Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Jag fyller år idag och passar på att ge en reflektion kring min paus

Idag fyller jag 49 år för första och sista gången. Nästa år blir jag 50 år gammal vilket låter sjukt mycket. Samtidigt känner jag mig inte så gammal, på flera sätt känner jag mig faktiskt yngre idag är jag gjorde för fem år sedan. Då var jag en ganska stressad 44-åring som funderade var livet var på väg. Om livet för evigt skulle vara ett ständigt ekorrhjul i barnlämning, jobbstress, tjänsteresor, kvällsmat och nattning.  Där tid som inte var uppbunden vardagens måsten skulle läggas på att underhålla, renovera och reparera hus, hem och prylar i en kamp om att hålla förfallet stången. I ett fåfängt försök att stoppa tiden.

Idag är jag inte så gammal. Jag lever i ett äventyr, stora delar tillsammans med min yngsta son Max. En kille som nyss fyllt fem. Jag är en småbarnspappa i ett äventyr. Som utbildar sig och funderar på framtiden. Med intresse och glädje. Sakta sakta sjunker siffrorna på vågen och måttet över axlarna ökar. Inte för att jag tränar och gör mer, utan för att jag lever ett liv som fungerar. Jag tillbringar massor av tid ute. Inte för att jag lagt till något mer i mitt liv efter barnen lagt sig, utan för att jag gör det som ligger närmast tillhands.

Vet ni? Numera känner jag mig ofta som en normal människa. Fast jag kanske är bland de ovanligaste som finns, åtminstone i det här området. Jag känner mig normal för att jag gör det som verkar vettigt, som ligger hyggligt väl i linje med det jag vill göra och som – trots att det är hårt arbete och stressigt ibland – för mig framåt i någon mening.

De senaste fem åren har varit jobbiga. Händelser och tankar har tagit energi. Samtidigt så har jag staplat aktiviteter och sysslor på varandra. Heltidsjobb, bloggande, poddande, extrajobb, familjeliv och ibland även studier har inneburit att jag jobbat mer än jag någonsin gjort. Jag har också prioriterat bort det som jag egentligen tycker är viktigt, så som träning, tid med familjen, min sambo och ett liv utomhus. Det naturligaste, och kanske enklaste, hade varit om jag kunnat kanaliserat mycket av den energi jag har och har haft in i arbetslivet. Tyvärr har den möjligheten varit väldigt avlägsen.

 

 

Det sammanhang jag hittat, som gett mest utdelning i form av arbetsglädje, kontakter med nya människor, utveckling och framtidstro, har varit bloggandet. Att skriva är en fantastisk upplevelse. Att ha någon som läser det man skriver – ibland upp mot tre tusen människor dagligen – är en gåva. Att utveckla en blogg, att hitta nya läsare och att hitta samarbeten som gynnar alla inblandade är intressant och utvecklande. Inom kort har 1 000 000 sidor visats på bloggen. Det finns mer än 6 400 kommentarer bara här. Då är förs idag mycket av diskussionerna trots det i andra forum som Twitter och Facebook.

Podden laddades ned över 50 000 gånger. I skrivande stund så har Youtube visat mer än 54 000 klipp från Onkel Toms kanal. Jag har, via Patreon, haft personer som har betalat för att läsa och lyssna till det jag har att säga. Jag har under de senaste åren varit med i en rad större svenska dagstidningar, #Sparpodden, Sveriges Radio och senast i Aftonbladet. Trots alla siffror så finns det så mycket mer att prata om och initiativ att ta kring bloggandet och vloggandet, så det är inte slut på idéer.

Så här på min födelsedag är jag stolt över det jag åstadkommit. Inte minst är jag stolt över det sätt jag gjort saker och ting på. Jag jobbar med de förutsättningar som ges. Om det är poddande i köket på nätterna eller arbete vid matbordet när barnen lever rövare runt om, så gör jag det jag förutsatt mig. Ibland känns det som att jag jobbar utifrån så tuffa förutsättningar att nästa steg i svårighetsgrad är att börja kommunicera via stentavlor.

Kanske allra mest stolt är jag över de positiva kommentarer jag fått genom åren och i samband med att jag annonserade min paus. När jag tänker på det så är kanske det mest belönande som bloggare trots allt att träffa människor som läst och gillat det man gör. Så de skrivna kommentarerna är guld värda men slår inte det personliga mötet trots allt.

Ekonomiskt så finns det dock ingen framgång i det jag gör. Efter skatt ger bloggen ett par hundra kronor i månaden i intäkter – då jag har sponsrade inlägg så kan det öka till 1 500 kronor efter skatt.  I relation till arbetsmängden, som rör sig någonstans kring 20 – 30 timmar i veckan om jag tar med all dialog i kommentarsfält och sociala medier, så är naturligtvis detta rent vansinne att hålla på med.

Jag driver sedan en tid ytterligare en blogg kallad Projektledarbloggen.se (ni ser, jag gör bara mer och mer) där jag senast presenterade ett verktyg som hjälper oss att berätta vår historia, eller kanske snarare hur vi vill att vår historia ska vara. Verktyget kallas SOAR och innebär att man i punktform försöker återge sina styrkor, de möjligheter som finns, vilka strävanden och mål man har samt vilket resultat man faktiskt vill se. Metoden har stöd i forskning kring positiv psykologi och strävar efter att hjälpa den som berättar att formulera målbilden i ett sammanhang. Jag går inte in på mer detaljer utan hänvisar till mitt inlägg på Projektledarbloggen.se. Men jag tänkte använda verktyget här då det passar i sammanhanget och så blir det här ett bra exempel för den som vill göra något liknande kring en egen situation i vardagen.

SOAR – Hur jag vill att mitt bloggande ska hänga samman

Styrkor

  • Jag älskar att skriva och uttrycka mig.
  • Jag har visat att jag kan nå en – i sammanhanget – relativt stor publik med mitt skapande.
  • Det finns en väldigt tydlig berättelse här i vårt liv och vår vardag. Hur jag blir fri och hur jag lever som fri.
  • Det finns en stor följarbas inom sociala medier som gör det möjligt att nå många människor.
  • Jag har skaffat mig viss kunskap som gör att jag kan nyttja mer än skrift för att nå ut (tänk podd och vlogg).

Möjligheter

Jag har svårt att idag formulera något bra och viktigt här, något jag tror på. Jag skulle vilja säga att ”bloggen har möjligheten att bli plattformen för mitt kommande professionella liv, ett liv där jag inspirerar och glädjer människor i form av ett yrke”. Jag använder ”yrke” som begrepp eftersom jag ser framför mig att det i stort rör sig om ett heltidsjobb. Att lägga mycket mindre andel tid, säg några timmar i veckan är inte intressant.

Här är trots allt några ljuspunkter.

  • Självhushåll och oberoende ligger i tiden.
  • Det saknas svenska vloggare på Youtube som har genomslag inom områden som självhushåll och enklare liv.

Mina mål – Mina strävanden

  • Jag vill berätta och skriva på heltid.
  • Jag vill färdigställa åtminstone en bok och få den publicerad.
  • Jag vill kunna fånga vår vardag här ner och förmedla den till er på bästa sätt.
  • Jag vill inspirera andra till att ta nya vägar i livet. Att prova nytt och att våga tänka annorlunda.
  • Jag vill att bloggandet och vloggandet ska kunna bidra ekonomiskt i vår vardag. Jag har på en direkt fråga sagt att det bör röra sig om cirka 5 000 kronor efter skatt.

Resultat

  • Jag når fler människor med det jag berättar varje månad.
  • Bloggandet – och varianter på det – blir mitt nya sammanhang där jag har mina åtaganden och utmaningar i form av exempelvis föredrag och deadlines.
  • Det ekonomiska bidraget bloggandet ger gör att jag kan prioritera ned exempelvis studier eller fokus på att hitta framtida jobb.
  • Jag hittar minst en annonsör som bidrar löpande i form av finansiering till bloggen vilket gör det möjligt att finansiera viss infrastruktur som skulle förenkla vardagen: inköp av stativ, kamera med skärm, någon mer mikrofon, redigeringsprogramvara …

 

 

Som ni ser så får jag inte min önskade verklighet kring mitt skapande att hänga samman. Jag ser inte riktigt hur jag ska hitta några reella möjligheter längre. Dessutom ser jag inte att mina strävanden leder till de resultat jag önskar. Det här är ingen direkt ny insikt. Att jag provat poddande och numera vloggande har sina skäl.

Som ni också ser så handlar det inte bara om pengar eller följarantal som några varit inne på. Det finns massor av saker som jag kan göra mer men jag letar inte efter sådana punkter, jag måste göra något annorlunda eller smartare om detta ska börja röra sig i rätt riktning. Där har jag inga idéer faktiskt.

Det finns en sak som du kan hjälpa till med på min födelsedag. Många av mina Youtubeklipp har betydligt fler visningar än det är prenumeranter på sidan. Att det är så vid många tillfällen pekar på att det finns relativt många läsare och följare av det jag gör som inte prenumererar på Youtube. Det finns dessutom en stor grupp människor som ser klippen på Facebook. För mig är det en stor nackdel att jag inte kan få er att tydliggöra ert intresse av materialet på Youtube, av flera skäl. Du kan idag hjälpa mig genom att prenumerera. Det kostar dig inget samtidigt som det är viktigt. Den typen av material jag gör kräver i princip att du som tar del av det jag gör stödjer mig genom att prenumerera, följa och ge tummen upp.

Och du! Så tycker jag du ska göra en SOAR på någon viktig aspekt i ditt liv och se om den hänger samman. Ta jobbet exempelvis! Jag lovar, det är intressant!

Grattis på min födelsedag 🙂

Jag tar paus

Häng med ett varv på gården och mina morgonsysslor. Det börjar bli en hel del att stå i nu faktiskt. Fantastiskt roligt!

Jag annonserar också paus här på bloggen och på Youtube. Detaljer kring det finns i videon strax efter 18:40.

Dela gärna med dig om det är något speciellt du uppskattat bland det jag gjort genom åren.

Så ska en gås tas

I dagens inlägg vallar vi gås, med stor framgång faktiskt. Det är fantastiskt belönande att hålla på med djuren så här, och så är det roligt att vara samlade hela familjen.

Framtiden är snart här – hur jag tänker kring studieval nästa läsår

Något jag tappar bort, som är viktigt, är att jag är mer benägen att gå tillbaka till jobbet jag hade om jag bor kvar här. Jag är tveksam till att ta lån och köpa villa i Linköping baserat på vår historik. Samtidigt är det naturligtvis ett mycket svårare upplägg att pendla långt än det är att bo nära sin arbetsplats. Det är också enklare för vår äldsta dotter att gå en gymnasieutbildning som passar i en lite större stad och hon får inte så långa dagar. Så: återgång till gamla livet; mest intressant om vi bor kvar, men det är långsiktigt inte helt optimalt.

En annan del som behöver förtydligas är vilka huvudalternativ vi tycker vi har idag. Det är 1) Bo kvar, återgå till våra tidigare jobb – vilket vi diskuterade ovan. 2) Att leva enkelt och göra det som är kul, men som ändå ger mening – det är här bloggandet har sin plats. 3) Att försöka hitta intressanta utmaningar nära de yrkan vi tidigare haft, alltså fortsätta våra karriärer som de var, fast i en annan stad och hos andra arbetsgivare.

Alternativ 1) kräver ingen vidareutbildning. Så den sätter väldigt få begränsningar. 2) Innebär att jag läser mer om skrivande, lär mig mer om video och ljudproduktion för att bättra mina möjligheter att kunna fortsätta och växa i bloggandet och vloggandet. 3) innebär att jag ska hitta komplement till min nuvarande CV och kompetens. Huvuddelen av det jag kommer läsa nästa år ligger förmodligen i den här kategorin.

Björksav

Häng med när vi gör i ordning och tappar våra björkar på björksav. Jag visar hur vi gjort i några år – vi gör det väldigt enkelt för oss – när vi tappar våra björkar.

När träden är igång med sitt vårsavande, vilket är ungefär fyra veckor på våren, så tömmer vi burkarna två gånger om dagen. Upplägget i videon ger alltså ungefär fyra liter björksav per dygn.

I år hade jag tänkt göra björksavsvin men avstår det efter att jag läst på lite. Jag förklarar varför i videon men länkar till den forumdiskussion som fick mig att avstå: https://www.shbf.se/bryggaren/viewtopic.php?t=9200&p=43083

Det här är saxat ur tråden:

Björksav…denna ädla dryck, drick den som den är eller kanske med en citronskiva och lite is.

Jag har gjort ett antal olika experiment med björksav och vin samt öl och tycker väl inte att den tillför något speciellt. Om du nu promt måste jäsa saven så föreslår jag att du gör en lättare bordsdryck av detta. Tex så här:

Koka ner det till hälften eller 1/3 av ursprungsvolymen och tillsätt 1dl nyknoppade björklöv per liter sav när du stänger av värmen (precis som 0min för humle). Tillsätt även saften och Zesten av en ekologisk citron per 2l sav samt 150g/l honung alternativt ca 115g/l socker. Någon tesked jästnäring per 5l sav är också att rekommendera. Låt svalna till ca 20C innan du filtrerar bort löv och zest, syresätter och tillför din favoritjäst, använd dubbel rekommenderad mängd jäst jämfört med öl. Jag tycker lagerjäst och kall jäsning blir bäst om du vill ha en smak från råvarorna.

Vill du ha en dryck med lite beska i kan du tillföra lite humle typ 10IBU vid 15min kvar av koket. Ta inte för mycket bara då det kommer påverka de andra smakerna. Ju mer du koncentrerar saven genom kokande desto större kommer restsötman från björksockret att vara (det är inte jäsbart)

När det är klart tappar du å flaska och kolsyrar ganska friskt, ca 7-8g/l.

Vi dricker vår sav precis som den är, kylskåpskall. Värt att notera är att savens hållbarhet inte är så många dagar (vissa säger någon eller några veckor men jag tycker vi har kortare hållbarhet), den börjar spontanjäsa, så det är bra att ha ett lagom och jämt flöde som man kan konsumera i samma takt som den produceras.

Det finns de som påstår att björksav ska ha hälsofördelar. Jag är inte helt övertygad och tycker det är att börja i fel ende faktiskt. Det här är ingen märklig juice som man ska tvinga i sig i tron om att den ger evig ungdom, skydd mot cancer eller minskar din pollenallergi.

Det är en fantastiskt frisk dryck som har sin plats på matbordet. Om den sedan är nyttig är det bonus!

Skägg och barn – en enastående kombo!

En stund i solen med familjen kan vara så rolig, i synnerhet om man kan plåga barnen lite. Förhoppningsvis tog de inte permanent skada 🙂

Hönsen jobbar i växthuset!

Idag börjar vårbruket på allvar här i Fredensborg och alla är med! Vi preppar växthuset och låter hönsen jobba lite med efterarbetet. Vi tittar också på bygget av vårt mobila hönshus, vår chickshaw och diskuterar hur vi använder våra höns som en del av arbetskraften på gården.

Förälder! Tänka fritt eller i smarta banor?

Många föräldrar känner att egna val och enklare liv försvåras av att man har barn och vill därför att exempelvis vi, som gjort en hel del annorlunda val med fyra barn, ska prata mer om familjelivets utmaningar och vad som går att göra. Och visst frivillig enkelhet, eller att leva minimalistiskt och annorlunda jämfört med andra, när man har barn kan vara utmanande. Men jag tror trots allt att man måste vara rätt specifik för att kunna hjälpa någon annan i deras situation. För konflikter kring barns konsumtion, eller diskussioner kring hur det är att vara annorlunda är inget man som förälder kan, eller vill, komma undan. Det är en del i föräldraskapet och en viktig del i de utmaningarna våra barn står inför.

Kanske har vi i vår familj något att tillföra, men innan vi ger oss in i diskussionen om vad det innebär att ha barn och hur det påverkar våra möjligheter så vill jag prata lite bredare. Jag vill fundera och filosofera kring vad jag kan säga och ge er, och vad ni bör lyssna efter.

Underförstått finns här en fråga om vad som är ”gemensamma problem” som vi som föräldrar kan dela och lära kring, och vad som är utmaningen för dig som individ i din relation med dina barn. Ingen kan ändra stora delar av sitt liv enkelt och jag tror mycket handlar om dig och dina tankar i slutändan. En del i att lära sig leva annorlunda handlar om att utmana sig själv och lita på att det är helt ofarligt att ibland ta en annan väg i livet.

Det finns skäl att återkomma kring föräldraskapet men vi börjar här idag med att diskutera om hur vi kan lära av varandra och vad det innebär att bli friare i tanken.

I beredskapsläge – Rundtur 2 april 2018

Välkomna på en liten uppdatering de sista vinterdagarna 2018 – som vi hoppas i alla fall – där vi kollar läget på gården. Det här kan vara sista gången vi tuggar lite i teorin, framöver blir det full rulle här och då får ni vara med då saker och ting händer, betydligt mycket mer.

Att jobba för att ha något att göra

Första delen av dagens inlägg skrev jag i juli 2014. Nu är det första april 2018 och jag har snyggat till lite och fyllt på det ursprungliga inlägget, så här 3,5 år senare. När jag skrev första delen jobbade jag och hade precis börjat fundera på att göra mig fri från arbetslivet. Idag är jag fri och lever helt annorlunda. Jag har varit hemma sedan midsommarafton 2017 och är med raska steg på väg mot ettårsjubileum som fri. Ett år som gett nya insikter, genom distansen och studier, samtidigt som jag kanske rent allmänt blivit lite klokare sedan 2014.

Vi börjar med ursprungsinlägget och så fyller jag på med dagens material efter det!

Jag träffar ibland en tjej på mitt jobb som nästan alltid skjuter in en kommenterar om hur stressigt hon har det. Jag undrar ofta varför.

– Idag åt jag lunchen på cykelsadeln. 5 minuter. Max! säger hon och ler som om hon söker kontakt. Men jag vet inte riktigt vad jag ska svara så det blir inte mycket dialog.

På senare tid har jag börjat undra om hon inte pratar lika mycket, eller mer, till sig själv än hon pratar till mig så jag behöver kanske inte svara. Kanske börjar hon ser sin situation som ohållbar, kanske pratar hon om sina skruvade situationern som terapi.

Men ibland försöker jag gå henne tillmötes, jag kläcker ur mig något i stil med: ”oj,  ja vi har också mycket nu” eller ”gud vad jobbigt” som svar. Och en gång mötte jag henne verkligen i hennes frustration och tittade henne i ögonen och svarade:

– Ja, fy fan. Jag ska gå i pension vid 55!

Lite oväntat så reagerade den här stressade och pressade tjejen ganska starkt!

– Nej, herregud! Nej det skulle jag aldrig kunna göra!

Jag är inte den som ska döma här, jag har haft samma inställning till jobb och arbetsliv, men jag har börjat tänka i lite andra banor. Jag kan se att det finns faror med min arbetskamrats inställning som jag kanske inte såg förut.

  • Att hårt fläta samman livet och jobbet är principiellt tveksamt. Inget jobb inget liv är en sanning som inte gynnar den som lever enligt den.
  • Att vi gör oss beroende av att jobbet och chefen sätter vår agenda för dagen och livet är att ge bort en del av det vuxna livet.

Kanske är båda punkterna ovan samma sak, eller två sidor av samma mynt, tycker du, men låt mig då förklara lite mer hur jag tänker.

 

 

Den första punkten handlar för mig mycket om socialt sammanhang. Den allmänna sanningen är att du utan jobb lätt blir isolerad; tappar din försörjning och du tappar de viktiga rutinerna och sammanhangen som behövs, inte minst för vår psykiska hälsa.

Den andra punkten handlar om att självständigt, i harmoni med egna värderingar, styra sin tid så att dagen får innehåll och mening. Det är vårt privilegium som vuxna att få bestämma över vårt eget liv, tyvärr är det svårt och många ger allt för lätt bort den friheten. Att bero på att någon inom ett företag ska ge innehåll och tidplan för dagen är en stor begränsning, och – kan jag tycka – ett väldigt tveksamt sätt att lägga upp sitt liv på.

Jag börjar allt mer tänka att även om jag jobbar till jag dör vid 100 års ålder så finns det en poäng i att inte låta jobbet ta över hela livet, att inte skapa ett beroende, utan se till att det finns ett socialt sammanhang utanför arbetsplatsen och en agenda som kan fylla min tid när det inte finns något jobb att gå till.

Att skapa sociala kontakter utanför arbetslivet, att underhålla och utveckla förmågan till egna initiativ och att ha en uppsättning goda hobbies eller bisysslor är alla förmågor som tar tid att skapa. Några klocka människor tycker att vi ska se det som en kontinuerliga utbildning att hela tiden sträva efter ett liv som innebär att arbetet står för en så liten del av den bas som vi som människor behöver för ett gott liv, att vi när som helst i våra liv klarar oss utan jobbet. Inte för att vi nödvändigtvis måste sluta jobba, utan för att vi ska minska vårt beroende av arbetsplatsen.

Egentligen handlar detta om att vi som människor måste ta ansvar för vårt liv och inte låta jobbet lösa alla våra behov. Det innebär en alldeles för stor risk den dag våra jobb inte finns längre. Kanske ännu värre är att beroendet lätt skapar en spiral som för tjejen i inledningen. Att vi inte klarar av att ens tänka oss ett liv utan ett arbete som sakta nöter ned oss.

Vad tänker du utbilda dig i under hösten för att bredda din förmåga utanför jobbet?

Är du beroende av jobbet för att få mening i din dag?

Så tyckte jag och tänkte jag 2014. Nu har det runnit rätt mycket vatten under någon bro och jag har fått möjligheten att vara från jobbet under en längre period samtidigt som jag läst ledarskap och inte minst psykologi kopplat till arbetsplatsen i mina universitetsstudier.  Och ska jag vara helt ärlig så finns det en hel del att ifrågasätta i det ursprungliga inlägget, nu när jag har lite andra glasögon och en helt annan distans till arbetslivet än tidigare.

Den första invändningen jag har mot mig själv är sättet jag delar upp tid i arbete och fritid. Att jag så hårt skiljer de två åt beror på att arbetslivet gett mig så lite under senare år. Det är ett problem i sig som inte enkelt går att lösa genom att försöka leva ett bättre liv på fritiden. Skälet är enkelt: det finns inte tid eller ork till det om man har ett krävande jobb! Idag skulle jag alltså påstå att ett arbetsliv som är i balans och harmoni med oss som vi är, är det vi bör eftersträva. Går inte det, vilket det inte gör för de flesta, så skulle jag rekommendera sabbatsår för avbrott och försök med andra arbetsformer – så som egenföretagare – som en del i att hitta en balans.

Ekorrhjulet har också en plats och roll att spela här. Dels driver ekorrhjulet oss att jobba och tjäna pengar, när vi förändrar livet som vi gjort – en frihet som bottnar i att vi kan leva bra på så mycket mindre än tidigare – så sjunker behovet av pengar dramatiskt, och andra jobb – lågavlönade men kanske intressantare/mer givande/mindre krävande jobb i andra sammanhang – blir reella alternativ.

Det är också en stor och viktig skillnad mellan att arbeta hårt och att vara i ekorrhjulet, som jag tror är viktig att se och förstå. Det gör att hårt arbete som kanske kräver hårt fokus och andra uppoffringar faktiskt har sin plats i livet. Men då är det något som för oss framåt. Det är kanske utbildningen vi går, företaget vi startar eller sparandet till vår ekonomiska grundplåt vi gör som är mödan värd. Det finns inget självklart värde i att diversifiera sig om det man gör är viktigt och belönande. I stället finns det ett värde i att ställa frågan: varför måste jag göra mer i livet än det jag redan gör?

 

 

Jag inser att ni kanske känner att jag seglar iväg lite från det ursprungliga inlägget. Råden där är ju inte riktigt i konflikt med det jag säger nu. Det jag sa 2014 lät klokt då och inget har ändrats i sak. Att odla sitt oberoende och egna förmåga är alltid relevant. Men det är just själva tron om att arbetslivet ska fylla en funktion i våra liv, annars är vi rätt körda oavsett vad vi gör, som är den avgörande skillnaden.

Jag har själv haft perioder som tjejen jag pratade om. Perioder där jag inte hunnit gå på toa på hela dagen, slängt i mig maten från en matlåda och tillbringat hela dagen i lokaler utan fönster. Samtidig drev stressen och de ständiga mötena bort min avtalade flextid till något avlägset mörkt rum och åsikten vissa på ledande befattning hade, nämligen att jag med fyra barn i skolåldern skulle ha tre veckors sommarsemester, innebar knappast att jag tänkte att jag och mitt arbetsliv skulle samexistera lite så där småmysigt trevligt och bra.

Det jag insett är att mitt arbetsliv aldrig kommer bli prefekt och att min önskan om att stå i hetluften och vara med där det händer kommer bidra till att mitt arbetsliv troligtvis alltid kommer vara stökigt, om jag återgår till den typ av tjänst jag tidigare haft. Men jag har också lärt mig att det finns belöningssystem som ska ge något tillbaka om jag gör det jag vill och är bra på. Jag har förstått att det är där jag och min nuvarande arbetsgivare helt tappat varandra. Det är utifrån det perspektiv jag gav råd 2014.

Så jag vill vara mer nyanserad idag. Jag tror det bästa sättet att närma sig livet är att göra några få saker som i sig är väldigt belönande. Jag tror att en av våra viktigaste uppgifter är just att förstå vad som är viktigt för oss och att hela tiden sträva efter ett liv där vi har rätt ”kvalité” i det vi gör. Det handlar om att sätta vår egna agenda, vilket var ett av de ursprungliga råden, men kanske realiserat på ett lite annat vis. Jag har nog en mer inkluderande syn på arbete och dess roll nu jämfört mot tidigare.

Vad tänker ni?

Läsa mer

Om synen på tid och etikettering av aktiviteter – Hur det påverkar oss

Titta mer