Förändring när partnern inte vill vara med

8
439
Förändring ska vara en möjlighet, inte ett tvång!

När jag medverkade i #Sparpodden så fick jag en hel del frågor kring hur jag och min sambo samverkat i de förändringar vi gjort. Tyvärr blev det inte så mycket diskussion eftersom vi i vår familj – de två vuxna för att vara tydlig – inte varit så oense kring huvuddragen i förändringarna vi gjort. Det betyder inte att vi har perfekt harmoni här hemma eller att jag dikterar verkligheten. Tvärtom, om vi skulle fokusera på allt vi vill eller borde göra, som vi inte lyckas med, så skulle ni nog tycka att vi var usla förebilder. Vi är i sanning ingen superfamilj!

Här har ni de facto en ganska slö och tillbakalutad familj som är svårpåverkad, men som trots det lyckas förändra vissa delar av livet radikalt, medan vi i vissa avseenden inte alls lyckas lika bra. Vad skiljer misslyckade från succée? Ja, det är en intressant fråga och får bli det jag spanar kring i det här inlägget! 

Vi har enats kring det vi båda vill ändra

– Jag vill cykla mer. Jag vill leva ett liv där cyklar är vardag och lastcykeln är en del i mitt liv, sa jag till min sambo. 

– Jag slipper gärna all tid i bilen och bilarna som slukhål i vår ekonomi, svarade min sambo! 

Utifrån det valde vi att göra stora förändringar som inneburit att vi levt utan bil i snart tre år. 

I exemplet ovan är jag inte alls säker på att vi kommit någonvart om vi börjat med att försöka debattera oss fram till det perfekta boendet. Eller om vi börjat med att diskutera var vi skulle bo för att få perfekt skolgång till barnen. Då hade vi sannolikt hamnat i en diskussion där vi försökt få den andre att framstå som den som hade fel samtidigt som vi själv övertygat oss att vi hade rätt. Det är olyckligt.

Se gärna videon nedan. Den fångar delar av det som det här inlägget handlar om men där pratar jag också om hur viktigt det är att bejaka förändring.

Ytterligare ett exempel är när vi diskuterade kring om vi skulle flytta utomlands eller inte under vårt sabbatsår. Vi valde bort Spanien/Portugal för att vi, bland annat, tyckte att vi skulle få lägga för mycket tid på förändringen och för lite tid på det vi vill göra under vår lediga tid. Vi ville göra saker vi gillar inte försöka få stämplar på papper. Jag vill träna och min sambo odla. Vi försökte inte ensa vår uppfattning om vad vi skulle göra i friheten, utan enades kring den förändring vi ville åstadkomma. Återigen, vi hittade inget stort trätoämne. 

Steg för steg

Där vi lyckas förändra och faktiskt når gemensamma mål har vi nästan alltid flyttat oss stegvis. Vi har hittat en förändring som inte var så svår och sedan har vi, genom att ändra, fått insikter och möjligheter att spinna vidare från. I många fall handlar det faktiskt om att vi främst bygger möjligheter i våra val. Känslan av att konsumera och springa i ekorrhjulet på samma ställe hela tiden är i princip borta! 

Just känslan av att tillsammans skapa något i stället för att sitta ner och begränsa varandra har gjort de senaste åren väldigt trevliga. Det är många år sedan jag kände att jag är så nyfiken på livet som jag är idag och min sambo har också blommat ut och omfamnar förändring på ett sätt som är fantastiskt.

Den resa vi gör handlar om att få ut mer i livet, inte mindre! Om ni försöker börja resan mot ett intressantare liv som en enda övning i sparande, pekpinnar och krav så blir resan svår!

Viljan att få rätt eller viljan att ha roligt

Jag har inte släppt drömmen om att flytta till Åretrakten, som jag tror vore riktigt roligt under en period, men min sambo är minst sagt skeptisk. Vi kunde säkert trätt ihjäl oss kring detta, men jag släppte det i våra diskussioner. Det här är ett sökande i vägen framåt, inte en tävling i vem som ska få rätt. Vi kan göra mycket kul söder ut också och nu känns det som vi gjorde rätt val på alla sätt! 

Livet handlar om att göra det bästa av det som bjuds, inte eftersträva det ouppnåeliga! 

Här har jag haft hjälp av jobbet jag gjort kring bindningsnivåer. För mig har det varit en lång resa att stryka massa måsten i mitt liv och det har verkligen gjort förändringen enklare.  

Hur mycket måst vi vara överens?

En annan sak som är intressant är att konstatera att vi enats runt stora frågor och tillåtit oss att vara lite friare inom den ramen. Utifrån det har vi tillsammans drivit i en gemensam riktning även om vi gjort det utifrån individuella drivkrafter.

Exempelvis har vi lagt betydligt mycket mer tid på att följa upp vår budget, och diskutera den gångna månaden, än vi lagt på att sitta vid något årsskifte och försökt styra vår privatekonomi. Att innan komma överens och göra prioriteringar blir lätt en kamp. Vi har istället ägnat oss åt ett gemensamt lärande.

Det angreppssättet har inneburit att vi haft frihet under ansvar och att vi tillsammans jobbat med våra/vårt beteendemönster snarare än mål. Utifrån det har vi utvecklat vårt sparande och diskuterat vad vi upplevt och tänkt. Inte för att vi gjort regler innan, om vad som är rätt eller fel. Inte heller utifrån att vi haft högt ställda mål.

Det här är återigen en lärdom i backspegeln. Vi har inte följt mallen om att sätta mål, planera och önska det fantastiska. Vi har följt mallen som gäller för ständigt lärande och gradvisa förändringar, alternativt förbättringar.

Det här är något jag tar med mig framåt, i väldigt hög utsträckning.

Motarbeta inte – uppmuntra

Det finns en frihet i vårt förhållande, som i praktiken innebär att jag kan göra vissa saker lite som jag vill, även när det påverkar andra. Det är en frihet som inte bara gäller mig, utan den är dubbelriktad. Jag kan göra vissa saker och påverka andra i familjen direkt eller indirekt om jag samtidigt tar ett stort ansvar för det som ska ske. Men jag måste också släppa det jag önskar om jag inte själv orkar vara draglok.

Man kan se det som att vi i familjen förväntar oss att andra hänger på, om vi tar initiativ, men att vi inte försöker jobba genom andra.

Ett exempel!?

Jag är övertygad – lite raljant kanske – om att min sambo avsiktligt omöjliggör att hon kommer ut ur lägenheten i helgerna. Själv eller med barnen. Det innebär att jag aldrig kan få någon egen tid en helg. Inte heller kommer jag få någon draghjälp att göra något kul med familjen.

Vi tangerar en av våra största trätoämnen – som trots allt inte är speciellt stort – och min sambo kommer inte gilla det här, men ….

Ur ett annat perspektiv är följande också sant:

  • Jag kan nästan alltid gå iväg själv om jag vill vara ensam. Ut eller över till i den lokal som jag har som vicevärd. Min sambo har aldrig klagat. Så möjligheten att få egen tid finns genom eget agerande istället för att försöka åstadkomma det via andra. I praktiken är omvägen via min sambo en riktig omväg!
  • Om jag tar initiativet att göra något med familjen så är min sambo inte avig. Hon hänger på! Så då handlar det faktiskt lite om hur viktigt det här är för mig och vilken prioritet jag ger frågan.

Förstår ni hur det här kan överföras till hur vi skapar våra äventyr gemensamt? Vi bråkar inte om initiativet eller om vem som ska ha rätt och göra vad. Vi stödjer den som tar initiativ och den som gör det har ganska stor frihet. Friheten ökar dessutom om vi hittar sätt att göra saker där vi själva direkt gör, istället för att vi ska åstadkomma något via vår partner. Det är helt enkelt enklare, och helt accepterat, att gå iväg en stund på helgen, än att få sambon att ta med sig barnen ut.

Det här fungerar väldigt bra eftersom vi numera inte har så ont om tid eller pengar.

Jag antar att det här stycket kan sammanfattas som att vi har övergripande mål och försöker skapa ett sammanhang utifrån det. Där har vi lärt oss att vår relation inte handlar om att kontrollera den andra. Inte genom att hindra initiativ, inte heller genom att försöka styra den andra parten.

Det här är en viktigt grund i vårt förhållande. Om jag verkligen vill något så går nästan alltid att ordna. Om det inte går så hänger det nästan alltid på mig. Detsamma gäller min sambo.

All förändring sker i ljuset av det!

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
– Sinnesrobönen

Sammanfattning

Att sätta sig och försöka trycka på sin partner massa måsten, begränsningar eller förändringar är en svår väg framåt, även om du menar väl och agerar utifrån goda avsikter och kloka insikter. Att tillsammans skapa en värld av möjligheter och diskutera hur ni ska fånga dem är en mycket roligare övning. 

Den livsstil som jag förordar har fyra grundstenar att jobba med

  • Minimalism – Enklare liv
  • Sparande – Bygga en ekonomisk bas
  • Personlig utveckling – Förstå vad som hindar dig att bli fri och öka förmågan att styra ditt liv
  • Investera

Där är fyra uppslag till startpunkter för er diskussion.

Dessutom ska ni drömma stort – inte lyxigt det är något annat – så att allas era drömmar ryms inom ramen för er dröm. Då har ni en riktning. Den riktningen ska ni utforska tillsammans. Men med en hög grad av personlig frihet.

Vill du läsa mer?

Eller föredrar du video?

8 KOMMENTARER

    • Hej Kalle,

      Vet du vad, det är lite så. Det är därför så många fokar där tror jag, inte för att det är den svåra delen utan för det är den lätta! 🙂

  1. Insiktsfullt och välskrivet. Som så ofta annars. Frågan är om inte du börjar närma dig punkten där du har underlaget för en bok. Varit i kontakt med någon förläggare ännu?

  2. Att ge varandra frihet att utvecklas är definitivt de viktigaste hörnstenarna i ett sunt partnerskap.

    Nu ska det käkas räkor så mer funderingar blev det inte nu.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna