Min dotter avskyr Donald Trump – Är det rimligt?

32
55
Tro mig när jag säger att jag inte anser valet av Donald Trump vara höjdpunkten i amerikansk politik.

Min dotter på 12 år avskyr Donald Trump och anser Obama vara det närmaste Jesus man kan komma i jordelivet. Med tanke på att vi nästan aldrig ser på nyheter eller diskuterar amerikans politik hemma så kan jag tycka det är märkligt. Det finns definitivt inget starkt ställningstagande från mig eller mamma som min dotter kan grunda den här avskyn, mot Trump, eller beundran, för Obama, på.

Utifrån dialogen jag haft med min dotter så verkar åsikterna kommer ifrån nutidsorienteringen i skolan och från kamraterna. Skolan har en mycket ambitiös strategi kring nutidsorientering och ser ofta på nyheterna tillsammans på lektionstid i form av exempelvis Lilla Aktuellt. 

Tro mig när jag säger att jag inte anser valet av Donald Trump vara höjdpunkten i amerikansk politik.

Det här är ett – extremt men också tydligt – exempel på att mina barn uppfostras av systemet och sina jämlikar i stället för av sina vuxna föräldrar. Jag som har annorlunda inställning i många vardagliga frågor undrar ju inte så lite över hur jag ska förhålla mig till det här. 

Problemet är inte att min dotter har så svårt för Trump, det är i många avseenden värre att hon har en så positiv bild av Obama. Problemet är att skolan anser att nutidsorientering betyder att man hänger med i nyhetsflödet och tar ställning till det om sägs och att det inte finns någon strategi för att hantera två viktiga aspekter som följer med det:

  1. Måste vi lyssna på de som anser att de styr över oss och respondera på det de säger?
  2. Lärarens bild av verklighet tillsamman med det barn i årskurs sex kan ha med sig in i ett ämne som nutidsorientering är löjligt begränsad och ofta väldigt uniform. Addera stadstelevisionen på det och vi hamnar i en väldigt smal åsiktskorridor. Att befästa lärarens, kamraternas och stadstelevisionens bild av verkligheten är inget jag tycker skolan ska lägga tid på!   

Det skolan lär min dotter är delvis vad hon ska tycka och att hon ska lyssna på husbondens röst (tänk politiker och andra auktoriteter) och respondera på det även om det är helt ointressant. Inte hur hon ska förhålla sig till information eller hur hon ska styra sitt liv som fri medborgare. 

Samtidigt så är utbildning ett av de mest centrala delarna i frihetsbegreppet. Utbildning är frihet och en börda som är lätt att bära. I det avseendet tycker jag trots min negativa inledning skolan gör ett bra jobb. Bra utbildning bygger starka individer med hög integritet. 

Mixed feelings alltså. Det är trots allt något som skaver!

Jag tror jag – eller vi – som vuxna måste ta ett ökat ansvar för att förmedla kunskap och värderingar till vår dotter. Hur det nu ska gå till.

32 KOMMENTARER

  1. Intressant, har varit inne på liknande tankar när barnen kommer hem och reproducerar könsroller som inte ser ut så i vårt hem… Men alternativet blir ju att de istället flyttar in enbart i familjens åsiktsbubbla?
    Jag tänker att man får försöka banka in i dem att det finns många sätt att uppfatta världen?

    • Hej AnnaPanna,

      Könsroller är definitivt ett område som typiskt passar här.

      Jag kanske var otydlig, jag inser det när jag läser andra kommentarer. Jag vänder mig inte så mycket mot åsikterna som min dotter har, de är inte så märklig, men de är väldigt korrekta och väldigt “snäva”. Så jag vill inte att min dotter ska vara i vår åsiktsbubbla nödvändigtvis. Jag vänder mig emot att skolan inte verkar se att de är i en bubbla och inte har så stort intresse att peta hål på bubblan.

      Se också svaret till von Spadrig!

  2. Jag har inte samma negativa bild av skolvärlden. Därför lite förvånad över dina erfarenheter.

    Hur det ska gå till att förmedla kunskap och värderingar? Inga problem, är min erfarenhet. Är man beredd på att lägga tid på att diskutera allt mellan himmel och jord och att notoriskt läsa läxor tillsammans så ger det sig. Roligt är det också! Då kan man så frön till eget tänkande och förståelse för att det oftast finns fler infallsvinklar än man tror.

    Men då tror jag också att det är Sokrates maieutik man ska använda sig av. Inga föreläsningar ?

    Nu när ni vuxna checkar ut har ni ju också, som du själv konstaterat, tid med sådant här. Kan se framför mig hur kul ni kommer att ha.

    • Hej Storugglan,

      Jag tror din modell är rätt, men den kräver ju tid och engagemang. I takt med att många av oss snurrar hårdare i jobb och konsumtion så minskar möjligheten att hjälpa våra barn.

      I vårt fall blir det ökat fokus från i höst.

        • Det är dock elitistiskt. Det förutsätter att någon leder samtalet och då mot någon typ av förutfattad mening om vart det borde bära hän. Om förlossaren av kunskap inte är ödmjuk nog att själv vara aningen oklar över “det rätta svaret” riskerar det att kunna gå riktigt galet.

          Sokrates menade sig inte veta något egentligen. Är fundersam över detta. Låter ju ödmjukt. Men ödmjukheten stämmer inte med viljan att få andra att föda fram kunskapen. Det som kommer fram kan vara starkt styrt och frammanipulerat.

          Samtidigt som vem som helst alltså har kunskapen latent inneboende i sig och kan förlossas genom sokratisk metod så är Platon förespråkare av ett strikt hierarkiskt samhälle med Filosoferna på toppen som de enda verkligt upplysta. Nä, det är något lurt här. Får inte ihop det.

          • Som vuxen tror jag man ska vara både medveten om sitt övertag och öppen för nya infallsvinklar som den yngre samtalspartner bjuder på. Min erfarenhet är att bara genom att ställa väl genomtänkta frågor kan man visa på olika aspekter av en företeelse. Väcker tankar i olika riktningar men kan också visa på skepticismens gränser.

          • Jag bad min dotter läsa inlägget 🙂

            Hon var inte imponerad av mitt språkbruk. Något så jäkla obegripligt hade hon aldrig sätt och när vi kom till kommentarerna så gav hon upp på Sokrates maieutik. Men vi pratade vidare lite. Hon hade svårt att förstå att det fanns andra sanningar kring Trump – som att jänkarna kanske valde den minst sämsta kandidaten, dvs att Clinton var ovalbar av många – men lite bet det. Hon anade att det fanns andra sanningar och andra infallsvinklar.

  3. Bra inlägg detta! Din dotter, liksom de flesta andra barn i svensk skola, är tyvärr offer för dagens undervisning. När jag gick i skolan var det fokus på kritiskt tänkande och källkritik. Bara det faktum att man använder oseriösa källor som “Lilla aktuellt”, DN eller SvD säger ju en del. Merparten av innehållet i dessa medium är inget annat än vinklade referat av utländsk rapportering alternativt eget tyckande som självklart är vinklat i inte sällan vänstervriden anda. Så mycket för undervisning i fritt tänkande, källkritik och kritiskt tänkande i svenska skolan idag.

    Kanske skulle skolorna undervisa mer i hur man lär sig avgöra vad som är fakta och vad som är tyckande? Samt lära barn att förstå orsakerna bakom varför vissa saker förhåller som det gör.

    Kan tänka mig hur lärarna framställer Trump som “ond” för att han struntar i Paris-avtalet just nu. Problemet är väl att lärarna förmodligen också är ganska dåligt insatta i bakomliggande orsaker.

    Men men, som tidigare konstaterats, det är inte skolans uppgift att uppfostra barnen, det är föräldrarnas uppgift.

    • Hej Fenton von Spadrig,

      Jag inser att inlägget kan läsas som du gjort och det är inte direkt emot min andemening. Men det är bara halva bilden. Jag tycker skolan i vissa delar kunde vara mer fria i tanken och exponera barnen för mer “alternativa” idéer. Man lär sig exempelvis vad plast gör med miljön, men att vi skulle leva annorlunda snackas inte mycket om. Eller bilkritiska idéer verkar min dotter aldrig hört.

  4. Väldigt intressant inlägg!
    Min älsta är ju bara 4 än men visst märker vi redan dessa tendenser från förskolan.
    Vilka färger man får ha på sig, vad som är fint och fult, vad som man får och inte får göra.
    En dag sa en pedagog till mitt barn att gå ner från bordet (på lekplatsen) “man får väl inte sitta på bordet hemma heller?!”
    Fast vi har inga sånna rigida regler hemma. Och det visste ju pedagogen inget om.
    Jag tänker att ju äldre de blir, desto mer kommer vi att behöva jobba med detta. Prata om vilken världsbild skolan lär ut. Disskutera om det är rätt eller bara delvis rätt.
    Kanske föregå med gott exempel och visa att vi inte bara sväljer löpsedelsrubrikerna med hull och hår.
    Hur gör ni när ni pratar med barnen om detta?

    • Hej Händelsevis,

      Jag ställde ju i princip samma fråga som du. Hur gör ni? Är det ett problem? Är det inte just ett barns rätt att ha en enkel världsbild. Som sagt, min äldsta är snart 13 år, och då börjar frågan skava på allvar.

      Vi har som regel haft väldigt duktiga lärare kring våra barn. Men de är samtidigt en väldigt homogen skara utan utbildning eller verktyg för att prata om så svåra frågor som vi delvis berör här.

  5. Men Onkel Tom… vad kräver du av din 12-åring? I den åldern läste jag böcker ur Vita serien och lekte fortfarande med My little pony. Tycker det är sorgligt när man förväntar sig näsan vuxenhet av barn. Låt dem vara. Kärlek är vad de behöver och då blir de väldigt förnuftiga och trygga som vuxna.

  6. Skolan är intressant ämne, tycker man får lära sig mycket bra saker.
    Men kanske skulle det ibland vara bra att söka själv vad som hänt istället för att läsa en bok, ex historia. Var Sverige tex helt neutralt i ww2?
    Nej det kan man nog inte säga..enligt mig.

    Trump har man väl inte hört ett gott ord om på svt?
    Ok han kanske inte är perfekt, men helt usel är han nog inte iaf.

    Har fått för mig att de flesta lärare är sossar och vrider det då lite efter hur de tycker 😉

    • Hej Fredrik,

      Som jag varit inne på tidigare. Det är inte bara vad som sägs utan att begreppsbubblan är så liten som irriterar lite. Jag bryr mig inte om om läraren är sosse eller SDare egentligen om skolan hade ett sätt att förhålla sig till olika åsikter och ingångsvinklar. Men det har man inte och då får man köra Lilla Aktuellt så man håller sig i en perfekt åsiktsbubbla.

  7. Det ingår enligt lag i svenska lärares uppdrag att främja demokrati. Och om de skall följa det är blir de ju naturligtvis tvungna att lära ut att Trump öppet motarbetar demokrati och världens framtida utveckling. Man kan ju alltid anklaga politiker för olika dolda agendor, men Trump är ju väldigt öppen med dessa mål, att han vill stödja diktaturer och motarbeta demokrati och rikedom.

    Om vi jämför med andra framgångsrika ledare i den fria världen som Thatcher, Reagan, Clinton, George Bush, Merkel, och för all del Obama så är ju skillnaden glasklar. Vissa hatar Thatcher (höger och homofob), andra hatar Obama (vänster och gjorde staten större).

    Men alla i ovanstående lista har det gemensamt att de åtminstone trodde på en framtid där alla blev rikare genom samarbete och där demokrati var att föredra framför diktatur. Det är den stora distinktionen. Det är mer än tramsigt att få detta till handla om höger och vänster.

    Personligen tror jag att såväl Obama som Thatcher var bra för världen, även om Thatcher nog hade större inflytande (vi får se). Men att förklara för barn att Trump är antitesen till allt som har byggt världens rikdeom de senaste två hundra åren tycker jag är mer än rimligt.

    • Hej MacTracbac,

      Jag har ingen lust att ta Donald i försvar. Men att exempelvis vara mot Obamacare är inte odemokratiskt. Just Obamacare är en av de frågor som min dotter lyfter fram. Som debatterats. Men inte förklarats på ett sätt så min dotter kan få en känsla för några andra åsikter än “fri sjukvård är bra”.

      Jag är inte heller emot din beskrivning av Donald som ett litet barn och känner oro för att en av världens rikaste länder inte har en stadsman som ledare. Men det vore kanske läge i skolan att försöka förklara varför Clinton inte var valbar för en stor grupp amerikanska väljare. Det verkar Lilla Aktuellt glömt bort i sin bevakning och därmed skolan.

      Jag tycker ju demokratiutbildning ska beröra även mina punkter ovan och att demokratiundervisning aldrig kan handla om att predika vad som är “rätt”.

      • Jag tolkade din rubrik och problemställning som retorisk. Som ett sätt att få uppmärksamhet och engagemang bland läsarna. Struntade därför i frågan om Trump. I sak tänkte jag dock som MacTrabac när jag läste vad du skrev.

        Trump är ett så allvarligt hot mot demokratin att det kanske inte är underligt att dina punkter inte riktigt får plats. Jämför en liknande diskussion om Putin, Erdogan etc. Den som tycker att jag tar i kan lyssna på Sam Harris samtal med historikern Timothy Snyder om hans bok On Tyranny: Twenty Lessons from the Twentieth Century:

        https://www.samharris.org/podcast/item/the-road-to-tyranny

        • Tack för tipset. Jag sa lyssna och se.

          Men så vi är på samma våglängd. För mig är Trump ett problem. Ja, men han är också ett symptom. Att peka på hans narcissistiska läggning och obildade uttalanden är för mig ett billigt sätt att fly problemen. Som att halva USA inte ansåg att Clinton var valbar. Eller att många amerikaner inte hela tiden tänker på offentlig sjukvård.

      • ” Men att exempelvis vara mot Obamacare är inte odemokratiskt.”

        Där håller jag definitivt med dig. Det är ju USA en fullkomligt vanligt åsikt bland republikaner. Jag ser i högsta grad repubklikanerna som ett demokratiskt parti. Förr om åren har jag oftast föredragit dem framför Demokraterna.

        Men vad som väldigt tydligt tyder på att man är odemokratisk är att säga att man är det! T.ex. genom att alltid förespråka diktatur, alltid tala illa om demokrati. Det här gör ju Trump med häpnadsväckande konsekvens. Han framstår ju i det mesta som obildad och oberäknelig, men just på den här punkiten har han ju uppenbarligen ett program: han är för diktatur och mot demokrati. Det är den enda ideologiska punjkten där han verkligen är tydlig,

        Sen förstår jag också att du egentligen var mer intresserad av att diskutera skolans uppdrag och lärarnas rättigheter och skyldigheter. Det är en betydligt svårare fråga och det var väl därför jag undvek den.

        Jag har inget riktigt bra svar. Men jag kan tala lite om min egen erfarenhet. Jag bor med min familj i Turkiet, varifrån min fru också kommer. Du kan kanske gissa att barnen får lära sig en hel massa värderingar och sanningar omöjliga att ifrågasätta. Liksom du är jag inte ens i Sverige direkt i samklang med den allmänna folksjälen (om jag ombeds uppge en politisk fråga jag brinner för brukar jag säga vuxna syskons rätt att gifta sig med varandra, för att jag tycker att det principiellt viktigt. Det får sällan resonans.).

        Hade mina barn gått i svenska skola hade jag, liksom du, förklarat för dem att jag inte höll med om allt och att det finns andra sätt att se på saker. Men här är mina åsikter skiljda från vad som antags som sant i skolan att det vore direkt skadligt för mina barn om jag förklarade mina åsikter för dem. Det är trots allt förbjudet i lag att tala illa om landsfadern.

        Som ung fann jag det mycket stötande att det fanns inskrivet i svensk lag att skolan var skyldig att lära ut demokratiska värderingar. Inte för att jag motståndare till demokrati (tvärtom), utan för att jag fann det principiellt illeberalt. Som vuxen har jag dock större förståelse för att det av rent praktiska skäl kan vara en rätt lämplig regel att ha.

        • Kul insikt att höra en förälder i Turkiet. Det ger oss ju lite perspektiv på livet här där vi kanske har lite av ett i-landsproblem i det jag beskriver.

          Sen tror jag hela världen står inför en stor förändring. Internets faktiska inverkan i våra liv börjar märkas på allvar. Information är svårt att kontrollera. Vi blir mindre uniforma. Jag kan vara del av en kult på 1 000 människor spridda över världen och hämta mina influenser och referenser i från helt skilda nätverk en skolkamratens exempelvis. Jag tror det är det “fake news” har sin grund och jag tror det är utifrån det vi reagerar allt mer på den bild som är allenarådande i Lilla Aktuellt.

          Så vi är inte Turkiet, men vi har svårt att förstå vad “demokratiska värderingar” är i grunden tycker jag.

  8. Sen får jag hålla med om att det är ett problem att så många utanför USA har en så överdrivet positiv bild av Obama. Han var mer eller mindre en vanlig amerikansk president, förutom att han var karismatisk och talför än genomsnittet. Kanske lite smartare.

    • Han fick ju Fredspriset! 🙂

      Postumt säger man när man får utmärkelser efter sin död. Vad det heter med ett finare ord när man får utmärkelser innan man gjort något vet jag faktiskt inte.

  9. Det är inte lätt att värja sig mot smygindoktrinering, särskilt inte för barn. Vi har också gått igenom diskussionerna om Obama-Trump med vårt barn (lite äldre än erat äldsta) och på frågan “varför har de valt just honom” så försökte vi ta upp jämförande svenska exempel. Skulle en kvinnlig moderat ha röstat på Mona Sahlin när det begav sig bara för att hon är kvinna? Knappast! Det krävs mycket för att byta parti och i det här fallet så har väl amerikanerna nån info som vi här borta i Europa saknar som gjorde att de röstade som de gjorde.

    Annars så hade jag mina duster med förskolan då det begav sig. Det var väldigt mycket saker som pojkar gjorde utan att nån höjde på ögonbrynen ens, men när flickorna bara höjde rösten så blev de genast tillsagda “inte bråka, inte göra så” (gissa vad som hände om de slogs?). För att inte tala om att flickor gärna sätts som “stötdämpare” mellan två pojkar som inte kan låta bli att knuffa på varandra vid samlingarna! Jag höll på att bli galen på DEN behandlingen. Detta på en förskola som fått alla möjliga kvalitets- och pedagogutmärkelser.
    Man kommer helt enkelt inte undan indoktrineringen från alla möjliga håll. Vi indoktrinerar också barnen och frågan är om vi ens försöker att låta bli? Vi vill ju att de ska tänka efter själva men… det är ju trevligt om de har samma måttstockar på livet som sina föräldrar.

    /Spargrisen

    • Hej Spargrisen,

      Problemet för mig är egentligen inte att någon har en åsikt (inom mina godtyckligt satta gränser). Det är när åsiktsbubblan blir för snäv jag böjar en obehaglig känsla på något vis. Och när åsikterna och bubblan blir så inmallade att de blir begränsningar för mina barn jag får problem.

      • Håller med. Att veta och förstå att det finns en åsiktsbubbla är en insikt som man kan förhålla sig till. Värre är det för dem som inte inser att den finns och är mitt i den. Vare sig det är barn eller vuxna.

  10. Att du ens behöver friskriva dig från någon politiker i andra sidan världen för att inte påhoppas av PK-maffian tyder väl på att inte bara dina barn utan alla vi lever i den “pk-bubblan”. Det är ju glasklart att skolan inte är objektiv längre som den en gång har varit utan mer styrs av “värdegrund”, “allas lika värde”. I teorin är allt detta väldigt vackert så man blir tårögd. I praktiken innebär de att man ska hugga huvudet av de bästa eleverna så de sämre inte ska må dåligt. Alla blir lidande.

    Allt gott.

    • Ano Nym,

      Här är det inte bara Trump som provocerar. Här är man onyanserad om man säger att man tror att man slår sina påsar samman när man gifter sig! 🙂 Så jag tassar varligt!

      Jag vet inte om skolan var bättre förr, men jag vet inte om den blivit så mycket bättre.

      För övrigt anser jag att Jan Björklund borde utvisas ur landet eller sättas dit för högförräderi!

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna