Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 10 av 51

Podcast: Avsnitt 3 – Fyrtio timmar fritid

Det här avsnittet av Onkel Toms stuga handlar om fri tid, eller vår fritid. Vi diskuterar om vi har ont om fri tid. Vad vi kan göra för att greppa den fria tiden eller kanske bara upptäcka den.

 

 

 

Vill du läsa mer i anslutning till det som diskuterats i podden?

Är du trött och seg efter jobbet eller skolan. Kanske hänger det med in i helgen? Läs då gärna inlägget kring energinivåer.

Vanor är ett sätt att jobba med att uppnå saker i vardagen utan att sätta mål. Ofta ger vanor dessutom mer stöd i utförandet av något än mål gör inte minst genom att tröskeln för att faktiskt göra det man vill minskar.

Är det viktigt att skilja på fri tid och arbete och är det rätt? Här har jag tänkt högt om min upplevelse om att jag inte längre gör så stor skillnad mellan de båda.

Förr i tiden handlar om hur arbetsdagen såg ut för gubbarna när jag började jobba som 16-åring.

Har du orkat så här långt så kan du läsa lite om mitt ekorrhjul med 16 timmarsdagar.

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Kvalité på en blogg – Förberedelser inför bloggkvalitétsveckan

Jag ställde mig upp och försvarade bloggarna och bloggandet i veckan som gick och utmanade mina bloggkamrater att tillsammans med mig gör vecka 7 till en kvalitétsbloggvecka. De bloggare som ställde upp på det var:  

 

 

Tanken är att vi den här veckan ska diskutera vad kvalité är när vi pratar om bloggar och att förstå hur vi själva ska utmana oss till att bli bättre. Låt oss skrida till verket! Här kommer några av de punkter jag vill diskutera.

  • Vad gör ett blogginlägg bra och är en blogg med massa bra inlägg automatiskt bra? Vad är rätt balans?
  • Förutom att skriva inlägget, har jag som bloggare något annat ansvar?
  • Även om jag tycker jag gör det jag gör bra, finns det flera ”strängar att spela på” som skulle göra min blogg ännu bättre?
  • Hur balanserar jag andelen fakta och det värde jag kan bidra med mot att göra bloggen personlig och skapa en relation till mina läsare.
Är inte inlägg om bloggande din grej?
Läser du Onkel Toms stuga för inläggen kring frihet eller för att du är intresserad av privatekonomi. Då kanske du ska stanna läsandet här och komma tillbaka i morgon då det blir mer klassiskt innehåll på bloggen.

Under en period så kommer innehållet på bloggen ändras lite. Bloggande och inlägg om gården kommer blandas in i det klassiska innehållet i takt med att fokus allt mer styrs över på mitt liv som fri! Härligt va!?

Vad gör ett blogginlägg bra?

De som läser inlägget på Onkel Toms stuga ska tycka inlägget är bra är kanske det naturliga svaret här. Men läsarna är ingen homogen grupp. Inte heller är de valda av mig för att säkerställa att jag når ett visst mål och målgrupp utan det är verkligen en slumpad grupp människor som läser bloggens inlägg varje dag.

Innebär många läsare att inlägget är bra? I någon mening så är svaret ja! Ett inlägg som ingen läser är inte bra, så är det bara. Den vanligaste kritiken mot blogginlägg med dåliga rubriker och ”spamliknande” innehåll är egentligen inte att de är dåliga utan det är personer som retar upp sig på att inläggen har för många läsare, inklusive den som kritiserar.

För mig är kvalité när jag bloggar själv eller läser andras bloggar något som tangerar följande:  

  • Skribenten har tillfört något som gett inlägget värde. Hämtat kunskap, samlat data, format tankar eller språk på ett sätt som tillför något.
  • Skribenten lyckas fånga mig så att jag får en relation till bloggen och bloggaren.
  • Timingen är rätt.
  • Språket är rätt.

När jag tänker kvalité på Onkel Toms stuga så tänker jag på inläggen som så. Som fristående berättelser. Men sedan tänker jag också ett flöde. En sekvens av inlägg ska ge en samlad känsla av samanhang och koppling till bloggen.

Att verka på bloggar, poddar och Youtube handlar mycket om att ge. Det måste lysa igenom i allt!  

Sällan kan jag göra inläggen så bra att det klarar sig utan kommentarer. Vilket för oss in på nästa område!

Bloggarens ansvar

Inlägg där jag vet vem jag vill nå, ungefär med vilket budskap och där jag ser hur jag ska hitta mina läsare är ofta väldigt populära inlägg på bloggen. Populära inlägg med relevanta läsare får ofta bra kommentarer, vilket gör inläggen otroligt mycket bättre. Dessutom blir reklamen för den här typen av inlägg, exempelvis på sociala medier, enklare och mer relevant vilket gör att marknadsföringen uppfattas som mer seriös. För jag som bloggare har ett ansvar att fixa läsare till mina inlägg. Jag har ett ansvar att skola in läsarna på mig som blogg och bloggare. Ni ska veta när jag postar och ni ska förstå vilken utpost jag sitter på när jag rapporterar min verklighet!

Att spela på flera strängar

När skrattade du när du läste en ekonomi-, snål- eller personutvecklingsblogg senast? Finns det någon svensk bloggare som skriver sådan där inlägg som människor kokar kaffe till på lördagmorgonen och sätter sig två timmar med? Finns det någon ekonomibloggare som gör något roligt och intressant med sin person? Statiskt redogörande bloggar med ekonomer och ingenjörer som radar fakta och pratar nyckeltal finns det många. Blir bloggarna mjukare och mer inriktade på tankar och känslor så blir det lätt en orgie i eländesforskning.

Här har Onkel Toms stuga en enorm förbättringspotential! Här utmanar jag mig nästa vecka. Det måste med mer personen Anders bakom i bloggens inlägg. Det måste gå att göra budskapet mer lättsamt och tankeväckande.

 

 

Relationen mellan faktabaserat och relationsbyggande inlägg

Jag försöker läsa på och forska inför inlägg jag skriver utifrån de möjligheter jag har. Men det blir lite av ett ekorrhjul i sig. Precis som jag skrev ovan så måste jag bli bättre på att variera metoderna för att föra fram mitt budskap samtidigt som jag hittar rätt relation mellan fakta och relationsbyggande inlägg som handlar om mig och mitt liv.

Förstod ni hur jag ser på kvalité?

Kvalité har många dimensioner när det gäller att uttrycka sig genom det skrivna ordet. Om någon vill posta sina utdelningsökningar så spelar den aktören på en väldigt liten yta och har med min syn på kvalité ingen chans att leverera något som är intressant för mig. Att haka upp sig på storleken på den bloggarens annonsbanner eller rubriksättning är därför helt ointressant.

En bra blogg tillför något i varje inlägg och över tid. En bra blogg får ta lite tid.

Consector – Bolåneförmedling via nätet

Jag har fått möjligheten att intervjua Consectors vd Pontus Holgersson. Naturligtvis diskuterar vi Consectors tjänster, främst bolåneförmedlingen man jobbar med, men jag passade också på att prata marknadstrender, peer-to-peer lending och fråga om han tror att privatlånen kommer vara kvar hos storbankerna i framtiden. Inlägget är framtaget i samarbete med Consector men var från början inte tänkt att ta den här formen riktigt. Jag tänkte att jag skulle titta på och utvärdera just bolåneförmedlingstjänsten, men då starten för den tjänsten åkt något i tid så fick jag möjligheten att ha en dialog med Pontus Holgersson som är bolagets VD. Frågorna och svaren finner ni nedan!

 

 

Om du kort skulle beskriva Consector för de oinvigde vad säger du då?

Consector är det nya sättet att upphandla lån och krediter. Istället för att vända dig till ”gammelbanken” kan du på ett modernt och digitalt sätt få lån till bästa räntan. Vi ställer bankerna mot varandra och genom en digital budgivning får bankerna återkomma med ränteerbjudande och du väljer sedan den aktör som passar dig bäst. Consector arbetar med bolån, privatlån, billån och kreditkort och kan därmed vägleda dig i alla lånefrågor. Vi är tillgängliga online 24/7, via telefon och fysiskt om man önskar det!

Om jag behöver låna pengar varför ska jag i så fall vända mig till er och inte exempelvis Lendo?

Bra fråga, Consector är en fullsortimentbutik för lån tillskillnad från Lendo som bara arbetar med blancolån, dvs lån utan säkerhet. Vi lägger ner tid på varje kund och säkerställer att kunden blir matchad med rätt bank, detta resulterar i bättre villkor för våra kunder vilket vi ser stort värde av.

Hur ser betalningsmodellen ut för era tjänster. Jag antar att jag som kund inte betalar för tjänsten och att ni får betalt från långivarna. Stämmer det?

Vi får ersättning från bankerna när vi förmedlar en kund. Vi sitter på samma incitament som våra kunder. Dvs. kan vi hjälpa en kund till lägre räntevillkor tjänar kunden pengar, banken får en ny kund och Consector får ersättning för förmedlat kunden. Ett så kallat ”win win win” för alla parter.

Kommer ni ge mig transparens så att jag själv kan bestämma vilken aktör som är bäst, eller kommer ni presentera en aktörs erbjudande som det “bästa”?

Consector presenterar alltid alla aktörer som ger ett anbud. Det är viktigt att det är full transparens och att kunden kan välja det erbjudande som kunden tjänar mest på.

Hur ser du på peer-to-peer lending? Vad tycker du talar för den traditionella modellen med lån i en bank som ni företräder?

Då vi har en fungerade bankverksamhet i Sverige samt då ränteläget är lågt erbjuder oftast banken bäst ränteerbjudande. Detta sätter våra kunder ett stort värde på. Om ”peer to peer” aktörer kan konkurrera med traditionella banker och skapa bättre och mer attraktiva ränteerbjudanden är vi positivt inställda till detta.

Elskling.se verkar fått med sig samtliga energibolag i sin lösning medan jag inte sett någon liknande tjänst kring lån i någon form. Finns det ett motstånd hos bankerna att vara med hos en effektiv mäklare som riskerar att sänka priset på lån?

Det tar tid att förändra ett beteende. För inte allt för länge sedan föddes man in i en bank och var ofta banken trogen hela livet. Idag med digitala tjänster är det enklare att jämföra och byta bank. Detta medför att det är nytt för många banker att arbeta med förmedlare. Succesivt förflyttar sig även traditionella banker mot vår typ av tjänst och om bara ett antal år är säkerligen majoriteten av bankerna med i vår kanal precis som att samtliga energibolag arbetar med elskling.se.

Ni är inte själva en bank utan förmedlar andras produkter. Hur ser bankerna på er närvaro i näringskedjan utöver det vi redan diskuterat? Jag antar att det hos långivarna finns aktörer som vill äga kunden direkt och de som inriktar sig på att jobba via förmedlare. Stämmer det? Hur ser storbankerna på Consector? Kommer de erbjuda sina tjänster via er?

Vi arbetar redan idag med några av storbankerna. Kunderna är redan idag i vår kanal och ser stort värde i att kunna jämföra flera bankers erbjudande samt upphandla digitalt. Då vi är mer snabbrörliga än bankerna, kan erbjuda fler lånealternativ och utvecklar kundanpassade lösningar där kunden sätts i fokus kommer vi öppna upp för fler kunder och vår förhoppning är att fler storbanker ser värdet av detta.

Ni satsar på att förmedla bolån. Det gör er väldigt intressanta tycker jag. Finns det någon speciell utmaning kring bolån jämfört med in blanco lån?

Bolån kräver mer administration, mer handläggning och är oftast en betydligt längre process. Detta kräver givetvis att vi har likvärdig eller mer kompetent personal än bankerna. Då alla banker idag inte arbetar med förmedlare är det givetvis en utmaning även att få dessa banker att börja samarbeta med oss.

Finns det etablerade aktörer på bolånemarknaden som gärna jobbar via er förmedling eller kommer vi få se nya aktörer via er vad gäller just bolån?

Det kan definitivt komma upp nya aktörer. Nya bolånedirektivet öppnar upp för internationalisering och jag tror inom kort att vi kommer se att utländska aktörer vill komma åt Sveriges bolånekunder.

När får vi se bolånetjänsten?

Vi kommer släppa upp vår bolånetjänst online under slutet av Q1 eller början av Q2.

Jag har vid några tillfällen jobbat via storbankernas webb-tjänster för att få lånelöfte i samband med att vi tittat på bostäder. Det har varit minst sagt ett lotteri. Swedbank, som jag var kund hos, kunde inte få ur sig ett svar på väldigt “enkla objekt” medan SBAB fungerade utmärkt. Är bolån en “commodity” som går att handla över ett webbgränssnitt?

Vi gör allt för att bolån ska vara en ”commodity” som ska kunna upphandlas digitalt. Vi är inte riktigt där än men kan erbjuda kunden en digital resa vilket är en lång bit på vägen.

Ni är även i startgroparna med en tjänst som gäller kreditkort! Vad är det för något?

Vi har sett en stor efterfrågan från marknaden och våra kunder om en enklare tjänst att hitta rätt kreditkort. Vi har därför under en längre tid utvecklat en kreditkortstjänst. Med en professor i matematik har vi analyserat majoriteten av Sveriges alla kreditkort och ska genom ett antal personliga frågor kunna guida dig till rätt kreditkort. Denna tjänst släpps inom kort.

Ni har under 2016 tagit in kapital via riskkapitalbolag. Vad gör er intressanta att investera i? Vem är den naturliga ägaren av en tjänst som er i framtiden när ni mognat? Är det rimligt att tro att ni kommer ses som försäkringsmäklarna och ägas på samma sätt eller kommer det att bildas en ny nisch med “Fin-tech” bolag där ett bolag som Consector naturligt hör hemma?

Vi har idag en stark ägarkrets som är mycket långsiktiga i Consector. Idag är vi väldigt nöjda och stolta över våra ägare och har svårt att spekulera om framtida ägarstruktur.

Kommer vi att få se Consectorkontor på stan i framtiden? Att den traditionella banken kommer tillbaka men via låneförmedlare? Lite som vi ser i amerikanska städer eller på vissa håll nere i Europa.

Vi kommer i huvudsak fokusera på att utveckla marknadens bästa online plattform för upphandling av olika lån. Men precis som du frågar finns det många kunder som önskar fysiska möten. Det innebär att vi säkerligen kommer etablera oss på geografiskt viktiga städer. Tekniken gör det även möjligt med digitala möten vilket vi kommer lansera inom kort.

Sista frågan! Utlåning till privatpersoner borde vara en marknad som är mogen. Som borde präglas av konsolidering och prispress men så verkar det inte alls vara. Tvärtom så verkar bankerna kunna höja sina räntemariginaler och hela branschen känns rätt vital med nya aktörer och nya tjänster. Kanske beror det på storbankernas oligopol, teknikförändringen eller på den stora tillgången till kapital som finns på grund av riksbankens generösa penningpolitik. Hur tror du att jag som slutkonsument kommer se på banken och traditionella banktjänster i framtiden?

Marknaden kommer ändras, det är en tidsfråga hur snabbt det kommer gå. Makten kommer förflyttas från bankerna till kunden. Kunderna efterfrågar digitala tjänster och då vi fin-tech är mer snabbare och mer lättrörliga är min tro att kunderna väljer oss före banken. Bankerna kommer bli mer av produktleverantörer och vi tjänsteleverantörer som ger kunderna upplevelsen medan bankerna står för produkten.

 

 

Vad tror ni, kommer vi få se en liknande utveckling på bolånesidan som vi fått på elavtalen där vi går in på elskling.se och väljer lämplig leverantör? Själv räknar jag med att testa bolånetjänsten så snart den är i drift, så får vi se vad Consector faktiskt levererar!

Stegen mot frihet – Januari

Tanken är inte på jobbet varje minut nu om jag ska vara ärlig och jag tror detsamma gäller min sambo! Gud vad vi längtar efter att få runda av våra liv i sin nuvarande form och flytta ned till vår lilla gård. När jag skriver det här är det 87 arbetsdagar kvar och 135 dagar totalt tills vi börjar våra sabbatsår. Nedräkningen nedan visar på sekunden tiden till midsommaraftonens morgon klockan 6 då jag räknar med att vi vaknar som fria!

 

 

Nedräkning - Sabbatsår
[wpcdt-countdown id=”2317″]

 

Vi tittar på Mandelmanns på TV4 och på SVTs 100 procent bonde och formligen lider av vårt inrutade lägenhetsliv, och räknar dagarna som ni ser!

Men några steg mot friheten i januari tog vi trots allt:

  • Båda har ansökte om två års tjänstledighet, det är lite oklart om vi fått det ännu, men vi tror att det är ok.
  • Vi har köpt växthus. Ett stor tunnelväxthus på 40 kvm som vi räknar med att montera under påskveckan.
  • Vi har fått hem fröer och börjat förbereda för odlingssäsongen. Det står små små tomatplantor, purjolök och olika kryddorväxter i fönstren hemma.
  • Vi har säkrat en enklare parkeringsplats i området så att vi kan skaffa egen bil.
  • Vi har en lösning vi föredrar för avloppet och har startat dialogen med kommunen.

Det som är viktigast för oss nu är att säkra att vi kommer igång så snabbt som möjligt på gården när vi flyttar ned vid midsommar. Vi bodde där sex veckor förra året och har god förståelse för vad själva boendet där innebär. Men vi odlade inte så mycket då som vi tänkte odla framöver, inte heller hade vi några djur då. Nu ska vi odla mer och dessutom dra igång verksamhet med höns och kaniner direkt efter midsommar.

Det är inte bara vi vuxna. Tre av fyra barn är också väldigt intresserade av att komma iväg. Den äldsta är mer skeptisk. Det var hon som tog det som ett personligt straff att flytta förra gången vi gjorde det. Men lite har hon mjuknat faktiskt. Inte minst de kvällar vi tittat på Mandelmanns tillsammans är hon i riktigt i gungning kring var hon faktiskt står.

Jag och min sambo är sedan länge förbi de svåra valen och ser bara framåt nu. Med vårt upplägg så flyr vi inte något längre, vi övergår till något annat. Ett liv med egenproducerad mat, matlagning och egen skog att sköta. Men vi skaffar inga stora djur, gör inga stora investeringar eller sätter några högtravande mål kring vad vi ska äta, hur det ska vara odlat eller vilket foder djuren ska ha. Vi räknar med att vi kommer växa in i det här. Bara det att vi har ett gigantiskt växthus är något helt nytt och det kommer ta oss lång tid innan vi kan utnyttja det till fullo.  

Februari

Februari blir lite av en mellanmånad. Det här är vad vi har planerat sedan tidigare:

  • Fixa transportbur till kaniner och höns, åtminstone börja sökandet. Det här måste gå att hitta begagnat. 
    • Troligtvis kommer vi köra flyttkartonger i de flesta fall om vi inte hittar saker som personer vill slänga!
  • Inredning till hönsen. Vatten- och foderskålar mm. På samma sätt som ovan måste detta gå att hitta mycket begagnat. 
  • Skicka in ansökan om att anlägga avlopp.

Jag kommer börja leta bil mer aktivt sista veckan i februari.

Det är också dags att titta på vad vi ska studera och se över det vi behöver för att söka till Universitetsstudier även om jag inte tror att vi behöver ansöka i februari.

 

 

Du hittar mer om gården och planeringen här.

 

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Snart står vi där! Pengarna är på kontot och livet som ekonomiskt fri ligger framför oss. Det känns som inget kan gå fel, eller?

Tanken i det här inlägget är att gå igenom och försöka kartlägga vilka risker som kan göra att vårt liv som ekonomiskt fria får ett slut i förtid. Inlägget är gjort i samarbete med en av bloggens läsare, Storugglan, som gett värdefull input samtidigt som han varit lite ”speaking partner” i jobbet. Det är också från Storugglans, och Kalle56s, önskan om att titta lite mer på olika förvaltningsupplägg som inlägget har sin grund. Jag ville nämligen inte diskutera möjliga sätt att förvalta pengarna innan jag visste vilka risker som jag stod inför och som jag ville beakta. 

Redan nu kan jag säga att jag kommer fram till vissa slutsatser i inlägget som är värda att diskutera så tveka inte att kommentera! Efter den inledningen är det dags att komma till skott!

Som jag ser det finns det tre delar vi behöver titta på och analysera.

  1. Humankapitalet! Ett finare ord för dig och mig. Vi som är fria.
  2. Samhället och omvärldsfaktorerna.
  3. Kapitalförvaltningen.

Om vi först börjar med att bara spåna vilka risker som finns – vi är ju så problemorienterade här – så pratar vi vidare sedan!

Humankapitalet

  • Super ner oss – får tolkas bredd som en oförmåga att styra våra liv
  • Tappar förmågan till kostnadskontroll
  • Skilsmässa
  • Någon drabbas av allvarlig sjukdom
  • Tappar kontakten med arbetsmarknaden
  • Tappar kompetens och relevans för arbetsmarknaden

Samhälle och omvärdsfaktorer

  • Hög inflation
  • Bidragsförändringar
  • Skatter
  • Krig
  • Konfiskation
  • Ekonomisk kollaps
  • Svag ekonomisk tillväxt – svag börsutveckling – låga räntor

Kapitalförvaltning

  • Bolagsrisk
  • Börskrasch
  • Bostadskrasch
  • Ränteförändringar
  • Valutaförändringar
  • Likviditet – Hur lätt kan vi omsätta tillgångar i pengar?
Vad gör vi med riskerna?
Att identifiera en risk är bara en del i helheten.

Bra riskarbete hanterar följande aspekter på en risk:

  • Risk – Själva risken i sig 
  • Konsekvens – Konsekvenserna om risken faller ut 
  • Indignationsfaktorn* – Hur illa är det om risken inträffar (1-5)
  • Sannolikhet – beskriv hur stor sannolikheten är att risken inträffar (1-5)
  • Riskvärde – Indignationsfaktorn x Sannolikheten
  • Åtgärder – Vad gör vi för att undvika risken eller minimera konsekvenserna om den faller ut?

* Inom exempelvis projektledning så skulle jag säga att det här värdet är ”skadan” en risk orsakar om den inträffar. Säg att vi jobbar med Melodifestivalen så är sannolikt allt som gör att man inte sänder i tid en katastrof medan ekonomin, och vissa delar av kvalitén i det man skapar är underordnad. För en privatperson som bygger ett hus kan prioriteringarna vara annorlunda. Indignationsfaktorn får här vara värdet jag ger en händelse och den betecknar hur frustrerad jag skulle bli om jag fick gå tillbaka och jobba av den anledningen.   

Flexibilitet och anpassningsförmåga – Indignationsfaktorn

Innan vi jobbar vidare med riskerna så tycker jag att det är värt att reflektera över beroendet mellan olika risker och dess konsekvens. Ju mer vi kan arbeta och ju fler intäktskällor vi har, exempelvis, ju mindre blir sannolikt konsekvensen om en risk kring kapitalförvaltningen faller ut. Detsamma gäller troligtvis om vår ekonomi är flexibel med en låg andel fasta kostnader.  

Det som gör den här typen av arbete lite speciellt är att målet – att leva som fri – inte är väldefinierat och den upplevda kostnaden av en förlorad frihet, det jag kallar indignationsfaktorn, varierar från person till person (kanske ska båda vuxna göra en var för sig) och ibland också varierar för en person över tid.

Det finns trots allt några allmänna sanningar och det är att konsekvensen, och sannolikt indignationsfaktorn, beror av hur flexibel situationen är som fri. Som jag ser finns det två nyckelfaktorer.

  • Total kostnadsnivå samt andelen fasta och rörliga kostnader.
  • Vilja, förmågan och möjligheten att tjäna pengar, som fri, vilket innebär arbete i någon form.

 

 

Mitt försök till riskanalys baserat på våra ingångsvärden

Jag tog riskerna ovan och matade in dem i ett kalkylark, som ni hittar här, och så sorterade jag dem efter riskvärde. De tre högst rankade riskerna blev då:

Mina tre topprisker.

Riskerna hänger samman med varandra och är också kopplade till marginaler och flexibilitet. Men några slutsatser tycker jag vi kan dra baserat på den information vi har:

  • Att förlora pengar snabbt, exempelvis genom att vi måste dela på förmögenheten, eller för att ett företag som utgör en stor andel av vårt kapital går i konkurs, är bland det värsta som kan hända. Dels sker det snabbt, dels är förlusten av kapital permanent.

En mer långsam nedgång i kapital är mycket enklare att hantera för oss. Sannolikt är också en nedgång i börsvärde, i form av en börskrasch, hanterbart om börsen återhämtar sig inom 18 månader och vi i huvudsak varit exponerade mot index.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att vi ur ett förvaltningsperspektiv ska använda breda förvaltningsalternativ för vår förvaltning.  

Nästa grupp av risker har alla samma värde: 

Gruppen av risker som kommer direkt under toppriskerna.

Nästa steg i riskanalysen verkar nu handla om några frågor om oss i familjen: 

  • Kostnadskontroll och förmågan alt. viljan att jobba. 

Vad gäller kapitalförvaltning så är vi framme vid två frågor: 

  • Totalavkastning vs. risker kopplat till volatiliteten på förvaltat kapital. 
  • Valutarisker.
Två helt olika synsätt!
Går vi i pension för evigt och gör en total exit från arbetsmarknaden eller går vi i ”lättpension” och sätter igång och jobbar med det vi vill?

Traditionellt så är råd kring pensionsförvaltning för de som ska leva på pensionen och tänkt sig göra det som klassiska pensionärer. Vi ser nog mer våra pengar som en del i vårt arbetade och vill att de jobbar väl. 

För oss – med vår syn på arbete – innebär det här att jag är positiv till en stor andel aktier i portföljen och väldigt skeptiskt till räntepapper som läget ser ut nu på marknaden. Räntepapprens förväntat lägre avkastning uppvägs inte av det eventuella ”skydd” de kan ge mot börsnedgångar. 

Vi bygger vårt resonemang på att vi hela tiden är villiga att jobba, även om det är i lite andra former än tidigare. 

Valutarisken? Jag ser risken som väldigt liten att ha en stor andel pengar i Sverige men kommer använda globala indexfonder för att förvalta delar av vårt kapital framöver. 

Så, hur tänker ni kring risker och riskhantering?

Till bloggarnas försvar!

Snackisen de senaste dagarna har varit kring det allmänna missnöje som finns kring utvecklingen av oss ”ekonomibloggar”, om jag nu hör dit. Jag skulle vilja bemöta kritiken lite och diskutera lite bredare, av flera skäl faktiskt.

Om vi börjar med att titta lite på kritiken som finns kring bland annat:

  • reklam,
  • hur ofta vi postar,
  • grötig layout,
  • inläggskvalité, och
  • trovärdighet

så är jag lite förvånad. Ja, reklamen ökar. Ekonomibloggare med många läsare och en aktiv läsarskara utgör en väldigt intressant målgrupp för en rad företag och intresseorganisationer. Men det blir väl självreglerande, om vi inte besöker bloggar på sikt som inte kan göra något bra med reklamen så kommer de marginaliseras och självdö. Jag har själv svårt att se att jag skulle läsa en blogg som är ett rent reklamblad samtidigt som jag har respekt för att det finns ett intresse av att få vissa intäkter på bloggen. På så vis skiljer sig inte en privat blogg som den här från någon annan media.

Trovärdigheten kan knappast heller vara ett problem. På vilket sätt har den här bloggen en trovärdighet? Den har ett budskap, ja. Det får inte komma bort eller modifieras för mycket för att föra fram ett reklambudskap, men att trovärdigheten påverkas av att jag för fram att det går att handla reservdelar från Tyskland eller att det finns en webbsida för de som vill hitta rabattkuponger ställer jag mig lite frågande till. Detsamma gäller många av mina bloggkollegor. Vi är bloggar som har 200 – 2000 visningar per dag, saknar tydlig ansvarig utgivare och referenser som styrker det vi tycker och tänker. Inte heller går det att utläsa bloggarens utbildningsnivå eller erfarenhet då personerna bakom nästan alltid är anonyma. Attributet trovärdighet är inget jag skulle sätta främst under de premisserna!

Inläggskvalité är också ett bekymmer. Ja, många inlägg är av låg kvalité på många bloggar tycker jag, men om vi ser på läsarstatistik och feedback så delar inte många just min uppfattning. Jag har väldigt svårt att se att inläggskvalitén på olika bloggar förändrats speciellt mycket på senare tid. Det finns de som kommit snett i sina reklambanners och jakt på följare på sociala medier, men det var knappast några stora kvalitativa bloggar från början som sedan helt tappat styrfart.  

 

 

Vi som gör får alltid kritik – gynna det som är bra!

Kritik är ointressant! Det är grundregel nummer ett om man, som vi bloggare gör, gör något offentligt.

Lyssna på vad kunden vill ha men förstå vem din kund är! Det är grundregel nummer två om man jobbar med att saluföra en produkt. Går det inte att formulera vad ni vill ha så går det inte att möta era önskningar. Ja, jag förstår att vissa vill ha en minimalistisk bloggdesign, utan reklam, med diamantvassa inlägg var tredje vecka. Men vad är det värt för er? Er konkurrent är 1 500 personer som vill ha en daglig avstämning, en personlig relation och en blogg som gör livet lite bättre varje dag. Om det så är i det lilla. Kanske räcker det med att få reda på att bloggare X köpt fyra HM aktier. Trivialt? Ja! Skapar det en blogg med inlägg som har värde för framtiden? Nej! Vill människor läsa? Ja!

Jag tycker vi ska bejaka att såväl bloggar som bloggare utvecklas och experimenterar. Jag kan känna en enorm frustration över att Utdelningsseglaren får massor av kommentarer när han frågar vem som läser bloggen medan jag kan lägga åtta timmar på ett inlägg och få två. Men vi har inte samma kundgrupp, inte samma läsare och utforskar olika sätt att kommunicera med vår publik.

Jag har läsare som föreslår ämnen. Läsare som bidrar med inlägg och personer som jag har som bollplank när jag jobbar fram inlägg. De verkar ju med mig på ett sätt som gynnar dem och mig. Jag ser gärna mer av det. Alla ni som varit frustrerade i blogginlägg eller kommentarsfält de senaste dygnen. Lägg gärna samma kraft på att berätta för mig hur ni gärna ser att podcasten utvecklas, eller fila på ett inlägg på er egen blogg och skicka det till mig innan för att se om jag ha några synpunkter eller vill skriva ett mötande inlägg. Eller varför inte delta i utmaningen längre ned!

Podcasten är i dagsläget helt fri från reklam. Den är ett oskrivet blad och jag ser gärna olika intressanta samarbetsformer framöver.  

Det vi ser är en marknad som utvecklas, det tycker jag är intressant!

Som en bloggare med intresse för ekonomi och investering så tycker jag bloggosfären är intressant just nu. Jag trodde bloggar hade toppat som begrepp 2007 men utvecklingen är fortfarande fantastisk. Inträdesbarriärerna är obefintliga och kundlojaliteten låg. Betalningsviljan för visad reklam är löjligt låg samtidigt som betalningsviljan för innehållet på bloggarna är begränsad.

Samarbetena är få och nätverken nästan obefintliga.

Var ska det här ta vägen? Det tycker jag är en riktigt intressant fråga!

Du är utmanad!

För den som haft synpunkter på bloggarnas kvalité och själv bloggar så skulle jag vilja komma med en utmaning! Dela det här inlägget! Skriv ditt eget svar på det här inlägget och tala om vad du anser vara kvalité. Så diskuterar vi det under kommande vecka och definierar mål för högkvalitativa inlägg veckan därpå, det vill säga vecka 7. Vi tar alltså vecka 6 på oss att förbereda och sedan gör vi vecka 7 till kvalitétsbloggvecka! Är du med?!

Podcast: Avsnitt 2 – Det enda vi kan vara säkra på är att vi är fria nu ft. Farbror Fri

Avsnitt nummer två innehåller poddens första gäst: Fantastiska Farbror Fri. 

 

 

 

 

Fantastiska Farbror Fri och jag pratas vid en lördagsmorgon om bloggande, frihet, sparsamhet, grå tid, hur mycket pengar som behövs för att bli fri och vilka risker som finns med vår inriktning i livet. Vi hade knappt pratat upp oss när vi startade men sedan gick tiden fort! Det är ju viktiga grejer vi pratar om och det märks att vi pratar om ämnen vi brinner för. 

Inspelningen är gjord via Skype och lämnar, för den kräsne, lite att önska men vi gör det bästa vi kan med de medel som bjuds. 

Vi ser fram emot att höra era frågor, påhopp, feedback och allmänna hejarop i kommentarsfältet.  

Fantastiska Farbror Fris blogg hittar ni här! Eller varför inte följa honom på Twitter om ni inte redan gör det. 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Om det inte finns någon som tycker annorlunda ska du vara otroligt skeptisk

För många år sedan jobbade jag i bredbandsbranschen då det var guldgrävarstämning där. Hela Internet och IT-hypen stod på toppen och alla såg bara möjligheter. En period jobbade jag med tjänsteutveckling på det som hette Utfors – numera Telenor – som byggde ett enormt kraftfullt stomnät med enastående kapacitet. Men det var inte utan att det var lite oroligt i leden. Vad skulle näten fyllas med? Svaret var enkelt; Mediatjänster var det ända som var i närheten av att kunna motivera den enorma bandbredd man förberedde. Var kunde vi då hämta inspiration? Jo, längst fram med bilder, filmer och tjänster till slutkund via Internet var klassiska porrimperium. En verksamhet som i princip uppstått genom möjligheterna som föregångaren videobanspelaren skapat. Nu skulle porren vissa vägen in i framtiden!

Alla visste det! Porren var det som skulle göra Internet till en ekonomisk succé. Det svenskägda Private noterade sig på teknikbörsen Nasdaq i USA. Hustler och Playboy fick hålla seminarier om betallösningar på nätet, microbetalningar och säkerhetslösningar för att skydda sitt innehåll.

Samtidigt var debatten i Sverige massiv. Internet är bara porr. Att öppna en webb-läsare är som att gå in i ett sunkigt porrdistrikt i Amsterdam skrev krönikörerna i pressen. Politikerna var upprörda och det började diskuteras porrkonsumtion på hotellrum för den som minns. En rad aktörer med helt olika bakgrund och agenda trumpetade ut samma budskap: 

  • Internetleverantörer och tjänsteutvecklare som gärna såg att porrindustrin visade vägen för hur Internet skulle utvecklas, även om det inte hade något speciellt intresse i porrindustrin.
  • Porrindustrin själva som såg stora möjligheter till börsnoteringar och höga värderingar – de sågs helt plötsligt som teknikbolag med skyhöga värderingar – som hela tiden påtalade möjligheterna och den stora besökstillströmningen.
  • Politiker och intresseorganisationer som använde porren som spegel för att kunna bygga och skapa stöd för sina åsikter.
  • Tidningar hängde på eftersom de vet att porrdebatt säljer.

Men vad sa bredbandsoperatörerna i mindre rum? Vad sa trafikstatistiken i näten? Jo, stora betalsiter för porr bidrog inte ett skit på totalen till trafiken i näten. Kring millennieskiftet så var det så kallad peer-to-peer (fildelningstjänster) som stod för trafiken i näten.

Youtube var en tung spelare redan då men endast i USA och främst mellan klockan 15-18 på eftermiddagarna. Det var kidsen som lekte med Youtube efter skolan.

 

 

Det här var första gången jag själv såg hur verkligheten och bilden av verkligheten skilde sig åt. Det fanns ingen som hade något som helst skäl att ställa sig upp och säga ”porrindustrin är en marginell aktör på Internet”. Många hade dock ett intresse av att säga motsatsen.

Bara något år senare kom Ecpat – en organisation som jobbar mot sexövergrepp på barn – med skräckrapporter. De innehöll data som vid närmare granskning var helt bananas. Men ingen ville säga emot. Ingen hade något att vinna i att argumentera emot de som jobbar för utsatta barn.

Porr, sex och övergrepp är laddade områden och de är också typiska områden för masspsykosliknande tillstånd. Det blir moderna häxprocesser där det inte finns någon som har intresse av att säga emot.

Men det här händer inte bara när det gäller kontroversiella ämnen. Ett annat område är exempelvis investeringar. I synnerhet i diskussionerna kring förhoppningsbolag så kan det uppstå en väldig uppståndelse kring möjligheterna samtidigt som ingen har något för att belysa problemen eller riskerna.

Så nästa gång du hamnar i ett läge där alla intressenter verkar ställa in sig i ledet och säga samma sak så ska du tänka på varför ingen inte tycker tvärt om, eller någon sådan röst åtminstone inte hörs?

Finns det kopplingar till begreppet politisk korrekthet kanske du undrar om du kommit så här långt? Ja, det finns likheter, men i mitt tycke inte som de som använder begreppet alltid vill. De som använder termen ”politiskt korrekt” antyder ofta att de säger en sanning som bör sägas. Ofta säger de i praktiken inte något vi inte redan hört. Men det finns tillfällen då saker som är relativt bra i vårt samhälle får bli hackkyckling för att många krafter vill använda det som sin plattform och bas. 

Ett enklare liv, är det ett tecken på misslyckande?

Jag postar om ett inlägg  som jag postade första gången september 2014. I slutet fyller jag på med lite reflektioner från de år som gått.

En amerikansk blogg som heter Be More with Less hade för en tid sedan ett inlägg som handlade om fördelarna med Downsizing – inte så konstigt om man ser till bloggens namn kanske – som tog en oväntad vändning. I stället för att predika för de redan frälsta minimalisterna som nickade förstående i kommentarsfälten började flera personer prata om varför man drar ner på utgifterna och att skälen nästan alltid är ofrivilliga (utanför minimalistskaran alltså).

Jag tror logiken är så här: Vi ska sträva efter att öka vår konsumtion. Att lyckas i denna strävan är samma sak som att lyckas i livet. På samma sätt skulle då det omvända gälla, nämligen att en minskad konsumtion är ett misslyckande, eller kanske snarare att endast ett misslyckande i livet och karriären skulle vara skäl till att minska sin konsumtion? Jag ska inte vrida och vända allt för mycket på orsak och verkansambanden utan konstatera att bloggarens inlägg kom att belysa en konflikt; den som frivilligt dra ner på kostnader, bostadsyta och prylar gör frivilligt det som de flesta gör allt för att undvika.

 

Vi kan nog lätt ha fördomar om amerikaner och tro att ovanstående är typiskt amerikanskt. Det kanske det är, men vi har sett liknande tendenser i vår omställning i lilla Sverige. Ja, jag får känslan av att många i vår omvärld undrar lite över vad vi håller på med faktiskt. Här är några frågor som dykt upp sedan vi började förändringen:

  • Ingen bil? Har du blivit av med körkortet?
  • Ingen bil? Kommer inte barnen bli retade i skolan? *
  • Att inte unna sig något orkar ni inte med så länge!
  • Men skulle inte ni kunna ha ett hus?
  • Vad har ni gjort? Har ni behövt frigöra pengar?

Nu har vi flyttat till en rätt så fin adress och lägenhet och när människor väl förstått det så verkar inte vår stora omställning längre så ekonomiskt orienterad. Det verkar gör många mycket tryggare – konsumtionen fortsätter tror dom – och det blir mest frågor kvar kring valet att leva utan bil. Men visst finns det hos många ett frågetecken om vad som ligger bakom och visst får jag ibland känslan av att vissa tycker att vi misslyckats med något även om det inte är klart med vad. Att gå bort från Mercedes, 8 rum och kök, husvagn, självgående gräsklippare mm. var ju att gå bort från det som många strävar efter. Jag törs inte ens tänka på vad som hänt om vi satt oss i hyreslägenhet i ett invandrartätt getto, då hade vi väl blivit anmälda till socialen av någon i familjen eller på arbetsplatsen!

Om andra undrar vad vi gör så är det inte så konstigt att jag själv undrat ibland, av flera olika skäl.

  • Kommer vårt minskade beroende av pengar leda till att vi får lägre inkomster framöver? Skapar vi en negativ spiral? Beslut kring jobb och karriär påverkas kraftigt av att vår ekonomi förbättras snabbt, det är helt klart.
  • Kan vi upprätthålla det här läget eller kommer vi snart ”röra om igen” med husköp, hembio, vinterdäckslagring, bil och spolning av hängrännor?
  • Kommer jag att känna ett tryck av att visa mig lyckad med någon dyr statussymbol?

Om vi kommer påverkas negativt i någon del på grund av vår livsstilsförändring återstår att se. I så fall är det nog troligast kopplat till lön och karriär där drivkrafterna bakom att jobba förändras hos både mig och min sambo. I vissa korta möten med andra kommer naturligtvis också vår framtoning som enklare och mer ekonomiskt begränsade vara oss till last. Men inget av det vi sett så här långt antyder att något annat än ”less is more” är vägen att vandra.

Jag ska avsluta med att säga att även om vissa blir förvånade, eller till och med provocerade, över våra val och förändringar så är många också väldigt förstående och uppmuntrande. Främst verkar förmågan att styra om vårt liv så radikalt som vi gjort vara något som många ändå beundrar.

Blogginlägget som startade den här diskussionen hittar du här: The Upsides of the Downsize.

*Innan svärföräldrarna riktigt förstått att vi bor på en fin adress så var dom faktiskt rädda för att barnen skulle bli retade om vi inte hade bil. Oron var helt kopplad till att vi skulle signalera ekonomisk svaghet, inte att barnen skulle bli mobbade för att vi var miljömuppar eller på annat sätt avvikande.

[2017-01-31] Jag tänker inte riktigt kring frågorna på samma sätt längre som jag gjorde för nästan 2,5 år sedan. Många av våra val har blivit ”oss” och vår referensram har ändrats. Samtidigt har vi blivit mindre låsta i våra tankar och mindre oroade vad gäller förändring. Men det finns stunder då jag känner mig som kusinen från landet i mina enkla byxor, trasiga skor när jag står lite småsvettig efter cykelturen. Andra tillfällen jag reagerar är när jag är inne i andras hem när jag är ute på uppdrag som vicevärd. Så skitigt, trasigt, ”omysigt” – i bemärkelsen att vi saknar inredningsprylar och stämningsskapare –  som vårt hem är är ovanligt. Eller rättare sagt, det finns inte där vi bor.

Men alla val kommer inte från förenklingarna och sparandet. Det faktum att vi har fyra barn bidrar till skitigheten. Till tvätthögen och de trasiga möblerna.

Diskussioner som ger nya insikter

När jag gick ut med Kickstarterkampanjen för att samla pengar till min pod så slängde jag med tre erbjudanden om personligt samtal med mig och tre möjligheter att få synas på bloggen eller vara med i podden på något vis.

Jag har nu haft kontakt med fyra av de sex personer som anmält intresse. Två av personerna har jag suttit och pratat enskilt med.

Här kommer några tankar kring de möten och diskussioner vi haft.

Det första som slår mig är att vi bara har pratat livssituation. Inte hur vi ska spara, investera, kapa försäkringar eller hantera en partner som inte vill vara med på senaste idén. Nej, vi pratar trötthet, stagnation och vardag. Vi har pratat om 20 – 30 år till i arbetslivet i samma lunk eller vansinne som nu.

Vi som pratar med varandra är välutbildade, reflekterande och har lyckats bra i karriärsrejset. Men nu finns det ingen naturlig fortsättning. Vad gör vi då? Vi känner att vi måste göra något, men inte vad som helst, utan vi måste fundera ut rätt svar. Det optimala svaret. Utan verktyg och stöd söker vi svaret på en fråga vi inte riktigt lyckas ställa och än mindre besvara.

Insatsen är dessutom enorm, ett felsteg kan kosta oss allt. Livet, karriären och vår fina utbildning är inte längre byggstenar som vi skapar vårt fantastiska liv från utan de är ankare med kort kätting som håller oss nere och begränsar alla våra val.  

 

 

Reglerna vi spelat efter är lite förenklat:

  • Vi jobbar och tjänar pengar.
  • Vi konsumerar pengarna.
  • Repetera.

Men nu har vi pengar, och vi kanske till och med har tid. Men vi vet inte vad vi ska göra med oss själva. Modellen vi följer ger inget svar på hur individen som ska jobba och konsumera ska hanteras. Personalen i systemet är inte nöjd och vi som chef över oss själva vet inte hur vi ska hantera det! Personalen kanske säger upp sig eller så har den redan gått sönder. Tagit sjukledigt.

Är det medelålderskris? Kanske! Är det avsaknad av utmaningar. Troligtvis! Är det en förvåning över att livet kan behöva förändras? Helt klart!

Vill du prata enskilt med mig så kan du skicka ett mail. Du hittar adressen i vänstra marginalen. Jag kan bara prata med ett fåtal människor så först till kvarn är det som gäller. I Kickstarterkampanjen satte vi priset till 250 kronor för ett tillfälle. Det kan vara ett riktmärke även denna gång.