Har vi köpt vårt drömboende och realiserat våra drömmar nu?

26
2689

Då har vi berättat att vi lämnat gården i Småland till förmån för storstadsdjungeln Sundbyberg – Sveriges mest tätbefolkade kommun – och så har vi återgått till arbetslivet igen.

Feedbacken vi fått har varit högt och lågt, vitt och brett. I det har jag lovat att jag ska göra två videoinlägg som behandlar våra val vi gjort så här långt. Det handlar om att leva i en hög grad av enkelhet – vi levde utan tvättmaskin, varmvatten och en rad andra ting de flesta tar för självklart – samt resonera mer kring vårt val att återgå till ekorrhjulet. Båda inläggen kommer, jag har bara inte fokus på det idag.

Jag lever mitt liv offentligt, och har gjort det ganska länge, och bjuder in till diskussion kring mina och vår familjs val. Med det följer att människor har synpunkter och frågor, vilket är vad jag önskar. Jag försöker besvara dem specifikt när de kommer i olika media men här tänkte jag resonera lite bredare.

Lite schematiskt så kan vi säga att det verkar som människor förhåller sig till våra val och våra förändringar utifrån två huvudståndpunkter:

    Processorienterat. Här står hur vi ändrar, hur upplevelsen är, hur vi kommer överens i familjen samt barnens reaktion i fokus för frågor och kommentarer. Om vi flyttar till landet eller stan är inte så intressant.
    Det faktiska valet. Här hittar vi människor som vill diskutera något specifikt. Varför vi flyttar hit eller dit. Varför inte till Spanien. Eller varför studerar vi när vi är fria i stället för att göra något annat. När vi möter dessa människor så är inte generella aspekter i våra val intressanta, utan de faktiska valen står i centrum.

I teorin så kan vi helt separera den mer övergripande och processorienterade vyn från våra faktiska val på det sätt som jag gjort ovan. I praktiken fungerar det inte riktigt så. Den som oroar sig för en förändring och hur den förändringen skulle påverka barnen exempelvis, påverkas många gånger av lyskraften i den möjlighet som finns i förändringen. Naturligtvis kan också den som argumenterar mot ett visst val också göra det främst utifrån rädsla för förändring. Så i verkligheten hänger de två synsätten intimt samman.

Men det finns ändå ett värde i uppdelningen. Ge mig någon minut så klarnar det nog.

Det första skälet har att göra med att uppdelningen verkar stämma relativt väl överens med hur vi i vår familj diskuterar och hanterar våra val och förändringar. Så var det inte från början, då kletades allt samman, men idag skiljer vi tydligare på processfrågor – som oro för förändring – från de faktiska valen vi utvärderar. Så Småland vs. Sundbyberg utvärderas mer oberoende från perspektivet förändring vs. icke-förändring.

Den andra delen i mitt span är att frågorna och feedbacken vi fått i den här förändringen verkar mindre handla om förändringen som så – vilket varit fallet tidigare – utan mer om valet mellan Småland och Sundbyberg. Ofta då i väldigt svartvita termer. Det blir lätt så om man lyfter fram de karaktäristiska dragen i de två alternativen och ställer dem mot varandra i förenklade termer. Men gör man så så blir också valen ganska svåra, för i själva verket så är nog stans alla fördelar landets alla nackdelar och vice versa. Eller så är inte skillnaderna så stora i praktiken.

Det här leder oss in på en ganska intressant frågeställning om vilka kriterier vi tittat på i de val vi gjort nu.

Se gärna videon här nedanför där jag pratar om när vi “tuggar oss fram” i våra förändringar till någon form av gemensam bild av framtiden.

Jag kan nog ärligt säga att vi aldrig varit mer krassa i våra bedömningar än vi varit denna gång. Efter att vi bestämde oss för att återgå till arbetsmarknaden och Stockholm såg ut att bli den plats där vi skulle bo och verka så har vi varit extremt praktiska och pragmatiska i våra val.

Vi har inte realiserat många drömmar i den här flytten. Det finns inget garage för mina intressen. Vi bor inte på charmiga Söder – som jag och min sambo önskat – då vi beaktat önskemålet om egna rum hos våra döttrar.

Vi har ingen plätt för egen odling eller utgång för vår katt. Stora altaner med pool utanför har inte ens funnits längst ned på listan när vi letat boende.

Det finns ingen klassisk charm i någon byggnation där vi bor. Sundbyberg är inte Söder eller Trosa när det gäller känsla och charm.

Vårt liv här kommer aldrig vara det ikoniska drömlivet som lämpar sig för bilder på Instagram. Men vi bor på 132 kvm, har en månadsavgift på cirka 6 500 kronor inklusive el, tv, bredband och varmvatten. Barnen går till skolan och bussen stannar utanför huset. Jag har 3,2 km till mitt arbete och sambon 6-8 km lite beroende på vägval. Vi är centrala Stockholm på 25 minuter. Ursviks motionsområdet ligger cirka 10 minuters promenad från där vi bor.

Så ska vi jobba så väljer vi inte mellan att bo i staden eller på landsbygden. Vi försöker hitta ett praktiskt och effektivt liv mer än något annat och den bilden har förstärkts.

Om vi försöker runda av och summera så kan vi konstatera att vi i vår familj ser med andra ögon på förändring med andra ögon idag än vi gjorde förr. Vi är mycket mer positiva till förändring än tidigare och ser allt så inte alls med samma fruktan på hela den process som förändring är. Det är en del, den andra delen är att vi i våra faktiska val är mycket krassare än tidigare. Drömboende handlar mer om vardag och mindre om yta och ting.

Är det något du kan relatera till?

26 KOMMENTARER

  1. Det låter som en mycket väl optimerad lösning. En annan faktor som jag själv värderar högt, och som ni kanske också haft med på listan, är barnens möjligheter att välja gymnasium utefter fallenhet och intresse.

  2. Ja man måste tänka praktiskt! Drömboendet kan bli en mardröm om det slukar för stora delar av budgeten eller ligger avlägset så dyrbara timmar av ens liv går åt till pendlande och skjutsande. Jag hade dock velat ha balkong. Jag får lite panik när jag tänker på lägenhetsliv, men det är ju jag det.

    /Åsa

    • Hej Åsa, Vi har två balkonger varav en är snudd på 16 kvm. Det är ganska få grejor vi fått välja bort trots att vi inte haft det som direkta krav. Det är lite av poängen trots att det framgår dåligt. Vi får rätt mycket med, så som balkong och närhet till natur, trots att i inte alls har det som primära krav.

  3. Hej!

    Jag tycker ni har gjort ett bra val om ni är nöjda med valet.

    Det är bara en sån kontrast mot ert tidigare liv. Det måste inte vara negativt.

    Det finns så många parametrar och prioriteringar som ska göras.

    Jag kommer snart skriva lite om det. Frun har nämligen bytt jobb. Lägre lön och mindre ansvar men istället en arbetsplats på gångavstånd. Nära barnen och deras skola.

    Pappa betalar? Bloggen om privatekonomi

    • Hej Pappa betalar,

      Det är en stor kontrast och jag är inte så förvånad att människor reagerar.

      Ett vardagsliv som fungerar är väldigt mycket värt!

  4. Jag tror det är viktigt att inte vara rädd för förändring i sig. Jag har flyttat runt ganska mycket, och under årens lopp varit rädd för hur detta skulle påverka min dotter. Men tvärt emot mina farhågor har det visat sig att dessa förändringar har hjälpt henne bli självständig, hon har vågat flytta 130 mil för att plugga och hon har fått ett öppet sinne för hur framtiden kan komma att se ut. Många av mina vänner som bott på samma ställe hela livet kan säga till mig “Men vi skulle ALDRIG kunna flytta, barnen skulle bli förkrossade!”. Då undrar jag om man inte missat en pusselbit på något sätt…

    Hur som helst, man väljer som man vill och jag hoppas ert liv i Sumpan ska bli bra. Om inte finns det väl nya förändringar att göra?

    Må fint!

    Hälsningar Louise

  5. Hur räknar ni med boendeavgift på 6500 kr? Antar att ni dessutom köpt lägenheten för typ 5 miljoner vilken antingen binder upp stor del av det kapital ni kämpat ihop eller tvingar er till hög amortering och dessutom ökad kostnad vid stigande ränta.

    Hur ser ni på stor exponering mot bostadsmarknaden i ett skede där barnen ska börja flytta ut inom 10 år? Ett bra sätt att hänga med upp och ner om ni ska flytta till motsvarande pris och köpa 60 kvadrat på söder när ni bara är två?

    • Hej Peter,

      Visst har vi räntekostnad och amortering utöver den kostnad jag redovisat. Men vårt tidigare sparande gör att det inte är speciellt betungande.

      Visst kan man vara negativ, men ditt scenario är jag tveksam till. Dessutom ser jag inte vad som kan göras annorlunda/bättre.

  6. Bra inlägg! Jag tyckte framför allt det var intressant med uppdelningen mellan “Småland-Sundbyberg” kontra “förändring-status quo”. Bra övning att hålla isär detta, även i andra sammanhang.

    Jag tilltalas av det pragmatiska förhållningssättet, och tror att det kommer leda till att ni blir nöjda i er vardag. Samtidigt finns det något som skaver om man tänker sig att ständigt leva så. Alltid förnuftsstyrt, praktiskt, vettigt. Det riskerar att bli tråkigt och förutsägbart. Ibland ska man nog ge sig hän till sina impulser, drömmar och mindre realistiska projekt.
    (men kanske inte när man fattar beslut om boende för sin sexpersonersfamilj.)

    • Tack Fjodor. Jag förstår din synpunkt och den är helt relevant. Att aldrig bejaka en dröm eller fatta beslut utifrån känslor är inget självklart val, eller ens något jag förordar egentligen.

      Men det finns någon märklig mekanism som gör att den här kalkylerande livsstilen fungerar långt bättre än man anar. Det är exempelvis inte så att vår lägenhet saknar stor balkong. Rätt rejält stor faktiskt. När vi kommit på plats väljer vi bort bil och kör andra lösningar. Det betyder inte att jag inte får köra fina bilar. Tvärtom är Sunfleet, som är en av delarna i vårt bilfria liv, en premiumlösning som ofta gör att jag kör finare bilar än jag skulle gjort om vi valt ett hus med garage och egen bil.

      Livet innehåller helt enkelt så många möjligheter, något vårt kommersialiserade samhälle hela tiden vinnlägger sig om att förmedla, att vi nästan aldrig lider av att vi valt bort det ikoniska.

      Den insikten kommer krypande om man gör känslomässiga val. När du byggt pool på tomten så åker du trots det på sommarsemester någon annanstans.

  7. Men dåså! 🙂 Man värdesätter helt klart olika saker i olika skeden av livet. Man ska inte vara rädd för förändring! Det är den största bromsen för de flesta!

  8. Gillar ert val med stor hänsyn till era fyra barn. Drömlivet må se bra ut på landet men rent praktiskt i dagens samhälle blir det svårt om man vill underlätta för barnen och ge dem fler vägar mot vuxenlivet. Ingen slump att landsbygden sakta men säkert försvinner finns oehört många begräsningar gälllande utbud men även efterfrågan av alla möjliga kategorier.

    Faktiskt resonerat liknande som er i valet av stad dock finns drömmen där om en lantligt självförsörjande liv men inte förrän barn och framtida barn gjort sitt. Kanske halvtid/sommar för odling (fritidshus eller sommarstuga men stor tomt och olika fruktträd med bördig jord).

    Givetvis även med hänsyn till era egna kapiteln i ert fortsatta yrkesverksamma liv.

    Ni har provat och gjort det många drömmer om. Vi åskadare kan ju endast observera utifrån läsperspektiv vilket skiljer sig stort från realitet.

    Mvh Anonym-m

    • Hej Anonym-m,

      När vi valde boendet i Småland så tillät vi oss att ta ut svängarna rejält då vi inte skulle jobba och samtidigt hade en tvåårshorisont i våra val. Det gjorde att vi kunde bortse från en del aspekter kring våra barns möjligheter och utveckling, för landsbygden har sina utmaningar som du är inne på. Sedan är inte de olösbara på något vis, men de innebär begränsningar.

      Det var väldigt skönt att få leva ett så annorlunda liv en period och våra barn har uppskattat äventyret minst lika mycket som vi. Men nu startar vi om i ett annat sammanhang som jag tror ger oss alla större möjligheter.

  9. Intressant att följa er resa och val. Hade gärna läst ett inlägg med rubrik: ”jag gick från ekorrhjulet till att bli en svensk MMM till att återgå till hjulet”. Hoppas på fortsatt bloggande trots jobb!

    • Kul att det är läsvärt. Jag vet inte om jag har så mycket kvar att säga, men jag lovade ju två videoinlägg i det här inlägget åtminstone.

  10. Heja er som tagit era barn på ett stort äventyr i två år och visat att man inte behöver vara rädd, det kan gå bra att leva på olika sätt här i livet och man måste inte bo i en storstad om man inte vill. Men också att ni visat att varje plats i livet har sina utmaningar, på landet finns inga helger och ingen semester, djur ska utfordras och mark och gårdshus behöver skötas 24-7. Om landsbygden ska leva vidare måste skola, sjukvård, bussar och jobb finnas. Om man nu ska bo i storstan har jag resonerat som ni, bo nära kollektivtrafik och träna barnen att ta sig fram för egen maskin så mycket som möjligt. Att förenkla vardagen minskar påfrestningen på föräldrarelationen och att bo ihop med någon man trivs med är väl det bästa spartipset man kan ge, men hur lyckas man med det…? 😊 Stort lycka till!

    • Hej Följare från start,

      Ledsen för sent svar. Jag skrev ett svar som tydligen försvann i den allmänna röran som råder här för tillfället.

      Det är roligt att du lyfter fram att livet på landet inte har några helger. Det är faktiskt något jag saknat och som delvis har påverkar mig att börja jobba igen.

      På måndag börjar skolorna och våra barn har kanske den jobbigaste delen i sin förändring i veckorna som kommer. Det kommer vara en del kämpiga stunder men vi vet av erfaranhet att livet ganska snart blir vardag även efter en så stor förändring.

      Så här långt känns det som vi gjort väldigt goda val och vi trivs fantastiskt bra. Nu håller vi tummarna för skolstarten också så …

  11. Hur man än gör i livet får man synpunkter. Men att våga vara annorlunda och prova olika livsstilar berikar och ger minnen och berättelser. De kritiska är de som aldrig vågar. Saknar att se liv i huset, fåglarna och kaninerna. Så jag tittar in och önskar er alla varmt lycka till med det nya. Hälsningar från Karin (pudeltanten som kommer bo kvar ett tag till i alla fall) 🙂

    • Hej Karin,

      Du har helt rätt, att leva handlar inte om att minska alla möjliga störningar och leva så problemfritt som möjligt. Det är händelserna som gör oss till det vi är.

      Nu får ni hålla ställningarna och stå för liv och rörelse i stället!

  12. Men varför just Stockholm? Ni skulle kunna köpt ett trevligt hus i en mindre/mellanstor stad för hälften av vad den där lägenheten i Sumpan kostade och dessutom få lägre boendekostnader, kortare till jobbet, lugnare, trevligare utomhusmiljö, trevligare ställe för barn att växa upp osv. N

    • Hej J,

      Både ja och nej. Jag har tre kilometer till jobbet. Min sambo åtta. Boendet här är dyrt, men våra inkomster är avsevärt mycket högre än vi bedömmer att vi kan få i mindre stad.

      Jämfört med Linköping är boendet här inte dyrt, men arbetsmarknaden är mycket bättre.

      Trivsel för barn är svårt. Vi har två tonårstjejer som snart ska börja gymnasiet och som kan börja sin arbetskarriär inom kort. Utbudet här slår småstaden alla gånger.

      Storstadens fördelar finns ju på möjlighetssidan och nackdelarna, som långa restider till jobbet, tycker jag vi har hanterat bra. Jag tror aldrig jag haft närmare till en arbetsplats än jag har idag exempelvis.

  13. Den enda fördelen jag kan se med Stockholm är möjlighet till jobb men det är knappast värt det. Har själv bott där men också i medelstor stad där jag bott i lägenhet med 500 meter till jobbet, 2 km till centrum, 100 meter till tågstation och 3 km till stor handelsplats. Kostnaden för mitt boende kunde man inte ens köpa en friggebod i en Södertälje för 🙂 Nu är det dock hus som gäller iom större familj. Skulle aldrig kunna tänka mig Stockholm igen oavsett ålder på barn och själv blir jag totalt deprimerad av det stället. Men visst.. Vissa verkar inte ha något problem med det. Jag inbillar mig att det är för att de inte vet bättre eller för att de jagar något de själv egentligen inte valt

    • Vi tycker det ska bli kul med ett nytt äventyr och hoppas att våra två tonårsdöttrar ska få nytta av de möjligheter som storstaden erbjuder.

      Som jag var inne på så känner vi inte riktigt igen oss i alla stereotyper faktiskt. Vi har inga vansinniga pendlingsvägar, eller bor speciellt konstigt. Det är väl boendet som är dyrt, men som sagt vet jag inte om det är så mycket dyrare än Linköping/Jönköping/Örebro/Norrköping osv. Och de är inte Stockholm …

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna