Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Minimalism (sida 1 av 4)

Läsarbidrag – Att meditera

Idag har vi ett inlägg från en av bloggens läsare som heter Roberth. Roberth var en av de som stödde insamlingen av pengar till podden och som en del i det också lovade att berätta sin historia. Det intressanta med den här berättelsen är att vi får träffa någon som aktivt använt sig av meditation och mindfulness för att få grepp om ett liv – och en egen hjärna – som börjat snurra allt för fort.

Innan vi låter Roberth få ta plats på scen så ska jag kort kommentera begreppet SSRI-tabletter som förekommer i texten. Det är en väldigt vanlig medicin mot depression och kallas ibland för lyckopiller. Ett av de mest kända pillren som finns inom denna grupp är Prozac.  Ur ett medicinskt perspektiv anses dessa piller vara en framgångssaga men de kan ha vissa biverkningar.

Då vi verkar bli allt olyckligare så ökar användningen av lyckopiller dramatiskt. Samtidigt så ökar också larmen om att ingående substanser inte bryts ned utan allt mer hittas i vattendrag och fiskar. En enskild individ ska naturligtvis ha den vård som behövs men ur ett bredare perspektiv så kan inte en ökad användning av SSRI-tabletter vara något att eftersträva.

Så till Roberths inlägg!

Efter några år av stress, till en viss del hemma, men främst på jobbet med neddragningar och ständig resursproblematik så började jag under våren 2015 känna mig alltmer deprimerad. Efter ett besök hos företagsläkare i början av juni så blev jag hemskickad med en burk SSRI-tabletter mot depressionen och blev samtidigt sjukskriven 100% för utmattningsdepression.

För mig blev det väldigt tydligt att livet snurrade på i allt för högt tempo och att det inte längre var ett hållbart sätt för mig att leva på. För att hitta en väg ut så sökte jag mig till litteratur som handlade om att sakta ner, att vara mera medvetet närvarande. Jag läste om självförsörjning, ekonomiskt oberoende, frivillig enkelhet och minimalism. Det intressanta var att just mindfulness och meditation återkom rätt ofta i den litteratur jag läste. Det tilltalade mig att man med till synes enkla medel faktiskt skulle kunna bli lugn och lycklig. När jag bildade mig vidare i så hittade jag allt mer som pekade på att meditation faktiskt skulle kunna ha något att erbjuda.

Långvarig stress skadar hjärnan och dessa skador kan var permanenta. Forskningen har dock under de senaste 20 åren kunnat visa att regelbunden meditation är effektivt för att reparera dessa skador.

Jag hade också förstått att det inte skulle finnas någon quick fix och att en livsstilsförändring var nödvändig om jag skulle bli frisk igen, så jag bestämde mig för att börja meditera.

Jag använde mig av olika appar till mobilen med guidade meditationer, både på svenska och på engelska och letade mig fram till vad jag gillade att lyssna på. De guidade övningarna varade mellan 10 och 20 minuter och även om jag tyckte det var svårt ibland att sitta still hela tiden så var jag noga med att inte avbryta i förtid eller byta ställning.

Rätt ofta så var det bara ren tjurskallighet som fick mig att inte avsluta meditationen i förtid. Jag minns att jag under några dagar testade kroppsskanning och flera gånger kände mig mera stressad efteråt än innan.

Det var inte så att jag längtade till meditationen utan snarare något jag bestämt att jag måste utföra. Men det fanns också tillfällen då jag kunde känna ett skönt lugn under meditationen. Med tiden blev dom gångerna vanligare och jag började alltmer gilla min lilla stund för mig själv. Även om jag fortfarande hade ganska mycket stress kvar i kroppen så var stunden då jag mediterade allt oftare en avkoppling från stressen.

Trots att jag faktiskt började uppskatta meditationen så tappade jag ändå tråden under senare delen av hösten och det kunde gå mer än en vecka mellan meditationerna. Kring årsskiftet 2015/2016 så hade jag helt kommit av mig och mediterade inte alls längre. Jag vet inte riktigt varför jag slutade med meditationen men en anledning kan vara att jag inte riktigt fått in rutinen. Det är som när man bestämt sig för att äta mera hälsosamt, en dag så inser man att man är tillbaka i sina gamla ätmönster och man vet inte riktigt hur det gick till.

I början av 2016 så var det dags att minska min sjukskrivning från 75% till 50%. Läkaren hade varnat att det skulle kännas tyngre ett tag och att jag skulle kunna uppleva det som om jag blev sämre igen. Mycket riktigt så kändes det efter några veckor som om jag blev sämre och mer irriterad igen. Min SSRI-dos höjdes ytterligare något och det kändes något lättare men jag började allt mer ifrågasätta medicinens nytta. Medicinen hjälpte mot symptomen men inte grundproblemet!

Jag bestämde jag mig för att göra ett nytt försök med regelbundna meditationsövningar. En tydlig skillnad denna gång var att jag hade ett mål. Jag ville sluta med SSRI-pillren och jag ville inte riskera att bli sämre igen pga det beslutet. Sedan förra försöket hade jag hunnit läsa ytterligare om meditationens nytta och kände stort förtroende till att det skulle funka om jag bara gav det tid.

Så jag började igen. Och som tidigare så var det helt omöjligt att inte tappa fokus på andningen eller vad annat den guidade meditationen handlade om.

Har du någon gång provat att meditera så vet du att det är när man sätter sig ner för att fokusera på andningen som tankarna verkligen gör sig påminda. Själva grunden i meditation är att inte följa de tankar som dyker upp utan bara registrera dom och vänligt och varsamt föra tillbaka fokus på andningen. Man kan få göra det 10, 20 50 eller kanske 100 ggr under meditationen. Det gör inget! Varje gång man upptäcker att tanken farit iväg så återgå man till sin andning utan att klandra sig själv för att man tappat fokus.

Det är det som är själva träningen.

Jag upplever att man genom att iaktta de tankar som dyker upp så får man en uppfattning av vad som sker där inne. Vanligtvis så var det jobbet som stressade upp mig och då var det också det som de störande tankarna handlade om. Det fina med den här tankestormen är att den ger mig en uppdatering om vad som händer inne i huvudet just nu. Om jag känner mig irriterad eller ledsen så kan jag checka in med mig själv. En enkel och snabb övning som jag brukar använda är den som kallas andrum.

Försök hitta en avskild plats där du kan vara ifred i 3-5 minuter. Sitt, ligg eller bara stå stilla och blunda. Ta tre djupa medvetna andetag, låt därefter andningen finna sin naturliga rytm igen. Börja med att känna efter om det är någon känsla som är extra tydlig, fysisk eller mental. Försök inte att ändra på något, lägg bara märke till vad som är just nu. I nästa steg så begränsar du uppmärksamheten till andningen och följ dina andetag där dom känns tydligast just nu. Fortsätt så i några andetag innan du åter vidgar uppmärksamheten till att gälla hela kroppen och och den rymd den upptar i rummet. Känn om det finns något område i kroppen där förnimmelserna är extra intensiva. Man kan försöka föreställa sig att man andas in i den platsen. Kanske kan det lösa upp eventuella spänningar. Avslutningsvis kan man försöka ta med denna känsla av lugn och medvetenhet resten av dagen.

Denna övning är ett enkelt sätt att öka sin medvetenhet om var som försiggår i sinnet just nu. I stället för att gå omkring med en gnagande känsla i kroppen som bara gör en irriterad så blir man uppdaterad om vad som faktiskt gör en orolig eller stressad just nu. Då kan man mycket lättare ta itu med det.

Efter mitt omtag där våren 2016 så börjar jag varje dag med en stunds meditation. För det mesta så sitter jag 20 – 25 minuter och vid behov så checkar jag in med mig själv andra tider på dagen också. Jag upplever att kontinuiteten är viktigare än den exakta längden av meditationen. När sommaren kom 2016 hade jag helt fasat ut SSRI-medicinen.

Att vara medvetet närvarande i hur jag reagerar i olika situationer har varit till stor hjälp för min rehabilitering. Jag känner snabbt igen ältande och kan utan problem lämna det och tänka på något annat. Jag är mycket lugnare som person och blir inte lika lätt irriterad och arg. Vid tillfällen där jag tidigare skulle ha brusat upp kan jag nu känna igen känslan i tid och istället för att bli arg eller uttrycka mig på ett sådant sätt att jag upprör andra så hinner jag stanna upp och formulera mig på ett bättre sätt. Jag känner mig oftare lycklig utan egentlig anledning och negativa händelser sätter mig inte lika lätt ur balans. För mig innebär mindfulness att vara mera medveten om min omgivning och min egen uppfattning av densamma. Då kan jag se att världen är ganska bra trots allt och inte så illa som media tycks vilja att vi ska uppleva den.

Till den som drabbats av utmattningssyndrom eller känner att risken för att drabbas är nära så skulle jag absolut rekommendera att testa meditation. Det finns massor av mobilappar att testa, särskilt om man kan tänka sig att att lyssna på engelska guider. Mindfulnescenter vars instruktörskurs jag gått har flera bra meditationsprogram på svenska som man kan köpa direkt på deras hemsida.

För mig har min utmattningsdepression och vägen tillbaka varit en rejäl ögonöppnare för hur jag och många andra lever våra liv. Jag tänker inte hoppa in i ekorrhjulet och springa på samma vis igen. Vid årskiftet jobbade jag min sista dag på den arbetsplats som bidrog till att jag blev sjuk. Under hösten/vintern 2016/17 har jag genom Mindfulnesscentrum utbildat mig till mindfulnessinstruktör och hoppas nu kunna hjälpa andra att leva mera medvetet. Att leva ett mera kvalitativt liv.

Frågor till Roberth

När du började meditera vad var det för tankar du hade. Kan du minnas hur det var i början. Kan du dela med dig något av känslan när du försökte hålla koll på tanken och sitta still och fokusera?

Jag minns inte så säkert vad jag tänkte men jag minns att jag tyckte det kändes exotiskt att meditera. Från de böcker jag redan läst och de guidningar jag använde mig av så hade jag redan förstått att det inte är något konstigt med att tanken hela tiden far iväg. Det var bra för då stressade jag inte upp mig för det. Jag hade inga direkta tankar om meditationen utan de tankar som var tydligast i början var kopplade till min frustration över den arbetsplats jag jobbade på.

Vad är kroppskanning?

En kroppskanning är en fokuseringsresa genom kroppen. Vanligtvis så ligger man ner och blundar. Ofta börjar man med att flytta sitt fokus till den ena foten, känner efter om det finns några förnimmelser där, sedan flyttar man fokus till fotsula, häl, hela foten, fotled osv upp för benet och känner efter om det finns något att förnimma på varje stopp. Det kan det vara stickningar, vibrationer eller domningar men det kan också vara ingenting. Därefter nästa ben likadant och sedan vidare till mage, bröst, axlar, armar osv. Man kan även fokusera på inre organ, benstomme eller hjärnan. Det är lätt att man somnar men syftet är det motsatta, att man ska piggna till. Känner man att man har lätt för att somna så kan man låta ögonen vara lätt öppna så att lite ljus sipprar in.

Har du någon favoritapp du kan rekommendera?

Jag använder mig sedan ett år tillbaka av Insight Timer och tycker den är perfekt. Den har både guidade meditationer och en ställbar timer där man kan välja att ha lite naturljud eller musik i bakgrunden men också helt tyst. De flesta guidningarna är på engelska men oftast väldigt lätta att följa. Det finns några på svenska med.

Jag får intrycket av att du inte alls var så förtjust i meditationen när du började. Stämmer det? Varför i så fall?

Nej, varför det kan uppfattas så är nog mera kopplat till att jag till en början fortfarande mådde ganska dåligt. Jag var fortfarande väldigt stressad och deprimerad. Det kändes rätt hopplöst och det gjorde nog att jag inte kunde uppskatta meditationen så som jag gör idag. Jag tyckte egentligen om meditationen och ännu mer tyckte jag om tanken av mig själv som meditatör. Det kändes som om jag var på väg att låsa upp dörren till en uråldrig kunskap om hur man blir lycklig på riktigt. Så känns det fortfarande.

Om ni vill nå Roberth så kan ni göra det i kommentarsfältet här och inom en snar framtid på hans egen blogg: robiom.se. 


Jag har provat att meditera med väldigt liknande erfarenheter som Roberth. Mest fascinerande vara att se ut mycket hjärnan ältade skit som jag bara borde lägga åt sidan. Mig ger det rätt mycket energi också. Det känns som om jag hinner känna att min kropp är där och inte alls så påverkad av min trötta hjärna som jag kanske tror först.

Många förväxlar meditera med att ”tänka färdigt” som man kan göra ibland när man får dra sig undan. Det är inte samma sak vilket Roberth beskriver väl ovan. Den bearbetning hjärnan gör vid en skogspromenad eller den stund man får sitta själv med kaffekoppen på morgonen är en annan grej.

Ta gärna möjligheten att prova på lite meditation under sommaren.

Podcast: Avsnitt 8 – Konsumism

Veckans avsnitt handlar om konsumtionssamhället och idén om konsumtionens förträfflighet, det som kallas konsumism. Inlägget handlar mer om att bredda vyerna och än att slå fast vad som är rätt eller fel. 

 

Vill du läsa mer?

  • Bara för att det finns ett lutande torn i Pisa behöver du inte åka dit raljerar med idén om att vi måste konsumera och agera på de som sägs i marknadsföring. I det här fallet av sevärdheter.
  • Varför jag hugger jag ned träden till ved handlar om nyttan med konsumtion – som ibland är överdriven – men också om varför vi anser att konsumtion är så bra. Det är nämligen ett sätt att nyttja fler människor, kanske i tredje världen för att ge oss ökad materiell standard.  
Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

 

 

 

Låta barnen dela rum

Idag åker kusinen hem till sitt efter att ha bott tre veckor hos oss. Tre tjejer i åldrarna 11, 12 och 17 år har bott i samma rum, på cirka 20 kvm, under den här perioden. Det var andra treveckorsperioden på kort tid som vi hade ett bonusbarn här hemma. Tre personer i samma rum är trångt men för oss är det inget märkligt i att låta barnen dela rum.

Hur går det? Jo det går bra! Det trots att vi haft otur med förkylningar och influensa. Huvudvärk och feber. Men det är inte så att någon gått sönder. Tvärt om så har de här veckorna gjort att tjejerna har blivit mer integrerade och ”bondat” sig samman mer än de någonsin kunnat göra annars.

I det här sammanhanget så kan det passa att lyfta fram ett lite äldre inlägg om hur våra barn delar rum då inget fundamentalt har ändrats! Inlägget postades för första gången september 2015.

Låta barnen dela rum

låta barnen dela rum

Att låta barnen dela rum är inget onaturligt. Tvärt om så är vi sociala varelser!

Vi lever sex personer i en fyra – vi är med svensk standard  mätt trångbodda – vilket innebär att vi måste låta barnen dela rum. Jag tänkte utveckla våra tankar och erfarenheter kring det men vill börja med att säga att det inte är en slump att jag skriver inlägget idag. Vi har nämligen haft en kompis på ”sova över”. Så i natt var det fem barn som sov hos oss. Skandal tycker vissa och vi har väl snart en insatsstyrka från sociala myndigheter här!

 

 

Det är faktiskt inte så ovanligt att de äldsta – de är nio och elva år – har kompis här över natten trots att jag tror de är de enda i sina kompisgäng som delar rum. Det är trångt, gästerna får sova på golvet och det finns inte plats till någon personlig sfär. Men det är också mysigt, socialt och alla barnen är i ett sammanhang.

Att barnen skulle dela rum var ett relativt medvetet val när vi flyttade senast även om det var andra faktorer som faktiskt gjorde att vi fattade det beslutet.

  • Vi ville inte bo för stort
  • Vi ville bo väldigt centralt
  • Vi ville inte bo för dyrt

Att inte bo för stort

Där vi bodde tidigare hade varje barn sitt eget rum plus att det fanns ett stort allrum som band samman sovrummen där barnen kunde leka. Allt detta låg på övervåningen medan köket och vardagsrummet låg i markplan. Vackert i teorin kanske men i praktiken tveksamt upplägg. Barnen ville vara nära husets hjärta som i alla hus är kring kök och vardagsrum de ville alltså vara på bottenvåningen.

Övervåningen användes inte speciellt mycket. Trots det fick vi fick lägga tid och pengar på ytorna en trappa upp. Som grädde på moset eller om det är lök på laxen så var det inte ovanligt att barnen vill sova tillsammans trots att de hade egna rum.

Då som nu uppskattar de sällskap och har inte alls någon inneboende vilja att vara ensamma, åtminstone inte fram till dags dato.

Mindre utrymmen blir också mindre stökiga vilket minskar den allmänna ”plocka undan” tiden som vi vuxna lägger i hemmet, de är lättare att städa, billigare att möblera fint och sätter gränser för hur mycket prylar vi kan ha.

Att bo centralt

Vi bodde tidigare på landet. Tyvärr ledde det till ett sjukt bilberoende som kostade pengar och riskerade vår hälsa. Vi hade helt enkelt en livssituation som inte fungerade. Det är ingen slump att barn på landet är fetare än stadsbarn – googla och du skall finna – och jag skulle inte vara förvånad om de vuxna också har sämre livskvalité än de som bor i staden. Jag är trots allt väldigt positiv till att leva på landet men vi har valt att bosätta oss så att vårt liv blir enkelt och bra för alla. Hus och bilar står inte längre som symboler för något vi skulle vilja vara. Bo är att bo, that’s it!

Att inte bo för dyrt

Kostnaden för boende ska vara rimligt. Det vi idag bokför på hemmet i form av kostnader utgör cirka 12% av vår inkomst sett på månadsbasis. När vi köpte lägenhet så ville vi också att belåningsgraden skulle vara sådan att vi kan betala av bostaden inom rimlig tid, vi har sagt tio år.

 

 

Erfarenheter av att låta barnen dela rum 

Baserat på våra tidigare erfarenheter och vår vilja om hur vi ville bo så köpte vi en fyrarummare centralt för snart två år sedan. Barnens behov är inte annorlunda än våra, mår vi bra mår barnen bra och barnens boende fick därför bli ett resultat av andra beslut.

Vi flyttade in i mars 2014 och vi har inte hört ett ända klagomål på att barnen delar rum. Visst, dom bråkar ibland, eller jämt, men inte mer eller mindre än tidigare. Som jag inledde med så har vi inte heller sett någon vilja hos någon att vara mer hos de kompisar som har egna rum i stället för att vara i vår lägenhet.

Det är faktiskt så att vår lägenhets läge gör att vi har rätt mycket kompisar här under sena eftermiddagar då lägenheten ligger bättre till relativt den fina skolan dit många barn åker buss men som vår äldsta promenerar till på några minuter.

Inte heller påverkar den mindre bostadsytan de minsta barnens lek det minsta. Snarare tvärt om, nu är det nära till oss vuxna även om barnen är i sitt rum.

Tillägg från Aunt Tom: Det är inte ovanligt att barnen faktiskt delar säng när de sover över. Nattens besökare låg i skavfötters i en av sängarna.

Inför det här inlägget så Googlade jag frasen ”låta barnen dela rum” och ”låta syskon dela rum” och hittade naturligtvis massor av träffar i både bloggar och forum. Det här något som föräldrar undrar över och har åsikter om. Jag Googlade för skojs skull också ”skjutsa barn i bil” men på förstasidan kom inte ett foruminlägg eller blogginlägg upp.  Jag vet inte om det säger så mycket mer än att eget eller delat rum verkar vara en viktig fråga bland föräldrar.

Vad tycker du?

Vad tycker du om att syskon delar rum i vardagen

Resultat

Loading ... Loading ...

Här finns lite kul idéer, som vi faktiskt använder en del, om ni funderar på att låta era barn dela rum.

Att se livsmönster som mallar – Lite som ”du blir den du umgås med”

Som vuxna är tyvärr många av oss väldigt lika våra föräldrar i tankesätt, vanor och inställning. Tyvärr säger jag, inte för att det är säkert att det är så dåligt utan mer för att det är många av oss som tonåringar som såg mamma och pappa som samhällets idioter nummer ett och två!

Morsan och farsan bildar levnadsmallar för oss. Vissa skulle säkert säga att de är förebilder men jag tycker begreppet är lite för storslaget. Mallar eller mönster räcker och jag kommer använda de två utrycken som synonymer i den här texten. En mall i exempelvis ett ordbehandlingsprogram sätter grundformen på hur innehållet kommer framställas. Själva innehållet i ett dokument är mycket friare och varierar naturligtvis enormt men en mall kommer ändå att begränsa och påverka resultatet.

Jag tycker att en bra snålblogg ska bilda en mall för hur du kan skapa och forma ditt liv. Samtidigt ska det finnas en bra mönster för hur du sköter och förvaltar ditt sparande. Båda delarna är viktiga då de stödjer varandra.

Hur ska vi leva och tänka?

Jag har fått med mig väldigt få mallar i livet. Åtminstone bra och användbara mallar. Ännu mer sällan har någon förklarat för mig att det jag ser är en bra mall. För femton år sedan så hittade jag några personer som tränade en hel del. De bidrog väldigt mycket till att skapa ett liv och ett sammanhang där träningen gav stor glädje för mig. Det var första gången jag förstod värdet av att ta till sig ett mönster, att helt enkelt kopiera det sätt de här personerna levde på och det blev tydligt vilken hjälp det var att umgås med personer med rätt inställning och attityd. Att vara med och följa de som gjorde det jag ville göra och tyckte var viktigt i livet gjorde det lättare. 

Frånsett träningen tyckte jag mesta att livet rullade på för mig som för många andra. Jag hade en period då jag intresserade mig för att äta stenålderskost och läste mycket på en blogg som heter Mark’s Daily Apple. Mark funderar massor på företeelser i vardagen och hur de kopplar mot vår historia och våra anlag vi förädlat under 10 000-tals år. Han hade mönster han tyckte vi som följare skulle anamma. Det gällde allt ifrån mat, motion, umgänge, hälsa och stresshantering. Kanonkul och även om jag låtit många av idéerna sjunka undan så har jag fortfarande med mig rätt mycket från den tiden.

Men det var först när jag kom i kontakt med tankarna kring minimalism och ekonomisk frihet jag insåg att jag även i det stora hela, i mitt liv totalt sett, hade ett mönster jag följde. Jag följde ett konsumeristiskt mönster. Väldigt många av oss i västvärlden gör det i en eller annan form. Trenden är också tydlig, vi blir mer och mer konsumeristiska i alla industriländer.

Ett konsumeristiskt livsmönster definieras av grundtanken att det finns en produkt eller en tjänst som löser ditt problem. I det ligger också underförstått att viss konsumtion bidrar till din lycka.  

Alla är inte lika
Ett problem med vårt konsumeristiska samhälle är att det lätt blir ”one size fits all”. Själv är jag mer en känsla och upplevelsemänniska än jag är prylartypen. Jag vill känna att jag presterar bra, bidrar, är i form, kan något och trivs. Jag finner väldigt lite glädje i högtryckstvättar, Ruttjänster, stort hus och andra saker som lätt får stort värde i en konsumeristisk miljö.

Jag har blivit mer på det klara med att jag måste följa mönster och människor som är i harmoni med min personlighet.

Vi har i vår familj ändrat mallen så att vi idag väl följer den mall som genom amerikanska bloggares popularitet kommit kallas Early Retirement livsstilen. Den är kanske lite mer urban än vissa liknande mallar men har massor gemensamt med de grundtankar som finns bakom modern självhushållning och hippierörelserna. Många som springer i ekorrhjulet bidrar själva till att förstärka känslan och öka hastigheten på hjulet genom att försöka belöna sig med konsumtion. Självhushållare och hippierörelsen försöker undvika att hamna i den fällan och försöker mer se resan som belöning.

När ett par som lever som självhushållare skulle beskriva sig själva så hörde jag ett uttryck jag gillade: ”vi är mer jord och människa än prylar och aktiviteter”. Det var deras bild av det livsmall de följde och sammanfattade deras livsmönster rätt väl.

Hur viktigt är det här undrar säkert du?

Ganska skitviktigt svarar jag!

Det är nämligen så att stora komplexa mönster som konsumerism eller själförsörjning i princip möter de flestas krav på livet, men på olika sätt. Den som är mer jord och människa kommer fylla sitt liv med mening på precis samma sätt som den som konsumerar och upplever.

Olika mönster har också olika baksidor. Det som är intressant med konsumerismen är att baksidorna är så intimt förknippade med ”nyttorna”. Främst är det livsstilsinflation som gör att vi hela tiden måste köpa mer för att få samma belöningseffekt, men även ekorrhjulet som många känner av är en del i konsumerismen.

Otroligt många som vill spara försöker men lyckas aldrig på längre sikt. Det beror på att de aldrig byter mall. De lever kvar i konsumtionsmallen vilket i princip gör att de alltid är i motsattsförhållande med sitt sparande och sitt liv. Ett av mina främsta råd till någon som vill ändra sitt liv eller uppnå nya mål blir därför; försök inte mosa in ytterligare en begränsning i ett redan fullmatat liv utan försök hitta mönster som hjälper dig på vägen mot ditt mål.

 

 

Investeringar är inget undantag

En av de starkaste aha-upplevelserna jag fick för 3-4 år sedan var att det fanns olika mallar kopplat till aktieinvesteringar. Väldigt många som är aktiva på nätet idag följer ”trader mallen” där det är fokus på att fånga de möjligheter som börsen erbjuder. Många tilltalas inte av det alls!

Det jag såg var att det fanns andra mönster. Personer som strukturerat byggde upp sin förmögenhet genom att investera i företag som var etablerade, hade goda finanser och som genererade pengar till sina ägare genom den verksamhet de bedrev. Den mallen passar mig mycket bättre! Min syn på investeringar ligger väldigt nära det Lundaluppen skrivit på senare tid och jag väljer därför att länka till två mycket läsvärda inlägg:

Genom att ta bort spekulationsaspekten på aktieinvesteringar och flytta fokus mot ”imperiebyggande” och skapandet av en egen plattform så blir sparande i aktier en praktisk möjlighete för många. Tyvärr får inte heller det budskapet så mycket tid som det borde tycker jag.  

Läs gärna vidare!

 

 

Vi har skapat en medelmåttekultur : Vi ska fuska som anställda, föräldrar, respektive och livsnjutare!

Jag blev utnämnd till årets provokatör av Fantastiks Farbror Fri idag. Tack Farbror Fri! Innan dess hade jag läst att Ekologiska ägg innehåller tre gånger högre halter av miljöföroreningar än konventionella, så jag var faktiskt rätt nöjd med dagen redan innan!

Jag brukar skriva om fokus här på bloggen. Med det menar jag att vi ska styra våra pengar samt vår tid och energi på några få områden i stället för att smeta ut vårt liv och våra resurser både här och där. Jag har inte stött på någon som invänder mot den tanken.

I praktiken så strävar hela vårt samhälle efter motsatsen till individuellt fokus. Alla vill få en liten bit av dig i form av din tid och dina pengar. Det svaga fokuset som följer med det gör oss alla till otroliga medelmåttor! Se här på några exempel:

1983 sprang totalt 1 207 löpare [maraton i Sverige] under tre timmar. I dag är det bara ett par hundra som klarar samma tidsgräns. Källa DN.

Samtidigt har antalet deltagare i olika motionsevenemang ökat enormt under tidsperioden!

Nästa exempel handlar om synen på behov för ett drägligt liv och hur vi sprider ut våra pengar.

Boendeyta per person i Finland (det gick inte att hitta motsvarande snygga sammanställning för Sverige) kopplat till årtal. Ensamhushållen har ökat sin boendeyta med 20% under den tid jag varit vuxen. Källa Statistikcentralen.  

Tyvärr gick det inte att hitta en så prydlig sammanställning för Sverige som för Finland. Sverige har en något högre kvmyta per person (cirka 44 kvm) och startade kanske från ett lite mer välmående läge 1985. Trenden är dock allmängiltig för alla västländer i det jag läst. Vi bor allt större!

En större bostad är inte bara dyrare per månad. Den är också dyrare att möblera!

Bloggar i all ära men böcker är speciellt. I graferna ned framgår det att antalet som aldrig läser en bok ökar. Samtidigt minskar antalet människor som läser då och då. Det gör oss knappast till fantastiska människor!

Antalet människor som sällan eller aldrig läser en bok har ökat medan antalet inbitna läsare faktiskt ökat något vilket är kul. Källa SCB.

Sista exemplet: På vår arbetsplats – och det är nog en ganska allmän sanning – så anses de lämpligaste cheferna vara de som har flera barn (gärna relativt små), familj, hus och en aktiv fritid. Det innebär att de som ska utveckla personalen och företaget i en organisation med stark möteskultur ofta börjar med förutsättningen att de inte kan nå 40 timmars arbetsvecka. Möjligheten att lyckas med uppdraget är därför ganska litet. Det har blivit viktigare för vårt företag att visa att personalen kan kombinera allt som bjuds, halvdant, än det är att vara bäst. Om det kommer från personalens krav eller en allmän syn i samhället vet jag inte. Men helt klart skulle det bli väldigt stökigt om inte privatlivet hos de anställda hölls heligt. Om jag jämför synen på arbete relativt privatliv med när jag började jobba i industrin på slutet av 80-talet och det medelklassliv jag lever nu så är förändringen enorm.

Det klart inte alla gillade eller kunde jobba lördag förmiddag då som nu, men människor gick ju inte sönder av lite övertid.

 

 

Det är någonstans här bloggen uppfattas som provokativ. Att säga att vi i vår familj inte styrt tid, energi och pengar optimalt kan många känna med. Att vända det konstaterandet till att faktiskt göra val är väldigt provokativt. Det är också en av de faktorer som skiljer ut Onkel Toms stuga från många liknande bloggar.

Men att inte göra val är att vara med på allt. Det omöjliggör så mycket!

Jag levde nästan 45 år i ett liv där jag lyssnade på alla, inklusive mig själv, om alla måsten. Vi var tvungna att försäkra oss; äga bil; äta speciellt; köpa prylar; åka på semester; motionera; skaffa barn; gå på babysim; renovera; fotografera och blogga; Ruta och Rota; göra karriär; dricka rödvin; gå på parmiddagar; vara delaktiga i skolan; tvinga barnen spela klarinett; åka till fjällen; hälsa på släkten; och inte minst njuta. Allt medelklassmässigt medelmåttigt!

När jag bytte vy och insåg att jag har en ansenlig mängd tid och pengar till mitt förfogande och började fundera på vad jag skulle göra med dessa två tillgångar så vände livet rejält. Visst väljer jag bart en del, men jag väljer också att fokusera. Äntligen!

Stöd bloggens fortsatta utveckling
Idag har vi nått halvvägs i vårt Kickstarter-projekt. 1 500 kronor har ni som läst bloggen bidragit med på ett par dagar. Jag tror det beror på att det finns människor som finner inspiration att göra egna val genom att läsa det jag skriver och det andra bidrar med här. Eller så vill ni bara höra en annan röst i det allmänna bruset.

Tillhör du de som tycker Onkel Toms stuga ger dig något så ber jag dig bidra till Kickstarter-projektet. Vissa belöningar finns det endast en kvar av så bidra nu! 

Vad är viktigast: Investera, spara och snåla? Eller finns det något mer …

Helheten i min syn på ekonomiskt fri!

Delarna som bildar helheten – vilket är att göra det bästa av de möjligheter som bjuds –  i min syn på (ekonomiskt) frihet!

På frågan om vad som är viktigast i jakten på ekonomisk frihet så varierar svaret från person till person. Många säger sparande medan många andra fokuserar sin tid och kraft på att nå en viss förmögenhet och har därför beloppsgränser som sätter hinder innan friheten kan nås.

Men borde inte svaret på frågan om ”vad som är viktigast i jakten på ekonomisk frihet” vara att man verkligen når i mål och har riktigt kul såväl innan som efter målgång? Eller är svaret kanske att den viktigaste delen är att kunna styra sin tid, sin tanke, sitt liv och sina pengar på bästa sätt för att nå i mål på kortast tid med högsta möjliga livskvalité?

Jag vet inte riktigt svaret, men jag är säker på att svaret finns i en helhet som är större än förmågan att spara. De viktigaste delarna jag identifierat är i bilden ovan:

  • Minimalism: förmågan att styra sin energi och tid. Allmänt och från konsumtion i synnerhet.
  • Sparandet som representerar förmågan att styra och kontrollera sin ekonomi.
  • Investeringar och förmågan att skapa en ekonomisk plattform.
  • Personlig frihet som representerar förmågan att ifrågasätta sina tankar och bryta invand mönster.

Personlig frihet och minimalism ger goda förutsättningar för sparandet. Det är insikterna där som gör att livet blir bättre med 50% i sparkvot än 0% för många, helt emot vad de flesta tror eller tänker. Sparand och investerand ger i sin tur en grund för möjligheten att göra andra val och möjligheter som i sig är en frihet. Fast ibland går den friheten bara att fånga om tanken är fri.

Det här är självklart när man väl förstått. Det är en positiv spiral med otrolig kraft. Det är dessutom otroligt belönande då flera delar samverkar på ett sätt som ger stort värde i livet redan innan den fantastiska summan pengar är ihopsparad. Ju fler insikter jag får kring det här ju fler tangenter blir det att spela på; på pianot som får representera mitt liv. 

Men som sagt är det svårt att ta till sig samtliga delar. Många läser och kommenterar här eller på andra bloggar och i sociala forum men det framgår att de bara spelar på några få tangenter. Den vanligaste formen av klinkande på begränsat klaviatur är de som spänner upp en dröm om ett liv i frihet som är ”drömlivet” med dagens normer och förväntningar. Risken är då att drömmen ligger långt fram i tiden och att jakten på frihet sker i allmän frustration och tristess.

Den som jobbar med alla delar jag föreslagit gör resan mot frihet intressantare och kortare. 

 

 

Jag har tänkt kring det här förut

I mars 2015 var jag inne på samma tema i inlägget ”Vad betyder ekonomiskt fri” som handlar om att tillfrågade tyskar anser att 2 MEUR är en rimlig ekonomisk nivå för att pensionera sig. Det inlägget visar ganska tydligt vad som händer om vi endast fokuserar på vilken rikedom som krävs.

Bryta sig fri, som jag skrev om för någon månad sedan i inlägget Teatergruppen Ifrågasätta ger : … handlar om personlig frihet. Om vi inte jobbar med att ändra våra tankar och tankemönster så blir det svårt att spara och kraven på ackumulerat kapital blir skyhögt. På samma sätt är det väldigt svårt att genomföra några förändringar om hjärnan är helt låst på hur saker och ting ska vara.

Vi sparar nu så vi kan vara fattiga sen är ett uttryck som jag fångat från Mr. Money Mustasch som handlar om hur det blir när vi ser konsumtion, eller frånvaron av konsumtion som det som livet faktiskt handlar om. När den röda och blå ovalen i bilden ovan är det ända delarna som är i fokus samtidigt som de är i konflikt med önskan om konsumtion.  

Framtiden är snart här

Avresa snarast!

Har Onkel Tom något att säga dig? Tyvärr så vet jag inte det, men jag kan försäkra dig att du inte hittar så mycket nya idéer här. För mycket av det jag pratar om är redan känt, men inte alltid så spritt. Det är än mindre accepterat.

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

Det här inlägget publicerades för nästan exakt 2 år sedan, den 15/11 – 2014 då vi började fundera på vad vi kunde göra för kul här i livet. Nu börjar det dra ihop sig och jag tänkte att vi i helgen som kommer skulle titta på var vi står, vad som är gjort, och vad vi har framför oss.  

Då kan det vara kul om ni börjar med att läsa lite om var vi var i tanken när vi började.

Vad tjatar vi om här då? Leva enkelt, spara och eventuellt hitta ett nytt äventyr utanför kontorslandskapet och dess åtta till fem. Det jag och min familj gjorde för något år sedan var att vi insåg att mindre kan vara mer. Utan att vi någonsin uttalat ett tydligt mål så är en hållbar livssituation med hög livskvalité det vi eftersträvar.

Ett liv där vi strävar efter att göra det mesta möjliga av det som bjuds, inte längtar efter något vi inte har.

Sparsamhet är en del i vår förenkling och fokusering, en del i ett minimalistiskt tänkande, så för oss är det inte, eller snarare var det inte, ett mål i sig att läggar pengar på hög. Men vår stora förmåga att spara pengar öppnar naturligtvis för nya och större äventyr – som inte innebär att vi går tillbaka till den tidigare livssituationen, vi vill inte börja spendera vilt. Det är dags att börja fundera på vad stora äventyr kan vara, när saker kan ske och när det är dags att börja detaljplanera.

Vi sparar för att förenkla, men det döljer sig något mer, väldigt värdefullt i vår syn på livet:

Att leva sparsamt och att göra det mesta av en situation med små medel är sparandets största vinst. Målet ska vara att hela tiden använda och utveckla den förmågan, inte att titta på pengar i termer av spara nu och spendera i framtiden.

De flesta som läser den här typen av bloggar och finansbloggar drömmer om frihet och många andra också. Men friheten bygger på pengar, som de flesta av oss inte har. Kanske kombinerat med stora drömmar. Då är alltid friheten så långt fram i framtiden.

Kan vi däremot göra mer med mindre och nöja oss med ännu mindre än så, så kommer framtiden och friheten fortare. När du tvingar dig själv att tänka om och lära nytt så blir skillnaden mellan nu och framtiden svagare.  Känslan av att vi som lever sparsamt med både tid och pengar skjuter något på framtiden blir inte tydligt.

 

 

Ord är fint, men hur omsätter vi detta i praktiken?

Vårt första mål var att skapa ett enklare mer fokuserat liv. Vi är en bit på väg genom att leva sparsamt och minimalistiskt.

Vi kan bli ännu bättre på att göra mesta möjliga av vår situation med små medel.

Efter att ha vridit och vänt på oss så har vi hittat ett mycket intressant mål helt i linje med tankarna ovan. Ett sabbatsår i södra delen av Europa inte allt för lång bort i tiden då det inte behövs. Ungefär så här tänker vi:

  • Vår tanke är att försöka få tjänstledigt.
  • Hyra ut vår lägenhet.
  • Låta barnen gå i landets publika skola.
  • Vi ska bo enkelt och leva sparsamt, målet är att leva något billigare än här i Sverige.
  • Vi räknar med att ta av vårt sparkapital. Med 50% sparkvot så betyder det att vårt mål i princip är möjligt att nå inom ett år om vi började från noll nu.
  • Vi kan tänka oss att arbeta i viss omfattning.

Vi har ett ungefärligt tidsspann som bestäms av att vi skulle vilja att äldsta tjejen inte börjat gymnasiet men att yngsta skulle börjat skolan. Det placerar oss tre till fyra år bort i tiden.

Troligast är Spanien eller Portugal, men även Italien eller Grekland är fullt tänkbara alternativ. EU och Medelhavet är givet denna gång. Om vi gör om sabbatsåret senare så kan vi nog sträcka oss längre bort.

Vi måste jobba vidare lite med detta men om vi väljer att gå vidare så blir inte detta en övning i att spara och bränna pengar. Det blir bland annat en övning i att lära sig var vi ska bo, hur vi bor billigt, bygga nätverk på platsen och att hitta billiga och bra transportsätt in och ut ur landet såväl som på plats. Målet ska vara att barnen blir fullt integrerade i samhället under året.

Ekonomiskt ska vi se vad vi kan göra för att optimera försäkringskassans utbetalningar. I övrigt kommer vi utgå från att det som duger för lokalbefolkningen duger för oss och vi kommer därför försöka hyra relativt ordinarie boende och inte teckna mer än nödvändiga försäkringar. Vi kommer fortsätta vårt liv i sparsamhet.

Jag kommer naturligtvis skriva mer om detta och kommer gärna i kontakt med de som gjort en liknande resa till Medelhavet med familj.

Varför mindre är mer och varför det finns mer än mindre

På något vis så rann bägaren över där i 2013. Vår familj är stor, vi bodde stort, vi hade flera bilar, husvagn och jobbade heltid både jag och min sambo.

Tiden räckte inte till och jag kände mig rätt pressad. Så mitt i allt hittade jag några bloggar som pratade om minimalism och ökad livskvalité. Mycket klokt fanns att läsa där, men samtidigt var en del snudd på rituellt. Det var inte ett liv som beskrevs, utan snarare ritualer.

I takt med att jag läste mer om minimalism så dök det också upp en del bloggar som handlade om ekonomi och sparande, främst var det människor som försökte skapa ekonomiskt oberoende för att slippa ifrån tråkiga jobb och ohållbara livssituationer.

Jag läste och det visade sig att om man kombinerar sparande, enkelhet/minimalism och väldigt låga utgifter så kan man åstadkomma mycket mer i livet än vad jag förstått. Det hade aldrig funnits någon i min närhet som levt så och därför fanns det inget modell att följa.  Men ett annat liv började, ett liv där mindre är mer.

Många faktorer samverkade där i 2013. Jag hade ledsnat rejält på mitt jobb, vi hade pendlat oss feta och trötta, det stora huset sög energi och pengarna bara rusade iväg. Min sambo och jag började trevande försöka hitta olika sätt att leva enklare. Vi ville  fokusera livet mer genom att göra mindre men få mer utav det vi gjorde.

 

 

Nu är jag – eller snarare vi –  något halvår in i vår resa (det här inlägget skrevs under 2014 men jag har kompletterat med dagsaktuell info längst ned i inlägget) och har konstaterat att det finns rätt mycket kul och tänkvärt inom den idésfär av minimalister och sparare/investerar jag började läsa 2013. I korthet så ser den modell vi tagit till oss ut så här:

  • Sikta på att spara mycket. Mycket i dessa sammanhang är i storleksordningen 50% eller mer av din inkomst efter skatt.
  • Gör det mesta av det som erbjuds. Lär dig vilket fantastiskt liv det finns utan, eller med lite konsumtion. Du behöver göra stora förändringar, mycket större än de som normalt följer med råd kring sparande. För de flesta av oss är förändringarna så stora att vi gradvis måste jobba oss fram till en ny kostnadsnivå. Det är en utbildning i livet att komma dit.
  • Investera de sparade pengarna klokt och lär dig möjligheterna med investeringar på exempelvis börsen. Vi strävar efter en långsam uppbyggnad av kapital, inte någon form av spekulation.

Lyckas du få snurr på samtliga delar ovan så ändrar livet snabbt karaktär, det har vi redan sett. I grunden så handlar det om att ändra tre saker samtidigt som samverkar på ett gynnsamt sätt. Lev enklare och spara, se till att aktivt få ut mer av livet utanför konsumtion och förvalta dina pengar väl.

Resultatet kommer snabbt. Om du kan spara 50% av din inkomst så kan du jobba ett år och vara ledig ett! För många som är i en liknande situation som vi var i 2013 så låter det osannolikt. Men mindre är mer!

Tillägg 2016-11-21: Då 2014 var jag lite nykär och tänd på vår idé. Men vi hade gjort rätt mycket hårt jobb så vi var inte bara i en tankebubbla. Vi hade slitit rätt hårt för att downsiza vårt liv. Sålt och kastat massor. Flyttat. Vi hade skolat in barn på nya skolor.

Var står vi då med lite perspektiv? Det nya har blivit vardag. Vi har vant oss vid att leva helt annorlunda än tidigare. Några exempel: Jag har ett par vanliga byxor som jag kan ha på jobbet och ett par friluftsbyxor. Min sambo tror jag knappt köpt kläder i år. Barnen har i princip inte deltagit i någon betald aktivitet alls.

Vi lever rätt enkelt och börjar märka att vi har rejält mycket mer tid. Nackdelen är att vi inte fyller tiden lätt. Det här är i princip det motsatta läget mot vad vi var i förut. Förut gick livet av sig själv. Samtidigt som pengarna sprutade ut fylldes kalender med än det ena än det andra. Hade vi inget för oss så kom vi ut ändå genom att vi åkte någonstans. Tjudra barnen i bilen och så iväg! 

Det här kan lätt misstolkas som att vi inte gör något. Det är fel. Alla vi gör alltid något, åtminstone andas, annars är vi döda. Jag har ju exempelvis skrivit snart 400 inlägg på bloggen och tycker fortfarande det är väldigt kul. Men vi kommer inte ut! Och frågan börjar allt mer bli hur vi styr våra liv och nyttjar vår tid vilket jag skrev om rätt nyligen i Toppkänning.

Själv har jag känt mig piggare och mindre stressad de senaste 6 månaderna än på länge. Med fyra barn där den minsta inte är fem år ännu så är fortfarande livet begränsat, men inte nödvändigtvis lika stressigt.

En intressant del i det här är att våra könsroller hemma förstärkts och att framförallt mitt liv blivit mycket enklare. Varför det blivit så är jag lite osäker på, men att jag tillbringar mycket tid framför datorn är en aspekt.

Bo i lägenhet är en av de förändringar jag kanske funderat på mest. Där är jag väldigt splittrad i min inställning. Men det kanske får bli ett eget inlägg.

Fight Club och minimalism

Tyler Durden: The things you own end up owning you.

Det finns en tråd på Flashback som heter Minimalistisk livsstil – länk kommer i slutet på inlägget – där filmen Fight Club nämns om och om igen. Många gillar filmen som inspirationskälla. Den tydliggör konflikten mellan ett fritt liv eller ett liv där vi är slavar åt våra prylar. 

Det var länge sedan jag såg filmen och jag hade själv inget minne av att Fight Club och minimalism hängde speciellt hårt samman så … Jag fixade en kopia och såg filmen.

Nu förstår jag Flashbacks intresse för filmen och kopplingen till minimalism. Tyler Durden – spelad av Brad Pitt – har förklarat krig mot det mesta i vår konsumistiska värld. Filmen är från 1990-talet men har inte tappat i relevans, snarare tvärt om!

Tyler Durden: Man, I see in fight club the strongest and smartest men who’ve ever lived. I see all this potential, and I see squandering. God damn it, an entire generation pumping gas, waiting tables; slaves with white collars. Advertising has us chasing cars and clothes, working jobs we hate so we can buy shit we don’t need. We’re the middle children of history, man. No purpose or place. We have no Great War. No Great Depression. Our Great War’s a spiritual war… our Great Depression is our lives. We’ve all been raised on television to believe that one day we’d all be millionaires, and movie gods, and rock stars. But we won’t. And we’re slowly learning that fact. And we’re very, very pissed off.

Det finns flera tolkningar av Fight Club och jag tänker inte göra någon egen utan snarare gör jag mina egna reflektioner.

  • Fight Clubs och det skabbiga huset. Jag har själv varit – och är fortfarande – ett offer för fjolligheten i ständig strävan efter högre komfort och högre standard. Väl fast i den här typen av livsmönster så är det väldigt svår att bryta beteende och tankebanor. Den nya komfort eller konsumtionsnivån vi uppnår när vi kan spendera mer pengar blir snabbt den nya referensen i det som kallas livsstilsinflation.  För egen del så har jag noterat att behovet av bättre, mer och finare är mycket kopplat till behovet av att belöna mig. Ju mer mitt liv avviker från det liv jag vill leva, ju viktigare blir belöning i form av bekvämlighet och konsumtion. 
  • Attityden till livet ger frihet, det är inte passiv inkomst som är lösningen. Som jag varit inne på tidigare så tror jag jakten på frihet är mångfacetterad och mångt mycket större än samlandet av pengar på hög.  
  • Det är märkligt att ett samhälle som vilar så mycket på frihetsbegreppet, som USAs gör, är det som är mest orienterat mot konsumtion med all den begränsning det innebär.
  • Gud vad det är skabbigt att röka hela tiden. Inte speciellt minimalistiskt. Rebelliskt?

 

 

Jag försöker leva enligt tesen; lär dig skit i allt som har med konumtion och bekvämlighet att göra! Om jag skiter i helgresan till fjällen så kan jag skita i att ha fin bil. Då kan jag skita i att jobba över. Då hinner jag cykla till och från jobbet vilket ger mig vardagsmotion. Då kan jag skita i att träna.  

Livsstilsinflation går även att bryta med hjälp av meditation. Det är en välkänd effekt kopplat till meditation som är väldigt tydlig hos exempelvis tibetanska munkar. Jag har för mig att det till och med går att mäta responsen i våra belöningscentra i hjärnan och se att de som mediterar reagerar vid betydligt lägre stimuli än de som inte mediterar. Men jag hittar ingen referens just nu. 

 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur dålig jag är på att leva i nuet. Jag har största timbanken av alla på jobbet. Massor av föräldraledigt att ta ut. Inte nu, jag ska bara …

Flashback-tråden är riktigt läsvärd och lång. Du hittar den här.

Uppdatering 2016-11-19: Minimalism är en av de mest intressanta idéer jag stött på i mitt liv. Den kommer i lite olika former. Några minimalister är väldigt fokuserade på prylar. Att rensa och kasta. Andra är mer stilistiska/estetiska och strävar mycket efter enkelhet och ordning visuellt. Och så finns det Taylor Durden varianten som väldigt mycket fokuserar på att kapa alla bindningar och begränsningar vi har till saker och sociala normer. Vill du läsa mer så tycker jag du ska börja här: 

Vad har du gjort för sista gången?

Att förenkla sitt liv handlar till stora delar om att inse och acceptera vissa, ibland svårsmälta, fakta och sedan göra något baserat på det. För oss finns det två grundläggande sanningar som varit bärande i vår förändring, nämligen att vi inte kan:

  • göra allt samtidigt, eller
  • hindra tidens gång.

Fast det är inte alltid så vi tänker. I praktiken blir det lite mer ”allt har sin tid” och när en fas är passerad så har vi upptäckt att vi mår vi bra av att gå vidare, lägga historien bakom oss och rensa ut det gamla. Mentalt så väl som fysiskt. Det är det som gör att vi, som så många andra, uppfattar minimalism och ”decluttering” så befriande.

Tyvärr är inte acceptansen av de två punkterna i inledning utan konsekvens. När vi gör val att gå vidare eller tiden går så betyder det att vi någon gång gör något för sista gången. Det är faktiskt ganska skrämmande, oroande och lite sorgligt. Att tänka på att vi kanske har bott vår sista natt i vårt fina hus, berättat sista godnattsagan för våra barn, eller att vi kysst vår fru eller pojkvän för sista gången är inget som piggar upp.

Vad har du gjort för sista gången som du trots allt vill göra igen?

Ibland kommer slutet på något chockartat. Vi hinner aldrig bestämma något utan ställs inför fullbordat faktum. Som när någon dör, vi blir uppsagda från jobbet eller flyttar. Det kan bli så tydligt att vi gjort vissa saker för sista gången att det blir traumatiskt. Men steget blir taget, förändringen sker! Lite som när någon annan drar av ens plåster.

Men allt är inte traumatiskt. ”Sista gången” händer oss ofta i vardagen utan att vi reflekterar speciellt mycket över det. Ofta bestämmer vi oss inte ens för att sluta med något medvetet, utan det bara sker. Tiden och vardagen fattar besluten åt oss. Men i många fall vill vi ofta ändå kämpa emot lite.  Obstruera mot beslutet. Därför blir golfklubborna kvar i förrådet till vi dör. Cykeln från den enda Vätternrundan vi cyklat likaså. Beslutet att vi använda prylarna för sista gången har fattats, men det blir inte påtagligt när prylarna är kvar.

 

 

Så här långt kan du nog dra slutsatsen att jag tycker att ”gå vidare” och släppa det förgångna är något bra. Att du ska kasta och sälja skit du dragit på dig genom åren. Men riktigt så enkelt är det inte riktigt. Det är insikten om att vi inte kan göra allting samtidigt och att tiden går som betyder något. För med insikten kommer det aktiva valet. Det kan nämligen vara så att vi inte ska rusa vidare jämt! Vi kanske ska värna och nyttja det vi har!