Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Leva som fri (sida 1 av 2)

Lämnat nycklarna till lägenheten – En bostad mindre, rätt mycket pengar mer

I torsdags i förra veckan var jag uppe och flyttstädade lägenheten i Linköping. Det blev en nätt arbetsdag som började här hemma i sängen när klockan ringde, vid 06:00, och slutade i samma säng 02:45. Tydligen klarar jag inte ett jobbdygn något vidare längre, utan var rätt lugn och lätthanterlig på fredagen.

Så igår var vi uppe med nycklar och fullmakt till mäklaren. I morgon torsdag avslutas själva affären, men vi kan inte vara på plats då Cathlyn har tenta i en kurs hon läser.

Vi hade hoppats på ett avslut i vår lägenhetsförsäljning i juni – första visningen hade vi i slutet på mars – eller kanske mer realistiskt juli, men det hela har dragit ut på tiden. Vi kom inte i mål innan sommaren, som vi hoppades, utan vägen till försäljning gick via ny mäklare, sänkt pris, renovering av nästan tre rum, styling och möbler via stylist och ett nytt försök på Hemnet nu när skolorna började i augusti.

 

 

Trots att det gick trögt fick vi lägenheten såld tillslut. Merkostnaderna (styling, renovering, annat mäklararvode och extra hyror) blev nog i storleksordningen 60 000 – 70 000 kronor tyvärr. Men vi fick vårt lägstapris för lägenheten så vi är på det hela taget nöjda.

I helgen är det alltså möjligt för oss att summera hur allt fallit ut i vår förändring, vilket jag kommer göra.

Nu ska pengarna som blir över när lånen är betalda föras över till börsen i någon form.

Det finns skäl att återkomma här på bloggen om såväl slutsummering som strategin vi valt för förvaltning och kapitalbuffert.

Statusuppdatering – Ryktet om min död …

Hej vänner!

Ni ser och hör inte så mycket från mig just nu och det har sina randiga skäl och rutiga orsaker. Här på vår lilla gård, i våra liv, har nämligen en ganska behaglig vardag infunnit sig. En vardag med rätt mycket att göra. Jag tänkte berätta lite om vad som händer här och besvara några frågor, från Dacke, som kommit i kommentarsfältet på ett tidigare inlägg. Vi börjar med frågorna:

Hur har det gått med försäljningen av lägenheten i Linköping? Och hur går det med träningen för din del? Hur mycket har er kost påverkats av flytten och har ni märkt någon hälsoskilnad ännu?

Lägenheten är såld och kontraktet är skrivet. Vi fick ungefär i mitten av intervallet vi tänkt oss, så det blev ingen magisk affär och öppning till ett helt annat liv i ekonomiskt överflöd, men det blev inte heller någon buklandning. Tillträdet sker nu i oktober och då räknar jag med att komma tillbaka kring hur vi kommer jobba med pengarna som frigörs och hur vi kommer förvalta kapitalet.

Jag tränar lite. För lite. Men jag är samtidigt inte speciellt stressad över det. I det här livet jagar jag inte något på samma sätt som tidigare. Det liv vi lever och det vi gör är rätt belönande så det finns inga stora hål att fylla längre. Men jag vill komma igång mer, främst med cyklingen, nu.

Först hade vi sommar och då hade vi annat fokus. Sedan har vi haft skolstart för fem av sex här i familjen. Själv pluggar jag 75% just nu, plus att jag läser en kurs på ett amerikanskt universitet som handlar om lycka, så jag vill inte klämma in för mycket, och som sagt är behovet ganska litet. Men, vi ska göra vissa förändringar i vår vardag. Bland annat för att jag ska ge mer tid till träningen men också för att vi vill ha lite större skillnad mellan vardag och helg än vi har nu. Något av de kommande poddavsnitten – i närtid – kommer handla om vad jag lärt mig kring att styra sin egen tid som fri. Då kommer jag utveckla mina tankar mer.

Vi äter ju mycket egen mat och i någon form äter vi bättre nu än tidigare. Jag säger ”i någon form” för vi har ju inte avsiktligt ändrat meny helt och hållet, men inslaget av grönsaker är mycket större än tidigare och inslaget av egenodlad mat likaså. Vi har två upplevelser, både min sambo och jag, som relaterar till hälsa. Den första är att barnen är gladare. Eller så träffar vi dem när de är gladare och mindre trötta, i sammanhang som ger färre konflikter. Den andra förändringen är att energinivåerna är mycket högre. Nu kan jag vara trött, men ha energi, om ni förstår vad jag menar. Alltså sömnig utan att vara slut. Tidigare var ju livet ofta så att vi var utslitna långt innan vi var sömniga.

Den största förändringen i mitt liv är trots allt i huvudet. Livet här är ganska enkelt, även om vi har en hel del att stå i. Det gör också att skrivandet har blivit annorlunda för mig. Jag har historiskt skrivit här för att jag behöver det för min egen skull. Det har varit ett sätt att reflektera över livet, mig själv och mina tankar. Det har hjälpt mig att förstå mig själv bättre. Efter hand har jag flyttat fokus i mitt skrivande, bloggande, poddande och vloggande, till att se det som en sysselsättning. Något jag gör som skapar värde i mitt liv, men som inte är någon form av terapi.

 

 

Just nu trivs jag väldigt bra som student, vilket förvånar mig lite. Tidigare ville jag inte ha så mycket input, jag ville få ut saker jag hade inom mig. Nu är jag mycket mer nyfiken och njuter av att få läsa och studera. Det här påverkar naturligtvis frekvensen jag postar inlägg med. Jag läser hellre än skriver just nu, helt enkelt, och det jag lär mig är fascinerande.

Senaste veckorna har jag varit mycket på resande fot. Först på Mittuniversitetet i Östersund för två dar med mycket intressanta föreläsningar. Förra helgen var jag först på besök hos brorsan och sedan firade jag min mors födelsedag. Nu, kommande helg, drar jag till Italien med mina två äldsta barn, mina döttrar. Vi ska till Bergamo och njuta av sensommaren och miljön. Lära oss lite om katolska kyrkan och försöka gå på någon gudstjänst. Och så ska vi ägna åt oss ätande och pratande naturligtvis. Vi är hemma i början på nästa vecka. Det är en helt annan upplevelse att resa när man inte är stressad och sliten. När tiden och orken finns. Samtidigt har, inte minst Östersundsresan, varit väldigt belönande och tillfört massor av energi och tankar.

I går kväll hade vi läxstund här hemma och jag var tidigare under dagen borta en sväng med Leo hos en kompis i granngården. Som jag var inne på tidigare så har relationen till barnen verkligen förändras i och med vår ledighet.

Idag postar jag ett inlägg om lycka på podden. Missa inte det! I Italien kommer jag jobba med uppföljaren till det avsnittet som kommer handla om stoicism. Eventuellt blir det ytterligare något avsnitt kring min egen känsla av lycka här i friheten. I pipen finns även avsnitt om hur jag ser på min tid, och hur jag valt att styra den som fri.

Läs och lyssna på Patreon!

Har ni frågor, synpunkter eller allmänt vill heja på, så gör ni det i kommentarsfältet!

Faran i att inte säga jag – Tankar kring svensk politik och fortsättning på ”Att bidra till samhället …”

Jag pratar om hur vi ska kunna bli friare. Men jag försöker använda ett jag-budskap. Egentligen pratar jag om hur du ska kunna bli friare. Många reagerar på det. Av minst två anledningar:

Modern samhällsbyggnad pratar gärna om hur vi alla ska kunna få det bättre. Vi jobbar mot ett gemensamt mål. Lagarbete gör saker möjligt som inte går att göra annars. Kollektiva lösningar är effektiva och billiga.

Men det finns uppenbara problem med det vi gör när vi ”bygger ett samhälle”. Mycket pekar exempelvis på att vi idag jobbar mer för att samhällsorganismen ska överleva än vi historiskt har arbetat för vår individuella överlevnad! Självhushållande bönder på 1800-talet säkrade sin överlevnad på färre arbetstimmar än dagens industriarbetare!

Samtidigt ökar belastningen på oss själva – vi äter mer antidepressiva mediciner än någonsin – och miljön.

Vår samhällsbyggnad har alla egenskaper ett ekorrhjul har!

Men det är individen som är intressant här. När andra människor vill att vi ska delta i samhällsuppbyggnaden så utgår de ifrån att vi har gemensamma intressen. Kanske till och med ganska långtgående gemensamma intressen. Men det är inte självklart. Omvänt, när jag kommer med mitt jag-budskap så börjar ofta människor prata om andra människor. Ofta har de vi ska prata om istället för oss själva inte ens något namn. De heter de sjuka, ensamstående eller svaga.

Missförstå mig rätt. Det här handlar inte om att skita i allt och alla. Det här handlar om att förstå att jag är en individ med unika behov, tankar och önskningar. Det vi ser i samhället, alla de förebilder och mönster som finns kring skola, karriär, parrelationer, konsumtion, barnuppfostran och behov är inte nödvändigtvis något som du behöver ta till dig. Inte heller behöver du försöka få med dig andra i dina val, eller motivera för dem varför du väljer annorlunda.

Du har ett ansvar att skapa och forma ditt liv och andra måste ge dig möjligheten!

 

 

Sidospår – Är kollektiva lösningar verkligen effektivare?

Jag var egentligen klar med dagens inlägg. Men det är helg och jag brukar unna mig friheten att skriva lite längre inlägg, så jag hakar på med lite fler tankar. Jag läser nämligen en bok som heter ”Education Unchainded” av en svensk som heter Erik Lidström (ISBN-978-1-4758-2244-1). Där hävdar Erik att grundläggande utbildning inte är något som är speciellt svårt att få till. Privata skolor med outbildade lärare i Afrika lär barnen att läsa, skriva och räkna utan större problem. Vi har dessutom skjutit iväg gränsen då vi börjar kallar barn för vuxna så långt att vi snarare förvarar dem i skolan än förbereder dem för livet. Skolan har blivit en spelplan för alla samhällsbyggnad alla politiker någonsin kunnat tänka sig. Såväl på vänster som högersidan! I processen har den moderna svenska skolan blivit ett monster! Jag är inte så negativ till helheten, men effektiviteten kan på goda grunder verkligen ifrågasättas.

Att bidra till samhället är att betala skatt – Vi som köper tid för våra pengar bidrar därför inte till samhället!

Det är lika bra att göra upp med den här frågan en gång för alla! Ska man få ställa sig utanför samhället som jag och min sambo gjort? Att använda sina pengar till att köpa tid som in sin tur får till följd att vi inte betalar skatt?

Ska det vara möjligt att avstå från att bidra till samhället så här godtyckligt?

Det här är en fråga som resulterar i en diskussion som lätt går att förirra sig i genom att prata kring faktiska exempel och hypotetiska diskussioner. Det är att börja i fel ände!

Vi tangerar nämligen grundläggande demokratiska värderingar i den här frågeställningen så vi måste börja med principdiskussioner.  Det gör mig ont att så många i vårt samhälle verkar vara så okunniga om de principiella skälen till varför vi ska få konsumera tid för våra pengar.

Min rätt till fria val – exempelvis kring arbetstid och utbildning – är inte underställd statens och samhällets behov!

Håller du inte med om detta så har vi problem. Stora problem! För det här handlar om principer. Det här handlar om vår rätt att välja utbildning och arbete. Arbetsomfattning och plats att bo. Om vår rätt att välja om vi ska ha barn och hur många. Det är samma fundamentala principer som gör att vi inte tvångssteriliserar människor vi inte vill se fortplanta sig eller aborterar foster där vi kan misstänka att de inte blir fullt arbetsföra. Humanism, människovärde och demokrati möts här. Vi mäter inte människor relativt dess värde att betala skatt – deras industriella produktionskapacitet! Vi tvingar dem inte i samhällets tjänst!

Nej, kom inte med något skitsnack om att jag kan bli sjuk och då ”säkert tycker samhället är värt att ha”. Jag har sparat pengar för att leva utan att jobba. Det är precis samma sak den gör som jobbar halvtid eller är föräldraledig gör. Det är bara att spar och uttagsformerna ser lite annorlunda ut! Och jag bidrar på så många sätt till samhället som du verkar bortse från om kör sjukvårdskortet redan nu. (Vi återkommer till hur lite senare).

Att säga att jag ska beakta mitt framtida vårdbehov eller statens behov av att finansiera järnvägsuppbyggnad i mina val är i princip detsamma som att säga att vi ska ha en vårdapparat som väger inbetald skatt mot vårdbehovet!

Självklart ska vi inte ha det så i Sverige! Det är så långt ifrån det svenska samhällets mest grundläggande värderingar vi kan komma! Men människor ställer ändå frågan som det vore den naturligaste sak i världen!?

De, utan att reflektera, kliver in i den klassiska uppgiften att styra folket för allas bästa! Det finns många kända namn i den skaran, men få vi vill ha på vår skärgårdsfest.

Känner ni till begreppet Gnurglor?

Gnurglan var bara ett av de många fantasidjur som Al Capp hittade på för sin serie ”Knallhatten”. Oftast var syftet att i satirisk form spegla någon del av samhället. För gnurglornas del handlar det om att dessa djur förökar sig asexuellt och snabbt, alltid är glada att stå till tjänst för människor, som underhållning och till och med som mat, och att de smakar jättegott när de är tillredda. De har inget skelett så inga delar av djuret går till spillo, ögonen blir perfekta som hängselknappar och morrhåren passar utmärkt som tandpetare. Med gnurglor i hela samhället, skulle ingen behöva arbeta mer. På det viset skulle gnurglorna, i satirisk form, bli slutet för underhållningsbranschen och livsmedelsmarknaden och därmed för kapitalismen och samhällsutvecklingen som helhet.

(https://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Gnurglorna)

Allt som liknar och fungerar som gnurglor – i vårt samhälle är det fräst utdelningsmaskiner/eget kapital samt  självhushåll/småjordbruk som ligger nära – avskys av de som anser att vi är födda för att tjäna. Att vara en kugge i maskineriet. I ett samhälle där vi är födda för staten, kungen, kapitalets eller övermaktens skull så råder arbetsplikt; utbildning sker inom de områden som krävs för maktens skull och individer måste ju naturligtvis bosätta sig där det passar de som styr.

Det här är bland annat ett av skälen till att kommunistiska regimer i alla tider haft som sin högsta prioritet att avskaffa småjordbruk! Om så miljoner människor ska svälta ihjäl i processen ska alla göras till trälar!

Fan, hålla på med sitt eget och vara allmänt svårstyrd när man ska tjäna staten!

Att de här grundläggande principerna och mekanismerna inte står uppenbara för fler är skrämmande!

Grundläggande värderingar ger som konsekvens att vi har ett fritt val vad gäller deltagandet i samhället!

Tyvärr stannar vi oftast inte här i diskussionen. De vi möter duckar för principerna vilket skrämmer ännu mer. Med rimliga krav på slutledning och logik hamnar vi nämligen snabbt tillbaka till principerna ovan.

Ta det här exemplet:

  • Jobba heltid är ok.
  • Jobba halvtid är ok.
  • Inte jobba alls är fel.

Det hänger inte samman. Den som vill diskutera frågan om hur mycket vi ska jobba för samhället måste göra det utifrån någon logik, där halvtidsarbete, studieledighet och föräldraledighet måste vägas in. Det går inte godtyckligt välja det man gillar eller ogillar.

Exemplet ger att 1) det är bra att jobba heltid, hälften så bra att jobba halvtid och uselt att inte jobba alls.

Eller så 2) varje person som själv står för sin försörjning står fritt att välja arbetstid efter eget huvud.

Utan godtycke, utan att i stället använda sund logik så återförs frågan direkt till grundprinciperna ovan

Både svar 1) och 2) är möjliga men det är 2) som är del i vår värdegrund i Sverige.

Det här är alltså ingen svår fråga om de vi pratar med anser att samhället ska följa principer och logik.

Men oftast är det inte så där jag ser att frågan diskuteras. Det är konsekvensen av att vi inte för en diskussion. Jag har svårt att tro att det bottnar i något annat än att många redan bestämt sig för att man ska betala skatt och om man inte gör det är man smitare!

Egentligen tycker jag principdiskussionen ovan svarar på alla frågor för den som ger den lite tid.

Men jag ska trots det beröra två frågor som kommer upp. Först ut är frågan som handlar om att alla inte kan göra som vi. Den andra handlar om att jag egentligen inte köper tid för mina pengar, utan lever på avkastning på kapital, det vill säga någon annans arbete.

Men om alla gör som ni – Vi måste trots allt ha skatteintäkter

Alla kan inte sluta arbeta, det fungerar inte. Det är vi överens om. Historiskt har det här aldrig varit ett problem. För jobbar man inte så svälter man ihjäl. Och de flesta av oss undviker gärna det.

Det gör att det inte finns något grundläggande problem för samhället att fixa här! Vi hamnar naturligt i en situation där vi försöker överleva, samverka och skapa strukturer som underlättar våra liv.

Det behövs ingen stat för att upprätthålla individens överlevnadsinstinkt!

Så att säga att vi har ett ansvar gentemot andra är egentligen ett argument för att vi har ett ansvar att upprätthålla just den nu rådande samhällsstrukturen. Det är ett argument för att vi har ett ansvar för att bidra till att vi kan fortsätta mala ned berg och pumpa olja. Det är ett argument för att vi ska ge bort allt mer av våra barns uppfostran till samhället och ställa oss själva i lokaler utan fönster, för att producera.

Men jag ställer ju inte upp på det samhället. Så mitt avståndstagande är ju inte ett misstag eller ett sätt att smita. Jag har agerat på de stimuli och belöningssystem som finns. Jag jobbar gärna igen. Den som anser att det är viktigt bör rimligen verka för att jag återgår till arbetslivet genom ett erbjudande. Inte genom tvång.

Men det är ingen brådska med det. Min mening är att jag bidrar till samhället om en bredare måttstock används. Här är exempel på mina bidrag:

  • Mitt skrivande.
  • Fyra barn.
  • Självhushåll i ett område där jag bevarar kulturhistoriska värden.
  • Den konsumtion jag trots allt gör.
  • Vår familjs deltagande i lokalsamhället.
  • Mitt sätt att tillhandahålla kapital på kapitalmarknaderna.

Det är ju mitt liv som innehåller inslag av hållbarhet. Det är ju snarare hos mig man bör söka nya mallar än att tvinga mig in i ett system som framstår som allt mer absurt.

Mitt val att avstå att jobba bort allt tid i livet och försaka exempelvis barnen och att säga nej till kontorslandskap utan fönster som borde vara modellen. Inte paniken för att nedmalningen av berg inte kan fortsätta.

Hur kan det ha blivit så att det är mer moraliskt rätt att byta bil och flyga till Thailand än det är att vara hemma med barnen och laga sin egen mat? (Nu menar många säkert att jag tog i. Att solidaritet och gemensamt ansvar knappast handlar om det. Det är rätt. Logiskt så bör vi naturligtvis även debattera andra konsumtionsbegränsningar om vi pratar om att begränsa rätten till att köpa tid. Det innebär att antalet arbetstillfällen minskar och att alla då inte kan bidra till samhället. För mig understryker det här hur skruvat samhällssystem vi har idag).

 

 

Så ja, vi måste ha skatteintäkter. Vi måste ha barn och säkra nästa generation. Vi måste ha ett liv. Vi måste ha människor som skriver och debatterar. De som håller vårt landskap öppet och någon som producerar de ekologiska äggen du gärna köper. Om all min skatt jag redan betalt och alla mina bidrag till samhället inom andra områden inte är något värda så är vi tillbaka till inledningens principdiskussion. Då ser du inte mig som en människa utan ett produktionsredskap. En kugge med ringa värde vars uppdrag är att ställa in sig i ledet och arbeta.

Jag bidrar till samhället lika mycket som alla andra! Det ni vill tvinga på mig i form av jobb och skatt handlar om att ni vi säkra nuvarande samhällsordning. Inget mer, inget mindre.

Att ifrågasätta det måste vara min demokratiska rättighet!

Men du lever ju på avkastning på ditt kapital – Du är ju i själva verket parasit!

Nu kommer vi till den sista argumentet som ibland förekommer. Det är kopplat till själva upplägget som möjliggör att jag inte jobba. Det faktum att jag inte bara lever av mitt sparade kapital utan faktiskt förvaltar det också. Om vi köper hela argumentationen ovan så kan vi alltså fortfarande ha invändningen mot just mig och mitt upplägg baserat på det faktum att jag nyttjar möjligheten att investera kapital och leva på avkastningen. Det gör att jag dels 1) sällar mig till kapitalisternas skara samtidigt som jag 2) nyttjar det samhällssystem som jag nyss tog avstånd från.

Vi börjar med den första delen. Jag sparar och förvaltar kapital. Ja! Det är precis det vi gör när vi betalar skatt för att sedan vara föräldralediga; när vi betalar skatt och senare i livet tar ut det i form av pension eller när vi betalar skatt och sedan tar ut den i form av bidrag från vår sjukförsäkring.

Inte minst vissa högljudda individer på vänsterkanten försöker trolla bort korten genom att få samhällssystemet att framstå som något som fungerar fundamentalt annorlunda än livet i övrigt. Som något gott och vackert till skillnad från kapitalets smutsighet!

Men det finns ingen principiell skillnad i mitt sparande och mitt upplägg jämfört med det som gäller för pensionärer och föräldralediga. Den enda skillnaden är att jag baserar mitt liv på privat sparande medan mycket av det vi ser i det svenska samhället baseras på kollektiva lösningar.

Aktien vet inte om den ägs av en AP-fond. Bron vet inte om pengarna som finansierade den är lånade av staten eller av mig.

Jag har av det här skälet svårt att bemöta argumentationen, för jag tror frågan främst handlar om min privata äganderätt och då kopplar den till den principiella diskussionen i inledningen. Jag ser det helt naturligt att jag ska få äga och vårda tillgångar i privat regi.

Del 2, den som handlar om att jag dels ifrågasätter samhället samtidigt som jag nyttjar det, är mer principiellt intressant. Som jag var inne på så ser jag inte att samhället skulle krascha om alla växlade ner, men det skulle ändra förutsättningarna kring min kapitalförvaltning.

Är det ett problem?

För mig är det här en logisk konsekvens!

Om du gör dig friare så blir du mindre beroende av mig och mitt kapital. Allt hänger samman. Frihet handlar om att inte tjäna andra herrar mer än nödvändigt. Om du gör som jag så minskar det behovet. Vi får andra jämviktspunkter och andra lösningar.

 

 

Att styrkeförhållandet mellan dig och din omgivning förskjuts till din fördel är inget jag tänker förhindra. Jag vill understödja det! Men lösningen sitter hos dig! Det är du som tar din frihet, inte jag som ger den!

Den som anser att vi ska styra all konsumtion, även vår rätt till Thailand och nya bilar som vi var inne på inledningsvis, har problemet att vi får en ny jämviktspunkt om vi inte kör på som nu. Vi berörde det ovan. Så vi delar det problemet.

Du får avgöra vem som har mest principiella problem. Jag som söker nya jämviktspunkter i samhället eller de som anser att vi måste köra på som nu för att säkra samhället som vi känner, men samtidigt begränsa konsumtion.

Jag har tidigare varit inne på var frihetsrörelsen hör hemma ideologiskt

Det är dags att runda av! I ett vidare begrepp så pratar vi politik här. Jag var inledningsvis naiv nog att tro att mina tankar och mitt synsätt på livet skulle ligga nära den gröna vänsterns och blev förvånad när jag insåg att många vänsterdebattörer såg den rörelse, där jag är en del, som stora satan.

Nu förstår jag bättre varför. Mina tankar, och hela rörelsen där vi utifrån egna initiativ skapar egna lösningar, ligger mycket närmare anarkismen än socialismen. Den klassiska hippierörelsen var, trots att vi kanske tror det idag, inte alls populär i mer ideologiska vänsterkretsar, av samma skäl.

Min ideologi säger att vi ska ha en modernt samhälle där vårt kollektiva ansvar är stort. Jag är inte för en nattväktarstat. Men det ska ske i ett sammanhang där vi har starka och välmående individer. I ett hållbart samhälle. Där jag kan välja enkelhet.

Arbetstvång känns liksom lite överspelat!

Betala, annars bidrar inte det här inlägget till samhället!

Gillar du att läsa här? Tyvärr bidrar inte jag till samhället, enligt många, om du inte betalar för det här! Då blir det en jävla skillnad!

Du kan stödja mig genom att donera ett engångsbelopp via Swish på 0761-040603 eller genom att bli en regelbunden stödjare av bloggen och podden genom blogglösningen Patreon.

Där skänker du valfritt belopp – dock minst en dollar per podd om du vill lyssna på den – för att se och höra mig mer.

Bli stödjare på Patreon!

Om det fullständigt knäcker dina principer att betala 8 kronor får något samtidigt som du tycker att det är min uppgift att betala skatt så är du förlorad och jag hoppas att skosnöret går av på finskorna nästa gång du använder dem! Borgarjävel!

Tack för idag!

Podcast: Avsnitt 26 – När livet inte längre handlar om att leva, utan överleva

Dagens avsnitt handlar om hur jag sålde ut min frihet för andra syften och vad det fick för konsekvens. Och så pratar vi om poddens framtid.



Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!



Podcast: Avsnitt 20 – Synpunkter på synpunkter – Oskar i Aftonbladet

Idag pratar jag om de synpunkter som finns på sociala medier kopplat till Oskar Lindberg a.k.a. Fantastiska Farbror Fris medverkan i Aftonbladet.


Länkar

Artikeln i Aftonbladet.

Facbookgruppen Downshifting Sweden

Oskars tråd på Flashback.

Twittertråd.

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Vi gjorde det!

Vi är på plats!

Vi är fria! Åtminstone för en stund!

Idag är efter. Igår var före. Just nu ändrades förutsättningarna i vårt liv.

I går var sista gången jag hämtade på dagis. Snart 13 år med lämna och hämta är över. I går slutade jag och min sambo våra ”vanliga jobb”. Kanske var det sista gången vi jobbade ”som vanliga människor”.

Vi ska vara här i två år är det tänkt. Två år är vår tidshorisont men det kommer beslut på vägen som vi måste förhålla oss till. Med barn och familj så är det rimligt att ha sex månaders framförhållning så årsskiftet 2018/2019 är det nästa tillfälle vi ska fatta något beslut om framtiden igen.

Vi nådde vårt mål efter cirka 4 år! Det känns fantastiskt!

Dit är långt! Härligt långt!

Just nu så överskuggar flyttbestyren allt. Så det tar nog några dagar innan verkligheten sjunker in. Innan vi hittar några rutiner och kan börja leva våra liv i vårt nya sammanhang.

För mig är förändringen mot för några månaders sedan enorm. Jag drev en podd och en blogg på åtminstone halvtid. Jobbade extra som vicevärd i vår bostadsrättsförening, hade fyra barn och ett heltidsjobb. På det lägenhetsförsäljningar, flytt och skolavslutningar och tiden och orken var slut.

Det är inte rätt sätt att leva. Samtidigt som jag tror att det krävs en viss insats för att kunna bli fri. Vi hade inte hamnat här om vi bara strävat efter enklast möjliga liv hela tiden.

Bland det sista jag gjorde i mitt gamla liv var att skicka ut ett mail på jobbet där jag tackade för mig  och önskade att så många som möjligt av mina arbetskamrater skulle följa mig i mitt nya liv på något sätt. Genom att följa bloggen eller något av de sociala medier som vi använder. Ni skulle sätt svaren! Trots att jag bara hann läsa en liten del så sprutade det in svar.

Ingen undrade varför man drar till Småland kan jag säga!

Vi människor är konstiga. Så många fruktar förändring och så många vill ändå ha den. Lite som ”alla vill till himmelen men ingen vill dö” problematiken.

Vet du vad du skulle göra om du kunde form ditt liv mer än du gör idag?

Samlingspost – Ekonomiskt fri, 4%-regeln, fritt eller bundet kapital och mycket mer

Igår kom det några frågor på Twitter kring 4%-regeln och jag tipsade om lite läsbart här vilket ledde till många besökare. Det är lätt att bli hemmablind och tro att alla vet allt. Men så är det ju inte. Det kommer till frihetsivrare till vår gemenskap hela tiden. 

Jag har skrivit och poddat rätt mycket relaterat till ekonomisk frihet ekonomin då, men det är utspritt. Här kommer därför en sammanställning och läs- och lyssnarguide för den som är intresserad. 

 

 

Hur vet vi att pengarna räcker – Fyraprocentsregeln mm

Inläggen jag har länkat till under den här rubriken handlar om hur teori och praktik ser ut när du funderar på om du kan sluta jobba. Det finns ett visst överlapp mellan inläggen men de innehåller också en hel del ny information i sig. 

Är du här för första gången så kan jag rekommendera att du börjar med poddavsnittet innan du läser inläggen. 

Ekonomiskt fri – ekonomiska grunder

Fyraprocents-regeln: Tillräckligt med marginal för att pengarna ska räcka en livstid? Simuleringar gjorda på svenska data!

Podcast: Avsnitt 6 – Ekonomisk frihet

Det värsta som kan hända för någon som vill bli ekonomiskt fri är att jobba för länge

Vi kan packa och dra om ett år, men vi kommer inte dö rika!

Leva på sin förmögenhet

Under den här rubriken hittar du inlägg som handlar om att leva som fri. Vilka val vi kan göra som fria och hur de påverkar ekonomin. 

När du går i pension – Hur spenderar du dina pengar?

Leva på utdelningar – ekonomiskt fri

Pensionssystemet för oss som tar tidig pension

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Podcast: Avsnitt 7 – Ekonomisk frihet mer i detalj

 

Min dotter avskyr Donald Trump – Är det rimligt?

Min dotter på 12 år avskyr Donald Trump och anser Obama vara det närmaste Jesus man kan komma i jordelivet. Med tanke på att vi nästan aldrig ser på nyheter eller diskuterar amerikans politik hemma så kan jag tycka det är märkligt. Det finns definitivt inget starkt ställningstagande från mig eller mamma som min dotter kan grunda den här avskyn, mot Trump, eller beundran, för Obama, på.

Utifrån dialogen jag haft med min dotter så verkar åsikterna kommer ifrån nutidsorienteringen i skolan och från kamraterna. Skolan har en mycket ambitiös strategi kring nutidsorientering och ser ofta på nyheterna tillsammans på lektionstid i form av exempelvis Lilla Aktuellt. 

Tro mig när jag säger att jag inte anser valet av Donald Trump vara höjdpunkten i amerikansk politik.

Det här är ett – extremt men också tydligt – exempel på att mina barn uppfostras av systemet och sina jämlikar i stället för av sina vuxna föräldrar. Jag som har annorlunda inställning i många vardagliga frågor undrar ju inte så lite över hur jag ska förhålla mig till det här. 

Problemet är inte att min dotter har så svårt för Trump, det är i många avseenden värre att hon har en så positiv bild av Obama. Problemet är att skolan anser att nutidsorientering betyder att man hänger med i nyhetsflödet och tar ställning till det om sägs och att det inte finns någon strategi för att hantera två viktiga aspekter som följer med det:

  1. Måste vi lyssna på de som anser att de styr över oss och respondera på det de säger?
  2. Lärarens bild av verklighet tillsamman med det barn i årskurs sex kan ha med sig in i ett ämne som nutidsorientering är löjligt begränsad och ofta väldigt uniform. Addera stadstelevisionen på det och vi hamnar i en väldigt smal åsiktskorridor. Att befästa lärarens, kamraternas och stadstelevisionens bild av verkligheten är inget jag tycker skolan ska lägga tid på!   

Det skolan lär min dotter är delvis vad hon ska tycka och att hon ska lyssna på husbondens röst (tänk politiker och andra auktoriteter) och respondera på det även om det är helt ointressant. Inte hur hon ska förhålla sig till information eller hur hon ska styra sitt liv som fri medborgare. 

Samtidigt så är utbildning ett av de mest centrala delarna i frihetsbegreppet. Utbildning är frihet och en börda som är lätt att bära. I det avseendet tycker jag trots min negativa inledning skolan gör ett bra jobb. Bra utbildning bygger starka individer med hög integritet. 

Mixed feelings alltså. Det är trots allt något som skaver!

Jag tror jag – eller vi – som vuxna måste ta ett ökat ansvar för att förmedla kunskap och värderingar till vår dotter. Hur det nu ska gå till.

Att förmedla möjligheterna med ekonomisk frihet – Till Fantastiska Farbror Fris Försvar!

Förra helgen skrev jag ett inlägg som jag kallade Nej Oskar a.k.a Fantastiska Farbror Fri – det här håller inte! Rubriken fick nog många att tro att jag gick till något sorts frontalangrepp mot Fantastiska Farbror Fri och jag tror faktiskt att jag slog rekord i antalet unika besökare till ett enskild inlägg under ett dygn. 

Dagen efter var nästan lika många här igen och läste eftersom den i bloggvärlden med kanske känsligaste fingertoppar vad gäller onlinemarknadsföring – Miljonär innan 30  – såg energin i en konflikt och la sig i lite. Nu var det inte en totalattack på FFF som jag skrivit men jag tog mig lite friheter i rubriksättningen i och med att jag tyckte att Oskars argumentation saknade konflikter. 

En av de mest klassiska sätten att argumentera för något är att utgå ifrån en konflikt och ha det som utgångspunkt för sin diskussion. Väl gjort så berikar det diskussionen och nästan alla kända talare, så som exempelvis Martin Luther King, och kända organisationer, så som kyrkan, använder konflikter som en integrerad del i förmedlandet av ett budskap. Konflikt behöver inte betyda strid. Det kan lika gärna användas för att understryka behovet av förändring. Det är därför himmel och helvete finns som retoriska grepp.

Min kritik handlade just om retorik. Om avsaknaden av himmel och helvete. I ett, i och för sig mycket välgjort, podavsnitt (fantastiskt välgjort om man jämför med mina tarvliga försök till poddande) i podden ”Annorlunda sätt” beskrevs hur Oskar gjort sig fri från kravet på att arbeta. Han nämnde också att han vill förmedla idéerna och lärdomarna bredare.

Oskar och jag delar värderingar och synsätt samtidigt som vi delar önskan att kommunicera till en större grupp. Men jag är inte så säker på att budskapet att det går att ”sluta jobba” är något som kan nå så mycket längre än vad det redan gjort. Av två skäl:

  1. Vi har en lösning, men väldigt få har ett problem det matchar.
  2. Vi kan inte ”sälja” på våra läsare att de har ett problem eftersom vi inte har en beskrivning av vare sig himmel eller helvete.
Men Mr. Money Mustasche!
Det går ju att nå ut med ett budskap om ekonomisk frihet ganska brett tycker vissa! Se Mr. Money Mustasche exempelvis; är en kommentar som ofta nämns. Men som engelskspråkig skribent så har han en halv miljard människor som publik. Vi som är svenskspråkiga pratar med 10 miljoner svenskspråkiga. MMM har i storleksordningen 50 gånger fler potentiella läsare. Och det gör skillnad!

Mr. Money Mustasche har publicerat vilken trafikvolym han har till sin blogg vilket är cirka 75 000 visningar per dag (om forumet ingår där är oklart).  Onkel Toms stuga har mellan 1 000 – 2 000 (ibland upp mot 4 000) visningar per dag! Och Farbror Fri är nog inte sämre än Onkel Tom, snarare tvärt om! Skalar vi upp 2000 visningar med en faktor 50 så har vi 100 000 visningar vilket innebär att Onkel Toms stuga har ungefär samma spridning i sin möjliga målgrupp som MMM.

Av räkneexemplet drar jag slutsatsen att svenska bloggare kring ekonomisk frihet knappast sitter på en stor potential att nå så många fler läsare!  

Med den inledningen som bakgrund tänkte jag skriva om mina tankar och funderingar kring idén om ekonomisk frihet. Materialet baserar sig både på mitt egna bloggande och på många och långa diskussioner med bloggens följare och människor i min närhet.  

Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan

Antalet människor som vill komma i kontakt med mig för en personlig dialog ökar hela tiden samtidigt som allt fler runt om mig känner till bloggen och vet om att vi lämnar vardagen som den ser ut för de flesta och sticker på ett par sabbatsår. Men av alla de människor som jag träffar säger knappast någon ”jag vill sluta jobba”. Inte ens de som söker upp mig för en dialog säger att de vill det. Journalisterna som vill prata med mig har vid flera tillfällen kommunicerat att det är ointressant att prata om en person som sparar så kraftigt att hen lever på socialbidragsnormen om enda syftet är att personen senare i sitt liv ska kunna leva som ekonomiskt fri på samma låga nivå. Det får mig att tänka på ett argt brev till Mr. Money Mustache där en fru till en välutbildad läkare tyckte att MMMs idéer hade gjort hennes man oresonlig. ”Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan” var hennes sammanfattning av läget. Hon kunde inte greppa logiken: först hade de sparat och gnetat för att manen skulle kunna genomföra sin läkarutbildning med efterföljande specialisering och när de väl var framme och skulle skörda frukterna så blev fokus att lägga pengar på hög. Allt för att den välutbildade och välavlönade läkaren inte skulle behöva jobba så länge! 

 

 

Logiken haltar kring begreppet ekonomisk frihet här någonstans. De som kan nöja sig på lite och leva snålt har redan möjligheten att komma långt i vårt samhälle utan ”sparkvoter” och budgetar. De hankar sig fram. Så har det alltid varit. 

De som springer i ekorrhjulet springer där i ren skräck över att en prioritering i form av energi, tid eller pengar skulle göra att de missar något. Så ett budskap till dem måste innehålla ett tydligt helvete och ett fantastiskt himmelrike. Vissa som har uttryckt intresse för att sluta jobba på sina bloggar hanterar själva problematiken genom att skapa sig ett himmelrike som ekonomiskt fria. De skruvar upp målen på sin förmögenhet de kräver för att sluta jobba med en faktor 5, 10 eller till och med 20 gångar vad exempelvis jag och Fantastiska Farbror Fri – båda med stora familjer – anser oss behöva. På så vis blir det lite himmel över idén med ekonomisk frihet trots allt. Kanske.

I mitt snålbudskap går det knappt att skilja på himmel och ett helvete för många som springer tror jag! 

Jag tror vi måste bli duktigare på eländesforskning

De flesta kan inte tänka sig sluta jobba och de flesta har inte en massa barn. De flesta ser nog en stor villa som en dröm som gått i uppfyllelse, inte något som tar tid och energi. De flesta ser inte tid i en flygstol som förlorad, utan som nödvändig för äventyret som komma skall.  Men vi vet att många människor känner oro kring sin hälsa. Och om det gick att driva generatorer med frustration från våra arbetsplatser så skulle energifrågan vara löst för evig tid.  Jag vet att det är massor av människor som känner sig slut på kvällen, när deras tid på dygnet äntligen kommit, och därför inte får något ut av sin fritid.

Jag vet att det finns massor av människor som funderar på hur de ska samverka med sina barn när de blivit lite äldre och börjat skolan. Det är många människor som känner frustration över att leva i ett samhälle där det är norm att vuxna jobbar med jobb dom inte gillar medan deras barn fostras av andra vuxna enligt statens läroplan och fritids riktlinjer för pedagogiska aktiviteter.

Forskning visar att cirka 70% omedelbart skulle lämna sin arbetsplats om de vann en lotterivins som gjorde dem ekonomiskt fria. I vissa mätningar och sammanhang är den siffran 90%! Men det är fel att tro att alla de som skulle sluta på sitt arbete faktiskt tänker sig att sluta jobba helt. Nej, som jag läser statistiken så verkar de flesta sträva efter en annan mix i livet och skulle gärna se ett arbete under andra former än idag. Samhället är skapat kring att vi har ett arbete. Det är bara att inse. 

De flesta kommer inte ens få till en fika med en vuxen människa om de går arbetslösa. För alla de vill umgås med jobbar ju!

Jag tror FFF och jag måste bli bättre på att hitta problemen våra potentiella läsare har och som de kan tänka sig att lösa. 

Inspiration  

Oskar och jag har naturligtvis möjligheten att inspirerar andra till förändring och jag vet att många vill ha mer inspirerande inlägg. För egen del kommer det komma lite mer sådant framöver och jag har planer av olika slag. Men det är inte så lätt om jag pratar för egen del. Dels ligger det inte så nära mig som person att vara inspirerande. Dels så har de mest påtagliga förändringarna i mitt liv än så länge handlat om ganska abstrakta resultat i form av; bättre ekonomi; mer tid; mindre stress osv.  

Ett av huvudbudskapen på den här bloggen är att lycka är en känsla. Därför gör ju inte jag så mycket ”häftiga grejor” som blir så där snygga och bra motivationsinlägg.  Men jag har en plan, jag lovar. Det kommer mer information alldeles strax!

En viktig del i bloggens historia har varit att inspirera andra att jobba med sin privatekonomi. Det kommer vara en viktig del framöver, men det är ett väldigt nischat budskap och jag känner att det snabbt blir uttömt. Ni får gärna rätta mig om jag har fel!

Nu ändras mitt liv vilket ger nya möjligheter

Jag har snart inte det 8-5 liv som de flesta av oss har som begränsning längre. Det ska blir riktigt intressant att se hur livet blir då. Förhoppningsvis blir det en mer naturlig mix mellan mitt liv, det som kan inspirera andra och de klassiska blogginläggen på Onkel Toms stuga.

Jag kan skita i att skriva om det är någon som undrar. Det här är inget som bidrar till min försörjning, men jag skriver för mig och er. Jag skriver för att det är roligt att skriva för er. Jag skriver för att det är intressant att bygga en läskrets som  man delar värderingar med. Jag skriver för det är fantastiskt att skapa. Om det fyller ett behov hos er får ni gärna tala om det, eller berätta vad ni vill se mer av.

Jag skriver också bloggen som ett sorts äventyr! Hela bloggen är egentligen en enda stor inspiration till den som vill se vad man kan göra med mycket små medel.

Vad säger du? Vad tror du att en blogg som den här har att förmedla utöver ”lev snålt och spara så behöver du inte jobba”?