Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Enklare liv (sida 1 av 14)

Stoicism – Podcast från The Art of Manliness med författaren Bill Irvine – A guide to the good life

Stoicism är något som inspirerar mig mycket och mycket av det jag gör. Jag håller på och gör research inför en ett eget poddavsnitt kring stoicism och sprang då på det här väldigt nya poddavsnittet med författaren Bill Irvine som skrivit en väldigt känd bok – A Guide to the Good Life – om just stoicism.

Om du inte är bekant med vad Stoicism är så säger Wikipedia i korthet:

Stoicism, från grekiskans stoa poikile (’pelarhall’), är en filosofisk riktning under antiken som bland annat eftersträvade självbehärskning och frihet från starka känslor. Mer allmänt kan stoicism också användas i betydelsen självbehärskning, sinneslugn, jämnmod.

Bill Irvine har en mycket mer nyanserad syn på Stoicism och applicerar den snyggt på våra moderna liv. Han ser det som att tankarna de gamla filosoferna tog fram kan ligga till grund för en livsstrategi i vårt moderna samhälle.

Jag har gjort tre poddinlägg som direkt adresserar några av hörnstenarna i stoicismen, länkade till nedan. Lyssna gärna på dem och se om ni hittar kopplingar eller om ni hittar tankemönster som inte riktigt går i linje med ett stoicistiskt liv och leverne.

Jag håller också på med ett eget inlägg som jag nämnde om stoicism och boken A guide to the good life – The ancient Art of Stoic Joy. Det inlägget kommer endast göras tillgängligt för de som stödjer mig på Patreon.

Boken A Guide to the Good Life (affiliete-länk) finns på Adlibris för cirka 130 kronor och är mycket läsvärd.

Podcast: Avsnitt 21 – Jag har aldrig varit mer misslyckad än nu!

Podcast: Avsnitt 14 – Vara glad och nöjd som uteliggare

Podcast: Avsnitt 12 – Nöjeskartan

 

Podcast: Avsnitt 21 – Jag har aldrig varit mer misslyckad än nu!

Dagens inlägg handlar om mig själv som jag är idag. Det liv jag levt och tankar om framtiden. Det här inlägget förklarar egentligen i sin helhet varför jag är intresserad av att leva enklare. Varför jag tror att det finns mer i ett enkelt liv för mig.

Du har nu möjligheten att stödja och interagera med mig på Patreon. Där kommer jag göra materialet från det här inlägget tillgängligt i textform om du känner att du ta del av det jag säger här på ett annat sätt, eller om du vill dela det med någon annan i textform.

Prenumerera på podcasten via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Semestervecka – Vad ska du göra?

Inlägget är postat i en något annan form, så här dags 2016. Det är uppdaterat och omarbetat 3 juli 2017. Håll tillgodo!


I år går vi inte på tidsbegränsad semester. Vi är lediga i två år. Det ger ett helt annat ramverk än vi haft tidigare år. Vi försöker hitta det liv vi vill leva. Gärna för evigt. Vi har varit lediga i ungefär en vecka – vi slutade jobba vid midsommar – men första veckan har präglats av flyttbestyr. Så den här veckan är den första veckan som vi lever ett mer vanligt liv här på gården.

Vi har inga planer alls för sommaren. Förutsättningarna blir helt annorlunda när ledigheten inte är tidsbegränsad. Vi söker ett liv att leva, för lång tid. Friheten vi har innebär att vi inte har ett slut på vår frihet om fyra veckor.

Friheten betyder inte att vi är fria från måsten. Veden ska huggas, vattnet ska in och barnen hindras från att riva huset.

Friheten vi skapat i våra huvuden, genom vårt sätt att förändra våra tankebanor, innebär att när jag numera tänker och pratar om saker att göra så ser jag främst att jag ska läsa, lära eller skapa något. Tidigare var göra det samma som att åka någonstans, köpa något eller konsumera en upplevelse.

Möjligtvis var väl vårda grejor undantaget som bekräftade regeln. Det var en syssla som förekom tidigare. På något vis följer det med mansidealet. Man vårdar inte sina fötter men man målar huset.

Har du reflekterat på hur mycket du faktiskt tänkt göra på din semester? Hur är fördelningen mellan det som är att betrakta som konsumtion och att göra saker baserat på din egen förmåga? Hur mycket tänker du använd din kreativitet eller din personlighet?

 

 

Med barn blir det här extra svårt. Att sätta sig i en lägenhet och tro att man ska få tid att njuta av en bok är dömt att misslyckas. Detsamma gäller de som har planer för husrenovering. Men att åka och fara till varenda nöjesinrättning i ett panikartat försök att sysselsätta barnen är inte heller rätt.

Förr kändes det som att sysselsättningsnivån för oss i familjen var en faktor i hur väl vi tyckte vi lyckats med dagen. En dag med låg sysselsättningsnivå, som gav tid för eftertanke eller att göra sina sysslor utan att pressa in dom i ett stressat schema, tyckte vi var mindre bra. Att åka, handla, besöka varenda nöjesinrättning för barn och dessutom kanske hinna med att kasta soporna på vägen var en bra dag. Även när vi hade semester!

Barnen fraktades runt fastspända i sina bilbarnstolar. Det måste vara helt rätt!

Några tips för att hitta sysselsättning men i ett lugnare tempo kan vara att mer titta på det vi redan har, eller det vi redan betalat till. Spela spelen hemma, gå till lekparken eller biblioteket. Att leva ett enklare liv handlar väldigt lite om att välja bort, det handlar om att välja annat. Annat som ofta redan finns.

Du kan vilja läsa det jag tidigare skrivit om sportlov som du hittar här och här.

Läsarbidrag – Att meditera

Idag har vi ett inlägg från en av bloggens läsare som heter Roberth. Roberth var en av de som stödde insamlingen av pengar till podden och som en del i det också lovade att berätta sin historia. Det intressanta med den här berättelsen är att vi får träffa någon som aktivt använt sig av meditation och mindfulness för att få grepp om ett liv – och en egen hjärna – som börjat snurra allt för fort.

Innan vi låter Roberth få ta plats på scen så ska jag kort kommentera begreppet SSRI-tabletter som förekommer i texten. Det är en väldigt vanlig medicin mot depression och kallas ibland för lyckopiller. Ett av de mest kända pillren som finns inom denna grupp är Prozac.  Ur ett medicinskt perspektiv anses dessa piller vara en framgångssaga men de kan ha vissa biverkningar.

Då vi verkar bli allt olyckligare så ökar användningen av lyckopiller dramatiskt. Samtidigt så ökar också larmen om att ingående substanser inte bryts ned utan allt mer hittas i vattendrag och fiskar. En enskild individ ska naturligtvis ha den vård som behövs men ur ett bredare perspektiv så kan inte en ökad användning av SSRI-tabletter vara något att eftersträva.

Så till Roberths inlägg!

Efter några år av stress, till en viss del hemma, men främst på jobbet med neddragningar och ständig resursproblematik så började jag under våren 2015 känna mig alltmer deprimerad. Efter ett besök hos företagsläkare i början av juni så blev jag hemskickad med en burk SSRI-tabletter mot depressionen och blev samtidigt sjukskriven 100% för utmattningsdepression.

För mig blev det väldigt tydligt att livet snurrade på i allt för högt tempo och att det inte längre var ett hållbart sätt för mig att leva på. För att hitta en väg ut så sökte jag mig till litteratur som handlade om att sakta ner, att vara mera medvetet närvarande. Jag läste om självförsörjning, ekonomiskt oberoende, frivillig enkelhet och minimalism. Det intressanta var att just mindfulness och meditation återkom rätt ofta i den litteratur jag läste. Det tilltalade mig att man med till synes enkla medel faktiskt skulle kunna bli lugn och lycklig. När jag bildade mig vidare i så hittade jag allt mer som pekade på att meditation faktiskt skulle kunna ha något att erbjuda.

Långvarig stress skadar hjärnan och dessa skador kan var permanenta. Forskningen har dock under de senaste 20 åren kunnat visa att regelbunden meditation är effektivt för att reparera dessa skador.

Jag hade också förstått att det inte skulle finnas någon quick fix och att en livsstilsförändring var nödvändig om jag skulle bli frisk igen, så jag bestämde mig för att börja meditera.

Jag använde mig av olika appar till mobilen med guidade meditationer, både på svenska och på engelska och letade mig fram till vad jag gillade att lyssna på. De guidade övningarna varade mellan 10 och 20 minuter och även om jag tyckte det var svårt ibland att sitta still hela tiden så var jag noga med att inte avbryta i förtid eller byta ställning.

Rätt ofta så var det bara ren tjurskallighet som fick mig att inte avsluta meditationen i förtid. Jag minns att jag under några dagar testade kroppsskanning och flera gånger kände mig mera stressad efteråt än innan.

Det var inte så att jag längtade till meditationen utan snarare något jag bestämt att jag måste utföra. Men det fanns också tillfällen då jag kunde känna ett skönt lugn under meditationen. Med tiden blev dom gångerna vanligare och jag började alltmer gilla min lilla stund för mig själv. Även om jag fortfarande hade ganska mycket stress kvar i kroppen så var stunden då jag mediterade allt oftare en avkoppling från stressen.

Trots att jag faktiskt började uppskatta meditationen så tappade jag ändå tråden under senare delen av hösten och det kunde gå mer än en vecka mellan meditationerna. Kring årsskiftet 2015/2016 så hade jag helt kommit av mig och mediterade inte alls längre. Jag vet inte riktigt varför jag slutade med meditationen men en anledning kan vara att jag inte riktigt fått in rutinen. Det är som när man bestämt sig för att äta mera hälsosamt, en dag så inser man att man är tillbaka i sina gamla ätmönster och man vet inte riktigt hur det gick till.

I början av 2016 så var det dags att minska min sjukskrivning från 75% till 50%. Läkaren hade varnat att det skulle kännas tyngre ett tag och att jag skulle kunna uppleva det som om jag blev sämre igen. Mycket riktigt så kändes det efter några veckor som om jag blev sämre och mer irriterad igen. Min SSRI-dos höjdes ytterligare något och det kändes något lättare men jag började allt mer ifrågasätta medicinens nytta. Medicinen hjälpte mot symptomen men inte grundproblemet!

Jag bestämde jag mig för att göra ett nytt försök med regelbundna meditationsövningar. En tydlig skillnad denna gång var att jag hade ett mål. Jag ville sluta med SSRI-pillren och jag ville inte riskera att bli sämre igen pga det beslutet. Sedan förra försöket hade jag hunnit läsa ytterligare om meditationens nytta och kände stort förtroende till att det skulle funka om jag bara gav det tid.

Så jag började igen. Och som tidigare så var det helt omöjligt att inte tappa fokus på andningen eller vad annat den guidade meditationen handlade om.

Har du någon gång provat att meditera så vet du att det är när man sätter sig ner för att fokusera på andningen som tankarna verkligen gör sig påminda. Själva grunden i meditation är att inte följa de tankar som dyker upp utan bara registrera dom och vänligt och varsamt föra tillbaka fokus på andningen. Man kan få göra det 10, 20 50 eller kanske 100 ggr under meditationen. Det gör inget! Varje gång man upptäcker att tanken farit iväg så återgå man till sin andning utan att klandra sig själv för att man tappat fokus.

Det är det som är själva träningen.

Jag upplever att man genom att iaktta de tankar som dyker upp så får man en uppfattning av vad som sker där inne. Vanligtvis så var det jobbet som stressade upp mig och då var det också det som de störande tankarna handlade om. Det fina med den här tankestormen är att den ger mig en uppdatering om vad som händer inne i huvudet just nu. Om jag känner mig irriterad eller ledsen så kan jag checka in med mig själv. En enkel och snabb övning som jag brukar använda är den som kallas andrum.

Försök hitta en avskild plats där du kan vara ifred i 3-5 minuter. Sitt, ligg eller bara stå stilla och blunda. Ta tre djupa medvetna andetag, låt därefter andningen finna sin naturliga rytm igen. Börja med att känna efter om det är någon känsla som är extra tydlig, fysisk eller mental. Försök inte att ändra på något, lägg bara märke till vad som är just nu. I nästa steg så begränsar du uppmärksamheten till andningen och följ dina andetag där dom känns tydligast just nu. Fortsätt så i några andetag innan du åter vidgar uppmärksamheten till att gälla hela kroppen och och den rymd den upptar i rummet. Känn om det finns något område i kroppen där förnimmelserna är extra intensiva. Man kan försöka föreställa sig att man andas in i den platsen. Kanske kan det lösa upp eventuella spänningar. Avslutningsvis kan man försöka ta med denna känsla av lugn och medvetenhet resten av dagen.

Denna övning är ett enkelt sätt att öka sin medvetenhet om var som försiggår i sinnet just nu. I stället för att gå omkring med en gnagande känsla i kroppen som bara gör en irriterad så blir man uppdaterad om vad som faktiskt gör en orolig eller stressad just nu. Då kan man mycket lättare ta itu med det.

Efter mitt omtag där våren 2016 så börjar jag varje dag med en stunds meditation. För det mesta så sitter jag 20 – 25 minuter och vid behov så checkar jag in med mig själv andra tider på dagen också. Jag upplever att kontinuiteten är viktigare än den exakta längden av meditationen. När sommaren kom 2016 hade jag helt fasat ut SSRI-medicinen.

Att vara medvetet närvarande i hur jag reagerar i olika situationer har varit till stor hjälp för min rehabilitering. Jag känner snabbt igen ältande och kan utan problem lämna det och tänka på något annat. Jag är mycket lugnare som person och blir inte lika lätt irriterad och arg. Vid tillfällen där jag tidigare skulle ha brusat upp kan jag nu känna igen känslan i tid och istället för att bli arg eller uttrycka mig på ett sådant sätt att jag upprör andra så hinner jag stanna upp och formulera mig på ett bättre sätt. Jag känner mig oftare lycklig utan egentlig anledning och negativa händelser sätter mig inte lika lätt ur balans. För mig innebär mindfulness att vara mera medveten om min omgivning och min egen uppfattning av densamma. Då kan jag se att världen är ganska bra trots allt och inte så illa som media tycks vilja att vi ska uppleva den.

Till den som drabbats av utmattningssyndrom eller känner att risken för att drabbas är nära så skulle jag absolut rekommendera att testa meditation. Det finns massor av mobilappar att testa, särskilt om man kan tänka sig att att lyssna på engelska guider. Mindfulnescenter vars instruktörskurs jag gått har flera bra meditationsprogram på svenska som man kan köpa direkt på deras hemsida.

För mig har min utmattningsdepression och vägen tillbaka varit en rejäl ögonöppnare för hur jag och många andra lever våra liv. Jag tänker inte hoppa in i ekorrhjulet och springa på samma vis igen. Vid årskiftet jobbade jag min sista dag på den arbetsplats som bidrog till att jag blev sjuk. Under hösten/vintern 2016/17 har jag genom Mindfulnesscentrum utbildat mig till mindfulnessinstruktör och hoppas nu kunna hjälpa andra att leva mera medvetet. Att leva ett mera kvalitativt liv.

Frågor till Roberth

När du började meditera vad var det för tankar du hade. Kan du minnas hur det var i början. Kan du dela med dig något av känslan när du försökte hålla koll på tanken och sitta still och fokusera?

Jag minns inte så säkert vad jag tänkte men jag minns att jag tyckte det kändes exotiskt att meditera. Från de böcker jag redan läst och de guidningar jag använde mig av så hade jag redan förstått att det inte är något konstigt med att tanken hela tiden far iväg. Det var bra för då stressade jag inte upp mig för det. Jag hade inga direkta tankar om meditationen utan de tankar som var tydligast i början var kopplade till min frustration över den arbetsplats jag jobbade på.

Vad är kroppskanning?

En kroppskanning är en fokuseringsresa genom kroppen. Vanligtvis så ligger man ner och blundar. Ofta börjar man med att flytta sitt fokus till den ena foten, känner efter om det finns några förnimmelser där, sedan flyttar man fokus till fotsula, häl, hela foten, fotled osv upp för benet och känner efter om det finns något att förnimma på varje stopp. Det kan det vara stickningar, vibrationer eller domningar men det kan också vara ingenting. Därefter nästa ben likadant och sedan vidare till mage, bröst, axlar, armar osv. Man kan även fokusera på inre organ, benstomme eller hjärnan. Det är lätt att man somnar men syftet är det motsatta, att man ska piggna till. Känner man att man har lätt för att somna så kan man låta ögonen vara lätt öppna så att lite ljus sipprar in.

Har du någon favoritapp du kan rekommendera?

Jag använder mig sedan ett år tillbaka av Insight Timer och tycker den är perfekt. Den har både guidade meditationer och en ställbar timer där man kan välja att ha lite naturljud eller musik i bakgrunden men också helt tyst. De flesta guidningarna är på engelska men oftast väldigt lätta att följa. Det finns några på svenska med.

Jag får intrycket av att du inte alls var så förtjust i meditationen när du började. Stämmer det? Varför i så fall?

Nej, varför det kan uppfattas så är nog mera kopplat till att jag till en början fortfarande mådde ganska dåligt. Jag var fortfarande väldigt stressad och deprimerad. Det kändes rätt hopplöst och det gjorde nog att jag inte kunde uppskatta meditationen så som jag gör idag. Jag tyckte egentligen om meditationen och ännu mer tyckte jag om tanken av mig själv som meditatör. Det kändes som om jag var på väg att låsa upp dörren till en uråldrig kunskap om hur man blir lycklig på riktigt. Så känns det fortfarande.

Om ni vill nå Roberth så kan ni göra det i kommentarsfältet här och inom en snar framtid på hans egen blogg: robiom.se. 


Jag har provat att meditera med väldigt liknande erfarenheter som Roberth. Mest fascinerande vara att se ut mycket hjärnan ältade skit som jag bara borde lägga åt sidan. Mig ger det rätt mycket energi också. Det känns som om jag hinner känna att min kropp är där och inte alls så påverkad av min trötta hjärna som jag kanske tror först.

Många förväxlar meditera med att ”tänka färdigt” som man kan göra ibland när man får dra sig undan. Det är inte samma sak vilket Roberth beskriver väl ovan. Den bearbetning hjärnan gör vid en skogspromenad eller den stund man får sitta själv med kaffekoppen på morgonen är en annan grej.

Ta gärna möjligheten att prova på lite meditation under sommaren.

Besökare ombeds att inte ha sex i soffan!

De sista veckorna känns det lite som om jag blivit överkörd av en ångvält. Ja, som om hela vardagen och livet blivit överkörd av en ångvält. Naturligtvis bidrar den stora omställningen i våra liv till det. Förra helgen flyttade vi prylar och i midsommarhelgen flyttade vi också hit oss själva.

Utomhus växer allt med full kraft och veden borde kapas och huggas. Inne ska allt packas upp och färdigställas. Fyra barn ska sysselsättas och matas eller bara stoppas från att mörda varandra. På allt det som flytten inneburit så har det varit en ändlös radda problem med bloggen och olika tekniska prylar här hemma. Inte minst idén med att göra små videos har orsakat totalkaos.

Flytten visade också tydligt vilken usel status vi har på stora delar av vårt hem. Det verkar som någon försökt fästa en pannkaka under köksbordet. Om det är samme individ som försökt snida in sina initialer i bordsskivan är oklart. Allt är slitet, skitigt, jackat och rangligt efter åratal av misshandel. Samtidigt är det knappast några nya grejor vi pratar om. Nästan all möbler har fyllt moppe, några är i 20-års åldern och några pensionsmässiga.

Soffan vi har – den som en kaninunge kissade i igår under Morden i Midsummer – är så slut att den riskerar att falla isär om det sker några hastiga rörelser där. Vi har därför funderat på att brodera en liten tavla där det står ”besökare ombeds att inte knulla i soffan” och hänga upp ovanför för att på något sätt markera bräckligheten i vardagsrummets huvudsakliga sittplats.

Korsstygn och en bord runt texten tror jag skulle kunna göra en bra prydnad!

Till nästan alla våra problem finns en enkel fix. Det går nämligen att köpa något som löser problemen. Här är uppenbara köpkandidater i hemmet just nu:

  • Ny dator och ett videoredigeringsprogram som fungerar mer än två minuter.
  • Gräsklippare och röjsåg.
  • Motorsåg.
  • Ny soffa.
  • Ny kaffekokare.
  • Mobiltelefoner till oss vuxna.

Samtidigt är det lite kul hur lite det här påverkar vårt liv. Egentligen finns det inget grundläggande problem som vi måste fixa. Vi har mat, husrum och varandra.  Och barnen uppfattar det som viktigare att ha kaninerna inne för att gulla med än det är att ha en ny soffa.

Och många problem går faktiskt ganska lätt att fixa!

Idag ska vi cykla och handla lite. Samtidigt hämtar vi ett paket med en tub kylpasta till datorn, vilket jag hoppas ska göra magi. Bloggen verkar fungera, om än trögt, och  det är ju bara att börja såga på veden så är det snart klart!


Tack till Sven som var och hälsade på igår! Det är rätt många fler som lovat att de ska komma och hälsa på i sommar. När kommer ni?

Alla är välkomna om ni tar hänsyn till de lokala förhållningsreglerna angående soffan!

Vi gjorde det!

Vi är på plats!

Vi är fria! Åtminstone för en stund!

Idag är efter. Igår var före. Just nu ändrades förutsättningarna i vårt liv.

I går var sista gången jag hämtade på dagis. Snart 13 år med lämna och hämta är över. I går slutade jag och min sambo våra ”vanliga jobb”. Kanske var det sista gången vi jobbade ”som vanliga människor”.

Vi ska vara här i två år är det tänkt. Två år är vår tidshorisont men det kommer beslut på vägen som vi måste förhålla oss till. Med barn och familj så är det rimligt att ha sex månaders framförhållning så årsskiftet 2018/2019 är det nästa tillfälle vi ska fatta något beslut om framtiden igen.

Vi nådde vårt mål efter cirka 4 år! Det känns fantastiskt!

Dit är långt! Härligt långt!

Just nu så överskuggar flyttbestyren allt. Så det tar nog några dagar innan verkligheten sjunker in. Innan vi hittar några rutiner och kan börja leva våra liv i vårt nya sammanhang.

För mig är förändringen mot för några månaders sedan enorm. Jag drev en podd och en blogg på åtminstone halvtid. Jobbade extra som vicevärd i vår bostadsrättsförening, hade fyra barn och ett heltidsjobb. På det lägenhetsförsäljningar, flytt och skolavslutningar och tiden och orken var slut.

Det är inte rätt sätt att leva. Samtidigt som jag tror att det krävs en viss insats för att kunna bli fri. Vi hade inte hamnat här om vi bara strävat efter enklast möjliga liv hela tiden.

Bland det sista jag gjorde i mitt gamla liv var att skicka ut ett mail på jobbet där jag tackade för mig  och önskade att så många som möjligt av mina arbetskamrater skulle följa mig i mitt nya liv på något sätt. Genom att följa bloggen eller något av de sociala medier som vi använder. Ni skulle sätt svaren! Trots att jag bara hann läsa en liten del så sprutade det in svar.

Ingen undrade varför man drar till Småland kan jag säga!

Vi människor är konstiga. Så många fruktar förändring och så många vill ändå ha den. Lite som ”alla vill till himmelen men ingen vill dö” problematiken.

Vet du vad du skulle göra om du kunde form ditt liv mer än du gör idag?

Var hör frihetsbloggar som den här hemma ideologiskt?

senaste avsnittet av podden ”Andra sätt” tänker Patrik Andersson högt kring kraven på oss i tillvaron och vår önskan om att uppfylla mallar och hur det blir synnerligen viktigt, eller svårt, för de som förespråkar en viss livsstil. Det fick sedan Fantastiska Farbror Fri att fundera lite på vilka hans mallar är och om de i så fall är höger eller vänster orienterade. 

 

 

Jag tänkte låta det här passera. Jag har själv funderat massor kring frågan tidigare, ur olika perspektiv, och ska i slutet av inlägget länka till lite av det jag skrivit och gjort. Men jag har lärt mig massor sedan jag skrev om frågan tidigare och efter att ha lyssnat lite på en ganska självgod vänsteraktör som Patrik Andersson – som slår fast att han har moraliskt rätt enligt sig själv – så blev jag halvt förbannad och bestämde mig för att göra slag i saken och skriva några rader. 

Och du Patrik, det var roligt att kunna bidra till att din podd fick en spik i trafiken även om jag tydligen tillhör något ovälkommet!? Men det tillhör god etikett (för min skull likväl för den som kommenterat i bloggen och gjorde det i ett sammanhang) – för att inte snudd på tangera svensk lag – att ange källan för sina citat! Du läser faktiskt högt i podden ur kommentarsfältet på bloggen Onkel Toms stuga, men anger inte det någonstans så vitt jag kan se eller höra! 

Upp till kamp! 

Jag uppfattar att vi alla ifrågasätter marknadsekonmins avarter men jag uppfattar inte att någon av oss är ”vänster”.
– Fantastiska Farbror Fri i senaste inlägget

Nu är det ju inte så Oskar att man är för marknadsekonomins avarter om man är liberal eller höger. Det är ju inte så att allt gott är vänster och allt ont är höger!

I Bamses värld var det så en gång, men i verkligheten är det inte så.

Många är de socialistiska regimer som gärna kör slut på både miljö och befolkning för att uppnå ett högre syfte. Och även om stora delar av svensk press inte håller med så är det samma sten som vänster- som högeraktivisten kastar. 

I nästan alla sammanhang är den politik som beaktar individens rätt – liberalare delar av svensk socialdemokrati och de liberala krafterna i samhället – de som hittar mest rätt och beaktar och väger samman de konflikter som finns, klokast. Robustast är också de system som strävar efter att bygga så små hierarkiska strukturer som möjligt eller endast skapar nätverk. Då blir kraften  å andra sidan liten så inga politiska rörelser är speciellt förtjusta i den typen av upplägg. 

I min mening är därför den mest mänskliga värdegrunden liberal och sannolikt är den bästa politiken den som knappast förs. 

En sådan här blogg är snudd på definitionsmässigt på mitten eller högerflanken rent ideologiskt. Precis som Patrik är inne på i podden så förespråkar jag, och han, aktiva val av den enskilda individen. Det är en liberal grundsyn.  

Jag tror inte heller att reformerna främst ska komma genom stora politiska omställningar. Dels för att det inte verkar fungera på problemen vi har idag. Politiska partier och politik går ut på att förbättra betingelser och erbjuda folket mer. Den visan fungerar inte nu tror jag. Men sedan är jag i princip emot stor politisk makt och stora interventioner, då de lätt leder fel. 

 

Det finns en rad enkla beslut att fatta som skulle växla ner hela samhället – så som minskade subventioner av storindustrin, avregleringar kring livsmedelsproduktion, förtätning av städer samtidigt som de görs bilfria, översyn av arbetslinjen, översyn av kostnader för bilismen, för att nämna några saker – men inget parti vill ens tangera frågorna.   

Jag, så väl som Patrik och Oskar, är tveksamma till den gängse synen på arbete och konsumtion. Den strömningen finns hos så väl anarkister på höger och vänstersidan, miljöaktivister och vissa vänsteraktivister. Men det är inte en vänster- högerfråga. Jag skulle snarare säga att den karakteriseras av strömningarna kring det som i vissa sammanhang kallas (se Hofstedes kulturdimensionsteori) maskulina vs. feminina samhällsvärderingar. Att prioritera livskvalité, natur och relationer är mer i linje med feminina värderingar enligt Hofstedes sätt att se. 

Förväxla för gud skull inte detta med feminism, även om det faktiskt finns vissa kopplingar! 

Om vi i stället ser på de bloggar som främst strävar efter att uppnå rikedom så använder de samma mekanismer – fria val av individen – men målbilden är mer maskulint orienterad skulle jag säga. 

Det borde finnas beröringspunkter med miljörörelsen för bloggar som den här, men som den formerat sig idag så är den helt inne i arbets- och konsumtionssamhällets struktur och verkar mer för upplyst konsumtion än någon typ av omställning eller sökandet efter en alternativ väg. Svensk miljörörelse har helt kört i diket – sett ur ett samhällsreformsperspektiv, i jakt på makten – och för att minska skadeverkningarna av deras agerande – för oss som gärna tycker att miljörörelsen kunde kliva fram lite – så borde vi fundera på att om inte deras ledare borde få fotboja alle sammen. 

 

 

Själv anser jag inte att jag är ett skit hycklare! Jag tar gärna emot såväl bidrag som lever på aktier utan att jobba ett skit. Jag pratar gärna för ett välfungerande europeiskt samhällssystem men är skeptisk till stora politiska lösningar. Jag är tveksam till nyttan med ekoägg men föredrar att driva fram mina egna äggulor från frigående höns. Jag anser att jag sprider ett budskap som säger att du ska ta kontroll över ditt liv och göra det bästa av det som bjuds! Hur du gör det är helt relaterat till dig, din tillvaro och dina förutsättningar.  

Den som sitter på höga moraliska hästar kommer uppfatta att det finns en konflikt inom många områden i sitt liv. De drabbas av det som kallas kognitiv dissonans. Men jag sitter inte på några höga moraliska hästar. Mina val sker sällan i konflikt med mig, min etik eller moral. Tvärtom så är att leva enklare och sparsamt ett sätt att minska konflikterna i livet. 

Läsa mer!

Att den här typen av bloggar retar vänsterfolk är känt sedan tidigare. Ja, vi pissar nästan på drunknade barn!

Min allergi mot socialism är välgrundad. Läs om farsan som lärt mig allt från soffan!

Här är mitt svar – i form av en video – till de som vill klistra etiketter på mig i samband med mina val

Ett väldigt tekniskt inlägg kring individuella vs. kollektiva lösningar

Här berör jag Anarcho-primitivismen

Rättelse!

Jag fick ett mail från en person som sa att jag hade rätt i allt, men att min felstavning av Bamse var jobbig. Det är nu rättat! 

Hur mycket ska vi kunna bestämma i en relation

– Jag flyttar inte!

– Mina kompisar är ju här!

– Jag bor aldrig i Thailand utan air con!

– Om du går i pension så slutar jag att jobba också!

– Jag bor inte mindre!

– Lägenhet! Aldrig!

– Jag flyttar inte barnen från skolan!

 

 

Vi som tittar på att göra större förändringar i våra liv måste räkna med att de i vår omgivning som partner, barn och föräldrar naturligtvis kommer ha invändningar. Bara förändring är i sig negativt för de flesta. Om det sedan innebär en kraftigt förändrad livsstil eller en förändring som innebär att vi ska flytta långt iväg, till ett annat land eller stad, så kan motståndet bli kompakt. Om vi har ett allt större behov av förändring men samtidigt inte lyckas lösa upp motståndet och jämka med nära och kära så blir de en del i vår fångvaktarstyrka snarare än vår största tillgång.

Samtidigt finns en gräns där det inte går att tvinga fram en förändring och vi ställs inför frågan om vi ska böja oss och fortsätta vara en del i en familj eller bryta oss ur och gå vidare.

Så hur gör vi? Vad är rimligt att förvänta sig av sin partner vad gäller anpassningen till vad man själv vill? 

Inga par är lika!
Jag och min sambo lever rätt sammanflätade samtidigt som även barnen är en del i det. Det betyder att jag inte åker på cykeltävling utan familjen och att hon inte åker till Mallis själv med väninnorna. Gör vi något så gör vi det ofta tillsammans. Det sättet att leva tillsammans har sina för- och nackdelar. Sättet att vara har förstärkts i och med att vi har fyra barn varav den minsta är så liten som fem år. I det här sammanhanget så är den stora nackdelen med den här typen av relation att den kräver en stor del konsensus. Inget går lätt och varje aktivitet blir en familjeaktivitet vilket gör den komplex och dyr. En mörk sida av den här typen av relation är att den öppnar för en typ av ägande av personer som kan leda fel genom att det blir en naturlig del i relationen att inkludera och bestämma över mer än sig själv. I vår familj heter det exempelvis sällan ”jag ska plocka blåbär” utan det heter ”vi ska plocka blåbär”.

Men vi blir å andra sidan ganska duktiga på att komma överens då vi hela tiden måste göra aktiviteter och agera i en sorts ”alla ska med” inställning. Och vi kan få en enorm hävstång i det vi gör genom att vi tillsammans kan fokusera och ha glädje av varandra.

Andra lever betydligt mer ”bredvid liv”, alltså i ett förhållande där varje person lever ett ganska frikopplat liv från den andra i förhållandet. Det innebär i extrema fall att man i princip lever två skilda liv. Man kanske är ifrån varandra i månader och skapar sig ett liv helt utifrån sig själv.

Jag tänker mig att för- och nackdelar är de motsatta mot det mer sammanflätade liv jag beskrev tidigare.

Jag tänkte för fortsättningen fokusera på de frågor som dyker upp vid en flytt eftersom det är det som ligger närmast tillhands för oss. Det jag skriver om är baserat på egen erfarenhet, inklusive coachning tillsammans med psykolog, och från det jag läst.

Jag ska vara ödmjuk och säga att det här ingen lätt fråga, men jag göra mitt bästa utifrån min vy.

Jag tycker det finns tre huvudområden att reflektera över och kring.

  • Familjemedlemmarnas syn på externa faktorer. Exempel: Mamma bor i närheten; vi har så bra vänner här; skolan är så bra; vårt hus är fantastiskt; jag har mina barndomskamrater här osv. Men också vädret dit man ska flytta; språkfrågor med mera frågor som tillhör den här kategorin. 
  • Familjemedlemmarnas syn på interna faktorer.
    • Det här handlar mycket om personlighet, önskningar och förmåga att hantera förändring.  
  • Relationer, som består av interaktionen mellan olika familjemedlemmar. Där finns det två tydliga delar: 
    • Barnen. Hur mycket ska de få bestämma?
    • Vuxenrelationen. Hur jobbar två vuxna tillsammans i en familj?

Externa faktorer

Externa faktorer kan vara otroligt viktiga för många. Men just att de är externa gör att de ändras helt utanför vår kontroll. I bland kan det dessutom ske snabbt och ganska ”enkelt”. Det räcker exempelvis med att det finns en mobbare som vänder sig mot ditt barn för att skolan inte ska fungera. Din mamma som bor nära kan plötsligt göra andra val i livet eller helt enkelt dö. Detsamma gäller kamrater.  

Externa faktorer är viktiga i livet men de måste balanseras mot att de i många fall är föränderliga. Saker som snabbt kan ändras, utan vår medverkan, ska faktiskt inte ha för stor vikt i våra liv.

Utan att ha någon enorm erfarenhet så vill jag ändå påstå att det finns inslag av ”övning och mognad” när det handlar om att hantera externa faktorer. De som flyttat förr verkar ha lättare att tänka sig att flytta igen och en mer mogen person har lättare att se ett fungerande liv utanför nuvarande struktur än någon som inte varit med så mycket.

Våra barn lyfter ofta fram externa faktorer som skäl till att vi inte ska förändra något. Samtidigt är det här ett område som i princip är ogreppbart för ett barn då de omöjligt kan avväga för och nackdelar eller bilda sig en uppfattning om hur livet ser ut efter förändring. Vår bedömning är att vi måste möta våra barn i de känslor som uppstår då de är med i en, så som oro, sorg, osäkerhet och så vidare – men att vi inte kan involvera dem i beslut som handlar om förändring av extern faktorer.  

Externa faktorer inte ska vara ett för stort trätoämne vid en förändring. I en fungerande relation! Om det blir det så pratar ni nog inte om det som är huvudfrågan! Då handlar det nog snarare om kontroll, om positionering för det någon tror ska bli en förhandling eller något annat som inte kommer fram. Då har er relation andra problem än förändringen.

Interna faktorer

Interna faktorer handlar om de egna känslorna i relation till förändring. Det kan vara externa faktorer som triggar känslorna men här finns så mycket mer. Då jag skrivit och poddat en hel del kring känslorna vid förändring tidigare så tänkte jag mest prata om personliga behov och hur jag ser på dem, i detta inlägg.

Vi har alla något eller några sätt att vara på som ligger oss mer naturligt än andra. Vi mår bra av att veta vad det är som ligger till grund för det och när vi avviker från det som är naturligt för oss så kan vi få göra våld på vår personlighet.

Utöver det så har vi alla en massa påhittade och påklistrade krav och tankar som går mer eller mindre lätt att skrota.

Utmaningen är att hitta rätt för alla inblandade i frågor som handlar om vår personlighet. Det går inte att ständigt gå emot sina grundläggande drag och värderingar. Samtidigt finns det inte ett och endast ett sätt att möta sina behov som människa. Om jag skulle säga att någon kan lämna sitt veto till förändring bör det nog ligga inom det här området. Men det betyder inte att jag tycker någon kan säga helt nej till förändring bara för att det är bekvämt och bra. Det går ofta att hitta vägar framåt om det går att flytta fokus från frustration kring förändring till möjligheter.

Jag tror problemet är att de flesta inte kan eller orkar göra upp med sig själva vad de verkligen vill. Om det är sant så vet troligtvis inte heller de flesta var gränsen för vad de inte vill eller kan acceptera går. Det betyder att både den som vill förändra inte vet var gränsen är och att den som är tveksam till förändring också är osäker. Som vi ska se senare så är mycket av interaktionen mellan människor att likna med förhandling och sannolikheten att två personer ska kunna förhandla fram något på grunderna att man inte vet vad man vill och inte vet vad man inte accepterar är mycket liten. 

Om din partner och du inte kan samsas för att ni inte kan mötas i olika övertygelser om hur livet ska levas så är det i alla fall rimligt att ni jobbar igenom det till den nivå att ni förstår varandra och att ni känner att det är riktiga och äkta grunder som ligger bakom. Att säga ”jag är ett storstadsbarn” eller jag måste ha ”ytor kring mig” tycker jag inte håller.

Ärlighet och förståelse är nog en bra grund!

Relationer – Förhandling eller att visa väg

Mellan två vuxna med relativt lika utgångspunkt och styrkeförhållande så råder något som är att likna vid en förhandling då någon vill åstadkomma en förändring.

Förhandlingar kan bedrivas på två olika sätt:

  1. konkurrentorienterat, eller
  2. samarbetsorienterat.

I konkurrensorienterad förhandling så tänker vi att någon hela tiden är vinnare eller förlorare. I den samarbetsorienterade förhandlingen försöker vi hitta vinster båda två och att tydliggöra våra eftergifter. Två vuxna som lever tillsammans bör kunna ha den största delen av sin dialog i form av samarbetsorienterade diskussioner. Går inte det så måste ni fundera på varför det inte är så.

I förhandlingar är det också bra att veta vad man har för alternativval om man inte når sina mål. Om du hemskt gärna vill segla jorden runt och din sambo blankt säger nej, samtidigt som du har svårt att acceptera ett sådant beslut, så kommer förhandlingen att påverkas av om du har en annan seglingskompis på lut eller om du kan segla själv. I det här exemplet spelar också den inledande dialogen kring vilken relation man har in det vill säga om ni är tajt sammanflätade eller inte.

Det går att tvinga sin sambo till förändring, eller det går att blocka all typ av förändring i en relation. Men det går också att segra ihjäl sig! Om din partner inte kan köpa in sig på några av dina idéer kring förändring så innebär det att du ska anpassa dig varje gång. Så funkar inte ett förhållande! Antingen har du devalverat ditt värde i er relation eller så vet du inte riktigt vad du vill om du frågar mig.

Med barn är det mycket förhandlande men i förändring så är det snarare viktigt att vara ledare i förändringen enligt min erfarenhet (det kan gälla din partner också). För mig handlar det om att:

  • vara inkännande och lyssnande,
  • vara ärlig och
  • ta ansvar,
  • ge trygghet.

Det går naturligtvis att ”sälja” in förändringen till sina barn och jobba aktivt att få ”dem med på båten” men jag är rädd för att en uppblåst bild av förändring med energi och positiv attityd gör att vi vuxna missar barnens behov av trygghet. Till och med vuxna känner sig ofta trygga med sina föräldrar om de har en god dialog och för mindre barn är trygghet en av de viktigaste tjänsterna en förälder erbjuder. Utöver korv stroganoff!

Steg för steg

Jag tycker vi mått bra av att sätta tidtabell för våra förändringar. Det blir en plan som vi sedan försöker följa. Det innebär att vi inte ständigt kan förhandla om utan måste göra ett antal saker innan vi kan flytta fokus till något nytt.

Planen innebär också att vi inte gör våra förändringar enligt ”big bang” principen. I samband med flytten nu har vi exempel bott in oss rejält dit vi ska flytta. Och vi har varit på studiebesök hos skolan för att nämna två saker.

Hur mycket kan man bestämma då!? – Slutsats!

Som ni förstår har frågan inget svar. Men man måste kunna ha en dialog kring förändring i ett förhållande. Och det måste finnas ett givande och ett tagande. Finns det inte det så kan det bero på att ena parten anser sig ha rätt att bestämma – vilket knappast är ok – men det kan lika gärna vara så att den som vill förändra inte kan formulera sig tillräckligt tydligt eller är rätt nöjd över att partnern satt stopp för det som lät spännande men samtidigt kunde varit lite läskigt.

Förändring ska vara en möjlighet, inte ett tvång!

Läs mer

Om du gillade det här inlägget så vill du läsa ”Förändringar när partnern inte vill vara med” som är en av de mest lästa och delade inläggen jag skrivit.

Jag lyssnar gärna på dina erfarenheter kring förändring i ett familjesammanhang. Kommentera eller skicka mig ett mail!

Att förmedla möjligheterna med ekonomisk frihet – Till Fantastiska Farbror Fris Försvar!

Förra helgen skrev jag ett inlägg som jag kallade Nej Oskar a.k.a Fantastiska Farbror Fri – det här håller inte! Rubriken fick nog många att tro att jag gick till något sorts frontalangrepp mot Fantastiska Farbror Fri och jag tror faktiskt att jag slog rekord i antalet unika besökare till ett enskild inlägg under ett dygn. 

Dagen efter var nästan lika många här igen och läste eftersom den i bloggvärlden med kanske känsligaste fingertoppar vad gäller onlinemarknadsföring – Miljonär innan 30  – såg energin i en konflikt och la sig i lite. Nu var det inte en totalattack på FFF som jag skrivit men jag tog mig lite friheter i rubriksättningen i och med att jag tyckte att Oskars argumentation saknade konflikter. 

En av de mest klassiska sätten att argumentera för något är att utgå ifrån en konflikt och ha det som utgångspunkt för sin diskussion. Väl gjort så berikar det diskussionen och nästan alla kända talare, så som exempelvis Martin Luther King, och kända organisationer, så som kyrkan, använder konflikter som en integrerad del i förmedlandet av ett budskap. Konflikt behöver inte betyda strid. Det kan lika gärna användas för att understryka behovet av förändring. Det är därför himmel och helvete finns som retoriska grepp.

Min kritik handlade just om retorik. Om avsaknaden av himmel och helvete. I ett, i och för sig mycket välgjort, podavsnitt (fantastiskt välgjort om man jämför med mina tarvliga försök till poddande) i podden ”Annorlunda sätt” beskrevs hur Oskar gjort sig fri från kravet på att arbeta. Han nämnde också att han vill förmedla idéerna och lärdomarna bredare.

Oskar och jag delar värderingar och synsätt samtidigt som vi delar önskan att kommunicera till en större grupp. Men jag är inte så säker på att budskapet att det går att ”sluta jobba” är något som kan nå så mycket längre än vad det redan gjort. Av två skäl:

  1. Vi har en lösning, men väldigt få har ett problem det matchar.
  2. Vi kan inte ”sälja” på våra läsare att de har ett problem eftersom vi inte har en beskrivning av vare sig himmel eller helvete.
Men Mr. Money Mustasche!
Det går ju att nå ut med ett budskap om ekonomisk frihet ganska brett tycker vissa! Se Mr. Money Mustasche exempelvis; är en kommentar som ofta nämns. Men som engelskspråkig skribent så har han en halv miljard människor som publik. Vi som är svenskspråkiga pratar med 10 miljoner svenskspråkiga. MMM har i storleksordningen 50 gånger fler potentiella läsare. Och det gör skillnad!

Mr. Money Mustasche har publicerat vilken trafikvolym han har till sin blogg vilket är cirka 75 000 visningar per dag (om forumet ingår där är oklart).  Onkel Toms stuga har mellan 1 000 – 2 000 (ibland upp mot 4 000) visningar per dag! Och Farbror Fri är nog inte sämre än Onkel Tom, snarare tvärt om! Skalar vi upp 2000 visningar med en faktor 50 så har vi 100 000 visningar vilket innebär att Onkel Toms stuga har ungefär samma spridning i sin möjliga målgrupp som MMM.

Av räkneexemplet drar jag slutsatsen att svenska bloggare kring ekonomisk frihet knappast sitter på en stor potential att nå så många fler läsare!  

Med den inledningen som bakgrund tänkte jag skriva om mina tankar och funderingar kring idén om ekonomisk frihet. Materialet baserar sig både på mitt egna bloggande och på många och långa diskussioner med bloggens följare och människor i min närhet.  

Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan

Antalet människor som vill komma i kontakt med mig för en personlig dialog ökar hela tiden samtidigt som allt fler runt om mig känner till bloggen och vet om att vi lämnar vardagen som den ser ut för de flesta och sticker på ett par sabbatsår. Men av alla de människor som jag träffar säger knappast någon ”jag vill sluta jobba”. Inte ens de som söker upp mig för en dialog säger att de vill det. Journalisterna som vill prata med mig har vid flera tillfällen kommunicerat att det är ointressant att prata om en person som sparar så kraftigt att hen lever på socialbidragsnormen om enda syftet är att personen senare i sitt liv ska kunna leva som ekonomiskt fri på samma låga nivå. Det får mig att tänka på ett argt brev till Mr. Money Mustache där en fru till en välutbildad läkare tyckte att MMMs idéer hade gjort hennes man oresonlig. ”Vi sparar nu så vi kan leva fattigt sedan” var hennes sammanfattning av läget. Hon kunde inte greppa logiken: först hade de sparat och gnetat för att manen skulle kunna genomföra sin läkarutbildning med efterföljande specialisering och när de väl var framme och skulle skörda frukterna så blev fokus att lägga pengar på hög. Allt för att den välutbildade och välavlönade läkaren inte skulle behöva jobba så länge! 

 

 

Logiken haltar kring begreppet ekonomisk frihet här någonstans. De som kan nöja sig på lite och leva snålt har redan möjligheten att komma långt i vårt samhälle utan ”sparkvoter” och budgetar. De hankar sig fram. Så har det alltid varit. 

De som springer i ekorrhjulet springer där i ren skräck över att en prioritering i form av energi, tid eller pengar skulle göra att de missar något. Så ett budskap till dem måste innehålla ett tydligt helvete och ett fantastiskt himmelrike. Vissa som har uttryckt intresse för att sluta jobba på sina bloggar hanterar själva problematiken genom att skapa sig ett himmelrike som ekonomiskt fria. De skruvar upp målen på sin förmögenhet de kräver för att sluta jobba med en faktor 5, 10 eller till och med 20 gångar vad exempelvis jag och Fantastiska Farbror Fri – båda med stora familjer – anser oss behöva. På så vis blir det lite himmel över idén med ekonomisk frihet trots allt. Kanske.

I mitt snålbudskap går det knappt att skilja på himmel och ett helvete för många som springer tror jag! 

Jag tror vi måste bli duktigare på eländesforskning

De flesta kan inte tänka sig sluta jobba och de flesta har inte en massa barn. De flesta ser nog en stor villa som en dröm som gått i uppfyllelse, inte något som tar tid och energi. De flesta ser inte tid i en flygstol som förlorad, utan som nödvändig för äventyret som komma skall.  Men vi vet att många människor känner oro kring sin hälsa. Och om det gick att driva generatorer med frustration från våra arbetsplatser så skulle energifrågan vara löst för evig tid.  Jag vet att det är massor av människor som känner sig slut på kvällen, när deras tid på dygnet äntligen kommit, och därför inte får något ut av sin fritid.

Jag vet att det finns massor av människor som funderar på hur de ska samverka med sina barn när de blivit lite äldre och börjat skolan. Det är många människor som känner frustration över att leva i ett samhälle där det är norm att vuxna jobbar med jobb dom inte gillar medan deras barn fostras av andra vuxna enligt statens läroplan och fritids riktlinjer för pedagogiska aktiviteter.

Forskning visar att cirka 70% omedelbart skulle lämna sin arbetsplats om de vann en lotterivins som gjorde dem ekonomiskt fria. I vissa mätningar och sammanhang är den siffran 90%! Men det är fel att tro att alla de som skulle sluta på sitt arbete faktiskt tänker sig att sluta jobba helt. Nej, som jag läser statistiken så verkar de flesta sträva efter en annan mix i livet och skulle gärna se ett arbete under andra former än idag. Samhället är skapat kring att vi har ett arbete. Det är bara att inse. 

De flesta kommer inte ens få till en fika med en vuxen människa om de går arbetslösa. För alla de vill umgås med jobbar ju!

Jag tror FFF och jag måste bli bättre på att hitta problemen våra potentiella läsare har och som de kan tänka sig att lösa. 

Inspiration  

Oskar och jag har naturligtvis möjligheten att inspirerar andra till förändring och jag vet att många vill ha mer inspirerande inlägg. För egen del kommer det komma lite mer sådant framöver och jag har planer av olika slag. Men det är inte så lätt om jag pratar för egen del. Dels ligger det inte så nära mig som person att vara inspirerande. Dels så har de mest påtagliga förändringarna i mitt liv än så länge handlat om ganska abstrakta resultat i form av; bättre ekonomi; mer tid; mindre stress osv.  

Ett av huvudbudskapen på den här bloggen är att lycka är en känsla. Därför gör ju inte jag så mycket ”häftiga grejor” som blir så där snygga och bra motivationsinlägg.  Men jag har en plan, jag lovar. Det kommer mer information alldeles strax!

En viktig del i bloggens historia har varit att inspirera andra att jobba med sin privatekonomi. Det kommer vara en viktig del framöver, men det är ett väldigt nischat budskap och jag känner att det snabbt blir uttömt. Ni får gärna rätta mig om jag har fel!

Nu ändras mitt liv vilket ger nya möjligheter

Jag har snart inte det 8-5 liv som de flesta av oss har som begränsning längre. Det ska blir riktigt intressant att se hur livet blir då. Förhoppningsvis blir det en mer naturlig mix mellan mitt liv, det som kan inspirera andra och de klassiska blogginläggen på Onkel Toms stuga.

Jag kan skita i att skriva om det är någon som undrar. Det här är inget som bidrar till min försörjning, men jag skriver för mig och er. Jag skriver för att det är roligt att skriva för er. Jag skriver för att det är intressant att bygga en läskrets som  man delar värderingar med. Jag skriver för det är fantastiskt att skapa. Om det fyller ett behov hos er får ni gärna tala om det, eller berätta vad ni vill se mer av.

Jag skriver också bloggen som ett sorts äventyr! Hela bloggen är egentligen en enda stor inspiration till den som vill se vad man kan göra med mycket små medel.

Vad säger du? Vad tror du att en blogg som den här har att förmedla utöver ”lev snålt och spara så behöver du inte jobba”?

Podcast: Avsnitt 14 – Vara glad och nöjd som uteliggare

Jag brukar ibland säga att jag skulle vilja vara så fri i tanken att jag inte skulle se på ett liv som uteliggare som ett problem. Jag säger det naturligtvis för att provocera lite, men inte bara. Det ligger faktiskt en insikt bakom. Nämligen den som är kopplad till våra egna krav på tillvaron. Det är det avsnitt 14 handlar om!

Vill du fortsätta att lära dig mer och fundera kring dina egna tankar och krav? Gå gärna in och titta på Charlottas Överlevnadsguide och avsnittet där hon pratar om tankar som sticker iväg: Du kan tänka dig bort från rädsla!

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0