Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Vanor (sida 1 av 3)

Våra energinivåer, del 1 – Går de att påverka? Går det att skapa ränta på ränta effekt?

I vår tid, för min generation, så är det inte självklart bristen på pengar som är det som begränsar oss i livet. I själva verket är det oftare bristen på tid och energi som sätter gränsen för vad vi får ut av våra liv.

Visst, de hänger samman. Det går, i viss utsträckning, att köpa tid för pengar. Det går också att höja sina energinivåer genom att spendera sina pengar klokt, åtminstone tillfälligt, men någonstans finns det ändå en gräns för när pengar inte längre kan ge oss tid eller ork längre. Om vi exempelvis känner att vi måste ha hjälp att städa hemma eller köpa oss belöningar, kanske i form av lite nya snygga kläder, men inte kan göra det på grund av att vi inte har råd, så kan vi kanske hävda att bristande ekonomiska resurser hindrar oss att frigöra tid och uppnå rätt energinivåer.

Men jag tror den argumentationen är fel, för att den inte hjälper oss att se och åtgärda grundproblemen som finns.

Problemet med ekorrhjulet är att det lever på, och drivs av: vår tid, energi och pengar. Tyvärr går det ganska lätt att leva det moderna livet så våra tillgångar konsumeras i en negativ spiral. Det innebär att vi använder våra pengar på ett sådant sätt att vår tid och energi konsumeras. Med lite otur så var det just för vi hade ont om tid och energi som vi spenderade pengarna från första början. Ett exempel på det är när vi lägger stora summor pengar på att skapa fina hem och leva fantastiska liv som vi flyr så fort vi är lediga. De flesta har ingen högre önskan i sina liv än att åka bort på sin ledighet!

Frågan är om negativa spiraler går att bryta?

För pengar så är svaret ja! Om vi tajtar till vår ekonomi, slutar handla på kredit och börjar spara så vänder ekonomin ganska snart och blir en grund som vi kan ha nytta av. På sikt får vi även glädje av ränta på ränta effekten men det är ett misstag att fokusera för mycket på den. Effekten en god privatekonomi och det den medför är mycket mer omedelbar och större än vad ränta på ränta effekten är. En stor vinst är exempelvis att konsumtionsmönstren kan ändras.

Den som sparar köper inte skit. Det är sparandets största nytta!

 

 

Skillnaden mellan att konsumera och investera

När vi konsumerar – se bilden ovan – så byter vi pengar mot något enligt två huvudprinciper:

  1. Det vi köper – prylar – blir i princip värdelöst, sett ur ett krasst ekonomiskt perspektiv, den stund transaktionen sker. (För oss kan det naturligtvis ha ett värde, men det finns normalt ingen andrahandsmarknad för produkten).
  2. Det vi köper behåller delar av sitt värde, men kräver kontinuerligt nya pengar för att det ska ha ett värde för oss. Den här typen av konsumtion kallas ibland för att vi köper åtaganden.

När vi investerar så skjuter vi in pengar i något som ger oss en styrkeposition för framtiden. Exakt hur den realiseras vet vi inte. Ibland är bara pengahögen i sig det som adderar värde. Ibland kan vi använda pengarna nu så att framtida aktiviteter eller investeringar ger högre avkastning, eller så kan vi använda pengarna så att de ger avkastning i form av kassaflöde. Kanske genom att vi skapar oss en utdelningsmaskin.

Går principen att återskapa kring våra energinivåer?

Går det att resonera kring energi på samma sätt som kring pengar?

I så fall letar vi motsvarigheten till ”prylar”. Saker där vi bränner av vår energi ut i tomma intet. Vi letar också de områden där vi lägger ner energi på något som sedan själ energi ständigt framöver. Och, sist men inte minst, så letar vi aktiviteter där vi stoppar in vår energi i aktiviteter som ger ännu mer energi tillbaka. Antingen nu, eller i framtiden!

Svaret är ja, det går att resonera kring våra energinivåer på ett liknande vis som vi diskuterat om pengar tidigare! Där ligger kanske en av de viktigaste insikterna också! På samma sätt som vi kan spara pengar, nörda ner oss i pengar, läsa om pengar och fundera på hur vi investerar våra pengar kan vi resonera och jobba med våra energinivåer! Det är en ändlig resurs som går att vårda!

När jag har läst på och försökt utbilda mig själv så har jag stött på några huvudområden där kloka människor tänkt sedan tidigare.

  • Energiekonomi – Här finns strategier och trick som gör att vi kan göra det vi vill med lägre insats. En form av sparsamhet (i analogi med prylar ovan).
  • Döda energitjuvar – Metoder för identifiera och avveckla det som dränerar oss på energi. Det är här vi jobbar med att reducera våra åtaganden.
  • Vårda oss själva –  Tankar om hur vi kan avsätta tid och energi till att vårda oss själva, för att på så sätt höja våra energinivåer. Det här handlar om att investera vår energi klokt.
  • Söka energi – Vi styr vår tid så att vi gör det som i sig ger oss energi. Eller vi söker oss till människor som ger oss energi. Det här handlar om intäktssidan i ekvationen.

Jag tänkte återkomma, under hösten, kring de olika punkterna ovan på olika vis, men är väldigt nyfiken på dina tips. Om hur du känner att du kunnat jobba med dina energinivåer. Vad som fungerar för dig och var du hittat inspiration.

Läsa mer

Om du inte redan läst mitt manifest så tycker jag du ska göra det. Du får det när du registrerar dig för nyhetsbrevet här:



Du som stödjer bloggen och podden via Patreon får ta del av det som jag skriver om livsstrategier – vilket direkt kopplar till det som står här och som är en fortsättning kring mina tankar jag skriver om i manifestet. Vi ska under hösten prata och skriva om minimalism och stoicism bland annat. Det finns redan ett inledande poddavsnitt i ämnet på Patreon.

Läs och lyssna på Patreon!

Hur – inte vad – ska vi göra för att få det liv vi önskar?

I mitt manifest – visst låter det fint – så har jag försökt beskriva en strategi för hur vi kan tänka kring våra tillgångar tid, energi och ekonomi. När vi pratar om det manifestet säger pratar vi mer om hur vi ska leva och tänka än vad vi ska tänka och göra. Jag önskar att jag hade förstått vad den skillnaden i fokus innebär långt tidigare i mitt liv.

Om du blir medlem på Patreon kan du läsa resten av inlägget.

Onkel Toms stugas manifest – Strategier för livet eller helt enkelt ett sätt att prata om var du är om 20 år

Jag har skrivit ett manifest!

Ladda hem e-boken och läsa Onkel Toms stugas manifest!

Exakt!

Min sambo tror jag sällat mig till Breivik och andra historiska knäppgökar som skrivit manifest. Men det är inget som är märkligare än vanligt här. Manifest är ett namn på en skrift som bär de grundläggande idéerna i en rörelse eller lära.

Tanken är att försöka skapa lite längre, sammanhållande och övergripande material än det som finns på bloggen eller podden. Det är en liten e-bok, eller om vi ska säga häfte där jag beskriver en strategi för att hantera våra tre viktigaste tillgångar: tid, energi och pengar.

Följande stycke är saxat ur manifestet.

Det här manifestet beskriver ett levnadsmönster bort från
ekorrhjulet. Det handlar om hur du kan återta kontrollen
över ditt liv och sakta ner. Samtidigt som du får ut mer! Det
är en sorts mall, en alternativ mall till de som redan finns i
samhället, som du kan ta och göra till din egen. Helt eller i
delar.

Så texten är ett manifest! Ett manifest som tar runt en kvart att läsa igenom.

Jag har lärt mig massor när jag skrivit materialet, som jag tänkte skriva kring och pratar runt kommande veckor. Här är några saker som faller naturligt att fundera på när man läst manifestet:

  • Strategi för livet
    • Manifestet handlar om tid, energi och pengar. Men hur gör vi med vår egen tanke? Finns det livsstrategier som mer riktar sig till oss och vår hjärna?
    • Om vi kan tänka och agera strategiskt kring tid, energi och pengar – och kanske kring våra egna tankar som jag var inne på innan – vad finns det då för andra strategier vi kan titta på och ta till oss som är av intresse. Det leder sedan till:
    • Går det att designa våra liv? Att skapa bättre och mer givande liv genom att skapa konstruktioner och mönster som vi kan ha stor nytta av? Hur i så fall?
  • Praktiska tips
    • Hur gör vi för att förvalta oss själva smart.
    • Vad ger dig energi?
    • Varför anser vissa att förvaltning av kapital är så svårt och chansartad?
    • Vilka positiva spiraler har du hittat i ditt liv?

Vi har skäl att återkomma i alla delar tror jag! Men först får du börja med att läsa Manifestet!

 

 

Tack till de som gett input till materialet!

Gustav, Miljonär innan 30, Stenkryparen, Storugglan och Ylva har gett input till materialet i form av synpunkter och korrekturläsning. Jag tar gärna emot dina åsikter, rättningar och tankar också! Jag har avsiktligt gett manifestet tillägget 1.0 för att markera att det är något som bör uppdateras och vidareutvecklas.

Så här får du tillgång till manifestet

Anmäl dig till nyhetsbrevet nedan. Efter du bekräftat din emailadress och lovat att du inte är en robot – jag gör alltid det i sådana här sammanhang samtidigt som jag säger något med en mekanisk röst – så får du ett mail som hälsar dig välkommen till nyhetsbrevet. Där finns en länk till manifestet och senaste månadsbrevet om du vill läsa mer.

Om du redan prenumererar på nyhetsbrevet så ska du kolla din mail då prenumeranterna fick tillgång till materialet under gårdagen.



Jag ser fram emot dina synpunkter!

Läsarbidrag – Att meditera

Idag har vi ett inlägg från en av bloggens läsare som heter Roberth. Roberth var en av de som stödde insamlingen av pengar till podden och som en del i det också lovade att berätta sin historia. Det intressanta med den här berättelsen är att vi får träffa någon som aktivt använt sig av meditation och mindfulness för att få grepp om ett liv – och en egen hjärna – som börjat snurra allt för fort.

Innan vi låter Roberth få ta plats på scen så ska jag kort kommentera begreppet SSRI-tabletter som förekommer i texten. Det är en väldigt vanlig medicin mot depression och kallas ibland för lyckopiller. Ett av de mest kända pillren som finns inom denna grupp är Prozac.  Ur ett medicinskt perspektiv anses dessa piller vara en framgångssaga men de kan ha vissa biverkningar.

Då vi verkar bli allt olyckligare så ökar användningen av lyckopiller dramatiskt. Samtidigt så ökar också larmen om att ingående substanser inte bryts ned utan allt mer hittas i vattendrag och fiskar. En enskild individ ska naturligtvis ha den vård som behövs men ur ett bredare perspektiv så kan inte en ökad användning av SSRI-tabletter vara något att eftersträva.

Så till Roberths inlägg!

Efter några år av stress, till en viss del hemma, men främst på jobbet med neddragningar och ständig resursproblematik så började jag under våren 2015 känna mig alltmer deprimerad. Efter ett besök hos företagsläkare i början av juni så blev jag hemskickad med en burk SSRI-tabletter mot depressionen och blev samtidigt sjukskriven 100% för utmattningsdepression.

För mig blev det väldigt tydligt att livet snurrade på i allt för högt tempo och att det inte längre var ett hållbart sätt för mig att leva på. För att hitta en väg ut så sökte jag mig till litteratur som handlade om att sakta ner, att vara mera medvetet närvarande. Jag läste om självförsörjning, ekonomiskt oberoende, frivillig enkelhet och minimalism. Det intressanta var att just mindfulness och meditation återkom rätt ofta i den litteratur jag läste. Det tilltalade mig att man med till synes enkla medel faktiskt skulle kunna bli lugn och lycklig. När jag bildade mig vidare i så hittade jag allt mer som pekade på att meditation faktiskt skulle kunna ha något att erbjuda.

Långvarig stress skadar hjärnan och dessa skador kan var permanenta. Forskningen har dock under de senaste 20 åren kunnat visa att regelbunden meditation är effektivt för att reparera dessa skador.

Jag hade också förstått att det inte skulle finnas någon quick fix och att en livsstilsförändring var nödvändig om jag skulle bli frisk igen, så jag bestämde mig för att börja meditera.

Jag använde mig av olika appar till mobilen med guidade meditationer, både på svenska och på engelska och letade mig fram till vad jag gillade att lyssna på. De guidade övningarna varade mellan 10 och 20 minuter och även om jag tyckte det var svårt ibland att sitta still hela tiden så var jag noga med att inte avbryta i förtid eller byta ställning.

Rätt ofta så var det bara ren tjurskallighet som fick mig att inte avsluta meditationen i förtid. Jag minns att jag under några dagar testade kroppsskanning och flera gånger kände mig mera stressad efteråt än innan.

Det var inte så att jag längtade till meditationen utan snarare något jag bestämt att jag måste utföra. Men det fanns också tillfällen då jag kunde känna ett skönt lugn under meditationen. Med tiden blev dom gångerna vanligare och jag började alltmer gilla min lilla stund för mig själv. Även om jag fortfarande hade ganska mycket stress kvar i kroppen så var stunden då jag mediterade allt oftare en avkoppling från stressen.

Trots att jag faktiskt började uppskatta meditationen så tappade jag ändå tråden under senare delen av hösten och det kunde gå mer än en vecka mellan meditationerna. Kring årsskiftet 2015/2016 så hade jag helt kommit av mig och mediterade inte alls längre. Jag vet inte riktigt varför jag slutade med meditationen men en anledning kan vara att jag inte riktigt fått in rutinen. Det är som när man bestämt sig för att äta mera hälsosamt, en dag så inser man att man är tillbaka i sina gamla ätmönster och man vet inte riktigt hur det gick till.

I början av 2016 så var det dags att minska min sjukskrivning från 75% till 50%. Läkaren hade varnat att det skulle kännas tyngre ett tag och att jag skulle kunna uppleva det som om jag blev sämre igen. Mycket riktigt så kändes det efter några veckor som om jag blev sämre och mer irriterad igen. Min SSRI-dos höjdes ytterligare något och det kändes något lättare men jag började allt mer ifrågasätta medicinens nytta. Medicinen hjälpte mot symptomen men inte grundproblemet!

Jag bestämde jag mig för att göra ett nytt försök med regelbundna meditationsövningar. En tydlig skillnad denna gång var att jag hade ett mål. Jag ville sluta med SSRI-pillren och jag ville inte riskera att bli sämre igen pga det beslutet. Sedan förra försöket hade jag hunnit läsa ytterligare om meditationens nytta och kände stort förtroende till att det skulle funka om jag bara gav det tid.

Så jag började igen. Och som tidigare så var det helt omöjligt att inte tappa fokus på andningen eller vad annat den guidade meditationen handlade om.

Har du någon gång provat att meditera så vet du att det är när man sätter sig ner för att fokusera på andningen som tankarna verkligen gör sig påminda. Själva grunden i meditation är att inte följa de tankar som dyker upp utan bara registrera dom och vänligt och varsamt föra tillbaka fokus på andningen. Man kan få göra det 10, 20 50 eller kanske 100 ggr under meditationen. Det gör inget! Varje gång man upptäcker att tanken farit iväg så återgå man till sin andning utan att klandra sig själv för att man tappat fokus.

Det är det som är själva träningen.

Jag upplever att man genom att iaktta de tankar som dyker upp så får man en uppfattning av vad som sker där inne. Vanligtvis så var det jobbet som stressade upp mig och då var det också det som de störande tankarna handlade om. Det fina med den här tankestormen är att den ger mig en uppdatering om vad som händer inne i huvudet just nu. Om jag känner mig irriterad eller ledsen så kan jag checka in med mig själv. En enkel och snabb övning som jag brukar använda är den som kallas andrum.

Försök hitta en avskild plats där du kan vara ifred i 3-5 minuter. Sitt, ligg eller bara stå stilla och blunda. Ta tre djupa medvetna andetag, låt därefter andningen finna sin naturliga rytm igen. Börja med att känna efter om det är någon känsla som är extra tydlig, fysisk eller mental. Försök inte att ändra på något, lägg bara märke till vad som är just nu. I nästa steg så begränsar du uppmärksamheten till andningen och följ dina andetag där dom känns tydligast just nu. Fortsätt så i några andetag innan du åter vidgar uppmärksamheten till att gälla hela kroppen och och den rymd den upptar i rummet. Känn om det finns något område i kroppen där förnimmelserna är extra intensiva. Man kan försöka föreställa sig att man andas in i den platsen. Kanske kan det lösa upp eventuella spänningar. Avslutningsvis kan man försöka ta med denna känsla av lugn och medvetenhet resten av dagen.

Denna övning är ett enkelt sätt att öka sin medvetenhet om var som försiggår i sinnet just nu. I stället för att gå omkring med en gnagande känsla i kroppen som bara gör en irriterad så blir man uppdaterad om vad som faktiskt gör en orolig eller stressad just nu. Då kan man mycket lättare ta itu med det.

Efter mitt omtag där våren 2016 så börjar jag varje dag med en stunds meditation. För det mesta så sitter jag 20 – 25 minuter och vid behov så checkar jag in med mig själv andra tider på dagen också. Jag upplever att kontinuiteten är viktigare än den exakta längden av meditationen. När sommaren kom 2016 hade jag helt fasat ut SSRI-medicinen.

Att vara medvetet närvarande i hur jag reagerar i olika situationer har varit till stor hjälp för min rehabilitering. Jag känner snabbt igen ältande och kan utan problem lämna det och tänka på något annat. Jag är mycket lugnare som person och blir inte lika lätt irriterad och arg. Vid tillfällen där jag tidigare skulle ha brusat upp kan jag nu känna igen känslan i tid och istället för att bli arg eller uttrycka mig på ett sådant sätt att jag upprör andra så hinner jag stanna upp och formulera mig på ett bättre sätt. Jag känner mig oftare lycklig utan egentlig anledning och negativa händelser sätter mig inte lika lätt ur balans. För mig innebär mindfulness att vara mera medveten om min omgivning och min egen uppfattning av densamma. Då kan jag se att världen är ganska bra trots allt och inte så illa som media tycks vilja att vi ska uppleva den.

Till den som drabbats av utmattningssyndrom eller känner att risken för att drabbas är nära så skulle jag absolut rekommendera att testa meditation. Det finns massor av mobilappar att testa, särskilt om man kan tänka sig att att lyssna på engelska guider. Mindfulnescenter vars instruktörskurs jag gått har flera bra meditationsprogram på svenska som man kan köpa direkt på deras hemsida.

För mig har min utmattningsdepression och vägen tillbaka varit en rejäl ögonöppnare för hur jag och många andra lever våra liv. Jag tänker inte hoppa in i ekorrhjulet och springa på samma vis igen. Vid årskiftet jobbade jag min sista dag på den arbetsplats som bidrog till att jag blev sjuk. Under hösten/vintern 2016/17 har jag genom Mindfulnesscentrum utbildat mig till mindfulnessinstruktör och hoppas nu kunna hjälpa andra att leva mera medvetet. Att leva ett mera kvalitativt liv.

Frågor till Roberth

När du började meditera vad var det för tankar du hade. Kan du minnas hur det var i början. Kan du dela med dig något av känslan när du försökte hålla koll på tanken och sitta still och fokusera?

Jag minns inte så säkert vad jag tänkte men jag minns att jag tyckte det kändes exotiskt att meditera. Från de böcker jag redan läst och de guidningar jag använde mig av så hade jag redan förstått att det inte är något konstigt med att tanken hela tiden far iväg. Det var bra för då stressade jag inte upp mig för det. Jag hade inga direkta tankar om meditationen utan de tankar som var tydligast i början var kopplade till min frustration över den arbetsplats jag jobbade på.

Vad är kroppskanning?

En kroppskanning är en fokuseringsresa genom kroppen. Vanligtvis så ligger man ner och blundar. Ofta börjar man med att flytta sitt fokus till den ena foten, känner efter om det finns några förnimmelser där, sedan flyttar man fokus till fotsula, häl, hela foten, fotled osv upp för benet och känner efter om det finns något att förnimma på varje stopp. Det kan det vara stickningar, vibrationer eller domningar men det kan också vara ingenting. Därefter nästa ben likadant och sedan vidare till mage, bröst, axlar, armar osv. Man kan även fokusera på inre organ, benstomme eller hjärnan. Det är lätt att man somnar men syftet är det motsatta, att man ska piggna till. Känner man att man har lätt för att somna så kan man låta ögonen vara lätt öppna så att lite ljus sipprar in.

Har du någon favoritapp du kan rekommendera?

Jag använder mig sedan ett år tillbaka av Insight Timer och tycker den är perfekt. Den har både guidade meditationer och en ställbar timer där man kan välja att ha lite naturljud eller musik i bakgrunden men också helt tyst. De flesta guidningarna är på engelska men oftast väldigt lätta att följa. Det finns några på svenska med.

Jag får intrycket av att du inte alls var så förtjust i meditationen när du började. Stämmer det? Varför i så fall?

Nej, varför det kan uppfattas så är nog mera kopplat till att jag till en början fortfarande mådde ganska dåligt. Jag var fortfarande väldigt stressad och deprimerad. Det kändes rätt hopplöst och det gjorde nog att jag inte kunde uppskatta meditationen så som jag gör idag. Jag tyckte egentligen om meditationen och ännu mer tyckte jag om tanken av mig själv som meditatör. Det kändes som om jag var på väg att låsa upp dörren till en uråldrig kunskap om hur man blir lycklig på riktigt. Så känns det fortfarande.

Om ni vill nå Roberth så kan ni göra det i kommentarsfältet här och inom en snar framtid på hans egen blogg: robiom.se. 


Jag har provat att meditera med väldigt liknande erfarenheter som Roberth. Mest fascinerande vara att se ut mycket hjärnan ältade skit som jag bara borde lägga åt sidan. Mig ger det rätt mycket energi också. Det känns som om jag hinner känna att min kropp är där och inte alls så påverkad av min trötta hjärna som jag kanske tror först.

Många förväxlar meditera med att ”tänka färdigt” som man kan göra ibland när man får dra sig undan. Det är inte samma sak vilket Roberth beskriver väl ovan. Den bearbetning hjärnan gör vid en skogspromenad eller den stund man får sitta själv med kaffekoppen på morgonen är en annan grej.

Ta gärna möjligheten att prova på lite meditation under sommaren.

Tio veckor – inte så att jag räknar, men …

Jag har tänkt att påsken och påskledigheten skulle få vara startskottet på mitt nya liv. Låt vara en tjuvstart, men dock! Det är bara tio veckor till vi är igång på allvar! Så på tisdag börjar jag följa lite nya regler och principer. 

 

 

– Men for i helvide mand!  You’re free! Sluta göra planer och system! Lev det sorglösa livet! 

Ungefär så är nog den vanligaste kommentaren och synpunkten kring mina tankar om framtiden

Och ni har så rätt! Men också så fel! Med all respekt! Låt mig förklara varför! 

I runda slängar från 2002 till 2010 så levde jag ett liv där jag satte en ära i att trycka in aktivitet för aktivitet i agendan. Det fanns alltid något jag ville göra och alltid fanns det lite tid om bara viljan fanns.  

Den typen av livmönster är jag klar med! Det finns två stora brister i den typen av tänkande:

  • Mängden prylar och aktiviteter tar över. I grunden så går det inte att fokusera på något ”större” mer belönande. 
  • Stressen den här typen av liv skapar är inget jag vill leva med!

Splittringen och min oförmåga att hålla fokus är min synd och det som i någon mening gör att upplägget ovan inte fungerar. I teorin så stödjer dock ett strukturerat förhållningssätt till ”större mål”. Det går att träna för Vasaloppet eller läsa en kurs på Universitetet.  

Nu lever jag ett mycket enklare liv där jag har väldigt få måsten! Åtminstone egenskapade måsten! Jag måste fortfarande vara pappa till fyra barn. Jobba och vara vicevärd! Och mycket annat. Men utöver det så gör jag mycket utifrån känsla. Dagarna blir lite som de blir helt enkelt. Jag skriver och poddar när det kliar i berättarnerven. Och för jag älskar fokuset jag kan skapa vissa stunder när jag skriver. Om jag inte känner för att göra något så skiter jag ofta i att göra det. 

Nackdelen med det här livet är att ett antal ganska lustfyllda dagar i rad inte nödvändigtvis leder till en vecka eller månad jag är nöjd med!  

Det finns vissa saker i livet om helt enkelt kräver kontinuerligt hårt arbete och som är mödan värd. De kräver en insats oavsett man har lust eller inte. Flera saker som kräver hårt dedikerat arbete är sådant som intresserar mig! 

  • Lära sig nytt – så som nya språk – och utvecklas.
  • Skriva en bok, eller kanske flera! 
  • Skapa ett företag. 
  • Träna sig i väldigt god form. 
  • Utveckla podden och bloggen. 

Så min utmaning är att hitta en balans i livet som fri där jag faktiskt gör saker som gör att jag strävar mot ett högre mål samtidigt som jag njuter av det livet kan bjuda. Enkelt va?!

Det mest tilltalande jag sett så här långt är ett upplägg där man försöker fånga dagen genom att gå upp tidigt och reservera tiden mellan uppgång till säg 11 eller 13 för det man vill göra. I mitt fall skulle det kunna vara exempelvis skriva, plugga och träna. Från lunch och framåt så får livet levas lite friare och lite mer ostyrt. Där måste en del saker fortfarande göras, men under lite andra betingelser. 

Mål, vanor eller projekt

Tidigare satte jag mål för det jag ville göra. Numera tror jag mycket mer på vanor som ett verktyg för att nå dit jag vill. Jag kan återkomma till båda, men med start i morgon tisdag ska jag prova ett lite nytt tänk. Jag ska göra mig ett litet ”projekt” på tio veckor. 

Första gången jag hörde någon prata om ”projekt” var i en amerikansk podd där poddaren pratade kring kreativa processer. En målare gör ofta en tavla. En författare skriver ofta en bok. Visst kan det finna mål kopplade till skapelserna men det handlar lika mycket om ett åtagande och en resa för skaparen. Ett fokus i tiden. Utkomsten är ibland inte ens känd när resan startar.  

Under tio veckor så tänkte jag jobba med min vikt, mitt ätande och min träning. Jag har inga mål och jag har inga måsten. Områden jag vill tangera är:

  • min inställning till hunger och mitt ätande.
  • Förstå vilka sätt som finns att fånga dagen på. Som gör att jag kan styra min dag kring mat och träning på ett naturligt vis. 

 

 

 

Det blir lite läsande, lite självexperimenterande och tankar kring det. Jag vet från tidigare erfarenheter att om jag lyckas hitta en bra samklang så följer både viktnedgång och träning ganska naturligt för mig. Om jag inte hittar rätt blir båda lätt en pina. Min relation till ätande är dock mycket mer komplex än det är till träning då fysisk aktivitet ligger i min natur vilket självkontroll inte gör.

Men det finns saker att jobba med kring träning också. Bland annat så skulle jag vilja förstå vilken träning som föder en positiv spiral i mitt liv. Jag är en stor fantast av konditionsidrott, främst cykling, men det gör mig ofta sliten, hungrig och i slutänden fet. Så trots att jag har ett ganska starkt belöningssystem kring cykling och konditionssportaktiviteter så kommer jag inte riktigt i mål.

Styrketräning fungerar lite bättre ur många perspektiv men om jag gör den på gym så har jag svårt att riktigt hitta belöningen vid varje tillfälle som gör att jag bara tränar på av mig själv. 

Första veckan tänkte jag jobba med periodisk fasta. Tillsammans med mina tankar kring hunger. Jag ska också se om jag kan komma igång och träna med sambon.  

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

Jag har gjort den här typen av uppstarter massor av gånger. Ibland har det varit starten på mycket långa positiva perioder med hög energi, träning, äventyr och hög livskvalité. Ibland, allt oftare på senare tid faktiskt, har det mest blivit tummetott.  

Men här finns min utmaning de kommande åren. Att utveckla mig själv och styra mitt liv i något högre utsträckning är nyckelfaktorer för att sabbatsåren ska bli lyckade.

För mig är frihet en frihet att göra. Inte i konflikt med tankarna på ett enklare liv utan i harmoni med dem. 

Åsikter på det jag skrivit eller egna erfarenheter mottages tacksamt! 

Podcast: Avsnitt 4 – Personlig utveckling och mental styrketräning ft. Charlotta Rexmark

Jag och Charlotta Rexmark från bloggen Överlevnadsguiden.se pratar om Charlottas lärdomar från sin sjukdom och stegen mot ett friskare jag. Vi pratar personlig utveckling, mental styrketräning och hur en coach kan hjälpa till att skapa nya tankebanor. Och mycket mycket mer!

Jag hade bara ett uppdrag i den här podcasten och det var att få ordningsnumret fyra rätt. Det gick ”så där” så därför annonserar jag på detta avsnitt som nummer tre men det är naturligtvis avsnitt 4. 

Det finns kända problem med ITunes och speglingen av avsnitt där. Jag ska felsöka i helgen. 

Håll tillgodo!

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Podcast: Avsnitt 3 – Fyrtio timmar fritid

Det här avsnittet av Onkel Toms stuga handlar om fri tid, eller vår fritid. Vi diskuterar om vi har ont om fri tid. Vad vi kan göra för att greppa den fria tiden eller kanske bara upptäcka den.

 

 

 

Vill du läsa mer i anslutning till det som diskuterats i podden?

Är du trött och seg efter jobbet eller skolan. Kanske hänger det med in i helgen? Läs då gärna inlägget kring energinivåer.

Vanor är ett sätt att jobba med att uppnå saker i vardagen utan att sätta mål. Ofta ger vanor dessutom mer stöd i utförandet av något än mål gör inte minst genom att tröskeln för att faktiskt göra det man vill minskar.

Är det viktigt att skilja på fri tid och arbete och är det rätt? Här har jag tänkt högt om min upplevelse om att jag inte längre gör så stor skillnad mellan de båda.

Förr i tiden handlar om hur arbetsdagen såg ut för gubbarna när jag började jobba som 16-åring.

Har du orkat så här långt så kan du läsa lite om mitt ekorrhjul med 16 timmarsdagar.

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Recension: Konsten att njuta av livet och ändå få saker gjorda

Konsten att njuta av livet och ändå få saker gjorda är en bok skriven av Olof Röhlander. Jag fastnade direkt för boken när jag läste första meningen på bokens baksida: ”Vill du kunna njuta mer av livet utan att tappa styrfart?”. Det var precis en bok jag ville läsa! En annorlunda vinkling kring att få saker och ting gjorda för den som är fri eller på väg mot friheten.

I praktiken har dock Olof skrivit boken som så många andra skrivit. Han har skrivit boken för dig som är mitt i livet, som gör det mesta av det som förväntas och som utifrån det vill njuta mer av livet. Gör plats för lite njutning mitt i allt liksom! Så boken är skriven för de som får saker gjorda men inte njuter, medan titeln och omslaget får oss att ana att han riktar sig till livsnjutare som inte får så mycket gjort. 

Njutning - en upplevelse
En sak som är intressant är att Olof betonar att njutning är skilt från prestation. I moderna samhället blir lätt njutning något som ska realiseras i samband med en skapad upplevelse eller prestation, men i själva verket är det en förmåga, ett mönster som du och jag kan applicera när som helst.

Tyvärr exemplifierar författaren med sina besök på Brasserie Lipp i Paris som för mig är en upplevelse köpt just för njutning. Det gör inte boken speciellt stringent men boken blir lite mer ”vanlig” och anpassad och kanske också mer lättillgänglig. Men som sagt, budskapet grumlas lite.

Naturligtvis blev därför boken en annan upplevelse än jag förväntade mig. Med detta sagt så läste jag ändå boken med stor behållning!

Här är några av de ”take-aways” jag har. 

  1. Synen på jobbet och arbete. Som jag diskuterar i videon.
  2. Boken utmanar synen om att det stora äventyret, livet i ett annat land exempelvis, är rätt väg till njutning. Det blir för mycket antingen eller i stället för både och. 

Läs gärna boken Konsten att njuta av livet och ändå få saker gjorda. Kanske inte för att den är fantastiskt livsomvälvande men den är tankeväckande och inspirerande!

Kommentar
Jag hade inte tänkt göra så mycket mer här än att ge ett litet lästips. Men eftersom vi diskuterat kritik mot ”arbetslinjen” här de senaste dagarna så kanske det är värt att reflektera lite extra.

Olofs tips är kloka men låg så långt ifrån min vardag för snart tre år sedan att jag skulle tro att han kom från en annan planet. Olof jobbar i en miljö där det går att hitta tid, fira segrar och njuta av torsdag eftermiddag. Jag levde i ett liv där jag skulle resa iväg klockan 6 morgonen därpå. Skulle färdigställa kontraktstext och gärna se över 50 mail som kommit sista halvtimmen bara. På en arbetsplats där jag var tvungen att resa mig för att andra skulle kunna komma från och till sina arbetsplatser.

I det här så gav ingen – det fanns undantag, men upplevelsen på totalen … – energi, men energitjuvarna var många och internpolitiken ständigt närvarande. Så Olofs råd är utifrån en nästan idyllisk bild av tillvaron, sett ur det perspektivet kan jag tycka.  

Vi tangerar hela tiden frågan vad en person som är fri faktiskt gör!

Utifrån diskussionerna som varit här i olika inlägg på senare tid så är det uppenbart att vi måste sätta oss ned tillsammans och prata om vad en person som är fri faktiskt gör.

Allt började i mina tankar kring bloggandet och det jag skrivit på senare tid kring det. I korthet så har jag ställt två extremer mot varandra ur perspektivet att jag snart är fri att styra min egen tid. Det handlar om att antingen lägga ned bloggandet helt eller satsa rejält på digitalt entreprenörskap. 

I frågeställningen möts fakta, åsikter och utgångspunkter som alla är intressanta att reflektera kring. Här är några delar som påverkar resonemangen:

  • Insats vs. belöning är galet låg på bloggande. Det går kanske att tjäna 500 kronor/månaden. 
  • Allmänt finns det även lite av en ”det går aldrig” eller du är inte rätt man attityd. Vi är i Sverige trots allt!
  • Insikten om att det kanske finns en nisch att fylla med min blogg och det som kommer härefter. Förmodligen inte precis i samma form som nu, men … 
  • En undran över varför någon som är fri skulle göra ett omfattande åtagande som att satsa på bloggandet.
  • Mitt eget tvivel över förmåga, lust och förutsättningar som bidrar till att skapa tvivel hos mig själv.

Jag bjuder ju också in er alla till samtal vilket gör att förståelsen för de digitala medierna och vad som krävs för att kunna göra ett bra jobb här varierar. De flesta har så här långt underskatt insatsen bakom ett bra blogginlägg – och inte förstått hur lusten att berätta fungerar – samt vad som krävs för att få läsare här. Att blogga är som att spela ett instrument. Det blir inget av det om man gör det en gång i månaden. Mer träning och erfarenhet skapar glädje och förutsättningar för att hitta nya intressanta vinklar nästa spelning. 

göra som fri

Vad vi vill och ska göra som fria varierar ju från person till person, intressen och förutsättningar.

Jag tror det finns två grundläggande synsätt bland oss alla som läser här. Antingen är man rätt fri i tanken och livet och gör det man vill även när standardmallen inte passar eller om det trygga jobbet suger. Låt vara med vissa begränsningar. Eller så försöker vi jobba oss fram till ekonomiskt oberoende och tänker då ska vi kunna göra oss fria från allt och leva som om vi vore på semester resten av livet. Min uppfattning är att den senare människotypen främst blir fria i sin tanke när de är ekonomiskt fria, inte att de faktiskt ger sig ut i livet och upplever sin frihet. Det är för svårt att bara lägga tryggheten bakom sig och bara gå ut i friheten från det inrutade liv vi har. Det är som att under lång tid söka Utopia och avstå från att köpa biljett när man hittat avresestationen.

Frihet handlar inte bara om att uppnå ett ekonomiskt mål. Även ankomsten till det nya landet måste förberedas.  

För när vi flyttar fokus dit, till frihetsfasen, där vi inte jobbar uppstår en massa tankar. Jag har skrivit en hel serie inlägg kring det, och du kan börja i Vi har toppkänning om du vill förstå vad som händer i mitt huvud. Men, nu tänkte jag gå direkt på frågan som vi diskuterat kring mina bloggfrågor och som är kopplat till inledningen; vad kan vi tänka oss för typer av aktiviteter i friheten? 

De flesta tänker nog att ekonomisk frihet är ett liv fritt från krav. Fritt från stress och åtaganden. Jag har själv varit inne på detta och tror det finns väldigt mycket att hämta kring människor som ägnar sig främst åt samvaro med sig själv och sina nära och har det som grund för ett bra liv. Jag tänker mig att det är ett sorts hippieliv i någon mening.

Men ekonomisk frihet gör också att vi kan göra saker utan att främst sträva efter ekonomisk vinning. Det behöver inte vara ett liv från stress eller krav för det. Det kan finnas en glädje i att: skapa; vara del i en gemenskap; lära sig saker eller förbättra sig själv som innebär och kräver ett ansvarstagande. Just här fyller bloggen ett syfte för mig när jag ser framåt. Jag tycker jag utvecklas genom att skriva och ju mer jag skriver ju mer utvecklas jag. Jag gläds åt att bygga ”en community” här runt Onkel Toms stuga. Och jag kan göra det utan att behöva beakta ekonomin.

 

 

Flera av de som levet alternativa liv som ”tidiga pensionärer” i USA har gång på gång påtalat att synen på ekonomisk frihet som en absolut pension där arbete ej ska ske är fel. Jag är ju där jag är idag, delvis utifrån en önskan om att se något annat än mitt nuvarande jobb, men inte för att jag helt tappat lusten att göra något och gå som en halvfull pensionär i Spanien. Jag är inte ens säker på att jag inte går tillbaka till mitt nuvarande jobb inom en inte allt för fjärran framtid. 

Så jag ser inte nödvändigtvis livet som fri som en rad dagar som får bli som de blir. Men det finns naturligtvis en konflikt mellan allt det jag vill göra framöver, inte minst vad gäller tid, men även ekonomi.  Inte heller är det säkert att jag lyckas bygga bloggen vidare från där jag är och jag vill ju inte bara kasta tid – och lite pengar – i sjön.  

Sommaren 2017 kommer vi börja en resa som vi inte alls vet var den slutar. Jag tror att mitt liv framöver kommer vara mer varierat än det varit de senaste 20 åren. Inte så att jag först arbetar och sedan inte. Utan att livet kommer bestå av perioder med aktiviteter och projekt – med tydliga åtaganden – för att sedan ha perioder där varje dag tas som den kommer. 

Att committa sig

Jag håller på och brottas med ett riktigt monsterinlägg som inte vill bli klart. Jag har snart skrivit om allt, inklusive rubriken tre gånger. Men jag tycker ämnet är så intressant att jag har svårt att släppa det jag skrivit.

En av de frågor som kommit att intressera mig allt mer och som jag berör i det omöjliga skitinlägget är ”commitment”. Tyvärr känner jag inte att det finns en riktigt bra svensk översättning så jag använder helst det begreppet, även om det blir svengelska av det hela.

För mig är commitment mer än åtagande som är den närmste och naturliga översättningen. Jag lägger in värderingar som att man bestämt sig och gjort ett val. Att man lovar någon och sig själv ett resultat när man commitar sig.

I förra veckan så pratade vi commitment och åtagande på jobbet, där vi bitvis har väldiga problem med åtagandekulturen. Vissa av mina teammedlemmar kan inte commita sig till att slutföra en arbetsuppgift som bör kunna genomföras under en eftermiddag. I praktiken innebär det att om vi har en viktig uppgift som tar cirka tre timmar att utföra och vi kommer överens om att en av mina arbetskamrater får jobba mellan 13-17 med uppgiften så kan jag inte, trots att logiken säger att det går att leverera ett resultat i tid, få vissa av mina jobbarkompisar att lova en leverans vid dagens slut! Det låter ungefär så här när vi diskuterar:

– Det kan ju ringa någon annan som har något viktigt ärende!

– Jag blir alltid störd, så jag kan inte avgöra om tiden räcker!

Jag svarar ju naturligtvis att jag förväntar mig att dom kan lova mig något och styra sin tid så att löftet hålls. För mig är det centralt i ett commitment. För arbetsplatsen är det också viktigt att vi för, åtminstone delar av verksamheten, gör vårt yttersta när det gäller att hålla våra leveranser.

Men våra åsikter går så isär att vi nästan blir osams. Några av mina arbetskamrater ormar sig så de knappt blir kvar på stolen när jag vill att dom ska lova något och hålla sitt löfte! Orden sprutar ur munnen på dem och det finns faktiskt de som gör fysiska ormliknande rörelser.

Det roliga är att jag har en liknande situation med min sambo. Min sambo och jag är själsfränder i det mesta och vi har väldigt få konflikter. Men det finns ett område där vi är väldigt olika. Jag är mer fysisk än min sambo. Jag gillar att träna, vara ute och att vara i form. Jag vill att min sambo ska ställa upp på detta trots att hon inte helt delar mitt intresse. Jag vill att hon lovar att hon håller sig i form och vårdar idén om att vara aktiv under vårt sabbatsår.

Jag vill att hon gör ett commitment! Inte mot ett konkret mål eller faktisk leverans denna gång utan mer om våra prioriteringar.

Hur tror ni det går? Vad får jag för svar?

Jag får inget svar faktiskt. Bara massor av ord och känslor.

Vi kan analysera den här situationen massor men innan vi gör det så tänkte jag ta ytterligare ett exempel. Nämligen mig själv!

Totalt sett har vi fått sådan ordning på våra liv nu att jag faktiskt ser vägen framåt. Jag ser hur jag ska kunna forma mitt liv i mitt sammanhang med familj, barn och snart en liten gård på ett sätt som jag tror blir fantastiskt.

dfj

Desire är för mig mål eller önskan om resultat. Commitment är vanor och beslut. Det är allt mer uppenbart var fokus bör ligga för mig!

Men det innebär trots allt att jag måste göra vissa val och styra mitt liv relativt hårt. Jag säger inte mer än så här för annars börjar jag skriva om det omöjliga inlägget här i stället. I stället konstaterar jag att vad jag egentligen behöver göra är att göra några andra prioriteringar än jag gör idag och commita mig till mina val.

Hur tror ni det går?

Jag har svårt att ge mig själv löftet! Jag har svårt för att välja bort något, trots att jag tänker att det jag vill göra är saker som jag hellre gör, än det jag faktiskt gör. Jag har svårt att ge mig själv ett löfte och tro att jag håller det!

 

 

Det här inlägget kommer ni som läser det läsa väldigt olika för tolkningen och tankarna som följer med en sådan här diskussion är helt olika beroende på vad vi ser som viktigt i livet och vilka metoder vi använder för att nå dit vi vill. För mig är dock väldigt trevliga problem vi har att brottas med, jag tror aldrig vi haft ett bättre läge att nå så långt med små förändringar som vi har idag. Det är det monsterinlägget handlar om.

2016-11-16: Något monsterinlägg blev det aldrig, men väl flera ganska stora inlägg. Här är del två i serien.