Men om man bara sparar, vad blir det då kvar av livet?

Jag har en arbetskamrat som är som jag för knappa 10 år sedan.

Han har snygga kläder. Han är vältränad och igång. Han springer halvmaratons och är i farten. Han har fin ny bil och han är full av energi. Semestrarna med barnen gör sig fantastiskt bra på sociala medier. Sa jag att han har många barn? Vacker ung fru och fantastiskt hus? Och så är han en bra bit i karriären!

 

[wp_ad_camp_4]

 

Här sitter jag och delar ut råd. Fetare än någonsin. I trasiga kläder. Jag cyklar på sin höjd till jobbet och när jag inte cykelpendlar så sitter jag och skriver framför en dator. Jag klagar ofta över att jag är för trött och slö och som grädde på moset – eller om det är lök på laxen – så meddelade Facebook häromdagen att jag inte varit aktiv alls på tre veckor och faktiskt borde skärpa till mig! Mina barn är odågor, min sambo är inte så ung längre och det hus vi ska flytta till saknar rinnande vatten och avlopp. Min karriärsutveckling kan mest liknas vid urinstrålen på en gammal man. Det är inte ens en båge med en eventuellt höjdpunkt någonstans innan den sakta sänker sig mot marken. Nej, det är en deprimerande droppande resa mot botten! 

Jag känner mig lite som de feta och otränade LCHF-prästerna som svämmar över webben med sina råd. Följer man deras kostråd ska man bli smart, snygg, frisk och smal. Att dom själva är sjuka och feta, samtidig som många verkar ha svårt att  ta sig igenom en gymnasieutbildning, ska man bortse från.

Läser du här är du lurad helt enkelt! Eller så kanske du är en av få som insett ironin och läser här lite som en ”freak show”!

Om det finns något som är bättre i mitt liv jämfört med min arbetskamrat så är det väl i så fall det faktum att jag sitter i en arbetsyta med fönster. I övrigt har jag gjort allt bakvänt!

Ja, förresten. Min jobbarkompis har tagit ut sin nya bil som förmånsbil. Inte nog med att han får betala dyrt för ny bil, han har dessutom bundit upp sig i ett trepartskontrakt där ett av villkoren är att han ska fortsätta jobba kvar på samma arbetsplats han är nu. Annars uppstår merkostnader och strul! Att ta sabbatsår från månadskostnaderna kan han fetglömma!

Sedan var jag inte riktigt ärlig. Visst är jag tjock och otränad idag, men jag har faktiskt hållit på med lite andra grejor ett tag som varit riktigt kul. Så jag har fått prioritera, men jag har inte haft tråkigt när jag tränat mindre. Inte heller är avsaknaden på träning eller min svåra fetma ett direkt kopplat till min snållivsstil. Snarare har jag fått större möjligheter i mitt nya varande. Och jag tror ingen skulle anse att jag var energilös faktiskt.

Förresten så träffades vi på firmans gym för ett tag sedan. Min jobbarkompis var tvungen att stressa rätt rejält för att hinna med allt. Det är jag färdig med. Att klämma in saker i vardagen var och varannan dag kan någon annan göra. Inte jag! Dessutom är det en omöjlig riktning att jobba för mer familjeliv, karriär och fantastisk fritid med träning och aktiviteter. För någonstans tar någon resurs slut. Vem ska då ge väg?

 

[wp_ad_camp_2]

 

Jo, sedan tar jag ju sabbatsår för att umgås med barn och sambo nu. Och för att träna. Det kanske ska vara med i ekvationen.

Vad blir det kvar att prata om? Karriären kanske? Min kamrat har precis som jag obefintlig möjlighet att karriärsplanera. Och han är inte i någon verksamhet med momentum så han kommer inte komma någonvart genom att jobba vidare där han är nu. Snarare tvärt om! Han får vara glad om han kommer ut ur rummet utan fönster innan han dör om han inte aktivt söker jobb. Han har tagit på sig extra ansvar och satt sig själv i en återvändsgränd. Nitlott?

Ja, var hamnade vi nu?

Jag har faktiskt ingen aning om jag ska vara ärlig. Så olika men ändå så lika. Förut, när jag var som min kamrat, så använde jag min energi, min tid och mina pengar till att försöka pressa fram ett bra liv med målet att vara lycklig.

Nu gör jag lite annorlunda. Nu går jag direkt på kärnan. Jag söker svaret på min egen fråga: ”Vad är det jag behöver för att vara lycklig” och så försöker jag fixa det på enklast möjliga vis! Det fungerar bra än så länge och så har jag blivit miljonär på köpet!

Frågor på det?

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

16 svar på ”Men om man bara sparar, vad blir det då kvar av livet?”

  1. Ett jäkligt kul inlägg. Jag håller med dig. Skönt att lära sig stressa av, att inte behöva dela in dagen i timmar och minuter där allt är inplanerat. Sen njuter man desto mer på cykelturen när man kan komma hem när f-n man vill och sitta i fåtöljen en bra stund och på sin höjd tänka tt man kanske skulle se på 18 nyhternaa på TV. Allt medan Gunde Svan kollar hur fort han kan duscha och klä på sig för att sätta nytt rekord.
    Så kan man njuta tills frugan undrar varför man sitter där och slöar i fåtöljen.

    Svara
  2. Det liv jag lever och vill leva, uppfattas som en mardröm av många!

    Det saknas struktur!

    Går och lägger mig när jag är trött!
    Går upp när jag är pigg!
    Äter när jag är hungrig!
    Arbetar när andan faller på!
    Motionerar när vädret är tjänligt!
    Reser när jag behöver miljöbyte!
    Umgås med mina barn och barnbarn när lust och behov finns.

    Det är inte ett liv som passar alla men det är mitt liv.

    För mig är det värt, många köks och badrums renoveringar.

    Jag får avstå många nya bilar och 5 stjärniga hotell.

    Inte blir det några kläder som gör en presentabel i den fina världen.

    Det kommer aldrig göras något inrednings program om mina möblemang.

    Guide Michelin restauranger får jag aldrig besöka.

    Men solen lyser även på liten stuga och där vill jag leva mitt liv.

    Nu sjunger näktergalen även för en hippiekapitalist!

    Svara
    • Jag tror att min poäng är vi ändå inte landar så långt ifrån varandra. Det är bara så att vissa går en omväg och sätter saker i konflikt.

      Men jag är inte säker 🙂

      Svara
  3. Onkel, uppfattar att du har en underbart djup självinsikt.
    Om självförtroendet någonsin skulle brista så finns jag till hands att ta emot bikt. 🙂

    Annars har Kalle 56 sagt vad som behöver sägas. Detta sammanfaller klockrent med min syn på det önskvärda sättet att leva livet, tack Kalle 56!

    Svara
    • Tack Stenkryparen! När man närmar sig 50 har man väl hunnit bli ganska trött på sig själv i någon mening 🙂

      Jag noterar bikterbjudandet! Är du präst?

      Svara
  4. Låter väldigt jobbigt det där ekorrhjulet som din kollega är inne i. Känns som det är raka motsatsen mot ditt nya liv. Skulle vara intressant att få en uppföljning på detta om 1-2 år för att jämföra era respektive liv. I hans läge skulle jag nog hellre välja att ta ut ledig tid än att ta en bil som förmån. Bilen ger honom inte mer tid med familjen eller mindre stress.
    Tack för ett bra blogginlägg och trevlig helg.
    Hälsningar
    Marcus

    Svara
    • Hej Marcus,

      I mitt fall så är kollegan ett exempel på full fart men ständigt på samma plats i någon mening. Ständigt i farten.

      Tack och passa på att njuta av helgen själv!

      Svara
  5. Läs alla trådar ovan med dalmål!

    Sen kan jag bara höra min gammalfarmors skratt..när de ska in på gymet..

    Jag håller med.. ska man in på ett gym ligger man i risk. Hög risk. Kan man tänka 1 min så vet man svaret..

    Varför inte gräva, hacka, istället för att lyfta eller ro på gymet?

    Svara
    • Hej Fredrik,

      Jag gillar träning men ditt inlägg har poänger. Jag kan tycka det är ännu roligare med de som åker bil till gymmet.

      Svara
  6. Hej!

    Väldigt intressant och humoristiskt inlägg!
    Du har rätt i att många som predikar LCHF kanske inte är de mest vältränade eller smala, men efter 3-4 år med LCHF kost har jag insett att man kan verkligen må bättre på många plan, både fysiskt och psykiskt.

    Själv har jag ingen övervikt att bli av med men äter LCHF utifrån synvinkeln att optimera livet, dvs. vara så pigg som möjligt och ha så mycket ork som möjligt. Det är på samma sätt jag sparar pengar och investerar, för att få ut så mycket av livet som möjligt i form av frihet.

    Om du är intresserad av att lägga om livsstilen (pratar inte om att förlora 1-2 kg utan att tänka på ett nytt sätt vad gäller kost) så utmanar jag dig att äta enligt denna länk i 1 månad. http://martinajohansson.se/dare-to-keto/

    Du kommer få äta annan mat än övriga i familjen, men det kommer ge resultat. Det är inte heller dyrt, utan kolla affärens extrpriser på smör, broccoli, blomkål, kött/fisk/fågel och så är du igång.

    Givet din stenhårda disciplin vad gäller sparande tror jag du lyckas med detta också!

    Svara
    • Hej 5mkr,

      Jag har ätit såväl paleo-orienterat som rena keto-dieter. Det fungerar inget vidare för mig faktiskt. Och med tanke på att jag tänker dra upp konditionsträningen framöver så måste jag tyvärr avstå erbjudandet.

      Men jag måste berömma dig för bloggen. Jäklar vilken produktivitet!

      Svara
  7. Haha väldigt bra och roligt skrivet inlägg! Det som nästan alla bara ser är oftast ytan av en persons liv. Det verkar som du beskriver, att han är en ”lyckad” människa, enligt normerna i dagens samhälle. Men hur hårt får inte vissa slita för att hålla uppe den fina fasaden och är det verkligen värt det? Bra tankeställare av dig!

    Svara

Lämna en kommentar