Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Sabbatsår (sida 1 av 6)

Statusuppdatering – Ryktet om min död …

Hej vänner!

Ni ser och hör inte så mycket från mig just nu och det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Här på vår lilla gård, i våra liv, har nämligen en ganska behaglig vardag infunnit sig. En vardag med rätt mycket att göra. Jag tänkte berätta lite om vad som händer här och besvara några frågor, från Dacke, som kommit i kommentarsfältet på ett tidigare inlägg. Vi börjar med frågorna:

Hur har det gått med försäljningen av lägenheten i Linköping? Och hur går det med träningen för din del? Hur mycket har er kost påverkats av flytten och har ni märkt någon hälsoskilnad ännu?

Lägenheten är såld och kontraktet är skrivet. Vi fick ungefär i mitten av intervallet vi tänkt oss, så det blev ingen magisk affär och öppning till ett helt annat liv i ekonomiskt överflöd, men det blev inte heller någon buklandning. Tillträdet sker nu i oktober och då räknar jag med att komma tillbaka kring hur vi kommer jobba med pengarna som frigörs och hur vi kommer förvalta kapitalet.

Jag tränar lite. För lite. Men jag är samtidigt inte speciellt stressad över det. I det här livet jagar jag inte något på samma sätt som tidigare. Det liv vi lever och det vi gör är rätt belönande så det finns inga stora hål att fylla längre. Men jag vill komma igång mer, främst med cyklingen, nu.

Först hade vi sommar och då hade vi annat fokus. Sedan har vi haft skolstart för fem av sex här i familjen. Själv pluggar jag 75% just nu, plus att jag läser en kurs på ett amerikanskt universitet som handlar om lycka, så jag vill inte klämma in för mycket, och som sagt är behovet ganska litet. Men, vi ska göra vissa förändringar i vår vardag. Bland annat för att jag ska ge mer tid till träningen men också för att vi vill ha lite större skillnad mellan vardag och helg än vi har nu. Något av de kommande poddavsnitten – i närtid – kommer handla om vad jag lärt mig kring att styra sin egen tid som fri. Då kommer jag utveckla mina tankar mer.

Vi äter ju mycket egen mat och i någon form äter vi bättre nu än tidigare. Jag säger ”i någon form” för vi har ju inte avsiktligt ändrat meny helt och hållet, men inslaget av grönsaker är mycket större än tidigare och inslaget av egenodlad mat likaså. Vi har två upplevelser, både min sambo och jag, som relaterar till hälsa. Den första är att barnen är gladare. Eller så träffar vi dem när de är gladare och mindre trötta, i sammanhang som ger färre konflikter. Den andra förändringen är att energinivåerna är mycket högre. Nu kan jag vara trött, men ha energi, om ni förstår vad jag menar. Alltså sömnig utan att vara slut. Tidigare var ju livet ofta så att vi var utslitna långt innan vi var sömniga.

Den största förändringen i mitt liv är trots allt i huvudet. Livet här är ganska enkelt, även om vi har en hel del att stå i. Det gör också att skrivandet har blivit annorlunda för mig. Jag har historiskt skrivit här för att jag behöver det för min egen skull. Det har varit ett sätt att reflektera över livet, mig själv och mina tankar. Det har hjälpt mig att förstå mig själv bättre. Efter hand har jag flyttat fokus i mitt skrivande, bloggande, poddande och vloggande, till att se det som en sysselsättning. Något jag gör som skapar värde i mitt liv, men som inte är någon form av terapi.

 

 

Just nu trivs jag väldigt bra som student, vilket förvånar mig lite. Tidigare ville jag inte ha så mycket input, jag ville få ut saker jag hade inom mig. Nu är jag mycket mer nyfiken och njuter av att få läsa och studera. Det här påverkar naturligtvis frekvensen jag postar inlägg med. Jag läser hellre än skriver just nu, helt enkelt, och det jag lär mig är fascinerande.

Senaste veckorna har jag varit mycket på resande fot. Först på Mittuniversitetet i Östersund för två dar med mycket intressanta föreläsningar. Förra helgen var jag först på besök hos brorsan och sedan firade jag min mors födelsedag. Nu, kommande helg, drar jag till Italien med mina två äldsta barn, mina döttrar. Vi ska till Bergamo och njuta av sensommaren och miljön. Lära oss lite om katolska kyrkan och försöka gå på någon gudstjänst. Och så ska vi ägna åt oss ätande och pratande naturligtvis. Vi är hemma i början på nästa vecka. Det är en helt annan upplevelse att resa när man inte är stressad och sliten. När tiden och orken finns. Samtidigt har, inte minst Östersundsresan, varit väldigt belönande och tillfört massor av energi och tankar.

I går kväll hade vi läxstund här hemma och jag var tidigare under dagen borta en sväng med Leo hos en kompis i granngården. Som jag var inne på tidigare så har relationen till barnen verkligen förändras i och med vår ledighet.

Idag postar jag ett inlägg om lycka på podden. Missa inte det! I Italien kommer jag jobba med uppföljaren till det avsnittet som kommer handla om stoicism. Eventuellt blir det ytterligare något avsnitt kring min egen känsla av lycka här i friheten. I pipen finns även avsnitt om hur jag ser på min tid, och hur jag valt att styra den som fri.

Läs och lyssna på Patreon!

Har ni frågor, synpunkter eller allmänt vill heja på, så gör ni det i kommentarsfältet!

Våra energinivåer, del 1 – Går de att påverka? Går det att skapa ränta på ränta effekt?

I vår tid, för min generation, så är det inte självklart bristen på pengar som är det som begränsar oss i livet. I själva verket är det oftare bristen på tid och energi som sätter gränsen för vad vi får ut av våra liv.

Visst, de hänger samman. Det går, i viss utsträckning, att köpa tid för pengar. Det går också att höja sina energinivåer genom att spendera sina pengar klokt, åtminstone tillfälligt, men någonstans finns det ändå en gräns för när pengar inte längre kan ge oss tid eller ork längre. Om vi exempelvis känner att vi måste ha hjälp att städa hemma eller köpa oss belöningar, kanske i form av lite nya snygga kläder, men inte kan göra det på grund av att vi inte har råd, så kan vi kanske hävda att bristande ekonomiska resurser hindrar oss att frigöra tid och uppnå rätt energinivåer.

Men jag tror den argumentationen är fel, för att den inte hjälper oss att se och åtgärda grundproblemen som finns.

Problemet med ekorrhjulet är att det lever på, och drivs av: vår tid, energi och pengar. Tyvärr går det ganska lätt att leva det moderna livet så våra tillgångar konsumeras i en negativ spiral. Det innebär att vi använder våra pengar på ett sådant sätt att vår tid och energi konsumeras. Med lite otur så var det just för vi hade ont om tid och energi som vi spenderade pengarna från första början. Ett exempel på det är när vi lägger stora summor pengar på att skapa fina hem och leva fantastiska liv som vi flyr så fort vi är lediga. De flesta har ingen högre önskan i sina liv än att åka bort på sin ledighet!

Frågan är om negativa spiraler går att bryta?

För pengar så är svaret ja! Om vi tajtar till vår ekonomi, slutar handla på kredit och börjar spara så vänder ekonomin ganska snart och blir en grund som vi kan ha nytta av. På sikt får vi även glädje av ränta på ränta effekten men det är ett misstag att fokusera för mycket på den. Effekten en god privatekonomi och det den medför är mycket mer omedelbar och större än vad ränta på ränta effekten är. En stor vinst är exempelvis att konsumtionsmönstren kan ändras.

Den som sparar köper inte skit. Det är sparandets största nytta!

 

 

Skillnaden mellan att konsumera och investera

När vi konsumerar – se bilden ovan – så byter vi pengar mot något enligt två huvudprinciper:

  1. Det vi köper – prylar – blir i princip värdelöst, sett ur ett krasst ekonomiskt perspektiv, den stund transaktionen sker. (För oss kan det naturligtvis ha ett värde, men det finns normalt ingen andrahandsmarknad för produkten).
  2. Det vi köper behåller delar av sitt värde, men kräver kontinuerligt nya pengar för att det ska ha ett värde för oss. Den här typen av konsumtion kallas ibland för att vi köper åtaganden.

När vi investerar så skjuter vi in pengar i något som ger oss en styrkeposition för framtiden. Exakt hur den realiseras vet vi inte. Ibland är bara pengahögen i sig det som adderar värde. Ibland kan vi använda pengarna nu så att framtida aktiviteter eller investeringar ger högre avkastning, eller så kan vi använda pengarna så att de ger avkastning i form av kassaflöde. Kanske genom att vi skapar oss en utdelningsmaskin.

Går principen att återskapa kring våra energinivåer?

Går det att resonera kring energi på samma sätt som kring pengar?

I så fall letar vi motsvarigheten till ”prylar”. Saker där vi bränner av vår energi ut i tomma intet. Vi letar också de områden där vi lägger ner energi på något som sedan själ energi ständigt framöver. Och, sist men inte minst, så letar vi aktiviteter där vi stoppar in vår energi i aktiviteter som ger ännu mer energi tillbaka. Antingen nu, eller i framtiden!

Svaret är ja, det går att resonera kring våra energinivåer på ett liknande vis som vi diskuterat om pengar tidigare! Där ligger kanske en av de viktigaste insikterna också! På samma sätt som vi kan spara pengar, nörda ner oss i pengar, läsa om pengar och fundera på hur vi investerar våra pengar kan vi resonera och jobba med våra energinivåer! Det är en ändlig resurs som går att vårda!

När jag har läst på och försökt utbilda mig själv så har jag stött på några huvudområden där kloka människor tänkt sedan tidigare.

  • Energiekonomi – Här finns strategier och trick som gör att vi kan göra det vi vill med lägre insats. En form av sparsamhet (i analogi med prylar ovan).
  • Döda energitjuvar – Metoder för identifiera och avveckla det som dränerar oss på energi. Det är här vi jobbar med att reducera våra åtaganden.
  • Vårda oss själva –  Tankar om hur vi kan avsätta tid och energi till att vårda oss själva, för att på så sätt höja våra energinivåer. Det här handlar om att investera vår energi klokt.
  • Söka energi – Vi styr vår tid så att vi gör det som i sig ger oss energi. Eller vi söker oss till människor som ger oss energi. Det här handlar om intäktssidan i ekvationen.

Jag tänkte återkomma, under hösten, kring de olika punkterna ovan på olika vis, men är väldigt nyfiken på dina tips. Om hur du känner att du kunnat jobba med dina energinivåer. Vad som fungerar för dig och var du hittat inspiration.

Läsa mer

Om du inte redan läst mitt manifest så tycker jag du ska göra det. Du får det när du registrerar dig för nyhetsbrevet här:



Du som stödjer bloggen och podden via Patreon får ta del av det som jag skriver om livsstrategier – vilket direkt kopplar till det som står här och som är en fortsättning kring mina tankar jag skriver om i manifestet. Vi ska under hösten prata och skriva om minimalism och stoicism bland annat. Det finns redan ett inledande poddavsnitt i ämnet på Patreon.

Läs och lyssna på Patreon!

Vad har ni haft för tempo på sommarlovet?

Har ni tänkt på hur sommaren och sommarlovet gestaltas i gamla barnböcker?

Jag tänker på barnens sommar i Huckleberry Finns äventyr, Mästerdetektiven Blomkvist och Femböckerna?

Titta på ett avsnitt av Saltkråkan och fundera över hur livet gestaltas. Hur de hänger i miljöerna och vilar i det låga tempot.

I böckerna är sommarloven slöa. Historien är trygg i långsamheten och barnens liv som blir i det. Det är småtråkigt och det är ett liv med ganska lite påverkan från vuxna. I slöheten umgås barnen, de pratar och låter tankarna fara iväg, samtidigt som de odlar sin nyfikenhet och spinner på fantastiska historier.

Att det är sommar och lov, och det som följer med det: värmen, miljöerna, båtturerna, möjligheten att vara ute länge och kravlösheten är en viktig del av upplevelsen. Det lugnet, tempot och friheten som gör sommarloven i våra bästa barn- och ungdomsböcker.

 

 

Om jag tittar i mitt Facebookflöde så ser det inte ut som Huckleberry Finns somrar överlevt till modern tid. Om jag ser till min egen syn på livet och de tankar jag har så har jag blandade känslor över slöande barn. Jag känner gärna att de måste aktiveras. De borde göra mer på sommarlovet samtidigt som vi i familjen nog borde göra mer. Det är nu det är tid för Grönan och Liseberg. Dagliga bad och utflykter till olika evenemang. Det är nu vi ska uppleva tillsammans och skapa våra minnen.

Vi har inte gjort mycket i sommar. Barnen har haft sina dagar i sin verklighet. De har haft möjlighet att landa här på det nya stället och umgås med varandra. Våra äldsta barn delar rum på samma sätt som de yngsta. Men många kvällar och nätter har alla fyra sovit tillsammans. Känslan av att barnen uppskattat att inte göra speciellt mycket har varit påtaglig. De, som vi, verkar behöva tid.

När jag reflekterar över mina egna tankar så märker jag att jag ändrat inställning till tid sedan jag slutade jobba. När vi bara hade fyra veckors semester så var vi verkligen tvungna att fånga tiden och göra något. Nu finns det nästan obegränsat med tid och ”fånga dagen” har blivit något annat. Men det ändrar ju inget för våra barn. De verkar uppskatta livet utan massa aktivitet, kanske för att de fått möjligheten att varva ner de också?

 

 

Det är skillnad mellan vara och göra. Jag tror det är viktigt för oss att förstå det. Det ena är inte finare än det andra, men båda måste få sin tid i våra liv. Att vara ledig betyder inte att vi måste göra mer, det öppnar möjligheten till att göra mindre.

En nyans

Vi lever trångt och våra barn kommer knappt ur huset om vi inte tvingar dem. Det betyder att vi lever med fyra barn på armlängds avstånd. De är i vår säng, de känns som nästan alltid någon är vaken och helt ärligt är vi ganska pressade av våra barn en sommar som det här. De har inga kompisar i området utan har varit väldigt låsta hemma. Samtidigt har jag och Cathlyn haft en del jobb kopplat till gården. Det här har inneburit att vi lever extremt nära, men samtidigt lite parallella liv, vi och barnen.

Vad jag saknar då är inte främst engångshändelserna som Grönan eller Astrid Lindgrens Värld. Jag skulle vilja hitta in i fler vardagsaktiviteter där jag och barnen möts och gör tillsammans. Om det innebär att vi cyklar, fiskar, snickrar eller tittar på skolarbetet tillsammans spelar inte så stor roll. Skolstarten innebär att vi får mer distans till barnen, men jag skulle vilja hitta en aktivitet som flätar oss samman någon gång i veckan.

Idag kunde arbetsåret börjat om jag haft fyra veckors semester

Vi gick på ledighet vid midsommar och med fyra veckors ledighet så hade vi startat våra jobb idag. För ett nytt race fram till julen då den femte veckan kvitterats ut.

Hos oss har det varit full rulle med flytt , uppackning, odling och ved så tiden har rusat iväg och det känns overkligt att tänka att en semester redan gått. Vi mäter inte riktigt tiden här. Vi försöker tänka annorlunda. Jag vill ha en bra dag och jag vill att dagarna sammantaget leder någonstans. Det räcker för mig.

Men visst faller vi in i vårt gamla sätt att tänka. Att tiden är utmätt. Vi ska till exempel vara lediga i två år, vilket ungefär är hundra veckor. Så lite enkelt räknat är en vecka en procent av vår sabbatstid. 4% har då redan passerat!

 

 

I princip så lever jag det liv jag föreställde mig att leva redan nu. Det finns några saker jag vill förbättra men som jag inte riktigt orkar med just nu. Det handlar främst om rutiner. Med barnen hemma och besökare här så är det dock inte det mest prioriterade. Tvärtom så har det sociala företräde, såväl inom familjen som med de som besöker oss. För barnen är en vecka ungefär 10% av deras lediga tid i sommar och för de flesta som hälsar på är en vecka 20%. Det betyder att jag och Cathlyn alltid investerar minst del av vår lediga tid i våra möten. Då känns det viktigt att ta chansen och få ta del av andras tid när chansen ges.

Antagen till Kreativt skrivande i höst!

Jag kom in på den utbildning jag valt i första hand för hösten! Min sambo Cathlyn fick också ok på sitt förstahandsval.

Jag ska alltså läsa en kurs som heter Litteraturvetenskap – Kreativt skrivande på distans som blir huvudnumret under hela nästa läsår. Parallellt med det ska jag läsa en lite mindre kurs under hösten som handlar om ledarskap och coaching. Båda kurserna är högskolekurser på distans.

 

 

Cathlyn vill främst läsa de distanskurser som handlar om Hållbart familjeskogsbruk under första året här. Och som sagt kom hon in på utbildningen, så även det är ”grönt”.

Att kunna få så högkvalitativ utbildning gratis, på distans, som den moderna svenska högskolan erbjuder är ett fantastisk möjlighet. Men det är bara ett exempel – även om det är kanske en av de främsta – på möjligheterna som finns i vårt moderna samhälle för den som vill lära sig mer och utvecklas.

Vi gjorde det!

Vi är på plats!

Vi är fria! Åtminstone för en stund!

Idag är efter. Igår var före. Just nu ändrades förutsättningarna i vårt liv.

I går var sista gången jag hämtade på dagis. Snart 13 år med lämna och hämta är över. I går slutade jag och min sambo våra ”vanliga jobb”. Kanske var det sista gången vi jobbade ”som vanliga människor”.

Vi ska vara här i två år är det tänkt. Två år är vår tidshorisont men det kommer beslut på vägen som vi måste förhålla oss till. Med barn och familj så är det rimligt att ha sex månaders framförhållning så årsskiftet 2018/2019 är det nästa tillfälle vi ska fatta något beslut om framtiden igen.

Vi nådde vårt mål efter cirka 4 år! Det känns fantastiskt!

Dit är långt! Härligt långt!

Just nu så överskuggar flyttbestyren allt. Så det tar nog några dagar innan verkligheten sjunker in. Innan vi hittar några rutiner och kan börja leva våra liv i vårt nya sammanhang.

För mig är förändringen mot för några månaders sedan enorm. Jag drev en podd och en blogg på åtminstone halvtid. Jobbade extra som vicevärd i vår bostadsrättsförening, hade fyra barn och ett heltidsjobb. På det lägenhetsförsäljningar, flytt och skolavslutningar och tiden och orken var slut.

Det är inte rätt sätt att leva. Samtidigt som jag tror att det krävs en viss insats för att kunna bli fri. Vi hade inte hamnat här om vi bara strävat efter enklast möjliga liv hela tiden.

Bland det sista jag gjorde i mitt gamla liv var att skicka ut ett mail på jobbet där jag tackade för mig  och önskade att så många som möjligt av mina arbetskamrater skulle följa mig i mitt nya liv på något sätt. Genom att följa bloggen eller något av de sociala medier som vi använder. Ni skulle sätt svaren! Trots att jag bara hann läsa en liten del så sprutade det in svar.

Ingen undrade varför man drar till Småland kan jag säga!

Vi människor är konstiga. Så många fruktar förändring och så många vill ändå ha den. Lite som ”alla vill till himmelen men ingen vill dö” problematiken.

Vet du vad du skulle göra om du kunde form ditt liv mer än du gör idag?

Samlingspost – Ekonomiskt fri, 4%-regeln, fritt eller bundet kapital och mycket mer

Igår kom det några frågor på Twitter kring 4%-regeln och jag tipsade om lite läsbart här vilket ledde till många besökare. Det är lätt att bli hemmablind och tro att alla vet allt. Men så är det ju inte. Det kommer till frihetsivrare till vår gemenskap hela tiden. 

Jag har skrivit och poddat rätt mycket relaterat till ekonomisk frihet ekonomin då, men det är utspritt. Här kommer därför en sammanställning och läs- och lyssnarguide för den som är intresserad. 

 

 

Hur vet vi att pengarna räcker – Fyraprocentsregeln mm

Inläggen jag har länkat till under den här rubriken handlar om hur teori och praktik ser ut när du funderar på om du kan sluta jobba. Det finns ett visst överlapp mellan inläggen men de innehåller också en hel del ny information i sig. 

Är du här för första gången så kan jag rekommendera att du börjar med poddavsnittet innan du läser inläggen. 

Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder

Fyraprocents-regeln: Tillräckligt med marginal för att pengarna ska räcka en livstid? Simuleringar gjorda på svenska data!

Podcast: Avsnitt 6 – Ekonomisk frihet

Det värsta som kan hända för någon som vill bli ekonomiskt fri är att jobba för länge

Vi kan packa och dra om ett år, men vi kommer inte dö rika!

Leva på sin förmögenhet

Under den här rubriken hittar du inlägg som handlar om att leva som fri. Vilka val vi kan göra som fria och hur de påverkar ekonomin. 

När du går i pension – Hur spenderar du dina pengar?

Leva på utdelningar – ekonomiskt fri

Pensionssystemet för oss som tar tidig pension

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Podcast: Avsnitt 7 – Ekonomisk frihet mer i detalj

 

Ekonomiska incitament för att välja sabbatsår i stället för sträva efter ekonomisk frihet

Ni som läser här känner till upplägget kring ekonomisk frihet väl:

  1. Spara pengar, gärna mer än 50% av lönen. 
  2. Använd 4-procentsregeln för att beräkna om ditt kapital räcker för evig tid. 
  3. Om pengarna räcker => Sluta jobba och lev fri.

Det finns mycket att kritisera i det upplägget, inte minst för att det helt utelämnar centrala frågor av vikt för oss som människor.

 

 

Vi har valt att ta några sabbatsår mitt i livet i stället för att jobba mot en framtida frihet. När tröskeln är lägre för oss som människor så blir beslutet lättare, samtidigt som det krävs betydligt mindre belopp för att kunna realisera drömmen om att få lite ledigt. I själva verket så kan sabbatsåren inte bara göra det möjligt att komma ifrån ett tag. Det kan också vara ett sätt att prova nya karriärval. 

Vad jag inte riktigt förstått tidigare är att vårt system (stat och kollektivavtal) i princip gynnar de som tar ledigt i karriären – vilket innebär att vi återgår till jobbet vid någon tidpunkt – jämfört med de som jobbar klart och sedan tar ledigt i resten av livet. Här är en översikt av punkter som kan göra det mer intressant att ta ledigt nu och jobba sedan. 

Skatteeffekter

Att ta ledigt från sommar till sommar gör att välavlönade normalt sätt kommer under brytgränsen för statlig inkomstskatt. Det gör att det du tjänar halvåret innan du går på ledighet och halvåret i större utsträckning hamnar i din plånbok och att du i praktiken endast betalar kommunalskatt på ett års inkomst. 

Kollektivavtal

I det tjänstemannaavtal som gäller på min arbetsplats ökar avsättningarna till tjänstepensionen med nästan 30% efter jag fyllt 55. Det innebär att jag på lite mer än tre år tjänar in ett års avsättning till tjänstepensionen om jag jobbar efter 55-års ålder.

Sjukpenning och a-kassa

Du har goda möjligheter att leva inom det sociala skyddsnät som finns i Sverige vid tjänstledighet. Exakt hur bar det går och hur länge du kan hålla dig kvar beror lite på hur du kan nyttja andra förmåner, så som föräldraledighet.

Studiebidrag och föräldraledighet

Möjligheten till stöd för studier påverkas från 47-års ålder för att sedan trappas ned. För dig som vill lära dig något nytt och utvecklas under ditt sabbatsår så är det inte gynnsamt att skjuta på beslutet för länge. 

Det finns en gräns för hur länge föräldraledigheten kan sparas och nyttjas. Ett sabbatsår kan delvis finansieras av föräldradagar. 

Tjänstledighet exempelvis för studier

Om du har ett jobb, och har jobbat ett tag, så har du rätt att ta tjänstledigt för studier. Det finns regler kopplat till hur detta ska hanteras i praktiken men olika företags sätt att förhålla sig till ledigheten är olika. Om du kan hitta ett bra sätt att samverka med din arbetsgivare så innebär tjänstledighet att du i praktiken betraktas som anställd av exempelvis banker. Och är du ledig för studier så har du rätt att avbryta tjänstledigheten på kort varsel. 

Om du lägger upp ditt liv så att du sparar 50% av lönen varje månad – ja det går! – så kan du jobba ett år och vara ledig ett. Och som du förstår måste inte lediga dagar vara samlade i slutet av karriären. 

Finns det fler smarta aspekter att beakta om vi vill vara lediga ett år?

Hur mycket ska vi kunna bestämma i en relation

– Jag flyttar inte!

– Mina kompisar är ju här!

– Jag bor aldrig i Thailand utan air con!

– Om du går i pension så slutar jag att jobba också!

– Jag bor inte mindre!

– Lägenhet! Aldrig!

– Jag flyttar inte barnen från skolan!

 

 

Vi som tittar på att göra större förändringar i våra liv måste räkna med att de i vår omgivning som partner, barn och föräldrar naturligtvis kommer ha invändningar. Bara förändring är i sig negativt för de flesta. Om det sedan innebär en kraftigt förändrad livsstil eller en förändring som innebär att vi ska flytta långt iväg, till ett annat land eller stad, så kan motståndet bli kompakt. Om vi har ett allt större behov av förändring men samtidigt inte lyckas lösa upp motståndet och jämka med nära och kära så blir de en del i vår fångvaktarstyrka snarare än vår största tillgång.

Samtidigt finns en gräns där det inte går att tvinga fram en förändring och vi ställs inför frågan om vi ska böja oss och fortsätta vara en del i en familj eller bryta oss ur och gå vidare.

Så hur gör vi? Vad är rimligt att förvänta sig av sin partner vad gäller anpassningen till vad man själv vill? 

Inga par är lika!
Jag och min sambo lever rätt sammanflätade samtidigt som även barnen är en del i det. Det betyder att jag inte åker på cykeltävling utan familjen och att hon inte åker till Mallis själv med väninnorna. Gör vi något så gör vi det ofta tillsammans. Det sättet att leva tillsammans har sina för- och nackdelar. Sättet att vara har förstärkts i och med att vi har fyra barn varav den minsta är så liten som fem år. I det här sammanhanget så är den stora nackdelen med den här typen av relation att den kräver en stor del konsensus. Inget går lätt och varje aktivitet blir en familjeaktivitet vilket gör den komplex och dyr. En mörk sida av den här typen av relation är att den öppnar för en typ av ägande av personer som kan leda fel genom att det blir en naturlig del i relationen att inkludera och bestämma över mer än sig själv. I vår familj heter det exempelvis sällan ”jag ska plocka blåbär” utan det heter ”vi ska plocka blåbär”.

Men vi blir å andra sidan ganska duktiga på att komma överens då vi hela tiden måste göra aktiviteter och agera i en sorts ”alla ska med” inställning. Och vi kan få en enorm hävstång i det vi gör genom att vi tillsammans kan fokusera och ha glädje av varandra.

Andra lever betydligt mer ”bredvid liv”, alltså i ett förhållande där varje person lever ett ganska frikopplat liv från den andra i förhållandet. Det innebär i extrema fall att man i princip lever två skilda liv. Man kanske är ifrån varandra i månader och skapar sig ett liv helt utifrån sig själv.

Jag tänker mig att för- och nackdelar är de motsatta mot det mer sammanflätade liv jag beskrev tidigare.

Jag tänkte för fortsättningen fokusera på de frågor som dyker upp vid en flytt eftersom det är det som ligger närmast tillhands för oss. Det jag skriver om är baserat på egen erfarenhet, inklusive coachning tillsammans med psykolog, och från det jag läst.

Jag ska vara ödmjuk och säga att det här ingen lätt fråga, men jag göra mitt bästa utifrån min vy.

Jag tycker det finns tre huvudområden att reflektera över och kring.

  • Familjemedlemmarnas syn på externa faktorer. Exempel: Mamma bor i närheten; vi har så bra vänner här; skolan är så bra; vårt hus är fantastiskt; jag har mina barndomskamrater här osv. Men också vädret dit man ska flytta; språkfrågor med mera frågor som tillhör den här kategorin. 
  • Familjemedlemmarnas syn på interna faktorer.
    • Det här handlar mycket om personlighet, önskningar och förmåga att hantera förändring.  
  • Relationer, som består av interaktionen mellan olika familjemedlemmar. Där finns det två tydliga delar: 
    • Barnen. Hur mycket ska de få bestämma?
    • Vuxenrelationen. Hur jobbar två vuxna tillsammans i en familj?

Externa faktorer

Externa faktorer kan vara otroligt viktiga för många. Men just att de är externa gör att de ändras helt utanför vår kontroll. I bland kan det dessutom ske snabbt och ganska ”enkelt”. Det räcker exempelvis med att det finns en mobbare som vänder sig mot ditt barn för att skolan inte ska fungera. Din mamma som bor nära kan plötsligt göra andra val i livet eller helt enkelt dö. Detsamma gäller kamrater.  

Externa faktorer är viktiga i livet men de måste balanseras mot att de i många fall är föränderliga. Saker som snabbt kan ändras, utan vår medverkan, ska faktiskt inte ha för stor vikt i våra liv.

Utan att ha någon enorm erfarenhet så vill jag ändå påstå att det finns inslag av ”övning och mognad” när det handlar om att hantera externa faktorer. De som flyttat förr verkar ha lättare att tänka sig att flytta igen och en mer mogen person har lättare att se ett fungerande liv utanför nuvarande struktur än någon som inte varit med så mycket.

Våra barn lyfter ofta fram externa faktorer som skäl till att vi inte ska förändra något. Samtidigt är det här ett område som i princip är ogreppbart för ett barn då de omöjligt kan avväga för och nackdelar eller bilda sig en uppfattning om hur livet ser ut efter förändring. Vår bedömning är att vi måste möta våra barn i de känslor som uppstår då de är med i en, så som oro, sorg, osäkerhet och så vidare – men att vi inte kan involvera dem i beslut som handlar om förändring av extern faktorer.  

Externa faktorer inte ska vara ett för stort trätoämne vid en förändring. I en fungerande relation! Om det blir det så pratar ni nog inte om det som är huvudfrågan! Då handlar det nog snarare om kontroll, om positionering för det någon tror ska bli en förhandling eller något annat som inte kommer fram. Då har er relation andra problem än förändringen.

Interna faktorer

Interna faktorer handlar om de egna känslorna i relation till förändring. Det kan vara externa faktorer som triggar känslorna men här finns så mycket mer. Då jag skrivit och poddat en hel del kring känslorna vid förändring tidigare så tänkte jag mest prata om personliga behov och hur jag ser på dem, i detta inlägg.

Vi har alla något eller några sätt att vara på som ligger oss mer naturligt än andra. Vi mår bra av att veta vad det är som ligger till grund för det och när vi avviker från det som är naturligt för oss så kan vi få göra våld på vår personlighet.

Utöver det så har vi alla en massa påhittade och påklistrade krav och tankar som går mer eller mindre lätt att skrota.

Utmaningen är att hitta rätt för alla inblandade i frågor som handlar om vår personlighet. Det går inte att ständigt gå emot sina grundläggande drag och värderingar. Samtidigt finns det inte ett och endast ett sätt att möta sina behov som människa. Om jag skulle säga att någon kan lämna sitt veto till förändring bör det nog ligga inom det här området. Men det betyder inte att jag tycker någon kan säga helt nej till förändring bara för att det är bekvämt och bra. Det går ofta att hitta vägar framåt om det går att flytta fokus från frustration kring förändring till möjligheter.

Jag tror problemet är att de flesta inte kan eller orkar göra upp med sig själva vad de verkligen vill. Om det är sant så vet troligtvis inte heller de flesta var gränsen för vad de inte vill eller kan acceptera går. Det betyder att både den som vill förändra inte vet var gränsen är och att den som är tveksam till förändring också är osäker. Som vi ska se senare så är mycket av interaktionen mellan människor att likna med förhandling och sannolikheten att två personer ska kunna förhandla fram något på grunderna att man inte vet vad man vill och inte vet vad man inte accepterar är mycket liten. 

Om din partner och du inte kan samsas för att ni inte kan mötas i olika övertygelser om hur livet ska levas så är det i alla fall rimligt att ni jobbar igenom det till den nivå att ni förstår varandra och att ni känner att det är riktiga och äkta grunder som ligger bakom. Att säga ”jag är ett storstadsbarn” eller jag måste ha ”ytor kring mig” tycker jag inte håller.

Ärlighet och förståelse är nog en bra grund!

Relationer – Förhandling eller att visa väg

Mellan två vuxna med relativt lika utgångspunkt och styrkeförhållande så råder något som är att likna vid en förhandling då någon vill åstadkomma en förändring.

Förhandlingar kan bedrivas på två olika sätt:

  1. konkurrentorienterat, eller
  2. samarbetsorienterat.

I konkurrensorienterad förhandling så tänker vi att någon hela tiden är vinnare eller förlorare. I den samarbetsorienterade förhandlingen försöker vi hitta vinster båda två och att tydliggöra våra eftergifter. Två vuxna som lever tillsammans bör kunna ha den största delen av sin dialog i form av samarbetsorienterade diskussioner. Går inte det så måste ni fundera på varför det inte är så.

I förhandlingar är det också bra att veta vad man har för alternativval om man inte når sina mål. Om du hemskt gärna vill segla jorden runt och din sambo blankt säger nej, samtidigt som du har svårt att acceptera ett sådant beslut, så kommer förhandlingen att påverkas av om du har en annan seglingskompis på lut eller om du kan segla själv. I det här exemplet spelar också den inledande dialogen kring vilken relation man har in det vill säga om ni är tajt sammanflätade eller inte.

Det går att tvinga sin sambo till förändring, eller det går att blocka all typ av förändring i en relation. Men det går också att segra ihjäl sig! Om din partner inte kan köpa in sig på några av dina idéer kring förändring så innebär det att du ska anpassa dig varje gång. Så funkar inte ett förhållande! Antingen har du devalverat ditt värde i er relation eller så vet du inte riktigt vad du vill om du frågar mig.

Med barn är det mycket förhandlande men i förändring så är det snarare viktigt att vara ledare i förändringen enligt min erfarenhet (det kan gälla din partner också). För mig handlar det om att:

  • vara inkännande och lyssnande,
  • vara ärlig och
  • ta ansvar,
  • ge trygghet.

Det går naturligtvis att ”sälja” in förändringen till sina barn och jobba aktivt att få ”dem med på båten” men jag är rädd för att en uppblåst bild av förändring med energi och positiv attityd gör att vi vuxna missar barnens behov av trygghet. Till och med vuxna känner sig ofta trygga med sina föräldrar om de har en god dialog och för mindre barn är trygghet en av de viktigaste tjänsterna en förälder erbjuder. Utöver korv stroganoff!

Steg för steg

Jag tycker vi mått bra av att sätta tidtabell för våra förändringar. Det blir en plan som vi sedan försöker följa. Det innebär att vi inte ständigt kan förhandla om utan måste göra ett antal saker innan vi kan flytta fokus till något nytt.

Planen innebär också att vi inte gör våra förändringar enligt ”big bang” principen. I samband med flytten nu har vi exempel bott in oss rejält dit vi ska flytta. Och vi har varit på studiebesök hos skolan för att nämna två saker.

Hur mycket kan man bestämma då!? – Slutsats!

Som ni förstår har frågan inget svar. Men man måste kunna ha en dialog kring förändring i ett förhållande. Och det måste finnas ett givande och ett tagande. Finns det inte det så kan det bero på att ena parten anser sig ha rätt att bestämma – vilket knappast är ok – men det kan lika gärna vara så att den som vill förändra inte kan formulera sig tillräckligt tydligt eller är rätt nöjd över att partnern satt stopp för det som lät spännande men samtidigt kunde varit lite läskigt.

Förändring ska vara en möjlighet, inte ett tvång!

Läs mer

Om du gillade det här inlägget så vill du läsa ”Förändringar när partnern inte vill vara med” som är en av de mest lästa och delade inläggen jag skrivit.

Jag lyssnar gärna på dina erfarenheter kring förändring i ett familjesammanhang. Kommentera eller skicka mig ett mail!

Jag börjar förbereda mig för att söka jobb

Japp, du läste rätt i rubriken. Med cirka 20 dagar kvar att jobba så börjar jag planera för nästa jobb. 

Inte så att jag skickar in ansökningar men jag börjar skriva ner en del saker som är bra att ha om två år. Saker som är naturliga idag men som jag troligtvis glömt om två år.

 

 

Bland annat så: 

  • Fixar jag till CVn. 
  • Skriver jag ner namnet på referenser jag kan använda mig av. 
  • Skriver jag ner namn på kontaktpersoner i nuvarande organisation som kan vara intressanta att kontakta framöver. 
  • Listar jag namn på leverantörer och konsultbolag som jag är i kontakt med. 

Sedan noterar jag också affärsidéer som kan vara av värde för min nuvarande arbetsgivare. Det handlar om utbildningar, verktyg och inspirationsföreläsningar. Jag har också idéer om att skriva en bok om projektledning där jag naturligtvis har en perfekt miljö att samla idéer i just nu.  

Jag försöker fånga det jag kan ha nytta av i framtiden i mitt nuvarande sammanhang. 

Men sedan skriver jag också ner lite av de tankar kring mig själv, mitt jobb och framtiden som jag har nu. Jag tycker det är viktigt för om och när jag börjar jobba igen så vill jag hitta ett jobb som passar mig. Jag vill inte bara hitta ”ett jobb” utan jag vill hitta en bra match.

Jag vet ju inget idag om hur arbetsmarknaden kommer vara om cirka två år. Inte heller vet jag något om hur vårt privatliv kommer se ut. Det finns tre spår för min framtida karriär som jag ser det:

  1. Jag hittar ett sätt att jobba som är intressant och rimligt avlönat som är oberoende av var jag bor.
  2. Jag blir fast i området dit vi flyttar och jobbar med något där.
  3. Vi flyttar familjen och återgår till storstadslivet.

I alternativ 3 så finns det inga gränser för var jag kan tänka mig att jobba.  

 

 

Jag är dålig på att leva i nuet och många tänker nog precis så kring det här inlägget, men jag lägger inte så mycket tid på det här. Jag ser till att ha ordning på mina grejor för att underlätta i framtiden. Och det är inte säkert framtiden är så långt bort. Om jag ska läsa något på universitet eller högskola som har bäring på min karriär framöver så måste jag börja identifiera det ganska snart. 

Har du parkerat en karriär någon gång? Hur gjorde du i så fall då?