Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Övrigt (sida 1 av 6)

Jag tar paus

Häng med ett varv på gården och mina morgonsysslor. Det börjar bli en hel del att stå i nu faktiskt. Fantastiskt roligt!

Jag annonserar också paus här på bloggen och på Youtube. Detaljer kring det finns i videon strax efter 18:40.

Dela gärna med dig om det är något speciellt du uppskattat bland det jag gjort genom åren.

Jag överlevde!

Detta är endast ett kort meddelande om att jag faktiskt lever. Jag tänkte inte säga så mycket mer än så. Jag tycker det räcker ganska långt faktiskt.

Att tjata om att jag skrivit en tenta i positiv psykologi på arbetsplatsen och läst några böcker som legat ett tag utan att bli lästa, står sig liksom slätt mot budskapet ”jag lever”.

Jag kanske inte är så stark när jag lever just i detta nu – jag låg i princip tio dagar eller så – men det är tillfälligt. En nyansering som är viktig för mig kanske, men inte för er.  Så här extern så räcker budskapet ”jag överlevde”! Mer behöver liksom inte sägas.

Mångordig som jag är skulle jag vilja tillägga ”den här gången”, för jag har ju inte överlevt allt för evigt, men det är nog underförstått. Ett budskap som det här ”att jag faktiskt fortfarande lever” ska inte späs ut eller kompliceras. Nej, håll det enkelt, tänker jag.

Fast kanske missar jag det viktigaste då? För mig är det här faktiskt mer än ett kallt konstaterande. Det är en triumf. Att jag åter självsäkert släpper en brakar i sängen på morgonen och skriker ”Yippee ki-yey you motherfucker” för full hals kommer liksom inte med. Glädjen i att kunna sitta upprätt utan att känna som man springer ett maraton på fastande mage utan tillgång till vätska borde nog kanske vara med. Eller kanske inte? Vem bryr sig? Ingen troligtvis!

 

 

Så det är nog bäst att hålla budskapet enkelt. ”Jag överlevde!” räcker långt. Kanske är det lite ytligt, men det är slagkraftigt. Hade jag velat gå på  djupet kunde jag skrivit något om barnens reaktion på att pappa verkar seriöst sjuk. Hur det rubbar deras värld. Gör dem oroliga och gör att de distanserar sig lite. Nästan så de inte tror det är sant. Kanske kunde jag skrivit något om sambons blick som tydligt visade ett förebrående ”har du tänkt att det ska vara så här, eller? Sjuk mer än två dagar?”. Men jag skiter i det. Jag låter det stanna i hemmet. Det rör till det ljusa i budskapet.

Jag överlevde!

Möjligtvis finns det en grej som borde vara med här som är viktig. Jag lärde mig något i den här resan! Jag lärde mig hur gott vatten är! Hur fantastiskt det är att dricka när man är riktigt törstig. Hur känslan av vatten kring händerna, som silar mellan fingrarna, nästan kan vara en religiös upplevelse. Jag hade stora problem med uttorkning och var rejält risig. Det ger perspektiv. En natt när jag stapplade runt i min ensamhet så tvättade jag först mina händer; jag kände vattnet omsluta dem och jag drömde mig bort till en kall tjärn på skogen en sommar. Sedan drack jag ett glas med kallt vatten. Där och då var vattnet allt och jag insåg vad faktiskt glädje var. Jag förstod hur lite jag egentligen behöver, men hur viktiga de ting som faktiskt krävs är.  Jag är otroligt tacksam för den insikten. Så kanske borde budskapet vara:

Jag överlevde och jag blev lite klokare!

Men, nä! Det blev för svårt!

Jag lever!

 

Min tarmflora har flytt

Jag ber om ursäkt för min frånvaro, men jag har laga skäl faktiskt. Mellan torsdagen och fredagen för snart 1,5 vecka sedan så nådde familjens magsjuka mig och min sambo. En ganska aggressiv och elak typ som gjorde oss som blev sjuka, rätt rejält sjuka, men som tur var så var den inte speciellt långsint. Tråkigt nog så uppstod någon form av missförstånd mellan min Herr Tarm och min Fröken Tarmflora i processen, så den fina fröken lämnade oss. Det hände ingen av de andra i familjen. Det tog tarmen hårt och i ett desperat försök att bli bättre och återfå Fröken Flora bestämde sig min tarm för att helt sluta dricka. Allt som påminde om vätska i någon form skulle pumpas igenom i expressfart bara.

Jag kan säga så här mitt i processen att jag aldrig förstod hur viktig Tarmflora var för oss alla. Hon har inte fått den uppskattning hon förtjänat helt enkelt. Dessutom verkar det som om det är betydligt mer svårrekryterat till den vakans min kropp besitter än jag förväntat mig.

I början på förra veckan var det rätt kritiskt ett tag och jag började förbereda mig på att åka ambulans härifrån för att få lite hjälp på sjukan. Jag var så uttorkad att huden blev alldeles fnasig. Huden på mina överarmar började allt mer likna en kvinna i 80-års åldern – helt skrumpna på något vis – och om jag nöp mig i skinnet så blev det en ås kvar efter jag släppt som nog hängde i en halv minut, eller mer.  Samtidigt var all ork helt borta. Jag var fullständigt däckad helt enkelt, på ett sätt som jag inte tror jag varit med om någon gång i mitt vuxna liv. Jag har varit sjukare under längre tid, men aldrig så enastående jävla matt vad jag kan minnas.

 

 

I dag är det dags för avstämning med sjukvården igen. De verkar inte vara superentusiastiska att träffa mig utan tycker att det här kan få ta sin tid. Även om jag, förutom den vätskeskyende tarmen, är frisk idag så kommer jag inte långt med något. Inte geografiskt, då jag vill ha fri sikt till toan, inte heller fysiskt då orken snabbt tryter.

Som tur är har jag haft lite tentapluggande och studiearbete som jag kunnat gjort när andan fallit på, så jag har fått lite gjort. I morgon ska jag tenta en psykologikurs och fixa lite i min skrivkurs, men sedan vore det roligt att kunna sätta full fart här igen, i stället för att matt tillbringa dagarna i sängen.

I hopp om snabb bättring!

Er Anders

Allmän moralpanik i SVTs Aktuellt igår! Skatteflykt, direktören är dum, programledare på SR har varit dum, USA tillåter vapen och unga män gör avbön

I går tittade jag på nyhetstimmen i SVT. Den börjar klockan 21 med Aktuellt och allmän nyhetsrapportering, därefter följer kulturnyheterna, lokala nyheter och så rundas timmen av med att Aktuellt gör en kortare nyhetsresumé. Jag har en ganska skeptisk syn till nyhetstittande i största allmänhet, men mitt lugnare liv gör det möjligt att hänga med lite mer i samhällsdebatten och det har då och då sina poänger. Men ibland är det smärtsamt, väldigt smärtsamt.

Under nyhetstimmen igår fick vi följande insikter:

  • Paradisläckan – en läcka som pekar ut en rad ledande människor som skattesmitare – har, som vi redan vet, bland annat pekat ut Leif Östling som en av de svenska smitarna. Notera dock att det idag inte finns misstanke om något brott. Detta handlar alltså främst om etik och moral.
  • Leif Östling sa, i ett pressat läge och jävligt drygt, att han ifrågasatte vad han fick för skattekronorna.
  • För att belysa det sjuka i skandalen ovan så hade man med en upprörd kvinna från något fackförbund (hur de nu kan vara en part i detta) och en oupprörd man från Timbro (som väl inte heller är en naturlig part i detta?). Östlings agerande, och inte minst hans uttalande var oacceptabel enligt den ena. Inte, enligt den andra.
  • Sedan gick vi vidare till rapporteringen om den senaste mass-skjutningen i USA. Där fick vi ett halvhjärtat reportage om synen på vapenlagarna. Dom är ju helt obegripliga de vapenkramande amerikanerna. Det vet ju vi upplysta svenskar!
  • Mot slutet i programmet fick vi reda på att en profil på SR – en kvinna denna gång – är avstängd och att utredning pågår. Jag visste inte att jag hade begreppet ”plikttroget uppläst” inom mig, men då dök det upp.
  • Därefter gick vi till en skola någonstans där unga män fick reflektera över hus sviniga och dumma de kan vara, men också vilka krav de upplever på sig själva.
  • I kulturnyheterna fick vi sedan veta att kvinnliga DJs har det tufft, så tufft att de måste ha mänskliga murar runt sig för att inte bli söndertafsade. Att det inte kommit upp i #metoo debatten var tydligen något som förvånat.
  • I lokalnyheterna fick vi veta att en kvinnlig ung fotbollsdomare i Småland blivit kallad ”lilla flicka” och hånad för sitt blonda hår. Fler tips om kränkningar inom domarvärlden önskas.

Helt ärligt fundera jag på att anmäla hela nyhetstimmen till granskningsnämnden med anspråk på ersättning för sveda och värk!

Varför undrar kanske du?

Är inte samtliga punkter ovan relevanta i en nyhetssändning?

Svar ja!

Problemet är inte att frågorna diskuteras. Problemet är hur det görs. Känslan av att nyhetssändningen sker från högre moralisk nivå – att vi undervisas i den allmänna stadsmoralen – är påtaglig. Känslan av att allt ska framställas i ett visst sammanhang likaså. I går hade man en god möjlighet att bredda #metoo-kampanjen – genom nyheten om den avstängda SR-profilen – till att omfatta dåligt fungerande arbetsplatser mer allmänt. På plats i studion hade man en facklig företrädare och en person från tankesmedjan Timbro. Det fanns tusen intressanta frågor att bolla där om arbetsliv, organisationsformer, personlig frihet, arbetsgivarens och individens ansvar, vad som är ok och inte.

 

 

Men tiden valdes till att diskutera att Leif Östling sagt att han inte får något för skatten och att man inte får säga så! Vafan är det för debatt i Sveriges tyngsta nyhetsprogram? I vilket sammanhang kommer man fram till att det som ska debatteras denna dag, på bästa sändningstid, är uttrycket ”jag får ändå inget för skatten”?

Och så fortsatte man sedan med att låta oss får veta – genom tre-fyra inslag under en timme – om hur utsatta svenska vita medelklasskvinnor är, eller hur förskräckliga män kan vara? Vi kan det temat nu! Kanske vore det intressant om tankegångarna bakom kampanjen – jag gjorde lite research och hittade detta (se citat nedan) – kunde få lite plats:

Vad kan jag lära mig av det här?

Vi lär oss att kvinnor är svikna av vänner, svikna av lagar, svikna av samhället och det vidriga i situationen är att alla illdåd ständigt skylls på offren, i varje enskilt fall som lyfts. Kvinnor blir hotade, våldtagna, slagna och mördade dagligen och varenda minut.

Är det det här SVT har som huvudprincip att befästa? Står företrädare på SVT bakom denna typ av uttalanden? Eller vad är syftet med all rapportering utan reflektion eller debatt? I vilket sammanhang ska alla dessa bilder ur verkligheten vi får, passa in? Varför är SR-profilen (som var kvinna) så ointressant när så mycket tids ges till hela frågan?

BTW: Jag noterade att den enda manliga programledaren i går, under hela timmen, var väderflickan! 🙂 Närmast människor med utländsk härkomst var väl när sporten, efter nyhetstimmen, intervjuade svenska spelar i Ryska hockeyligan.

I en demokrati är det väsentligt att vi pratar om saker och ting. Att vi tror att flödet av information och åsikterna kring bidrar till att människor fattar klocka och riktiga beslut. Det är också viktigt att de som för fram åsikterna gör det i ett sammanhang som gör det möjligt för mig att förstå vilken agenda de har. Är vi inte överens om det SVT?

Ärligt talat tror jag inte det då SVT inte verkar kunna möta något av de krav jag har på ett nyhetsprogram. Låt mig använda gårdagen som exempel:

  1. SVT har ingen tradition att värna svenska skattekronor. Inte heller la man någon tid kring sammanhanget som man ansåg att denna nyhet fanns i. Tvärtom, man var noga med att betona att detta inte handlade om lagbrott. Tyvärr går därför inte alls att förstå ingångsvinkeln i rapporteringen kring skatteplaneringen, annat än att det är en ren moralinlaga – SVT anser att vi ska betala skatt och gilla det.
  2. Att SVT ifrågasätter amerikanska vapenlagar är känt sedan länge. Gårdagens diskussion är bara ytterligare en i raden ”vi tycker det här är dumt”. Jag svarar, jo jag har förstått det. Men Aktuellt är inte en plattform för att marknadsföra vilka åsikter som är rätt och fina, eller?
  3. SVT har inget uppdrag att företräda #metoo rörelsen vilket jag börjar tro att man gör. Rapporteringen måste flytta vidare nu till att förstå sammanhangen och positionerna bakom. Det går överhuvudtaget inte att förstå SVTs fokus i frågan? Jag skulle vilja ha det förtydligat!

Det är faktiskt ganska enkelt att ifrågasätta hela statstelevisionen. Om det ska vara min television så ska de prata till mig som mina jämlikar. De ska göra undersökande reportage och moderera goda diskussioner.

Gårdagens avsnitt av nyhetstimmen går under följande hashtags: #uppblåst #moraliserande #vitkvinnligrätt #åsiktsdiktatur.  Bilden av högfärd och överlägsenhet förstärks av hur överklädda personerna i studion är!

Not: Jag ifrågasätter inte vad vi får för skatten. Jag vill inte ha amerikansk vapenlagstiftning i Sverige. Jag anser inte att någon har rätt att utnyttja eller förnedra någon annan. Inte heller tror jag att Sverige blir bättre utan SVT, men då måste man jobba för att vara en tillgång. Inte en propagandaenhet!

 

Vad finns det för strategier och livsfilosofier för oss som vill komma ur ekorrhjulet?

Från dagens podd och inlägg
Inlägg innehåller inledningen från dagens podd som också finns som textinlägg på Patreon. Inlägget i sin helhet är tillgängligt för de som stödjer podden och bloggen där.

Jag är uppväxt i ett konsumtionssamhälle, i en familj som trodde på konsumtion. Några av de vuxna jag träffat, som har färgat mitt liv och som jag tycker varit de mest intressanta och inspirerande personerna, har varit det främst genom att de konsumerat. Inte alltid vräkigt och stort utan ofta kul och klokt. Men likväl, konsumtionen har varit det som gjort skillnad.

Jag som person är fysisk – vilket ungefär innebär att jag hellre gör än tittar på – och jag är tävlings- och karriärsinriktad. Jag älskar att bli bekräftad och delar av mig står gärna i fokus. Som grädde på moset har jag och min sambo haft väldigt god köpkraft de senaste åren.

 

 

I det här sammanhanget har jag tyckt att konsumera – prylar, tjänster och upplevelser – har varit en bra strategi för livet!

Men nu när jag närmar mig 50-årsåldern så tycker jag, som alla vet som hängt med ett tag, att problemen med mitt sätt att konsumera ligger i att resultaten inte motiverar kostnaden.

Den naturliga frågan för mig blir då: hur ska jag leva livet? Finns det mönster, strategier eller förebilder som kan ge mig stöd i jakten på ett annat sätt att göra saker och ting på?

Vi ska närma oss den frågan från mycket hög höjd i dagens podd. Filosofiskt och abstrakt. Inte för att det är bättre så, utan för att vi ska inventera verktygslådan idag snarare än snickra.

Snickra ska vi göra i senare avsnitt.

Du läser eller lyssnar vidare här!

Tack för all positiv feedback kring podden!

Stort tack till alla som skrivit positiva kommentarer kring podden. Vi ska strax återgå till det normala här på bloggen, jag håller på med att slutföra Onkel Toms stugas manifest som jag tänkte släppa i helgen!

Jag ska forma texten i form av en e-bok och läsa igenom materialet en gång till, sedan åker vi. Först ut att ta del av materialet blir Patreonföljare och de som läser nyhetsbrevet (se sidfoten för anmälan). Sedan kommer ett inlägg och mer information på bloggen i början på nästa vecka.

Jag ska bara kort ge er lite information som relaterar till det som vi pratar om när vi pratar om podden.

Den första jag vill säga är att jag är otroligt tacksam för alla som läser och lyssnar på det jag gör. Det är fantastiskt att få möjligheten att skriva och ha människor som läser och ger respons på det jag gör.

Det finns två skäl till att vi debatterar poddens varande. Det ena skälet är att formatet delar bloggens följare i två kategorier – för och emot – som verkar vara ungefär lika stora. Det är dessutom uppenbart att det podd-formatet är svårt att marknadsföra, vilket i sig gör det tufft att föra ut budskapet och det material jag gör. Här är exempelvis en bild tagen från Facebook som visar statistiken för två inlägg som postats efter varandra.

Antalet visningar och interaktioner med inlägg på Facebook.

Inlägget ”Sadla om” har 1 900 personer sett, 294 personer har aktivt interagerat för att läsa mer och 60 personer har gett tummen upp, delat eller kommenterat. Inlägget ”Sadla om” är textbaserat med en bild till. Dagen innan postade jag en länk till dagens podd. Det inlägget nådde 306 personer. 12 personer klickade vidare på länken och 5 personer gav någon form av respons.

 

 

Vi ska inte gå in på Facebooks algoritmer för att föra fram material till sina användare men allt hänger samman. Ju fler som gillar, ju fler visas inlägget för. Ju fler som ser inlägget ju fler gillar.

Statistiken innebär inte automatiskt att jag ska sluta att podda. Men den visar på problematiken med att ha podden som primärt media. I andra vågskålen finns naturligtvis att de som gillar formatet faktiskt gillar materialet. De låter det inte bara flimra förbi lite slött.

Det andra som påverkar oss alla är att det behövs något material som håller samman bloggen och podden bättre. För mig hänger väldigt många inlägg samman, men för många gör de det inte. Sättet jag tänkt möta detta innebär bland annat att jag kommer göra en del mer genomarbetat och komplett material. Men det kommer inte självklart vara tillgängligt gratis.

Den tredje faktorn, som samverkar med allt ovan, är att jag inte kan eller vill blogga och podda gratis längre. Det är ett personligt val, baserat på min situation och på det jag vill göra. Men lika relevant är att för få tillskriver fritt material något speciellt värde. I synnerhet inte om det kommer bit för bit på en blogg eller podd. Det är synd men också en realitet!

Det här innebär att jag fokuserar på att producera mer komplett material, men att det innebär inte automatiskt att jag har mer att dela med mig av fritt på podden.

Då tänkte jag att vi skulle göra så här!

Ni som gillar podden gör det i så hög utsträckning att ni stöttar mig i det jag gör. Det kan vara genom att hjälpa till att jobba (klippa, ordna gäster, tipsa om sponsorer …) eller genom att betala för materialet. Om tillräckligt många stöttar  mig i det jag gör så finns det inget behov av att göra skillnad på material. Då gör jag det jag gör och förmedlar det till er i den takt jag hinner med. Primärt på podden men även i bloggen. Stöttar ingen mig så skriver jag en bok så får du köpa den när den är klar om du är intresserad. I det sammanhanget är jag tveksam till att fortsätta podda.

Inget är svart eller vitt, men podden är den del som kan göra all skillnad här. Frigör jag tiden kommer jag snabbare fram med annat material. Har podden stort värde för er – och ni visar det – så har ni visat hur ni vill ha materialet. Då gör vi podd!

Patreon vill räkna i dollar. Jag brukar lite förenklat tänka att två dollar motsvarar priset av en kvällstidning. För det priset, en gång i veckan, får du tillgång till allt jag gör, ofta i både inläst form och i text. Är du en fan av det jag gör så ber jag dig överväga att följa mig några månader på Patreon, för att se var vi hamnar.

Just nu behöver jag att mina fans köper muggen, tröjan, boken, podden och den lilla nallen som har en Onkel Toms mössa. Men det är väl det man har fans till, eller? 🙂

Igår skrev jag lite lösa tankar på Patreon.

Er feedback på podden är rätt tydlig!

Tack till alla som hört av sig, kommenterat och kommunicerat på sociala medier. Bilden i inledningen kommer från en omröstning jag haft på Twitter och den speglar ganska väl det jag redan visste.

 

 

Endast 50% av de som svarat är positiva utan förbehåll. Det är ungefär 100 personer.

Den som retweetat inlägget är jag själv. Ingen har gillat.

Nästa vecka blir det podd. Jag kommer då diskutera framtiden!

Tack för er feedback!

Ingen podd denna vecka – men jag behöver din feedback

Jag ska jobba några dagar med lägenheten den här veckan, så det blir tyvärr ingen podd i morgon. I stället tänkte jag be om din feedback och dina råd kring poddens framtid.

Inför hösten finns det massor av – som jag tycker – intressanta uppslag att göra podd på. Jag tänkte ge mig själv och vårt liv här något avsnitt till. Då har ni fått höra om mitt misslyckade jag, fått en presentation av mig själv och så gör jag ett avslutande inlägg kring varför vi valde sabbatsår och vilka alternativ vi valde mellan, tänkte jag.

Efter det har jag planer på en miniserie om livsstrategier. Jag har skrivit en liten ebok om den livsstrategi jag följer – jag kallar den för mitt Manifest – som bara är några dagar bort. Det är ett material som jag kommer tillhandahålla gratis här och jag tänkte ha manifestet som utgångspunkt för en serie, som bland annat ska behandla stoicism, minimalism och Transcendentalisterna.

Utöver det har jag tre intervjuer som jag gärna skulle vilja göra. Det har varit svårt att jobba med andra när jag själv varit uppbunden som jag varit tidigare, men nu är ju den begränsningen borta.

Det finns massor av uppslag utöver det. Här är några exempel:

  1. Granskning av investeringsråd som innehåller trädinköp i Afrika och guldinköp i Auvesta AG.
  2. Utdelningsinvestering bättre än annan investering?
  3. Återbesök med några av de jag tidigare intervjuat.

Samtidigt ska jag vara ärlig och säga att jag är tveksam till att driva podden vidare. Det är bloggens guldkorn och gökunge i ett.

Guldkorn för att den når cirka 1 000 lyssnare per avsnitt och vecka. De flesta får innehållet i sin mobiltelefon och tar till sig materialet i ett helt annat sammanhang än bloggen. 1 000 personer är inte dåligt att nå med ett inlägg för en blogg som Onkel Toms stuga. Med 25 avsnitt publicerade närmar sig antalet totala nedladdningar 40 000!

Gökunge är det för att arbetet med podden tar tid. Otroligt mycket tid och avkastningen på instoppad tid är liten. I det här sammanhanget så är avkastning inte enbart en ekonomisk fråga, utan handlar främst om att:

  • Podden inte driver något engagemang från er. Det är dödstyst i kommentarsfält och på sociala medier. På Facebook passerar skörden av en rödbeta ett poddinlägg med hästlängder i engagemang.
  • De flesta verkar inte tillskriva det jag gör något vidare ”värde”. Materialet delas lite. Om någon lyfter upp bloggen i jämförelser på nätet så passerar ett omnämnande ofta förbi som ”jaha” – det finns alltid amerikaner som är så mycket bättre – och inläggen skapar sällan spin-offs i form av inlägg å andra bloggar.
  • Tillväxten i lyssnarantal är lågt. Om något har det  snarare varit en liten nedgång under sommaren.
  • Som lök på laxen! Det svårt att tjäna en krona i form av automatisk annonsering som på bloggen. I stället kostar det att driva podd.

 

 

Tittar vi på mitt försök med ekonomiskt stöd via SMS och Patreon så säger nätet att det är rimligt att räkna med att 1-3% av lyssnarna blir stödjare av en podd som Onkel Toms stuga. Idag är antalet stödjare på Patreon tre. Antalet som SMSat ett bidrag är mer är knappa tio. Så vi ligger inom intervallet, om än något lågt!

Sammanfattningsvis: det finns de som gillar det jag gör, men det slår inga gnistor!

Vad tycker du?

Hur går vi vidare? Jag vill höra dina åsikter och dina förslag. Här är några punkter jag funderar runt som kan starta din tanke:

  1. Vad borde jag som poddare utveckla?
  2. Är podden för otydlig? Ska den kanske byta namn och få en tydligare form?
  3. Längd och form?
  4. Finns det intressanta samarbeten som jag borde undersöka och utveckla?
  5. Vill du hjälpa till? Ta fram material? Göra delar av avsnitten? Jobba med ljud och klippning? Ta tag i annonsförsäljning?
  6. Vilket innehåll skulle du vilja se?

Eller var ärlig och säg till om du tycker att vi ska låta podden somna in och gå vidare med andra former och format?

Det går bra att maila mig synpunkter om du inte vill vara öppen med din feedback: onkel.tom.blogg@gmail.com

Bara en sak till! Jag har fått förslaget – rätt många gånger nu – att jag borde göra podden med Fantastiska Farbror Fri. Ni som tycker det får gärna utveckla hur ni tänker er formatet.

Relevant läsarfråga: Vad är det för tanke bakom de videos jag lägger ut?

Impalamamman skriver så här i en kommentar:

Men dina videor vart vill du med dom? Jag njutar av när du berättar något. Och vanligtvis njutar jag av långsamma videor som den om veden. Men de är för långa och man vet aldrig om du plötsligt börjar att prata igen. Jag skulle önska att du typ sa, idag har jag huggat för hand såhär så det ut:… Och då kan man själv värdera om man vill använda 10 minuter på det.

Det här är ju en högst relevant fråga faktiskt! Jag försökte besvara frågan, men svaret blev långt och allmängiltigt, så jag gör det till ett eget inlägg.

Tala gärna om vad ni tycker och tänker om videos från vardagen med kaninjakter och vedhuggning.


I olika blogginlägg och i poddarna så försöker jag aktivt vända mig till dig som läser och lyssnar med en berättelse. Jag har en idé om vad jag vill kommunicera men försöker också aktivt möta behoven och förväntningarna ni har som lyssnare.

Men de videos jag gör är främst ett sätt att fånga vår vardag. Som den är. Det finns massor att lära kring videoberättandet för mig, men jag kan redan nu säga att tanken och budskap inte alls är självklar i varje videoinlägg. Inläggen är en berättelse i sig. Jag kommer försöka lära mig berätta, med hjälp av video, på bästa möjliga vis. Men det kommer växa fram. Men det kommer aldrig bli en introduktion av videon, som jag exempelvis gör i poddinläggen.

Jag gör det jag kan med de medel jag har. Vilket innebär taskigt ljud, skakande bild och bilder fångade i flykten. Om ni jämför det med kvalitén på vissa av mina blogginlägg så devalverar det säkert er upplevelse och känsla för det som görs här.

Tyvärr tycker jag ni missar lite av poängen med hela mitt budskap i det. Ni missar nämligen möjligheten att följa med i en förändring och utveckling. Jag har som ambition att göra det jag gör, på exempelvis bloggen, på bästa möjliga vis. Men jag har också ett krav och en önskan om att göra; med de verktyg och kunskaper jag har.

En tripod, extern mikrofon och bättre selfiestick, kanske med gyro, skulle öppna för nya möjligheter kring videoarbetet. Men de pengarna finns inte.

I grund och botten handlar förändring och utveckling om att börja någonstans. Att treva sig fram. Jag presenterar inte bara det färdiga resultatet här. Jag visar också processen att lära sig. Och att faktiskt göra. Inte köpa; utan göra! Det ser ut så här. Lite trevande. Lite experimenterande.

Var allt det här tar vägen vet jag inte riktigt. Det får ni som läser, lyssnar och tittar avgöra till viss del. Men det jag gör är inte helt ”random”.

I korthet så ser strategin faktiskt ut som följer:

Bloggen kommer inte längre vara det som ständigt står i centrum. Vissa inlägg och vissa diskussioner kommer ske enbart på sociala medier, främst Facebook och Twitter.

Ni som gillar att läsa och lyssna till det jag skriver kommer märka att jag eftersträvar en mer riktad och ”tajtare” kommunikation. Jag kommer använda nyhetsbrev och e-böcker mer. All information kommer inte heller vara tillgänglig helt fritt eller öppet.

Du kanske undrar varför vi ska ändra? Svaret är att någon form av förändring måste ske. Att bara blogga som jag gjort tidigare har nått vägs ände. Dels för att bloggen inte når ut på det sätt som jag önskar, dels för att den inte möter de tusentals människor som faktiskt är här, varje vecka, på ett speciellt bra sätt.

I det här sammanhanget kommer det finnas en massa vardaglig information, för dig som vill se mitt nya liv. För dig som vill ha en bakgrund, som lärt känna oss och vill följa mig och min familj. Här hamnar de flesta videos av karaktären ”jaga kanin”.

Om du är här för ren destillerad information så har de kanske ringa värde. Men idén med det jag pratar om här är ju inte att bara basunera ut mina idéer. Det är ju också att ge er möjligheten att relatera till det jag säger. Då är sammanhanget, den jag är och min dag och vardagen faktiskt viktig. Jag skulle säga att det till och med är en brist i den tidigare bloggens historia om mer än 500 inlägg, att möjligheten till att relatera till mig är liten.

Så isolerat till en video så finns det mycket att slipa på, men sammanhanget tycker jag idag fungerar bättre än tidigare.

Hur tänker ni?

För er som vill ha nyhetsbrevet så anmäler ni er nedan!



Vill du vara med och ta fram Onkel Toms stugas manifest?

God morgon! Jag har jobbat lite med en lite längre text som har arbetsnamnet Onkel Toms stugas manifest. Tanken är att fånga huvuddragen i det liv som jag förespråkar här.

Det är ingen bok utan omfattningen är cirka 10 sidor som ska vara ganska lättlästa. Ditt bidrag är främst att väldigt kritiskt granska texten utifrån dina preferenser. Jag vill ha synpunkter på dokumentet som helhet såväl som språket och stavning.

Skicka mig ett mail på onkel.tom.blogg@gmail.com där du kort förklarar vem du är och varför du gärna skulle hjälpa till. Jag har ingen aning om intresset för en sådan här ”grej”. Jag har tänkt att vi skulle vara max fem personer och att vi använder en sluten grupp på Facebook för att kommunicera.

Kan det vara något?


Från det ena till det andra! Bloggens nya skepnad börjar ta form. På grund av teknikproblemen jag haft så blev det här en lite märklig övning där jag får introducera designen och rätta fel här live på något sätt. Alltsammans blev också mycket mer stressat än jag räknat med. Men det ni ser nu är någon sorts första utkast.

Det är en viktig del som återstår att fixa och som jag är osäker på om det här upplägget tillåter, så än kan mycket ändras men jag tar gärna er feedback redan nu.