Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Träning

Statusuppdatering – Ryktet om min död …

Hej vänner!

Ni ser och hör inte så mycket från mig just nu och det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Här på vår lilla gård, i våra liv, har nämligen en ganska behaglig vardag infunnit sig. En vardag med rätt mycket att göra. Jag tänkte berätta lite om vad som händer här och besvara några frågor, från Dacke, som kommit i kommentarsfältet på ett tidigare inlägg. Vi börjar med frågorna:

Hur har det gått med försäljningen av lägenheten i Linköping? Och hur går det med träningen för din del? Hur mycket har er kost påverkats av flytten och har ni märkt någon hälsoskilnad ännu?

Lägenheten är såld och kontraktet är skrivet. Vi fick ungefär i mitten av intervallet vi tänkt oss, så det blev ingen magisk affär och öppning till ett helt annat liv i ekonomiskt överflöd, men det blev inte heller någon buklandning. Tillträdet sker nu i oktober och då räknar jag med att komma tillbaka kring hur vi kommer jobba med pengarna som frigörs och hur vi kommer förvalta kapitalet.

Jag tränar lite. För lite. Men jag är samtidigt inte speciellt stressad över det. I det här livet jagar jag inte något på samma sätt som tidigare. Det liv vi lever och det vi gör är rätt belönande så det finns inga stora hål att fylla längre. Men jag vill komma igång mer, främst med cyklingen, nu.

Först hade vi sommar och då hade vi annat fokus. Sedan har vi haft skolstart för fem av sex här i familjen. Själv pluggar jag 75% just nu, plus att jag läser en kurs på ett amerikanskt universitet som handlar om lycka, så jag vill inte klämma in för mycket, och som sagt är behovet ganska litet. Men, vi ska göra vissa förändringar i vår vardag. Bland annat för att jag ska ge mer tid till träningen men också för att vi vill ha lite större skillnad mellan vardag och helg än vi har nu. Något av de kommande poddavsnitten – i närtid – kommer handla om vad jag lärt mig kring att styra sin egen tid som fri. Då kommer jag utveckla mina tankar mer.

Vi äter ju mycket egen mat och i någon form äter vi bättre nu än tidigare. Jag säger ”i någon form” för vi har ju inte avsiktligt ändrat meny helt och hållet, men inslaget av grönsaker är mycket större än tidigare och inslaget av egenodlad mat likaså. Vi har två upplevelser, både min sambo och jag, som relaterar till hälsa. Den första är att barnen är gladare. Eller så träffar vi dem när de är gladare och mindre trötta, i sammanhang som ger färre konflikter. Den andra förändringen är att energinivåerna är mycket högre. Nu kan jag vara trött, men ha energi, om ni förstår vad jag menar. Alltså sömnig utan att vara slut. Tidigare var ju livet ofta så att vi var utslitna långt innan vi var sömniga.

Den största förändringen i mitt liv är trots allt i huvudet. Livet här är ganska enkelt, även om vi har en hel del att stå i. Det gör också att skrivandet har blivit annorlunda för mig. Jag har historiskt skrivit här för att jag behöver det för min egen skull. Det har varit ett sätt att reflektera över livet, mig själv och mina tankar. Det har hjälpt mig att förstå mig själv bättre. Efter hand har jag flyttat fokus i mitt skrivande, bloggande, poddande och vloggande, till att se det som en sysselsättning. Något jag gör som skapar värde i mitt liv, men som inte är någon form av terapi.

 

 

Just nu trivs jag väldigt bra som student, vilket förvånar mig lite. Tidigare ville jag inte ha så mycket input, jag ville få ut saker jag hade inom mig. Nu är jag mycket mer nyfiken och njuter av att få läsa och studera. Det här påverkar naturligtvis frekvensen jag postar inlägg med. Jag läser hellre än skriver just nu, helt enkelt, och det jag lär mig är fascinerande.

Senaste veckorna har jag varit mycket på resande fot. Först på Mittuniversitetet i Östersund för två dar med mycket intressanta föreläsningar. Förra helgen var jag först på besök hos brorsan och sedan firade jag min mors födelsedag. Nu, kommande helg, drar jag till Italien med mina två äldsta barn, mina döttrar. Vi ska till Bergamo och njuta av sensommaren och miljön. Lära oss lite om katolska kyrkan och försöka gå på någon gudstjänst. Och så ska vi ägna åt oss ätande och pratande naturligtvis. Vi är hemma i början på nästa vecka. Det är en helt annan upplevelse att resa när man inte är stressad och sliten. När tiden och orken finns. Samtidigt har, inte minst Östersundsresan, varit väldigt belönande och tillfört massor av energi och tankar.

I går kväll hade vi läxstund här hemma och jag var tidigare under dagen borta en sväng med Leo hos en kompis i granngården. Som jag var inne på tidigare så har relationen till barnen verkligen förändras i och med vår ledighet.

Idag postar jag ett inlägg om lycka på podden. Missa inte det! I Italien kommer jag jobba med uppföljaren till det avsnittet som kommer handla om stoicism. Eventuellt blir det ytterligare något avsnitt kring min egen känsla av lycka här i friheten. I pipen finns även avsnitt om hur jag ser på min tid, och hur jag valt att styra den som fri.

Läs och lyssna på Patreon!

Har ni frågor, synpunkter eller allmänt vill heja på, så gör ni det i kommentarsfältet!

Tio veckor – inte så att jag räknar, men …

Jag har tänkt att påsken och påskledigheten skulle få vara startskottet på mitt nya liv. Låt vara en tjuvstart, men dock! Det är bara tio veckor till vi är igång på allvar! Så på tisdag börjar jag följa lite nya regler och principer. 

 

 

– Men for i helvide mand!  You’re free! Sluta göra planer och system! Lev det sorglösa livet! 

Ungefär så är nog den vanligaste kommentaren och synpunkten kring mina tankar om framtiden

Och ni har så rätt! Men också så fel! Med all respekt! Låt mig förklara varför! 

I runda slängar från 2002 till 2010 så levde jag ett liv där jag satte en ära i att trycka in aktivitet för aktivitet i agendan. Det fanns alltid något jag ville göra och alltid fanns det lite tid om bara viljan fanns.  

Den typen av livmönster är jag klar med! Det finns två stora brister i den typen av tänkande:

  • Mängden prylar och aktiviteter tar över. I grunden så går det inte att fokusera på något ”större” mer belönande. 
  • Stressen den här typen av liv skapar är inget jag vill leva med!

Splittringen och min oförmåga att hålla fokus är min synd och det som i någon mening gör att upplägget ovan inte fungerar. I teorin så stödjer dock ett strukturerat förhållningssätt till ”större mål”. Det går att träna för Vasaloppet eller läsa en kurs på Universitetet.  

Nu lever jag ett mycket enklare liv där jag har väldigt få måsten! Åtminstone egenskapade måsten! Jag måste fortfarande vara pappa till fyra barn. Jobba och vara vicevärd! Och mycket annat. Men utöver det så gör jag mycket utifrån känsla. Dagarna blir lite som de blir helt enkelt. Jag skriver och poddar när det kliar i berättarnerven. Och för jag älskar fokuset jag kan skapa vissa stunder när jag skriver. Om jag inte känner för att göra något så skiter jag ofta i att göra det. 

Nackdelen med det här livet är att ett antal ganska lustfyllda dagar i rad inte nödvändigtvis leder till en vecka eller månad jag är nöjd med!  

Det finns vissa saker i livet om helt enkelt kräver kontinuerligt hårt arbete och som är mödan värd. De kräver en insats oavsett man har lust eller inte. Flera saker som kräver hårt dedikerat arbete är sådant som intresserar mig! 

  • Lära sig nytt – så som nya språk – och utvecklas.
  • Skriva en bok, eller kanske flera! 
  • Skapa ett företag. 
  • Träna sig i väldigt god form. 
  • Utveckla podden och bloggen. 

Så min utmaning är att hitta en balans i livet som fri där jag faktiskt gör saker som gör att jag strävar mot ett högre mål samtidigt som jag njuter av det livet kan bjuda. Enkelt va?!

Det mest tilltalande jag sett så här långt är ett upplägg där man försöker fånga dagen genom att gå upp tidigt och reservera tiden mellan uppgång till säg 11 eller 13 för det man vill göra. I mitt fall skulle det kunna vara exempelvis skriva, plugga och träna. Från lunch och framåt så får livet levas lite friare och lite mer ostyrt. Där måste en del saker fortfarande göras, men under lite andra betingelser. 

Mål, vanor eller projekt

Tidigare satte jag mål för det jag ville göra. Numera tror jag mycket mer på vanor som ett verktyg för att nå dit jag vill. Jag kan återkomma till båda, men med start i morgon tisdag ska jag prova ett lite nytt tänk. Jag ska göra mig ett litet ”projekt” på tio veckor. 

Första gången jag hörde någon prata om ”projekt” var i en amerikansk podd där poddaren pratade kring kreativa processer. En målare gör ofta en tavla. En författare skriver ofta en bok. Visst kan det finna mål kopplade till skapelserna men det handlar lika mycket om ett åtagande och en resa för skaparen. Ett fokus i tiden. Utkomsten är ibland inte ens känd när resan startar.  

Under tio veckor så tänkte jag jobba med min vikt, mitt ätande och min träning. Jag har inga mål och jag har inga måsten. Områden jag vill tangera är:

  • min inställning till hunger och mitt ätande.
  • Förstå vilka sätt som finns att fånga dagen på. Som gör att jag kan styra min dag kring mat och träning på ett naturligt vis. 

 

 

 

Det blir lite läsande, lite självexperimenterande och tankar kring det. Jag vet från tidigare erfarenheter att om jag lyckas hitta en bra samklang så följer både viktnedgång och träning ganska naturligt för mig. Om jag inte hittar rätt blir båda lätt en pina. Min relation till ätande är dock mycket mer komplex än det är till träning då fysisk aktivitet ligger i min natur vilket självkontroll inte gör.

Men det finns saker att jobba med kring träning också. Bland annat så skulle jag vilja förstå vilken träning som föder en positiv spiral i mitt liv. Jag är en stor fantast av konditionsidrott, främst cykling, men det gör mig ofta sliten, hungrig och i slutänden fet. Så trots att jag har ett ganska starkt belöningssystem kring cykling och konditionssportaktiviteter så kommer jag inte riktigt i mål.

Styrketräning fungerar lite bättre ur många perspektiv men om jag gör den på gym så har jag svårt att riktigt hitta belöningen vid varje tillfälle som gör att jag bara tränar på av mig själv. 

Första veckan tänkte jag jobba med periodisk fasta. Tillsammans med mina tankar kring hunger. Jag ska också se om jag kan komma igång och träna med sambon.  

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

Jag har gjort den här typen av uppstarter massor av gånger. Ibland har det varit starten på mycket långa positiva perioder med hög energi, träning, äventyr och hög livskvalité. Ibland, allt oftare på senare tid faktiskt, har det mest blivit tummetott.  

Men här finns min utmaning de kommande åren. Att utveckla mig själv och styra mitt liv i något högre utsträckning är nyckelfaktorer för att sabbatsåren ska bli lyckade.

För mig är frihet en frihet att göra. Inte i konflikt med tankarna på ett enklare liv utan i harmoni med dem. 

Åsikter på det jag skrivit eller egna erfarenheter mottages tacksamt!