta oss ner och lyssna på oss själva en stund? Vad säger du?

Jag tror visst att det kan ha med åldern att göra. Men att det uppenbarligen inte är ett tillräckligt villkor inser man om man tittar sig omkring. Finns många män (ja,det är nog flest män) som uppnått en nog så mogen ålder utan att komma till ro.

För min egen del kan jag tänka mig att mitt ekonomiska oberoende gjorde att jag kunde mentalt frigöra mig från arbetslivet, som ju helt naturligt är en miljö där det ska hända en massa. När jag några år senare tackade för kaffet och befann mig utanför arbetslivet så hände det inte så mycket per automatik. Det gav mig möjlighet att upptäcka allt som händer i det som inte händer. Som en hjälp på traven har jag ägnat mig åt yoga så smått de senaste åren.

Hur ser du på jobb/arbete? Jag noterade att du gjort ett försök kring egen blogg men avstått. Du är också aktiv och kommenterar då jag exempelvis skriver om öppna kontorslandskap. Om du skulle väga; är det jobb och arbete som avskräcker eller friheten som lockar?

Både min fru och jag har nog gjort någon form av yrkeskarriär.Vi ha båda gjort utvecklande och spännande saker både här i landet och utomlands som inte hade varit möjliga att göra utanför arbetslivet. Men arbetet har nog likväl för oss varit i första hand en inkomstkälla. Meningen med livet har inte funnits i arbetslivet utan i livet utanför. Därför var det helt naturligt för oss att sluta lönearbeta då vi var ekonomiskt oberoende.

Vi har som de flesta tjänstemän genomlidit livet i kontorslandskap, bättre och sämre sådana. Det var inte orsaken till att vi valde att sluta, men jag tror att de miljöerna för oss underströk vikten av att använda de medel vi har för att själva forma vårt liv så som vi vill ha det. Jag upplever kontorslandskapen som ett uttryck för medelklassens degradering.

”Medelklassens degradering” skriver du!? Degradering eller devalvering? Kan du utveckla detta lite. Vad menar du?

Mer degradering än devalvering. Devalvering skulle implicera att medelklassen har tappat i värde. Men stora delar av medelklassen här i landet har det bättre ekonomiskt än man någonsin haft. Trots detta tycker jag mig se (och ha upplevt) en degradering av medelklassens position i arbetslivet.

Friheten för och betydelsen av den enskilda medarbetaren har minskat dramatiskt. Alla är numera en utbytbar kugge i maskineriet. Det gäller oberoende var på den kunskapsarbetande medelklassens löneskala man befinner sig. Man kan vara synnerligen högt betald men fortfarande tvingas sitta i ett förnedrande och destruktivt kontorslandskap eller förvägras möjligheten att arbeta på distans.

Jag finner å andra sidan inte detta som särskilt förvånande. Det är ett uttryck för marknadsekonomins mekanismer, och vi njuter alla frukterna av den ökade effektivitet som denna degradering innebär. Vissa gör det i form av fortsatt hög lön och ökad konsumtion. Andra, som checkar ut som ekonomiskt oberoende, gör det i form av fortsatt rimlig avkastning på förmögenheten.

Det finns en mening som beskriver detta rätt väl: ”Allt som är fast förflyktigas.” Så beskrev Marx och Engels kapitalismens logik. Fortsättningen är inte heller så dålig: ”…allt heligt profaneras och människorna blir slutligen tvungna att se sin livssituation och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.” Känns underligt att som kapitalist finna anledning att citera författarna till Kommunistiska manifestet…

Är det svårt att ta hand om sin frihet? Är du duktig på att fånga dagen eller blir det ett tråkigt pensionärsliv. Hemma, med frukost-tv som sällskap? Jag kan säga att jag har mina största farhågor själv här. Jag hoppas att friheten ska ge mig ett bättre liv, om det inte blir så vet jag inte riktigt vad jag ska göra faktiskt.

Jag upplever inte att det har varit svårt att ta hand om friheten. Jag har sällan tråkigt och upplever ofta att tiden inte räcker till. Vi har sedan många år tillbaka ingen tv och har aldrig ägnat oss åt att ”titta på tv”. Vi är båda vana vid ett fysiskt aktivt liv och vill utmana oss själva genom att utvecklas intellektuellt. Mina intresseområden är främst kultur och humaniora. Internet, bibliotekskort och Spotify erbjuder stimulans och utmaningar så det räcker.

Finns det något du är mindre nöjd med i din vardag idag som är ett resultat av dina livsval? Saknar du jobbarkompisar, struktur eller mening i livet?

Nej, inget som saknas. Men det beror inte på att det blev som jag trodde, utan på att jag successivt upptäckt rikedomen och mångfalden i ett enkelt liv i frihet.

Jag saknar uppenbarligen inte struktur och mening. Jag saknar inte heller ”jobbarkompisar” men däremot helt naturligt vissa av de personer jag tidigare arbetade med och nu inte längre träffar mer än högst sporadiskt. Det kan dock vara bra att finna nya sociala arbetsplatsliknande sammanhang. För min del är det delvis min träningsanläggning.

Var är du om fem år?

Ingen aning. Har inga sådana planer. Jag är dock övertygad om att jag, tillsammans med min hustru, skapat ett bra system med rutiner som kommer att generera goda utfall på vägen.

Du, precis som jag och i princip alla ekonomibloggar som avslöjar något om privatlivet, är anonym i alla sammanhang. Varför är det så? Är det vi diskuterar kontroversiellt? På exempelvis Twitter förekommer massor av människor som stolt, i eget namn, deklarerar den ena märkliga livsåskådningen efter den andra. Är det värre att räkna pengar än att vara rasist?

För min personliga del vill jag inte vara en offentlig person i något avseende. Rent generellt kan jag tänka mig att pengar är ett känsligt ämne eftersom det kan få andra att känna sig i underläge. Detta på samma sätt som bildning och kunskap. Det tycks som att åsikter och konsumtion står högt i kurs medan däremot kunskap och förmögenhet kan väcka människors vrede.

Du har pekat på att vi inte har någon svensk ”pensionsbloggare” på samma sätt som det finns i USA. Har du några mer tankar kring bloggvärlden där du trots allt är väldigt aktiv? Kan vi svenska bloggare lära av någon eller göra något mer?

Många av de bloggare i USA som vi alla läser tycker jag präglas av en hög grad av professionalism. Jag tror att det finns ett utrymme för en person även här i landet som är beredd att ta det steg det innebär att professionalisera sig. Men det innebär en rejäl satsning tid och möda.

Jag har sporadiskt läst och lyssnat på Daniel Richters blogg och pod Styrkelabbet. Jag tror att det är möjligt att i vår nisch göra det Richter gjort inom sin, även här i landet. Richter intervjuades nyligen i podden 25 minuter, och man får där en inblick i hur man behöver jobba för att lyckas med det han har gjort.

Jag kan som sagt inte se att det finns någon sådan blogg ännu här i landet. Du rör dig i den riktningen, med tydliga steg. Men tyvärr är du ju snart ekonomiskt oberoende planterad ute i spenaten, och då minskar förstås drivkrafterna att bygga en inkomstbringande blogg 🙂

Varifrån kommer ditt alias Storugglan?

Ugglan är ett trevligt djur. Det vet alla vi som växte upp på 70-talet med Fablernas värld. Namnet Ugglan var upptaget någonstans där jag skulle skriva så det blev Storugglan i stället.

”Penti Varg? Hette han så? Vilka figurer var det mer?”

Nej, nej. Jakob Uggla hette han. Här kan Onkel Tom reparera sin bildningslucka om Fablernas värld:

Fablernas värld

Jamen! Jag menade ju naturligtvis inte att Uggla heter Varg! 🙂
 
Är det några andra bloggar du vill tipsa om?

Då vill jag nämna två sakliga bloggare i USA som skriver utan stora åthävor och som jag haft stor nytta av:

A Wealth of Common Sense, där Ben Carlon skriver om kapitalförvaltning etc.

Can I Retire Yet?, där Darrow Kirkpatrick skriver om alla aspekter av ”early retirement”.

Sedan tycker jag att ingen svensk bloggare i vår nisch på ett bra sätt visar hur enkelt man kan lägga upp själva investeringsbiten. Det kan skapa onödiga hinder för många noviser som vill arbeta mot ekonomiskt oberoende. Här tycker jag att Avanzas sparekonom Claes Hemberg både på sin blogg (http://blogg.avanza.se/hemberg/) och i sina böcker visar hur man ska gå till väga för att göra det så effektivt och enkelt som möjligt.

 

 

Det var allt från Storugglan så långt. Som sagt, fråga på i kommentarsfältet så får vi hoppas att han dyker in och pratar lite. Liknande intervjuer med de som på något sätt gjort sig fria kommer här nedanför.

När burhöns ställs mot fattiga barn i Nepal – Vad är etik och köptvång i medelklasshelvetet?

Medelklasshelvetet, har du hört det begreppet?  Jag vet inte riktigt vad det är, samtidigt som jag på något vis har en känsla av vad som menas. Det jag inte greppar riktigt är det är något diffust som vi bara relaterar till för att göra en poäng, ungefär som vi pratar om himmel och helvete, eller är något vi faktiskt sitter fast i? Kanske är medelklassfängelset ett bättre begrepp då? Jag tänkte på medelklasshelvetet som det senare. Något som begränsar väldigt många, en uppsättning regler och outtalade förhållningssätt som begränsar tanke och vårt sätt att leva och tänka. Det är med det perspektivet jag skrivit dagens inlägg.

Men det är ändå värt att reflektera en stund kring den första betydelsen; medelklasslivet som ett hot eller helvete som något som väntar för den som inte aktar sig, ett helvete med förtappade själar som likt zombies lever ett liv med leasingbil, ekorödvin och 1,2 samlag i veckan. Jag tror det sättet att framställa medelklassen finns och att det finns ett skäl till detta. Majoriteten är ok att hata och häckla från såväl eliten som de som sparkar underifrån. Och som så fungerar det bra att uppfinna ett medelklass-samhälle som en spegel för den som vill göra en poäng.  

Men som sagt, mitt perspektiv i det här inlägget är inte att häckla utifrån. Den är att analysera inifrån och fundera kring den konflikt som hela tiden finns mellan att vara: normkritisk och normuppfyllande; etisk/miljövänlig och konsumeristisk; individuell/demokratisk och kollektivt ansvarstagande. För att nämna några exempel.

Normkritik handlar om att synliggöra, kritisera och förändra strukturer (exempelvis ojämlika maktförhållanden), sociala och språkliga normer som begränsar livet för individer som inte faller inom det som betraktas som normalt i samhället. Begränsningarna kan ta sig kulturella, sociala och ekonomiska uttryck, exempelvis genom diskriminering och trakasserier. Utgångspunkten för ett normkritiskt perspektiv är att lika rättigheter och möjligheter ska gälla för alla samhällets medlemmar. Det innebär ett fokus på att förändra normerna och öppna upp möjligheterna att vara sig själv snarare än att få människor att anpassa sig till gällande normer. Normkritik som begrepp anses härstamma från Kevin Kumashiros teorier. Källa: Wikipedia.

Det är konflikterna som jag tror skapar medelklasshelvetet. Det är så viktigt att vi gör rätt och har kontroll, samtidigt som vi ska göra våra egna val; vara så öppna för det annorlunda och reflektera som kloka och bildad demokratiska medborgare.

I all vår klokhet och normifrågasättande miljö så går ibland allt åt helvete. Donald Trump blir president – vilket gör att vi ifrågasätter demokratin och väljarna – eller så kommer en sketen snålbloggare och funderar på att leva utan WC med barn; cyklar förkyld; räknar på barnförsäkringar eller handlar billigt på Lidl.

 

 

Vad gör vi då i vårt medelklasshelvete? Flyr eller fäktar? Reflekterar och försöker förstå? Vad är mest medelklass?

Jo rent principiellt så borde acceptansen för andra livsval och andra människors infallsvinklar på saker och ting vara något vi fäster stor vikt vid och accepterar, men det är ju givet att det som sker och sägs är inom normen för vad som är ok. Det går bara att vara avvikande där det är accepterart.  Om vi som sitter i medelklassen inte anser att det är ok att avvika från normerna som vi uppfattat dom så är det attack som gäller! För anfall är bästa försvar!

Men precis som i strid så har den som öppnat eld röjt sig. Det går att attackera mitt val att inte köpa ekomat utifrån etik och moral exempelvis, men det gör det ju möjligt för mig att svara tillbaka med etiska och moraliska motfrågor. Se exempelvis på den här frågeställningen som brorsan gjorde mig uppmärksam på:  

Brorsan har en arbetskamrat som uttalat sparar på maten och aldrig köper ekologiskt. I stället skickar hen pengar till behövande barn i Nepal. Motivet? Det går inte att sätta en kycklings liv före en människas. Det är oetiskt!

Väldigt få människor kan möta en sådan här frågeställning då den bottnar i väldigt svår filosofiska och existentiella frågor. Det är inte dom frågorna vi i medelklassen jobbar med. Vi jobbar faktiskt med att följa normen.

Nu är det ett ganska trevligt helvete för de flesta. Tricket för att trivas är att inte försöka för hårt för att passa in, eller ha en önskan om att avvika. Man ska operera under radarn och aldrig söka gränsen på helvetet. Det är här någonstans det inte riktigt hänger samman. En bra medelklassmedborgare ska nämligen vara lite mer än den som opererar i det tysta. Vi ska ju vara normkritisk, ekologiska och lagom lyckad halvberusade på utlandssemester.

Är det här medelklasshelvetet? Hur tänker ni? Varför blir vissa läsare så förbannade av triviala val jag gör? Och vad gör då människorna här från första början?

För att påminna mig själv!

Vi har gjort stora förändringar i vår familj under 2014. Vi har flyttat från stort hus, sålt leksaker, möbler, cyklar, släpkärra, husvagn och bilar. Vi har dragit ner på takten. Vi har börjat fundera på finansiell frihet och investerar en stor del av våra pengar i aktier.

Men vad är hönan och vad är ägget? Jo, vi började den här förändringen för att vi inte riktigt orkade med det liv vi hade. Tidigare beslut om köp av hus på landet, möjligheterna goda inkomster gett oss och fyra barn hade skapat en total livssituation som var ohållbar. Det är inte så att vi ändrat vårt liv för att spara pengar. Spara pengar är bara en del i att nå vårt mål om att hitta en enklare vardag.

 

 

I och med våra förändringar har vi börjat titta allt mer på familjens ekonomi. Hur mycket sparar vi, vad har vi för utveckling på våra investeringar och så vidare. Det är roligt, mätbart och belönande. Tanken att kunna få löpande inkomster från investeringar är för oss helt ny och nästan svindlande. Men!

I morse låg jag och läst lite från cykelvärlden och blev sugen på att starta ett litet cykelbyggsprojekt. Jag dödade dock idén genom att tänka ”det blir för dyrt, jag har inte dom pengarna nu – tråkigt”. Men det är inte sant. Sanningen är att jag har pengarna men jag har inte tiden! I det här fallet så både hjälpte och stjälpte sparsamheten mig då dom går hand i hand. Ökat fokus i form av färre aktiviteter i mitt liv leder till lägre kostnader och vice versa. Men det känns tråkigt att begränsa sig med hänvisning till pengar och det är en tankefälla som jag måste undvika. Det ger en negativ känsla som dessutom inte är sann.

Jag strävar efter fokus både vad gäller tid och pengar. Det betyder att jag vill styra min tid och mina pengar mot ett fåtal mål och aktiviteter. Där passar inte ett cykelprojekt in just nu. Det är inte en fråga om råd faktiskt.

2016-11-30: Det ursprungliga inlägget ovan är nästan två år gammalt men i högsta grad relevant. Att frigöra så mycket tid som vi gjorde när vi ordnade om vårat liv har varit fantastiskt. Nu har vi i och för sig fyllt tiden med annat, som att blogga och jobba extra, men vi har ändå bättre fokus och kontroll nu jämfört med tidigare. Insikten att det inte går att göra allt hela tiden är tydligare och mer vägledande. Inte minst gäller det åka och fara samt starta projekt av olika slag.

Hushållsbudget 2017 – Nu kan du spara mer pengar 2017 än vid något annat tillfälle

– Nu ska vi spara pengar barn!

Där sitter de fyra timida och vattenkammade barnen med tindrande ögon och tacksamma leenden!

– Tack pappa! Det ska bli jättekul! Julen handlar inte om att köpa. Den handlar om så mycket mer!

– Ja, fast jag tänkte inte bara på december utan jag tänkte vi skulle snåla rejält hela 2017!

– Tack pappa! Äntligen! Vi ska aldrig ha mer än en lampa tänd samtidigt och äta Lidlblodpudding varje kväll!

De långhåriga döttrarna hittar olika sätt att möta sin ädle far i hans spariver. 

– Jag ska bara tvätta mig och mitt hår i kallvatten hela 2017 och behöver ingen balsam alls, säger den äldste av de långhåriga. 

Dialogen ovan kommer inte från någon konversation jag varit inblandad i. Den är nog till och med osannolik hemma hos oss. Men den belyser hur jag, och troligtvis många andra, lärt oss se på sparande. Spara är att gneta, utan att nödvändigtvis ändra något i sin helhet. Behåll det stora huset men släck lamporna. Behåll två bilar men duscha kort. Dryga ut köttfärssåsen med riven morot men åk på semester utomlands, eller käka nudlar som student för att ha råd med fina blusen.

Jag är inte emot gnetsparande. Tvärt om, det handlar om att kunna fokusera sina begränsade resurser på det som gör skillnad.  Men det är inte gnetsparande som tagit oss från att bränna hela månadslönen varje månad till att ha halva eller mer kvar. Vår sparresa handlar mer om val och livsstil. Det är mer en resa i ifrågasättande av konsumtionsbehov och måsten.  

Det finns alltså två typer av sparande som den som vill spara pengar måste närma sig på olika sätt.

  • Gnetsparande innebär extrapris, smart meny, släckta lampor, Lidlhandling och att fånga möjligheten att bajsa borta. Att bli duktig på den här typen av sparande innebär insikter i vardagen och faktiskt genomförande. Laga rätt mat, duscha kort, dra ner värmen och hitta extrapriser.
  • Livsstilssparande, eller strukturellt sparande handlar om att förenkla, minska och ta bort. Då tycker jag en genomgång av ekonomin och utgifterna i sin helhet är rätt plats att starta på. Därför tycker jag du/ni ska göra en hushållsbudget för 2017.

Jag tänker att gnetsparande handlar mycket om att åstadkomma något till lägsta kostnad medan livsstilssparande mer handlar om att ta kontrollen över sina pengar och sina konsumtionsmönster.

 

 

En student som bor inneboende hos någon och sparar hälften av sitt studiemedel har sannolikt inte så mycket att hämta i livsstilssparande medan de som kommit en bra bit i livet med hus, sommarstuga, båt, åkgräsklippare, husvagn, Rut och Rot samt utlandssemestrar troligtvis har ganska mycket att hämta just här. Samtidigt så blir det lätt en känsla av att sparande handlar om att ”döda sina darlings”. På så vis är det en känslomässigt mycket svårare fråga att göra större genomgripande livsstilsförändringar. Men det går att komma igång med denna typ av sparande med rätt metod.

  • Börja med att trimma bort det som tappat sin charm och bara är till besvär.
  • Börja inte med att spara på Rut och Rot om det bara ger mer jobb utan satsa på att förenkla först.
  • Se vilka dyra aktiviteter du/ni gör som skapar största kognitiva dissonans*.

Mitt förslag är att du/ni försöker sammanställa era kostnader för november och december om ni inte har koll på det sedan innan och att ni samtidigt börjar titta på en budget för 2017. Ni behöver såväl en känsla för hur era pengar faktiskt försvinner som ni måste börja ifrågasätta hur ni vill använda era pengar framåt. Sedan handlar det om att identifiera var det går att gneta sig till fördelar och var det går att spara pengar genom att ändra sitt liv och sina vanor.

I det senare har jag gett några tips här. Men det är värt att lägga till att insikten om att livet inte blir så mycket bättre bara för att man smetar det fullt med allt och hela fy fan också är viktig. 

Konkret: Gör en årsbudget för 2017. Läs gärna mina spartips.

* Några exempel: 1) Du vill gå ner i vikt, dricka mindre alkohol och leva sundare. Då är skidåkarhelgen med kompisarna i Trysil något som kanske kan utgå. 2) Du vill cykelpendla till jobbet men två bilar gör det så lätt att åka bil. Då kan en försäljning av en bil hjälp dig att nå dina mål.    

Ekomat har inga fördelar!

Här på bloggen har vi diskuterat ekomat till förbannelse. Senast jag berörde ämnet var i samband med att vi pratade helhet och proportioner. Jag har goda skäl till att vara skeptisk till ekomat men grunden till min argumentation här på bloggen är mer principiell. Den handlar om att jag tycker det är ett påhittat ”måste” som saknar belägg och relation. En tro till konsumtion som vägen till frälsning!

Som så mycket annat på den här bloggen har jag inte hittat på allt det här själv. På senare tid så har allt fler lyft fram matens roll som religion – såväl historiskt som nu – och hur det påverkar vår syn på mat. Och för den som varit mer faktaorienterad så har det gått att hitta synpunkter och diskussioner kring ekologisk odling länge. Här är dock ett aktuellt inlägg med tillhörande intervju.

Biologen Annika Svensson var med i P4 Sjuhärad förra veckan och diskuterade ekomat. Här är några axplock från det som sas och skrevs:

Biologen Annika tycker att miljörörelsen lurar konsumenter att köpa eko. Enligt henne är Svensk eko-odling mer skadligt för miljön än vanlig.

– Det är en helt bidragsberoende produktion. Jag tycker att kommuner och landsting ska sluta köpa in det. Eftersom det är dyrare, det har inga miljöfördelar och det har inga fördelar för våra barn.

Men hur tänker du kring gifter i maten?

– Man måste börja med att ställa saker i sin rätta proportion. Det finns naturliga och onaturliga gifter i maten. Oavsett om du dricker ekologiskt eller vanligt kaffe får du i dig koffein som är giftigt för kroppen. Och dricker du tre koppar kaffe på en dag har du fått i dig mer gift än vad du får av eventuella bekämningsmedelsrester under ett år. Och alkohol behöver vi inte ens nämna hur giftigt det är.

Läs gärna inlägget ”Hon har kämpat mot ekologiskt i 20 år” och lyssna på intervjun.  

 

 

Och du! Håll i pengarna där ute!

Annonsering på en blogg och om hur det påverkar innehållet

Att få en liten inkomst från bloggen är intressant för många bloggare. Dels för att det är väldigt mycket jobb att driva en blogg och dels för det är en del kostnader förknippade med själva bloggandet. För mig är det också intressant att undersöka om en blogg kan ge visst bidrag till min försörjning. Efter sommaren kommer jag nämligen ha väldigt låga utgifter och 2 000 kronor per månad skulle kunna vara det som gör att vi lämnar arbetsmarknaden för evigt. 

Ämnet är också aktuellt då flera finansbloggare fått kritik för att de låtit annonseringen ta över bloggen. Själv har jag gått från en ganska minimalistisk design på bloggen till en mer traditionell design för att bland annat möjliggöra mer annonsering så jag är knappast oskyldig. Senast har jag även låtit bolag sponsra rena inlägg här

Därför kan det vara intressant att diskutera hur annonseringen på en webplats som den här fungerar.

Googles Adsense

Den vanligaste typen av annonsering på en blogg är nog Googles Adsenselösning. Det är den annonsering ni ser här. Det ända jag gör som bloggare är att jag talar om för Google vilka ytor det går att placera reklam i. Vad som placeras där är sedan upp till Google. Annonseringen är individuellt anpassad till dig och baseras bland annat på din historik bland besökta websidor och sökord. 

Som bloggare får jag något öre för varje visning men ett par kronor om någon klickar på en banner (bilder med annonser). Det faktiska beloppen sätts via komplexa auktionsalgoritmer hos Google men i praktiken så är intäkterna på den här bloggen i storleksordningen 2 – 20 kronor om dagen, eller mellan 150 – 300 kronor per månad. Då har Google tagit hand om försäljningsskatter som finns, så som moms, men jag som bloggare måste betala sociala avgifter och skatt på inkomsten. 

För dig som läsare och mig som bloggare finns det många poänger med den här typen av annonsering. Jag kan skriva det jag vill och fokusera på skrivandet. Jag kan göra bloggen läsvärd för dig. Det är trafik till bloggen som driver systemet. 

Jag kan inte styra annonseringen och jag får inte uppmana dig som läsare att klicka på annonserna för att öka min inkomst. 

Nackdelen med den här typen av annonser att det finns tillägg till web-läsare som gör att annonserna inte visas och att ersättningen från början är väldigt låg. 

Reklam är svårt. Därför försöker företagen nå oss på så många sätt. (Bild från: http://linneasskafferi.blogg.se/)

Reklam är svårt. Därför försöker företagen nå oss på så många sätt. (Bild från: http://linneasskafferi.blogg.se/)

Affiliatenätverk

Vid en första anblick så är den här typen av annonsering väldigt lika Adsense-annonsering. En blogg har banners men ofta också klickbara länkar som är sponsrade. I praktiken är skillnaden dock ganska stor. För här styr jag som bloggare vilken annons som ska visas var. Normalt sett finns inte heller någon ersättning för att visa annonser. Du som läsare måste klicka och kanske också köpa för att jag som bloggare ska få någon ersättning. Men då kan ersättningen vara stor, någonstans mellan 10-50 kronor, eller kanske mer. 

Affiliate-länkar är väldigt bra för alla inblandade om det går att skapa naturliga kopplingar mellan blogg och annonsör. Exempelvis kan en mode-blogg annonsera för butiker och märken som säljer produkter man pratar om. De som kommer till bloggen är där för att se eller läsa mer om mode och annonserna och sponsrade länkar blir då en naturlig brygga från innehållet i bloggen till butiker som säljer produkterna.  

Den här typen av annonsering är den som bloggare som fått kritik främst ägnar sig åt. Skälet är att de inte lyckas skapa en naturlig brygga mellan innehåll och det de länkar till. De har i stället gjort ett reklamblad där de hoppas att de som läser ska klicka på länkarna. Det de skriver på bloggen har inget annat syfte än att göra att du klickar på de annonser och sponsrade länkar som visas på bloggen. 

Tyvärr är svårigheten med att hitta rätt material och erbjudanden en av de största nackdelarna med affiliate-annonsering. Själv har jag exempelvis haft annonser för Avanza på bloggen. Av 10 000-tals visningar av Avanzas banners så har aldrig någon gått in via min blogg och registrera ett konto för Avanza och därmed är min ersättning noll kronor.

Jag har varit med i nätverk och funnit den typen av annonsering rätt värdelös och jag tror att den förstör bloggarna om det inte går att hitta vettiga kopplingar mellan det naturliga innehållet i bloggen och de annonser som finns. Det är ju dialogen mellan mig som skriver och dig som läser här som är viktig och att sälja ut den går inte.  

Jag har förfrågningar i detta nu på att vara med i nya nätverk som jag naturligtvis kommer titta på. 

 

 

Sälja sponsrade inlägg

Ibland får jag frågor om jag kan tänka mig att publicera sponsrade inlägg som jag gjorde kring bilförsäkringar. Dom kräver att jag gör ett jobb med skrivandet och de ger endast en engångsersättning. Men ersättningsnivåerna är mycket högre än för någon annan typ av bloggannonsering. Historiskt har många förfrågningar i den här kategorin varit skit och handlat om att företag velat publicera ett färdigskrivet inlägg kring exempelvis online casinon. Det kommer aldrig hända! Men på senare tid har det kommit intressantare frågor. Företag som har som affärsidé att försöka minska kostnaderna inom något område har erbjudit sig att finansiera mer öppna inlägg som det om bilförsäkringar. Det är för mig ok. Företag som har som idé att sänka kostnaden inom relevanta områden eller som erbjuder produkter med relevans för sparare kommer alltid ha en plats här på bloggen. I måttlig omfattning.  

Ett alternativ – Patreon eller crowdfounding

Ett alternativ är naturligtvis att ta betalt direkt av er som läser här. Det finns en tjänst som heter Patreon som möjliggör den typen av transaktioner. En månadsavgift på 49 kronor – och 30 prenumeranter –  samt Adsense-annonsering skulle kunna göra att jag skulle kunna köra bloggen väldigt fokuserad mot en liten grupp där vi skulle kunna skapa en ganska tajt subkultur. 

Crowdfounding är en annan metod. Där jag mer direkt ber er att hjälpa till att finansiera något. Säg exempelvis en kamera för att skapa Youtube-klipp, eller en ny dator då den jag har har gått sönder. Men det går även att tänka sig att jag ber er hjälpa till med exempelvis startavgifter i samband med cykeltävlingar. 

Som ni förstått av tidigare inlägg så funderar jag lite på vad jag ska göra med bloggen framöver. Skälet är naturligtvis att jag börjar förbereda mig för sabbatsåret. Det här inlägget kan antyda att jag mest fokuserar på hur jag kan tjäna pengar på bloggen, men jag kommer inte lägga ned så mycket tid som jag gör på det här för pengarnas skull. Tvärt om vill jag att ni är med på resan mot ett annat liv och då är det här en del i tankegångarna. 

Jag har tidigare lovat att förklara lite bredare hur jag funderar på bloggen och livet och det kommer jag återkomma till inom kort!

Hur tycker och tänker ni som läsare av bloggar?

Så var bär det av? – Självförsörjande på liten gård

Valet vi gjort är att leva vårt sabbatsår som relativt självförsörjande på en liten gård. Planerna var större och spretigare när vi förstod att vi skulle kunna ta ledigt från vardagen under något år, som ni kunde läsa om i gårdagens inlägg som från början var skrivet 2014. Men det blev inget Spanien eller Portugal. Inte minst ekonomin och det stora steget det skulle innebära att flytta utomlands för endast ett års ledigt bidrog till det.

Den lilla gården

Ett litet rött hus med vita knutar som är på totalt 100 kvm, i gott skick men enkelt, är tänkt att bli vårt hem från sommaren 2017. Gården i sig är på 6 hektar varav 4 är skog.  Jag har gjort en skiss över vår fastighet i bilden som kommer här nedanför. I nordvästra hörnet är en ekbacke med ett stort stenröse. Därifrån kan vi titta på ett böljande eklandskap med kossor som mumsar gräs. Ibland mumsar dom på andra ställen och på andra grödor, exempelvis på det mesta i vår trädgård. Det har vi lärt oss under året som gått. Det har lett till ändrad inställningen kring detta pittoreska inslag hos vissa familjemedlemmar. Mamma i huset är exempelvis betydligt mindre pro ko nu än tidigare, medan vår minsta grabb tycker att vi borde kunna sno undan en kalv för oss själva när de ändå är i trädgården. Mest för att mysa med! Sniglarna, som är hans favoritmys annars, har sina begränsningar!

Sten finns i massor! Den stora streckade tarmen som går från norr till söder i bilden är en stengärdsgård som är minst metern hög – på sina ställen betydligt mer – och upp emot två meter bred. Under sommaren som gick lärde vi oss två saker. Stengärdsgårdar gillas av ormar och barn. Det finns inte ett sätt som inte våra barn försökt slå ihjäl sig på bland stenhögarna. Ormarna är inte så stor plåga som barnen, även om även de finns där.

Apropå skadedjur och plågor så var getingarna den största pinan under förra sommaren. Getingstick blev så vanliga tillslut att till och med barnen bara nämnde som hastigast att de blivit stuckna. Jag blev stucken tre gånger på en dag!

Självförsörjande på liten gård

Här ska vi försöka bli självförsörjande på en liten gård! Vi räknar med att köpa ett tunnelväxthus (ljusblå byggnad) till våren, i övrigt är det mesta mer eller mindre på plats. Notera att det mutats in en Onkel Toms stuga HQ på fastigheten också! 🙂

I synnerhet den södra granbevuxna delen är nog redo för avverkning, eller så fäller jag träden och timrar något kul. Lövträden är: ek i norra delen; ask och björk i mitten och så övergår det till mer gran i södra änden. I sommar tänkte jag anlägga ett eget MTB-spår på området. Tanken är att ha skogen för vår rekreation och för att producera virke och ved.

 

 

Odlingar, höns och kaniner!

Vi har tänkt föda upp höns och gäss. För både ägg och slakt. Kanske blir det lite vaktlar också som åtminstone jag är jäkligt sugen på att föda upp. Sången från vaktlarna ska vara enastående och bidra till en helt annan miljö. 

I övrigt så blir det kaniner för köttets skull. Inga större djur än så. Och så massor av egen odling för oss själva och till foder för våra djur.

Varför vill vi leva som självförsörjande på en liten gård?

Vi vill leva på gården, av gården, med gården. I 25 år har vi levt i skol- och/eller kontorsmiljö. Jobbat för andra, eller åtminstone på andras schema och villkor. Det är ett liv där naturen är det utanför fönstret där vi inte är. Det är ett liv där dagen, veckan och månaden är bokad. Resultaten av vår möda är filer på datorn som någon kanske aldrig läser ens.

Det kan vara nog med den typen av liv för ett tag. Samtidigt är vi inte i ett läge där vi känner att vi vill bo i lägenhet i en Spansk kuststad bara för att klimatet är bra. Vi är inte jättekritiska till en flytt utomlands i framtiden men vi diskuterade rätt mycket vilken typ av liv vi ville ha. Då återkommer familj, träning, natur, odling och ett stort intresse för att göra något med händerna. 

På gården ska vi leva lite annorlunda är tanken. Vi säger att vi strävar efter att bli självförsörjande på en liten gård. Vad det innebär i praktiken får vi se. Främst är det mat och sysselsättningen som ska komma från gården. Vi räknar inte med att göra våra egna kläder eller skor. Inte heller räknar vi med att sälja speciellt mycket då vi har pengar i någon mening. Låga kostnader och stor mening med livet i vardagen är det vi menar när vi säger att vi ska vara självförsörjande på en liten gård.  

När sommaren är slut 2017 och skolan börjar så går tre av våra barn i skolan medan den minste, som då är fem och ett halvt år, är hemma hos oss. Vi har också våra djur. Med de förutsättningarna så är hemmet och gården vår plats här på jorden. Då vill vi göra så mycket som det går utifrån det i vår lilla värld.  

I det här finns naturligtvis en idé om att leva enklare och billigare och hitta ett alternativt sätt att leva. Men det är inte nödvändigtvis ett liv vi lever för evigt. Vi ger oss inte ut på en mission utan har tidhorisonten 1-2 år. Vad som händer sedan är rätt öppet faktiskt!

Men barnen då? 

Ja, de har svängt från ganska negativa till rätt positiva. Äventyret är spännande – inte minst tanken på att ha djur lockar – och de ser att det finns möjligheter i ett liv som det som finns på gården. Att vi tillbringade sex veckor på gården i somras har bidragit till omsvängningen tror jag. 

Vi har haft en dialog med de två äldsta barnen och förstått att det finns vissa saker som de gärna ser på plats. Bredband och datorer är en sådan sak. Vi kommer nog också ha en enklare bil. 

Planeringen 2017

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

 

Att bli självförsörjande på en liten gård är inte enkelt utan kräver en hel del arbete och kunskap. Vi är tidigt ute i den resa ännu, men vi försöker ta till oss så mycket vi kan och ha lång framförhållning i det vi gör. Här är vår plan för 2017 som den ser ut nu: 

Januari

  • Bestämma vilket tunnelväxthus vi ska köpa och säkra leverans till påsklovet. 
  • Vi kommer installera någon lösning för vårt gråvatten. Målet är att identifiera en eller två tänkbara leverantörer. 

Februari

  • Fixa transportbur till kaniner och höns, åtminstone börja sökandet. Det här måste gå att hitta begagnat. 
  • Inredning till hönsen. Vatten- och foderskålar mm. På samma sätt som ovan måste detta gå att hitta mycket begagnat. 
  • Skicka in ansökan om att anlägga avlopp. 

Mars

  • Beställa byggmaterial till burbyggen. 
  • Identifiera leverantör av djur (höns, gäss och kaniner) och eventuellt boka leverans.

April

  • Påsklov: ved och tunnelväxthuset står i fokus.  
  • Börja inomhusodling för det som ska förkultiveras. 

Maj

  • Burtillverkning och färdigställande av utrymmen för djuren. 
  • Sätta potatis. 
  • Sätta övrigt. 

Juni

  • Flyttbestyr.
  • Flytta in djuren. 

Juli

  • Beställa det som behövs för gråvattenavloppet. 

Augusti

  • Dra in vatten och avlopp. 

September

  • Färdigställa vatten och avlopp. 
  • Bäställa kamin för uppvärmning.

Oktober

  • Montera kamin. 
  • Bygga badrum och tvättstuga. 

Ungefär så har vi tänkt oss det hele!