Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 2 av 55

En dag i mitt nya liv

Välkommen att ta del av en dag i mitt nya liv. Ett exempel från ett liv där jag inte är hemma – vilket jag ofta är -utan ute och far.

Det är inte så svårt att hitta mening i ett liv utan jobb. Visst krävs det lite eget initiativ, men det är inte svårt.

Vad kan vi lära av Hugh Hefner?

Life is too short to be living somebody else’s dream. – Hugh Hefner

Jag pratar gärna om att leva enklare, eller om hur vi kan spara pengar för att köpa tid. Jag står för det jag säger och förmedlar här, men jag inser också att mina budskap och mallar för hur livet kan levas är just mallar. Mallar måste formas och fyllas i ditt sammanhang, av dig för dig, för att det ska bli något av dem.

Kommentar på Facebook när jag igår postade ett inlägg om vilka högskolekurser jag tänkt söka till vårterminen.

Jag har gett mig själv möjligheten att göra något annat i livet genom att spara och leva enkelt. Jag har fått stöd i att komma hit genom att följa olika mallar och mönster. Som att sträva efter att spara 50% av lönen eller leva mer minimalistiskt. I mitt enklare liv så studerar jag. Min studier innebär ett åtagande. Samtidigt så använder jag studiebidraget för att dryga ut ekonomin. Men jag gör mer i min frihet: jag driver en podd, mot betalning, och åker till Italien med mina döttrar i helgen. Jag sköter också en liten gård och försöker fixa till stället där vi bor så det fungerar lite bättre som bostad för oss. Kanske är jag då ibland inte renlärig i min enkelhet, i min ekonomiska frihet eller i min spariver? Jag kanske inte helt lever enligt den mall jag själv förmedlat? Men det är bara en mall! Jag försöker ju leva min dröm!

Senast så var det mina studier som retade en person i Facebookgruppen Frivillig enkelhet – Mer med mindre, som ni ser i bilden ovan.*

 

 

Att den här kommentaren dyker upp just i den här Facebookgruppen är ingen tillfällighet. Av någon anledning verkar det vara en samlingsplats för några av de mer tongivande personer som anser att den egna friheten och enkelheten är något väldigt komplext. Det är en politisk, etisk, miljömässig, familjemässig och kollektiv fråga. Och nu är tydligen malluppfyllande ytterligare något ytterligare att beakta. På så vis får gruppen vara en symbol för en vanlig tankevurpa många av oss gör i livet; nämligen att försöka lyssna in allt och hela fy fan i det som sägs runtomkring, samtidigt som vi försöker påverka alla andra för att de ska anpassa sig efter våra tankar eller acceptera våra val.

Men vi måste förstå att vi är individer. Jaget slutar någonstans och där börjar omgivningen. Allt hänger inte samman. Vårt liv är inget samhällsprojekt eller en resa i renlärighet. Det handlar om att hitta något som fungerar, som vi är nöjda med och som vi kan styra och ställa med själva i någon rimlig mån. Det är det som är att leva vår dröm.

Hugh Hefner kan vara en mall för andra. Om du eller jag vill bli som Hugh, genom att använda honom som en sorts mall i våra liv, så är det två saker vi måste göra.

  1. Vi, åtminstone jag, måste göra en tillräckligt stor förändring så att vårt liv blir mer som Playboygrundarens. Det kräver att vi:
    1. kan göra egna val utan att trassla in hela världen (ger oss möjligheten), och
    2. att vi faktiskt gör en ändring och håller i den över tid (commitment och disciplin).
  2. Vi måste hitta oss själva och forma mallen så att det blir vårt liv. Så att vi lever våra drömmar.

För mig är studier just nu rätt. Det ger mig mening, stimulans, utveckling och sammanhang. Dessutom gör det att jag kan vara tjänstledig från mitt arbete. Det ger, som grädde på moset, viss inkomst varje månad samtidigt som jag inte behöver amortera på mina studielån. Det är min pragmatiska lösning till att vara arbetsfri som möter mina drömmar idag. 

Lyssna gärna på poddinslaget i samma anda

Podcast: Avsnitt 23 – Du kan leda hästen till vattenhålet

 

 

* Det här med att vi som predikar, och står för ett visst sätt att leva, får kritik för att vi inte lever som vi lär, är väldigt vanligt. En amerikans bloggare vid namn Mr. Money Mustache har till och med ett namn för fenomenet som han kallar Internet Retirement Police. Han driver med att det finns någon självpåtagen roll att tala om för andra att de minsann inte alls är så fria som de påstår. Oftast beror klagomålen på att de som är fria fyllt sitt fria liv med något. Men mallen är ju här för att hjälpa, inte stjälpa!

Vårens kurser – Aktie- och värdepapperskunskap, psykologi och träning

Så här tänkte jag nog söka utbildningarna i vår. En kombination av de områden som intresserar mig.

Tidigare så önskade jag ofta att livet var på ett visst vis. Utifrån det gjorde jag halvtama försök att uppnå det jag önskade. Det lyckades sällan. En anledning till att jag ofta misslyckades var att jag aldrig designade mitt liv för att lyckas med mina val. Jag fortsatte som vanligt med allt och försökte klämma in något mer bara. Skälen till att jag gjorde så var flera, inte minst var ekonomin ett hinder. Jag kunde ju inte bara sluta jobba för att åka skidor en säsong i alperna, exempelvis.

 

 

Nu har jag förstått att jag hårdare ska forma mitt liv så att det blir som jag önskar – vilket i sig också kräver mycket större commitment och krav på prioritering. Ett exempel på det är hur min önskan att utvecklas och komma vidare i livet möts i mina högskolestudier. Att studera, dessutom utan att ha massa annat att ta hänsyn till samtidigt, är helt enkelt väldigt belönande.

Ovan har ni kurserna jag tänkte söka till våren. Eftersom jag redan har en halvtidskurs som sträcker sig över hela läsåret så skulle jag läsa mer än heltid om jag läser samtliga kurser. Det kan vara att ta i. Så jag kanske måste prioritera lite, men det blir inte lätt.

Nästa år räknar jag med att öka andelen kurser som är arbetslivsinriktade, men i år är det bara intressen och nyfikenhet som styr.

Har du funderat på att läsa något på högskolan till våren?

Statusuppdatering – Ryktet om min död …

Hej vänner!

Ni ser och hör inte så mycket från mig just nu och det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Här på vår lilla gård, i våra liv, har nämligen en ganska behaglig vardag infunnit sig. En vardag med rätt mycket att göra. Jag tänkte berätta lite om vad som händer här och besvara några frågor, från Dacke, som kommit i kommentarsfältet på ett tidigare inlägg. Vi börjar med frågorna:

Hur har det gått med försäljningen av lägenheten i Linköping? Och hur går det med träningen för din del? Hur mycket har er kost påverkats av flytten och har ni märkt någon hälsoskilnad ännu?

Lägenheten är såld och kontraktet är skrivet. Vi fick ungefär i mitten av intervallet vi tänkt oss, så det blev ingen magisk affär och öppning till ett helt annat liv i ekonomiskt överflöd, men det blev inte heller någon buklandning. Tillträdet sker nu i oktober och då räknar jag med att komma tillbaka kring hur vi kommer jobba med pengarna som frigörs och hur vi kommer förvalta kapitalet.

Jag tränar lite. För lite. Men jag är samtidigt inte speciellt stressad över det. I det här livet jagar jag inte något på samma sätt som tidigare. Det liv vi lever och det vi gör är rätt belönande så det finns inga stora hål att fylla längre. Men jag vill komma igång mer, främst med cyklingen, nu.

Först hade vi sommar och då hade vi annat fokus. Sedan har vi haft skolstart för fem av sex här i familjen. Själv pluggar jag 75% just nu, plus att jag läser en kurs på ett amerikanskt universitet som handlar om lycka, så jag vill inte klämma in för mycket, och som sagt är behovet ganska litet. Men, vi ska göra vissa förändringar i vår vardag. Bland annat för att jag ska ge mer tid till träningen men också för att vi vill ha lite större skillnad mellan vardag och helg än vi har nu. Något av de kommande poddavsnitten – i närtid – kommer handla om vad jag lärt mig kring att styra sin egen tid som fri. Då kommer jag utveckla mina tankar mer.

Vi äter ju mycket egen mat och i någon form äter vi bättre nu än tidigare. Jag säger ”i någon form” för vi har ju inte avsiktligt ändrat meny helt och hållet, men inslaget av grönsaker är mycket större än tidigare och inslaget av egenodlad mat likaså. Vi har två upplevelser, både min sambo och jag, som relaterar till hälsa. Den första är att barnen är gladare. Eller så träffar vi dem när de är gladare och mindre trötta, i sammanhang som ger färre konflikter. Den andra förändringen är att energinivåerna är mycket högre. Nu kan jag vara trött, men ha energi, om ni förstår vad jag menar. Alltså sömnig utan att vara slut. Tidigare var ju livet ofta så att vi var utslitna långt innan vi var sömniga.

Den största förändringen i mitt liv är trots allt i huvudet. Livet här är ganska enkelt, även om vi har en hel del att stå i. Det gör också att skrivandet har blivit annorlunda för mig. Jag har historiskt skrivit här för att jag behöver det för min egen skull. Det har varit ett sätt att reflektera över livet, mig själv och mina tankar. Det har hjälpt mig att förstå mig själv bättre. Efter hand har jag flyttat fokus i mitt skrivande, bloggande, poddande och vloggande, till att se det som en sysselsättning. Något jag gör som skapar värde i mitt liv, men som inte är någon form av terapi.

 

 

Just nu trivs jag väldigt bra som student, vilket förvånar mig lite. Tidigare ville jag inte ha så mycket input, jag ville få ut saker jag hade inom mig. Nu är jag mycket mer nyfiken och njuter av att få läsa och studera. Det här påverkar naturligtvis frekvensen jag postar inlägg med. Jag läser hellre än skriver just nu, helt enkelt, och det jag lär mig är fascinerande.

Senaste veckorna har jag varit mycket på resande fot. Först på Mittuniversitetet i Östersund för två dar med mycket intressanta föreläsningar. Förra helgen var jag först på besök hos brorsan och sedan firade jag min mors födelsedag. Nu, kommande helg, drar jag till Italien med mina två äldsta barn, mina döttrar. Vi ska till Bergamo och njuta av sensommaren och miljön. Lära oss lite om katolska kyrkan och försöka gå på någon gudstjänst. Och så ska vi ägna åt oss ätande och pratande naturligtvis. Vi är hemma i början på nästa vecka. Det är en helt annan upplevelse att resa när man inte är stressad och sliten. När tiden och orken finns. Samtidigt har, inte minst Östersundsresan, varit väldigt belönande och tillfört massor av energi och tankar.

I går kväll hade vi läxstund här hemma och jag var tidigare under dagen borta en sväng med Leo hos en kompis i granngården. Som jag var inne på tidigare så har relationen till barnen verkligen förändras i och med vår ledighet.

Idag postar jag ett inlägg om lycka på podden. Missa inte det! I Italien kommer jag jobba med uppföljaren till det avsnittet som kommer handla om stoicism. Eventuellt blir det ytterligare något avsnitt kring min egen känsla av lycka här i friheten. I pipen finns även avsnitt om hur jag ser på min tid, och hur jag valt att styra den som fri.

Läs och lyssna på Patreon!

Har ni frågor, synpunkter eller allmänt vill heja på, så gör ni det i kommentarsfältet!

Nya budgeten – Den som inte arbetar ska inte heller äta

Då kan vi läsa om budgetförslaget i exempelvis Aftonbladet idag. I korthet så verkar budgeten vara utformad enligt följande:

  • Svaga pensionärer gynnas. De som flyttat utomlands får dock en rejäl skattehöjning!
  • MedelSvensson får dra av för fackavgiften. Men de som har tjänstebilar får högre skatt.
  • Studenter får något högre bidragsdel, 300 kronor per månad.
  • Ungdomar prioriteras, genom exempelvis satsningar på sommaraktiviteter och gratis bussresor.

Lite översiktligt så skulle den nya budgeten påverka oss – en familj med fyra barn där föräldrarna är studielediga – positivt med cirka 1 500 kronor i månaden under 2018. Med vår tajta budget är det en rejäl förbättring. Både mina och min sambos föräldrar är dessutom fattigpensionärer allesammans och kommer gynnas än mer i det liggande budgetförslaget.

Det går att kritisera det nuvarande budgetförslaget om man vill, men jag tänkte mest reflektera i relation till de diskussioner kring ”att vi måste bidra till samhället och jobba” som ofta förs i relation till de livsval som vi gjort, nämligen att sluta jobba helt. Låt vara att vi står som, och är studerande, men i grunden är vi trots allt ute och söker ett alternativt liv.

Budgetförslaget som det framställs i Aftonbladet idag skulle ge en rejäl boost i vår budget, samtidigt som vi läser in signaler om att det är mindre viktigt att tjäna in vår framtida pension då politikerna valt att öka bidragen och sänka skatten för de pensionärer som har det sämst ekonomiskt.

På samma sätt påverkas naturligtvis ekonomin för de som står inför ett beslut att gå i pension eller förlänga sin föräldraledighet.

Rimligtvis har det blivit mindre intressant att jobba efter 65, för lågavlönade pensionärer, i och med den förskjutning som blivit.

Då jag inte tror att så många, åtminstone öppet, kritiserar förbättrade villkor för svaga pensionärsgrupper, barnfamiljer eller studenter så uppstår en paradox. Det är politiskt korrekt att hävda att vi ska jobba och arbeta – för att bidra till samhället – samtidigt som vi ska upprätthålla och bygga ut ett system där samhället gör det möjligt att jobba mindre.

 

 

Hur kan det vara så? Och hur kan så många tycka att det är helt naturligt att se bidrag från staten som ”bra” och ”rätt” medan eget sparande och egenfinansierad ledighet är motbjudande? Ja, jag är inte säker på att jag har svaren, men jag har noterat tre återkommande teman i diskussionerna.

  1. De staten pekar ut som grupper att stödja är det synd om!
  2. Orättvisorna i samhället är främst ekonomiska och är synliga i form av konsumtionskraft. Det är därför underförstått att stöd, exempelvis i form av barnbidrag, ska användas för att köpa saker. Det är inte frågan om stöd för att vi ska slippa jobba.
  3. Gåvor av staten har vi förtjänat. Det finns de som öppet hävdar att exempelvis föräldraledigheten är en förtjänad ledighet, som vi kollektivt arbetar för, medan att spara pengar själv och sedan ta ledigt är att ”svika” systemet.

Jag vet inte om jag har någon snygg poäng att runda av inlägget med. Det är mer frågan om reflektioner. Men vi tangerar några grundläggande frågor med relevans för vår samtid. Medborgarlön är en. Den ständiga jobba, konsumera, repetera loopen är en annan. Självklarheten i att vi alla ska tycka samma sak, och jobba mot samma mål, är en tredje. Och så avslutningsvis paradoxen som ligger i att så många stödjer vårt bidragssystem, som helt legitimt kan användas för att slippa jobba så mycket, samtidigt som allt fler verkar anse att vår plikt är att ständigt jobba.

Vill ni läsa mer?

Att bidra till samhället är att betala skatt – Vi som köper tid för våra pengar bidrar därför inte till samhället!

Wok, ett fantastiskt sätt att äta egna grönsaker!

Vi försöker hitta sätt att lära oss att äta det vi odlar. Wok på egna grönsaker, kokosmjölk och basmatiris är nog det bästa vi kommit på så här långt. Lägg till lite cashewnötter och sötsur sås, och dagen är gjord!

Det är en utmaning att odla så man har bra mat att äta och samtidigt komma upp i volym. Klippet handlar om såväl vår wok som svårigheten i att odla för sin egen överlevnad.

Riskprioritering – Vad är det värsta som kan hända?

Jag har – nästan lite ofrivilligt – blivit prepper. Frågan, om jag är en prepper, har dykt upp lite då och då men jag har har alltid avfärdat den med ett ganska kategoriskt ”nej”. Jag tror det beror på att jag förknippat prepperkulturen med domedagsprofetior – de som förbereder sig för den stora samhällsomvälvande katastrofen kallas ibland doomsday preppers – men det visade sig tydligen bara vara en variant, i en ganska bred flora av preppers. De som är mer inriktade på vardagens utmaningar delar många intressen med mig, så jag som bor högt – på säker mark – i Småland och filar på mitt självhushåll sällar mig numera officiellt till prepperskaran.

Bland annat så innebär det här att jag följer ett gäng preppers på Twitter och jag är också med i ett stort forum på Facebook. Att följa mina nya preppervänners flöden ger helt nya infallsvinklar på livet, men reser också en hel del frågor, inte minst kring hur vi ska förhålla oss till risker, hot och faror.

På morgonen har jag redan hunnit läsa inlägg på Facebook kring överfallsskydd för unga kvinnor  – hur de alla bör träna Krava Maga – och behovet av, samt den eventuella nyttan med, att ha jodtabletter hemma vid kärnkraftsolyckor. Det här står i stark kontrast till de risker som just nu diskuteras inom ekonomiområdet. Där är det just nu bobubblan; ränte- och valutaoro; Nordkorea och Brexit som oroar.

 

 

Men om jag skiter i vad andra säger och fokuserar på mig själv. Vilka är mina topprisker? Kommer prepperarnas samhällskollaps med på listan? Ska jag lägga tid och pengar på jodtabletter eller ska jag justera mina aktie- och fondinnehav för att minska räntekänsligheten? Eller borde jag ha fokus någon annanstans?

Som minimalist vill jag fokusera på det viktiga och reducera de  delarna som är mindre viktiga ur mitt liv och jag inser när jag läser om alla risker i livet att jag inte riktigt har klart för mig vad jag borde oroa mig för. Livet, samhällsekonomin, samhällskollaps, barnens utbildning – för att nämna några ämnen som ligger nära tillhands – är ju alla områden där vi alla kan känna en viss oro.

Jag tänkte därför här göra min egen risklista och identifiera mina topprisker i livet.

Så här långt i inlägget är jag faktiskt lite imponerad av min egen klokskap. Problemet är bara att jag körde fast, rejält, när jag nådde hit. Nu undrar jag mest varför blev det här blev så svårt?

Jag började naturligtvis skriva det här inlägget med en idé om hur det skulle se ut, men ju mer jag tänkte, vred och funderade, ju svårare blev det att hitta någon väg framåt. Jag läste på om risk på Wikipedia och började fundera på om det var skillnad på fara och risk. Men oavsett terminologi så får jag inte riktigt till det.

Jag listar vad jag har så här långt så förstår ni läget:

  • Förlora jobbet – Jag är inte speciellt beroende av jobb och har inget nu. Så det här är ingen risk för mig.
  • Förlora delar av min familj – Barnens väg till skolbussen oroar. Det här är den enda bra risk som fångar mitt intresse som jag kan hitta!
  • Jag kan bli sjuk – jag lever inte alls ohälsosamt så jag har inget jag känner att jag kan göra, mer än att möjligtvis gå ner något i vikt. Oro är ingen risk!
  • Våra pengar kan ta slut och vi måste börja jobba igen – jo, men då får jag väl jobba igen. Det här är tekniskt sett en risk, men konsekvensen väger för lätt för att det ska vara en topprisk.
  • Jag är orolig för att mina barn inte ska nå sin fulla potential i livet – jag har ju tagit sabbatsår för att kunna vara mer med familjen så detta har jag ju till viss del redan adresserat. Den direkta konsekvensen om det här faller ut går inte att sätta på pränt eller hantera. Det gör att detta inte kan klassas som en risk, utan ska sättas i oroshörnan och glömmas bort.

Kanske en start, men inget att direkt skriva hem om. Jag måste nog vara mer metodisk.

När brainstormingen inte fungerade

I Wikipedia-länken ovan så lyfter man upp att en risk bör ha två egenskaper – för att det ska vara en risk – som vi bör kunna hantera i någon form. En risk ska ha; 1) en konsekvens (obehaglig konsekvens ger risk, önskad konsekvens ger möjlighet) och 2) en sannolikhet som anger hur troligt det är att risken faller ut.

Genom att väga samman de två aspekterna, konsekvens och sannolikhet, kan vi ge vår risk ett värde. Så när vi letar efter topprisker letar vi efter ogynnsamma händelser med stor sannolikhet att inträffa. En snabbsökning på de vanligaste skälen till för tidig död följande:

Saxat från Metro.

Av bilden ovan kan vi utläsa att sjukdom – främst i form av hjärt- kärlsjukdomar och cancer – psykisk ohälsa samt olycksfall (inte minst hos unga om man studerar statistiken) borde vara med bland mina risker då de har hög sannolikhet (det är i alla fall de vanligaste skälen till förtidig död) och en rätt obehaglig konsekvens i form av min tidiga död.

Om vi klarat av dödsfallen – de risker jag kan komma på med värsta tänkbar konsekvens – så borde väl nästa område att titta på vara risker med hög sannolikhet att inträffa samtidigt som konsekvensen är rejält obehaglig utan att vara dödlig. Jag tänker att förslag där borde vara:  dålig chef, utbrändhet, depression,  skilsmässa och arbetslöshet.

Det var det här jag kände när jag började skriva. Ur ett analytiskt perspektiv så finns det två saker att göra i livet som hanterar nästan alla topprisker. Vi bör träna hårt, gärna med fokus på att bibehålla muskelmassan högt upp i åldern och vi behöver hela tiden sträva efter att behålla så mycket frihet – inte minst ekonomiskt – som möjligt.

 

 

Det här är intressant av flera skäl. Dels får jag inte samma risker som Prepperskulturen verkar ha på sin topplista. Dels handlar mycket i olika forum om vad man ska köpa och göra innan katastrofen. I min analys så pekar det mesta på att vi ska göra två saker för att hantera våra topprisker.

Är det rätt att göra så här? Handlar inte livet om att vi ska göra något som ger oss mening och då kanske cancer och olycksrisk följer. Det är ingen risk, det är ett faktum!? Blir det för analt att studera risker i livet? Ska vi måla med en större pensel?

Min egen syn på risk

Jag tror faktiskt att min största fasa i livet är att jag lever mitt liv långtifrån hur jag faktiskt vill leva. Tyvärr har den risken på något vis fallit ut. Det är det utfallet jag försöker återhämta mig från. I den resan har jag klippt banden med många av mina krav och föreställningar om hur livet ska vara, vilket påverkar hur jag ställer mig till konsekvensen om en risk faller ut. Det innebär att mitt liv idag har betydligt färre topprisker och det är en befrielse!

Här döljer sig kanske en av de viktigaste lärdomarna jag fått i mitt liv. Det är bara några få förändringar som ska vara risker i livet. Resten ska vara just förändringar. Förändringar är en naturlig del av livet och vi ska skapa ett liv där vi naturligt kan hantera förändringar. Ibland ska vi till och med välkomna dem!

Vill du läsa mer?

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Är du intresserad av att läsa och följa en blogg som handlar om att forma och leva sitt eget liv liv? Följ oss då gärna på Facebook.

Våra energinivåer, del 1 – Går de att påverka? Går det att skapa ränta på ränta effekt?

I vår tid, för min generation, så är det inte självklart bristen på pengar som är det som begränsar oss i livet. I själva verket är det oftare bristen på tid och energi som sätter gränsen för vad vi får ut av våra liv.

Visst, de hänger samman. Det går, i viss utsträckning, att köpa tid för pengar. Det går också att höja sina energinivåer genom att spendera sina pengar klokt, åtminstone tillfälligt, men någonstans finns det ändå en gräns för när pengar inte längre kan ge oss tid eller ork längre. Om vi exempelvis känner att vi måste ha hjälp att städa hemma eller köpa oss belöningar, kanske i form av lite nya snygga kläder, men inte kan göra det på grund av att vi inte har råd, så kan vi kanske hävda att bristande ekonomiska resurser hindrar oss att frigöra tid och uppnå rätt energinivåer.

Men jag tror den argumentationen är fel, för att den inte hjälper oss att se och åtgärda grundproblemen som finns.

Problemet med ekorrhjulet är att det lever på, och drivs av: vår tid, energi och pengar. Tyvärr går det ganska lätt att leva det moderna livet så våra tillgångar konsumeras i en negativ spiral. Det innebär att vi använder våra pengar på ett sådant sätt att vår tid och energi konsumeras. Med lite otur så var det just för vi hade ont om tid och energi som vi spenderade pengarna från första början. Ett exempel på det är när vi lägger stora summor pengar på att skapa fina hem och leva fantastiska liv som vi flyr så fort vi är lediga. De flesta har ingen högre önskan i sina liv än att åka bort på sin ledighet!

Frågan är om negativa spiraler går att bryta?

För pengar så är svaret ja! Om vi tajtar till vår ekonomi, slutar handla på kredit och börjar spara så vänder ekonomin ganska snart och blir en grund som vi kan ha nytta av. På sikt får vi även glädje av ränta på ränta effekten men det är ett misstag att fokusera för mycket på den. Effekten en god privatekonomi och det den medför är mycket mer omedelbar och större än vad ränta på ränta effekten är. En stor vinst är exempelvis att konsumtionsmönstren kan ändras.

Den som sparar köper inte skit. Det är sparandets största nytta!

 

 

Skillnaden mellan att konsumera och investera

När vi konsumerar – se bilden ovan – så byter vi pengar mot något enligt två huvudprinciper:

  1. Det vi köper – prylar – blir i princip värdelöst, sett ur ett krasst ekonomiskt perspektiv, den stund transaktionen sker. (För oss kan det naturligtvis ha ett värde, men det finns normalt ingen andrahandsmarknad för produkten).
  2. Det vi köper behåller delar av sitt värde, men kräver kontinuerligt nya pengar för att det ska ha ett värde för oss. Den här typen av konsumtion kallas ibland för att vi köper åtaganden.

När vi investerar så skjuter vi in pengar i något som ger oss en styrkeposition för framtiden. Exakt hur den realiseras vet vi inte. Ibland är bara pengahögen i sig det som adderar värde. Ibland kan vi använda pengarna nu så att framtida aktiviteter eller investeringar ger högre avkastning, eller så kan vi använda pengarna så att de ger avkastning i form av kassaflöde. Kanske genom att vi skapar oss en utdelningsmaskin.

Går principen att återskapa kring våra energinivåer?

Går det att resonera kring energi på samma sätt som kring pengar?

I så fall letar vi motsvarigheten till ”prylar”. Saker där vi bränner av vår energi ut i tomma intet. Vi letar också de områden där vi lägger ner energi på något som sedan själ energi ständigt framöver. Och, sist men inte minst, så letar vi aktiviteter där vi stoppar in vår energi i aktiviteter som ger ännu mer energi tillbaka. Antingen nu, eller i framtiden!

Svaret är ja, det går att resonera kring våra energinivåer på ett liknande vis som vi diskuterat om pengar tidigare! Där ligger kanske en av de viktigaste insikterna också! På samma sätt som vi kan spara pengar, nörda ner oss i pengar, läsa om pengar och fundera på hur vi investerar våra pengar kan vi resonera och jobba med våra energinivåer! Det är en ändlig resurs som går att vårda!

När jag har läst på och försökt utbilda mig själv så har jag stött på några huvudområden där kloka människor tänkt sedan tidigare.

  • Energiekonomi – Här finns strategier och trick som gör att vi kan göra det vi vill med lägre insats. En form av sparsamhet (i analogi med prylar ovan).
  • Döda energitjuvar – Metoder för identifiera och avveckla det som dränerar oss på energi. Det är här vi jobbar med att reducera våra åtaganden.
  • Vårda oss själva –  Tankar om hur vi kan avsätta tid och energi till att vårda oss själva, för att på så sätt höja våra energinivåer. Det här handlar om att investera vår energi klokt.
  • Söka energi – Vi styr vår tid så att vi gör det som i sig ger oss energi. Eller vi söker oss till människor som ger oss energi. Det här handlar om intäktssidan i ekvationen.

Jag tänkte återkomma, under hösten, kring de olika punkterna ovan på olika vis, men är väldigt nyfiken på dina tips. Om hur du känner att du kunnat jobba med dina energinivåer. Vad som fungerar för dig och var du hittat inspiration.

Läsa mer

Om du inte redan läst mitt manifest så tycker jag du ska göra det. Du får det när du registrerar dig för nyhetsbrevet här:



Du som stödjer bloggen och podden via Patreon får ta del av det som jag skriver om livsstrategier – vilket direkt kopplar till det som står här och som är en fortsättning kring mina tankar jag skriver om i manifestet. Vi ska under hösten prata och skriva om minimalism och stoicism bland annat. Det finns redan ett inledande poddavsnitt i ämnet på Patreon.

Läs och lyssna på Patreon!

Podcast: Avsnitt 28 – Kan jag verkligen leva ett bra liv och jobba samtidigt? Är arbetet mitt livs gökunge?

I veckan som gick jobbade jag mycket med ett material som beskriver hur synen på exempelvis stress och livets tempo förändrats i takt med att vi har förenklat och nu slutligen flyttat ut på landet under våra sabbatsår.

Det blev ett material som cirkulerar kring frågeställningar om balansen mellan arbete och andra behov i livet.

Resultatet finns som podcast, eller som ett långt blogginlägg om du föredrar att läsa. Jag har också skrivit ett uppföljande inlägg.

https://www.patreon.com/posts/avsnitt-28-kan-14164879

https://www.patreon.com/posts/balans-mellan-14178988

Du får tillgång till materialet genom att stödja mig och podden på Patreon. Det är enkelt och rättframt och du får samtidigt tillgång till mycket mer material i såväl pod- som textformat.

Läs och lyssna på Patreon!

I veckan som kommer så blir det en gemensam podd med mig och sambon där vi diskuterar vår omställning tillsammans. Missa inte det!

Ge upp ekorrhjulet och bli självförsörjande bonde – Råd till Kalle

I Kalles sex liv fick vi igår se hur Kalle undersökte möjligheten att överge stressen och ekorrhjulet han nu sitter i för att i stället bli självhushållare.

Han fick också några tips om hur han skulle ändra sitt liv för att kunna leva friare.

Då vi gjort det Kalle önskar och inte var så imponerade av de råd han fick, så ska jag ge Kalle några bättre tips för hur han kan jobba för att bli fri.