Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Sida 2 av 63

Att jobba för att ha något att göra

Första delen av dagens inlägg skrev jag i juli 2014. Nu är det första april 2018 och jag har snyggat till lite och fyllt på det ursprungliga inlägget, så här 3,5 år senare. När jag skrev första delen jobbade jag och hade precis börjat fundera på att göra mig fri från arbetslivet. Idag är jag fri och lever helt annorlunda. Jag har varit hemma sedan midsommarafton 2017 och är med raska steg på väg mot ettårsjubileum som fri. Ett år som gett nya insikter, genom distansen och studier, samtidigt som jag kanske rent allmänt blivit lite klokare sedan 2014.

Vi börjar med ursprungsinlägget och så fyller jag på med dagens material efter det!

Jag träffar ibland en tjej på mitt jobb som nästan alltid skjuter in en kommenterar om hur stressigt hon har det. Jag undrar ofta varför.

– Idag åt jag lunchen på cykelsadeln. 5 minuter. Max! säger hon och ler som om hon söker kontakt. Men jag vet inte riktigt vad jag ska svara så det blir inte mycket dialog.

På senare tid har jag börjat undra om hon inte pratar lika mycket, eller mer, till sig själv än hon pratar till mig så jag behöver kanske inte svara. Kanske börjar hon ser sin situation som ohållbar, kanske pratar hon om sina skruvade situationern som terapi.

Men ibland försöker jag gå henne tillmötes, jag kläcker ur mig något i stil med: ”oj,  ja vi har också mycket nu” eller ”gud vad jobbigt” som svar. Och en gång mötte jag henne verkligen i hennes frustration och tittade henne i ögonen och svarade:

– Ja, fy fan. Jag ska gå i pension vid 55!

Lite oväntat så reagerade den här stressade och pressade tjejen ganska starkt!

– Nej, herregud! Nej det skulle jag aldrig kunna göra!

Jag är inte den som ska döma här, jag har haft samma inställning till jobb och arbetsliv, men jag har börjat tänka i lite andra banor. Jag kan se att det finns faror med min arbetskamrats inställning som jag kanske inte såg förut.

  • Att hårt fläta samman livet och jobbet är principiellt tveksamt. Inget jobb inget liv är en sanning som inte gynnar den som lever enligt den.
  • Att vi gör oss beroende av att jobbet och chefen sätter vår agenda för dagen och livet är att ge bort en del av det vuxna livet.

Kanske är båda punkterna ovan samma sak, eller två sidor av samma mynt, tycker du, men låt mig då förklara lite mer hur jag tänker.

 

 

Den första punkten handlar för mig mycket om socialt sammanhang. Den allmänna sanningen är att du utan jobb lätt blir isolerad; tappar din försörjning och du tappar de viktiga rutinerna och sammanhangen som behövs, inte minst för vår psykiska hälsa.

Den andra punkten handlar om att självständigt, i harmoni med egna värderingar, styra sin tid så att dagen får innehåll och mening. Det är vårt privilegium som vuxna att få bestämma över vårt eget liv, tyvärr är det svårt och många ger allt för lätt bort den friheten. Att bero på att någon inom ett företag ska ge innehåll och tidplan för dagen är en stor begränsning, och – kan jag tycka – ett väldigt tveksamt sätt att lägga upp sitt liv på.

Jag börjar allt mer tänka att även om jag jobbar till jag dör vid 100 års ålder så finns det en poäng i att inte låta jobbet ta över hela livet, att inte skapa ett beroende, utan se till att det finns ett socialt sammanhang utanför arbetsplatsen och en agenda som kan fylla min tid när det inte finns något jobb att gå till.

Att skapa sociala kontakter utanför arbetslivet, att underhålla och utveckla förmågan till egna initiativ och att ha en uppsättning goda hobbies eller bisysslor är alla förmågor som tar tid att skapa. Några klocka människor tycker att vi ska se det som en kontinuerliga utbildning att hela tiden sträva efter ett liv som innebär att arbetet står för en så liten del av den bas som vi som människor behöver för ett gott liv, att vi när som helst i våra liv klarar oss utan jobbet. Inte för att vi nödvändigtvis måste sluta jobba, utan för att vi ska minska vårt beroende av arbetsplatsen.

Egentligen handlar detta om att vi som människor måste ta ansvar för vårt liv och inte låta jobbet lösa alla våra behov. Det innebär en alldeles för stor risk den dag våra jobb inte finns längre. Kanske ännu värre är att beroendet lätt skapar en spiral som för tjejen i inledningen. Att vi inte klarar av att ens tänka oss ett liv utan ett arbete som sakta nöter ned oss.

Vad tänker du utbilda dig i under hösten för att bredda din förmåga utanför jobbet?

Är du beroende av jobbet för att få mening i din dag?

Så tyckte jag och tänkte jag 2014. Nu har det runnit rätt mycket vatten under någon bro och jag har fått möjligheten att vara från jobbet under en längre period samtidigt som jag läst ledarskap och inte minst psykologi kopplat till arbetsplatsen i mina universitetsstudier.  Och ska jag vara helt ärlig så finns det en hel del att ifrågasätta i det ursprungliga inlägget, nu när jag har lite andra glasögon och en helt annan distans till arbetslivet än tidigare.

Den första invändningen jag har mot mig själv är sättet jag delar upp tid i arbete och fritid. Att jag så hårt skiljer de två åt beror på att arbetslivet gett mig så lite under senare år. Det är ett problem i sig som inte enkelt går att lösa genom att försöka leva ett bättre liv på fritiden. Skälet är enkelt: det finns inte tid eller ork till det om man har ett krävande jobb! Idag skulle jag alltså påstå att ett arbetsliv som är i balans och harmoni med oss som vi är, är det vi bör eftersträva. Går inte det, vilket det inte gör för de flesta, så skulle jag rekommendera sabbatsår för avbrott och försök med andra arbetsformer – så som egenföretagare – som en del i att hitta en balans.

Ekorrhjulet har också en plats och roll att spela här. Dels driver ekorrhjulet oss att jobba och tjäna pengar, när vi förändrar livet som vi gjort – en frihet som bottnar i att vi kan leva bra på så mycket mindre än tidigare – så sjunker behovet av pengar dramatiskt, och andra jobb – lågavlönade men kanske intressantare/mer givande/mindre krävande jobb i andra sammanhang – blir reella alternativ.

Det är också en stor och viktig skillnad mellan att arbeta hårt och att vara i ekorrhjulet, som jag tror är viktig att se och förstå. Det gör att hårt arbete som kanske kräver hårt fokus och andra uppoffringar faktiskt har sin plats i livet. Men då är det något som för oss framåt. Det är kanske utbildningen vi går, företaget vi startar eller sparandet till vår ekonomiska grundplåt vi gör som är mödan värd. Det finns inget självklart värde i att diversifiera sig om det man gör är viktigt och belönande. I stället finns det ett värde i att ställa frågan: varför måste jag göra mer i livet än det jag redan gör?

 

 

Jag inser att ni kanske känner att jag seglar iväg lite från det ursprungliga inlägget. Råden där är ju inte riktigt i konflikt med det jag säger nu. Det jag sa 2014 lät klokt då och inget har ändrats i sak. Att odla sitt oberoende och egna förmåga är alltid relevant. Men det är just själva tron om att arbetslivet ska fylla en funktion i våra liv, annars är vi rätt körda oavsett vad vi gör, som är den avgörande skillnaden.

Jag har själv haft perioder som tjejen jag pratade om. Perioder där jag inte hunnit gå på toa på hela dagen, slängt i mig maten från en matlåda och tillbringat hela dagen i lokaler utan fönster. Samtidig drev stressen och de ständiga mötena bort min avtalade flextid till något avlägset mörkt rum och åsikten vissa på ledande befattning hade, nämligen att jag med fyra barn i skolåldern skulle ha tre veckors sommarsemester, innebar knappast att jag tänkte att jag och mitt arbetsliv skulle samexistera lite så där småmysigt trevligt och bra.

Det jag insett är att mitt arbetsliv aldrig kommer bli prefekt och att min önskan om att stå i hetluften och vara med där det händer kommer bidra till att mitt arbetsliv troligtvis alltid kommer vara stökigt, om jag återgår till den typ av tjänst jag tidigare haft. Men jag har också lärt mig att det finns belöningssystem som ska ge något tillbaka om jag gör det jag vill och är bra på. Jag har förstått att det är där jag och min nuvarande arbetsgivare helt tappat varandra. Det är utifrån det perspektiv jag gav råd 2014.

Så jag vill vara mer nyanserad idag. Jag tror det bästa sättet att närma sig livet är att göra några få saker som i sig är väldigt belönande. Jag tror att en av våra viktigaste uppgifter är just att förstå vad som är viktigt för oss och att hela tiden sträva efter ett liv där vi har rätt ”kvalité” i det vi gör. Det handlar om att sätta vår egna agenda, vilket var ett av de ursprungliga råden, men kanske realiserat på ett lite annat vis. Jag har nog en mer inkluderande syn på arbete och dess roll nu jämfört mot tidigare.

Vad tänker ni?

Läsa mer

Om synen på tid och etikettering av aktiviteter – Hur det påverkar oss

Titta mer

Jag överlevde!

Detta är endast ett kort meddelande om att jag faktiskt lever. Jag tänkte inte säga så mycket mer än så. Jag tycker det räcker ganska långt faktiskt.

Att tjata om att jag skrivit en tenta i positiv psykologi på arbetsplatsen och läst några böcker som legat ett tag utan att bli lästa, står sig liksom slätt mot budskapet ”jag lever”.

Jag kanske inte är så stark när jag lever just i detta nu – jag låg i princip tio dagar eller så – men det är tillfälligt. En nyansering som är viktig för mig kanske, men inte för er.  Så här extern så räcker budskapet ”jag överlevde”! Mer behöver liksom inte sägas.

Mångordig som jag är skulle jag vilja tillägga ”den här gången”, för jag har ju inte överlevt allt för evigt, men det är nog underförstått. Ett budskap som det här ”att jag faktiskt fortfarande lever” ska inte späs ut eller kompliceras. Nej, håll det enkelt, tänker jag.

Fast kanske missar jag det viktigaste då? För mig är det här faktiskt mer än ett kallt konstaterande. Det är en triumf. Att jag åter självsäkert släpper en brakar i sängen på morgonen och skriker ”Yippee ki-yey you motherfucker” för full hals kommer liksom inte med. Glädjen i att kunna sitta upprätt utan att känna som man springer ett maraton på fastande mage utan tillgång till vätska borde nog kanske vara med. Eller kanske inte? Vem bryr sig? Ingen troligtvis!

 

 

Så det är nog bäst att hålla budskapet enkelt. ”Jag överlevde!” räcker långt. Kanske är det lite ytligt, men det är slagkraftigt. Hade jag velat gå på  djupet kunde jag skrivit något om barnens reaktion på att pappa verkar seriöst sjuk. Hur det rubbar deras värld. Gör dem oroliga och gör att de distanserar sig lite. Nästan så de inte tror det är sant. Kanske kunde jag skrivit något om sambons blick som tydligt visade ett förebrående ”har du tänkt att det ska vara så här, eller? Sjuk mer än två dagar?”. Men jag skiter i det. Jag låter det stanna i hemmet. Det rör till det ljusa i budskapet.

Jag överlevde!

Möjligtvis finns det en grej som borde vara med här som är viktig. Jag lärde mig något i den här resan! Jag lärde mig hur gott vatten är! Hur fantastiskt det är att dricka när man är riktigt törstig. Hur känslan av vatten kring händerna, som silar mellan fingrarna, nästan kan vara en religiös upplevelse. Jag hade stora problem med uttorkning och var rejält risig. Det ger perspektiv. En natt när jag stapplade runt i min ensamhet så tvättade jag först mina händer; jag kände vattnet omsluta dem och jag drömde mig bort till en kall tjärn på skogen en sommar. Sedan drack jag ett glas med kallt vatten. Där och då var vattnet allt och jag insåg vad faktiskt glädje var. Jag förstod hur lite jag egentligen behöver, men hur viktiga de ting som faktiskt krävs är.  Jag är otroligt tacksam för den insikten. Så kanske borde budskapet vara:

Jag överlevde och jag blev lite klokare!

Men, nä! Det blev för svårt!

Jag lever!

 

Min tarmflora har flytt

Jag ber om ursäkt för min frånvaro, men jag har laga skäl faktiskt. Mellan torsdagen och fredagen för snart 1,5 vecka sedan så nådde familjens magsjuka mig och min sambo. En ganska aggressiv och elak typ som gjorde oss som blev sjuka, rätt rejält sjuka, men som tur var så var den inte speciellt långsint. Tråkigt nog så uppstod någon form av missförstånd mellan min Herr Tarm och min Fröken Tarmflora i processen, så den fina fröken lämnade oss. Det hände ingen av de andra i familjen. Det tog tarmen hårt och i ett desperat försök att bli bättre och återfå Fröken Flora bestämde sig min tarm för att helt sluta dricka. Allt som påminde om vätska i någon form skulle pumpas igenom i expressfart bara.

Jag kan säga så här mitt i processen att jag aldrig förstod hur viktig Tarmflora var för oss alla. Hon har inte fått den uppskattning hon förtjänat helt enkelt. Dessutom verkar det som om det är betydligt mer svårrekryterat till den vakans min kropp besitter än jag förväntat mig.

I början på förra veckan var det rätt kritiskt ett tag och jag började förbereda mig på att åka ambulans härifrån för att få lite hjälp på sjukan. Jag var så uttorkad att huden blev alldeles fnasig. Huden på mina överarmar började allt mer likna en kvinna i 80-års åldern – helt skrumpna på något vis – och om jag nöp mig i skinnet så blev det en ås kvar efter jag släppt som nog hängde i en halv minut, eller mer.  Samtidigt var all ork helt borta. Jag var fullständigt däckad helt enkelt, på ett sätt som jag inte tror jag varit med om någon gång i mitt vuxna liv. Jag har varit sjukare under längre tid, men aldrig så enastående jävla matt vad jag kan minnas.

 

 

I dag är det dags för avstämning med sjukvården igen. De verkar inte vara superentusiastiska att träffa mig utan tycker att det här kan få ta sin tid. Även om jag, förutom den vätskeskyende tarmen, är frisk idag så kommer jag inte långt med något. Inte geografiskt, då jag vill ha fri sikt till toan, inte heller fysiskt då orken snabbt tryter.

Som tur är har jag haft lite tentapluggande och studiearbete som jag kunnat gjort när andan fallit på, så jag har fått lite gjort. I morgon ska jag tenta en psykologikurs och fixa lite i min skrivkurs, men sedan vore det roligt att kunna sätta full fart här igen, i stället för att matt tillbringa dagarna i sängen.

I hopp om snabb bättring!

Er Anders

Gör jag det här rätt?

Häng med på den första delen i ett föredrag jag höll i början på året. Du får se hur mitt liv utvecklades från 2000 fram till 2013 och jag ställer mig frågan om livet verkligen utvecklas som det borde. Ja, frågan är: Gör jag det här rätt?

 

Läs mer!

Jobb – fritid – sova. Repetera!

Törs du det?

Onkel Toms stugas manifest – Strategier för livet eller helt enkelt ett sätt att prata om var du är om 20 år

Är första personen som blir 400 år redan född? Om ja, vad betyder det för oss med tidig pension?

Att nå sin fulla potential

Filosofiska vyer – Ekonomisk förmåga vs. viljan att gå sin egen väg

Livet handlar inte om att vara duktig eller att uppfylla så många av omgivningens krav som möjligt. Det handlar om att leva bra. En del i det är att kunna välja sina måsten och ha så många frihetsgrader som möjligt. Kombinationen och avvägningen mellan de två är det dagens video handlar om.

 

Läs gärna mer

Onkel Toms stugas manifest – Strategier för livet eller helt enkelt ett sätt att prata om var du är om 20 år

Teatergruppen Ifrågasätta ger: Katten och laserpekaren

Släpp sargen nu! Du väljer själv om du vill bli fri!

Här jag rätt eller fel?

Och så länken till Beneficio som jag pratade om:

Off-grid och fristäder – Ett stort steg mot frihet eller bara misär?

Växthuset – Säsongsupptakt

Vi pratar om hur vi planerar att nyttja tunnelväxthuset under sommarhalvåret och vilka utmaningar vi står inför när vi försöker odla så att vi har egen mat och mat åt våra djur under lång tid av året.

Jag säger att vi ska ha 100 kvadratmeter odlingar på friland, det är inte sant. Det är betydligt mer. Snarare 400 – 500 kvm, men det får bli ett eget inlägg.

Naturligtvis är det här en del i vår önskan att bli allt mer oberoende av jobb och arbete. Det är också en del i att skaffa ett bra och belönande liv som fria. Båda är viktiga och som jag skrivit om tidigare är vi intresserade av att söka ”komplexa” sammanhang som berikar oss i många delar när vi gör något. Något jag skrivit om tidigare här på bloggen. Här kommer några läsförslag:

När tjejerna tvättar sitt hår – fallstudie i komplexa aktiviteter

Att se livsmönster som mallar – Lite som ”du blir den du umgås med”

Kom och träffa familjens nytillskott!

Våren är här även om vädret inte är med i den förändringen. Vi tittar till hur det ser ut på odlings- och djurfronten och diskuterar kort läget så här någon vecka in i mars.

Den ”Stora silver” kanin som vi har med i klippet kommer från Backegårdens kaniner.

Amerikansk vapenkultur och ekorrhjul – Vad kan vi lära från det ena och använda på det andra

En sak som är viktigt att förstå här är att jag egentligen inte tar någon direkt ställning i vad som är rätt eller fel kring handeldvapen. Vi i Europa kan förundras över Amerikanska skolskjutningar men vi gör det i ett sammanhang där statsterror i form av nazism och kommunism kostat miljontals människor livet. Det hade exempelvis varit helt rimligt att dra slutsatsen att människor har rätt att beväpna sig efter judeutrotning i Hitlertyskland. I grund och botten handlar alltså inte det här om vilka sanningar som är rätt eller fel. Det handlar i stället om att förstå hur vi tänker, vilka steg som är iblandade och hur vi bör tänka om vi önskar ändra något.

Det jag faktiskt påstår i videon är att människor i ett större sammanhang önskar ungefär samma sak, nämligen trygga och funktionella medborgare där människor jämlikt kan samverka. Där påstår jag att den bästa lösningen finns när våldsbalansen reduceras/elimineras från det sociala samspelet, snarare än att den lyfts fram och mäts eller utvärderas av parterna.

Det som gett mig mest frihet är nog att jag kunnat sänka kraven

Uppföljning kring fångarnas dilemma

Förändring när partnern inte vill vara med

Föda upp kycklingar för att bli självförsörjande på mat

Vi sparar och gnetar, försöker hitta små intäkter och förvalta vårt lilla kapital klokt, men vi stannar naturligtvis inte där. Vi arbetar hårt för att förse oss själva med mat och bränsle i olika former för att öka vårt oberoende och samtidigt hitta en sysselsättning som är själsligt väldigt belönande.

I det här inlägget får du följa med och se hur vi tänkt runt vår kycklinguppfödning och hur vi strävar efter att bli självförsörjande på kycklingkött. Ett kött som vi äter i form av hel eller styckad fågel och som färs.

Du får se vilka val vi gjort runt äggkläckare, hur många kycklingar vi behöver producera och hur vi sköter den första tiden när kycklingarna är som minst och mest utsatta.

Videon innehåller två produkter som du hittar mer information om här:

Länkarna är så kallade ”affilate-länkar” det vill säga att jag erhåller en viss ersättning om du handlar via länkarna på Lantbutiken. Jag har dock ingen koppling dit, inte heller erhåller jag någon ersättning för att producera det här inlägget.

Väder, kostnadsnivå och sitt livs tema – Vilka faktorer ska man väga in när man kan bosätta sig fritt?

Drömmer du om att leva på varmare breddgrader? I så fall trumfar värmen allt eller är det bara en sådan ikon som mycket annat här i livet. Är vackert väder ytterligare en variant på finare bil, större bostad, dyrare klocka och nya träningsprylar?

Åsa – som bor i Portugal sedan många år – har gjort ett inlägg där hon jämför priserna på några basvaror mellan Sverige och Portugal.

Åsa har varit med i en intervju på bloggen, läs gärna den här:

Intervju med Åsa på bloggen Bortugal.se

Fantastiska Farbror Fri har skrivit ett inlägg om något han fint kallar Geografiskt Arbitrage där han diskuterar frågeställningen kring möjligheten att bosätta sig ”smartare”.

Miljonär innan 30 har varit på mässa där han undersökt möjligheterna att bosätta sig i Portugal eller Spanien.

Jag har skrivit om mitt livs tema – vilka saker i livet som ligger nära mig som person:

Sons of Anarchy – Nära mitt livs tema?

Grafisk framställning av kostnadsläget på olika platser: