Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Beteende (sida 1 av 12)

Riskprioritering – Vad är det värsta som kan hända?

Jag har – nästan lite ofrivilligt – blivit prepper. Frågan, om jag är en prepper, har dykt upp lite då och då men jag har har alltid avfärdat den med ett ganska kategoriskt ”nej”. Jag tror det beror på att jag förknippat prepperkulturen med domedagsprofetior – de som förbereder sig för den stora samhällsomvälvande katastrofen kallas ibland doomsday preppers – men det visade sig tydligen bara vara en variant, i en ganska bred flora av preppers. De som är mer inriktade på vardagens utmaningar delar många intressen med mig, så jag som bor högt – på säker mark – i Småland och filar på mitt självhushåll sällar mig numera officiellt till prepperskaran.

Bland annat så innebär det här att jag följer ett gäng preppers på Twitter och jag är också med i ett stort forum på Facebook. Att följa mina nya preppervänners flöden ger helt nya infallsvinklar på livet, men reser också en hel del frågor, inte minst kring hur vi ska förhålla oss till risker, hot och faror.

På morgonen har jag redan hunnit läsa inlägg på Facebook kring överfallsskydd för unga kvinnor  – hur de alla bör träna Krava Maga – och behovet av, samt den eventuella nyttan med, att ha jodtabletter hemma vid kärnkraftsolyckor. Det här står i stark kontrast till de risker som just nu diskuteras inom ekonomiområdet. Där är det just nu bobubblan; ränte- och valutaoro; Nordkorea och Brexit som oroar.

 

 

Men om jag skiter i vad andra säger och fokuserar på mig själv. Vilka är mina topprisker? Kommer prepperarnas samhällskollaps med på listan? Ska jag lägga tid och pengar på jodtabletter eller ska jag justera mina aktie- och fondinnehav för att minska räntekänsligheten? Eller borde jag ha fokus någon annanstans?

Som minimalist vill jag fokusera på det viktiga och reducera de  delarna som är mindre viktiga ur mitt liv och jag inser när jag läser om alla risker i livet att jag inte riktigt har klart för mig vad jag borde oroa mig för. Livet, samhällsekonomin, samhällskollaps, barnens utbildning – för att nämna några ämnen som ligger nära tillhands – är ju alla områden där vi alla kan känna en viss oro.

Jag tänkte därför här göra min egen risklista och identifiera mina topprisker i livet.

Så här långt i inlägget är jag faktiskt lite imponerad av min egen klokskap. Problemet är bara att jag körde fast, rejält, när jag nådde hit. Nu undrar jag mest varför blev det här blev så svårt?

Jag började naturligtvis skriva det här inlägget med en idé om hur det skulle se ut, men ju mer jag tänkte, vred och funderade, ju svårare blev det att hitta någon väg framåt. Jag läste på om risk på Wikipedia och började fundera på om det var skillnad på fara och risk. Men oavsett terminologi så får jag inte riktigt till det.

Jag listar vad jag har så här långt så förstår ni läget:

  • Förlora jobbet – Jag är inte speciellt beroende av jobb och har inget nu. Så det här är ingen risk för mig.
  • Förlora delar av min familj – Barnens väg till skolbussen oroar. Det här är den enda bra risk som fångar mitt intresse som jag kan hitta!
  • Jag kan bli sjuk – jag lever inte alls ohälsosamt så jag har inget jag känner att jag kan göra, mer än att möjligtvis gå ner något i vikt. Oro är ingen risk!
  • Våra pengar kan ta slut och vi måste börja jobba igen – jo, men då får jag väl jobba igen. Det här är tekniskt sett en risk, men konsekvensen väger för lätt för att det ska vara en topprisk.
  • Jag är orolig för att mina barn inte ska nå sin fulla potential i livet – jag har ju tagit sabbatsår för att kunna vara mer med familjen så detta har jag ju till viss del redan adresserat. Den direkta konsekvensen om det här faller ut går inte att sätta på pränt eller hantera. Det gör att detta inte kan klassas som en risk, utan ska sättas i oroshörnan och glömmas bort.

Kanske en start, men inget att direkt skriva hem om. Jag måste nog vara mer metodisk.

När brainstormingen inte fungerade

I Wikipedia-länken ovan så lyfter man upp att en risk bör ha två egenskaper – för att det ska vara en risk – som vi bör kunna hantera i någon form. En risk ska ha; 1) en konsekvens (obehaglig konsekvens ger risk, önskad konsekvens ger möjlighet) och 2) en sannolikhet som anger hur troligt det är att risken faller ut.

Genom att väga samman de två aspekterna, konsekvens och sannolikhet, kan vi ge vår risk ett värde. Så när vi letar efter topprisker letar vi efter ogynnsamma händelser med stor sannolikhet att inträffa. En snabbsökning på de vanligaste skälen till för tidig död följande:

Saxat från Metro.

Av bilden ovan kan vi utläsa att sjukdom – främst i form av hjärt- kärlsjukdomar och cancer – psykisk ohälsa samt olycksfall (inte minst hos unga om man studerar statistiken) borde vara med bland mina risker då de har hög sannolikhet (det är i alla fall de vanligaste skälen till förtidig död) och en rätt obehaglig konsekvens i form av min tidiga död.

Om vi klarat av dödsfallen – de risker jag kan komma på med värsta tänkbar konsekvens – så borde väl nästa område att titta på vara risker med hög sannolikhet att inträffa samtidigt som konsekvensen är rejält obehaglig utan att vara dödlig. Jag tänker att förslag där borde vara:  dålig chef, utbrändhet, depression,  skilsmässa och arbetslöshet.

Det var det här jag kände när jag började skriva. Ur ett analytiskt perspektiv så finns det två saker att göra i livet som hanterar nästan alla topprisker. Vi bör träna hårt, gärna med fokus på att bibehålla muskelmassan högt upp i åldern och vi behöver hela tiden sträva efter att behålla så mycket frihet – inte minst ekonomiskt – som möjligt.

 

 

Det här är intressant av flera skäl. Dels får jag inte samma risker som Prepperskulturen verkar ha på sin topplista. Dels handlar mycket i olika forum om vad man ska köpa och göra innan katastrofen. I min analys så pekar det mesta på att vi ska göra två saker för att hantera våra topprisker.

Är det rätt att göra så här? Handlar inte livet om att vi ska göra något som ger oss mening och då kanske cancer och olycksrisk följer. Det är ingen risk, det är ett faktum!? Blir det för analt att studera risker i livet? Ska vi måla med en större pensel?

Min egen syn på risk

Jag tror faktiskt att min största fasa i livet är att jag lever mitt liv långtifrån hur jag faktiskt vill leva. Tyvärr har den risken på något vis fallit ut. Det är det utfallet jag försöker återhämta mig från. I den resan har jag klippt banden med många av mina krav och föreställningar om hur livet ska vara, vilket påverkar hur jag ställer mig till konsekvensen om en risk faller ut. Det innebär att mitt liv idag har betydligt färre topprisker och det är en befrielse!

Här döljer sig kanske en av de viktigaste lärdomarna jag fått i mitt liv. Det är bara några få förändringar som ska vara risker i livet. Resten ska vara just förändringar. Förändringar är en naturlig del av livet och vi ska skapa ett liv där vi naturligt kan hantera förändringar. Ibland ska vi till och med välkomna dem!

Vill du läsa mer?

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Är du intresserad av att läsa och följa en blogg som handlar om att forma och leva sitt eget liv liv? Följ oss då gärna på Facebook.

Våra energinivåer, del 1 – Går de att påverka? Går det att skapa ränta på ränta effekt?

I vår tid, för min generation, så är det inte självklart bristen på pengar som är det som begränsar oss i livet. I själva verket är det oftare bristen på tid och energi som sätter gränsen för vad vi får ut av våra liv.

Visst, de hänger samman. Det går, i viss utsträckning, att köpa tid för pengar. Det går också att höja sina energinivåer genom att spendera sina pengar klokt, åtminstone tillfälligt, men någonstans finns det ändå en gräns för när pengar inte längre kan ge oss tid eller ork längre. Om vi exempelvis känner att vi måste ha hjälp att städa hemma eller köpa oss belöningar, kanske i form av lite nya snygga kläder, men inte kan göra det på grund av att vi inte har råd, så kan vi kanske hävda att bristande ekonomiska resurser hindrar oss att frigöra tid och uppnå rätt energinivåer.

Men jag tror den argumentationen är fel, för att den inte hjälper oss att se och åtgärda grundproblemen som finns.

Problemet med ekorrhjulet är att det lever på, och drivs av: vår tid, energi och pengar. Tyvärr går det ganska lätt att leva det moderna livet så våra tillgångar konsumeras i en negativ spiral. Det innebär att vi använder våra pengar på ett sådant sätt att vår tid och energi konsumeras. Med lite otur så var det just för vi hade ont om tid och energi som vi spenderade pengarna från första början. Ett exempel på det är när vi lägger stora summor pengar på att skapa fina hem och leva fantastiska liv som vi flyr så fort vi är lediga. De flesta har ingen högre önskan i sina liv än att åka bort på sin ledighet!

Frågan är om negativa spiraler går att bryta?

För pengar så är svaret ja! Om vi tajtar till vår ekonomi, slutar handla på kredit och börjar spara så vänder ekonomin ganska snart och blir en grund som vi kan ha nytta av. På sikt får vi även glädje av ränta på ränta effekten men det är ett misstag att fokusera för mycket på den. Effekten en god privatekonomi och det den medför är mycket mer omedelbar och större än vad ränta på ränta effekten är. En stor vinst är exempelvis att konsumtionsmönstren kan ändras.

Den som sparar köper inte skit. Det är sparandets största nytta!

 

 

Skillnaden mellan att konsumera och investera

När vi konsumerar – se bilden ovan – så byter vi pengar mot något enligt två huvudprinciper:

  1. Det vi köper – prylar – blir i princip värdelöst, sett ur ett krasst ekonomiskt perspektiv, den stund transaktionen sker. (För oss kan det naturligtvis ha ett värde, men det finns normalt ingen andrahandsmarknad för produkten).
  2. Det vi köper behåller delar av sitt värde, men kräver kontinuerligt nya pengar för att det ska ha ett värde för oss. Den här typen av konsumtion kallas ibland för att vi köper åtaganden.

När vi investerar så skjuter vi in pengar i något som ger oss en styrkeposition för framtiden. Exakt hur den realiseras vet vi inte. Ibland är bara pengahögen i sig det som adderar värde. Ibland kan vi använda pengarna nu så att framtida aktiviteter eller investeringar ger högre avkastning, eller så kan vi använda pengarna så att de ger avkastning i form av kassaflöde. Kanske genom att vi skapar oss en utdelningsmaskin.

Går principen att återskapa kring våra energinivåer?

Går det att resonera kring energi på samma sätt som kring pengar?

I så fall letar vi motsvarigheten till ”prylar”. Saker där vi bränner av vår energi ut i tomma intet. Vi letar också de områden där vi lägger ner energi på något som sedan själ energi ständigt framöver. Och, sist men inte minst, så letar vi aktiviteter där vi stoppar in vår energi i aktiviteter som ger ännu mer energi tillbaka. Antingen nu, eller i framtiden!

Svaret är ja, det går att resonera kring våra energinivåer på ett liknande vis som vi diskuterat om pengar tidigare! Där ligger kanske en av de viktigaste insikterna också! På samma sätt som vi kan spara pengar, nörda ner oss i pengar, läsa om pengar och fundera på hur vi investerar våra pengar kan vi resonera och jobba med våra energinivåer! Det är en ändlig resurs som går att vårda!

När jag har läst på och försökt utbilda mig själv så har jag stött på några huvudområden där kloka människor tänkt sedan tidigare.

  • Energiekonomi – Här finns strategier och trick som gör att vi kan göra det vi vill med lägre insats. En form av sparsamhet (i analogi med prylar ovan).
  • Döda energitjuvar – Metoder för identifiera och avveckla det som dränerar oss på energi. Det är här vi jobbar med att reducera våra åtaganden.
  • Vårda oss själva –  Tankar om hur vi kan avsätta tid och energi till att vårda oss själva, för att på så sätt höja våra energinivåer. Det här handlar om att investera vår energi klokt.
  • Söka energi – Vi styr vår tid så att vi gör det som i sig ger oss energi. Eller vi söker oss till människor som ger oss energi. Det här handlar om intäktssidan i ekvationen.

Jag tänkte återkomma, under hösten, kring de olika punkterna ovan på olika vis, men är väldigt nyfiken på dina tips. Om hur du känner att du kunnat jobba med dina energinivåer. Vad som fungerar för dig och var du hittat inspiration.

Läsa mer

Om du inte redan läst mitt manifest så tycker jag du ska göra det. Du får det när du registrerar dig för nyhetsbrevet här:



Du som stödjer bloggen och podden via Patreon får ta del av det som jag skriver om livsstrategier – vilket direkt kopplar till det som står här och som är en fortsättning kring mina tankar jag skriver om i manifestet. Vi ska under hösten prata och skriva om minimalism och stoicism bland annat. Det finns redan ett inledande poddavsnitt i ämnet på Patreon.

Läs och lyssna på Patreon!

Hur – inte vad – ska vi göra för att få det liv vi önskar?

I mitt manifest – visst låter det fint – så har jag försökt beskriva en strategi för hur vi kan tänka kring våra tillgångar tid, energi och ekonomi. När vi pratar om det manifestet säger pratar vi mer om hur vi ska leva och tänka än vad vi ska tänka och göra. Jag önskar att jag hade förstått vad den skillnaden i fokus innebär långt tidigare i mitt liv.

Om du blir medlem på Patreon kan du läsa resten av inlägget.

Det som gett mig mest frihet är nog att jag kunnat sänka kraven

Veckan som gått har handlat om frihet och strategier i livet. Det har varit ett manifest, ett inlägg till hur vi skulle hantera våra liv om vi såg det på distans, som i ett spel och så ett poddavsnitt som handlar om frihet.

Frihet har så många dimensioner att det är svårt att fånga vad det är. Som jag sa i podden så känner vi nog starkast avsaknaden av frihet i våra liv. Utan att definiera frihet så kan vi trots allt dela upp friheten i två delar. Det är 1) den fysiska friheten som exempelvis kan begränsas genom att vi sätts i fängelse. Även om den är väldigt annorlunda till sin natur så är det den här friheten diktaturer begränsar när det exempelvis begränsar yttrandefriheten för människor. Men det är också 2) en känsla.

Känslan av frihet hos mig har ökat sedan jag slutade jobba och sedan vi flyttade. Förändringen är stor! För att förklara vad som hänt så inser jag att det finns två sätt att se på saken. Det ena sättet att se på saker och ting handlar om att omgivande, kanske ska vi säga externa, faktorer ändrats. Exempel på det är:

  • Jag har kommit bort från min arbetsplats som varit stökig under många år.
  • Jag har kommit bort från stan, ut på landet. Mängden intryck har minskat.
  • Stressen under sommaren har minskat något helt otroligt jämfört med tidigare.

Det andra sättet att se på sker och ting handlar om att jag fortsatt förändra mig och mina tankar under sommaren så att externa faktorer tolkas och hanteras av mig på ett annat sätt nu än tidigare. Det kan formuleras som att jag inom vissa områden sänkt nivån på mina krav eller i princip helt strukit dem.

 

 

Vad som är hönan eller ägget vet jag inte riktigt. Tar vi arbetslivet så känns det som att jag hade krav, till exempel kring arbetsmiljön, som var rätt rimliga. Men som arbetsplatsen inte kunde möta. Då uppstod en stressfaktor som jag hela tiden bar med mig. Jag hade också tankar kring min karriär som var personliga och helt skapade av mig själv, som inte heller gick att möta på arbetsplatsen. Men det hade aldrig arbetsgivaren påstått heller så det var min egen konflikt.

I andra delar i livet så hade jag redan sänkt kraven ganska mycket. Vi pratar då om kläder, bilar, tillgången till egen yta i hemmet och mycket mer. Men jag exponerades trots det ganska mycket för krafter som ville att jag skulle klä mig i det senaste eller köpa fin grillmiddag till kvällen. Eller varför inte köpa ny bil! Det räckte med att jag åkte ned till affären för att köpa mjölk för att känslorna skulle aktiveras. Reklam och andra stimuli retade mina krav. Aktiverad dem.

Jag var också ständigt sliten av vardagslivet och längtade efter en lugn plats hemma även om jag inte vill ha mer yta att vårda i mitt liv.

Jag känner att jag har färre och lägre krav nu än tidigare trots att jag jobbat hårt för att sänka kraven under flera år. Precis som tidigare när jag sänkt kraven så reflekterar jag över frihetskänslan det ger. Det finns inget som är så befriande som att lägga kraven – eller föreställningarna om hur saker ska vara – i livet åt sidan.

Har du någonsin funderat över hur det skulle se ut om du skrev ned allt du hade synpunkter på, saker som du har krav på i någon form, på en lista? Om listan blir lång så är du per definition mindre fri!

Om du sedan tog en röd överstrykningspenna och markerade alla krav som inte var uppfyllda i ditt liv, hur skulle listan se ut då? Det som är rödmarkerat är stressfaktorer! Det jag lärt mig är att jag har en stor del i detta och att synen på livet inte behöver vara statisk.

Under hösten

Det finns en hel rad ämnen som är intressanta – kopplat till det jag skrivit ovan – som går att jobba vidare med. Under hösten tänkte jag arbeta vidare med hur vi kan öka vår frihet. Det som är planerat nu är ett antal inlägg och poddavsnitt kring strategier för viktiga delar i livet. Det är strategier som kan hjälpa oss att sänka kravbilden eller göra att fler krav möts. Materialet kommer presenteras på Patreon.

Läsa mer

Jag har berört det här området – våra krav på livet – tidigare. Läs och lyssna gärna på materialet i länkarna nedan.

Är du bortskämd och är du stolt över det?

Podcast: Avsnitt 14 – Vara glad och nöjd som uteliggare

 

Tänk om du agerade i ditt liv som om du spelade ett datorspel – Skulle du göra något annorlunda om du rattade en Sims?

I Onkel Toms stugas manifest skriver jag om strategier för att hantera våra viktigaste tillgångar i form av tid, energi och ekonomi. Manifestet är skrivet med distans till oss som individer och att jag försöker tänka rationellt kring hur vi kan spela livet smart.

I samband med att jag jobbade med materialet så var det inte långt till att fundera i tankebanor om hur vi skulle utforma våra liv om vi styrde oss själva i ett datorspel? Ett spel där vi hade information – i form av grafer och mätningar – om oss själva och våra tillgångar samtidigt som vi fattade beslut och styrde med lite distans. Hela tiden skulle vi arbeta med ögonen på spelets grafik som visade viktig information kring vår figurs välmående och status.

Att skriva manifestet var väldigt lärorikt för mig. Det blev så tydligt att jag aldrig fått med mig någon strategi för livet av någon viktig vuxen. Inte heller har jag haft någon sådan inspirationskälla genom livet. Jag har naturligtvis fått goda råd: undvik droger; studera och gör karriär och svär inte för det låter illa. Men vi har aldrig diskuterat vilken grafik jag behöver hålla tydlig för mig själv. Vad jag behöver mäta och agera på. Inte heller har vi diskuterat hur en klok strategi ser ut för att bygga upp tillgångarna i mitt liv eller mig själv.

Vad händer om vi går tillbaka till tanken att livet vore ett datorspel? Vad skulle finnas för grafik, vilken data skulle vi vilja och behöva se för att kunna styra vår figur? Vilka strategier skulle vi försöka utarbeta och hur skulle beslutsfattandet se ut?

 

 

Jag tror vi skulle ha en mätare som visar spelfigurens:

  • tillgängliga tid,
  • energi,
  • pengar,
  • antalet riktiga vänner,
  • upplevd lycka och
  • känsla av frihet – känslan av att kunna göra val och påverka sin situation.

Kort sagt så behöver vi nog mäta figurens tillgångar och välbefinnande.*

I ett spel skulle totalpoängen i spelet troligtvis skapas utifrån vår förmåga att hantera tillgångarna i spelet och på hur lycklig vår spelfigur är. När våra tillgångar ökar och vår spelarpersonlighet växer så borde vi kunna ”levla” och att nya möjligheter öppnas för oss.

Ett bra spel skulle förmodligen fungera som livet. Det skulle inte finns någon manual och inte heller skulle varje spelarpersonlighet reagera på samma sätt. Vi måste helt enkelt försöka förstå vad som gör vår figur lycklig och hur vi förvaltar tillgångarna smart under tiden vi spelar.

Det klart att vi kan röra runt lite i spelet och prova oss fram men jag tror att om vi ska ”dominera” så ska vi ha en mer strukturerad approach. Det är den som intresserar mig!


Jag punktar ned några nyckelord från det som kommit upp när jag funderat.

  • Det finns en tanke om att mäta och fatta beslut underförstått i spelidén.
  • Beroende på hur vår spelare reagerar på stimuli och vad vi som styr spelaren tänker så borde det gå att hitta lösningar – mönster och strategier – som fungerar bättre än andra för:
    • dagen,
    • veckan,
    • halvåret och
    • livet!
  • Vår poäng beror på både spelfigurens status och statusen på våra tillgångar.
  • Begreppet ”levla” att gå upp en nivå betyder att det finns en rörelse om man förvaltar och utvecklar spelfiguren och tillgångarna.
  • Exemplet blir väldigt fritt från ”känslor” vilket gör att vi – kanske – inte behöver ha en strategi för våra tankar, som lurar oss att spela spelet dåligt.  Det är distansen som skapar detta och det tar bort otroligt mycket komplexitet. Men i livet kan vi inte bortse från våra tankar och vår förmåga att styra våra känslor.

Om vi jämför med ett liv i ekorrhjulet så uppstår många och tydliga skillnader i förhållningssätt. I ekorrhjulet så:

  • fattar vi sällan stora och underbyggda beslut, eftersom
    • vi inte mäter något, eller
    • vill/kan fatta beslut som innebär några större förändringar. Vi triggar det kortsiktiga belöningssystemet om och om igen bara.
  • Finns sällan någon rörelse. Aktivitetsnivån är hög, men det blir sällan något bestående värde.

 

 

Jag vet inte om det här inlägget har någon speciell poäng som knyter samman allt på slutet. Det handlar mer om att prata om livet och strategier för livet. Genom att göra det så kan vi kanske bli lite klokare.

För oss fick livet fart och riktning när vi blev duktiga på att mäta och tydliggöra vår ekonomi och arbeta med beslut och prioriteringar. Vi kan säga att vi började spela livsspelet i stället för att bara irra runt. Allt hänger samman på något vis. Det går inte att fatta stora beslut utan data och det går inte att samla data om man inte riktigt vet vilket beslut som ska fattas. Så det handlar om att börja någonstans. Att ta sig ur ekorrhjulet handlar om att börja med något.

I vårt fall, och troligtvis för de flesta, är privatekonomin en väldigt bra startpunkt då den har egenskaper som gör att vi lättare ser livet som i ett spel.

 

 

Du får tillgång till manifestet genom att prenumerera på nyhetsbrevet nedan.



*Kanske har du spelat spelet The Sims vilket är bra nära det spel vi pratar om här. Ett spel som fått kritik för att sättet att mäta figurernas lycka är för onyanserat. Mer specifikt så blir tydligen figurerna i det amerikanska spelet inte glada av att betala skatt.

När du ändrar sättet att se på saker

Ibland stöter man på någon som förmedlar något snyggt och enkelt som man själv brottas med att formulera och föra fram.

I det här tre och ett halv minuter långa inlägget tangerar Wayne Dyer två av mina senaste poddinlägg. Jag hoppas att det kan få dig att vilja veta lite mer och att du kollar vad podden har att erbjuda!

Podcast: Avsnitt 24 – Minimalistiska tankar om tankar. Varför tar vi in så mycket information? Vem får påverka oss och hur?

Podcast: Avsnitt 23 – Du kan leda hästen till vattenhålet

 

 

Idag var det dimmigt och disigt på morgonen – det märkte jag genom att titta ut!

Vet ni vad? Jag är född 1969. I slutet på det glada 60-talet! På sjuttiotalet var Sverige på väg utför! Vi jobbade för lite och tappade mot alla andra länder i världen. Vi kunde inte konkurrera eller hävda oss internationellt! Och skatterna! De jävla skatterna!

Skolan och undervisningen där var i fritt fall. Vi fick lära oss hur man inte skulle sniffa genom upplysningsfilm och fick träffa knarkare som sa hur vi inte skulle göra med droger.

Jag kan inte minnas att 70-talet var så illa, men jävlar vad det klagades. Visst blev man sugen på trassel och thinner efter alla filmer och all upplysning men jag cyklade hellre. Sverige kändes rätt ok. Det baserade jag på mina egna observationer när jag cyklade runt.

1982 diagnostiserades första personen med AIDS i Sverige, och allt blev bögarnas fel.

Jag lärde mig begreppet bastuklubb innan jag blev 14 år, men förstod att hettan där inte främst kom från vedpinnar först några år senare. Världen var på väg utför, men Sverige åkte på en egen och mycket brantare bana!

1986 sköts Palme. Sveriges oskuld försvann! Men chef var tacksam för att någon äntligen gjorde något åt eländet, andra var mer nyanserade. Många helt i chock!

 

 

Sverige var en av få, jag har för mig att det är vi och USA som kan ståta med mord på den högsta folkvalda politikern i modern tid, som drabbats av den typen av politiskt våld.

Polisen var totala jubelidioter. Inkompetent och utan styrning. Allt hade blivit så dåligt och statsministermordet visade det mer än något!

Det var endast för ryska ubåtar Sverige var attraktivt på 80-talet.

Det föll någon mur har jag för mig, men vem bryr sig väl om sånt!

Jag hade rätt trevligt på 1980-talet. Jag gjorde lumpen 1989. Alla hade sagt att försvaret var ett skämt och lumpen likaså. Själv tror jag tror ryssen hade blivit snopen när de mött den typen av förband som jag var på och som vi tränade med.

Det jag såg och kunde greppa över visade att vi hade rätt bra ordning på besticken under 1980-talet. Det var långtifrån ett skämt.

På 90-talet halkade vi i Sverige efter igen i den internationella konkurrens, valutan skvalpade och jorden svalt. Internet kom också på allvar och med den porren! Och pedofilerna! Samhället skulle aldrig bli sig likt igen!

Innovationstakten i Sverige var för låg! Vi halkade efter! Men vad gjorde det när Carl Bildt monterade ner Sverige! Allt blev sämre! Vi som byggde Sverige – hur i helvete någon enskild generation eller ens grupp människor en kan ta åt sig äran för det är obegripligt – terroriserade julhandeln 1996.

Jag minns VM i fotboll 1994 och hela 1990-talet i ganska ljusa termer. Jag studerade på Y-linjen på Linköpings Tekniska Högskola. En jäkligt teoretisk men också högt aktad utbildning även med internationella mått mätt. Den var helt gratis!

Jag minns också att jag fick leta efter porren på Internet! Jag minns tjejen som jag jobbade med från Singapore som insåg att Ericsson var svenskt! Baserat på vad jag själv såg så verkade inte Sverige vara i sönderfall.

2000-talet kom. Lågkonjunktur och utflyttning av Svensk produktion till Asien. Sverige tappade! Skolsystemet blev ännu sämre. Vården var i kollapsläge och allt var invandrarnas fel.

Helt plötsligt gjorde också Internet att helt nya sanningar började sprida sig. Helt plötsligt var inte fett farligt!? Man skulle inte vaccinerar sig och jävlar vad potatis blev giftigt. Den elaka, och ibland snabba, kolhydraten lurade överallt och vi började äta fullkornspasta hemma i ren desperation.

Det kan faktiskt ha varit absoluta lågvattenmärket i mitt liv!

Men jag har aldrig träffat någon som blivit ihjälslagen av en snabb kolhydrat. Inte av en invandrare heller för den delen. Många säger att det gör mig naiv, fast de inte heller träffat någon som blivit ihjälslagen av vare sig potatis eller invandrare.

Men en sak är säker! Var det dåligt och uselt från 1970 fram till cirka 2008 så har det blivit så otroligt mycket värre nu! Det vet alla! Ja, nu 2017 är vi så fuckade att vi Svenskar, ja alla världsmedborgare, är helt utan chans! Det är kört!

För det säger Facebook! Ja hela nätet! Där går det också att se vilket väder det är här och nu. Ibland tittar jag på väderappen i mobilen, men oftast litar jag på det jag ser om jag ser mig runt.

 

 

Läs gärna

World Economic Forum – Why Sweden beats other countries at just about everything som lite annan referens. Läs sedan det här mycket läsvärda inlägget om hur Facebook får samhället att verka värre än det någonsin gjort:

View story at Medium.com

Ta kontrollen över din egen verklighet. Titta ut genom dörren!

Det här inlägget kommer som en spin-off till ett inlägg jag arbetar på om Minimalism. Det kommer publiceras på min Patreon-sida som du hittar här.

Podcast: Avsnitt 23 – Du kan leda hästen till vattenhålet

Dagens avsnitt blev över från gårdagens podd. Det krävde lite mer plats, kändes lite viktigt och krävde lite mer tid för att bli rätt. Det handlar om vikten att ta till sig det man läser och hör. Om hur viktigt det är att låta det sjunka in och bli något hos dig. Samtidigt handlar inlägget om hur meningslöst det är att lyssna på andra om det viktigaste är att alltid skydda sig själv. Att alltid se till att budskap studsar ut från dig. Ut till något externt.

Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!

 

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Bara för att det finns ett lutande torn i Pisa behöver du inte åka dit!

Jag har dammat av och fräschat upp ett inlägg från förra årets semester som inte alls verkar tappat sin relevans! En dialog med D.

För er som inte träffat D ännu så är det min låtsaskompis. Han säger vad han tänker och är en hemsk skapelse för de som vill ha allt så där lite nyanserat som är så efterfrågat här. Han är en pina för de som vill kunna läsa något som får dem att känna sig djupa och viktiga, men  som samtidigt inte vill ta ställning eller ifrågasätta. Han är en böld i arslet för de som vill kunna läsa om ett enklare liv mer i harmoni med sig själv och naturen på morgonen, köpa ny bil i form av laddhybrid på eftermiddagen och avsluta dagen med att dricka ekologisk rosé och bekräfta bekräfta varandra i hur de faktiskt lever precis som man ska.

Jag tar helt avstånd från D, hans åsikter och hans sätt att uttrycka sig kanske inte riktigt skulle formulera mig som D alla gånger, men jag kan känna stor sympati.


– Jag spanade in ditt Facebookflöde lite. Du har ett gäng bekanta som varit vid det lutande tornet i Pisa i sommar. Varför?

D såg frågande på mig som om jag hade ett svar, innan han fortsätter.

– Men det finns väl dom som besökt varenda marknad inom 20-mils radie eller gjort specialturer till alla loppis i länet också. Det är väl frivilligt att åka?! Bara för att det är bilbingo i Borås, loppis söder om Ängelholm, marknad i Flen eller fiolfestival i Orsa så behöver man inte åka dit, eller?

D håller på att varva upp, jag undrar var det här ska ta vägen.

– Men, nääääääääää! Spänn fast barnen i bilen bara, barn är lyckligast fastspända, försök få bältet om feta magen utan bältesförlängare och så åk bara!  Någon har satt upp en skylt med som det står Indianby på fem mil bort. Vi måste åka!

– Jo, men det är sådant människor gör på sommaren. Det är ett sätt att njuta av sommaren och ledigheten D. Vi kan ju inte sitta som två gnälliga farbröder och bara döma andra här hela tiden, svarar jag.

– Klart vi kan! Har du sett hur det ser ut i Gränna en sommardag? Människor vallfärdar dit för att se polkagristillverkning och köpa godis! Dom kan inte ha förstått att det är frivilligt att åka dit. Nej, i stället går dom in i varma lokaler där dom står som klistrade vid andra svettiga personer som alla tittar på en ung man som jobbar upp en trög smet till något formbart. Hans vältränade kropp är glansig av svett där han står bakom glaset, var syfte är att hindra åskådarna från att tafsa på personalen, och rör sig rytmiskt tillsammans med sin kvinnlig assistent. Han formar och drar medan hon, också lite glansig av svett, hanterar hårda stänger som hon vackert innesluter i semitransparenta tunna papper med sina vackra jungfruliga händer.

D hänger kvar vid tanken, hans blick blir tom och han försvinner bort i sin egen värld ett slag.

Så rycker han till, snörvlar lite och gör ett litet ryck med nacken.

– Nåja, Gränna kanske är ett dåligt exempel, men du förstår vad jag menar va?

– Nej D, jag är inte riktigt säker på att jag begriper. Människor måste väl få göra fria val och njuta lite av sin ledighet. Vad är problemet i det dom gör när dom har trevligt under tiden.

– Så går det ju fan inte att säga. I så fall skulle en rökare vara oantastlig då personen njuter av sitt rökande. Ett barn som spelar bort dagen på tv-spel skulle vara ursäktad om han eller hon bara hade trevligt under tiden. Så fungerar det ju inte! Vi har ett samhälle som verkar obalanserat, beteenden som är märkliga och det har vi väl rätt att påtala!

 

 

– Ok, men vad menar du med obalanserat?

– Att vi verkar ha en så fundamental oförmåga att se det vi har och uppskatta det. Så om någon sätter upp en skylt med ”Våfflor och sylt i Bergslagen” så måste vi åka dit, inte bara för våfflorna utan samtidigt passa på att åka runt i hela Bergslagen. Bort från allt vi redan har, verkar vara ledstjärnan. Eller om vi får nys om att det lutar ett torn i Pisa. Ja då jävlar, då släpper vi allt och ger viss oss iväg dit på semestern! Den vi längtat på i ett år. Det här med att ett torn i Pisa helt plötsligt är grejen och att det trumfar allt man redan ha gäller på något sätt alltid, men det blir så tydligt på semestern. Jag ser liksom framför mig diskussionen hemma dessa hos människor; ”ska vi njuta av det vi har idag, läsa julklappsboken, låta barnen leka i poolen, kanske äta gott på finservisen och ha vild sex till någon lämplig spellista på Spotify?”. Svaret låter inte vänta på sig; ”men Torsten, det är ju bilbingo i Borås idag och vi måste åka snart!”. Så måste det vara!

D har rasat färdigt. Det var nog det han hade att ge idag.

– Mmm, jag är inte så säker på det D. Du är lite väl kategorisk kanske. Men visst, som alltid är jag helt på din sida när vi pratar om hur människor underskattar konsekvensen och kostnaden av sina val, inte minst när det gäller resande och så slätar man över det med att det är trevligt. För oss utomstående så är det nog ganska tydligt att det för många är ett tveksamt trevlighetsbegrepp som styr dessa livsval. Det är nog vanligt att det är ren flykt från sitt eget liv som människor ägnar sig åt. Men inte alltid, så långt är jag inte beredd att gå D!

– Men om jag har fel, hur i helvete förklarar du då hur människor kan lägga flera dagars resande på att besöka ett lutande torn i Pisa?

D tittar på mig och vet. Han vet att han fick sista ordet och han är jävligt nöjd.

 

 

Är du intresserad av hur en minimalist tänker och ser världen. Då ska du läsa och följa Onkel Toms stuga.

Bäst gör du det genom att följa oss på Facebook. Följ oss på Facebook!

Och du, glöm inte att besöka min Patreon-sida!

Om synen på tid och etikettering av aktiviteter – Hur det påverkar oss

Jag är ingenjör. För mig är tid en grundstorhet. Något fundamentalt och definierat. Som längd och vikt. Det går att mäta tid. Jag har alltid ont om tid. Jag har lärt mig att livet går att dela in i sekunder, minuter, timmar och dygn. Jag har förstått att min tid här på jorden är ändlig.

Jag är inte längre ung, men jag är inte gammal. Jag byter inte längre tid mot pengar. Men jag är bara ledig från jobbet i två år.

Det går inte att leva utan att ta ställning till och fundera på begreppet tid. När vi verkligen funderar på tid så blir ingenjörens väldefinierade tidbegrepp alldeles för trivialt. Synen på tid kan vi till viss del välja. Den är dessutom kulturellt betingad.

Vissa arabländer använder sig exempelvis av uttrycket ”det kommer alltid mer tid”.

 

 

Bodil Jönsson har skrivit om tid i boken Tio tankar om tid och där skriver hon om industrialismens linjära syn på tid. En linjär tidssyn innebär att vi ser tidslinjer i stället för tidscykler. Det här är exempelvis väldigt tydligt när vi beskriver våra liv, där vi vanligtvis säger att vi föds; är barn; ungdom; utbildar oss en gång; skaffar barn; jobbar för att därefter rundar av med att pensionera oss för att därefter slutligen dö.

Det är lätt att tänka att det här är den mest naturliga syn på tid som finns.

Ett nordeuropeiskt bondesamhälle hade och har en årscyklisk syn på tid där det kommer vår, sommar, höst och vinter. Sedan börjar tiden om. Visst finns det barn och gamla även i bondesamhällen men det är inte en persons linjära tidsflöde som styr livet. Det är årscykeln.

Som en lite kul parentes är det faktiskt så att risodlare i Asien, som inte är så årstidsberoende, har ett annat sätt att se på arbete och vila. Vårt synsätt på att arbete följs av perioder av vila har nog sina rötter i naturens årscykel. Naturen vilar på vintern. Vi vilar i helgen, på semestern eller loven.  Risodlare ser mer till dagen. Cykeln är dagen. Man jobbar tills man är trött och så vilar man. Så börjar man om igen.

Inget fundamentalt ändras i och med att vi använder olika synsätt på tid, är lätt att tycka. Vi föds och dör oavsett vår inställning till tid, men synsättet påverkar hur vi närmar oss livet. I en cykliskt tidssyn så gör vi om saker och ting i olika cykler som repeteras om och om igen. I ett linjärt tidsperspektiv tänker vi mer i form av faser som kommer och går. I ett utpräglat linjärt tänkande så utbildar man sig exempelvis en gång. Man jobbar hela livet och har sedan pension. Ett cykliskt tänkande skulle kunna innebära att vi utbildar oss vart femte år. Har ledigt var femte och jobbar så tills vi dör.

Att hålla reda på dagar är en del i ett linjärt synsätt på tid. Måndag till fredag är annorlunda än lördag och söndag. Vi intresserar också för att kategorisera och etikettera aktiviteter så att vi vet vilken fas vi befinner oss i. Så vi inte jobbar på rasten eller vice versa. Det är också helt naturligt att mäta tid.

Några av de som jag tycker är intressanta att följa i sammanhang av minimalism och finansiell frihet försöker just komma bort från den industriella linjära tidssynen. De försöker ta sig bort från 8 till 5, måndag till fredag, med en helg för att försöka återhämta sig. Bort från ett liv där man jobbar hela livet fram till pension eller utbildar sig en gång i ungdomen och så nöter på i sitt skrå i fyrtio år till pension.

Vi har sabbatsår nu. Mitt i livet. Vi har aldrig sagt att vi aldrig mer ska arbeta. Vi ska studera i höst på samma sätt som vi gjorde när vi var kring 20-år.

Och när vi flyttade hit till gården så började vi vårt nya liv direkt. Vi tog ingen semester innan vardagen här började. Det kändes inte så relevant att skilja på tid i form av semester och arbetsveckor här. Inte heller känns begreppet helg så relevant längre. Jag skriver varje dag och jag jobbar med gården varje dag. På något sätt innebär det att jag aldrig är ledig. Men jag jobbar å andra sidan inte heller.

Vi vaknar, lever, sover och så börjar dagen om igen. Jobb med veden blandas med fika och snack med barnen. Vi lagar mat och badar för att sedan ta hand om hönsen. Allt i en ända röra. Det är skönt att inte behöva sätta en etikett på det man gör eller på tiden som finns. Det förändrar känslan av stress. Inte så att den helt försvinner, men livet blir inte styrt av tiden enbart. Den styrs av väder, ork, önskemål från andra i familjen och möjligheter som bjuds.

Det är den här synen på tid vi vill ha!


Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!

 

Patreon bygger på att du ger ett frivilligt bidrag för varje podcast jag publicerar. Genom att göra det så stödjer du mig finansiellt. Patreon är inte bara en betalningstjänst, det är också en plattform där jag kan posta material och vi kan diskutera. Jag kommer använda Patreon för att distribuera material speciellt till de som stödjer mig. På så vis finns det en direkt nytta för dig i att stödja Onkel Toms stuga.

Men Patreon handlar om så mycket mer än pengar. Du blir än ”välgörare” av det som du gillar och de åsikter du vill stödja i samhället. Jag hittar och kan prata med de som verkligen tycker om det jag gör och skriver.

Chansen att bli den förste som stödjer mig är redan förbi, men fortfarande finns möjligheten att vara bland de första. Ta chansen!