Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Intervju (sida 1 av 2)

Podcast: Avsnitt 18 – Våra jobb och vårt arbetsliv tillsammans med Sparo

Avsnitt nummer 18 av Onkel Tom stuga är här. I det här avsnittet har jag en gäst i form av Micke Larsson från Sparo. Vi pratar om jobb och arbetsliv. Om varför vi försöker framstå som så positiva till jobb när vi ofta är frustrerade. Vi berör även balansen mellan dig och din arbetsgivare samt pratar om märkliga arbetsplatser.

En ursäkt till Micke är på plats. Introt är lite abrupt. Det blir liksom ingen riktigt introduktion av gästen. Det är mitt fel och beror bland annat på att vi pratade rätt länge innan vi satte igång med själva podden så du hamnar lite ”mitt i samtalet” när podden börjar.

Min tanke är att ni som lyssnar ska få lära känna mina gäster genom samtalet, inte genom en lång introduktion och det tycker jag ändå att avsnittet erbjuder. Så ni som vill höra mer från Sparo, eller Bittermicke som han heter på Twitter, gör klokt i att lyssna noga.

Nu ska tekniken fungera igen hoppas jag, så jag räknar med att ni som lyssnar via ITunes eller Acast får podden den vägen. Notera att tidigare avsnitt publicerades då det var massor av strul. Så har ni inte lyssnat på avsnitt 17 så är det dags att göra det.

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Läsarbidrag – Att säga upp sig utan att ha ett annat jobb!

Idag har jag ett läsarbidrag som handlar om att säga upp sig från sitt jobb utan att ha ett annat att gå till. Vi möter en tjej, vi kan kalla henne Lily, som är välutbildad och som ser jobbet som en viktig del av sin identitet. Lily genomgick en tuff tid på jobbet som slutade med att hon sa upp sig utan att ha något annat jobb! 

Lily delar med sig av resan fram till uppsägningen och vad som hände efteråt. Efter texten så har jag några frågor till Lily och sedan försöker jag göra några generella betraktelser utifrån mina egna erfarenheter.

Men först börjar vi med Lilys berättelse någonstans sent 2015. Häng med!

 

 

Nu har jag gjort det… Jag har sagt upp mig från mitt välbetalda jobb på ett framgångsrikt företag UTAN att jag har ett nytt jobb att gå till. Ett beslut som växte fram under en tid. Galet, oansvarigt eller modigt?

Tankar i mitt huvud

Hur kan jag säga upp mig utan att ha något nytt? Det är väl bättre att ha ett jobb under tiden man söker nytt. Jag får ju betalt och de är nöjda med mig, så vad är problemet – tacka och ta emot lönen/bonusen så länge ingen säger något. Det känns pinsamt att jag ska behöva gå till Arbetsförmedlingen.

Tänk om jag aldrig får ett nytt jobb, hur ska vi klara oss då? Jag tycker ju om mina kollegor – ska jag verkligen lämna dem? Jag har senioritet och status på mitt jobb – ska jag börja om från noll? Tänk om gräset verkligen inte är grönare på andra sidan …

Hur hamnade jag här?

Tio år av mitt liv har jag spenderat på företaget, på olika tjänster.  Med fantastiska kollegor! En del av dem är mina vänner idag. Jag har lärt mig mycket, slitit med olika uppdrag och jag har haft otroligt kul på resor och evenemang.

För ett par år sedan fick jag en ny tjänst inom företaget och flyttades till ett annat team. Det var bara jag som hade den rollen i den nya gruppen och jag kände mig som den ’fula ankungen’. Jag tyckte om mina kollegor i mitt team, men jag hamnade utanför eftersom jag jobbade med helt andra saker än de gjorde. Utöver det så skulle min nya roll definieras om och jag saknade någon att diskutera med. Jag pratade en del med chefen om detta, men vi kom ingen vart. Hans intresse och fokus var på de andra i teamet och den del de jobbade med. Han verkligen brann för det andra.

Jag försöker verkligen på alla möjliga vis hitta min roll, men kommer inte igång. Allt känns ointressant och meningslöst. Ångest på kvällarna för att jag ska till jobbet nästa morgon. Ångest på jobbet för att jag inte levererar på den nivå som jag brukar. Ångest för att jag spenderar så mycket tid på jobbet medan 1-åringen är på förskolan.

Jag känner hur min självkänsla sakta bryts ner i takt med att meningslösa dagar spenderas på kontoret. Efter timmarna på kontoret är jag så nere så jag orkar knappt något.

Idag tänker jag varför sökte jag inte nytt jobb???

Jag gjorde några försök, men jag hade inte energi att göra det efter att barnen hade lagt sig. Så jag gled längre och längre in i den här märkliga töcken som jag idag har svårt att förstå att jag accepterade.

Jag var inte helt handlingsförlamad utan hade involverat chefen och HR i det hela. De ville gärna hitta en annan tjänst till mig inom företaget, men eftersom jag hade gjort många olika saker så hade jag svårt att hitta något jag brann för. Jag sökte en tjänst internt som jag hoppades på skulle bli min ’räddning’, men ibland är det mycket spel bakom kulisserna med interna tjänster och jag fick inte den tjänsten.

Oj oj oj vad jag tyckte synd om mig i hela den situationen. Jag spenderade så mycket tid och energi på att analysera mig själv och hela situationen, ältade och kom inte vidare. Emellanåt kände jag knappt igen mig själv. Det värsta var dock att jag hamnade i ett läge där jag tyckte att jag inte kunde något överhuvudtaget.

En dag rann bägaren över och jag beslutade att nu säger jag upp mig. Det var i december 2015 och jag avtalade med cheferna och HR att jag skulle stanna ett halvår. Under det halvåret gick jag tillbaka till tjänsten som jag hade innan jag hamnade i den odefinierade ensamma rollen.

Det här kan låta märkligt – varför stanna så länge och gå tillbaka till min gamla tjänst? Men jag var så nere och HR tyckte det var viktigt att jag kände att jag levererade. Jag kunde ju jobbet och kom snabbt igång som en senior medarbetare. Jag var en del av mitt gamla team och jag kände de flesta där. Samtidigt visste jag att jag ska sluta och var tvungen att ta tag i jobbsökandet.

Det svåraste var att chefen verkligen försökte att övertala mig att stanna var och varannan vecka. Mina kollegor visste inget – hela arrangemanget var hemligt fram tills ett par månader innan jag skulle sluta.

Jag uppskattar verkligen HRs och chefernas insats och att de brydde sig om mig.

Vad vill jag göra?

Helst ville jag byta bransch, men jag var realistisk och insåg att jag inte kommer skola om mig till läkare när jag har fyllt 40.

Tankarna cirkulerade kring att jobba på ett mindre företag som precis har vuxit ur sina start-up skor. Eller ett företag med en cool produkt/tjänst som skapar värde. Kanske något som utvecklar mjukvara för utbildning. Tänk på alla dessa skoltrötta ungdomar – kan man inte göra lärandet mer spännande med en cool mjukvara?

Eller varför inte jobba med fundraising för välgörenheten. Jag är bra på att hålla presentationer och skulle kunna sälja in till stora företag och styrelser.

Jag tänkte mycket på det vad jag ville göra och hade många olika idéer.

Att söka jobb – det här skulle man kunna skriva eget kapitel om!

Jag har sökt väldigt få jobb i mitt liv eftersom i princip fick det första jobbet jag sökte och därefter har jag enbart sökt jobb internt inom samma bolag. Men nu var jag tvungen att ta tag i jobbsökandet och allt hade ändrats otroligt mycket under de här åren med tanke på alla tekniska möjligheter vi har idag. LinkedIn blev en daglig del av mitt liv.

Jag kastades in i en värld av anpassade CVs; videos som jag skulle skicka in; Skype möten där intervjuaren kunde se mig men där jag inte kunde se de som intervjuade; intelligenstester; personlighetstester; trevliga och otrevliga rekryterare; informella kaffe-dates och så vidare.

Jag blev ’olyckligt kär’ i så många spännande företag. Jag ville så gärna jobba hos dem, men jag var inte den rätta. Jag var överkvalificerad, underkvalificerad, ointressant, för dyr och verkligen INGEN alls på en och samma gång.

Hopp och förtvivlan.

Jag har full förståelse för alla som söker jobb idag – det är fruktansvärt svårt eftersom många företag verkar leta efter någon ’ubermänniska’ som passar in till alla deras önskemål. Men om vi ska kunna allt det de vill redan innan vi börjat så kommer många av oss att tröttna ganska snabbt. De flesta av oss vill väl ha lite nya utmaningar i ett nytt jobb, eller?

Nytt tidsbegränsat jobb

Två månader innan jag skulle sluta blev det officiellt och ryktet började sprida sig. En av våra kunder frågade vad jag ska göra och när jag sa att jag inte vet så gick mailet runt på företaget.

De erbjöd mig en 12-månaders tjänst. Jag tog jobbet och såg det som en chans att prova på något hos någon annan.

Jag var öppen med att jag egentligen letade efter ”något annat” och skulle jag hitta mitt drömjobb så säger jag upp mig. Mitt tillfälliga jobb var inom samma bransch. Jag behövdes där och det var väldigt tydligt vad jag skulle göra varje dag. Jag träffade nya kollegor och skapade nya relationer med dem. Jag kunde andas ut!

Jag kom snabbt igång med jobbet och jag var verkligen fokuserad och sysselsatt under mina 8 timmar. Mitt självförtroende började komma tillbaka!

Arbetsförmedlingen

För första gången i mitt liv var jag tvungen att vända mig till Arbetsförmedlingen. Det ska man göra på sin första arbetslösa dag.

Varken tidigare eller senare! Gör du inte det så sjunker SGI till 0.

Jag hade mitt nya jobbavtal med mig och eftersom vi skulle resa iväg den dagen så tänkte jag att jag står där och knackar på dörren klockan 8.00. Jag blev ganska förvånad – de öppnade först kl 9.00. Just det – arbetslösa kan ha sovmorgon 😉.

Jag stod i den långa kön och tittade på människorna. Unga och gamla och det kändes som att många hade varit där ett antal gånger. Så kom jag till slut fram till handläggaren.

– Jag har jobbat i 10 år och den senaste tjänsten var som Produktansvarig. Idag blev jag arbetslös! Jag har ett nytt jobb och jag ska börja där om en månad. Jag vill inte ha någon a-kassa eftersom jag ska ha en månads semester nu innan jag börjar på det nya jobbet.

– Jahhhahh, men egentligen ska du komma och så ska vi göra en plan….

– Vilken plan? Här är avtalet till mitt nya jobb!

– OK, jag skriver in här att du avskrivs från AF om en månad!

AF fick en pluspoäng i statistiken – en som var arbetslös fick jobb inom en månad. Jag kunde inte registrera mig på nätet utan var tvungen att gå dit och registrera mig.

Plötsligt händer det

Precis innan jag började på det nya jobbet så hade jag skickat in några ansökningar till ett par spännande företag. En av mina kollegor/vänner rekommenderade mig och plötsligt efter ett par väldigt informella samtal hade jag ett jobb som jag tycker är super. Precis vad jag behövde och jag känner mig hemma.

Det är kul igen och visst finns det saker jag är bra på!

Jag bytte bransch – jag jobbar med mjukvara, men i ett helt annat område. Jag är så lycklig att de litade på min förmåga att lära mig nytt. Jag utvecklas och utmanas och har verkligen kul under tiden. Vi skrattar mycket, men vi jobbar också mycket. Arbetsdagarna och veckorna rusar iväg. Jag kan fortfarande inte förstå att det här är sant.

Jag sade upp mig efter tre månader på det tillfälliga jobbet hos kunden och jag var stolt som en tupp när de frågade om jag skulle stanna ifall jag fick fast anställning. Jag uppskattade erbjudandet, men tackade nej till att stanna kvar i den branschen. Men jag var glad över att de frågade och verkligen ville behålla mig – snacka om egoboost.

Hela den här processen från att ha sagt upp mig till att börja på det nya ’drömjobbet’ tog ett år.

Vad har jag lärt mig

Det är bättre att ha lite för mycket att göra än för lite. Tänk att jag kunde må så dåligt av att ha för lite och meningslösa uppgifter. Jag vill bidra och leverera och jag kan det!

Jag måste reflektera över vad jag är bra på och se till att arbetsuppgifterna i alla fall till viss del utnyttjar mina starka sidor.

Alla bör vara försiktiga med att ta ett jobb där rollen är odefinierad. Tänk också på hur teamet är uppbyggd.

Om jag skulle hamna i liknande situation igen så skulle jag inte låta det gå så långt. Mår man dåligt på ett jobb ska man se till att man kommer därifrån innan det är för sent eller att man har en plan hur man blir ekonomiskt fri och kan hålla ut 😊. Det syns på intervjuer när man är nere och när man själv tycker att man inte levererar.

Ibland är det bra att släppa det gamla. Jag var helt enkelt klar med mitt första riktiga jobb efter 10 år.

Jag tycker fortfarande om företaget jag jobbade på och tycker att det är en bra arbetsplats. Jag rekommenderar det till bekanta som frågar. Men just för mig var det dags att gå vidare!

Jag fick några frågor när jag läste texten. 

1) Hur fick du tankarna kring ditt nya jobb att bli något vettigt? Något användbart? Hur hamnade du där du är idag?

Det var en process där jag tog mig tid att tänka till vad är det jag verkligen vill. Vad brinner jag för, vad är jag bra på, vad driver mig, var är passionen angående ett jobb. Jag skrev ner dessa funderingar och tillät mig att tänka högt och lågt. Jag kom fram till ett par områden som jag tycker är riktigt intressanta – utbildning och mjukvara relaterad till det. Samt välgörenhet. Jag lyckades inte hitta rätt jobb där. Då tänkte jag vidare att jag trots allt vill jobba med mjukvara, men jag ville byta bransch och jobba med en mjukvara som många olika företag kan använda. Företaget skulle vara relativt litet och växa. En vän rekommenderade ett spännande IT-bolag, men jag förstod inte riktigt vad de gjorde med sin mjukvara. Men när jag väl fick kontakt med dem, läste på och träffade några av medarbetarna, så kändes företaget och tjänsten helt rätt. Så det handlar också mycket om människor och hur det känns och inte enbart bra mjukvara.

2) Du är ju väldigt positiv till den arbetsgivare du lämnade, och som verkade ha gjort ett bra jobb. Men finns det trots det något du tycker ni skulle kunnat gjort bättre?

JA, jag är väldigt positiv och rekommenderar dem fortfarande till andra. Det som vi skulle gjort annorlunda är att vi skulle ‘dödat’ den tjänsten som jag fick och som inte riktigt var definierad tidigare. Chefen hade en vision med den tjänsten, men det gick inte att nå dit. Där borde cheferna tagit ett beslut snabbare och förstått att det inte fungerar. Jag var helt öppen med det och påpekade flera gånger hur meningslöst det var att vara ansvarig för produkten när jag inte hade några resurser till utveckling. Jag är inte typen som klamrar sig fast vid ett jobb och är rädd att bli sparkad.

En annan sak som borde gjorts annorlunda är upplägget i teamet som man skapade tjänsten hos. Det är inte lätt att vara helt ensam med sina uppgifter i ett team där alla andra gör något annat. Jag kände mig utanför och jag är alldeles social för det. Det fanns liksom ingen naturlig plats för mig i det teamet, även om säljarna egentligen själva ville ha mig med. Jag var inte med säljmöten eller seminarier/konferenser eftersom det inte var mitt jobb att sälja. Chefen brann för sälj och var väldigt duktig på det. Sådan situation passar kanske till vissa, men som sagt – jag är alldeles social och en teamplayer.

3) Du har fått tillbaka gnistan på din nya arbetsplats. Varför? Vad är annorlunda?

Företaget är mycket mindre (under 100 anställda jämfört med över 1000 på det gamla stället). De som startade företaget är med och visar sin passion och visar intresse till sina anställda. Det spelar helt enkelt roll vad jag gör och de litade på mig och kastade in mig i relevanta saker direkt. Företagskulturen och värderingar pratar vi mycket om och vi alla försöker att leva efter dessa. Vi är ett team och vi alla tar ansvar. Det är så nära mellan anställda och ledningsgruppen. Jag förstår att det blir svårare och svårare när företaget växer, men nu kom jag in innan vi är alldeles för stora.

Den andra delen är personlig – att jag återigen lär mig nya saker och att jag träffar nya företag.

4) Det här du varit med om är en prövning som inte är så ovanlig i vårt samhälle. Men har du någonsin lärt dig möta svårigheterna du stötte på? Jag tänker på såväl dina egna tankar som processen att söka nya jobb osv.

Jag hade inte lärt mig något om detta innan, men jag fick lära mig när jag väl var i processen. Lyssnade på inspirerande böcker för att hantera mina egna tankar. Processen att söka jobb – företaget bjöd på coaching ett antal gånger hos en extern partner. Det var bra eftersom coachen kunde ge tips på CV och konkreta ansökningar och vad jag ska tänka på när jag byter bransch. Jag hade svårt att se vad jag var bra på och det hjälpte coachen mig med att reda ut.

Tänk så mycket mer man bidrar med när man är på rätt plats och mår bra. Ändå fastnar så många. Man börjar någonstans och så stannar man kvar. Men det jag valde att plugga till när jag var 20 känns kanske inte alls rätt när jag är 40. Som 20-åring lyssnade jag mer på andra än vad jag lyssnade på mig själv och vad jag ville. Jag hoppas att mina barn kommer att hitta vad de brinner för och inte läsa ekonomi/juridik bara för att det är en bra utbildning att ha och man får jobb och oftast bra lön.

Jag hade 6 månader på mig innan jag slutade på mitt jobb, men jag hade t ex inte rätt att anmäla mig till Arbetsförmedlingen då och få hjälp och vägledning. Dit går man ju på sin första arbetslösa dag. Crazy.

5) Tycker du att du gjorde rätt eller fel som sa upp dig innan du fått jobb?

Lätt att säga nu när jag har ett jobb att jag gjorde rätt ;-). Jag tror att jag hade inte varit där jag är idag om jag inte hade sagt upp mig. Så på det sättet var det rätt – jag var helt enkelt tvungen att ta tag i mitt liv.

Men jag tycker inte att folk ska börja säga upp sig till höger och vänster utan det bästa är trots allt att ha ett jobb, men om man inte trivs så ska man hålla ut och söka nytt under tiden. Men jag rekommenderar att ta det på allvar när det inte fungerar och börja söka jobb tidigare. Låt det inte gå så långt att du är helt nere.

 

 

Mina reflektioner och lärdomar!
Lilys erfarenheter och mina är väldigt lika. Det är därför Lily delar med sig här på bloggen. Förhoppningsvis kan min och Lilys berättelser stärka andra som är i en besvärlig situation just nu.

Här är några av mina kommentarer utifrån det perspektivet!

  • Jag var för naiv när det gällde aspekter på mitt arbetsliv och min karriär tidigare. Och jag tror nästan alla är det innan de gått igenom en vända som den som Lily beskriver ovan! Vi måste öka vår förmåga att hantera jobbiga arbetsrelaterade situationer. En del där är att minska det ekonomiska beroendet, men minst lika viktigt är att kunna hantera sig själv i svåra situationer som pågår under lång tid!
  • Lily jobbar med sin chef och HR och hon upplever det samarbetet som fruktbart! För det första är detta nästan bara möjligt på storföretag och inte ens där ska vi lita på att vi får hjälp. HR är inte en välgörenhetsorganisation ska vi ha klart för oss! Det är i grunden en polisorganisation!  De flesta chefer kommer samtidigt vilja göra dig till huvudproblemet om det inte spelar på arbetsplatsen. Med det sagt så fick jag faktiskt viss hjälp av HR när jag tycket allt var som mest skit. De hjälpte mig med ”coping-strategier” som handlar om att acceptera och orka genomlida en jobbig situation. I själva verket så är det ofta otroligt tacksamt att hitta någon form av bollplank eller coach i den här typen av förlopp som Lily beskrivit ovan. Ett tips är att kolla med företagshälsovården om de har någon coach eller psykolog kopplad till sig! 
  • Utköpt?! Vi har fått Lilys bild av verkligheten i inlägget ovan. Men det finns en större bild där arbetsgivaren och dess företrädare ingår. Arbetsgivaren har helt lyckats ”tappa” Lily efter att hon jobbat tio år på företaget. På så vis finns det faktiskt ett problem även hos arbetsgivaren! Alla som befinner sig i ett motsvarande läge som Lily gjorde tycker jag ska utvärdera frågan om man inte ska försöka förhandla fram ett utköp från företaget snarare än att säga upp sig! Det kan kännas avigt och när man sitter deppig med lågt självförtroende så är det inte det mest naturliga. Men om företaget anställer och nyttjar högpresterande människor för att nå sina mål så har de ett ansvar att fortsatt kunna motivera och stimulera! Exempelvis i form av god intern rörlighet så att Lily kunnat skaffa ett annat jobb internt. Kan de inte det får de köpa sig ur sin del av åtagandet i arbetstagar/arbetsgivarrelationen! 

Har du någon erfarenhet av att säga upp dig utan att ha något annat jobb? Dela i så fall gärna med dig! Eller så säger du bara tack till Lily för att hon delar med sig!

Läs eller lyssna gärna på andra inlägg där andra än jag medverkar

Podcast: Avsnitt 4 – Personlig utveckling och mental styrketräning ft. Charlotta Rexmark

Jag och Charlotta Rexmark från bloggen Överlevnadsguiden.se pratar om Charlottas lärdomar från sin sjukdom och stegen mot ett friskare jag. Vi pratar personlig utveckling, mental styrketräning och hur en coach kan hjälpa till att skapa nya tankebanor. Och mycket mycket mer!

Jag hade bara ett uppdrag i den här podcasten och det var att få ordningsnumret fyra rätt. Det gick ”så där” så därför annonserar jag på detta avsnitt som nummer tre men det är naturligtvis avsnitt 4. 

Det finns kända problem med ITunes och speglingen av avsnitt där. Jag ska felsöka i helgen. 

Håll tillgodo!

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Podcast: Avsnitt 2 – Det enda vi kan vara säkra på är att vi är fria nu ft. Farbror Fri

Avsnitt nummer två innehåller poddens första gäst: Fantastiska Farbror Fri. 

 

 

 

 

Fantastiska Farbror Fri och jag pratas vid en lördagsmorgon om bloggande, frihet, sparsamhet, grå tid, hur mycket pengar som behövs för att bli fri och vilka risker som finns med vår inriktning i livet. Vi hade knappt pratat upp oss när vi startade men sedan gick tiden fort! Det är ju viktiga grejer vi pratar om och det märks att vi pratar om ämnen vi brinner för. 

Inspelningen är gjord via Skype och lämnar, för den kräsne, lite att önska men vi gör det bästa vi kan med de medel som bjuds. 

Vi ser fram emot att höra era frågor, påhopp, feedback och allmänna hejarop i kommentarsfältet.  

Fantastiska Farbror Fris blogg hittar ni här! Eller varför inte följa honom på Twitter om ni inte redan gör det. 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Intervju: Hanna från Portionen Under Tian har matkostnader på 600 kronor i december!

Hanna, du satte som mål att sänka dina matkostnader till en riktigt låg nivå i december. Kan du förklara vad du gjorde och varför i december? Vad är din normal månadskostnad frågar jag ju mig också naturligtvis?

I oktober var jag iväg på en resa, en vandring i Nepal. För den tog jag tjänstledigt, vilket innebar att jag i november fick ut cirka 1/4 av min vanliga lön. Jag hade sparat ihop för att täcka upp för den mindre lönen, men så insåg jag att de pengarna är betydligt roligare att göra nåt annat för än att ”slentrianleva” Så då tänkte jag att jag skulle minska ner i princip allt jag såg som överflödigt under denna månaden, och matkostnaden blev bland annat en sådan sak. Jag lägger inte jättemycket annars heller, cirka 1500 kronor per månad men man kan alltid utmana sig! Så jag satte min budget till 600 kr.

Hur har det gått så här långt? Håller du din budget?

Det går fint! Jag har hittills gjort av med 512 kr, vilket betyder att jag har 88 kronor kvar till nästa löning. Och jag har typ 10 matlådor i frysen kvar så jag ska nog klara mig 🙂

Man kan ofta göra så mycket mer än vad man tror med en liten budget. Det har blivit en hel del kylskåpsrens om man säger så 🙂

Om jag får tillägga en bonus under den här månaden så är det att jag har gjort väldigt mycket storkok och lagt minimal med tid i köket. Jag skulle tippa att jag på den här månaden inte ägnat mer än 6 timmar totalt på att laga mat, då jag i princip bara kunnat ta något från frysen. Otroligt skönt!

Vad äter du en dag i december? Morgon, lunch, kväll och mellis?

Frukost för mig varierar, nu har jag ju verkligen gått på vad jag har hemma. Men om jag skulle staka upp en dag kan det se ut ungefär så här:

Frukost: Havregrynsgröt med 1 tsk linfröolja (äter mest vegetariskt och lägger till det för omega-3), mjölk och någon frukt och massa frön på

Lunch: Något från min blogg! I december har det blivit en del kikärtsgryta med ris och kokosmjölksgryta.

Mellis: hembakat bröd med ost och någon frukt från fruktkorgen på jobbet

Middag: Det har blivit mycket grönkålspasta till middag. Rödbetsfalafel har också varit en hit!

Du har ett starkt intresse för mat och vi som följer din blogg Portionen under tian och ditt Instagramkonto vet att det ofta är billig mat som du intresserar dig för. Stämmer det? Är det så du vill beskriva det? Vad är det som gör att du bloggar på det sätt du gör kring mat?

Ja det stämmer absolut! Jag började med min ”nisch” för ett par år sedan, när jag var dietiststudent och skrev på en sida som heter Matvett. Då ville jag mest komma undan billigt själv när det gällde mat. Sedan började jag arbeta som dietist och då insåg jag att det var väldigt vanligt att mina patienter inte hade så stor ekonomi vilket många upplevde som ett hinder för att leva hälsosamt, vilket jag med bloggen kunde visa att det inte var. Matvett är inte aktivt längre och jag la mitt bloggande på hyllan. Men förra året ringde Tv4 Nyhetsmorgon och undrade om jag ville komma och laga mat hos dem och då tänkte jag att ”va fan, jag sätter igång Portionen Under Tian igen”. Och sen har det bara rullat på! Jag brinner fortfarande starkt för att visa att bra mat inte ska behöva vara en klassfråga. Klimatfrågan är jag också varmt engagerad i, och äter vi mer ekonomiskt smart (mindre svinn, färre transporter till affär genom handlande) och mer vegetabiliskt baserat så gör vi jorden väldigt stor skillnad.

Vi i vår familj har jobbat mycket med att pressa ned kostnaderna för vårt matkonto – vilket jag skriver en hel del om på Onkel Toms stuga – men vi gör det inom den för barnfamiljer etablerade menyn kan vi säga. Vi köper helt enkelt billig falukorv. Men du har rätt många gånger rätter som känns som om de kommer från en annan kulturell sfär, så som Kikärtsgryta med sötpotatis. Varifrån hämtar du inspiration?

Jag hämtar inspiration från massor av ställen. Dels där jag äter, som restaurang (när det väl händer), när jag reser och så gillar jag att bläddra i tidningar, kokbäcker eller googla runt. Jag gör ganska mycket research innan jag gör ett recept. Testar, smakar, gör om. Ofta är mina recept helt baserat på vad jag själv är sugen på haha. Som i senaste veckomenyn var det en del rödbetor (rödbetssoppa och rödbetsfalafel). Jag var sugen på rödbeta den veckan helt enkelt! Och jag anpassar mig så gott som alltid efter säsong. Det känns inte rimligt att vi ska kunna äta allt jämt.

Tips för barnfamilj, om ni vill lägga undan falukorven, är den gröna ärtpastan och linsstroganoff!

Du är väldigt konkret på din blogg. Menyer och recept. Tror du att vi som vill påverka människor måste var så konkreta i vår kommunikation? Är det svårt att ta till sig dina recept?

Ja, jag har medvetet byggt upp sidan så att det ska vara mindre ”tjafs” på den. Jag vill att man ska kunna komma in där och känna att man kan hitta något som verkligen gör det lättare i det dagliga livet. Och det är också den feedbacken jag får. Att recepten är lättanvända, inte så märkliga råvaror. Listorna är sjukt populära faktiskt, det trodde jag aldrig när jag började med dem! Men de är absolut mest klickade och jag får fantastiska mejl av folk ang dem som att de förändrat deras liv och gör att ekonmin och planeringen går ihop. Och inte minst minskar stressen, vilket ju är oerhört negativt ur alla aspekter när det kommer till ekonomi, hälsa och att göra medvetna val. Så yes, jag tror på att vara konkret och tydlig!

Jag har försökt laga en del av dina rätter, inte minst har vi jobbat en del med Dahlgrytor, och insätt att priset på linser kan variera enormt. Ibland i samma butik! Har du några köptips till oss som vill laga dina rätter?

Ja, det kan det. Alltifrån utbud i butik, märke och sedan såklart hur stor förpackningen är. Jag brukar alltid rekommendera att ta sig till en större mataffär (typ Ica Maxi) för att storhandla och köpa mer av den typen av varor. Dock ska man ju vara försiktig med att handla av storpack om man inte vet att det kommer att bli uppätet, alternativt att man tar hand om det som att frysa in och så vidare. Men mer är inte alltid bäst.

Finns det en konflikt mellan billig mat och nyttig mat? Har du några etiska tankar kring mat som du kan dela med dig av? Hur ser du som dietist på mat och måsten? Måste vi äta eko, vegetariskt, kött, smör, eller undvika socker osv?

Det svaret får bli lite tudelat. Jag tror inte på att handla billig mat, som egentligen bör kosta mer. Kött är för mig en sådan råvara. Det ska kosta att handla välproducerat kött. Och då äter jag hellre mindre av det, men också väldigt mycket mer sällan. Det finns också billig mat som jag gärna ser att konsumtionen går ner av, som färdiga rätter där ingredienserna inte är vidare kvalitativa som t ex helfabrikat med palmolja mm. Snack, godis osv är också väldigt billigt men inget vi egentligen behöver och som vi generellt bör minska vårt intag av. Däremot finns det massor av bra mat som rotfrukter, baljväxter, annan frukt och grönt, spannmål som är bra ur näringssynpunkt men som inte kostar särskilt mycket. Det är den maten jag vill inspirera till att äta mer av, och inte bara av hälsosynpunkt utan också ur klimataspekt.

När det gäller eko köper jag alltid ägg, mjölk, bananer och kaffe ekologiskt, Och sedan varierar jag andra råvaror beroende på utbud, eller så närproducerat som möjligt. Jag är mer hård med att äta så lite kött jag kan än att köpa allt ekologiskt om jag ska vara ärlig. Det beror mest på att jag upplever det svårt att avväga, vad är bäst: ekologiska äpplen som är importerade eller svenska som inte är ekologiska? Där brister min kompetens.

Angående måsten tror jag inte att det behöver handla om att vara absolutist på sådant man inte vill ta bort. Men frågar du mig angående kött så anser ja att JA, vi måste minska vår köttkonsumtion. Det betyder inte att aldrig kunna äta det, men att då heller välja bra kött än sämre och mer värna och värdesätta just det tillfället med att äta kött med något bättre. För att ge ett exempel. Samma mängd baljväxter istället för nötkött är 20 gånger mer klimatsmart.

Jag ser likadant med socker och annan ”utrymmesmat”: nej, det behöver vi inte undvika för alltid. Men vi behöver inte heller äta mycket av det. Genomsnittssvensken lägger dryga 40 % av sina utgifter på mat på sådant som anses vara utrymmesmat, dvs snacks, godis, och alkohol, att jämföra med 10% på frukt och grönt. Vi snackar ned mat som potatis och pasta som om det vore boven för folkhälsan men jag tror att vi skulle må så väldigt mycket bättre om vi inte fokuserade på att snacka ner vanlig mat, äter så att vi blir mätta och glada och struntar i att go bananas på fredag/lördags/varjedags? snackset. Man kan äta allt, men just den siffran är helt på tok för mycket!

På bloggen Portionen Under Tian så är det bara (?) vegetariska rätter, men jag är ganska säker på att du använt åtminstone bacon i något recept på Instagram? Är du vegetarian eller är det så att den målbild på matkostnader du har kräver vegetariska rätter?

Om jag ska kalla mig något så är det ”flexitarian som är 99% vegetarian”. Kort och gott: jag lagar alltid vegetariskt eller veganska rätter men blir jag bjuden på kött så äter jag det. Och då funderar jag inte på att jag äter kött utan njuter av den måltiden. Men finns det ett val så väljer jag vegetariskt. Det kommer sig dels av matkostnaderna, men som tidigare nämnt så är det mycket klimatrelaterat. Och ju mindre kött jag äter desto mindre sugen blir jag. Jag tycker verkligen att vegetariskt är så gott!

Men jag har två recept på bloggen som inte är vegetariska. En nudelwok och en linsköttbullar, där båda går ut på att dryga ut kött med mer vegetariskt, Det kan vara ett bra sätt att få in mer vego. Men någon bacon, nej det hittar du inte 😉

Är du en ”snålis” i övrigt också så att du jagar låga levnadskostnader inom andra områden? Jag har sett att du varit utomlands på ”äventyr”. Sparar du i vardagen för att få ut mer av livet?

Haha ja exakt så är det! Min relation till pengar är att jag finner det otroligt onödigt att lägga pengar på sådant som inte betyder mycket. Jag shoppar till exempel väldigt lite (enligt mig är det en råtråkig syssla samt att jag får bara panik av massa saker). Däremot lägger jag gärna mer pengar på en sak om jag verkligen behöver det och då vill jag att det ska hålla länge, och kan förtjäna en större investering för bättre kvalitet. Just att få åka ut på äventyr betyder oerhört mycket, och ”‘äventyret” du sett på Instagram var ju en resa till Nepal och vandring till Mt. Everest Base Camp som jag sparade ihop till genom att äta vegetariskt och ta med mig matlåda till jobbet. Jag la de pengarna det hade motsvarat om jag hade tagit med mig lunch i en pott som växte rätt fort. Nu var det ju inte så att jag åt lunch ute innan jag började spara till den här resan, men att lägga de pengarna till något konkret visade hur mycket de vardagsaktionerna faktiskt blev.

Utifrån dina erfarenheter här i december. Har du några råd att ge till dem som vill starta nya året med en rivstart!

Jag kan absolut rekommendera att köra en ”detoxmånad” för matkontot under en månad. Sätt en budget, kanske hälften eller lite mer hardcore: en tredjedel av vad man brukar spendera. Du kommer att bli kreativ och också mycket mer medveten om dina pengar.

Sen: fundera över på vad som får dig att må bra. Och skit i allt annat. Det tror jag är en grundsten i en hälsosam ekonomi och hälsosamt sinne. Vi måste inte göra som alla andra, eller lägga pengar på sådant som egentligen inte betyder något. Det är skitdyrt att försöka leva någon annans liv!

Och sen sak till: gör det till en vana att äta vegetariskt lite mer ofta. För dig, plånboken och miljön 😀

Vad har du för favoriträtt själv av de som finns på din blogg?

Nu när grönkål är i säsong: Grönkålspastan!!

Tack Hanna för en jättetrevlig pratstund. Om ni gillar det som Hanna gör, säger och står för så ska ni definitivt läsa hennes blogg Portionen Under Tian. Själv följer jag henne på Instagram medan många också gillar hennes Facebooksida.

Tipsa gärna om era varianter av Hannas recept – det fanns de som hade bra tips kring Dahl senast – eller om ni har egna snålrecept ni vill dela med er av i kommentarsfältet!

Det här inlägget var främst tänkt att ge dig tips och motivation att ta tag i matbudgeten. Om du vill läsa mer kring det jag skrivit om just matkostnader så har ämnet en egen kategori: Matkostnader. Matfokuset till trots! Det finns några saker som Hanna säger som jag skulle vilja utveckla lite och reflektera kring.

 

 

Hanna säger bland annat så här:

Min relation till pengar är att jag finner det otroligt onödigt att lägga pengar på sådant som inte betyder mycket. Jag shoppar till exempel väldigt lite (enligt mig är det en råtråkig syssla samt att jag får bara panik av massa saker).

Det här är det som jag brukar kalla att ha fokus, samtidigt som det passar bra in på en minimalistisk livssyn. Den som orkar spara länge och på ett sätt som gör rejäl skillnad har nästan alltid den här typen av insikter. Därför känner jag mig som en själsfrände till Hanna här!

Nästa klipp gör mig inte mindre positiv:

Sen: fundera över på vad som får dig att må bra. Och skit i allt annat. Det tror jag är en grundsten i en hälsosam ekonomi och hälsosamt sinne. Vi måste inte göra som alla andra, eller lägga pengar på sådant som egentligen inte betyder något. Det är skitdyrt att försöka leva någon annans liv!

Jag uppfattar det som att Hanna har djupare tankar än jag har kring mat, men trots allt tänker vi väldigt lika kring exempelvis miljöpåverkan och ekologiska livsmedel. Det inte någon slump tror jag, utan bottnar i tankar och insikter kring konsumtion och helhet som vi pratat om rätt mycket här. 

Tryck gärna på en av ikonerna här nedanför och dela inlägget.

Intervju med Storugglan

Jag har intervjuat en av bloggens mesta kommentatorer, Storugglan, för att vi ska få lära känna honom lite mer. Vi berör så vitt skilda områden som meningen med livet och sjuttiotalets barnprogram. Håll tillgodo och passa gärna på att tacka Storugglan för kommentarerna här på bloggen med egna kommentarer!


Kan du beskriva dig själv? Vem är du, hur lever du och vad gör du om dagarna? Har du familj och hur ser dom på dina val? Villa? Storstad?

Man 45+. Bor med min hustru i en storstad i hyrd lägenhet. Barnen är utflugna och står på egna ben.

Är akademiker som ägnat större delen av mitt arbetsliv åt kommunikation i någon form. Sedan några år tillbaka ägnar jag dagarna åt att umgås med och hitta på saker med min bättre hälft (som också är ekonomiskt oberoende), läsa, lyssna på musik, gå på museer, utställningar och konserter. Tränar någon eller några timmar per dag: styrka, kondition, gruppträning, yoga etc. Påtar lite i trädgården i det näraliggande lantstället.

Barnen ser bara positivt på våra lite annorlunda livsval. Vi tänker i stort lika i alla de delar som är väsentliga för och möjliggör ekonomiskt oberoende. Inspirationen har dessutom alltid gått i båda riktningarna.

Den utvidgade familjen har på sin höjd initialt visat uppenbar förvåning men inte på något sätt varit ihållande ifrågasättande (standardfrågan var väl: Men vad ska du göra på dagarna?). När tiden har gått visar det sig att våra livsval i stället inspirerar andra i vår omgivning att tänka utanför de givna ramarna. Det är en glädje att bara genom sitt sätt att leva kunna erbjuda andra ökad insikt om sin frihet och sina möjligheter.

Om jag förstår det rätt lever du som ”ekonomiskt fri”. Hur hamnade du här?

Min fru och jag är vana att leva enkelt med kvalitet. Vi har aldrig tvekat att unna oss allt det vi önskar. Men vi har sällan önskat oss kvalitetslös konsumtion. Med den grundinställningen är det svårt att bränna två normala medelklasslöner varje månad, år efter år.

Eftersom det blev pengar över och de samlades på hög så amorterade vi på vår bostad. Ingen av oss hade några större kunskaper om aktier och investeringar som hade kunnat leda våra pengar i den riktningen. När barnen hade flyttat hemifrån ville vi flytta till en mer lagom stor bostad. Så vi sålde vår nu obelånade bostad och flyttade in i en hyrd bostad.

Vi hade nu en större summa pengar. Den fortsatte också att växa varje månad, kanske ännu mer än tidigare i och med att barnen flyttat och klarade sig mer och mer själva. Pengasumman kom att utgöra ett problem eftersom vi insåg att den behövde tas om hand.

I vår strävan att förstå hur vi skulle förvalta vår förmögenhet växte också en insikt fram om att den hade nått en storlek som faktiskt gjorde att den kunde försörja oss. Vi förstod alltså så småningom att vi inte behövde arbeta så mycket längre innan vi var ekonomiskt oberoende enligt alla rimliga beräkningar.

Har du någon erfarenhet som fri som du vill dela med dig av? Kanske något oväntat.

Mycket i det mellanmänskliga umgänget handlar tyvärr om hierarkier, tävlan och att positionera sig. Så kan det vara på jobbet, föreningen eller Ica. Jag har märkt att jag påverkas allt mindre och mindre av sådant. Som ekonomiskt oberoende känner jag mig utanför detta på ett positivt sätt. Jag är inte med i och låter mig inte dras med i någon tävling längre. Jag har redan vunnit min egen tävling, och jag önskar alla andra att vinna sin egen.

Jag har också, något oväntat, upptäckt att mitt behov av att det ska hända en massa saker är rätt litet. Mitt fokus har mer riktats mot att upptäcka och uppleva allt det som sker i mig själv och runt omkring mig utan att jag själv larmar och gör mig till.

Det känner jag igen mig i i väldigt hög utsträckning. Är det en åldersgrej, något vi mognar in i eller är det en konsekvens av att vi törs sätta oss ner och lyssna på oss själva en stund? Vad säger du?

Jag tror visst att det kan ha med åldern att göra. Men att det uppenbarligen inte är ett tillräckligt villkor inser man om man tittar sig omkring. Finns många män (ja,det är nog flest män) som uppnått en nog så mogen ålder utan att komma till ro.

För min egen del kan jag tänka mig att mitt ekonomiska oberoende gjorde att jag kunde mentalt frigöra mig från arbetslivet, som ju helt naturligt är en miljö där det ska hända en massa. När jag några år senare tackade för kaffet och befann mig utanför arbetslivet så hände det inte så mycket per automatik. Det gav mig möjlighet att upptäcka allt som händer i det som inte händer. Som en hjälp på traven har jag ägnat mig åt yoga så smått de senaste åren.

Hur ser du på jobb/arbete? Jag noterade att du gjort ett försök kring egen blogg men avstått. Du är också aktiv och kommenterar då jag exempelvis skriver om öppna kontorslandskap. Om du skulle väga; är det jobb och arbete som avskräcker eller friheten som lockar?

Både min fru och jag har nog gjort någon form av yrkeskarriär.Vi ha båda gjort utvecklande och spännande saker både här i landet och utomlands som inte hade varit möjliga att göra utanför arbetslivet. Men arbetet har nog likväl för oss varit i första hand en inkomstkälla. Meningen med livet har inte funnits i arbetslivet utan i livet utanför. Därför var det helt naturligt för oss att sluta lönearbeta då vi var ekonomiskt oberoende.

Vi har som de flesta tjänstemän genomlidit livet i kontorslandskap, bättre och sämre sådana. Det var inte orsaken till att vi valde att sluta, men jag tror att de miljöerna för oss underströk vikten av att använda de medel vi har för att själva forma vårt liv så som vi vill ha det. Jag upplever kontorslandskapen som ett uttryck för medelklassens degradering.

”Medelklassens degradering” skriver du!? Degradering eller devalvering? Kan du utveckla detta lite. Vad menar du?

Mer degradering än devalvering. Devalvering skulle implicera att medelklassen har tappat i värde. Men stora delar av medelklassen här i landet har det bättre ekonomiskt än man någonsin haft. Trots detta tycker jag mig se (och ha upplevt) en degradering av medelklassens position i arbetslivet.

Friheten för och betydelsen av den enskilda medarbetaren har minskat dramatiskt. Alla är numera en utbytbar kugge i maskineriet. Det gäller oberoende var på den kunskapsarbetande medelklassens löneskala man befinner sig. Man kan vara synnerligen högt betald men fortfarande tvingas sitta i ett förnedrande och destruktivt kontorslandskap eller förvägras möjligheten att arbeta på distans.

Jag finner å andra sidan inte detta som särskilt förvånande. Det är ett uttryck för marknadsekonomins mekanismer, och vi njuter alla frukterna av den ökade effektivitet som denna degradering innebär. Vissa gör det i form av fortsatt hög lön och ökad konsumtion. Andra, som checkar ut som ekonomiskt oberoende, gör det i form av fortsatt rimlig avkastning på förmögenheten.

Det finns en mening som beskriver detta rätt väl: ”Allt som är fast förflyktigas.” Så beskrev Marx och Engels kapitalismens logik. Fortsättningen är inte heller så dålig: ”…allt heligt profaneras och människorna blir slutligen tvungna att se sin livssituation och sina ömsesidiga förbindelser med nyktra ögon.” Känns underligt att som kapitalist finna anledning att citera författarna till Kommunistiska manifestet…

Är det svårt att ta hand om sin frihet? Är du duktig på att fånga dagen eller blir det ett tråkigt pensionärsliv. Hemma, med frukost-tv som sällskap? Jag kan säga att jag har mina största farhågor själv här. Jag hoppas att friheten ska ge mig ett bättre liv, om det inte blir så vet jag inte riktigt vad jag ska göra faktiskt.

Jag upplever inte att det har varit svårt att ta hand om friheten. Jag har sällan tråkigt och upplever ofta att tiden inte räcker till. Vi har sedan många år tillbaka ingen tv och har aldrig ägnat oss åt att ”titta på tv”. Vi är båda vana vid ett fysiskt aktivt liv och vill utmana oss själva genom att utvecklas intellektuellt. Mina intresseområden är främst kultur och humaniora. Internet, bibliotekskort och Spotify erbjuder stimulans och utmaningar så det räcker.

Finns det något du är mindre nöjd med i din vardag idag som är ett resultat av dina livsval? Saknar du jobbarkompisar, struktur eller mening i livet?

Nej, inget som saknas. Men det beror inte på att det blev som jag trodde, utan på att jag successivt upptäckt rikedomen och mångfalden i ett enkelt liv i frihet.

Jag saknar uppenbarligen inte struktur och mening. Jag saknar inte heller ”jobbarkompisar” men däremot helt naturligt vissa av de personer jag tidigare arbetade med och nu inte längre träffar mer än högst sporadiskt. Det kan dock vara bra att finna nya sociala arbetsplatsliknande sammanhang. För min del är det delvis min träningsanläggning.

Var är du om fem år?

Ingen aning. Har inga sådana planer. Jag är dock övertygad om att jag, tillsammans med min hustru, skapat ett bra system med rutiner som kommer att generera goda utfall på vägen.

Du, precis som jag och i princip alla ekonomibloggar som avslöjar något om privatlivet, är anonym i alla sammanhang. Varför är det så? Är det vi diskuterar kontroversiellt? På exempelvis Twitter förekommer massor av människor som stolt, i eget namn, deklarerar den ena märkliga livsåskådningen efter den andra. Är det värre att räkna pengar än att vara rasist?

För min personliga del vill jag inte vara en offentlig person i något avseende. Rent generellt kan jag tänka mig att pengar är ett känsligt ämne eftersom det kan få andra att känna sig i underläge. Detta på samma sätt som bildning och kunskap. Det tycks som att åsikter och konsumtion står högt i kurs medan däremot kunskap och förmögenhet kan väcka människors vrede.

Du har pekat på att vi inte har någon svensk ”pensionsbloggare” på samma sätt som det finns i USA. Har du några mer tankar kring bloggvärlden där du trots allt är väldigt aktiv? Kan vi svenska bloggare lära av någon eller göra något mer?

Många av de bloggare i USA som vi alla läser tycker jag präglas av en hög grad av professionalism. Jag tror att det finns ett utrymme för en person även här i landet som är beredd att ta det steg det innebär att professionalisera sig. Men det innebär en rejäl satsning tid och möda.

Jag har sporadiskt läst och lyssnat på Daniel Richters blogg och pod Styrkelabbet. Jag tror att det är möjligt att i vår nisch göra det Richter gjort inom sin, även här i landet. Richter intervjuades nyligen i podden 25 minuter, och man får där en inblick i hur man behöver jobba för att lyckas med det han har gjort.

Jag kan som sagt inte se att det finns någon sådan blogg ännu här i landet. Du rör dig i den riktningen, med tydliga steg. Men tyvärr är du ju snart ekonomiskt oberoende planterad ute i spenaten, och då minskar förstås drivkrafterna att bygga en inkomstbringande blogg 🙂

Varifrån kommer ditt alias Storugglan?

Ugglan är ett trevligt djur. Det vet alla vi som växte upp på 70-talet med Fablernas värld. Namnet Ugglan var upptaget någonstans där jag skulle skriva så det blev Storugglan i stället.

”Penti Varg? Hette han så? Vilka figurer var det mer?”

Nej, nej. Jakob Uggla hette han. Här kan Onkel Tom reparera sin bildningslucka om Fablernas värld:

Fablernas värld

Jamen! Jag menade ju naturligtvis inte att Uggla heter Varg! 🙂
 
Är det några andra bloggar du vill tipsa om?

Då vill jag nämna två sakliga bloggare i USA som skriver utan stora åthävor och som jag haft stor nytta av:

A Wealth of Common Sense, där Ben Carlon skriver om kapitalförvaltning etc.

Can I Retire Yet?, där Darrow Kirkpatrick skriver om alla aspekter av ”early retirement”.

Sedan tycker jag att ingen svensk bloggare i vår nisch på ett bra sätt visar hur enkelt man kan lägga upp själva investeringsbiten. Det kan skapa onödiga hinder för många noviser som vill arbeta mot ekonomiskt oberoende. Här tycker jag att Avanzas sparekonom Claes Hemberg både på sin blogg (http://blogg.avanza.se/hemberg/) och i sina böcker visar hur man ska gå till väga för att göra det så effektivt och enkelt som möjligt.

 

 

Det var allt från Storugglan så långt. Som sagt, fråga på i kommentarsfältet så får vi hoppas att han dyker in och pratar lite. Liknande intervjuer med de som på något sätt gjort sig fria kommer här nedanför.

Intervju med Camilla

Här kommer en intervju med Camilla som ibland är med och kommenterar här på bloggen. Ta gärna en kopp kaffe och förbered er på ett lite längre inlägg där vi pratar lärdomar i livet, vintercamping och barnböcker.

Camilla är inte bara här och kommenterar, hon är rykande aktuell genom ett boksläpp. Mer om det i intervjun!

 

 

Hej Camilla!

Jag hittade dig när jag ”spanade in” dig efter en kommentar du gjort på bloggen. Där hade du länkat till din blogg klokboktok.nu som jag direkt fastnade för. Svart och vit blogglayout, vintercamping och barnböcker. Så många rätt!

Samtidigt läste jag in att du står inför lite av ett ”genombrott” som författare. Du ska ge ut en bok! Vem är du? Kan du inte beskriva dig själv lite och hur du blivit vintercampande författare.

Jag är 44 år, uppvuxen i finlandssvenska Närpes och bor numera i Dalarna där jag hittade kärleken efter att ha utbildat mig till psykolog. Jag har arbetat som psykolog sedan 1999, framförallt med personer med neuropsykiatriska diagnoser. 2002 blev jag mamma till våra två barn, Matilda och Anton, som alltså nu är tonåringar.

Att jag idag kan kalla mig ”vintercampande författare som älskar att åka skidor” var för sju år sedan ett helt osannolikt scenario. Det fanns verkligen inte på kartan. Då trodde jag inte att jag kunde lära mig åka skidor utför. Och jag och maken var säkra på att vi aldrig skulle ha husvagn. Camping var inget för oss, vintercamping var ett okänt begrepp, vi åkte inte till fjällen och vi vistades inte utomhus särskilt mycket.

Min man, som hade åkt skidor i sin ungdom, blev dock bjuden på en skidresa 2009 och när han kom hem övertalade han mig att våga testa skidåkning en gång till, trots några misslyckade försök i min ungdom. Impulsivt bokade jag en veckas boende och skidskola i Sälen och när vi kom hem kunde både jag och barnen svänga rätt i backarna. Sedan dess har mycket snö passerat under våra skidor. Och inspirerade av några kompisar skaffade vi en gammal husvagn, för att ”prova på” campinglivet. Det var roligare än vi trodde men det tog flera år innan vi impulsivt bestämde oss för att testa att vintercampa- fast vi sagt att vi aldrig skulle göra det. Men vi föll direkt när vi väl testade. Nu är vi inne på vår andra säsong som vintercampare.

En vintermorgon förra vintern satt jag i husvagnen och scrollade genom bloggar jag följer. Bland annat tittade jag in hos en annan ”husvagns-bloggare”, Ann-Charlotte Ekensten, som berättade om några barnböcker och lättlästa böcker hon skrivit. Det klickade till i mig och jag bestämde mig för att ge mina gamla skrivardrömmar en ärlig chans. Så istället för att åka skidor den dagen så stannade jag kvar i husvagnen och började skriva på en lättläst bok som primärt riktar sig till ungdomar och vuxna som har svårt att klara att läsa en ”vanlig” bok. Jag fick den ganska snabbt antagen (även om den inte kommit ut än) och tänkte då: ”Kan jag skriva en bok så borde jag väl kunna skriva fler?”. Och kanske även vanliga barn- och ungdomsböcker?”. Så jag skrev vidare och skickade in fler texter, och blev refuserad och blev antagen. Och började plugga ”Att skriva barnlitteratur” på Linnéuniversitetet. Nu har min debutbok, #tillsammans #utanför precis kommit ut på Idus förlag. Jag har fått ytterligare två barn- och ungdomsböcker antagna som kommer att komma ut under 2016. Och jag skriver på fler som jag hoppas få antagna.

Hur bor ni? Bor ni endast i husvagn eller är det ett ”get-away”?

Vi bor i ett vanligt hus men tillbringar mycket tid i husvagnen. Nu när vi vintercampar är vi i husvagnen jullov, sportlov, påsklov och nästan alla helger. På jullovet bodde vi i husvagnen 17 dygn. Sommartid reser vi runt en del med husvagnen. Ibland drömmer vi om att bo i husvagnen på heltid. Det finns ju de som tagit det steget. Det skulle kunna funka, men det kanske skulle bli lite trångt medan barnen bor hemma. Många tror ju dock att det är mer trångt än det är, och att man därför går varandra på nerverna. Vi är faktiskt mindre irriterade och osams i husvagnen än hemma, och vi har bra förvaringssystem där var sak har sin plats. Vi har en förstuga också, alltså en liten stuga som man ”kopplar ihop” med husvagnen, vilket gör att det är lättare att ha ordning och reda.

Var vintercampar ni och vad tycker och tänker ni om det?

Vi står i Kläppen nu och stod i Bjursås förra säsongen som var vår första. Kläppen passar oss bättre bland annat eftersom Anton har många kompisar som håller till där. Och Kläppens Snowpark anses av många vara landets bästa, och det är mest parkåkning som gäller för Anton. Dessutom gillar vi variation- om man tröttnar på Kläppen kan man åka till någon av de andra fem skidanläggningarna i Sälen eller till Trysil på norska sidan. Att vara uppe på högfjällsområdet i Trysil en solig vårdag är magiskt!

I Kläppen har vi också legat två säsonger. Får ni ligga på övre gräddhyllan eller nere på slänten bland ”övriga”?

Nere på slänten, nästan längst bort. Och där trivs vi toppen! Lugnt och skönt!

Du verkar ju vara akademiker, med lite äldre barn, som driver två bloggar (klokboktok.nu och aktivadagar.com) och skriver barnböcker. Varför då? Varför blev det så? Var är du/ni i livet nu?

Att jag började blogga kan jag tacka husvagnslivet och skidåkningen för. När vi åkte skidor på glaciären Folgefonna i Norge sommaren 2013 kom jag nämligen på vad jag skulle börja blogga om: Aktiva dagar. Upplevelser och äventyr för ”vanligt folk”. Jag hade varit sugen på att börja blogga ”offentligt” ett tag men jag hade inte hittat nåt tema som kändes rätt. Sedan har väl bloggfokuset skiftat en del sedan dess, just nu är det mer ”näräventyr” och diverse funderingar och betraktelser. När jag började skriva böcker kände jag ett behov av att låta det få eget utrymme i ett annat forum så då startade jag KlokBokTok-bloggen. Den handlar om mitt skrivande och om böcker jag läser.

Det ena har alltså lett till det andra i livet, och ibland faller saker bara på plats. Många av våra beslut har varit ganska impulsiva, som att boka den där första Sälen-resan, skaffa en husvagn och boka en säsongplats på en vintercamping. Just nu är vi dock i en fas där vi tänker mycket och noga på vilka beslut vi ska ta framöver, och när.

Medan vi gör våra ”yttre resor” och åker fram och tillbaka till vintercampingen pågår nämligen en annan resa inuti oss. En inre resa som handlar mycket om att fundera på hur vi vill leva våra liv. Våra värderingar och prioriteringar idag är inte de samma som för ett antal år sedan.

Jag är till exempel en sån som genom åren lagt rätt mycket tid och pengar på att jobba och konsumera. Jag kunde glatt vifta med shoppingkassarna och skämtsamt säga ”Jag gör mitt för att hålla landets ekonomin igång”. Och jag tyckte nästan synd om de som ägnade helgerna åt friluftsupplevelser och lyriskt pratade om hoande ugglor och sjungande isar. De verkade ju liksom inte fatta hur härligt det kan vara med en rejäl shoppingrunda.

Numera tycker jag att jag inte fattade ett skit på den tiden. Och jag ångrar att jag lagt så mycket tid och pengar på oväsentligheter. Jag vet inte riktigt när ”resan” mot andra sätt att se på saker började. Utomhuslivet och vintercampandet har helt klart spelat in. Att ha barn har också gjort att jag börjat fundera mer kring samhällsfenomen och mitt eget agerande. Det är lätt att snurra runt i karusellen med jobb och konsumtion, och en marknad som vill komma åt min plånbok genom mina barns bedjande ögon i leksaksaffären. Men kanske skulle mina barn må bättre av att få mer tid med mig än av att få ännu en leksak- som innebär att jag lägger tid på att jobba loss pengar istället för på att vara med dem? Och marknaden vill ju väcka behov i oss alla. När vi ser en fin sak vill vi gärna ha den. Men om jag inte utsätter mig för att se en massa nya fina saker är jag rätt nöjd med det jag har. Ska jag fortsätta utsätta mig för att vilja ha och köpa en massa saker jag egentligen inte behöver- och jobba mycket för att kunna finansiera de sakerna?

Jag har också börjat fundera mer och mer på miljöaspekter, och min egen påverkan på miljön. Det är lätt att ge upp och tänka att det inte spelar nån roll vad ”lilla jag” gör. Men jag tänker att det spelar roll. Jag har ett ansvar för hur mycket ”skit” jag lämnar efter mig när jag lämnar jordelivet. Jag vill kunna se mina barn i ögonen och säga att jag i alla fall försöker göra något. Och 70% bra val är väldigt mycket bättre än 20% bra val, och 20% bra val är ändå bättre än 0% bra val. Dock lever jag ju inte riktigt som jag önskar på detta plan, så även där pågår en resa. Jag skulle helt klart kunna öka min andel bra val, och jag strävar mot det. Men jag gör väldigt många fler bra val nu än för tio år sedan. Frågan är hur det kommer att se ut om tio år?

För ett år sedan höll jag på med ett projekt, att alla kläder vi köpte under ett års tid skulle vara ekologiskt eller på annat sätt hållbart producerade. Jag lyckades inte helt med projektet, men jag vande mig verkligen av med att ”slentrian-shoppa”. Jag märkte också att det bedrivs alldeles för lite ”nudging” för bra miljöval, d.v.s. affärerna är alldeles för dåliga på att marknadsföra dessa alternativ och få oss att välja dem. Man får ofta aktivt leta efter dessa alternativ för att hitta dem. Detta gjorde dock att det blev väldigt tråkigt att shoppa och det blev ”spiken i kistan” på mitt nöjes-shoppande. Det som tidigare var en dröm för mig, en heldag på stan, är numera en mardröm. Jag går inte ens in på IKEA frivilligt!

Så just nu i livet så strävar vi mycket efter att förändra livet för ett kunna leva enklare, vara utomhus mer och leva mer miljövänligt och klimatsmart. Våra barn är med på ”resan”, även om de förstås även har helt andra saker att fundera på eftersom de är i en helt annan livsfas än jag och maken. Även de älskar dock utomhuslivet.

Livet vi lever har också inneburit mer tid tillsammans än tidigare. Jag fascineras ibland över att vi får med barnen på t.ex. promenader men jag tror att vår mentala närvaro är en av de motiverande krafterna. Det blir ju t.ex. ofta bra samtal när man gör saker tillsammans utomhus. Och barnen gillar ju som sagt också utomhuslivet. Att se ett barn eller en tonåring blicka ut över en utsikt och uttrycka sin beundran inför naturen är mäktigt! Naturen kan fortfarande konkurrera ut skärmar, även för den yngre generationen! Om vi bara skapar möjligheter för det! Egentligen är det väl sånt jag skulle vilja ägna mig mer åt, förutom skrivande: Att få fler att upptäcka det fantastiska som finns utomhus. Som psykolog kan jag ju också undra över vad mer tid ute i naturen skulle ge för effekter på folks mående.

Har ni, eller planerar ni för ett annat liv framåt? Du skrev i mailkonversationen vi hade innan den här intervjun att ni ”börjat drömma om att flytta och downshifta”. Hur tänker ni där?

Husvagnslivet har fått oväntade konsekvenser. I husvagnen har vi vad vi behöver, inget mer. Och det är så skönt! Vi ställer oss därför alltmera frågande till att vi har ett stort hus där vi använder många av kvadratmetrarna till att förvara saker vi inte använder. Men som tar tid att hantera. Och som dessutom kostat pengar att skaffa, och tid eftersom vi jobbat för att få loss de pengarna.

Är det så vi vill fortsätta? Dessutom vill vi kunna tillbringa mer tid utomhus, i naturen. Skidåkningen har ”öppnat dörren” till andra utomhusaktiviteter, som att cykla och vandra. Vi vill göra mer av de sakerna, och utveckla oss inom de områdena. Och så funderar vi ju på vad vi vill och kan jobba med framöver, och hur mycket eller lite vi behöver jobba? Hur lite kan man klara sig på? Själv skulle jag förstås gärna vilja kunna ägna mig mer åt skrivande. Jag har massor med saker jag vill skriva!

Vår dröm, eller preliminära plan, är nu att småningom sälja hus och husvagn och flytta till ett betydligt mindre boende i Sälen-trakten. Tilläggas kan att vi för några år sedan sa att vi ”aldrig skulle flytta till Sälen, skulle vi flytta norrut så skulle det vara till högre fjäll”. Nu tycker vi att Sälen-trakten är perfekt. Vi vet ju inte om vi kommer att förverkliga den drömmen, men vi tänker i alla fall ta steg för att försöka. Och öppnas inte just den dörren så kanske någon annan öppnas. Om vi vågar stänga dörren till det vi är klara med.

Varför läser du bloggen Onkel Toms stuga?

Jag minns inte riktigt hur jag hittade dit men jag kände direkt igen mig i mycket av tankegångarna- även om ni hunnit mycket längre och även om våra mål är lite olika. Vi siktar t.ex. inte på självhushållning, och vi kommer sannolikt inte att kunna pausa från att jobba- men förhoppningsvis ska vi kunna jobba mindre. Sedan har jag fortsatt läsa, inspireras och få nya tankar!

Jag kan förstå om du läser Onkel Toms stuga, eller rättare sagt: jag blir glad om du gör det, för vi verkar ha många beröringspunkter även om jag har lite andra förutsättningar och ingångar till olika företeelser.

Exakt, och jag tänker att både ingångar och resultat kan skilja sig åt men tankarna och filosofin ändå ha gemensamma nämnare. Jag läser även om människorna på ”Ett annat liv”. De flesta som skriver där, eller som det skrivs om, gör helt andra saker än jag vill göra. Många hoppar t.ex. av ”vardagskarusellen” för att flytta utomlands och förverkliga sina drömmar. Även om mina drömmar är helt andra så fascineras jag av deras livsval- och av människor som har viljan och modet att gå sina egna vägar. Samtidigt kan man förstås fundera på ”rätten att förverkliga sig själv” kontra ”nöden i världen”. En del som ”lever sin dröm” får ju kritik för att de lever sin dröm istället för att ”rädda världen”. Å andra sidan kan man ju undra vad de som höjer de kritiska rösterna själva gör för att rädda världen. Många av dem verkar ju t.ex. ha en konsumtion som snarare bidrar till att stjälpa världen.

Har du några flera bloggar i samma genre du följer och vill rekommendera?

Några som berör samma eller liknande teman:

Jag gillar skrivandet och läsandet och jag känner starkt för barn och ungdomslitteratur. Jag har till och med några halvdana alster skrivna som, om jag la ner massa jobb, kanske skulle gå att skicka in för påseende hos ett förlag. Troligtvis blir det inte mycket mer än så. Men du har kommit längre. Kul, berätta! Hur får man en bok utgiven?

Hm, ja… Jag vet inte riktigt.. Fast jag uppenbarligen lyckats… Skriv, orka skriv klart och våga skicka in! Och var beredd på refuseringar, det ingår i författandet att få sådana! Skrivarkurser kan också ge inspiration och pepp! Jag går själv Linnéuniversitetet 30-poängskurs ”Att skriva barnlitteratur”. Kursen är på distans, förutom tre träffar på Astrid Lindgrens barndomshem Näs i Vimmerby. Min första riktiga text-respons fick jag på höskullen där Astrid förmodligen lekte som barn. Medan vi pratade om våra texter hördes Astrids röst från våningen under (inspelat som en del i en utställning). Utanför lekte vinden i träden. Det var magiskt! Den texten jag själv hade med mig är förresten nu början på debutboken #tillsammans #utanför.

Jag har planer på att gå den kurs du nu läser kring barnlitteratur. Har du några erfarenheter eller synpunkter du kan dela med dig av?

Jag tycker den är väldigt bra! Jag har lärt mig mycket, fått bra redskap och mycket inspiration! Teorin varvas hela tiden med eget skrivande. Missa inte träffarna på Näs i Vimmerby!

Varför barn och ungdomsböcker?

Det har hittills mest varit sådana historier som ”kommit till mig”. Och det är kanske tur, för jag vet inte om jag skulle ha tålamod att skriva en roman på flera hundra sidor och sedan orka redigera den ett antal gånger. Ett kortare format passar min personlighet bättre. Jag vill skriva böcker som är lätta att läsa fast de handlar om svåra eller viktiga saker. Jag känner ungdomar som alltid lämnar tillbaka böckerna på skolbiblioteket olästa. Om någon/några av de ungdomarna orkar läsa en av min böcker så har jag nått ett stort mål! Det pratas ju mycket om att det är många barn och ungdomar idag som läser så lite- och därmed har svårt att läsa och svårt att tillägna sig ett ordförråd de egentligen behöver. Man kan dessutom undra vad det gör med det psykiska måendet om man inte har ord för att förklara, argumentera eller uttrycka vad man tänker och känner.

Vi, jag och de äldsta barnen läste John Greens ”Pappersstäder” och ”Förr eller senare exploderar jag”. Vilken berättarteknik! I ”Förr eller senare …” så var högläsningen rätt ansträngd i halva boken för den är så sorglig, men ändå. Det är nog vår favorit vad gäller ungdomslitteratur! Vilken är din?

Jag gillar ”vardagsrealistiska böcker”, t.ex. Johanna Lindbäcks böcker. ”Som om jag frågat” är en av mina favoriter. Vi tonårsföräldrar har mycket att lära oss av ungdomböckerna vi också!

Vad är det för bok du kommer ge ut nu? #tillsammans #utanför heter den, men vad handlar den om?

Den handlar om gemenskap, utanförskap, osynliggörande och mobbning i skolkorridorer och på sociala medier. Jag ska inte ”spoila” för mycket om innehållet men det är en angelägen bok som vill väcka tankar som: Hur är det att vara någon som inte blir sedd av andra? Vad är egentligen mobbning? Vet man alltid om man är mobbad? Vem kan bli en mobbare?

Boken riktar sig till barn och ungdomar i åldern 9-15 år, men säljs som ”9-12”. Bokvärlden vill gärna sortera in böcker i vissa åldersfack. Jag tycker boken är läsvärd även för de som arbetar med eller har egna barn i den åldern. Boken är ganska kort och lätt att läsa. Tanken är att den även ska kunna fungera som diskussionsunderlag. I slutet av boken finns diskussionsfrågor och några användbara länkar.

Jag kanske även ska tillägga att jag tycker att det är mycket som är väldigt bra med sociala medier, men jag tycker att vi generellt behöver prata mer med barn och unga om ”livet online”.

Hur ser du på ungdomslitteratur och relationen underhållning vs. budskap? Din bok som kommit ut nu innehåller diskussionsfrågor i slutet vilket inte direkt är typiskt för vuxenlitteratur. Som uppvuxen på 70-talet så minns jag barnprogram som var svåra och alltid strävade efter att uppnå någon sorts bildning. För att sedan ha sett det slå över till ett ganska extremt andra läge där till och med rena utbildningsprogram helst ska vara ”roliga”.

Jag tror att det behövs olika typer av barn- och ungdomslitteratur. Det jag själv skriver innehåller en hel del ”psykologi och pedagogik”, och ett av mina skriv-dilemman är att inte låta ”pekpinnarna” bli för tydliga. Redan när jag var ung tyckte jag att vi borde prata mer om ”hur människor fungerar” (d.v.s. psykologi) t.ex. i skolan. Många saker blir ju jobbigare att vara med om för att man tror att man är ensam om det. Böcker kan bidra till att man förstår att fler upplever samma sak. Det man tänker eller känner kanske till och med är normalt och allmänmänskligt! De tankegångarna finns med även i mitt skrivande.

Hur tänker du, ska vi – och i så fall hur gör vi det bäst – berätta historier för barn på ett annat vis än för vuxna?

Jag tänker att barnens kognitiva och verbala nivå påverkar hur vi berättar för dem. Men vi ska inte underskatta barnen! En sak som brukar diskuteras är ”Kan vi skriva om riktigt jobbiga saker för barn och ungdomar?”. Jag tror att vi kan det- men det beror på HUR vi skriver det. Barn är med om riktigt jobbiga saker. Barn tänker på svåra saker. Vi kan ge dem ord för det, och hjälpa dem att förstå genom berättelsernas värld. Dock kan ju barn- och ungdomsböcker behöva innehålla mer hopp än vuxenlitteratur.

Hur får vi tag på din bok?

Man kan beställa den direkt på Idus förlag http://www.idusforlag.se/tillsammans_utanfor och på flera bokhandlar, bl.a. Adlibris och Bokus. Om man träffar mig kan man köpa boken direkt av mig. Och vill man inte köpa den är det ju toppen om man frågar efter den på sitt bibliotek!

 

 

 

 

Om du vill kontakta mig utanför det publika flödet av kommentarer eller inlägg på Facebook så når du mig onkel.tom.blogg@gmail.com . Om du vill följa bloggen på Facebook, via din RSS-läsare eller på Twitter så använder du knapparna nedanför. Att gilla och dela inlägg är ett sätt att stödja bloggen.

Prenumerera  Gå in och gilla!   Följ på Twitter!

Bloggar jag följer - De som tagit steget mot frihet
[feedzy-rss feeds=”http://www.bortugal.se/feed/,http://solsomsol.blogspot.com/feeds/posts/default,http://www.portugal-alentejo.se/?feed=rss2″ default=”http://onkeltomsstuga.se/wp-content/uploads/2015/09/breakfree.jpg” max=”5″ summarylength=”150″]

Intervju med Kalle56

Idag är det dags för ett nytt inlägg i intervjuserien. Jag har lagt rätt mycket tid på få kontakt med de i Sverige som tackat för sig på jobbet och skapat sig något eget utan att flytta. Men det har gått väldigt trögt. Människor som gör stora omställningar och flyttar till ett annat land verkar helt enkelt vara mer villiga att dela med sig och missionera för sina livsval än de som stannar i Sverige.  Det är en del av sanningen. Det har också visat sig att flera av de som förespråkar ett annat liv i bloggar och på Facebook inte alls lever så annorlunda i praktiken. De har helt enkelt avböjt att svara. Det har varit en intressant lärdom.

Som lite av en slump fick jag önskemålet att jag skulle intervjua en flitig person i bloggarnas kommentarsfält, personen med nicket ”Kalle56”. Kalle56 har inte dragit utomlands. Inga stora revolutioner. Kalle56 har …. Ja, fast nu höll jag på gå händelserna i förväg, läs intervjun i stället:

Idag har jag intervjuat Kalle56 som vi känner från kommentarer på olika bloggar. Det var ett önskemål från Storugglan i en kommentar här på bloggen att jag skulle intervjua just Kalle56. Jag var lite nyfiken på varför men Kalle var inte alldeles lättflörtad till en början. Så vi började lite lugnt, men med ett ämne som det senare visade sig var viktigt för Kalle.

Kalle, du bor i en liten by. Vad gör du där och hur hamnade du där?

Jag är uppvuxen söder om söder i Stockholm. 15 år gammal insåg jag att jag inte trivdes med stadslivet.Jag tog en tom gammal sliten resväska, med ett par trasiga skor i och började lifta mig fram i natten.

Jag flyttade så småningom till en liten by som min far lämnade när han var i min ålder.

Byn tror jag att jag bäst beskriver med några rader av en sång av vår bytrubadur.

Dalen mellan bergen.
Jag kommer från en by där enkelheten rår.
O är så självklar att ingen utifrån förstår.
Jag kommer från en plats mellan bergen vid en sjö.
Jag föddes där för länge sen och där kommer jag att dö.
Jag kommer från en by där industrierna står kvar.
Jag hör det dova dunket som ett hjärtas slag.
Jag ser hur röken stiger upp och följer en förlig vind.
Jag går med huvudet högt i den by som är min.

Jag kommer från en by där backarna är branta.
Där ingen känner nån men alla är bekanta.
Jag kommer från en ort där skogen är en lunga.
O bergen står runt om-så ståtliga och tunga!
Där kastar sjöarna storlommens skri över vattnen.
Där är det tyst som en grav när man går hemåt genom natten.
O månen kan man se och stjärnorna så klara.
Skrik ditt namn i tystnaden och bergen kommer svara.
Jag lever helt enkelt i en by där man kan ha ett annorlunda sätt att leva! Ett liv där man har en liten balansräkning och fokuserar på livskvaliteten. Men det är i Sverige och det inte rena obygden!

Det finns en ok arbetsmarknad och hyfsade lönenivåer.

Det är en timme till universitet och högskolor!

Du är inne och kommenterar på olika bloggar i sfären sparande/sparsamhet/investeringar/ekonomi. Vad är det som intresserar dig där? Vad har du själv för bakgrund i sparande och investerande?

Jag har en livsfilosofi som är ganska nära flera av bloggarna. Varken min hustru eller jag är så intresserade av prylar, vi valde att bli fria istället.

Jag har haft någorlunda välbetalda arbeten under livet, även om jag alltid tillhört LO kollektivet. Min partner sedan 43 år har haft lågavlönade deltidstjänster i hela sitt liv.

Så det är inte genom höga inkomster vi blivit fria! Vi har alltid följt dom tre stora grundreglerna!

  • Undvikit skulder i möjligaste mån!
  • Alltid gjort av med mindre än vi tjänat!
  • Investerat det som blivit över!

Vi hade lätt kunnat köpa nån husbil, några nya bilar och gjort några köks- och badrumsrenoveringar. Då hade vi varit kvar i ekorrhjulet!

Men ni bor kvar där ni alltid bott, även efter ”friheten”?

Ja, jag ser inte hur jag skulle kunna få ett bättre liv genom att byta till ett lågskatteland, som är så populärt. Jag tror att jag skulle få en lägre livskvalitet både i Portugal och Thailand än här!

Gärna långa resor söderut under den mörka och kalla delen av året, men våren och sommaren i Sverige vill jag inte byta mot nått!

Du nämnde att ni valde att bli ekonomiskt fria. Vad menar du med ekonomiskt fri? Betyder det att ni inte jobbar, hur länge har ni i så fall levt på ert kapital? Hur såg beslutsprocessen ut när ni sa ”vi har tillräckligt med pengar, nu skiter vi i det här med jobb”?

Som 45+, kom jag in i dom ekonomiska guldåren, som vi alla gör när barnen lämnat hemmet! Alla utgifter rinner bort i sanden! Vad gör man då? Betalar av alla skulder! Sen då?

Aktiemarknaden lämnade jag 2005, både privat och tjänstepensioner och ppm. Kunde inte längre försvara värderingarna! Samtidigt satt jag fast i ett jobb där jag varken kunde kontrollera min arbetstid, eller ens alltid ta ut en normal semester!

Min hustru jobbade redan halvtid, så jag sa upp mig, utan att ha något annat jobb eller ens A-kassa. Jag såg framför mig att jag skulle hitta något halvtidsjobb eller köra igång något eget!

Efter någon månads semester, blev jag uppringd av ett företag som ville att jag skulle börja där. Ägaren kunde inte lova halvtid till att börja med men sa att normalt skulle jag kunna vara ledig under vinterhalvåret! Perfekt! Jag såg framför mig hur jag låg under palmerna i Thailand under vintern. Jag slog till!

Till att börja med var det ett normalt heltidsjobb men tiderna hade tydligen förändrats, det blev aldrig lugnt! Istället för Thailand på vintern så ökade arbetstiden och började närma sig 150%!

Det var ett fritt och välbetalt arbete men nu hade jag både högre inkomster och längre arbetstid än jag eftersträvade!

Då behagade turen att komma i min väg! Vi är framme vid November 2008! Plötsligt fanns det någonstans att göra av med slantarna! In med tjänstepensioner och ppm, dags att sätta dom i arbete igen!

Jag vände på varje sten för att hitta likvider att sätta i arbete, det här var mitt livs chans! För en gångs skull, var jag på rätt ställe i rätt tid! Det gick så långt att jag valde att skuldsätta mig igen!

Nu kunde kassaflödet från mitt arbete betala av mina skulder och det kändes meningsfullare att lönearbeta igen! Men när skulderna tog slut och jag blev 55 bestämde jag mig för att trappa ner.

Först till 100% och sedan gradvis, så att jag efter två år var nere på 25%.

Då nådde jag en vändpunkt! Jag hade avslutat ett projekt jag åtagit mig och det fanns mycket stora projekt framför mig som skulle innebära att jag skulle sitta fast i ekorrhjulet i säkert fem år till!

Valet stod mellan att fortsätta och vara tvungen att gå tillbaka till 100+ tjänst, eller att tacka för kaffet!

Var nu 57, så valde att tacka för mig!

Min hustru fortsatte med sitt halvtidsjobb men efter ca 10 månader i samband med att hon fick en ny chef och kom hem och beklagade sig över att personkemin inte fungerade så bra, så påtalade jag för henne att hon inte behövde jobba om hon inte ville.

Hon hade redan fått en tjänstledighet beviljad, sedan tidigare över sommarhalvåret, som började dagen därpå. Så istället sa hon upp sig nästa dag!

Min definition på ”Ekonomiskt fri” är att jag ska kunna leva det liv jag vill leva, utan att vara beroende av en löneinkomst!

Vad är en typisk månadskostnad för er här hemma i Sverige? Kan ni nyttja friheten så att ni gör av med ännu mindre pengar? Hur i så fall?

Mina utgifter är inte något jag är stolt eller nöjd med! Dom borde rimligen ligga på ca. 11-12000 kr men är kvar på typ 16000 kr!

Det är bara att fortsätta försöka bli bättre på att hushålla!

Friheten gör att vissa poster sjunker och vissa stiger! Det finns många förbisedda underhålls behov, från tiden när man lönearbetade, det gör att kostnaden för t.ex. byggmateriel stiger. Ingen tjänstebil gör att bränslekostnader stiger.

Vad gör ni idag?

Det är ju inte så att alla problem försvinner, när du blir fri! Att ta tag i hälsa och motion, tar ett par timmar om dagen i anspråk!

Att ta del av barnbarnens uppväxt och ge dom tid, är en del av dagen!

Två hus och två bilar, vill ha lite tid med!

Hur ser du på kapitalet du har?

Jag ser det som ”mitt företags egna kapital” som jag är satt att förvalta och ge största möjliga avkastning på.

Jag håller mig till aktier och fonder!

Min tro är att mina starka sidor som investerare är att jag har bra sittfläsk och är medveten om min korkskalle! Jag behöver en rejäl ”Margin of Safety” för att våga mig ut i hetluften!

Vad skulle du ge oss för råd som försöker komma i samma läge som du? Vi är ju några bloggare som funderar på ekonomisk frihet i Thailand, Spanien, Portugal eller kanske även Sverige. Kan vi lära något från dig?

Det är svårt att ge råd till människor när man inte vet hur deras livssituation ser ut och hur dom fungerar känslomässigt!

Om jag skulle försöka ändå, skulle det vara att positionerna sig själv så att turen kan ha en positiv inverkan, när den behagar passera förbi!

Jag hatar spel och dobbel och tror att vi oftast får vår del av tur, några gånger under ett liv! Det är bara sorgligt, att när det regnar manna från himmelen så har den fattige ingen sked!

Att försöka ha en stor skyffel redo, när tillfälle ges, tror jag är ett bra råd!

Att hålla kontroll på sitt ego, tror jag också på!

Det är ju populärt att prata om sparkvot i våra kretsar! Sparkvoten är ju bara skillnaden mellan inkomster och ego!

Jag har prioriterat att bo där jag vill leva, även under min tid som löntagare. Det har säkert haft en negativ inverkan på min löneutveckling men har varit positivt för min livskvalitet! Det är ju trots allt en stor del av livet vi tillbringar innan vi blir fria och det ska vara gott att leva, även då!

Har du någon inspirationskälla/källor? Kan vi få veta vem/vad i så fall?

Mina inspirationskällor är dom gamla vanliga. Benjamin Graham, Warren Buffett, Walter Schloss och sen förstås den småländska skogsbonden som går med hackan och sätter en planta, som inte han, eller hans son kommer att kunna dra nytta av men möjligen hans sonson!

Bland dagens ekonomiskribenter tycker jag Morgan Housel kommit långt, trots sin ungdom.

Jag läser med behållning även vår MMM och jlcollinsnh i bloggosfären!

Tack Kalle56. Jag gillar rådet att det gäller att skaffa sig en skyffel inte en sked när det regnar manna. Finns det något mer att prata om?

Nej, men jag tycker vi avslutar med den här videon.

Prenumerera  Gå in och gilla! Följ på Twitter!

 

Bloggar jag följer - De som tagit steget mot frihet
[feedzy-rss feeds=”http://www.bortugal.se/feed/,http://www.linneaetc.se/feed/,http://solsomsol.blogspot.com/feeds/posts/default,http://www.portugal-alentejo.se/?feed=rss2″ default=”http://onkeltomsstuga.se/wp-content/uploads/2015/09/breakfree.jpg” max=”5″ ]

Intervju med Farm Holidays Silver Coast – Åse och Lasse

Intervjuserien fortsätter idag med ytterligare ett par som flyttat till Portugal. Där driver de en vingård och ett litet B&B på sin gård. Det är långt från den vardag de lämnade i Sverige för drygt ett år sedan.

Jag tycker det är otroligt intressant att ett par i femtioårsåldern ställer om sitt liv, av flera skäl. Dels för jag själv är intresserad av att göra samma sak, men det finns också en sorts ”herre över sitt eget liv” attityd som är väldigt ovanlig i Sverige.

Det är därför jag gör dom här intervjuerna, för att se vad jag kan lära av de som faktiskt gör och inte bara pratar.

Idag träffar vi Åse och Lasse Rexius på Farm Holidays Silver Coast. De är mitt i vinskörden. Förra helgen var det gröna druvor medan de idag lördag, när detta publiceras, skördar röda druvor.

Egen skörd.

Förra veckans skörd.

Åse, kan du beskriva ert liv hemma i Sverige och hur beslutet att lämna landet såg ut. Bakgrunden och sammanhanget är naturligtvis intressant men själva beslutet, när det blev verklighet är kanske intressantast. Vad fick er att gå från ord till handling?

Vi har i många år närt en dröm att slippa mörkret och kylan i Sverige. Meningen, från början, var att vi skulle pensionera oss utomlands. Vi letade på nätet efter fastigheter utan att vi riktigt bestämt oss för i vilket land eller när. Vi sprang på ”Köpa hus utomlands” mässor och sparade pengar. Men det var inte förrän Lasses pappa gick bort hastigt i cancer för ca 10 år sedan som vi verkligen bestämde oss. Han sa, när han låg på sin dödsbädd, ”Jag är ju inte klar. Det var ju så mycket som jag aldrig gjorde, platser som jag aldrig besökte och nu är det för sent.” Det fick oss att bestämma oss och jobba ännu mer aktivt mot vår dröm.

I Sverige jobbade vi hela tiden, jag som lärare och Lasse inom IT-sektorn. Lasse åkte till Stockholm ett par dagar i veckan och gick upp vid 05-tiden och kom hem 23. Jag jobbade i utsatta områden och vi båda kände av stressen. Det måste finnas något annat i livet tänkte vi?

Hur länge har ni varit i Portugal och hur har er etableringsprocess sett ut? Hittade ni rätt ställe direkt?

Vi flyttade hit i april 2014, en månad efter köpet gått igenom. Gården såg vi på nätet 2012 och vi åkte hit för att titta på den i april 2013. Detta var det enda huset vi tittade på. Det hade allt vi ville ha, uthyrningslägenheter, underbar utsikt, nära till stränder och sevärdheter, nära till Lissabon och uppodlad mark. Det fanns ca 2000 vinstockar och ca 120 fruktträd på gården och all utrustning för att göra vin.

Vi bestämde oss direkt efter vi hade inlett förhandlingarna att vi ville göra allt på ”rätt” sätt, dvs. skaffa turistlicens, starta ett företag, lära oss portugisiska och använda oss av portugisiska material och portugisisk arbetskraft när vi behövde.

Har ni ångrat er någon gång eller haft svåra perioder där ni haft det sämre i ert nya liv än ni hade i ert gamla?

Vi har ju bara bott här i 17 månader och än så länge ångrar vi ingenting, tvärtom. Vi älskar det bara mer och mer. Givetvis var ju livet i Sverige lättare och bekvämare i och med att man ”vet” allt i Sverige, pratar språket och kan sin omvärld. Dessutom är vår gamla gård dragig. oisolerad och hade ingen uppvärmning. Det blir oerhört kallt inne på vintern. Vi satte in en recuperador. Den eldas med ved och värmer vatten som går ut i tre element. På kvällen när vi eldar kan vi få 18-20 grader inne men på morgonen när vi vaknar är det kanske 12-13 grader. Recuperadoren kan kopplas med solpaneler senare så det är en sak vi håller på att kolla upp nu.

Nu ser det ut som ni verkligen kommit på plats, fått ert B&B fantastiskt fint och ni har gäster och människor som hjälper er på gården. Hur ser framtiden ut tror du? Jag förstår att det är en fantastisk känsla att lyckas med sitt företag men hur integrerade är ni i Portugal? Hur krävande är er gård?

Vår uthyrningsverksamhet tog fart som en raket. Det verkar som om människor som kommer hit är trötta på massturism och storhotell. Detta intresse var vi inte riktigt förberedda på. Vi har en underbart vacker vingård där hönsen går lösa, vi gör eget vin, riktig limoncello från ekologiska citroner och marmelader från vår frukt. Det verkar tilltala många att här är barnvänligt, otroligt lugnt och fridfullt samt att man får vara med på gården och hjälpa till om man vill.

Gården är krävande i och med att den var riktigt övervuxen och nedsliten. Det regnade in överallt och avloppssystemet fungerade inte riktigt . Dessutom fick vi bygga en ny pool, uppgradera elsystemet och köpa nya lakan och handdukar. Det har varit, och är slitigt. Vi förbättrar, byter ut och uppgraderar hela tiden. Vi har djur, två hundar, 8 hönor, en tupp och 5 kycklingar. Vi har lånat 2 getter av en granne och kommer också eventuellt låna en häst av min ridlärare. Djuren skall också skötas och de är väldigt viktiga för oss.

Vi är ganska integrerade i samhället men det kan också förbättras. Det är mest av tidsbrist som vi inte integrerats mer. Vi pratar hyfsad portugisiska nu. Ja eller vi gör många grammatiska fel men förstår ganska mycket och kan göra oss förstådda. Det är oerhört viktigt. Man måste också besitta en stor portion av ödmjukhet och fråga om hjälp när man behöver. Portugiserna är oerhört hjälpsamma och vänliga. Vi har också frågat expats, de som kommit före oss, om hjälp när vi behövt.

Vi i vår familj jobbar på att göra oss ekonomiskt fria i någon mening, hur såg er ekonomi ut när ni åkte? Har ni tagit någon risk i form av lån för att driva er vingård eller kan ni ”surfa” på förmögenheten och ha det här som bisyssla. Om det är en för privat fråga så är jag egentligen ute efter vilken ekonomisk trygghet ni agerat från när ni tog steget ut i Portugal.

Vi levde enkelt hemma. Vi hade gamla möbler, körde en gammal bil och med våra ganska höga löner så sparade vi i fonder. Dessutom ägde vi var sitt radhus i attraktiva områden i Sverige. De renoverade vi, sålde och köpte ett slitet och nedgånget hus för. Det huset renoverade vi och sålde. De pengarna köpte vi vår vingård för. Så det är en lång process som tagit oss flera år. Vi är strax över 50 år (51 och 52) och vi ville flytta NU. Inte vänta tills vi var pensionärer. Det är svårare, tror vi, när man blir äldre.

I dagsläget har vi inga lån, förutom Åses studielån som vi betalar av på. Vi tänkte att om vi inte drar på oss för höga kostnader kan vi leva på vårt sparkapital och dryga ut pengarna med inkomsterna från vår uthyrningsverksamhet. Vi köpte också i rätt tid och gården var sliten så vi köpte billigt.

Portugal är ju dessutom ett ”skatteparadis” Man får ta ut sina privata tjänstepensioner skattefritt från 55 år. Vi har lite privata tjänstepensioner så ekonomin är ju ganska tryggad från 55 år.

Att driva en vingård är det ett stort ekonomiskt åtagande? Vad kostar det att driva runt en gård i Portugal? Förutom B&B ger en vingård av er typ någon nämnvärd intäkt?

Det är väldigt dyrt att odla vin. Vår vingård är lite för stor att sköta ensam (ca 4000 liter/år) om man dessutom har som vi stora renoveringar på gång hela tiden. Det innebär att vi hyr in en kvinna ca 2-3 dagar/månad som hjälper och lär oss. Det finns också en äldre man uppe i byn som har blivit vår gode vän. Han är duktig på vin och kommer ner och tittar till oss då och då.

Våra gäster erhåller två flaskor vin när de anländer. Vi säljer lite grann, ger bort en del samt byter mot andra varor då och då. Bl.a. vill två kaptener på fiskebåtar i Peniche byta vin mot sardiner och makrill 🙂

Vårt vin ger intäkter på ett sätt kan man säga. Vi får många gäster på grund av att vi har en vingård.

I veckan som gick började vi leta efter våra cykellysen och snart drar jag på mig mössan när jag cyklar till jobbet på mornarna. Då är det lätt att vara avundsjuk och titta på bilderna från er vingård. Men finns det något som vi inte tänker på som sitter och ruggar här hemma. Någon nackdel med att flytta från Sverige, rent allmänt, och att flytta till Portugal i synnerhet? Omvänt, har ni upplevt något positivt som ni inte hade förutsett efter att ni kommit på plats i Portugal.

Ja visst finns det saker som är negativa här.

Vi har ingen del av historiken. Allt vi vet och kan om Portugal är grunda kunskaper. Det är stor fattigdom, ca 20 % arbetslöshet och en minimilön på 505 euro/månad. Husen är kalla, kalla på vintern och det är jobbigt i längden. Men vi vill inte byta bort det för allt smör i Småland. Att ta hundarna till folktomma stränder på vintern när det är 20 grader och strålande sol. Ljuset! Människorna är så oerhört hjälpsamma och vänliga så det var en fin överraskning. Vi märker inte av någon främlingsfientlighet som finns hemma. Alla välkomnar oss med öppna armar.

Vad är den största vinsten i att ge upp tryggheten och hamsterhjulet i Sverige som du ser det idag?

Att äga sin egen tid!

Fanns det något alternativ i Sverige som kunde fungerat lika bra. Då tänker jag naturligtvis inte att ni skulle odla vin men skapa sig något eget på en gård exempelvis.

Inte för oss. Eftersom det var mörkret och kylan som ville från. Här blir det också frost och minusgrader ibland. Men när solen går upp på morgonen så tinar det upp fort.

Till oss som sitter och funderar, räknar pengar, vrider på argument och känner ansvar för barnens skolgång, vad är ditt råd till oss. Ska vi tapetsera om i barnens rum nästa år eller tänka lite större för att bli lyckliga?

Det enda vi aldrig kan få tillbaka är tid. Det kan inte nog poängteras. Fast man skall nog göra det man känner att man blir lycklig av.

Vita vinet är först ut i skördetid.

Skördetid!

Nu måste vi prata lite mer om vingården! Hur kommer ert vin till mig som konsument? Gör ni helt eget vin eller levererar ni till uppköpare som blandar efter eget huvud?

Vi gör vinet helt själva, tro det eller ej, och de blir faktiskt bra hahahaha. Vi buteljerar inte i dagsläget men i och med att vi fått många vänner bland mera kommersiella vinodlare här nere håller vi på och undersöker saken.

Vad är det för druvor och karaktär på jorden där ni odlar?

Vi har sand och lerjord som är mycket mineralrik. Vi har Cabernet sauvignon, Touriga Nacional, Shiraz och Periquita.

När skördar ni i år?

Vi skördar de vita druvorna på lördag (förra lördagen) och de röda nästkommande lördag (vilket blir denna lördag). Det blir ca 20 personer som plockar varje gång. Sedan blir det skördelunch med barbecue. Vi dukar långbord ute, grillar och dricker vin.

Hur mycket kunde ni om vinodling sedan tidigare?

Inte ett skvatt men vi tänkte att det är ju inte rocket science att göra enkelt bordsvin. Det blir mycket fel men också många rätt. Man måste ju våga. Sedan kan ju alla våra grannar det här så då frågar vi.

Hur kom det sig att det blev just den här gården? Hur mycket jobb har ni lagt ner för att komma i ordning?

Det blev den här gården för att vi föll pladask. Läget, utsikten och skönheten var det som fick oss att slå till. Sedan såg vi potentialen. Det finns hur mycket som helst som vi kan göra här som yogaresor, vandringsresor, ridresor osv.

Det går att bo hos er, vad erbjuder en vingård för säsongsvariationer, vad upplever man vid olika tidpunkter? Kan vi som boende få hjälpa till på gården?

Vi har fyra lägenheter som vi hyr ut. De är ganska enkla men har allt man behöver. Vintertid blir det kallt men i två av lägenheterna har vi satt in riktiga gjutjärnskaminer så de hyr vi ut på vintern. Atlanten som i ligger en mil från gör att det blir fuktigt. Därför har vi köpt luftavfuktare till lägenheterna. Jag tycker bäst om september och mars-april. Mars och april var så vackra så det gjorde ont i hjärteroten. Allt blommade, alla fruktträd och alla vallmor och andra ängsblommor. September är också underbart. Stränderna töms på alla semesterfirare och det blir lugnt och skönt men fortfarande varmt.

Sommaren är ju givetvis populärast men vintern blir mer genuin. Man kan hamna på byfester och andra tillställningar som man aldrig skulle uppleva annars.

Alla får hjälpa till på gården om man vill. Det finns alltid arbete att göra här.

Vem vänder sig B&B verksamheten till? Kommer våra fyra barn lämna både byggnaderna och er i totalkaos om vi skulle komma ner en vecka, eller skulle vi vara normalfamiljen (i så fall har ni nog haft otur vad gäller besökarna än så länge :))

På somrarna är det mest barnfamiljer här. Vi har poolen, djuren och stora lekytor som tilltalar barnfamiljer. Alla lägenheter har ju kök och grillar på uteplatserna så man kan fixa sin egen mat. Det tilltalar många barnfamiljer och vi har haft tillfällen där flera familjer har hyrt var sin lägenhet och när barnen har lagt sig kan föräldrarna sitta ute och grilla och dricka ett glas av gårdens vin.

Här är knappt någon trafik så här är säkert för barn.

På vårar och höstar är det flest par som kommer för lugnet, skönheten och för att upptäcka alla kulturella sevärdheter runt omkring. Många surfare och golfare kommer också off season.

Åse och jag växlar några mail för att få till den här intervjun och när vi avslutar så skjuter hon in att livet inte bara kretsar kring jobb på vingården. De rider och spelar fotboll, så lite fritid finns faktiskt.

Jag tycker det här är ett häftigt exempel på en stor omställning som inte inneburit att Åse och Lasse slutat jobba och lagt sig på soffan. De har transformerat och förnyat sig. Dessutom på väldigt kort tid. Riktigt kul och tack Åse och Lasse för ni delade med er.

Ställ gärna frågor i kommentarsfältet eller bara ett uppmuntrande ord till Åse och Lasse.

Verksamhetens hemsida hittar ni här. Åse är också väldigt aktiv på den facebooksida de har. Där kan ni bland annat följa årets skörd.

Passa gärna på att ”Lika” Onkel Toms stugas Facebooksida när du är på Facebook.

Tycker du jag borde prata med någon annan som tagit klivet ut i det okända från vanligt Svenssonsliv? Tipsa gärna i kommentarsfältet.

Prenumerera  Gå in och gilla! Följ på Twitter!

 

Bloggar jag följer - De som tagit steget mot frihet
[feedzy-rss feeds=”http://www.bortugal.se/feed/,http://www.linneaetc.se/feed/,http://solsomsol.blogspot.com/feeds/posts/default,http://www.portugal-alentejo.se/?feed=rss2″ default=”http://onkeltomsstuga.se/wp-content/uploads/2015/09/breakfree.jpg” max=”5″ ]

Intervju med Down-shifting in Portugal

Här sitter jag i Sverige och räknar och räknar. Planerar och skriver, medan andra bara gör och jag är som vanligt både undrande och imponerad över de som kommer iväg. Därför är det intressant att höra vad de som lyckas komma iväg har att säga. Därav min lilla intervjuserie där vi i dag går till avsnitt tre. Intervju med paret Susanne och Matz på bloggen ”Downshifting in Portugal”.

Susanne och Matz, ni verkar ha en plan. Liten gård, självförsörjande och downsizing är ord som förekommer tidigt på er blogg. Men hur kom ni fram till det? Hur såg er resan ut, vad pratade ni om här hemma och vad trodde ni fanns i Portugal. Fanns det en dag, eller en händelse som gjord att ni gick från ord till handling? Hur lång tid tog det för er att komma iväg?

Vi har i flera år haft tanken på att flytta från Sverige. Dels på grund av klimatet (vädret) men också på grund av samhällsklimatet i Sverige.
Portugal blev ett bra alternativ då det passade vår önskemål på rätt många punkter. Det finns massor av objekt på fastighetsmarknaden, livet i stort är rätt ”laid back”. Man kan klara vardagen på en minimal budget utan att för den delen leva i misär.
Att jobba heltid och endast se helgerna och semestern som ett andningshål var inget alternativ längre för oss. Från att ha bestämt oss i början av november 2014 så var vi på plats i Portugal redan i slutet av februari 2015. 6 månaders tjänstledighet och villan uthyrd!

Hur reagerade omgivningen och övrig familj när ni sa ”nu drar vi till Portugal”?

I stort sett bara positiva reaktioner, men också sarkastisk, ”Svensk avundsjuka” givetvis.

Självförsörjande på en gård i enkelhet, är det det ni ska göra några år eller längre? Hur ser ni på integrationen i Portugal? Kommer ni leva lite där på sidan om, eller ska ni bli Portugiser?

Vi räknar med att köra en blandning av självförsörjande, småskaligt ekologiskt jordbruk/odling samt att köpa vissa varor som vi inte ser någon ekonomi i att hantera själva. Exempelvis uppfödning av djur för slakt känns som en ekonomisk förlust då kyckling kostar ca €1:40 kg färsk, och fläsket ca €3:50 som exempel.
Vi har redan nu integrerat rätt bra, en liten Portugisisk vänkrets av mycket blandad sort. Allt från lärare till mäklare, Matz fotbollskompisar och personer som dagdriver på socialbidrag. Vi kommer med största sannolik att bli Portugiser. Undviker totalt de ”expat-luncher” mm som ordnas på olika ställen samt de flesta svenskar som kontaktat oss på plats. Vi har också medvetet valt en region med förhållandevis lite turism. Finns inga charterresor till den här regionen 🙂

Hur mycket liv har ni kvar i Sverige?

Villan är såld. Uppsagd från den 31 Augusti. Släkt, barn och vänner är annars det enda i Sverige som finns kvar. En lastbilstransport med en del möbler och Matz sportbil ska också ner hit. Men vi planerar inte att besöka Sverige, den som vill oss något är välkommen ner.

Har ni känt av någon ”flytt-depp” i form av hemlängtan ännu. Finns det något ni verkligen saknar av Sverige, något som skulle kunna får er att flytta hem igen?

Absolut ingen hemlängtan. Ingen av oss kommer nog inte ens att ta en semester i framtiden i Sverige helt ärligt. Det enda som saknas över huvud taget är snus och svenskt kaffe, men vi ber besökare att ta med detta i mån av möjlighet.

Hur är det med er, du och din mans portugisiska?

Vi kom ner utan att kunna ett ord, medvetet så valde vi att inte plugga på hemmaplan eftersom vi ville ha rätt uttal mm. Idag är Portugisiskan på gång, det är ett svårt språk med många undantag, knepiga uttal och rullande skånska ”r”! Men vi lär oss så sakta och ska väl leta på den statliga ”Portugisiska för invandrare” nu till hösten. Vi umgås dessutom i stort sett bara med portugiser och får mycket hjälp på vägen.

Ni säger att ni umgås mycket mer Portugiser, hur har ni kommit i kontakt med dom?

Vi är ett väldigt socialt och utåtriktat par som gärna söker nya kontakter på de platser vi befinner oss på. Vi är på gränsen till översociala om jag ska vara ärlig.
Vi har ingen rädsla för att ta kontakt med människor från samtliga samhällsskikt och alla åldrar.

Futsalen för min make har gett en bra grund i att få en blandad bekantskapskrets.

Vi kan enkelt beskriva några av de tillfällen vi lärt känna folk här i Portugal.
Första dagen var vi hos mäklaren som sköter uthyrningen av huset vi nu bor i. Matz frågade då om dom visste någon som kunde lära ut Portugisiska. Det fanns en kvinna på kontoret som var engelskalärare i grunden, så vi började läsa hos henne redan veckan därpå i henne och hennes mans hem. Maken spelade futsal på onsdagar så då hakade Matz på direkt, där träffade han en blandning av olika personer samt att chefen på mäklarfirman också spelade.

Andra veckan köpte vi in en 125cc mc, du kör den på ditt vanliga B-körkort här nere och dom går otroligt snålt, så det köpet hade vi planerat att göra redan innan vi kom ner. I MC-butikens garage arbetade en mekaniker i Matz ålder, så nu umgås vi med han och hans fru.

I somras hölls det medeltidsfestival i vår ”by” Óbidos. Vi är spontana och öppensinnade, så givetvis klädde vi oss tidsenligt och pratade med de personer och hantverkare som vi tyckte var intressanta. Bland annat så var det ett gäng ”Kelter” som arbetade i en smedja som drevs av en keramiker som gör underbara alster i form av stora blåshorn, skålar, former, dödskallar mm. De här personerna gillade oss direkt och Matz skotska kilt passade utmärkt in i deras gäng! De tre följande veckorna (Ja, dom höll medeltidsmarknaden i tre veckor, torsdag-söndag 3 veckor framåt) så var vi inte besökare, utan deltagare i marknaden och fanns i deras ”Keltiska by” och smidde, hjälpte till och festade.

Så här rullar det på som sagt var. Inga större problem alls. Skulle tippa på att vi har ett ca 20-tal personer som vi n känner mer eller mindre, och som vi umgås med regelbundet. Senaste bekantskapen är en ung tjej på 18 år som vi åker motorcykel med. Vi blev inbjudna att delta på hennes födelsedagsmiddag med hennes mamma nyligen och tackade ja. Man har ett helt öppnare socialt sätt att umgås på här, man är generös och man bjuder in i den privata sfären på ett helt annat sätt än vad man är van med i Sverige.

Downsizingen ni verkar eftersträva, har ni lyckats med den? Vad förväntar ni er att få ut från flytten.

Framför allt vill vi ha ett liv tillsammans med varandra. Jobba och göra saker med varandra istället för som i Sverige säga hej då och åka till jobbet.
Vi har ett mobilabonnemang, TV, internet och hemtelefon. Det, elen och hyran är de enda fasta utgifter vi har. Summan uppgår per månad för det till ca €450.
Vi är dessutom helt avbetalnings och skuldfria i Sverige, så när vi hittar rätt hus slipper vi hyra/lån.

Jag förstår det som att ni inte tänker jobba mer utan försörja er på någon form av självhushållning. Kan du utveckla lite, är du snäll?

Vi är i stort sett allkonstnärer. Jag (Susanne) har en eu-certifierad YH-examen i äldrehälsa som jag kan använda här om jag så önskar. ”Hemtjänst” för Svenska och brittiska pensionärer är en idé som vi haft, men kanske inte är så gångbar i just denna region.
Jag är också utbildad ridlärare och hästturismen är stor i Portugal. Huset vi nu köpt kommer att inhysa någon form av B&B där vi också ska kunna guida i regionen. Det finns ett oändligt utbud av naturupplevelser så som surf, bergsklättring, cykling, paddling mm inom en radie av 4-5 mil. Att inte utnyttja detta vore bortkastat.
Har arbetat med turism i ca 15 år tidigare i Sverige så har god vana av att vara värd och aktivitetsledare.

En pub kommer också att byggas i anslutning till huset, men mest som en privat, kul grej då vi hade en fullt utrustad Engelsk pub redan tidigare i vårt hus i Sverige.

Skiter sig allt totalt så är jag heller inte den som inte kan tänka mig att ta städjobb, plocka frukt eller liknande.
Vi är dock den typen av människor som aldrig oroas av nya saker, utan vi ser det istället som ypperliga tillfällen att utvecklas och lära sig något nytt av.

Finns det någon koppling mellan flytten till Portugal och er önskan om att leva lite enklare?

Framför allt önskan om att leva som vi vill och inte som samhället kräver, dvs normen med villa, heltidsjobb, saker på avbetalning, semestercharter med ”all inclusive” osv.

Ni åkte ner och hyrde en gård under en period för att ha en bas att utgå från. Om jag förstått rätt så har ni snart varit nere i ett halvår. Hur ser livet ut för er? Har ni ett favoritområde där ni vill hitta er gård. Finns det en speciell typ av gård med speciella grödor eller liknande ni letar efter?

Vi hittade gården att hyra av en slump. Det visade sig vara en otroligt bra lyckträff! Regionen är exakt det vi söker, nära till kusten, Lissabon ca 8 mil bort, en lagom stor stad (ca 50.000 inv) på 1 mils avstånd. Berg, jordbruksregion, skog, vacker natur mm Klimatet är vettigt, dvs sällan över 37-38 grader i skuggan sommartid och ingen snö/frost vintertid.
Vi har tittat på en del gårdar som motsvarar det vi söker, det har varit blandade fruktträd och odlingsbar mark på ca 3000 kvm. Allt växer fortare här än i Sverige och det innebär att man kan växelodla under en och samma säsong beroende på årstid. Där man hade sallad, spenat mm, kan man senare så in med kålväxter som står sig över hela vintern. Samma är det med frukten. Citrusen mognar på höst/vinter, sedan på våren kommer körsbären, Nesperen och jordgubbarna, sommaren har börjat med meloner sedan äpplen päron som är fullmogna nu, likaså vindruvor och björnbär mm.

Här på bloggen pratar vi mycket om ekonomi och jag har fått intrycket av att ni har koll på pengarna. Har ni gjort någon budget? I så fall kan ni dela med er av ert första halvår, vad kostar en månad i Portugal?

Ingen direkt budget som vi följer, men vi handlar ekonomiskt och köper väldigt lite nya saker. Det har blivit ett par bäddsoffor och ett skrivbord samt en varsin lätt motorcykel som vi får köra på våra svenska bilkörkort. Ekonomiskt sett så är det förmodligen en vinstaffär i längden då de knappt drar bensin, och slitskadorna på en 125cc är mycket billigare att reparera än på en bil.

Varför Portugal?

Som svaret löd här ovan, ett enkelt, billigt land med bra klimat.

Fanns det några alternativ hemma i Sverige som ni övervägde som skulle kunnat ge er samma sak?

Nej.

Har du något råd till oss som inte får tummen ur? Vi har ju alltid något att skylla på. Pengarna ska bli fler, barnen större, språket bättre och sedan har vi så fantastisk karriär, eller? Varför kom ni iväg och inte vi andra?

Gör det klassiska! Spalta upp två listor -det positiva fördelarna och sedan de negativa aspekterna på en eventuell flytt. Viktigt är också att vara 100% överens. Vill den ena mer än den andra så kan det bli konflikter då problem dyker upp. Barn är mer anpassningsbara än ungdomar och vuxna har vi märkt, så det bör inte vara några problem. Språket lär man sig på plats. Precis som Sverige har Portugal många dialekter, och det man lär sig i Sverige kanske inte alls är gångbart i det området man flyttar till i Portugal. Med lite grundläggande engelska, några grundläggande ord på portugisiska och ett pekfinger kommer man långt i Portugal. Pengarna behöver inte bli fler innan man flyttar, snarare tvärtom. Man klarar allt mycket billigare här om man har en vettig inkomst på ett eller annat vis, som t ex pensionär. Karriär är bara ett modeord. Antingen gillar man sitt liv och sitt jobb och stannar kvar, eller så gör man något nytt som man egentligen vill.

Finns det något mer som ni skulle vilja säga till oss som sitter och funderar på om vi ska byta bänkskivor i köket eller skita i allt och bara dra?

För oss var det skita i allt och dra! Men det beror också på personliga förutsättningar givetvis.

Tack Susanne och Matz. Du följer dom bäst via Facebooksidan Downshifting in Portugal där du bland annat kan se en hel del bilder från nya huset. Susanne och Matz är duktiga på att svara snabbt och verkar ha dialog så fråga på där, eller här i bloggen.

Passa gärna på att ”lika” Onkel Toms stugas Facebooksida när du är på Facebook.

Prenumerera  Gå in och gilla!

 

Bloggar jag följer - De som tagit steget mot frihet
[feedzy-rss feeds=”http://www.bortugal.se/feed/,http://www.linneaetc.se/feed/,http://solsomsol.blogspot.com/feeds/posts/default,http://www.portugal-alentejo.se/?feed=rss2″ default=”http://onkeltomsstuga.se/wp-content/uploads/2015/09/breakfree.jpg” max=”5″ ]