Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Sabbatsår (sida 1 av 5)

Antagen till Kreativt skrivande i höst!

Jag kom in på den utbildning jag valt i första hand för hösten! Min sambo Cathlyn fick också ok på sitt förstahandsval.

Jag ska alltså läsa en kurs som heter Litteraturvetenskap – Kreativt skrivande på distans som blir huvudnumret under hela nästa läsår. Parallellt med det ska jag läsa en lite mindre kurs under hösten som handlar om ledarskap och coaching. Båda kurserna är högskolekurser på distans.

 

 

Cathlyn vill främst läsa de distanskurser som handlar om Hållbart familjeskogsbruk under första året här. Och som sagt kom hon in på utbildningen, så även det är ”grönt”.

Att kunna få så högkvalitativ utbildning gratis, på distans, som den moderna svenska högskolan erbjuder är ett fantastisk möjlighet. Men det är bara ett exempel – även om det är kanske en av de främsta – på möjligheterna som finns i vårt moderna samhälle för den som vill lära sig mer och utvecklas.

Vi gjorde det!

Vi är på plats!

Vi är fria! Åtminstone för en stund!

Idag är efter. Igår var före. Just nu ändrades förutsättningarna i vårt liv.

I går var sista gången jag hämtade på dagis. Snart 13 år med lämna och hämta är över. I går slutade jag och min sambo våra ”vanliga jobb”. Kanske var det sista gången vi jobbade ”som vanliga människor”.

Vi ska vara här i två år är det tänkt. Två år är vår tidshorisont men det kommer beslut på vägen som vi måste förhålla oss till. Med barn och familj så är det rimligt att ha sex månaders framförhållning så årsskiftet 2018/2019 är det nästa tillfälle vi ska fatta något beslut om framtiden igen.

Vi nådde vårt mål efter cirka 4 år! Det känns fantastiskt!

Dit är långt! Härligt långt!

Just nu så överskuggar flyttbestyren allt. Så det tar nog några dagar innan verkligheten sjunker in. Innan vi hittar några rutiner och kan börja leva våra liv i vårt nya sammanhang.

För mig är förändringen mot för några månaders sedan enorm. Jag drev en podd och en blogg på åtminstone halvtid. Jobbade extra som vicevärd i vår bostadsrättsförening, hade fyra barn och ett heltidsjobb. På det lägenhetsförsäljningar, flytt och skolavslutningar och tiden och orken var slut.

Det är inte rätt sätt att leva. Samtidigt som jag tror att det krävs en viss insats för att kunna bli fri. Vi hade inte hamnat här om vi bara strävat efter enklast möjliga liv hela tiden.

Bland det sista jag gjorde i mitt gamla liv var att skicka ut ett mail på jobbet där jag tackade för mig  och önskade att så många som möjligt av mina arbetskamrater skulle följa mig i mitt nya liv på något sätt. Genom att följa bloggen eller något av de sociala medier som vi använder. Ni skulle sätt svaren! Trots att jag bara hann läsa en liten del så sprutade det in svar.

Ingen undrade varför man drar till Småland kan jag säga!

Vi människor är konstiga. Så många fruktar förändring och så många vill ändå ha den. Lite som ”alla vill till himmelen men ingen vill dö” problematiken.

Vet du vad du skulle göra om du kunde form ditt liv mer än du gör idag?

Samlingspost – Ekonomiskt fri, 4%-regeln, fritt eller bundet kapital och mycket mer

Igår kom det några frågor på Twitter kring 4%-regeln och jag tipsade om lite läsbart här vilket ledde till många besökare. Det är lätt att bli hemmablind och tro att alla vet allt. Men så är det ju inte. Det kommer till frihetsivrare till vår gemenskap hela tiden. 

Jag har skrivit och poddat rätt mycket relaterat till ekonomisk frihet ekonomin då, men det är utspritt. Här kommer därför en sammanställning och läs- och lyssnarguide för den som är intresserad. 

 

 

Hur vet vi att pengarna räcker – Fyraprocentsregeln mm

Inläggen jag har länkat till under den här rubriken handlar om hur teori och praktik ser ut när du funderar på om du kan sluta jobba. Det finns ett visst överlapp mellan inläggen men de innehåller också en hel del ny information i sig. 

Är du här för första gången så kan jag rekommendera att du börjar med poddavsnittet innan du läser inläggen. 

Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder

Fyraprocents-regeln: Tillräckligt med marginal för att pengarna ska räcka en livstid? Simuleringar gjorda på svenska data!

Podcast: Avsnitt 6 – Ekonomisk frihet

Det värsta som kan hända för någon som vill bli ekonomiskt fri är att jobba för länge

Vi kan packa och dra om ett år, men vi kommer inte dö rika!

Leva på sin förmögenhet

Under den här rubriken hittar du inlägg som handlar om att leva som fri. Vilka val vi kan göra som fria och hur de påverkar ekonomin. 

När du går i pension – Hur spenderar du dina pengar?

Leva på utdelningar – ekonomiskt fri

Pensionssystemet för oss som tar tidig pension

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Podcast: Avsnitt 7 – Ekonomisk frihet mer i detalj

 

Ekonomiska incitament för att välja sabbatsår i stället för sträva efter ekonomisk frihet

Ni som läser här känner till upplägget kring ekonomisk frihet väl:

  1. Spara pengar, gärna mer än 50% av lönen. 
  2. Använd 4-procentsregeln för att beräkna om ditt kapital räcker för evig tid. 
  3. Om pengarna räcker => Sluta jobba och lev fri.

Det finns mycket att kritisera i det upplägget, inte minst för att det helt utelämnar centrala frågor av vikt för oss som människor.

 

 

Vi har valt att ta några sabbatsår mitt i livet i stället för att jobba mot en framtida frihet. När tröskeln är lägre för oss som människor så blir beslutet lättare, samtidigt som det krävs betydligt mindre belopp för att kunna realisera drömmen om att få lite ledigt. I själva verket så kan sabbatsåren inte bara göra det möjligt att komma ifrån ett tag. Det kan också vara ett sätt att prova nya karriärval. 

Vad jag inte riktigt förstått tidigare är att vårt system (stat och kollektivavtal) i princip gynnar de som tar ledigt i karriären – vilket innebär att vi återgår till jobbet vid någon tidpunkt – jämfört med de som jobbar klart och sedan tar ledigt i resten av livet. Här är en översikt av punkter som kan göra det mer intressant att ta ledigt nu och jobba sedan. 

Skatteeffekter

Att ta ledigt från sommar till sommar gör att välavlönade normalt sätt kommer under brytgränsen för statlig inkomstskatt. Det gör att det du tjänar halvåret innan du går på ledighet och halvåret i större utsträckning hamnar i din plånbok och att du i praktiken endast betalar kommunalskatt på ett års inkomst. 

Kollektivavtal

I det tjänstemannaavtal som gäller på min arbetsplats ökar avsättningarna till tjänstepensionen med nästan 30% efter jag fyllt 55. Det innebär att jag på lite mer än tre år tjänar in ett års avsättning till tjänstepensionen om jag jobbar efter 55-års ålder.

Sjukpenning och a-kassa

Du har goda möjligheter att leva inom det sociala skyddsnät som finns i Sverige vid tjänstledighet. Exakt hur bar det går och hur länge du kan hålla dig kvar beror lite på hur du kan nyttja andra förmåner, så som föräldraledighet.

Studiebidrag och föräldraledighet

Möjligheten till stöd för studier påverkas från 47-års ålder för att sedan trappas ned. För dig som vill lära dig något nytt och utvecklas under ditt sabbatsår så är det inte gynnsamt att skjuta på beslutet för länge. 

Det finns en gräns för hur länge föräldraledigheten kan sparas och nyttjas. Ett sabbatsår kan delvis finansieras av föräldradagar. 

Tjänstledighet exempelvis för studier

Om du har ett jobb, och har jobbat ett tag, så har du rätt att ta tjänstledigt för studier. Det finns regler kopplat till hur detta ska hanteras i praktiken men olika företags sätt att förhålla sig till ledigheten är olika. Om du kan hitta ett bra sätt att samverka med din arbetsgivare så innebär tjänstledighet att du i praktiken betraktas som anställd av exempelvis banker. Och är du ledig för studier så har du rätt att avbryta tjänstledigheten på kort varsel. 

Om du lägger upp ditt liv så att du sparar 50% av lönen varje månad – ja det går! – så kan du jobba ett år och vara ledig ett. Och som du förstår måste inte lediga dagar vara samlade i slutet av karriären. 

Finns det fler smarta aspekter att beakta om vi vill vara lediga ett år?

Hur mycket ska vi kunna bestämma i en relation

– Jag flyttar inte!

– Mina kompisar är ju här!

– Jag bor aldrig i Thailand utan air con!

– Om du går i pension så slutar jag att jobba också!

– Jag bor inte mindre!

– Lägenhet! Aldrig!

– Jag flyttar inte barnen från skolan!

 

 

Vi som tittar på att göra större förändringar i våra liv måste räkna med att de i vår omgivning som partner, barn och föräldrar naturligtvis kommer ha invändningar. Bara förändring är i sig negativt för de flesta. Om det sedan innebär en kraftigt förändrad livsstil eller en förändring som innebär att vi ska flytta långt iväg, till ett annat land eller stad, så kan motståndet bli kompakt. Om vi har ett allt större behov av förändring men samtidigt inte lyckas lösa upp motståndet och jämka med nära och kära så blir de en del i vår fångvaktarstyrka snarare än vår största tillgång.

Samtidigt finns en gräns där det inte går att tvinga fram en förändring och vi ställs inför frågan om vi ska böja oss och fortsätta vara en del i en familj eller bryta oss ur och gå vidare.

Så hur gör vi? Vad är rimligt att förvänta sig av sin partner vad gäller anpassningen till vad man själv vill? 

Inga par är lika!
Jag och min sambo lever rätt sammanflätade samtidigt som även barnen är en del i det. Det betyder att jag inte åker på cykeltävling utan familjen och att hon inte åker till Mallis själv med väninnorna. Gör vi något så gör vi det ofta tillsammans. Det sättet att leva tillsammans har sina för- och nackdelar. Sättet att vara har förstärkts i och med att vi har fyra barn varav den minsta är så liten som fem år. I det här sammanhanget så är den stora nackdelen med den här typen av relation att den kräver en stor del konsensus. Inget går lätt och varje aktivitet blir en familjeaktivitet vilket gör den komplex och dyr. En mörk sida av den här typen av relation är att den öppnar för en typ av ägande av personer som kan leda fel genom att det blir en naturlig del i relationen att inkludera och bestämma över mer än sig själv. I vår familj heter det exempelvis sällan ”jag ska plocka blåbär” utan det heter ”vi ska plocka blåbär”.

Men vi blir å andra sidan ganska duktiga på att komma överens då vi hela tiden måste göra aktiviteter och agera i en sorts ”alla ska med” inställning. Och vi kan få en enorm hävstång i det vi gör genom att vi tillsammans kan fokusera och ha glädje av varandra.

Andra lever betydligt mer ”bredvid liv”, alltså i ett förhållande där varje person lever ett ganska frikopplat liv från den andra i förhållandet. Det innebär i extrema fall att man i princip lever två skilda liv. Man kanske är ifrån varandra i månader och skapar sig ett liv helt utifrån sig själv.

Jag tänker mig att för- och nackdelar är de motsatta mot det mer sammanflätade liv jag beskrev tidigare.

Jag tänkte för fortsättningen fokusera på de frågor som dyker upp vid en flytt eftersom det är det som ligger närmast tillhands för oss. Det jag skriver om är baserat på egen erfarenhet, inklusive coachning tillsammans med psykolog, och från det jag läst.

Jag ska vara ödmjuk och säga att det här ingen lätt fråga, men jag göra mitt bästa utifrån min vy.

Jag tycker det finns tre huvudområden att reflektera över och kring.

  • Familjemedlemmarnas syn på externa faktorer. Exempel: Mamma bor i närheten; vi har så bra vänner här; skolan är så bra; vårt hus är fantastiskt; jag har mina barndomskamrater här osv. Men också vädret dit man ska flytta; språkfrågor med mera frågor som tillhör den här kategorin. 
  • Familjemedlemmarnas syn på interna faktorer.
    • Det här handlar mycket om personlighet, önskningar och förmåga att hantera förändring.  
  • Relationer, som består av interaktionen mellan olika familjemedlemmar. Där finns det två tydliga delar: 
    • Barnen. Hur mycket ska de få bestämma?
    • Vuxenrelationen. Hur jobbar två vuxna tillsammans i en familj?

Externa faktorer

Externa faktorer kan vara otroligt viktiga för många. Men just att de är externa gör att de ändras helt utanför vår kontroll. I bland kan det dessutom ske snabbt och ganska ”enkelt”. Det räcker exempelvis med att det finns en mobbare som vänder sig mot ditt barn för att skolan inte ska fungera. Din mamma som bor nära kan plötsligt göra andra val i livet eller helt enkelt dö. Detsamma gäller kamrater.  

Externa faktorer är viktiga i livet men de måste balanseras mot att de i många fall är föränderliga. Saker som snabbt kan ändras, utan vår medverkan, ska faktiskt inte ha för stor vikt i våra liv.

Utan att ha någon enorm erfarenhet så vill jag ändå påstå att det finns inslag av ”övning och mognad” när det handlar om att hantera externa faktorer. De som flyttat förr verkar ha lättare att tänka sig att flytta igen och en mer mogen person har lättare att se ett fungerande liv utanför nuvarande struktur än någon som inte varit med så mycket.

Våra barn lyfter ofta fram externa faktorer som skäl till att vi inte ska förändra något. Samtidigt är det här ett område som i princip är ogreppbart för ett barn då de omöjligt kan avväga för och nackdelar eller bilda sig en uppfattning om hur livet ser ut efter förändring. Vår bedömning är att vi måste möta våra barn i de känslor som uppstår då de är med i en, så som oro, sorg, osäkerhet och så vidare – men att vi inte kan involvera dem i beslut som handlar om förändring av extern faktorer.  

Externa faktorer inte ska vara ett för stort trätoämne vid en förändring. I en fungerande relation! Om det blir det så pratar ni nog inte om det som är huvudfrågan! Då handlar det nog snarare om kontroll, om positionering för det någon tror ska bli en förhandling eller något annat som inte kommer fram. Då har er relation andra problem än förändringen.

Interna faktorer

Interna faktorer handlar om de egna känslorna i relation till förändring. Det kan vara externa faktorer som triggar känslorna men här finns så mycket mer. Då jag skrivit och poddat en hel del kring känslorna vid förändring tidigare så tänkte jag mest prata om personliga behov och hur jag ser på dem, i detta inlägg.

Vi har alla något eller några sätt att vara på som ligger oss mer naturligt än andra. Vi mår bra av att veta vad det är som ligger till grund för det och när vi avviker från det som är naturligt för oss så kan vi få göra våld på vår personlighet.

Utöver det så har vi alla en massa påhittade och påklistrade krav och tankar som går mer eller mindre lätt att skrota.

Utmaningen är att hitta rätt för alla inblandade i frågor som handlar om vår personlighet. Det går inte att ständigt gå emot sina grundläggande drag och värderingar. Samtidigt finns det inte ett och endast ett sätt att möta sina behov som människa. Om jag skulle säga att någon kan lämna sitt veto till förändring bör det nog ligga inom det här området. Men det betyder inte att jag tycker någon kan säga helt nej till förändring bara för att det är bekvämt och bra. Det går ofta att hitta vägar framåt om det går att flytta fokus från frustration kring förändring till möjligheter.

Jag tror problemet är att de flesta inte kan eller orkar göra upp med sig själva vad de verkligen vill. Om det är sant så vet troligtvis inte heller de flesta var gränsen för vad de inte vill eller kan acceptera går. Det betyder att både den som vill förändra inte vet var gränsen är och att den som är tveksam till förändring också är osäker. Som vi ska se senare så är mycket av interaktionen mellan människor att likna med förhandling och sannolikheten att två personer ska kunna förhandla fram något på grunderna att man inte vet vad man vill och inte vet vad man inte accepterar är mycket liten. 

Om din partner och du inte kan samsas för att ni inte kan mötas i olika övertygelser om hur livet ska levas så är det i alla fall rimligt att ni jobbar igenom det till den nivå att ni förstår varandra och att ni känner att det är riktiga och äkta grunder som ligger bakom. Att säga ”jag är ett storstadsbarn” eller jag måste ha ”ytor kring mig” tycker jag inte håller.

Ärlighet och förståelse är nog en bra grund!

Relationer – Förhandling eller att visa väg

Mellan två vuxna med relativt lika utgångspunkt och styrkeförhållande så råder något som är att likna vid en förhandling då någon vill åstadkomma en förändring.

Förhandlingar kan bedrivas på två olika sätt:

  1. konkurrentorienterat, eller
  2. samarbetsorienterat.

I konkurrensorienterad förhandling så tänker vi att någon hela tiden är vinnare eller förlorare. I den samarbetsorienterade förhandlingen försöker vi hitta vinster båda två och att tydliggöra våra eftergifter. Två vuxna som lever tillsammans bör kunna ha den största delen av sin dialog i form av samarbetsorienterade diskussioner. Går inte det så måste ni fundera på varför det inte är så.

I förhandlingar är det också bra att veta vad man har för alternativval om man inte når sina mål. Om du hemskt gärna vill segla jorden runt och din sambo blankt säger nej, samtidigt som du har svårt att acceptera ett sådant beslut, så kommer förhandlingen att påverkas av om du har en annan seglingskompis på lut eller om du kan segla själv. I det här exemplet spelar också den inledande dialogen kring vilken relation man har in det vill säga om ni är tajt sammanflätade eller inte.

Det går att tvinga sin sambo till förändring, eller det går att blocka all typ av förändring i en relation. Men det går också att segra ihjäl sig! Om din partner inte kan köpa in sig på några av dina idéer kring förändring så innebär det att du ska anpassa dig varje gång. Så funkar inte ett förhållande! Antingen har du devalverat ditt värde i er relation eller så vet du inte riktigt vad du vill om du frågar mig.

Med barn är det mycket förhandlande men i förändring så är det snarare viktigt att vara ledare i förändringen enligt min erfarenhet (det kan gälla din partner också). För mig handlar det om att:

  • vara inkännande och lyssnande,
  • vara ärlig och
  • ta ansvar,
  • ge trygghet.

Det går naturligtvis att ”sälja” in förändringen till sina barn och jobba aktivt att få ”dem med på båten” men jag är rädd för att en uppblåst bild av förändring med energi och positiv attityd gör att vi vuxna missar barnens behov av trygghet. Till och med vuxna känner sig ofta trygga med sina föräldrar om de har en god dialog och för mindre barn är trygghet en av de viktigaste tjänsterna en förälder erbjuder. Utöver korv stroganoff!

Steg för steg

Jag tycker vi mått bra av att sätta tidtabell för våra förändringar. Det blir en plan som vi sedan försöker följa. Det innebär att vi inte ständigt kan förhandla om utan måste göra ett antal saker innan vi kan flytta fokus till något nytt.

Planen innebär också att vi inte gör våra förändringar enligt ”big bang” principen. I samband med flytten nu har vi exempel bott in oss rejält dit vi ska flytta. Och vi har varit på studiebesök hos skolan för att nämna två saker.

Hur mycket kan man bestämma då!? – Slutsats!

Som ni förstår har frågan inget svar. Men man måste kunna ha en dialog kring förändring i ett förhållande. Och det måste finnas ett givande och ett tagande. Finns det inte det så kan det bero på att ena parten anser sig ha rätt att bestämma – vilket knappast är ok – men det kan lika gärna vara så att den som vill förändra inte kan formulera sig tillräckligt tydligt eller är rätt nöjd över att partnern satt stopp för det som lät spännande men samtidigt kunde varit lite läskigt.

Förändring ska vara en möjlighet, inte ett tvång!

Läs mer

Om du gillade det här inlägget så vill du läsa ”Förändringar när partnern inte vill vara med” som är en av de mest lästa och delade inläggen jag skrivit.

Jag lyssnar gärna på dina erfarenheter kring förändring i ett familjesammanhang. Kommentera eller skicka mig ett mail!

Jag börjar förbereda mig för att söka jobb

Japp, du läste rätt i rubriken. Med cirka 20 dagar kvar att jobba så börjar jag planera för nästa jobb. 

Inte så att jag skickar in ansökningar men jag börjar skriva ner en del saker som är bra att ha om två år. Saker som är naturliga idag men som jag troligtvis glömt om två år.

 

 

Bland annat så: 

  • Fixar jag till CVn. 
  • Skriver jag ner namnet på referenser jag kan använda mig av. 
  • Skriver jag ner namn på kontaktpersoner i nuvarande organisation som kan vara intressanta att kontakta framöver. 
  • Listar jag namn på leverantörer och konsultbolag som jag är i kontakt med. 

Sedan noterar jag också affärsidéer som kan vara av värde för min nuvarande arbetsgivare. Det handlar om utbildningar, verktyg och inspirationsföreläsningar. Jag har också idéer om att skriva en bok om projektledning där jag naturligtvis har en perfekt miljö att samla idéer i just nu.  

Jag försöker fånga det jag kan ha nytta av i framtiden i mitt nuvarande sammanhang. 

Men sedan skriver jag också ner lite av de tankar kring mig själv, mitt jobb och framtiden som jag har nu. Jag tycker det är viktigt för om och när jag börjar jobba igen så vill jag hitta ett jobb som passar mig. Jag vill inte bara hitta ”ett jobb” utan jag vill hitta en bra match.

Jag vet ju inget idag om hur arbetsmarknaden kommer vara om cirka två år. Inte heller vet jag något om hur vårt privatliv kommer se ut. Det finns tre spår för min framtida karriär som jag ser det:

  1. Jag hittar ett sätt att jobba som är intressant och rimligt avlönat som är oberoende av var jag bor.
  2. Jag blir fast i området dit vi flyttar och jobbar med något där.
  3. Vi flyttar familjen och återgår till storstadslivet.

I alternativ 3 så finns det inga gränser för var jag kan tänka mig att jobba.  

 

 

Jag är dålig på att leva i nuet och många tänker nog precis så kring det här inlägget, men jag lägger inte så mycket tid på det här. Jag ser till att ha ordning på mina grejor för att underlätta i framtiden. Och det är inte säkert framtiden är så långt bort. Om jag ska läsa något på universitet eller högskola som har bäring på min karriär framöver så måste jag börja identifiera det ganska snart. 

Har du parkerat en karriär någon gång? Hur gjorde du i så fall då?

Podcast: Avsnitt 13 – Tisdag morgon

Kon är inte i stian! Jag vet det! Jag sa fel! Annars är inlägget helt felfritt och lättlyssnat. Min morgonröst är som en smekning! 

Hänger du inte med, i så fall ge mig 10 minuter denna tisdag morgon. 


 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Det är måndag!

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

Jag har 24 dagar kvar att jobba innan midsommar. Eventuellt är det 23 då vi inte riktigt bestämt hur vi ska göra med någon av klämdagarna framöver. Det är så mycket som är annorlunda nu mot hur jag trodde det skulle vara. Jag trodde nog att känslan av lättnad skulle vara större. Som känslan man har när man ska gå på lång semester. I stället är det längtan och lust som dominerar. Jag vill verkligen ut från kontoret nu!

Men jag har också haft några sådan veckor som jag hatar här på slutet. När det bara är måsten. När all tid är uppbokad. När jag inte lyckas styra om tiden och orken på det jag vill utan bara dras med i lägenhetsförsäljningar, jobb, extrajobb och/eller familjemåsten. Det är så mitt liv varit i många år. Perioder. Dåliga eller bra. Lugna eller hektiska. Tråkiga eller intressanta.

Om jag räknade rätt så har jag två hela arbetsveckor kvar att jobba. Sedan är jag ledig i två år. Fast jag ser det inte riktigt som ledig som ni säkert förstått. Jag ser det som starten på något nytt, något som jag inte riktigt vet vad det är.

Jag är så otroligt nöjd över att vi la en tidplan för vår frihet snarare än satte ett belopp. Ok, vi kanske inte är fria för evigt och det kan finnas risker med det vi gör. Men vi styr. Vi gör och vi har ändliga tidperspektiv.

Är första personen som blir 400 år redan född? Om ja, vad betyder det för oss med tidig pension?

Det moderna samhället är väldigt linjärt i sin syn på tid. Då vi mäter tid blir tidssekvenser och händelser linjära. Med det menar jag att de har ett start och slut. En melodi är 3:58 minuter medan arbetsdagen kanske är 8:06 timmar. Arbetsdagen har ett start och slut. Dygnet börjar 00:00 och slutar 23:59.

 

 

Ett annat sätt att se på tid är att studera cykler. Månens cykler återkommer på samma sätt som årstiderna. Även dagsljuset kommer och går i cykler. Cykler använder vi för att beskriva sådant som kommer och går om och om igen. Bondesamhället gjorde nästan religion av årscykeln. 

Tiden är snart det enda som kommer till oss gratis. Och det mesta naturliga kommer i cykler. Så länge vi lever kommer det mer tid och cyklerna återupprepas! 

Men det är ju just det. Livet är ändligt! Det har ett slut! Så att tänka cykler i livet är inte så naturligt, eller? Livet har linjära faser. 

Vi föds. Så är vi småbarn och barn en stund. Sedan kommer ungdomen som avslutas med en utbildning som ska spela över oss lite snyggt till vuxenvärlden. Det sker kring 20-års åldern för vissa och kring 25 för andra. Sedan tar vi sats på nästa milstolpe som är pension vid 67.

Vad händer om pensionsgränsen flyttar till 87 års ålder? Eller 107? Eller kanske 200 år?

Är det rimligt att tro att vi ska leka och gå i grundläggande skola i cirka 10 år. Köra en yrkesutbildning på 3-8 år för att sedan nöta med samma sak i 60, 80, eller 175 år?

När jag reflekterade över det här så dök det upp ett antal reflektioner.

  • Ett system där vi lever längre gynnar de som kan spara och sköta sin privatekonomi. När väl förmögenheten blivit så stor att ränta-på-ränta effekten märks på allvar är tid det som gör susen!
  • De som ser tidig pensionering som ”fri att inte göra något” måste ju undra vad som ska ske från det man går i tidig pension, säg vid 45, tills man dör vid 200-års ålder.  

Kanske ska vi se arbetslivet, kanske hela vuxenlivet, inte som en fas utan som ett antal cykler oavsett längd.

 

 

Att aktivt jobba med sina sysselsättningscykler

Modell 1: Det här är ett sätt att låta cyklerna komma. En huvudsyssla som man jobba inom i princip till 100% växlas sedan över i en annan. Men redan innan jobb 2 helt sysselsätter oss så har personen börjat titta på och fundera kring nästa sysselsättning.  

Jag valde ordet jobb ovan för det var kort och bra på bild, men sysselsättning är nog ett bättre begrepp. En person som tänker och agerar som i bilden ovan går aldrig ut i ”arbetslöshet/sysslolöshet”. Genom att tänka och agera som om att allt går i cykler så ”rullar” personen över från jobb till en annan sysselsättning – kanske frivilligarbete – till eget företagande och så vidare.  

Lite så här har jag tänkt kring våra sabbatsår och det som kan komma efter det. Vi har en ganska tydlig bild av vad vi ska göra under de kommande åren. Men med två heltidsjobb bland oss vuxna så blir det aldrig så här snygga övergångar. Med barn och heltidsarbete kanske det här är en mer realistisk approach:  

Modell 2: Ett annat scenario är där vi jobbar ”slut” på det jobb vi har. Laddar om – som kan vara allt från en ledighet, utbildning eller inköp av utrustning och driftsättning av det som behövs för att kunna starta nästa cykel av jobb. 

Här är tanken att vi i princip inte påbörjar något nytt förrän vi mjölkat ut det som finns i nuvarande jobb eller sysselsättning. Därefter börjar man från början och förbereder nästa fas i livet. Eventuellt med utbildning eller uppstart av något nytt. 

Det här är ett sämre – men kanske mer realistiskt, sätt att närma sig ett långt arbetsliv tror jag.  Det låter oss fokusera på en sak i taget, samtidigt som det innehåller ett tydligt tänk kring hur sysselsättningar kommer och går. 

Sämsta sättet är att inte ha någon strategi alls för sin sysselsättning tror jag. 

Modell 3: Jag tror inte så många avsiktligt kommer leva ett liv som det här! Där vi slutar något tvärt för att inte göra något. Sedan hittar en ny sysselsättning ur ingenting fem år senare. 

Väldigt få människor orkar eller kan kliva rakt ut i det okända tror jag. Så alla de som strävar efter ekonomisk frihet som tror sig kunna nå ett visst belopp i utdelningar eller förmögenhet och bara sluta tvärt tror jag är helt fel ute. I stället bör man nog eftersträva modell 1 om man ska komma ur Svenssonsknegandet. 

Att hitta ett sammanhang över långa tidsperioder

Tänk om vi kan bli riktigt jävla gamla! Hur ska vi förhålla oss till det faktum att människor slutar utvecklas vid 25-års ålder för att sedan tugga sönder sin kropp och hälsa i ett ekorrhjul i jakt på pengar till bil, kök och Ålandskryssningar med sprit? Det är konsumtionssamhällets syn på slit och släng som slår igenom även på människor! 

Men om vi inte hakar på jobb och Ålandskryssningen så hamnar vi lätt utanför samhället. Arbetskamraterna saknas. Känslan av att kännas behövd finns inte. Tänk en ålderdom och pension som går från 60-årsåldern till 400-årsåldern som den ser ut för dagens pensionärer! Eller tänk ett arbetsliv som det ser ut idag från 25-års ålder till 380-års ålder!

För mig skulle det innebära i runda slängar 300 år i ett rum utan fönster!  Lajbans! 

Var går gränsen?

Ett liv på 400 år är i ”oändligt”. Medan ett liv på 40 år är högst ändligt. Men var går gränsen för när vi människor inte är delar i en slit och slängkultur. När vi har behov av att vara del i ett samhälle under väldigt lång tid men kanske inte som främst producent eller konsument. Utan som människa? Vad gör vi då? Hur gör vi då?  

Sabbatsår

För mig är tanken med sabbatsår väldigt tilltalande. Kanske borde vi bara jobba sju år åt gången för att sedan vara lediga ett år. För att kunna jobba med vår egna utveckling. För att kunna hoppa mellan våra olika sysselsättningar mer naturligt. 

Eller?

Stegen mot frihet – Januari

Tanken är inte på jobbet varje minut nu om jag ska vara ärlig och jag tror detsamma gäller min sambo! Gud vad vi längtar efter att få runda av våra liv i sin nuvarande form och flytta ned till vår lilla gård. När jag skriver det här är det 87 arbetsdagar kvar och 135 dagar totalt tills vi börjar våra sabbatsår. Nedräkningen nedan visar på sekunden tiden till midsommaraftonens morgon klockan 6 då jag räknar med att vi vaknar som fria!

 

 

Nedräkning - Sabbatsår
[wpcdt-countdown id=”2317″]

 

Vi tittar på Mandelmanns på TV4 och på SVTs 100 procent bonde och formligen lider av vårt inrutade lägenhetsliv, och räknar dagarna som ni ser!

Men några steg mot friheten i januari tog vi trots allt:

  • Båda har ansökte om två års tjänstledighet, det är lite oklart om vi fått det ännu, men vi tror att det är ok.
  • Vi har köpt växthus. Ett stor tunnelväxthus på 40 kvm som vi räknar med att montera under påskveckan.
  • Vi har fått hem fröer och börjat förbereda för odlingssäsongen. Det står små små tomatplantor, purjolök och olika kryddorväxter i fönstren hemma.
  • Vi har säkrat en enklare parkeringsplats i området så att vi kan skaffa egen bil.
  • Vi har en lösning vi föredrar för avloppet och har startat dialogen med kommunen.

Det som är viktigast för oss nu är att säkra att vi kommer igång så snabbt som möjligt på gården när vi flyttar ned vid midsommar. Vi bodde där sex veckor förra året och har god förståelse för vad själva boendet där innebär. Men vi odlade inte så mycket då som vi tänkte odla framöver, inte heller hade vi några djur då. Nu ska vi odla mer och dessutom dra igång verksamhet med höns och kaniner direkt efter midsommar.

Det är inte bara vi vuxna. Tre av fyra barn är också väldigt intresserade av att komma iväg. Den äldsta är mer skeptisk. Det var hon som tog det som ett personligt straff att flytta förra gången vi gjorde det. Men lite har hon mjuknat faktiskt. Inte minst de kvällar vi tittat på Mandelmanns tillsammans är hon i riktigt i gungning kring var hon faktiskt står.

Jag och min sambo är sedan länge förbi de svåra valen och ser bara framåt nu. Med vårt upplägg så flyr vi inte något längre, vi övergår till något annat. Ett liv med egenproducerad mat, matlagning och egen skog att sköta. Men vi skaffar inga stora djur, gör inga stora investeringar eller sätter några högtravande mål kring vad vi ska äta, hur det ska vara odlat eller vilket foder djuren ska ha. Vi räknar med att vi kommer växa in i det här. Bara det att vi har ett gigantiskt växthus är något helt nytt och det kommer ta oss lång tid innan vi kan utnyttja det till fullo.  

Februari

Februari blir lite av en mellanmånad. Det här är vad vi har planerat sedan tidigare:

  • Fixa transportbur till kaniner och höns, åtminstone börja sökandet. Det här måste gå att hitta begagnat. 
    • Troligtvis kommer vi köra flyttkartonger i de flesta fall om vi inte hittar saker som personer vill slänga!
  • Inredning till hönsen. Vatten- och foderskålar mm. På samma sätt som ovan måste detta gå att hitta mycket begagnat. 
  • Skicka in ansökan om att anlägga avlopp.

Jag kommer börja leta bil mer aktivt sista veckan i februari.

Det är också dags att titta på vad vi ska studera och se över det vi behöver för att söka till Universitetsstudier även om jag inte tror att vi behöver ansöka i februari.

 

 

Du hittar mer om gården och planeringen här.