Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 2 av 54

Vad finns det för strategier och livsfilosofier för oss som vill komma ur ekorrhjulet?

Från dagens podd och inlägg
Inlägg innehåller inledningen från dagens podd som också finns som textinlägg på Patreon. Inlägget i sin helhet är tillgängligt för de som stödjer podden och bloggen där.

Jag är uppväxt i ett konsumtionssamhälle, i en familj som trodde på konsumtion. Några av de vuxna jag träffat, som har färgat mitt liv och som jag tycker varit de mest intressanta och inspirerande personerna, har varit det främst genom att de konsumerat. Inte alltid vräkigt och stort utan ofta kul och klokt. Men likväl, konsumtionen har varit det som gjort skillnad.

Jag som person är fysisk – vilket ungefär innebär att jag hellre gör än tittar på – och jag är tävlings- och karriärsinriktad. Jag älskar att bli bekräftad och delar av mig står gärna i fokus. Som grädde på moset har jag och min sambo haft väldigt god köpkraft de senaste åren.

 

 

I det här sammanhanget har jag tyckt att konsumera – prylar, tjänster och upplevelser – har varit en bra strategi för livet!

Men nu när jag närmar mig 50-årsåldern så tycker jag, som alla vet som hängt med ett tag, att problemen med mitt sätt att konsumera ligger i att resultaten inte motiverar kostnaden.

Den naturliga frågan för mig blir då: hur ska jag leva livet? Finns det mönster, strategier eller förebilder som kan ge mig stöd i jakten på ett annat sätt att göra saker och ting på?

Vi ska närma oss den frågan från mycket hög höjd i dagens podd. Filosofiskt och abstrakt. Inte för att det är bättre så, utan för att vi ska inventera verktygslådan idag snarare än snickra.

Snickra ska vi göra i senare avsnitt.

Du läser eller lyssnar vidare här!

Hur – inte vad – ska vi göra för att få det liv vi önskar?

I mitt manifest – visst låter det fint – så har jag försökt beskriva en strategi för hur vi kan tänka kring våra tillgångar tid, energi och ekonomi. När vi pratar om det manifestet säger pratar vi mer om hur vi ska leva och tänka än vad vi ska tänka och göra. Jag önskar att jag hade förstått vad den skillnaden i fokus innebär långt tidigare i mitt liv.

Om du blir medlem på Patreon kan du läsa resten av inlägget.

Hur vi sparar på kostnaderna för mat och hushållsbudget

God morgon! Är du sugen på att tajta till budgeten nu i höst. Här är en video med information om vilken strategi vi använt oss av för att gå från att bränna hela inkomsten till att spara 50%.


 

Läs mer

Detaljerad nedbrytning av matinköp januari – vad var det vi köpte?

Detaljerad nedbrytning av matkostnader – februari

Detaljerad nedbrytning av matkostnader – mars

Prisreferenser på mat – något som nästan aldrig nämns men som är superviktigt!

Prisreferens – lista som du kan ladda ned eller läsa på din mobil

Meny vecka 11

 

Att bidra till samhället är att betala skatt – Vi som köper tid för våra pengar bidrar därför inte till samhället!

Det är lika bra att göra upp med den här frågan en gång för alla! Ska man få ställa sig utanför samhället som jag och min sambo gjort? Att använda sina pengar till att köpa tid som in sin tur får till följd att vi inte betalar skatt?

Ska det vara möjligt att avstå från att bidra till samhället så här godtyckligt?

Det här är en fråga som resulterar i en diskussion som lätt går att förirra sig i genom att prata kring faktiska exempel och hypotetiska diskussioner. Det är att börja i fel ände!

Vi tangerar nämligen grundläggande demokratiska värderingar i den här frågeställningen så vi måste börja med principdiskussioner.  Det gör mig ont att så många i vårt samhälle verkar vara så okunniga om de principiella skälen till varför vi ska få konsumera tid för våra pengar.

Min rätt till fria val – exempelvis kring arbetstid och utbildning – är inte underställd statens och samhällets behov!

Håller du inte med om detta så har vi problem. Stora problem! För det här handlar om principer. Det här handlar om vår rätt att välja utbildning och arbete. Arbetsomfattning och plats att bo. Om vår rätt att välja om vi ska ha barn och hur många. Det är samma fundamentala principer som gör att vi inte tvångssteriliserar människor vi inte vill se fortplanta sig eller aborterar foster där vi kan misstänka att de inte blir fullt arbetsföra. Humanism, människovärde och demokrati möts här. Vi mäter inte människor relativt dess värde att betala skatt – deras industriella produktionskapacitet! Vi tvingar dem inte i samhällets tjänst!

Nej, kom inte med något skitsnack om att jag kan bli sjuk och då ”säkert tycker samhället är värt att ha”. Jag har sparat pengar för att leva utan att jobba. Det är precis samma sak den gör som jobbar halvtid eller är föräldraledig gör. Det är bara att spar och uttagsformerna ser lite annorlunda ut! Och jag bidrar på så många sätt till samhället som du verkar bortse från om kör sjukvårdskortet redan nu. (Vi återkommer till hur lite senare).

Att säga att jag ska beakta mitt framtida vårdbehov eller statens behov av att finansiera järnvägsuppbyggnad i mina val är i princip detsamma som att säga att vi ska ha en vårdapparat som väger inbetald skatt mot vårdbehovet!

Självklart ska vi inte ha det så i Sverige! Det är så långt ifrån det svenska samhällets mest grundläggande värderingar vi kan komma! Men människor ställer ändå frågan som det vore den naturligaste sak i världen!?

De, utan att reflektera, kliver in i den klassiska uppgiften att styra folket för allas bästa! Det finns många kända namn i den skaran, men få vi vill ha på vår skärgårdsfest.

Känner ni till begreppet Gnurglor?

Gnurglan var bara ett av de många fantasidjur som Al Capp hittade på för sin serie ”Knallhatten”. Oftast var syftet att i satirisk form spegla någon del av samhället. För gnurglornas del handlar det om att dessa djur förökar sig asexuellt och snabbt, alltid är glada att stå till tjänst för människor, som underhållning och till och med som mat, och att de smakar jättegott när de är tillredda. De har inget skelett så inga delar av djuret går till spillo, ögonen blir perfekta som hängselknappar och morrhåren passar utmärkt som tandpetare. Med gnurglor i hela samhället, skulle ingen behöva arbeta mer. På det viset skulle gnurglorna, i satirisk form, bli slutet för underhållningsbranschen och livsmedelsmarknaden och därmed för kapitalismen och samhällsutvecklingen som helhet.

(https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Gnurglorna)

Allt som liknar och fungerar som gnurglor – i vårt samhälle är det fräst utdelningsmaskiner/eget kapital samt  självhushåll/småjordbruk som ligger nära – avskys av de som anser att vi är födda för att tjäna. Att vara en kugge i maskineriet. I ett samhälle där vi är födda för staten, kungen, kapitalets eller övermaktens skull så råder arbetsplikt; utbildning sker inom de områden som krävs för maktens skull och individer måste ju naturligtvis bosätta sig där det passar de som styr.

Det här är bland annat ett av skälen till att kommunistiska regimer i alla tider haft som sin högsta prioritet att avskaffa småjordbruk! Om så miljoner människor ska svälta ihjäl i processen ska alla göras till trälar!

Fan, hålla på med sitt eget och vara allmänt svårstyrd när man ska tjäna staten!

Att de här grundläggande principerna och mekanismerna inte står uppenbara för fler är skrämmande!

Grundläggande värderingar ger som konsekvens att vi har ett fritt val vad gäller deltagandet i samhället!

Tyvärr stannar vi oftast inte här i diskussionen. De vi möter duckar för principerna vilket skrämmer ännu mer. Med rimliga krav på slutledning och logik hamnar vi nämligen snabbt tillbaka till principerna ovan.

Ta det här exemplet:

  • Jobba heltid är ok.
  • Jobba halvtid är ok.
  • Inte jobba alls är fel.

Det hänger inte samman. Den som vill diskutera frågan om hur mycket vi ska jobba för samhället måste göra det utifrån någon logik, där halvtidsarbete, studieledighet och föräldraledighet måste vägas in. Det går inte godtyckligt välja det man gillar eller ogillar.

Exemplet ger att 1) det är bra att jobba heltid, hälften så bra att jobba halvtid och uselt att inte jobba alls.

Eller så 2) varje person som själv står för sin försörjning står fritt att välja arbetstid efter eget huvud.

Utan godtycke, utan att i stället använda sund logik så återförs frågan direkt till grundprinciperna ovan

Både svar 1) och 2) är möjliga men det är 2) som är del i vår värdegrund i Sverige.

Det här är alltså ingen svår fråga om de vi pratar med anser att samhället ska följa principer och logik.

Men oftast är det inte så där jag ser att frågan diskuteras. Det är konsekvensen av att vi inte för en diskussion. Jag har svårt att tro att det bottnar i något annat än att många redan bestämt sig för att man ska betala skatt och om man inte gör det är man smitare!

Egentligen tycker jag principdiskussionen ovan svarar på alla frågor för den som ger den lite tid.

Men jag ska trots det beröra två frågor som kommer upp. Först ut är frågan som handlar om att alla inte kan göra som vi. Den andra handlar om att jag egentligen inte köper tid för mina pengar, utan lever på avkastning på kapital, det vill säga någon annans arbete.

Men om alla gör som ni – Vi måste trots allt ha skatteintäkter

Alla kan inte sluta arbeta, det fungerar inte. Det är vi överens om. Historiskt har det här aldrig varit ett problem. För jobbar man inte så svälter man ihjäl. Och de flesta av oss undviker gärna det.

Det gör att det inte finns något grundläggande problem för samhället att fixa här! Vi hamnar naturligt i en situation där vi försöker överleva, samverka och skapa strukturer som underlättar våra liv.

Det behövs ingen stat för att upprätthålla individens överlevnadsinstinkt!

Så att säga att vi har ett ansvar gentemot andra är egentligen ett argument för att vi har ett ansvar att upprätthålla just den nu rådande samhällsstrukturen. Det är ett argument för att vi har ett ansvar för att bidra till att vi kan fortsätta mala ned berg och pumpa olja. Det är ett argument för att vi ska ge bort allt mer av våra barns uppfostran till samhället och ställa oss själva i lokaler utan fönster, för att producera.

Men jag ställer ju inte upp på det samhället. Så mitt avståndstagande är ju inte ett misstag eller ett sätt att smita. Jag har agerat på de stimuli och belöningssystem som finns. Jag jobbar gärna igen. Den som anser att det är viktigt bör rimligen verka för att jag återgår till arbetslivet genom ett erbjudande. Inte genom tvång.

Men det är ingen brådska med det. Min mening är att jag bidrar till samhället om en bredare måttstock används. Här är exempel på mina bidrag:

  • Mitt skrivande.
  • Fyra barn.
  • Självhushåll i ett område där jag bevarar kulturhistoriska värden.
  • Den konsumtion jag trots allt gör.
  • Vår familjs deltagande i lokalsamhället.
  • Mitt sätt att tillhandahålla kapital på kapitalmarknaderna.

Det är ju mitt liv som innehåller inslag av hållbarhet. Det är ju snarare hos mig man bör söka nya mallar än att tvinga mig in i ett system som framstår som allt mer absurt.

Mitt val att avstå att jobba bort allt tid i livet och försaka exempelvis barnen och att säga nej till kontorslandskap utan fönster som borde vara modellen. Inte paniken för att nedmalningen av berg inte kan fortsätta.

Hur kan det ha blivit så att det är mer moraliskt rätt att byta bil och flyga till Thailand än det är att vara hemma med barnen och laga sin egen mat? (Nu menar många säkert att jag tog i. Att solidaritet och gemensamt ansvar knappast handlar om det. Det är rätt. Logiskt så bör vi naturligtvis även debattera andra konsumtionsbegränsningar om vi pratar om att begränsa rätten till att köpa tid. Det innebär att antalet arbetstillfällen minskar och att alla då inte kan bidra till samhället. För mig understryker det här hur skruvat samhällssystem vi har idag).

 

 

Så ja, vi måste ha skatteintäkter. Vi måste ha barn och säkra nästa generation. Vi måste ha ett liv. Vi måste ha människor som skriver och debatterar. De som håller vårt landskap öppet och någon som producerar de ekologiska äggen du gärna köper. Om all min skatt jag redan betalt och alla mina bidrag till samhället inom andra områden inte är något värda så är vi tillbaka till inledningens principdiskussion. Då ser du inte mig som en människa utan ett produktionsredskap. En kugge med ringa värde vars uppdrag är att ställa in sig i ledet och arbeta.

Jag bidrar till samhället lika mycket som alla andra! Det ni vill tvinga på mig i form av jobb och skatt handlar om att ni vi säkra nuvarande samhällsordning. Inget mer, inget mindre.

Att ifrågasätta det måste vara min demokratiska rättighet!

Men du lever ju på avkastning på ditt kapital – Du är ju i själva verket parasit!

Nu kommer vi till den sista argumentet som ibland förekommer. Det är kopplat till själva upplägget som möjliggör att jag inte jobba. Det faktum att jag inte bara lever av mitt sparade kapital utan faktiskt förvaltar det också. Om vi köper hela argumentationen ovan så kan vi alltså fortfarande ha invändningen mot just mig och mitt upplägg baserat på det faktum att jag nyttjar möjligheten att investera kapital och leva på avkastningen. Det gör att jag dels 1) sällar mig till kapitalisternas skara samtidigt som jag 2) nyttjar det samhällssystem som jag nyss tog avstånd från.

Vi börjar med den första delen. Jag sparar och förvaltar kapital. Ja! Det är precis det vi gör när vi betalar skatt för att sedan vara föräldralediga; när vi betalar skatt och senare i livet tar ut det i form av pension eller när vi betalar skatt och sedan tar ut den i form av bidrag från vår sjukförsäkring.

Inte minst vissa högljudda individer på vänsterkanten försöker trolla bort korten genom att få samhällssystemet att framstå som något som fungerar fundamentalt annorlunda än livet i övrigt. Som något gott och vackert till skillnad från kapitalets smutsighet!

Men det finns ingen principiell skillnad i mitt sparande och mitt upplägg jämfört med det som gäller för pensionärer och föräldralediga. Den enda skillnaden är att jag baserar mitt liv på privat sparande medan mycket av det vi ser i det svenska samhället baseras på kollektiva lösningar.

Aktien vet inte om den ägs av en AP-fond. Bron vet inte om pengarna som finansierade den är lånade av staten eller av mig.

Jag har av det här skälet svårt att bemöta argumentationen, för jag tror frågan främst handlar om min privata äganderätt och då kopplar den till den principiella diskussionen i inledningen. Jag ser det helt naturligt att jag ska få äga och vårda tillgångar i privat regi.

Del 2, den som handlar om att jag dels ifrågasätter samhället samtidigt som jag nyttjar det, är mer principiellt intressant. Som jag var inne på så ser jag inte att samhället skulle krascha om alla växlade ner, men det skulle ändra förutsättningarna kring min kapitalförvaltning.

Är det ett problem?

För mig är det här en logisk konsekvens!

Om du gör dig friare så blir du mindre beroende av mig och mitt kapital. Allt hänger samman. Frihet handlar om att inte tjäna andra herrar mer än nödvändigt. Om du gör som jag så minskar det behovet. Vi får andra jämviktspunkter och andra lösningar.

 

 

Att styrkeförhållandet mellan dig och din omgivning förskjuts till din fördel är inget jag tänker förhindra. Jag vill understödja det! Men lösningen sitter hos dig! Det är du som tar din frihet, inte jag som ger den!

Den som anser att vi ska styra all konsumtion, även vår rätt till Thailand och nya bilar som vi var inne på inledningsvis, har problemet att vi får en ny jämviktspunkt om vi inte kör på som nu. Vi berörde det ovan. Så vi delar det problemet.

Du får avgöra vem som har mest principiella problem. Jag som söker nya jämviktspunkter i samhället eller de som anser att vi måste köra på som nu för att säkra samhället som vi känner, men samtidigt begränsa konsumtion.

Jag har tidigare varit inne på var frihetsrörelsen hör hemma ideologiskt

Det är dags att runda av! I ett vidare begrepp så pratar vi politik här. Jag var inledningsvis naiv nog att tro att mina tankar och mitt synsätt på livet skulle ligga nära den gröna vänsterns och blev förvånad när jag insåg att många vänsterdebattörer såg den rörelse, där jag är en del, som stora satan.

Nu förstår jag bättre varför. Mina tankar, och hela rörelsen där vi utifrån egna initiativ skapar egna lösningar, ligger mycket närmare anarkismen än socialismen. Den klassiska hippierörelsen var, trots att vi kanske tror det idag, inte alls populär i mer ideologiska vänsterkretsar, av samma skäl.

Min ideologi säger att vi ska ha en modernt samhälle där vårt kollektiva ansvar är stort. Jag är inte för en nattväktarstat. Men det ska ske i ett sammanhang där vi har starka och välmående individer. I ett hållbart samhälle. Där jag kan välja enkelhet.

Arbetstvång känns liksom lite överspelat!

Betala, annars bidrar inte det här inlägget till samhället!

Gillar du att läsa här? Tyvärr bidrar inte jag till samhället, enligt många, om du inte betalar för det här! Då blir det en jävla skillnad!

Du kan stödja mig genom att donera ett engångsbelopp via Swish på 0761-040603 eller genom att bli en regelbunden stödjare av bloggen och podden genom blogglösningen Patreon.

Där skänker du valfritt belopp – dock minst en dollar per podd om du vill lyssna på den – för att se och höra mig mer.

Bli stödjare på Patreon!

Om det fullständigt knäcker dina principer att betala 8 kronor får något samtidigt som du tycker att det är min uppgift att betala skatt så är du förlorad och jag hoppas att skosnöret går av på finskorna nästa gång du använder dem! Borgarjävel!

Tack för idag!

Ekonomi juli – Vi börjar ett liv som självhushållare!

Efter sex månaders uppehåll från våra väldigt detaljerade analyser kring vår månadsekonomi så börjar vi återigen föra kassabok och diskutera vår ekonomi. Den här gången i ett helt annat sammanhang än tidigare. Jag skulle gärna se att vi kunde hålla utgifterna ner mot 12 000/mån under många månader. Med nästan 6 000 kronor i månaden i barnbidrag samt lite studiemedel och föräldrapenning så skulle inkomsterna kunna hamna kring 10 000 kronor per månad.

Då är det inkomsterna från bloggen och lite äggförsäljning som ska till för att hålla oss flytande.

I helgen är det visning på lägenheten. Det var stendött i våras. Lite otur med timing; kanske lite högt utgångspris; en lägenhet och möbler som var sjaskiga efter barnaåren; och eventuellt en mäklare som inte riktigt fick bläck på papper gjorde att vi trots mycket högt intresse kammade noll i när vi försökte sälja.

Jag har – lite längre fram – tänkt göra lite mer samlat material kring kostnaderna och ekonomin som självhushållare, därför lägger jag inte ut materialet fritt längre. Vill du löpande ta del av materialet och vara med i realtid och kommentera så är det Patreon som gäller. Där hittar du junis utgåva som är tillgänglig för alla. Därefter är det stödjarna som kan ta del av materialet.

Läs julis siffror fritt på Patreon!

Det som gett mig mest frihet är nog att jag kunnat sänka kraven

Veckan som gått har handlat om frihet och strategier i livet. Det har varit ett manifest, ett inlägg till hur vi skulle hantera våra liv om vi såg det på distans, som i ett spel och så ett poddavsnitt som handlar om frihet.

Frihet har så många dimensioner att det är svårt att fånga vad det är. Som jag sa i podden så känner vi nog starkast avsaknaden av frihet i våra liv. Utan att definiera frihet så kan vi trots allt dela upp friheten i två delar. Det är 1) den fysiska friheten som exempelvis kan begränsas genom att vi sätts i fängelse. Även om den är väldigt annorlunda till sin natur så är det den här friheten diktaturer begränsar när det exempelvis begränsar yttrandefriheten för människor. Men det är också 2) en känsla.

Känslan av frihet hos mig har ökat sedan jag slutade jobba och sedan vi flyttade. Förändringen är stor! För att förklara vad som hänt så inser jag att det finns två sätt att se på saken. Det ena sättet att se på saker och ting handlar om att omgivande, kanske ska vi säga externa, faktorer ändrats. Exempel på det är:

  • Jag har kommit bort från min arbetsplats som varit stökig under många år.
  • Jag har kommit bort från stan, ut på landet. Mängden intryck har minskat.
  • Stressen under sommaren har minskat något helt otroligt jämfört med tidigare.

Det andra sättet att se på sker och ting handlar om att jag fortsatt förändra mig och mina tankar under sommaren så att externa faktorer tolkas och hanteras av mig på ett annat sätt nu än tidigare. Det kan formuleras som att jag inom vissa områden sänkt nivån på mina krav eller i princip helt strukit dem.

 

 

Vad som är hönan eller ägget vet jag inte riktigt. Tar vi arbetslivet så känns det som att jag hade krav, till exempel kring arbetsmiljön, som var rätt rimliga. Men som arbetsplatsen inte kunde möta. Då uppstod en stressfaktor som jag hela tiden bar med mig. Jag hade också tankar kring min karriär som var personliga och helt skapade av mig själv, som inte heller gick att möta på arbetsplatsen. Men det hade aldrig arbetsgivaren påstått heller så det var min egen konflikt.

I andra delar i livet så hade jag redan sänkt kraven ganska mycket. Vi pratar då om kläder, bilar, tillgången till egen yta i hemmet och mycket mer. Men jag exponerades trots det ganska mycket för krafter som ville att jag skulle klä mig i det senaste eller köpa fin grillmiddag till kvällen. Eller varför inte köpa ny bil! Det räckte med att jag åkte ned till affären för att köpa mjölk för att känslorna skulle aktiveras. Reklam och andra stimuli retade mina krav. Aktiverad dem.

Jag var också ständigt sliten av vardagslivet och längtade efter en lugn plats hemma även om jag inte vill ha mer yta att vårda i mitt liv.

Jag känner att jag har färre och lägre krav nu än tidigare trots att jag jobbat hårt för att sänka kraven under flera år. Precis som tidigare när jag sänkt kraven så reflekterar jag över frihetskänslan det ger. Det finns inget som är så befriande som att lägga kraven – eller föreställningarna om hur saker ska vara – i livet åt sidan.

Har du någonsin funderat över hur det skulle se ut om du skrev ned allt du hade synpunkter på, saker som du har krav på i någon form, på en lista? Om listan blir lång så är du per definition mindre fri!

Om du sedan tog en röd överstrykningspenna och markerade alla krav som inte var uppfyllda i ditt liv, hur skulle listan se ut då? Det som är rödmarkerat är stressfaktorer! Det jag lärt mig är att jag har en stor del i detta och att synen på livet inte behöver vara statisk.

Under hösten

Det finns en hel rad ämnen som är intressanta – kopplat till det jag skrivit ovan – som går att jobba vidare med. Under hösten tänkte jag arbeta vidare med hur vi kan öka vår frihet. Det som är planerat nu är ett antal inlägg och poddavsnitt kring strategier för viktiga delar i livet. Det är strategier som kan hjälpa oss att sänka kravbilden eller göra att fler krav möts. Materialet kommer presenteras på Patreon.

Läsa mer

Jag har berört det här området – våra krav på livet – tidigare. Läs och lyssna gärna på materialet i länkarna nedan.

Är du bortskämd och är du stolt över det?

Podcast: Avsnitt 14 – Vara glad och nöjd som uteliggare

 

Snart är man student igen! – Nolleperioden har börjat!

Jag ska läsa två kurser på högskolan i höst. En ganska omfattande kurs i kreativt skrivande och en kurs som handlar om coaching. Den är lite mindre. Idag har jag läst igenom allt material, kollat kurslitteratur och försökt förstå vad jag ska göra och när.

Båda kurserna är på distans och utbildningen bedrivs till stor del via en portal som universitet har. Där sköter man också en hel del administrativa sysslor som att anmäla sig till kurser, fixa lånekort till biblioteket, ändra adress med mera.

Det här borde inte vara så märkvärdigt och själva flödet är inte så svårt att förstå. Du är antagen och får ett välkomstbrev. Där står det du behöver veta. Du läser brevet och skaffar dig en användare på portalen som universitetet använder. Efter det är det dags att skriva in första föreläsningstillfället i almanacka, köpa kurslitteratur och invänta kursstart.

Det är principen! Praktiken är något helt annat! Du studsar mellan olika system: ska ändra adress men kan inte utan måste använda en workaround i form av tillfällig adress; tvingas använda lösenord som skulle passa kärvapenavfyringssystem och kan inte göra något klart för att du måste invänta dina registreringsperioder för kursen.

Det är så mycket som är konstigt i den här processen:

  1. Informationen skickas ut ungefär när vi förväntar oss. Men det vi ska göra går inte att göra ännu.
  2. Man använder en annan web-plats för att skapa användaren till sitt system men hämtar inte uppgifterna därifrån gällande exempelvis adress.
  3. Och mycket mer.

Det borde gått att skapa en knapp som säger något i stil med: Vill du skapa dig en användare och registrera dig för de kurser du är antagen på? Men där är inte universitetsvärlden riktigt ännu!

Hur som ska det här bli riktigt kul. Jag räknar med att låna mycket kurslitteratur men köper nog boken ”De kommer drunkna i sina mödrars tårar” som är första bok ut att läsa.

Podcast: Avsnitt 26 – När livet inte längre handlar om att leva, utan överleva

Dagens avsnitt handlar om hur jag sålde ut min frihet för andra syften och vad det fick för konsekvens. Och så pratar vi om poddens framtid.



Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!



Tänk om du agerade i ditt liv som om du spelade ett datorspel – Skulle du göra något annorlunda om du rattade en Sims?

I Onkel Toms stugas manifest skriver jag om strategier för att hantera våra viktigaste tillgångar i form av tid, energi och ekonomi. Manifestet är skrivet med distans till oss som individer och att jag försöker tänka rationellt kring hur vi kan spela livet smart.

I samband med att jag jobbade med materialet så var det inte långt till att fundera i tankebanor om hur vi skulle utforma våra liv om vi styrde oss själva i ett datorspel? Ett spel där vi hade information – i form av grafer och mätningar – om oss själva och våra tillgångar samtidigt som vi fattade beslut och styrde med lite distans. Hela tiden skulle vi arbeta med ögonen på spelets grafik som visade viktig information kring vår figurs välmående och status.

Att skriva manifestet var väldigt lärorikt för mig. Det blev så tydligt att jag aldrig fått med mig någon strategi för livet av någon viktig vuxen. Inte heller har jag haft någon sådan inspirationskälla genom livet. Jag har naturligtvis fått goda råd: undvik droger; studera och gör karriär och svär inte för det låter illa. Men vi har aldrig diskuterat vilken grafik jag behöver hålla tydlig för mig själv. Vad jag behöver mäta och agera på. Inte heller har vi diskuterat hur en klok strategi ser ut för att bygga upp tillgångarna i mitt liv eller mig själv.

Vad händer om vi går tillbaka till tanken att livet vore ett datorspel? Vad skulle finnas för grafik, vilken data skulle vi vilja och behöva se för att kunna styra vår figur? Vilka strategier skulle vi försöka utarbeta och hur skulle beslutsfattandet se ut?

 

 

Jag tror vi skulle ha en mätare som visar spelfigurens:

  • tillgängliga tid,
  • energi,
  • pengar,
  • antalet riktiga vänner,
  • upplevd lycka och
  • känsla av frihet – känslan av att kunna göra val och påverka sin situation.

Kort sagt så behöver vi nog mäta figurens tillgångar och välbefinnande.*

I ett spel skulle totalpoängen i spelet troligtvis skapas utifrån vår förmåga att hantera tillgångarna i spelet och på hur lycklig vår spelfigur är. När våra tillgångar ökar och vår spelarpersonlighet växer så borde vi kunna ”levla” och att nya möjligheter öppnas för oss.

Ett bra spel skulle förmodligen fungera som livet. Det skulle inte finns någon manual och inte heller skulle varje spelarpersonlighet reagera på samma sätt. Vi måste helt enkelt försöka förstå vad som gör vår figur lycklig och hur vi förvaltar tillgångarna smart under tiden vi spelar.

Det klart att vi kan röra runt lite i spelet och prova oss fram men jag tror att om vi ska ”dominera” så ska vi ha en mer strukturerad approach. Det är den som intresserar mig!


Jag punktar ned några nyckelord från det som kommit upp när jag funderat.

  • Det finns en tanke om att mäta och fatta beslut underförstått i spelidén.
  • Beroende på hur vår spelare reagerar på stimuli och vad vi som styr spelaren tänker så borde det gå att hitta lösningar – mönster och strategier – som fungerar bättre än andra för:
    • dagen,
    • veckan,
    • halvåret och
    • livet!
  • Vår poäng beror på både spelfigurens status och statusen på våra tillgångar.
  • Begreppet ”levla” att gå upp en nivå betyder att det finns en rörelse om man förvaltar och utvecklar spelfiguren och tillgångarna.
  • Exemplet blir väldigt fritt från ”känslor” vilket gör att vi – kanske – inte behöver ha en strategi för våra tankar, som lurar oss att spela spelet dåligt.  Det är distansen som skapar detta och det tar bort otroligt mycket komplexitet. Men i livet kan vi inte bortse från våra tankar och vår förmåga att styra våra känslor.

Om vi jämför med ett liv i ekorrhjulet så uppstår många och tydliga skillnader i förhållningssätt. I ekorrhjulet så:

  • fattar vi sällan stora och underbyggda beslut, eftersom
    • vi inte mäter något, eller
    • vill/kan fatta beslut som innebär några större förändringar. Vi triggar det kortsiktiga belöningssystemet om och om igen bara.
  • Finns sällan någon rörelse. Aktivitetsnivån är hög, men det blir sällan något bestående värde.

 

 

Jag vet inte om det här inlägget har någon speciell poäng som knyter samman allt på slutet. Det handlar mer om att prata om livet och strategier för livet. Genom att göra det så kan vi kanske bli lite klokare.

För oss fick livet fart och riktning när vi blev duktiga på att mäta och tydliggöra vår ekonomi och arbeta med beslut och prioriteringar. Vi kan säga att vi började spela livsspelet i stället för att bara irra runt. Allt hänger samman på något vis. Det går inte att fatta stora beslut utan data och det går inte att samla data om man inte riktigt vet vilket beslut som ska fattas. Så det handlar om att börja någonstans. Att ta sig ur ekorrhjulet handlar om att börja med något.

I vårt fall, och troligtvis för de flesta, är privatekonomin en väldigt bra startpunkt då den har egenskaper som gör att vi lättare ser livet som i ett spel.

 

 

Du får tillgång till manifestet genom att prenumerera på nyhetsbrevet nedan.



*Kanske har du spelat spelet The Sims vilket är bra nära det spel vi pratar om här. Ett spel som fått kritik för att sättet att mäta figurernas lycka är för onyanserat. Mer specifikt så blir tydligen figurerna i det amerikanska spelet inte glada av att betala skatt.

Vlog: Vi köper tid för våra pengar – Så enkelt är det!

Idag har jag gjort allt och inget. På sen eftermiddag drog grabbarna och jag och badade. Lite slött, inte så länge, men det var vi. Där och då. Häng med på vår lilla badtur och hör mig tänka högt kring känslan av att vara fri! Den är ganska tydlig en dag som denna!

Du får tillgång till Onkel Toms stuga genom att prenumerera på nyhetsbrevet. Gör det här: