Hem Blogg Sida 2

Fantastiska Farbror Fri har berättat vad som inte blivit som tänkt – Här är min respons

4

Senaste inlägget jag skrev om att allt inte gått som jag tänkt mig blev viralt och har spritts och kommenterats av många. Oskar på bloggen Fantastiska Farbror Fri skrev också ett svar. Jag tyckte det var lite tamt att endast relatera till mina punkter, så jag utmanade honom att berätta vad som inte blivit som han tänkt sig vilket han gjort. Vilket han gjort!

 

 

Eftersom jag aldrig har haft användning för ordet reciprokt tidigare i mitt liv så väljer jag att använda det nu: i reciprok anda annonserar jag att jag nedan har gjort motsvarande övning på Oskars inlägg, som han gjorde på mitt. Jag har tagit hans punkter och kommenterat dem utifrån mitt perspektiv.

  1. Inget stort gemensamt mål. Det här är ett klassiskt fenomen kopplat till att sätta mål. Det finns undersökningar som visar att människor som sätter upp högtflygande mål kring exempelvis träning, så som att springa maraton, tränar mindre över en längre period än de som tränar på utan mål men som har det som vana, en integrerad del i livet. Det kommer sig bland annat av att luften “går ur en” när målet är nått. I Farbrorns fall så säger han att det främst är lite längre tidshorisonter detta gäller. Då jag själv upplevt det här många gånger i samband med träning, exempelvis, så kan jag relaterar till det Oskar säger, men det är inget som är speciellt påtagligt för oss här och nu. En sak som påverkar detta kan vara att vi valt att säga att vi kör två år här till att börja med. Vi har så att säga aldrig brutit helt med livet som var innan. Inte heller känner vi oss direkt klara med något. Tvärtom så har vi börjat diskutera vad som är vårt nästa steg. Vi vill mer, och har många tankar kring framtiden. Sedan tror jag att vi verkligen hade – helt och fullt – accepterat att livet vi levde nått vägs ände. Vi nådde inte ett mål, vi frigjorde oss.
  2. Sökandet tar mer tid än man tror. Vi söker inget säger jag som spontan reaktion (men det är bara en halvsanning, fortsätt läs!), vi lever ganska mycket här och nu. Kanske är det en styrka i att vi faktiskt bor som vi gör. Här finns alltid att göra. Sedan har vi, som jag skrev i mitt första inlägg kring ämnet, inte satt några direkta begränsningar på att vi måste leva enligt några speciella principer. Vi för inte kassabok och kontrollerar inte livet hårt, utan vill vi renovera så gör vi det. Ankor, höns, vaktlar och fasaner spontanhandlas lite. Det är en justering vi gjort under resans gång. Vi hade mer bestämda åsikter tidigare och famlade mer. Vi har också provat en del saker, som skrivande och äggförsäljning, och kan känna att vi fått göra det vi ville även om resultatet inte blev som tänkt. Så skillnaderna i upplevelse kanske inte är så stora, men jag kan inte känna att vi söker. Jag skulle säga att det jag känner är lust och kraft, det leder vidare till en önskan att göra med en viss ambition. I det är jag sökande, men det var jag tidigare också. Om något så har jag mognat lite, jäkligt lite men dock, här i friheten.
  3. Saknar kolleger. Nej, den lyxen känner vi inte igen oss i. Vi har jackat in rätt bra i lokalsamhället tycker jag och som Oskar skriver så har sociala medier en stor roll också i mitt liv. Språkbruket är intressant. Saknar man inte arbetskamrater? Jo, men vi hade bara kollegor! 🙂
  4. Känslor blir tydligare. Kanske, men som jag skrivit så mår åtminstone jag bättre än på många år, inte minst känslomässigt. Min sambo kan inte heller riktigt relatera till detta. Men det är så mycket som är annorlunda i våra liv. I synnerhet jag kommer ur en livssituation med pungkulorna twistade dubbelvarv. Vi gjorde det här av nödvändighet, inte som en möjlighet. Visst har vi haft motgångar, men jag känner inte att de riktigt nått oss känslomässigt. Tvärtom är vi tacksamma för att vi fått försöka göra vissa saker i våra liv. Och jag känner en styrka i att jag själv kan välja att säga att vägs ände är nådd. Jag känner också att våra studier utvecklat oss. Vi har inte haft så stor rörelse i våra liv sedan vi var unga. Orken och självförtroendet är mycket positivt påverkade. Vi kan vi vill och vi måste som barnen säger! :). Den här punkten är kopplad till punkt två för mig.
  5. Mindre tid än man tror till egna projekt. Ja, sedan har vår yngsta börjat skolan i år och vi ligger lite före Fantastiska Familjen vilket gör saker och ting lite lättare. För den som kommer ut i friheten för att göra så finns ett behov av att kunna styra sin tid. Helt klart. Även om vi förbehållslöst håller med Oskar här så skulle vi nog kanske vinkla det här lite. Vi har fått göra mycket av det vi vill! Vi har liksom kommit i kapp lite. Mycket har vi gjort tillsammans. Och även om jag har mer planer för framtiden nu än jag någonsin haft så har jag klarat av vissa måsten. Så lite mission accomplished känsla har vi kring det här nu.
  6. Längtar bort. Visst blir det teoretiskt lite enformigt att gå på en gård, inte minst under vintern, men i praktiken så regerar ju punkt nummer 5 ovan. Och vi har växt rollen som producenter och tonat ner konsumtionen ytterligare sedan vi flyttade ut. I det har känslan vuxit av att det är projekten vi genomför här som är det som ger värde. Jag skulle dock vilja besöka vänner, som Oskar, lite mer. Med det sagt så är en fullt möjlig fortsättning på vårt liv i friheten en utlandsvistelse. Att vara konsekvent är ett begrep förbehållet lönearbetare!
  7. Barn är barn. Tell me! Oskar har rätt, som lök på laxen så har vi problemen med skolan. Jag kan också reta upp mig på den totala bundenhet till skärmar våra barn har. Det följer av vårt boende bland annat och av att jag tillbringar massor av tid vid datorn. Men något jag verkligen uppskattar är att vara hemma när barnen kommer hem. Jag vet inte riktigt varför men det känns som det viktigaste ögonblicket på dagen. Det känns också som att vi, genom diffusion, påverkar våra barn med vårt agerande mer än vi kanske förstår. För första gången. Det var inte möjligt tidigare. Vårt goda humör smittar och den stora dottern har på allvar förstått att hennes mamma och pappa faktiskt är dom de är genom att de älskar att lära sig nytt. Prata med människor, interagera och agera. Det gör att hon ser skolan som något som är viktigt för henne, inte bara som en plats där hon träffar kompisar. Våra studier smittar!

Det var mina takes på Oskars lista. Som Oskar och jag tidigare skrivit så har vi olika ingångsvärden i friheten och har valt helt olika approach. Vi är också lika i många avseenden (stor familj, akademiker, relativt liten åldersskillnad, …) men Oskar ser nog glaset som halvfullt många gånger medan jag ser det som halvtomt. Vi har också lagt upp inledningen på friheten på väldigt olika vis. Vi har ganska klart för oss vad som gäller. Två år, en gård med massor att göra, studier och familjeliv. Jag är dessutom hyggligt händig och min sambo väldigt förtjust i hushållslivet så vi har ett ganska stort register att spela på här. Vi varvar studier, skrivande och programmerande med grävande och snickrande. Sedan är det slakt och gulla katt på det. Det tycker jag är riktigt häftigt. Det gör nog att vi tänker annorlunda kring punkt 1, 2, 3, 4 och 6.

Är det något som inte blivit som tänkt?

26

Dagen innan midsommarafton 2017 så lämnade vi Linköping bakom oss och flyttade till Småländska höglandet. 15 km ovanför Mariannelund hade vi en liten gård som väntade. Samma dag som vi flyttade stannade min sambo och de två äldsta döttrarna och plockade upp tre kaniner på vägen. Så när midsommarafton dagades var vi sex personer och tre djur här på Fredensborg. Jag vet inte vad vi riktigt tänkte om framtiden, eller förväntade oss, trots det ska jag i dagens inlägg undersöka om det finns saker som inte blivit som vi tänkt oss?

 

 

Rotlöshet

Något som lätt följer med att flytta som vi gjorde är känslan av rotlöshet. De första halvåret här kände vi få. Om bilen stannat på vägen mellan hemmet och Mariannelund så hade vi inte ingen att ringa som kunde hjälpa oss hem. Samtidigt hade vi ingen relation till området. Inga magiska minnen eller nostalgiska tankar gick att koppla till platser eller företeelser. Det här är inte samma sak som att säga att vi inte trivdes, det är två helt skilda ting.

Det här var lite oväntat. Det var inte heller en känsla som kom från dag ett. Först var livet ett äventyr här, sedan kom skolstarten som var utmanande för barnen. Därefter under hösten 2017 kom känslan smygande. För alla tror jag. Jag minns att jag hade en diskussion med vår äldsta dotter som indikerade att hon kände samma sak.

Det här var trots allt något som var övergående. I somras var det 90 djur på gården och vi har i högsta grad våra liv här!

Kaossverige

Vi tillhörde de privilegierades skara när vi jobbade och bodde i Linköping. Barnen gick på fina skolor med endast behöriga lärare. Inslaget av invandrarbarn var påtagligt hög om man studerade en klasslista, eller tittade på barnens hårfärg när man besökte klassen, men bilden var inte riktigt sann. Det var bara någon endaste elev som inte pratade prefekt svenska och föräldrarna var ofta väletablerade i Sverige. De som hade sämre Svenskkunskaper och som inte skapat sig en bas i Sverige var inte sällan barn till gästforskare. Vår yngsta dotter gick i en skola som hade nära samarbete med lärarutbildningen i Linköping och just den skolan kan mycket väl ha varit Linköpings bästa låg och mellanstadium. Kanske är det en av de bästa skolorna i Sverige.

Jag hade via min arbetsgivare tillgång till privat sjukvård, vilket gjorde att jag kunde ringa och rådgöra med försäkringsbolagets sjukvårdsupplysning och därefter omedelbart komma till en specialist. Ofta inom några dagar.

Nu lever vi mer i ett kaos. Avfolkningsbygd och fattiga kommuner. Överfulla skolor utan alternativ. Vår äldsta grabb började ettan i en klass som var 26 eller 27 elever. Ungefär hälften pratade inte ett ord svenska. Läraromsättningen är hög. Lokalerna är bra, ändamålsenliga och snygga, men alldeles för små.

Att få tillgång till en hudspecialist för att följa upp mina hudförändringar jag har, som redan är diagnosticerade, blir en resa som jag ännu inte vet var den slutar. Specialisterna är månader bort här.

Det är det politiskt styrda Sverige som är i kaos här. Inte människorna eller näringslivet. Tvärtom så är det förvånansvärt mycket livskraftig industri här i området. Inom en radie på cirka 35 kilometer runt om där vi bor görs med stor sannolikhet vissa av dina Ikeamöbler. Dina fönster. Aluminiumprofilerna i byggnader du bor, passerar eller jobbar i, kommer nog härifrån. Dina möbler, din köksinredning, dina dörrar och dina fönster målas med färg härifrån. Ja kanske kommer hela ditt hus härifrån. Då har vi inte nämnt maten som produceras i området, inte heller virket från skogen. Inte heller har vi pratat om Astrid Lindgrens värld som drar nästan en halv miljon besökare årligen mitt i ingenstans.

Det är inte heller så att vi bor i ett sammanhang med apatiska människor som förväntar sig att staten ska lösa allt och hela fy fan. Tvärtom så är många här mer engagerade i lokalsamhället och skolan än vad vi sett i Linköping. Bönderna här tar ett mycket större ansvar för samhället och sin egen försörjning än någon jag träffat i storstaden. Och lärarna är fantastiskt engagerade och duktiga.

Det som stör mest är skolans utmaningar, de hade vi inte riktigt förutsett.

 

 

Möjligheterna är inte många – eller snarare annorlunda

Det finns en väletablerad sanning bland oss som bloggar om ekonomisk frihet och tidig exit från arbetsmarknaden som slår fast att livet i frihet är ett liv med stora möjligheter. Inte minst gäller det möjligheten vad gäller att tjäna pengar i någon form. Det understöds av det faktum att det inte behövs så mycket pengar för att förbättra kalkylen för någon som redan lever på sitt kapital. Ännu bättre blir det när vi inser att det för inkomster under 19 247 inte finns någon inkomstskatt. Det gör det möjligt att höja den disponibla inkomsten med åtta procent, eller cirka 1 600 kronor i månaden, på ett mycket effektivt vis.

So far so good. Men att tjäna exempelvis 1 600 kronor i månaden på att sälja ägg kräver – givet våra förutsättningar – att vi säljer någonstans kring 4 000 ägg i månaden, kanske till och med 5 000. Det innebär att vi behöver sälja kring 150 ägg om dagen. Med säsongsvariationer betydligt mer under högsäsong. Det är ingen liten verksamhet! Den kräver dessutom passning varje dag året runt.
Not: kalkylen kring ägg är svår att göra helt vetenskaplig, trots att vi har ganska bra data numera, för det finns så många beroenden. Storskalighet gynnar kalkylen, men kräver investeringar som man måste förhålla sig till. Det är samtidigt lättare att sälja små volymer till relativt högt pris, här från gården, medan stora volymer kräver mer i form av försäljning och distribution.

Möjligheten att sälja dörrmattor på Internet eller böcker där du beskriver ditt nya liv, för den fjuttiga summan av 1 600 kronor i månaden, är inte heller så stor. Samhället fungerar inte riktigt så, även om det finns de som vill påstå det. Sanningen är den att det du gör bra, som har ett värde, där du kan mäta dig i konkurrensen med andra, kommer ge dig möjligheter till att tjäna pengar och utvecklas. Lågintensiva nischade produkter med tveksamt värde kommer inte att fungera “lite mindre bra” och ge lite mindre pengar. De fungerar inte alls. Det betyder att den som är fri följer samma logik som de som inte är det vad gäller möjligheten att tjäna pengar utifrån intressen eller dylikt. Jänkarna säger “if a thing is worth doing, it is worth doing well” och det ligger mycket i det. Halvhjärtat duger inte för den som vill generera inkomster på eget företagande. Den som är fri följer samma logik som alla andra helt enkelt.

Så den ekonomiska friheten öppnar inga nya möjligheter som jag sett. Visst går det bra att lönearbeta som fri. Genom inhopp som vikarie, hemifrån som frilans (även om det följer logiken kring företagande vi diskuterat) eller som säsongsarbetare, för att nämna några exempel. Men det är inget nytt. Inte heller möjligheten att starta företag är ny.

Vi har haft svårt att hålla vår budget

Vi har startat en gård här. Vi har dragit in vatten och värme. Renoverat elen. Isolerat och renoverat och trots att vi inte gjort några stora ingrepp så har pengarna rullat på. Vi har också kommit ganska långt in i vårt sparande så vi har inga frikort kvar att bränna. Det betyder att datorerna gjort sitt. Handkontrollerna till Xboxen är slut. Äldsta barnens mobiler börjar ha tveksam funktion och vi har inga gamla vi kan kasta in i stället. Jag har i princip inga kläder som fungerar utanför gården längre. Min sambo likaså.

Våra djur kostar pengar, det är inte alls självklart att de ger någon ekonomisk vinning alls faktiskt.

Vi har inte heller samma motivationsgrad att spara som tidigare. Främst gäller det maten.

Det här betyder inte att vi övergett vårt sparsamma liv. Inte alls, i många avseenden är vi minst lika duktiga nu som tidigare, men vi har poster i budgeten som vi inte räknat med i vår kalkyl. Vad vi kan se är att de uppstartskostnader vi haft (motorsåg, skyddskläder, verktyg, virke, stålnät, …) ser ut att klinga av. Men snålskjutsen vi åkt på från vårt tidigare liv, som inneburit att vi haft kläder, jackor, skor, datorer, spelkonsoler, mobiler, hushållsartiklar, sängkläder och mycket mycket annat med oss, börjar tappa fart.

Resa och fara

Jag hade räknat med att vi skulle åka mer nu när vi var mindre bundna än tidigare. Så har det inte blivit alls. Snarare tvärtom. Jag lämnar ogärna gården. Vi har ett väldigt intressant och givande liv här med massor av roliga saker att göra. Det gör också att det är ont om tid här. Ständigt ont om tid.

Min bok

Det här inlägget kopplar starkt till ett av kapitlen i min ebok om ekonomisk frihet som jag räknar med att släppa innan nyår. Boken handlar om grunderna i ekonomisk frihet men kommer också hantera en del av våra lärdomar.

Naturligtvis kommer den vara gratis.

Följ oss på sociala medier så missar du inte boksläppet! Du hittar länkar i högermarginalen.

En sak kvar

4

Jag tidigare sagt att det känns som jag uppnått det jag kom hit för att uppnå, förutom på en punkt. Det är en förenkling att säga så, samtidigt som de väl speglar hur jag känner mig nu och tänker just nu.

 

 

Förenklingen består i att vårt liv här inte styrs av en aktionslista vi gjorde i vårt förra liv, där saker och ting ska klaras av. Livet här är en del i ett projekt där vi vill leva friare med högre livskvalité. Den tanken lever i allra högsta grad. Men om vi lägger det åt sidan en stund så är känslan, eller kanske de flesta av känslorna,  jag hade i ekorrhjulet borta. Veckorna i relativ meningslöshet, med få eller inga frihetsgrader, har bytts mot universitetsstudier som varit väldigt givande. Distansen till det jobbiga och negativa har gjort livet här enkelt. Känslan av frihet är påtaglig även om vi ibland har ganska mycket att göra. Det är bara några dagar sedan jag skrev att jag till och med är sugen på att börja jobba, så jag behöver inte upprepa allt igen. Jag tror ni är med.

Men vad är det då som är kvar?

Ja, allra först så kanske jag ska slå fast en sak. Jag är inte här i mitt liv för att jag vill göra så lite som möjligt. Jag är här för att jag har en vilja av att göra för mycket. Jag vill göra mer av mitt arbetsliv och jag vill göra mer av mitt privata liv. Men jag får inte ihop det. Som lök på laxen så stressar jag mig själv något enormt i den här situationen. Och så har jag i allt det här fått helt oväntad hjälp att skruva till livet ytterligare genom några märkliga händelser i mitt arbetsliv.

Några saker har jag förstått sedan länge och några saker har jag insett här i friheten. Samtliga som är visst stöd i mina tankar om framtiden. Låt mig nämna några:

  • Jag behöver inte göra mer, jag behöver få ut mer av det jag gör.
  • Problemen i mitt arbetsliv är inte kopplade till den här delen av min personlighet. De finns en koppling mellan den här personlighetsaspekten och min upplevelse av arbetslivet, men mina reaktioner och tankar kring vissa företeelser är inte speciella för att jag är jag. Tvärtom har jag reagerat synnerligen normalt i stort som smått på det som hänt.
  • Jag måste känna empati relativt mig själv. Det är synnerligen svårt att piska en död häst till att göra något. Det inser jag när jag relaterar till andra, men då det gäller mig själv blir jag sur för att jag inte går upp fem på morgonen och jobbar till tio på kvällen. Jag måste förstå att jag inte kan göra allt jag önskar, även om det bara skulle krävas att jag gjorde något mer mellan nio och tio på kvällen.
  • Pengar ska fungera som en plattform för att leva bättre, inte som en stressfaktor. Bara för att vi i vår familj, om vi arbetar heltid, har goda ekonomiska förutsättningar så innebär det inte att vi måste göra mer. Vi bör i stället skapa oss bättre förutsättningar att leva bättre.
  • Jag är en mästare på att skapa egna ekorrhjul som är tämligen meningslösa. Jag trivs inte med att vara tjock och otränad, för att nämna ett exempel. I stället för att äta mindre och träna regelbundet, och effektivt, så äter jag som en häst och tränar som en galning.
  • Mellan allt jag vill göra finns en relation och prioriteringsordning. Prioriterar jag en sak prioriterar jag bort en annan. De viktigaste punkterna i mitt liv bör vara det som får mest utrymme. Men jag vet inte vilka det är, inte heller vet jag riktigt hur jag ska styra mitt liv.

Det finns säkert fler insikter och mer att säga här. Dessutom kanske jag borde rangordna punkterna ovan efter hur viktiga jag tycker de är för mig, vilket jag inte gjort. Men det här räcker gott för att vara en grund för dagens tema. Det jag har kvar att göra här är att hitta en rimlig nivå på det jag vill göra med livet och faktiskt göra det jag önskar på ett relevant och effektivt vis.

Jag är inte så kritisk mot mig själv i det här längre, vilket jag tror jag bottnar i en ökad empati för mig själv. I stället kan jag konstatera att jag är rätt bra på att göra vissa saker och usel på att göra andra. Och det är inte bara jag, det gäller även i relationen mellan mig och min sambo. Det gäller hela vår familj. När vi diskuterat detta tidigare är det flera som hävdat att det faktum att jag är hårt kopplad till min sambo i sig är ett problem, att framgångsfaktorn här är att frikoppla våra liv mer, men det är inte så vuxenrelationen här fungerar, inte heller är det så jag vill leva med mina barn. Naturligtvis färgar det vi pratar om här också balansen mellan mitt arbetsliv och privatliv, ja faktiskt arbetslivet som så.

Den här frågeställningen har jag inte löst här. Men möjligheten att få egen tid och bocka av en del måsten har gett annat perspektiv. Jag har inte tusen saker jag vill göra längre. Inte massor av saker som jag försökt göra och misslyckats med. I stället kan jag se att jag har lyckats med mycket – och fått fantastisk utdelning på det – och att några få punkter är kvar på min önskelista. Kanske har det också kommit någon ny, men på totalen har jag inte speciellt många tankar som pockar och lockar längre.

Det som står kvar nu handlar om mitt eget välmående. Visst, allt jag jagade förut gjorde jag för att jag ville tillfredsställa något behov hos mig själv. Men eftersom jag oftast hade låg utväxling på det jag gjorde, så uteblev följaktligen ofta effekten. Då blev det i stället massa externa måsten kvar att jonglera med.

Ja, så här långt har jag kommit i mina tankar. Någon som känner igen sig? Som kommit längre och kan ge tips?

Avslutningsvis vill jag tipsa om ett gammalt poddinlägg som starkt relaterar till texten ovan, men som också visar på en kontrast mellan hur det var och hur det är.

 

Tack Jocke – Jag hade nog hoppats att ditt nästa steg blivit till uteliggare

6

Då har Joakim Bornold tackat för sig i Sparpodden och här från vårt håll i Småland säger vi: tack själv, nöjet var helt på vår sida! Det som förvånar och glädjer mig i denna svåra stund var naturligtvis sättet som Jocke sa tack och hej på. Nedanstående är saxat från Twitter.

Jocke berör också mitt besök i senaste podden. Avsnittet då jag faktiskt var med finner ni nedan, har ni inte lyssnat på det så är det dags.

Det är naturligtvis väldigt roligt att göra någon form av intryck och också lyckas presentera det man står för så människor minns. Samtidigt är det intressant att min önskan om att kunna sänka kraven på mig själv och mitt liv så att “jag kan vara lycklig som bostadslös” sätter sådant avtryck.

Vi hade planerat en uppföljning i Sparpodden men nu är det väl osäkert hur det blir med det. Jag får nog kontakta Alexander och se, eller så kanske ni har tips på någon annan podd som kan vara intressant att medverka i.

Lycka till i framtiden Jocke!

Är ekorrhjulet ett exempel på ett wicked problem?

0

Har du hört talas om begreppet wicked problems? Om inte så ska du få en kort introduktion i det här inlägget och vi ska diskutera vad teorin innebär för dem som intresserar sig för leva ett annat och mer berikande liv. Teorierna kring wicked problems har också relevans för den som vill öka sitt oberoende eller förstå samhälleliga problem och politiska företeelser. Häng med!

 

 

Ett wicked problem – ska nog översättas till ett otäckt eller illa strukturerat problem – har fyra grunddrag. Man brukar prata om att problembeskrivningen är ofullständig och/eller motsägelsefull. Det är också vanligtvis en stor mängd människor och åsikter inblandade. Inte ofta är de ekonomiska konsekvenserna kopplade till en eventuell lösning ohanterliga och så är vanligtvis beroendet mellan problemställningen och andra faktorer och problem stort.

Många samhällsproblem är wicked problems. Fattigdom, tillgången till rent vatten och miljöförstöring är några exempel.

Horst Rittel var den första som försökte formalisera begreppet och har angivit 10 stycken karakteristiska drag för ett wicked problem:

  1. En entydig problemformulering saknas. En fattig i Sverige är inte fattig på samma sätt som någon i Afrika.
  2. Det är svårt, eller omöjligt, att effektivt visa eller hävda att ett problem är helt löst.
  3. Det finns ingen rätt lösning, kanske inte heller fel. Lösningar måste bedömas utifrån begrepp som bra eller dåliga.
  4. Lösningsmallar saknas och det är svårt att relatera metoder använda inom andra områden till wicked problems. Allt måste hanteras efterhand.
  5. Det finns alltid mer än en förklaring, grundorsak, till ett wicked problem.
  6. Oftast är problemen symptom på andra problem. Ibland är kopplingarna uppenbara, ibland inte.
  7. Vetenskaplig grund för att motivera lösningsförslag kan vara svår att hitta. Det beror på att wicked problems är skapade av människor i ett socialt sammanhang.
  8. Lösningar som föreslås på problemen, exempelvis stora samhällsomdaningar för att minska sociala klyftor, påverkar systemet så mycket att problemet helt ändrar form efter att lösningen är “applicerad”. Det gör det inte möjligt att pröva sig fram för att hitta lämpliga lösningar.
  9. Varje wicked problem är unikt.
  10. De som försöker lösa wicked problems måste ha det fulla ansvaret för sina handlingar.

Hur hanterar vi då bäst wicked problems? Som vi pekat på i punkt 4. ovan så är det kännetecknande för den här typen av problem att det inte finns ett kokboksrecept som löser den här typen av problem. Men det finns intressanta observationer som gjorts. Där man tar fasta på att wicked problems inte har en lösning, utan mer gynnas av att angripas från perspektivet att man vill söka förbättringar i ett givet läge, kan man ofta komma framåt. Ofta innebär det också att man minskar problemställningens omfattning, man försöker helt enkelt inte lösa allt. Man har också sett att det är centralt att ge – ofta återskapa snarast – människors makt över sin egen situation för att angripa problemet. Med ett finare ord kallas det för öka personers egenmakt.

De av er som hängt här på bloggen ett tag bör känna igen sig lite i tankegångarna ovan. Här vill vi inte ge bort frågeställningen kring våra liv till någon annan. Vi vill inte att vår strävan efter frihet ska realiseras via politiska förändringar eller beslut. Vi tänker mindre på andras flygresor och mer på hur vi själva kan leva bättre samtidigt som vi konsumerar mindre. Vi söker inte lösa alla våra problem eller samhällets som genom ett svep med ett magiskt spö. Vi gör något själva!

Det här rimmar också ganska väl med min politiska grundsyn som påverkats mycket genom de erfarenheter vi gjort i vår förändring. Jag blir exempelvis allt mer skeptisk till politik och politisk retorik inom allt fler områden. Vi har helt enkelt inget att vinna i att lyfta problem till en annan nivå och göra dem mer komplexa. Men det betyder inte att gemensamt samhällsbyggande inte har en plats. Tvärtom finns det funktioner i det offentliga rummet som borde utvecklas och utökas.

Ska vi avsluta med att återkoppla till rubriken: Är ekorrhjulet ett exempel på ett wicked problem? Svaret på frågan beror på. Om vi anser att vårt ekorrhjul är en konsekvens av det moderna samhället så är svaret nog “ja”. Om vi inte släpper ifrån oss frågeställningen utan bara ser till oss själva så är frågan “nej”. Hur väl vi lyckas med att påverka vår egna situation beror mycket på just egenmakten vi diskuterat i inlägget. Kanske är det just vår bristande egenmakt som gör att vi vill göra vårt liv till samhällets problem.

Lyssna gärna på en av de gamla poddarna

 

Statusrapport – Köp av hyreshus

29

Först ska jag börja med att konstatera att hyresfastigheter verkar vara något som engagera. Första inlägget jag skrev där jag berättade att vi skulle titta på en fastighet drog många läsare och sedan dess har många varit engagerade. Min kompis, som vi kan kalla Micke, har hjälpt mig med en väldigt bra kalkyl. Andra har tipsat om banker här lokalt och erbjudit sig att hjälpa mig till rätt handläggare. Andra har erbjudit sitt stöd för så att vi på bäst sätt ska kunna välja företagsform i form av enskild firma eller AB. Ja några har till och med hört av sig och varit intresserade av gemensamma investeringar. Ännu fler har undrat “hur går det?”.

 

 

Tack! Det är fantastiskt roligt att vara del i en sådan uppslutning! I det här inlägget tänkte jag ge er en statusuppdatering samt resonera med mig själv kring vad ett köp faktiskt skulle kunna innebära. Så det här inlägget är lika mycket för er som för mig. Som alltid i princip! Och jag ser fram mot era kommentarer!

Först, lets start med the basics!

Vi har alltså hittat ett hyreshus ungefär 20 km från det vi bor med fyra lägenheter. Samtliga uthyrda. Begärt pris är 775 000 kronor.

Hyresintäkt: 216.960 kr/år
Driftskostnad exkl skötsel/underhåll: 74.579 kr/år

Så här långt är det nog inte svårt att förstå vårt, eller de andra nästan 10-talet spekulanter som tittat på fastighetens, intresse. Om vi köper huset inom vår enskilda firma så kan det nog vara möjligt att låna 75% (580 000) vilket skulle innebära att vi skulle lägga knappa 200 000 kronor av eget kapital. Om vi räknar på en ränta på 2% (nu är vi lite positiva och helt ostrukturerade här, det blir bättre ordning snart) så blir räntekostnaden cirka 900 kronor i månaden. Så här långt skulle vi alltså investera 200 000 kronor och få ta del av en inkomstström på 216 960 – 74 579 – 12*900 = 130 000 kronor om året.

Innan vi går vidare med siffrorna så ska jag berätta mer om fastigheten. Vi har varit på plats och inspekterat och varit inne i tre av fyra lägenheter. På det hela taget ser det bra ut. Lägenheterna har förhållandevis låg standard, främst vad gäller badrum, men saknar inte alls charm. Tvärtom så har nästan varje lägenhet något som rätt använt skulle kunna innebära ett relativt stort mervärde för de som bor där. Exempel på det är kakelugn – som fungerar  – eller egen utgång till egen del på tomten. Vi har inspekterat krypgrunder, badrum, varit under diskbänkar och kollat vinden. Fastigheten är i gott skick, men den är sliten – rutor är trasiga, dörrar är dåliga, putsen på något ställe är skadad och någon vindskiva bör bytas snarast. Dessutom, vilket inte framgår i annonsen, så orkar inte värmepumpen med att värma huset när det är kallt ute utan man måste då stödköra en gammal oljepanna. Kostnaden för olja är med i driftskostnaden, så på så vis hänger det samman, men underhållet och risken som följer med en så gammal installation är inte beaktad. Fastigheten är sund i alla delar utifrån vad vi kan bedöma, men kräver utökat underhåll. Utemiljön är mycket eftersatt. Gemensamma utrymmen, som carport och förrådsutrymmen, är skräpiga och saknar är i princip öppna för allmänheten. Här ligger vinterhjul och cyklar för öppen ridå tillsammans med gräsklippare och snöslunga samt drivmedel. Stöldrisken är hög och ur brandsynpunkt är det inte acceptabelt. Jag tror inte fastigheten skulle klara en besiktning med avseende på brandrisk utan nedslag idag.

 

 

Fastigheten ligger nära Hultsfred och mäklaren bedömer hyresmarknaden som mycket god i området. Antalet nyanlända är stor, arbetsmarknaden god och nybyggnationen i princip obefintlig. Vi är i sommarturismens mecka vilket gör att viss uthyrning kan göras sommartid om något skulle stå outhyrt eller om man utvecklade fastigheten på något vis. Med dagens pris är det dock inte realistiskt att tro att fastigheten skulle stiga i värde utan att man utvecklar den genom investeringar.

Det finns stora möjligheter att utveckla fastigheten. Det går att bygga åtminstone en lägenhet till genom att inreda vinden. Det finns redan en separat ingång och delar av vinden är redan inredd, även om det mesta snyggas till. Det finns också ett rum som inte används till något som skulle gå att göra något med. För sommargäster exempelvis. Det går att sätta portar på carporten och erbjuda garage. Det går utmärkt att bygga till, eller stycka av delar av tomten, då det finns gott om plats.

Utdrag ur kalkylen

Min kompis, som vi kallar Micke, har gjort en kalkyl enligt standardprinciper som används för fastighetsinvesteringar. Ni känner igen de flesta siffrorna från det vi redan diskuterat, det som ökat här är posten för drift och underhåll. Micke har använt ett kalkylvärde på 445 kronor per kvadratmeter, vilket ligger något över SCBs snitt på 420 kronor per kvadratmeter. Ni ser nyckeltalen i kalkylen och SCBs riktvärden i bilden under kalkylen.

Kalkyl gjord “by the book”.
Nyckeltal i kalkylen.

 

Med de här siffrorna har vi alltså ett överskott i kassan om 36 000 kronor om året. Nu har jag inte beaktat alla skatteaspekter – här får ni gärna hjälpa mig med upplysande kommentarer – men om vi antar att de 36 000 kronorna representerat intäkten i vår enskilda firma så tar vi ut dem som lön. Om jag arbetar heltid i Linköping så blir det ungefär 1 600 kronor i månaden efter skatt då jag betalar 55% marginalskatt.

För det ska jag vara fastighetsskötare på en fastighet. Exakt hur mycket tjänster jag kan köpa för de 445 kronorna per kvadratmeter är lite oklart, men jag måste åtminstone tillse fastigheten och jag måste sköta det administrativa.

Som ni förstår är det här ingen kioskvältare. Det finns flera saker som påverkar kalkylen negativt, en av dem är den relativt låga intäkten jämfört med SCBs snitt. Som ni ser så är relationen mellan intäkt och kostnad mindre gynnsam än SCBs snitt, trots den låga kapitalkostnaden. Det gör att underhålls- och driftskostnaden relativt sett blir betungande.

För att relationen Intäkt/Kostnad skulle bli 1,33 så krävs att fastigheten pris blir cirka 450 000 kronor.  Tidigare försäljningspris var kring 550 000 så mycket pekar på att att pris kring 500 000 är ett riktpris som är mer relevant för denna typ av fastighet och kalkyl.

Allt handlar om sammanhang

Om vi nu i stället tänker att vi inte ska lönearbeta så mycket mer i våra liv och bo kvar här för evig tid så kan kanske kalkylen göras lite annorlunda och också tolkas ur ett annat perspektiv. Vi antar helt enkelt att vi gör det mesta av jobbet själva på fastigheten och att vi snålar rejält (Micke har hjälpt till med nyckeltal så det är inte helt taget ur luften). I ett sådant scenario får vi i stället följande kalkyl.

När vi gör allt själva får vi följande kalkyl.
Tillhörande nyckeltal till kalkylen ovan.

Kalkylen ovan indikerar att det nu finns ungefär 7 400 kronor per månad, innan skatt, att jobba med i firman. Om vi inte jobbar så har vi ingen mobiltelefon och inga datorer via våra arbetsgivare. Vidare så kommer vi nog att jobba en del med vårt hus och vår gård så det finns en symbios mellan det vi gör på hyresfastigheten och det vi gör här. Firman får då bekosta en del verktyg och utrustning, så som röjsåg. Dessutom kommer vi i ett sådant scenario har väldigt låga inkomster så skattesatsen blir låg. I princip så räcker det med att vi delar inkomsten lika på mig och min sambo för att vi ska slippa inkomstskatt. I det läget skulle den här fastigheten bidra med en intäkt efter skatt på cirka 3 000 kronor i månaden vilket med fyraprocentsregeln motsvarar något mer än 1 000 000 kronor i kapital, som jämförelse.

Tyvärr haltar den här kalkylen lite. Som ni ser så är drift och underhåll här 95 000 kronor årligen vilket ska jämföras med de värden som mäklaren uppgett i ren drift som är 75 000 kronor. Givet att vi gör mycket själva så ger det oss totalt 20 000 att jobba med årligen. Det tror jag inte räcker med tanke på hur nedgången fastigheten är. Återigen skulle kalkylen behöva ungefär 300 000 i initiala investeringar – det här bör nog bli mer vetenskapligt, jag har höftat lite – för att bli intressant. Då kan man dels hantera en del underhåll som är eftersatt och göra vissa investeringar för att sänka driftskostnaderna.

Med egen tid skulle det då också vara möjligt att utveckla fastigheten och fortsätta förbättra kalkylen ytterligare. Ytterligare en liknande fastighet skulle sedan kunna erbjuda en betydande bas för eget företagande.

 

 

Slutsats

Jag vill gärna höra vad ni tycker och tänker utifrån det som är sagt ovan innan jag fattar ett definitivt beslut i det här fallet. Men vi kan dra slutsatsen att vi brottas med två delar här. Dels kan vi inte idag, utifrån den här möjligheten enbart, säga att det är en game changer för hur vi planerar vårt fortsatta liv. Det gör att vi har svårt att förstå i vilket sammanhang vi ska göra vår kalkyl. Den andra delen handlar om att priset är för högt. Ett pris kring 500 000 är mer relevant.

På plussidan är att det här objektet ligger på cykelavstånd från där vi bor. Det finns potential att förbättra kalkylen både genom att investera i kostnadsbesparande åtgärder och genom att jobba med att öka intäkterna. Investeringar kan i enskild firma kvittas mot inkomst av tjänst, vilket skulle kunna erbjuda möjligheter för oss, om vi fortsätter jobba ett par år.

Det här är en fastighet som kan erbjuda värde för så väl de boende som för hyresvärden, men det finns ett problem i att hyra ut till så låga hyror som råder i den här fastigheten när de som bor där egentligen köper en “fullservicetjänst”. Det innebär att ingen av de som bor där gör något jobb på fastigheten i form av gräsklippning, skottning eller enklare underhåll. Vi bedömer också, i samråd med mäklaren, att möjligheten att öka intäkterna på befintliga hyresgäster, genom att exempelvis erbjuda garageplats eller standardhöjningar är mycket låg.

Nu lyssnar jag gärna på vad ni säger.

Tyvärr vet jag inte hur man länkar till objekt på fastighetsbyråns webb. Vill ni studera objektet så börjar ni här och så väljer ni “Till salu” och sedan hittar ni Weisbacken 6 där.

Jag börjar bli lite sugen på att jobba

6

Fan tro’t får man väl säga om ämnet i rubriken. Men det är helt klart att det jag kom hit för att göra i stora delar är gjort. Jag har lärt mig massor om mig själv, mina tankar och min del i mitt allmänna välmående. En resa som jag startat långt tidigare men som fått mer plats och möjlighet att mogna här. Dels har lugnet i livet bidragit till det men studierna jag gjort har också betytt mycket. Jag mår väldigt bra just nu på vår gård här i Småland.

 

 

Jag kom hit för jag ville utvecklas och det har jag fått möjlighet att göra. Bloggande, läsande och tre terminer högskolestudier har satt avtryck. Faktiskt kan jag känna att jag inte har så mycket mer jag behöver lära just nu.

Som jag tror jag skrivit tidigare så började förändringen bli tydlig redan i våras. Jag började må allt bättre kan vi säga, trots att jag inte riktigt vet vad det betyder. Jag upplevde inte att jag mådde dåligt tidigare men det är lugnare i mitt huvud. Det i sig gör att jag rent allmänt är gladare. Inte så att jag blivit en fnitterfia eller fantastisk människa som numera tar allt med ett leende, men livet är lättare. Rejält mycket lättare. Videon nedan förklarar känslan rätt väl.

Men det finns något mer. Det känns som om jag hunnit ifatt, som om allt fler saker ramlat på plats. Jag har en grej kvar att fixa här, i övrigt har jag inte så mycket på min tallrik. Det är en extrem förändring mot tidigare när jag tyckte att jag inte fick plats på något sätt i det liv jag levde.

I takt med att den här förändringen blivit allt mer påtaglig har mina tankar ändrats. Projekten har fått en mycket större tyngd i mitt liv. Jag letar inte längre efter ett annat liv eller efter att förstå något som jag inte begriper. Jag vill göra saker. Jag vill bygga, måla, skriva, programmera, cykla, resa, dansa. Ta MC-kort och renovera motorcyklar. Kanske borde jag bygga garage. Ja jag kan till och med gå så långt att jag kan tänka mig att börja arbeta igen. Men inte hur som helst. “Huret” är har blivit viktigt. Riktigt viktigt. För jag vill inte hamna i samma potthål igen som jag var i tidigare.

Just nu pluggar jag stenhårt. Jag läser och räknar med att tenta av 45 högskolepoäng – en termin består normalt av 30 poäng så det är 1,5 helfart – och jag strävar efter att bli klar med det mesta av jobbet till i slutet av november. Jag läser kravhantering, psykologi, programmering och en översiktskurs i eHälsa. Sedan går jag ner på cruise läge kring studier och utbildning. Jag kommer tekniskt att studera nästa termin men kommer troligen fokusera all kraft på en kurs som jag verkligen vill läsa.

Så under våren räknar jag med att ge studierna allt mindre med plats. Jag räknar inte heller med att hålla lika hårt i ekonomin som tidigare. Det blir andra aspekter i livet som får ta över i stället.

Läs gärna mer

Vad kommer efter det här? – Tankar kring hur livet bör se ut framöver

Jag köpte jordgubbsyoghurt för första gången på sex år! – Vad är det som sker?

Money shame – har du hört det begreppet?

7

Money shame – pengar och skam. Två ord som var för sig är ganska välkända för många av oss men som tillsammans inte nödvändigtvis bildar något begripligt. Tammy Lally, som jobbat hårt för att sätta själva begreppet money shame på agendan, har tio bra frågor som lyfter fram typiska beteenden hos den som känner skam över sin finansiella förmåga. Hon undrar: känner du att någon av punkterna nedan passar in på dig?

 

 

  • Kör en Mercedes när du endast har råd att köra Honda.
  • Spelar välbärgad, betalar för andra på restaurang och vid evenemang. Skjuter till pengar till andra familjemedlemmar som är i knipa.
  • Känner dig otillräcklig och lever löning till löning.
  • Vill framstå i bästa dager, oavsett kostnad.
  • Fixerad vid pengar; vad saker och ting kostar och vad andra tjänar.
  • Oförmögen att njuta av välstånd eller döljer du det för andra.
  • Oförmögen att hantera pengar. De pengar som kommer in bara rinner iväg ut.
  • Svårt skuldsatt men trots det så fortsätter du konsumera.
  • Har tidigare genomgått en personlig konkurs, vräkning eller förlorat arbetet med katastrofalt resultat.
  • Håller din privatekonomi hemlig i fruktan för vad andra ska tänka om dig.

Det finns också en definition av money shame som Tammy själv får presentera i videon i slutet på detta inlägg.

Jag har funderat mycket kring beteenden, inte minst för egen del, och är lite kluven till Tammys sätt att presentera människors syn kring pengar ovan. Jag tycker hon kombinerar två delar i våra liv som jag skulle vilja separera ut och tydliggöra mer för sig.

Den första delen handlar om synen på, och behovet av, konsumtion. Vad är det som gör att du åker en Mercedes om du bara har råd med en Honda? Varför är det viktigt att bjuda på restaurang?

Den andra delen handlar om skammen som följer med att inte kunna sköta sin ekonomi och problemen som följer med det. Och visst, få människor får problem med sin ekonomi om de kan sköta pengar och hantera sina egna impulser eller obegripliga behov. Så del två är en konsekvens av första delen. Så hör de samman, men en skruvad syn på konsumtion innebär inte automatiskt att människor ruinerar sin privatekonomi. Det är nog helt enkelt svårare i Sverige än i USA att göra det så skillnaden blir tydligare. Men lika relevant är att många förnekar problemen deras konsumtionsbehov skapar. Åtminstone inledningsvis innan problemen blivit tillräckligt omfattande.

För mig är det här lite som alkoholproblematik. Där krävs en hög alkoholkonsumtion i ett första steg. När den skapar konsekvenser i livet vi inte kan hantera så har vi alkoholproblem, ja kanske är vi till och med alkoholister. Men även en hög alkoholkonsumtion i ett sammanhang där vi kan hantera konsekvenserna av den kan sänka vår livskvalité och påverka oss negativt. Kanske finns det också en gråzon där en hög alkoholkonsumtion faktiskt ger problem, men vi förnekar dem.

Frånsett min önskan om att dela upp problemen i två block så har jag inget att invända mot Tammys tankegångar. Tvärtom så tycker jag att begreppet money shame är relevant och upplysande. Det lyfter fram och belyser vår – eller ska jag kanske säga mångas men inte allas – hårda koppling mellan pengar och människovärde. Den här kopplingen ser vi i vårt liv. Vi ser det på att barnen bedömer varandra efter vilket klädmärke de bär. Vi ser det på det första bemötandet vi får av vissa vuxna när vi kommer i trasiga kläder i vår skrotiga bil. Vi märker lärarens attityd mot våra trasiga barn och mot oss. När vi bodde på de fina adresserna och barnen gick i de fina skolorna såg lärarna på våra barn och oss på ett annat sätt mot nu. Nu är utgångspunkten en helt annan. Eller så kan vi titta på hur vissa väljer att bemöta mig på Twitter där de ser mig som ett lämpligt mobbingoffer då jag inte spelar med i konsumtionshetsen.

 

 

Sådan har diskussioner och begrepp som money shame ger oss möjlighet att diskutera och reflektera kring en företeelse. Jag tänker på två saker. 1) Diskussionen visar hur ineffektiv konsumtionen faktiskt är som metod för att bota vår skam eller leverera det vi önskar. 2) Att sätta begreppet skam och pengar i samma mening sätter ett ramverk på plats från liknande situationer och beteenden i våra liv. Det går att relaterar till de självförstärkande beteenden som ofta kommer med skam som när vi känner skam för vårt drickande och med det mer. Eller så kan vi relaterar till de människor som känner skam för det de är, och som en del i det agerar så att de själva känner att de sänker sitt värde än mer.

Se gärna Tammy i videon nedan. Inledningen är ganska känslosam och sammanhanget kanske lite amerikanskt för att det ska gå att omedelbart föra över till svenska förhållanden, men med det sagt så är kunskapen hon förmedlar obligatorisk här på bloggen!

Jag köpte jordgubbsyoghurt för första gången på sex år! – Vad är det som sker?

4

Här om dagen köpte jag Arlas jordgubbsyoghurt till barnens frukost. Jag gav krig 18 kronor för en liter om jag läste rätt. Det kan vara första gången jag handlar Arlas yoghurt, som står på de flesta frukostbord, till ordinarie pris på snart sex år. Ja, jag har nog inte köpt den ens på nedsatt pris mer än någon gång. Nu är inte sparlivet så miserabelt att vi aldrig äter yoghurt, men det är inte supervanligt. Och om det händer så är det antingen Lidls vaniljvariant eller något som gått att köpa till nedsatt pris.

 

 

Nej, det här inlägg är inte tänkt att vara ett gråtinlägg kring vår yoghurtkonsumtion. Det är tänkt att vara en reflektion över att vi satsat hårt på att leva ett annat liv, ett som många tycker ganska extremt liv, i sex år snart. Under de sex åren har jag inte köpt några skor – jag har nog köpt ett par stövlar för någon hundring – och inga skjortor. Jag tror jag har köpt två par vanliga byxor, aldrig dyrare än 200 kronor paret. Min sambo har nog konsumerat ungefär lika mycket i klädväg.

Men vi har gjort mer. Vi lever utan varmvatten i kranen. Utan tvättmaskin. En familj på sex. Vi fixar allt själva. Vi lappar och lagar. Underhåller hus och bilar. Ska vi göra något så ska det kosta så lite som möjligt, eller helst inget alls. Det utmanar oss. På gott och ont.

Vi lever inget dåligt liv, tvärtom så lever vi på många sätt ett rikare liv nu än vi gjorde tidigare. Och kunskapen om att vi kan leva fantastiskt utan att vi behöver springa arslet av oss i vardagens ekorrhjul är en kunskap som är värd så mycket.

Men ibland är vårt liv slitigt. Vi får inget gratis. I allt vi gör så måste vi utmana oss själva. Det går att göra en fantastisk frukost utan Arlas dyra yoghurt, jos, fint köpebröd och exklusivt pålägg i plast. Men det kräver mer jobb. Och det jobbet sker klockan sex på morgonen. Det går utmärkt att reparera bilen själv, men för oss som saknar garage innebär det att arbetet kan ske i december, på en lerig gräsmatta. I spöregn. Och det går att göra videos om livet här ute med en billig kamera och fria redigeringsprogram på en gammal dator. Men det tar tid. Och kräver mycket eget arbete.

 

 

Är det värt det? Tveklöst ja! Men trots det vill jag ändå säga att det finns saker att beakta i det här. Främst handlar det om drivkraften i det man gör. Det var det liv vi levde som resulterade i vårt starka behov av att förändra. Nu när vi ändrat våra liv så finns inte den drivkraften kvar. Dessutom har vi levt det fria livet ganska länge nu vilket påverkat oss och gjort att vi fått distans till en del ting som för sex år sedan kändes ganska påträngande.

Yoghurtinköpet är en liten men tydlig indikation på den förändring som skett i våra liv. Jag började känna av att jag hamnat i en annan verklighet under våren (2018), efter knappa ett år i friheten. Den känslan har växt och blivit allt mer påtaglig under sommaren och hösten.

Förändringen har gjort att jag blivit än mer övertygad om att det finns ett stort värde i att satsa på exit från arbetsmarknaden tidigt, med en öppen dörr tillbaka. Och att det upplägget är att föredra jämfört med att sträva länge i ekorrhjulet, för att när väl förmögenheten är räddad, kunna vända arbetsmarknaden ryggen för evigt.

Frågor på det?

 

Googles sökdata – Vad är människor intresserade av och hur intressant är det jag skriver?

2

Här tittar vi på vad människor söker efter som gör att de hamnar på bloggen Onkel Toms stuga. Och hur många som verkar vara intresserade av olika ämnen.

Jag drar lite slutsatser från det jag tycker mig kunna läsa ut.

Här är inläggen som drar till sig mest intresse

Säga upp sig:

Att säga upp sig utan att ha ett annat jobb!

Budget:

Att göra budget och föra kassabok

Sabbatsår:

Sabbatsår

860FansGilla
310FöljareFölj
3,220FöljareFölj
628PrenumeranterPrenumerera

Läsvärt

Allt är relativt

En Audi A6 3,0 TDI Avant Quattro kostar 6 434 kronor i månaden att äga under de första tre åren enligt Expressen - siffrorna...

Följ det fria livet

Senaste nytt

Rapport från syndens näste

Jag har varit helt borta från allt vad datorer, telefoner och skärmar heter sedan fredag lunch. Anledningen är att jag varit uppe hos brorsan...

Att vara sitt bästa jag

Möjligheterna att bli utköpt

Corlu escort fethiye escort antalya escort kemer escort