Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Komma i väg (sida 1 av 3)

Podcast: Avsnitt 22 – Att förändra när man har barn är en utmaning

Dagens podavsnitt samlar ihop en läsarkommentar på bloggen från förra veckans självutlämnande ”jag har aldrig varit mer misslyckad än nu” inlägg, sommarsöktermer på Google och högskolestudier i ett relativt kort inlägg.


Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!

Månadsbrev juni – Brev från en fri man

Prenumerera på podcasten via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Vi gjorde det!

Vi är på plats!

Vi är fria! Åtminstone för en stund!

Idag är efter. Igår var före. Just nu ändrades förutsättningarna i vårt liv.

I går var sista gången jag hämtade på dagis. Snart 13 år med lämna och hämta är över. I går slutade jag och min sambo våra ”vanliga jobb”. Kanske var det sista gången vi jobbade ”som vanliga människor”.

Vi ska vara här i två år är det tänkt. Två år är vår tidshorisont men det kommer beslut på vägen som vi måste förhålla oss till. Med barn och familj så är det rimligt att ha sex månaders framförhållning så årsskiftet 2018/2019 är det nästa tillfälle vi ska fatta något beslut om framtiden igen.

Vi nådde vårt mål efter cirka 4 år! Det känns fantastiskt!

Dit är långt! Härligt långt!

Just nu så överskuggar flyttbestyren allt. Så det tar nog några dagar innan verkligheten sjunker in. Innan vi hittar några rutiner och kan börja leva våra liv i vårt nya sammanhang.

För mig är förändringen mot för några månaders sedan enorm. Jag drev en podd och en blogg på åtminstone halvtid. Jobbade extra som vicevärd i vår bostadsrättsförening, hade fyra barn och ett heltidsjobb. På det lägenhetsförsäljningar, flytt och skolavslutningar och tiden och orken var slut.

Det är inte rätt sätt att leva. Samtidigt som jag tror att det krävs en viss insats för att kunna bli fri. Vi hade inte hamnat här om vi bara strävat efter enklast möjliga liv hela tiden.

Bland det sista jag gjorde i mitt gamla liv var att skicka ut ett mail på jobbet där jag tackade för mig  och önskade att så många som möjligt av mina arbetskamrater skulle följa mig i mitt nya liv på något sätt. Genom att följa bloggen eller något av de sociala medier som vi använder. Ni skulle sätt svaren! Trots att jag bara hann läsa en liten del så sprutade det in svar.

Ingen undrade varför man drar till Småland kan jag säga!

Vi människor är konstiga. Så många fruktar förändring och så många vill ändå ha den. Lite som ”alla vill till himmelen men ingen vill dö” problematiken.

Vet du vad du skulle göra om du kunde form ditt liv mer än du gör idag?

Sista hela arbetsveckan, lägenhetsförsäljning och resultat i omröstningen

Idag är det sjutton dagar kvar att jobba för oss. Då antar vi att vi är lediga naturliga klämdagar och en fredag i anslutning till helgen innan midsommar, för att flytta.

 

 

Det var motigt att åka tillbaka till stan igår eftermiddag. Mentalt är jag på plats på landet nu men i praktiken så ska jag tillbaka till kontoret och jobba som vanligt. Det är väl på det hela taget ok även om det är segt. Det som börjar kännas riktigt avigt är mitt extrajobb som vicevärd. Jag håller på och fasar ut mig där och har bara några dagar kvar att jobba men överlämningen som jag skulle göra har varit strulig och det blev inte som jag tänkte mig. Så i stället för att vara klar nu och endast hjälpa till med något mindre fix så har jag rätt mycket att göra och en hel del saker som är oklart. Det blir lite av en milstolpe när jag lägger extrajobbet åt sidan på onsdag. 

Så vi rusar snabbt mot målet och det mesta går enligt plan utom en viktig del. Försäljningen av vår lägenhet! Hela bostadsmarknaden befinner sig i någon sorts limbo i Linköping just nu. Mäklaren har haft rekord i antal objekt som inte fått ett endaste bud. Allra värst är det för lite större lägenheter. 

Trots att vi haft mer än 25 par som uttryckt seriöst intresse har ingen fått tummen ur för att ens ge ett skambud. Många är lite ”äldre” par som vill lämna huset för att komma in i ett enklare boende mer centralt men de har nästan alla haft två invändningar. ”För litet, vi får inte plats med våra saker” eller ”för bullrigt”.

Pensionärerna är en förlorargeneration när det gäller att bära bördan av alla prylar. Så många av de som är lite äldre som jag har kontakt med lever ett ensamt liv där hemmet primärt är templet för deras ting.

Avslutningsvis så tänkte jag högt kring framtiden för mig själv som pensionär i helgen som gick. Där påstod jag att jag kommer ge bloggen ett år från och med i sommar. Om den då inte radikalt påverkar mitt liv till sommaren 2018 så lägger jag av, sa jag där. 

Grunden – som inte framgick speciellt tydligt – är ju att jag ska jobba mer med mitt skrivande under sabbatsåren. Om jag inte kan använda skrivandet till något och inte nå ut till läsare så är det meningslöst att lägga så mycket tid som jag gör. En annan viktig del är att jag vill utveckla mitt entreprenörskap och då känns det väldigt naturligt att spinna på det som finns. 

Det ni som läsare kanske inte tänker på är att den här bloggen just nu är ”mitt i mellan” liten och stor men att det i det finns en ganska tydlig läsarbas med människor som delar många grundläggande värderingar. Vi är en egen liten stam här. Jag tycker det är intressant och känner att det borde gå att göra mer utifrån det. 

 

 

Som en del i resonemanget passade jag på att fråga lite om betalningsviljan för en blogg som den här. Här är resultatet som det ser ut i dag. 

Ungefär 5% av läsarna kan tänka sig att betala för delar av innehållet här.

5% är villiga att stödja bloggen i någon del. Det är nog ungefär vad jag förväntade mig, samtidigt som jag hade hoppats på lite mer feedback om jag ska vara ärlig. I grunden handlar vidare utveckling av bloggen för mig om att ge er mer värde. Vissa uppfattar nog inte frågan så utan mer som att jag tigger pengar. Det är därför den här diskussionen får ta lite plats på bloggen. 

Måndag alltså! Nu kör vi en ny vecka!

Hur mycket ska vi kunna bestämma i en relation

– Jag flyttar inte!

– Mina kompisar är ju här!

– Jag bor aldrig i Thailand utan air con!

– Om du går i pension så slutar jag att jobba också!

– Jag bor inte mindre!

– Lägenhet! Aldrig!

– Jag flyttar inte barnen från skolan!

 

 

Vi som tittar på att göra större förändringar i våra liv måste räkna med att de i vår omgivning som partner, barn och föräldrar naturligtvis kommer ha invändningar. Bara förändring är i sig negativt för de flesta. Om det sedan innebär en kraftigt förändrad livsstil eller en förändring som innebär att vi ska flytta långt iväg, till ett annat land eller stad, så kan motståndet bli kompakt. Om vi har ett allt större behov av förändring men samtidigt inte lyckas lösa upp motståndet och jämka med nära och kära så blir de en del i vår fångvaktarstyrka snarare än vår största tillgång.

Samtidigt finns en gräns där det inte går att tvinga fram en förändring och vi ställs inför frågan om vi ska böja oss och fortsätta vara en del i en familj eller bryta oss ur och gå vidare.

Så hur gör vi? Vad är rimligt att förvänta sig av sin partner vad gäller anpassningen till vad man själv vill? 

Inga par är lika!
Jag och min sambo lever rätt sammanflätade samtidigt som även barnen är en del i det. Det betyder att jag inte åker på cykeltävling utan familjen och att hon inte åker till Mallis själv med väninnorna. Gör vi något så gör vi det ofta tillsammans. Det sättet att leva tillsammans har sina för- och nackdelar. Sättet att vara har förstärkts i och med att vi har fyra barn varav den minsta är så liten som fem år. I det här sammanhanget så är den stora nackdelen med den här typen av relation att den kräver en stor del konsensus. Inget går lätt och varje aktivitet blir en familjeaktivitet vilket gör den komplex och dyr. En mörk sida av den här typen av relation är att den öppnar för en typ av ägande av personer som kan leda fel genom att det blir en naturlig del i relationen att inkludera och bestämma över mer än sig själv. I vår familj heter det exempelvis sällan ”jag ska plocka blåbär” utan det heter ”vi ska plocka blåbär”.

Men vi blir å andra sidan ganska duktiga på att komma överens då vi hela tiden måste göra aktiviteter och agera i en sorts ”alla ska med” inställning. Och vi kan få en enorm hävstång i det vi gör genom att vi tillsammans kan fokusera och ha glädje av varandra.

Andra lever betydligt mer ”bredvid liv”, alltså i ett förhållande där varje person lever ett ganska frikopplat liv från den andra i förhållandet. Det innebär i extrema fall att man i princip lever två skilda liv. Man kanske är ifrån varandra i månader och skapar sig ett liv helt utifrån sig själv.

Jag tänker mig att för- och nackdelar är de motsatta mot det mer sammanflätade liv jag beskrev tidigare.

Jag tänkte för fortsättningen fokusera på de frågor som dyker upp vid en flytt eftersom det är det som ligger närmast tillhands för oss. Det jag skriver om är baserat på egen erfarenhet, inklusive coachning tillsammans med psykolog, och från det jag läst.

Jag ska vara ödmjuk och säga att det här ingen lätt fråga, men jag göra mitt bästa utifrån min vy.

Jag tycker det finns tre huvudområden att reflektera över och kring.

  • Familjemedlemmarnas syn på externa faktorer. Exempel: Mamma bor i närheten; vi har så bra vänner här; skolan är så bra; vårt hus är fantastiskt; jag har mina barndomskamrater här osv. Men också vädret dit man ska flytta; språkfrågor med mera frågor som tillhör den här kategorin. 
  • Familjemedlemmarnas syn på interna faktorer.
    • Det här handlar mycket om personlighet, önskningar och förmåga att hantera förändring.  
  • Relationer, som består av interaktionen mellan olika familjemedlemmar. Där finns det två tydliga delar: 
    • Barnen. Hur mycket ska de få bestämma?
    • Vuxenrelationen. Hur jobbar två vuxna tillsammans i en familj?

Externa faktorer

Externa faktorer kan vara otroligt viktiga för många. Men just att de är externa gör att de ändras helt utanför vår kontroll. I bland kan det dessutom ske snabbt och ganska ”enkelt”. Det räcker exempelvis med att det finns en mobbare som vänder sig mot ditt barn för att skolan inte ska fungera. Din mamma som bor nära kan plötsligt göra andra val i livet eller helt enkelt dö. Detsamma gäller kamrater.  

Externa faktorer är viktiga i livet men de måste balanseras mot att de i många fall är föränderliga. Saker som snabbt kan ändras, utan vår medverkan, ska faktiskt inte ha för stor vikt i våra liv.

Utan att ha någon enorm erfarenhet så vill jag ändå påstå att det finns inslag av ”övning och mognad” när det handlar om att hantera externa faktorer. De som flyttat förr verkar ha lättare att tänka sig att flytta igen och en mer mogen person har lättare att se ett fungerande liv utanför nuvarande struktur än någon som inte varit med så mycket.

Våra barn lyfter ofta fram externa faktorer som skäl till att vi inte ska förändra något. Samtidigt är det här ett område som i princip är ogreppbart för ett barn då de omöjligt kan avväga för och nackdelar eller bilda sig en uppfattning om hur livet ser ut efter förändring. Vår bedömning är att vi måste möta våra barn i de känslor som uppstår då de är med i en, så som oro, sorg, osäkerhet och så vidare – men att vi inte kan involvera dem i beslut som handlar om förändring av extern faktorer.  

Externa faktorer inte ska vara ett för stort trätoämne vid en förändring. I en fungerande relation! Om det blir det så pratar ni nog inte om det som är huvudfrågan! Då handlar det nog snarare om kontroll, om positionering för det någon tror ska bli en förhandling eller något annat som inte kommer fram. Då har er relation andra problem än förändringen.

Interna faktorer

Interna faktorer handlar om de egna känslorna i relation till förändring. Det kan vara externa faktorer som triggar känslorna men här finns så mycket mer. Då jag skrivit och poddat en hel del kring känslorna vid förändring tidigare så tänkte jag mest prata om personliga behov och hur jag ser på dem, i detta inlägg.

Vi har alla något eller några sätt att vara på som ligger oss mer naturligt än andra. Vi mår bra av att veta vad det är som ligger till grund för det och när vi avviker från det som är naturligt för oss så kan vi få göra våld på vår personlighet.

Utöver det så har vi alla en massa påhittade och påklistrade krav och tankar som går mer eller mindre lätt att skrota.

Utmaningen är att hitta rätt för alla inblandade i frågor som handlar om vår personlighet. Det går inte att ständigt gå emot sina grundläggande drag och värderingar. Samtidigt finns det inte ett och endast ett sätt att möta sina behov som människa. Om jag skulle säga att någon kan lämna sitt veto till förändring bör det nog ligga inom det här området. Men det betyder inte att jag tycker någon kan säga helt nej till förändring bara för att det är bekvämt och bra. Det går ofta att hitta vägar framåt om det går att flytta fokus från frustration kring förändring till möjligheter.

Jag tror problemet är att de flesta inte kan eller orkar göra upp med sig själva vad de verkligen vill. Om det är sant så vet troligtvis inte heller de flesta var gränsen för vad de inte vill eller kan acceptera går. Det betyder att både den som vill förändra inte vet var gränsen är och att den som är tveksam till förändring också är osäker. Som vi ska se senare så är mycket av interaktionen mellan människor att likna med förhandling och sannolikheten att två personer ska kunna förhandla fram något på grunderna att man inte vet vad man vill och inte vet vad man inte accepterar är mycket liten. 

Om din partner och du inte kan samsas för att ni inte kan mötas i olika övertygelser om hur livet ska levas så är det i alla fall rimligt att ni jobbar igenom det till den nivå att ni förstår varandra och att ni känner att det är riktiga och äkta grunder som ligger bakom. Att säga ”jag är ett storstadsbarn” eller jag måste ha ”ytor kring mig” tycker jag inte håller.

Ärlighet och förståelse är nog en bra grund!

Relationer – Förhandling eller att visa väg

Mellan två vuxna med relativt lika utgångspunkt och styrkeförhållande så råder något som är att likna vid en förhandling då någon vill åstadkomma en förändring.

Förhandlingar kan bedrivas på två olika sätt:

  1. konkurrentorienterat, eller
  2. samarbetsorienterat.

I konkurrensorienterad förhandling så tänker vi att någon hela tiden är vinnare eller förlorare. I den samarbetsorienterade förhandlingen försöker vi hitta vinster båda två och att tydliggöra våra eftergifter. Två vuxna som lever tillsammans bör kunna ha den största delen av sin dialog i form av samarbetsorienterade diskussioner. Går inte det så måste ni fundera på varför det inte är så.

I förhandlingar är det också bra att veta vad man har för alternativval om man inte når sina mål. Om du hemskt gärna vill segla jorden runt och din sambo blankt säger nej, samtidigt som du har svårt att acceptera ett sådant beslut, så kommer förhandlingen att påverkas av om du har en annan seglingskompis på lut eller om du kan segla själv. I det här exemplet spelar också den inledande dialogen kring vilken relation man har in det vill säga om ni är tajt sammanflätade eller inte.

Det går att tvinga sin sambo till förändring, eller det går att blocka all typ av förändring i en relation. Men det går också att segra ihjäl sig! Om din partner inte kan köpa in sig på några av dina idéer kring förändring så innebär det att du ska anpassa dig varje gång. Så funkar inte ett förhållande! Antingen har du devalverat ditt värde i er relation eller så vet du inte riktigt vad du vill om du frågar mig.

Med barn är det mycket förhandlande men i förändring så är det snarare viktigt att vara ledare i förändringen enligt min erfarenhet (det kan gälla din partner också). För mig handlar det om att:

  • vara inkännande och lyssnande,
  • vara ärlig och
  • ta ansvar,
  • ge trygghet.

Det går naturligtvis att ”sälja” in förändringen till sina barn och jobba aktivt att få ”dem med på båten” men jag är rädd för att en uppblåst bild av förändring med energi och positiv attityd gör att vi vuxna missar barnens behov av trygghet. Till och med vuxna känner sig ofta trygga med sina föräldrar om de har en god dialog och för mindre barn är trygghet en av de viktigaste tjänsterna en förälder erbjuder. Utöver korv stroganoff!

Steg för steg

Jag tycker vi mått bra av att sätta tidtabell för våra förändringar. Det blir en plan som vi sedan försöker följa. Det innebär att vi inte ständigt kan förhandla om utan måste göra ett antal saker innan vi kan flytta fokus till något nytt.

Planen innebär också att vi inte gör våra förändringar enligt ”big bang” principen. I samband med flytten nu har vi exempel bott in oss rejält dit vi ska flytta. Och vi har varit på studiebesök hos skolan för att nämna två saker.

Hur mycket kan man bestämma då!? – Slutsats!

Som ni förstår har frågan inget svar. Men man måste kunna ha en dialog kring förändring i ett förhållande. Och det måste finnas ett givande och ett tagande. Finns det inte det så kan det bero på att ena parten anser sig ha rätt att bestämma – vilket knappast är ok – men det kan lika gärna vara så att den som vill förändra inte kan formulera sig tillräckligt tydligt eller är rätt nöjd över att partnern satt stopp för det som lät spännande men samtidigt kunde varit lite läskigt.

Förändring ska vara en möjlighet, inte ett tvång!

Läs mer

Om du gillade det här inlägget så vill du läsa ”Förändringar när partnern inte vill vara med” som är en av de mest lästa och delade inläggen jag skrivit.

Jag lyssnar gärna på dina erfarenheter kring förändring i ett familjesammanhang. Kommentera eller skicka mig ett mail!

Slutspel

Just nu är det full rulle i vårt gamla liv. Jag jobbar varje lördag och sitter i märket för ett kritiskt projekt som befinner sig i slutskedet. Samtidigt håller vi på med försäljningen av lägenheten med allt vad det innebär med mäklare, städande, visningar och känslomässig bergochdalbana i väntan på att slutpriset blir klart. Som lök på laxen är extrajobbet som vicevärd som mest intensivt i perioden mars till och med maj. 

 

 

När startar vårt sabbatsår?

[wpcdt-countdown id=”2317″]

Idag den 3:e april är det 47 arbetsdagar kvar!

Men vi hoppas att lägenheten är såld till påsk. Min efterträdare som vicevärd är ”signad” och klar och ska börja skolas in i veckan. Påsklovet ska jag tillbringa med familjen på vår lilla gård och börja leva som vi tänkt leva framöver. Efter påsk så har inte jag någon lust att jobba helg något mer utan då får någon annan ta vid. Tvärtom så tänker jag hänvisa till jobbade lördagar och göra minsta möjliga under de veckor som är kvar till tjänstledigheten. Jag ser fram mot en vår som är full av långhelger och klämdagar.  

Påsklovet får bli vår vattendelare och för oss börjar lovet på lördag!

Vårt nya liv handlar om att bygga samman växthuset som kommer på måndag. Om att träna och vara ute. Det handlar om att det som ska sättas i landen kommer i jorden och att burarna till hönsen och kaninerna blir gjorda. Det kommer handla om att lära Leo cykla och simma. Om att hugga ved. Dessutom vill jag bygga egen MTB-bana till mig och barnen. I det lilla först då det är mycket att stå i men sakta har jag tänkt bygga ut. Och så vill jag …

Planerna är många! Men det handlar långtifrån bara om saker jag ska bygga eller skapa. Det här kommer handla om att förändra och utveckla mitt liv och mig själv.

Veckans poddinlägg kommer handla om tiden som varit, om vägen fram till förändringen vi står inför som varit alltifrån spikrak. Men sedan är livet som jag känt det i hela mitt vuxna liv över här på bloggen. Det blir fokus på det nya!

 

Podcast: Avsnitt 7 – Ekonomisk frihet mer i detalj

Vi kan säga att det här avsnittet är en ren uppföljare till förra veckans avsnitt om ekonomisk frihet. 

 

 

Exemplen

Exempel 1: Lina. 25 år gammal.Sjuksköterska som bor hemma hos mamma och pappa.

Lina får ut 25 000 kronor i månaden efter skatt. Hon spenderar 3 000 kronor i månaden och sparar alltså 22 000 kronor. Lina sparar 264 000 kronor  efter skatt varje år.

Sparkvoten är enastående 88%.

Lina vill åka ut i världen och leva ett äventyr. Hon har på olika forum fastnat för platser där man lever för 1000 dollar i månaden, knappa 9 000 kronor,  i Asien och Sydamerika. Men hon kan tänka sig att leva på mindre. Hon kommer jobba för att minska kostnaderna ytterligare.

Tumregeln om 25 ggr årskostnaden i besparing ger att Lina behöver 2,7 MSEK.

12*9 000 = 108 000 om året.

Lina tänker spara samman 1 000 000.

Lina tar ingen risk utan kör alla pengar på bankkontot.

Hur hanterar Lina det vi pratade om inledningsvis?

  • Utgifterna och omkostnaderna.
    • Hon har en klar strategi för hur hon ska hantera pengarna och hur länge hon ska vara ute på luffen. Inga fasta kostnader.
  • Pengarna, tillgångarna och förvaltningen.
    • Lina har ett enkelt upplägg. Allt kapital är disponibelt. Hon behöver inga uttagsprinciper eller balanseringsstrategier.   
  • Du själv och din omgivning.
    • Lina inser att 1 MSEK räcker långt när hon har utgifter på 108 000 kr om året.

Kommentar:

  • Sparkvot är meningslös. Hon kommer ha högre kostnader när hon åker ut i världen.
  • Hon skulle kunna få 40 000 i avkastning – givet 4%-regeln, dvs halva årskostnaden om hon hade pengarna i aktiefonder. Men risken ökar.
    • Skulle beloppet kunna bli noll?
    • Vad finns det för risk?
    • Nyttan skulle vara att hon har pengar kvar senare. Hon kan tänka mer som en investerare än en konsument.
  • Lina har en hög grad av flexibilitet.

————————————————————–

Exempel 2: Familjen Onkel Tom. En familj bestående av två vuxna och fyra barn.

Familjen får ut 80 000 kronor i månaden efter skatt. Då inkluderar det barnbidrag och extrajobb. Familjen sparar 40 000 kronor i månaden, dvs 480 000 kronor per år. Sparkvot är humana 50%.

Familjen kommer flytta till en liten gård för att få mer tid till varandra. Gården ligger där marken är billig och familjen har som mål att leva enkelt.

Familjen är på det klara med hur mycket pengar som går åt idag och räknar på en budget om 15 000 kronor i månaden efter bidrag. Tumregeln (4%-regeln) ger att familjen behöver 4,5 MSEK i fritt (?) kapital för att kunna leva på kapitalet livet ut.

 

Inom sju år så kan pappan i familjen börja ta ut tjänstepension. Han räknar med att kunna få ut 17 000 kronor i månaden efter skatt mellan 55 – 65 års ålder om han bor kvar i Sverige. Men undersöker möjligheten att bosätta sig i Portugal vid 55 års ålder.

 

Familjen väljer att förvalta hela förmögenheten i breda aktiefonder.

 

Simuleringsdata kommer!

 

  • Utgifterna och omkostnaderna.
    • En tydlig budget finns som matchar historiska data som familjen uppnått. Men det finns en rad osäkerheter i budgeten. Hur blir kostnadsbilden när barnen blir äldre. Vad blir den faktiska driftskostnaden på gården. Lånet på gården ger en ränterisk.
    • En uttalad strategi finns kring att flytta till självhushållande gård i områden med låg kostnadsnivå.  
  • Pengarna, tillgångarna och förvaltningen.
    • Ett litet lån på gården gör att nästan hela tillgången är likvid.
    • Förvaltningsstrategi finns i form av 100% aktier. Detta har sina poänger men ger hög risk.
    • Uttagsmodell: Kommer ha cirka 100 000 kronor i likvider och jobba mot det med kvartalsvisa uttag.  
    • Familjen har god kontroll över sitt nettovärde och framtida pensionstillskott.   
  • Du själv och din omgivning.
    • Familjen har tuggat och tuggat detta tusen gånger. Läs bloggen Onkel Toms stuga.  

Kommentar:

  • Sparkvot är meningslös. Familjen kommer ha avsevärt mycket lägre kostnader när de slutar jobba än tidigare.  
  • Uppsidan uppväger den riskerna? Varför inte en del räntebärande papper?
    • Principbeslut!
  • Familjen har barn och diverse åtaganden. Även om utgifterna är låga så är graden av flexibilitet relativt låg.

——————————————————————

Exempel 3: 58-åringen och hans 53-åriga fru. Lever tillsammans i ett stort hus med två vuxna barn med egna familjer på stan.

Paret får ut 65 000 kronor i månaden efter skatt. De sparar över tid ingenting. Vissa månader blir det pengar över men de går åt på huset, resor, sommarstugan, bilarna, båten, barnen osv. sett över några månader.

 

Paret har därför inget sparat kapital men huset är välvårdat och obelånat. Uppskattningsvis är det värt 4,5 MSEK. Mannen har tjänstepension som är möjlig att ta ut.

 

Extraavsättningarna han gjort innebär att han kommer få 55% marginalskatt på pensionen om han jobbar 2 år till.

 

Sommarstugan är belånat till cirka 60%, men värderingen är oklar. De har ett lån på 600 000 kronor så stället skulle kunna vara värt cirka 1 MSEK. Paret skulle vilja renovera sommarstugan rejält innan de slutar jobba.

 

Paret har en känsla av att de borde kunna gå i pension men då vill de köpa en fin husbil och åka runt i Europa med. Tyvärr kostar den nästan 1 MSEK och de kommer inte få låna till det beloppet om både han och hon slutar jobba och hon inte har någon inkomst. Hon kan tidigast gå i pension vid 61 års ålder. Dit är åtta år!

 

Dessutom är det oklart hur renoveringen av sommarstugan ska finansieras.

 

De känner också att de har ett ansvar mot sina barn och barnbarn. De kan behöva ekonomiskt stöd.

 

  • Utgifterna och omkostnaderna.
    • Även om paret har skött sin privatekonomi klokt och har ett avbetalat hus så saknas en budget och en strategi för livet som pensionär.
  • Pengarna, tillgångarna och förvaltningen.
    • Kapitalet de har är bundet men åtminstone mannen kan börja ta ut pension.
    • En så kallad hypotekspension skulle kunna vara möjlig, eller ett vanligt bolån. Kanske genom barnen.
  • Du själv och din omgivning.
    • Den dåliga privatekonomiska kontrollen gör det omöjligt för familjen att skapa en plan. Det finns egentligen inget att ta ställning till.
      • En realistisk budget och en överblick över tillgångarna och hur de kan göras fria måste fram.

 

Kommentar:

  • De här personerna vill inte eller kan inte ta till sig att de börjar bli äldre.
  • Stora kostnader, i en inställning att all pengar måste gå åt är svårt att hantera.
  • Liten förändringsvilja.
  • Hur många människor ska jobba för att familjemedlemmarna ska kunna konsumera?

 

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Snart står vi där! Pengarna är på kontot och livet som ekonomiskt fri ligger framför oss. Det känns som inget kan gå fel, eller?

Tanken i det här inlägget är att gå igenom och försöka kartlägga vilka risker som kan göra att vårt liv som ekonomiskt fria får ett slut i förtid. Inlägget är gjort i samarbete med en av bloggens läsare, Storugglan, som gett värdefull input samtidigt som han varit lite ”speaking partner” i jobbet. Det är också från Storugglans, och Kalle56s, önskan om att titta lite mer på olika förvaltningsupplägg som inlägget har sin grund. Jag ville nämligen inte diskutera möjliga sätt att förvalta pengarna innan jag visste vilka risker som jag stod inför och som jag ville beakta. 

Redan nu kan jag säga att jag kommer fram till vissa slutsatser i inlägget som är värda att diskutera så tveka inte att kommentera! Efter den inledningen är det dags att komma till skott!

Som jag ser det finns det tre delar vi behöver titta på och analysera.

  1. Humankapitalet! Ett finare ord för dig och mig. Vi som är fria.
  2. Samhället och omvärldsfaktorerna.
  3. Kapitalförvaltningen.

Om vi först börjar med att bara spåna vilka risker som finns – vi är ju så problemorienterade här – så pratar vi vidare sedan!

Humankapitalet

  • Super ner oss – får tolkas bredd som en oförmåga att styra våra liv
  • Tappar förmågan till kostnadskontroll
  • Skilsmässa
  • Någon drabbas av allvarlig sjukdom
  • Tappar kontakten med arbetsmarknaden
  • Tappar kompetens och relevans för arbetsmarknaden

Samhälle och omvärdsfaktorer

  • Hög inflation
  • Bidragsförändringar
  • Skatter
  • Krig
  • Konfiskation
  • Ekonomisk kollaps
  • Svag ekonomisk tillväxt – svag börsutveckling – låga räntor

Kapitalförvaltning

  • Bolagsrisk
  • Börskrasch
  • Bostadskrasch
  • Ränteförändringar
  • Valutaförändringar
  • Likviditet – Hur lätt kan vi omsätta tillgångar i pengar?
Vad gör vi med riskerna?
Att identifiera en risk är bara en del i helheten.

Bra riskarbete hanterar följande aspekter på en risk:

  • Risk – Själva risken i sig 
  • Konsekvens – Konsekvenserna om risken faller ut 
  • Indignationsfaktorn* – Hur illa är det om risken inträffar (1-5)
  • Sannolikhet – beskriv hur stor sannolikheten är att risken inträffar (1-5)
  • Riskvärde – Indignationsfaktorn x Sannolikheten
  • Åtgärder – Vad gör vi för att undvika risken eller minimera konsekvenserna om den faller ut?

* Inom exempelvis projektledning så skulle jag säga att det här värdet är ”skadan” en risk orsakar om den inträffar. Säg att vi jobbar med Melodifestivalen så är sannolikt allt som gör att man inte sänder i tid en katastrof medan ekonomin, och vissa delar av kvalitén i det man skapar är underordnad. För en privatperson som bygger ett hus kan prioriteringarna vara annorlunda. Indignationsfaktorn får här vara värdet jag ger en händelse och den betecknar hur frustrerad jag skulle bli om jag fick gå tillbaka och jobba av den anledningen.   

Flexibilitet och anpassningsförmåga – Indignationsfaktorn

Innan vi jobbar vidare med riskerna så tycker jag att det är värt att reflektera över beroendet mellan olika risker och dess konsekvens. Ju mer vi kan arbeta och ju fler intäktskällor vi har, exempelvis, ju mindre blir sannolikt konsekvensen om en risk kring kapitalförvaltningen faller ut. Detsamma gäller troligtvis om vår ekonomi är flexibel med en låg andel fasta kostnader.  

Det som gör den här typen av arbete lite speciellt är att målet – att leva som fri – inte är väldefinierat och den upplevda kostnaden av en förlorad frihet, det jag kallar indignationsfaktorn, varierar från person till person (kanske ska båda vuxna göra en var för sig) och ibland också varierar för en person över tid.

Det finns trots allt några allmänna sanningar och det är att konsekvensen, och sannolikt indignationsfaktorn, beror av hur flexibel situationen är som fri. Som jag ser finns det två nyckelfaktorer.

  • Total kostnadsnivå samt andelen fasta och rörliga kostnader.
  • Vilja, förmågan och möjligheten att tjäna pengar, som fri, vilket innebär arbete i någon form.

 

 

Mitt försök till riskanalys baserat på våra ingångsvärden

Jag tog riskerna ovan och matade in dem i ett kalkylark, som ni hittar här, och så sorterade jag dem efter riskvärde. De tre högst rankade riskerna blev då:

Mina tre topprisker.

Riskerna hänger samman med varandra och är också kopplade till marginaler och flexibilitet. Men några slutsatser tycker jag vi kan dra baserat på den information vi har:

  • Att förlora pengar snabbt, exempelvis genom att vi måste dela på förmögenheten, eller för att ett företag som utgör en stor andel av vårt kapital går i konkurs, är bland det värsta som kan hända. Dels sker det snabbt, dels är förlusten av kapital permanent.

En mer långsam nedgång i kapital är mycket enklare att hantera för oss. Sannolikt är också en nedgång i börsvärde, i form av en börskrasch, hanterbart om börsen återhämtar sig inom 18 månader och vi i huvudsak varit exponerade mot index.

Jag kan inte dra någon annan slutsats än att vi ur ett förvaltningsperspektiv ska använda breda förvaltningsalternativ för vår förvaltning.  

Nästa grupp av risker har alla samma värde: 

Gruppen av risker som kommer direkt under toppriskerna.

Nästa steg i riskanalysen verkar nu handla om några frågor om oss i familjen: 

  • Kostnadskontroll och förmågan alt. viljan att jobba. 

Vad gäller kapitalförvaltning så är vi framme vid två frågor: 

  • Totalavkastning vs. risker kopplat till volatiliteten på förvaltat kapital. 
  • Valutarisker.
Två helt olika synsätt!
Går vi i pension för evigt och gör en total exit från arbetsmarknaden eller går vi i ”lättpension” och sätter igång och jobbar med det vi vill?

Traditionellt så är råd kring pensionsförvaltning för de som ska leva på pensionen och tänkt sig göra det som klassiska pensionärer. Vi ser nog mer våra pengar som en del i vårt arbetade och vill att de jobbar väl. 

För oss – med vår syn på arbete – innebär det här att jag är positiv till en stor andel aktier i portföljen och väldigt skeptiskt till räntepapper som läget ser ut nu på marknaden. Räntepapprens förväntat lägre avkastning uppvägs inte av det eventuella ”skydd” de kan ge mot börsnedgångar. 

Vi bygger vårt resonemang på att vi hela tiden är villiga att jobba, även om det är i lite andra former än tidigare. 

Valutarisken? Jag ser risken som väldigt liten att ha en stor andel pengar i Sverige men kommer använda globala indexfonder för att förvalta delar av vårt kapital framöver. 

Så, hur tänker ni kring risker och riskhantering?

Podcast: Avsnitt 2 – Det enda vi kan vara säkra på är att vi är fria nu ft. Farbror Fri

Avsnitt nummer två innehåller poddens första gäst: Fantastiska Farbror Fri. 

 

 

 

 

Fantastiska Farbror Fri och jag pratas vid en lördagsmorgon om bloggande, frihet, sparsamhet, grå tid, hur mycket pengar som behövs för att bli fri och vilka risker som finns med vår inriktning i livet. Vi hade knappt pratat upp oss när vi startade men sedan gick tiden fort! Det är ju viktiga grejer vi pratar om och det märks att vi pratar om ämnen vi brinner för. 

Inspelningen är gjord via Skype och lämnar, för den kräsne, lite att önska men vi gör det bästa vi kan med de medel som bjuds. 

Vi ser fram emot att höra era frågor, påhopp, feedback och allmänna hejarop i kommentarsfältet.  

Fantastiska Farbror Fris blogg hittar ni här! Eller varför inte följa honom på Twitter om ni inte redan gör det. 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Familjer på äventyr – Snack eller verkstad

Då har vi sett två avsnitt – i kväll ser vi nog det tredje – av säsongens ”Familjer på Äventyr” som handlar om fyra familjer som ger sig ut på äventyr i vida världen. Tre familjer reser ut från Sverige och en reser in.

Familjen Onkel Tom gillar programmet – även om säsong två var rejält mycket sämre än säsong ett, inte minst på grund av produktionen – och ser gärna avsnitten tillsammans hela familjen.

Det som är intressant är att de familjer som ger sig iväg faktiskt gör något utanför komfortzonen och den här gången fick vi dessutom en insikt i hur en familj, seglarfamiljen, tänker ekonomiskt. Seglarfamiljen har en förhållandevis liten båt – jag tror de sa 30 fot vilket inte ens gör den medelstor i Mälaren – för sin resa till Karibien. De indikerade också att de har en budget på cirka 10 000 kronor per månad och att de har en tidshorisont om cirka 14 månader. Så mycket längre än så räcker inte pengarna.

Som grädde på moset så har de sagt upp sig från sina jobb. Ingen tjänstledighet där! Det är ett finger som heter duga till de som sätter höga krav på både livsstil, trygghet och förmögenhet.

Jag blir glad av att se det! Av åtminstone tre anledningar.

  1. En familj vågar vara annorlunda!
  2. Frihet handlar väldigt lite om pengar.
  3. Inställningen visar att det inte behöver vara så dramatiskt att göra förändringar i livet! Danska killen kan ju vara din tilltänka chef nästa gång du söker jobb och kommer säkert se på ”hålet i din CV” med helt andra ögon än du kan ana!

Det är nästan förlösande att se människor göra i stället för att prata, älta eller fundera!

 

 

Baksidan med den här typen av program är naturligtvis att de kan bilda en ny typ av måsten. Det är ju inga dåliga äventyr de här människorna ger sig ut på och redan har jag sett bloggare som bedömer graden av äventyrlighet som upplägget når. Segla är bra, flytta till Spanien är för mainstream. De flesta av oss är känsliga för den här typen av information och kommer känna behovet av att behöva förhålla sig till andra människors fantastiska liv som det framställs på TV.

Dessutom presenterar inte programmen hur man kommer i en position där man fattar första beslutet och tar första steget mot ett annat liv. I själv verket kan vi ana att tre av familjerna i programmet har en historik som gör att förändringen ligger närmare till hands än vi tror. Seglarna är vana seglare som varit i Karribien förut. Grönlänningarna pratat danska och hemvändarna är, åtminstone delvis, just hemvändare. I det perspektivet så tar Spanienfararna det största steget som jag tolkar det. Men de har en stark drivkraft i situationen kring sina barn och skolgången så förändringsviljan är hög.

Av någon anledning så reagerar vissa väldigt starkt på den här typen av program. Ett av bloggens mer kommenterade inlägg är ”Hur mycket självgodhetens mecka tål Sverige? …” där jag tar upp bland annat ETC skribenten Andreas Gustavssons frustration som jag tror bottnar i … Ja, ärligt talat vet jag inte vad han vill. Men helt klart är han provocerad av det jag tror han tycker är konsumtion av en möjlighet som vit rik medelklass har.

Hur som! Jag gillar familjerna och produktionen ser helt ok ut så här långt. Problemet förra året var att de la två till tre program på själva förändringen, att komma iväg, sedan gick två till tre program till perioden omedelbart efter förändringen och resterande program gick till resten av året. Det räckte inte för att göra en bra berättelse av en längre tidsperiod.

Det värsta som kan hända för någon som vill bli ekonomiskt fri är att jobba för länge

Jag delar stora delar av den skepticism som finns kring det moderna arbetslivet som vi pratat om de senaste dagarna. Det, bland annat, ligger bakom min önskan och strävan om att hitta lite nya vägar i livet och det ligger bakom min oro att jag ska jobba för länge innan jag tar pension!

Men om man går för tidigt räcker väl inte pengarna frågar sig säkert vän av ordning?

Liv eller pengar och riskerna i avvägningen, det var frågan jag ville diskutera i det här inlägget nedan när jag först skrev det november 2015. Här kommer en uppfräschad version!

Livet eller pengarna?! Själv är jag inte så orolig för just ekonomin i frihet – som jag tycker på goda grunder som du kommer se nedan – men det är inte svart eller vitt, utan mer en avvägningsfråga. Livet i ena vågskålen, ekonomin i den andra. Så därför påstår jag tvärsäkert:

Det värsta som kan hända är att vi jobbar för länge innan pension

Visst är det enkelt! Visst kan man jobba för länge! Eller hur är det? Ja, jag är faktiskt inte tvärsäker själv!? Det roliga är att jag normalt sett är den i familjen som är mest riskbenägen men i det här fallet så tror jag min sambo är mer intresserad av en livsstilsförändring än jag, men i mindre behov av den. Begripligt? Här är vi:

  1. Vi sparar ungefär hälften av vår lön. Vi vuxna jobbar båda heltid. Vi har fyra barn där den äldsta är tio år och den yngsta tre.
  2. Vi har förenklat våra liv rejält och också ändrat våra krav.
  3. Vi har ett visst sparkapital. Tillsammans med många föräldradagar och rätt mycket sparad semester har vi redan idag så vi skulle klara oss i åratal utan att arbeta.
  4. Vi närmar oss snabbt 50. Det stressar väl lite, men betyder också att vi inte har så långt kvar till privata pensionsförsäkringar vi har via våra jobb.
  5. Vissa saker vi vill göra blir inte bättre av att vi väntar.  Vi vill har mer tid tillsammans. Mer tid till träning. Mer tid tillsammans med våra barn.
Det här är nog det värsta som kan hända, eller?

Att jobba för länge innan pension. Är det något som oroar?

Hur hamnade vi i läget att vi började fundera på att göra oss ekonomiskt fria?

  1. Vi ledsnade på livet som det var. => Vi vill ha ett enklare liv vilket vi i stora delar redan fått. Men jag tror det finns massor mer att göra. Framför allt handlar det om att få ut mer av det som erbjuds.
  2. Min inställning till mitt jobb förändrades. => En exit från nuvarande karriär känns relevant. Även om det går upp och ner så tror jag inte att jag kan förlåta mig själv om tio år om jag fortsätter med det jag gör idag. Om jag ens orkar tio år till i nuvarande form.
  3. Vi har förbättrat vår ekonomi och ökat förståelsen för vilka kostnader vi faktiskt har. => Vi kan räkna på olika scenarion.

Så vi känner nog ganska påtagligt att vi kan jobba för länge innan pension. Men det är en sak att identifiera ett behov av förändring. Att staka ut en ny väg är något helt annat. Det är mycket svårare!

Livsval1

Vad gör du för livsval? Varför gör du dom?

Jag tror de flesta som funderar på en förändring i livet springer runt i cirklar ungefär som bilden ovan. Här är frågan vilken ”sense of urgency” vi känner att svänga ut i frihet nästa gång möjligheten erbjuds.

Livet går – hur länge kan du vänta?

Vi har kanske berört det mesta ovan, men det får väl bli lite mer utförligt här. Jag är väldigt intresserad av träning och jag har ingen lust alls att vänta till 67-års ålder  med att få mer tid och ork för träning och tid utomhus. Dessutom så lever vi i en del av världen där sommaren är kort och tillfällen att njuta av vår fantastiska sommar är få. Då känns det ofta så fel att sitta inne. Jag kan känna att jag är klar med kontorslandskapen.

Vi har fantastiska barn som både tar tid men också har mycket att ge. Det är inget som vi kan vänta ut, om vi nöter på med vårt liv som det är nu så blir dom stora. Det här är ytterligare ett skäl till att fundera på om vi behöver se beslutet att sluta jobba som definitivt. Med barn så varierar livet över tid. Inget varar för evigt. Förmodligen inte vår ”exit” från arbetsmarknaden heller.

Jag och min sambo trivs mycket bra tillsammans och skulle vilja har mer tid för varandra i vardagen. Samtidigt som jag trivs väldigt bra med flera av mina nuvarande arbetskamrater så har jag fått se och uppleva hur snabbt det kan ändras och hur arbetsplatsen är då. Jag litar helt enkelt inte på att min arbetsplats är en plats att vara på i längden längre.

Så i vårt fall så är det rätt mycket som talar för att vi ska gå tidigt i pension och leva med den ekonomiska risken snarare än exponerar oss för risken att jobba för länge innan pension.

 

 

Vad är det för ekonomisk risk vi pratar om?

Tidigare har vi pratat om 4% Safe Withdrawal Rate och flera ifrågasatte om det räckte som garanti eller om vi inte skulle sträva efter en högre grad av trygghet. Vi tar det som utgångspunkt för att förstå den ekonomiska risken. Här är en tabell med lite olika scenarion som bygger på vår kostnadsnivå idag och olika avkastningsscenarion på vår aktieportfölj.

Utvecklinge av förmögenheten i lite olika scenarion.

Utveckling av förmögenheten i tre olika scenarion.

Det finns tre scenarion i tabellen där det längst ner är nära vårt upplägg från och med sommaren 2017 och jag har därför lagt in årtal. Jag har räknat med att vi har ett kapital som är ”fritt” i form av en kapitalförsäkring eller ISK och ett som är bundet i pensionspengar. Utgifterna jag räknar på är 20 000 kr/mån, men i vårt fall har jag dragit bort barnbidragen/flerbarnstillägget på 6 000 kr/mån och får en totalkostnad under året på 168 000 kronor.

Start och slutförmögenheten är markerad i arket. Om ”Uttag ur fritt kapital” är negativt betyder det ett överskott som gör att förmögenheten ökar.

Exemplet i tabellen är väldigt enkelt men om börsen inte springer iväg vilt åt något håll så ser ni att det är ganska långsamma rörelser i förmögenheten och i vårt scenario så sjunker våra 2 500 000 kronor i fritt kapital ned till 2 349 000 efter sju år. Totalförmögenheten har dock ökat något 2024 då jag kan börja ta ut pensionspengarna.

För mig indikerar det här att vi i grunden har det kapital vi behöver. Frågan är vilken risk ekonomiskt vi kan leva med!

Läs mera

Jag har gjort en analys på svenska data från 2000 och framåt, då det finns perioder då börsen knappast varit ”lugn”, för den som vill se hur det skulle sett ut att leva enligt 4%-regeln historiskt. Jag har också diskuterat en metod för riskhantering.

Här finns arket om ni vill leka med siffrorna själva och den senaste tabelluppdateringen finner ni här. Eller varför inte läsa inlägget där jag försöker räkna ut hur tidigt vi kan sluta jobba om vi kan tänka oss att vara ”panka” när vi kan ta del av pensionssystemet.

Pengar först eller pension först

En amerikansk bloggare som kallar sig för Tynan har en kul vinkling i ett inlägg där han påstår att man ska pensionera sig först. Han anser att det viktigaste, alla kategorier, i livet är att hitta en billig bostad och ekonomisk bas för sitt fortsatta liv i frihet. Efter det att man pensionerat sig så kan man börja jobba med det man vill.

Det önskar jag att någon berättat för mig för länge sedan!

Men det ställer faktiskt rätt stora krav på att vi vet vad vi vill göra.  Det är lätt att ducka för och i stället skylla på ekonomi. Vad ska man göra om man inte jobbar?

Hur vet vi att vi räknat rätt på utgifterna?

Jag har antagit 20 000 kronor i månaden i utgifter. Det ligger i linje med Frivid42s uppskattning för sin framtida budget men högt relativt vår egen. Jag kommer snarare till 13 000 kronor i månaden om jag snålar lite. Jag har utgått ifrån vad vi har för siffror idag i vår månadskostnad och tittat på hur det skulle bli om vi köper en liten gård som vi är inne på (gården är köpt nu!).

Har vi redan jobbat för länge?

Har vi redan jobbat för länge?

Om jag använder arket från tidigare men minskar kapitalet något för att hantera inköpet av gården (500 000) så får jag följande (räknad på 4% avkastning):

Förändring i kapital med 13 000 kr/mån i utgifter.

Förändring i kapital under en sjuårsperiod med 13 000 kr/mån i utgifter.

I det här fallet ser vi ut att ha arbetat för länge 2017!

Finns det något mitt emellan?

Det blir så extrema kast att först jobba fullt och sedan ta helt ledigt och leva på kapitalet. Frågan är om det går att hitta någon medelväg? Att båda jobbar halvtid skulle exempelvis ge oss rätt många önskade effekter. Det intressanta är att ekonomin inte nödvändigtvis belönar oss när vi har smarta lösningar. Vi bor kvar i samma dyra bostad, har samma matkostnader, får vissa barnomsorgskostnader men betydligt lägre lön. Att inte alls jobba ger så många fler frihetsgrader det är därför konceptet fungerar.

Vad drog vi för slutsats av det här då?

Kan vi jobba för länge innan pension? Ja, jag tror många gör det. Kolla tabellerna ovan och dra dina egna slutsatser. Den som vill kan kritisera tabellerna rätt rejält för att inte vara speciellt uttömmande eller beskriva troliga scenarion. Fine, samtidigt så ska vi komma ihåg att vi inte alls jobbat med utgiftssidan heller. Det viktigaste är att inte göra stora uttag när portföljen sjunker ihop i värde eftersom det relativa uttaget då är stort (se exempelvis simuleringen på svenska data ovan). Tar vi exemplet med 13 000 kronor i månaden så innebär en 20%-ig nedgång på börsen att man behöver sänka kostnaderna till cirka 10 500 för att behålla uttagskvoten vilket inte är helt omöjligt under perioder.

Eftersom en stor del av inkomsten är barnbidrag så är det dock en sanning med modifikation. Behovet av sänkning är troligtvis lägre.

 

 

Vad säger ni?