Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Beteende (sida 1 av 13)

Är du ditt livs största belastning? – Kväver du din eller din familjs liv genom högt ställda krav?

Historiskt sett så har höga krav på komfort och gott liv varit överklassens signum, och alla känner väl till Prinsessan på ärten. Men idag är det många bland oss som har höga krav i mycket. I videon diskuterar vi några exempel kring krav, så som om kraven kring vad som är en bra bil, och hur de krav du har påverkar dit liv i övrigt. Kommer du få samma förutsättningar i livet om du nöjer dig med en bil för 8 000 kronor som om du behöver en för 80 000 kronor? Vad händer om en bil för dig måste kosta 800 000 kronor?

 

 

Videon om SVTs husdrömmar

Vill du läsa mer?

Hur vi sparar på kostnaderna för mat och hushållsbudget

Är du bortskämd och är du stolt över det?

Att bli tvingad till det man vill – Eller kanske snarare tvärtom!

Ja, dagens videotitel är lite av ett ”klick-bete”, för riktigt så illa att jag blir tvingad till att göra det jag vill är det inte. I stället försöker jag beskriva det faktum att jag åtagit mig att studera och att jag där försöker hänga med i inlämningsuppgifter och aktiviteter som jag ska. Och i det så får jag faktiskt det jag önskar mig i form av intellektuell utmaning och utveckling, fast jag kanske främst ser att jag gör arbetsuppgifter på datorn.

Men dagens inlägg handlar också i större drag om hur det är att göra saker och ting utan att faktiskt tvinga sig, alltså i princip motsatsen till vad videotiteln antyder!

SVT granskar köerna till BUP – Ungdomars psykiska hälsa försämras snabbt men ingen frågar varför

SVT håller på med en granskning av svenska sjukvården inför valet 2018. Jag är inte alltid en stor påhejare av svensk statstelevision, men det här tycker jag man gör riktigt bra. Tyvärr är det i många delar en bild av sjukvården som förskräcker, åtminstone i statistiska termer, och SVTs reportage visar att förmågan i många landsting att möta de behov som finns blir allt sämre. Ska jag vara kritisk mot något så är det väl möjligen att reportagen blir lite grunda. Med det menar jag att vi inte får någon insikt i bakomliggande problembild. Vi kan exempelvis inte förstå om köerna till operationsavdelningarna beror på ökat antal patienter eller minskat antal genomförda operationer.

I veckan som gick granskade man barn och ungdomspsykiatrin (BUP) och där kunde vi åtminstone i Smålandsdelen av lokalnyheterna få lite bättre förståelse för situationen i Kronobergs län där köerna till BUP ökat 300% på några år. En av huvudorsakerna var ökat behov av psykisk vård och stöd i livet hos unga. I det här inlägget ska vi diskutera vår psykiska hälsa, fundera på ur vilken vinkling rapporteringen sker och studera några trender i det västerländska samhället.

 

 

De som föddes kring andra världskrigets slut hade en statistisk sannolikhet av 2-4% av att drabbas av depression under sin livstid (vi ska nyansera detta lite längre ned). Om vi jämför med senare siffror från 1999 pekar de på att sannolikheten är cirka 20% att unga ska drabbas av depression innan de når 20-års ålder. Även om siffrorna har nästan 20 år på nacken verkar inte som trenden vänt (källa: Footsteps on the road to a positive psychology – Behaviour Research and Therapy 37 (1999) – data gäller amerikanska medborgare).

Så när samhället ”utvecklas” som mest, efter andra världskriget här i västvärlden, så exploderar antalet deprimerade människor bland oss. Är det rimligt? Är det rimligt att se detta som ett tillkortakommande inom sjukvården, eller borde vi i ökad utsträckning ifrågasätta varför vårt samhälle verkar ha sådan brister att människor blir deprimerade?

I själva verket så visar hela exemplet kring ungdomars psykiska hälsa på massor av svagheter i vår bild av verkligheten och vårt samhälle, och hur vi tänker och resonerar. Låt oss titta på några punkter som finns som underliggande värdegrund.

  1. Vi letar och fokuserar på avvikelser från det normala. Att vara sjuk är inte rätt, att ha vårdköer är fel. Det här blir grunden för hur politik diskuteras och formar vårt samhälle och det speglas också i media. Men varför blir vi sjuka, och varför blir vissa inte sjuka trots att de exponeras för samma värld som alla de som blir?  Hur ska samhället vara för att vi som människor ska blomstra. Den frågan når vi aldrig fram till.
  2. Vi är offer. Sjukdom kommer ifrån något oönskat (sjukdom; trauma; usla livsbetingelser; sexuella övergrepp) och det som är oönskat i våra liv innebär alltid en skada. Men mycket talar för att lycka inte är något som finns naturligt och försvinner genom en olyckshändelse som ska undvikas till varje pris, och om oturen trots allt är framme så ska skadan behandlas. Lycka och välmående är en mycket mer komplex företeelse som snarare verka kommer utifrån det sätt vi lever våra liv på. Kanske är en viss grad av olycka och prövningar i vårt liv – som vi kan hantera och komma över – en naturlig grund för vår lycka?!

I själva verket talar mycket för att våra liv formas av det vi faktiskt gör, inte det vi avstår från. Gör i det här sammanhanget handlar inte om vad vi köper i form av saker och upplevelser för i så fall skulle våra ungdomars lycka växa med ökat välstånd, men så är det inte alltså. Livet verkar handlar om mycket djupare frågeställningar än så.

Syftet med inlägget är inte att lyfta fram allt som forskning visar gör oss lyckliga, utan mer reflektera över hur problemet med ungdomars psykiska hälsa hanteras och bevakas och försöka tydliggöra vilka frågor jag tycker den tråkiga statistiken också borde leda till. Det gör att vi stannar där även om det finns skäl att säga en hel del till.

Var det bättre förr?

I boken Positive Psychology at Work (affiliate länk) så diskuterar författaren Sarah Lewis om 50- och 60-talets arbetsliv i USA och den väldigt transaktionalla ledarstil som var utbredd i samhället då, tillsammans med en stark kollektiv arbetsmoral och fokus på materiellt välstånd. Utan att kunna styrka sina åsikter med statistik så gör hon troligt att tidsandan nästan drev den amerikanska medelklassen in i en kollektiv depression. Så om siffran ovan om 2-4% sannolikhet för depression faktiskt är sanna kan nog ifrågasättas till viss del.

Vill du läsa mer?

Läs gärna mer om transaktionellt ledarskap på min andra blogg projektledarbloggen.se där du kan lära dig mer om hur grundläggande inställningar till människor och livet ger helt olika verktyg och synsätt på livet.

Transaktionellt ledarskap – modellens för – respektive nackdelar

Eller så kan du läsa inlägget här på bloggen om KASAM som handlar om vad som gör människor motståndskraftiga mot elände i livet i allmänhet och jobbet i synnerhet.

KASAM – Känsla av sammanhang

Att fånga dagen

Idag har jag inte fått mycket gjort. Några saker jag tänkte fixat har av olika anledningar inte alls fallit på plats. Det är vädret som varit mig emot, prylar som saknats, tid som pratades bort och en allmän låt gå attityd som vi haft sedan vi flyttade in. Frustrerande, samtidigt som vi inte är här för att jobba ihjäl oss. Men ännu har vi inte riktigt hittat rätt balans, kan jag tycka, en dag som denna.

Sadla om – Att göra något annat

Sadla om?! Många av oss har en önskan om att få göra något annat här i livet i stället för att fortsätta i samma lunk på det jobb vi går till varje dag. Skälen kan vara många, vi kanske har en hobby eller passion vi skulle vilja bejaka mer eller kanske vill vi flytta till en annan plats.

Det här är ett inlägg från sommaren 2014 som jag löpande uppdaterat och kommenterat – längst ned på sidan – som ganska väl fångar det vi strävade efter 2014 och som vi faktiskt lever idag 2018. Men det har tillkommit lite insikter på vägen som ni alltså hittar längst ned. 

Frågan är ju bara hur det ska gå till? Hur sadlar du och jag om? Till vad?

Sadla om

Dödsryttare kanske skulle kunna vara något?

 

Ser jag till mig själv så har jag alltid varit intresserad av att meka med bilar och motorcyklar och mitt första jobb var på en bilfirma. Så på så vis startade mitt arbetsliv bra sett till själva bejakandet. Men jag fick också lära mig baksidan med skitjobb och blev som ung kille väldigt förvånad över hur dåligt många på den lilla bilfirman faktiskt mådde. Hur slitna dom var i kroppen och hur många som tyckte att man inte skulle jobba med sin hobby. Då var det ingen hobby längre utan ett jobb. Passionen försvann!

 

 

Jag har sedan dess pluggat och pluggat och är idag en typisk skrivbordstyp med bra lön och intressant jobb. Baksidan med mitt jobb ligger dolda i vaga begrepp som miljö och kultur. Men också i stress och motstridiga förväntningar. Kanske gör det att jag vill göra något annat i livet.

Många i vår bekantskapskrets är inne på samma linje, att göra någon form av karriärbyte, men till skillnad mot mig så är flera av dom ganska positivt sinnade till att ställa om till rena skitjobb, så som hästskötare, bara dom får jobba med sin hobby och gärna vara sin egen arbetsgivare.

Men jag är tveksam till att bli lågavlönad grovarbetare, inte bara baserat på min erfarenhet som ung mångsysslare på ett bilföretag.

Jag jobbade förr tillsammans med en kille i 45-års åldern som gått på högskola och som jobbade som ingenjör. Hans syster hade gjort ett helt annat livsval än han. När min arbetskamrat gick på högskola så skolade hon sig till tapetserare och har hela sitt liv levt som egenföretagare och försörjt sig som tapetserare. Hon hade alltså följt sin passion och dessutom styrt sitt eget liv vilket är vad många av oss önskar. Men precis som mina arbetskamrater på bilfirman avrådde mig från att söka jobb inom sin hobby, så sa hon vid ett tillfälle till sin bror:

– Om jag skulle ändra något i mitt liv så är det just valet att bli egenföretagare, i den form jag varit. Det är för svårt!

Jag har alltså en önskan om att göra något annat men inte till vilket pris som helst. Jag vill inte göra mitt liv så mycket svårare vad gäller ekonom eller arbetsmiljö vid en förändring. Jag ryser när tjejen med hästgård säger att hon skulle vilja göra westernridsadlar på heltid ute på sin gård. En gård som hon har svårt att hålla ekonomiskt under armarna med välavlönat heltidsjobb.

Så att sadla om är ingen uppenbart alternativ för mig.

Sadla om? Nej, sadla av!

Av en slump vintern 13/14 så hittade jag några bloggare i USA med Early Retirement Extreme och Mr. Money Mustach som främsta inspiratörer. Dom hade tankar kring livet som bättre passade mitt sätt att vara och tänka.

Dom försöker skapa ett liv där dom är ekonomiskt oberoende och utifrån det skapa sig ett liv utanför den ibland ganska jobbiga storbolagsvärlden. Upplägget är teoretiskt enkelt:

  • Använd befintligt arbete som inkomstkälla.
  • Sänk omkostnaderna radikalt så att du kan spara mer och behöver mindre pengar. Du bör spara mer än 50% av din inkomst så att du för varje arbetat år kan vara ledig ett år.
  • Lär dig förvalta pengar, det är ditt nya livslånga, ganska enkla jobb.
  • Börja träna upp dig för ett liv som oberoende samtidigt som du sparar.

Idén är att bygga en egen ekonomisk plattform samtidigt som behovet av pengar hålls litet.

Det här tilltalar mig mycket mer än att försöka leva på att renovera gamla bilar eller torka eterneller. Jag vill inte ”bara” göra något annat; jag vill äga min tid mer själv även om jag inte behöver sluta jobba helt. Samtidigt vill jag göra mitt liv enklare och fokusera mitt liv på det som jag tycker är intressant och viktig. Jag vill alltså inte sadla om, jag vill skaffa ett annat liv!

Här på bloggen tänkte jag att du skulle få följa med och se om jag lyckas ställa om mitt liv, inte bara vad gäller spara och förvalta pengar utan till att leva på det vis jag tycker verkar intressant; som ekonomiskt oberoende.

 

 

Oktober 2016. Vi håller fast ganska väl vid grundidén i det här inlägget. Jag blir mer och mer övertygad om att friheten sitter i friheten från behovet av att lönearbeta. Förmågan att leva ett rikt liv på lite blir då helt centralt.

Januari 2018: Vi lever ett annat liv idag än när jag skrev artikeln första gången 2014. Samtidigt har vi mycket mer distans till arbetslivet och jag har läst en universitetskurs som gett mig nya infallsvinklar och perspektiv på tillvaron. Bland annat är jag mycket mer övertygad idag om att mycket av den frustration och den drivkraft jag har i förändringen inte kommer utifrån att jag gjort fel karriärsval. Jag förstår allt mer att oberoende är en viktig del i mitt liv. Kanske handlar hela vår förändring främst om att göra oss oberoende.

Läs fler inlägg i kategorin enklare liv

 

Vad kan vi lära av Hugh Hefner?

Life is too short to be living somebody else’s dream. – Hugh Hefner

Jag pratar gärna om att leva enklare, eller om hur vi kan spara pengar för att köpa tid. Jag står för det jag säger och förmedlar här, men jag inser också att mina budskap och mallar för hur livet kan levas är just mallar. Mallar måste formas och fyllas i ditt sammanhang, av dig för dig, för att det ska bli något av dem.

Kommentar på Facebook när jag igår postade ett inlägg om vilka högskolekurser jag tänkt söka till vårterminen.

Jag har gett mig själv möjligheten att göra något annat i livet genom att spara och leva enkelt. Jag har fått stöd i att komma hit genom att följa olika mallar och mönster. Som att sträva efter att spara 50% av lönen eller leva mer minimalistiskt. I mitt enklare liv så studerar jag. Min studier innebär ett åtagande. Samtidigt så använder jag studiebidraget för att dryga ut ekonomin. Men jag gör mer i min frihet: jag driver en podd, mot betalning, och åker till Italien med mina döttrar i helgen. Jag sköter också en liten gård och försöker fixa till stället där vi bor så det fungerar lite bättre som bostad för oss. Kanske är jag då ibland inte renlärig i min enkelhet, i min ekonomiska frihet eller i min spariver? Jag kanske inte helt lever enligt den mall jag själv förmedlat? Men det är bara en mall! Jag försöker ju leva min dröm!

Senast så var det mina studier som retade en person i Facebookgruppen Frivillig enkelhet – Mer med mindre, som ni ser i bilden ovan.*

 

 

Att den här kommentaren dyker upp just i den här Facebookgruppen är ingen tillfällighet. Av någon anledning verkar det vara en samlingsplats för några av de mer tongivande personer som anser att den egna friheten och enkelheten är något väldigt komplext. Det är en politisk, etisk, miljömässig, familjemässig och kollektiv fråga. Och nu är tydligen malluppfyllande ytterligare något ytterligare att beakta. På så vis får gruppen vara en symbol för en vanlig tankevurpa många av oss gör i livet; nämligen att försöka lyssna in allt och hela fy fan i det som sägs runtomkring, samtidigt som vi försöker påverka alla andra för att de ska anpassa sig efter våra tankar eller acceptera våra val.

Men vi måste förstå att vi är individer. Jaget slutar någonstans och där börjar omgivningen. Allt hänger inte samman. Vårt liv är inget samhällsprojekt eller en resa i renlärighet. Det handlar om att hitta något som fungerar, som vi är nöjda med och som vi kan styra och ställa med själva i någon rimlig mån. Det är det som är att leva vår dröm.

Hugh Hefner kan vara en mall för andra. Om du eller jag vill bli som Hugh, genom att använda honom som en sorts mall i våra liv, så är det två saker vi måste göra.

  1. Vi, åtminstone jag, måste göra en tillräckligt stor förändring så att vårt liv blir mer som Playboygrundarens. Det kräver att vi:
    1. kan göra egna val utan att trassla in hela världen (ger oss möjligheten), och
    2. att vi faktiskt gör en ändring och håller i den över tid (commitment och disciplin).
  2. Vi måste hitta oss själva och forma mallen så att det blir vårt liv. Så att vi lever våra drömmar.

För mig är studier just nu rätt. Det ger mig mening, stimulans, utveckling och sammanhang. Dessutom gör det att jag kan vara tjänstledig från mitt arbete. Det ger, som grädde på moset, viss inkomst varje månad samtidigt som jag inte behöver amortera på mina studielån. Det är min pragmatiska lösning till att vara arbetsfri som möter mina drömmar idag. 

Lyssna gärna på poddinslaget i samma anda

Podcast: Avsnitt 23 – Du kan leda hästen till vattenhålet

 

 

* Det här med att vi som predikar, och står för ett visst sätt att leva, får kritik för att vi inte lever som vi lär, är väldigt vanligt. En amerikans bloggare vid namn Mr. Money Mustache har till och med ett namn för fenomenet som han kallar Internet Retirement Police. Han driver med att det finns någon självpåtagen roll att tala om för andra att de minsann inte alls är så fria som de påstår. Oftast beror klagomålen på att de som är fria fyllt sitt fria liv med något. Men mallen är ju här för att hjälpa, inte stjälpa!

Riskprioritering – Vad är det värsta som kan hända?

Jag har – nästan lite ofrivilligt – blivit prepper. Frågan, om jag är en prepper, har dykt upp lite då och då men jag har har alltid avfärdat den med ett ganska kategoriskt ”nej”. Jag tror det beror på att jag förknippat prepperkulturen med domedagsprofetior – de som förbereder sig för den stora samhällsomvälvande katastrofen kallas ibland doomsday preppers – men det visade sig tydligen bara vara en variant, i en ganska bred flora av preppers. De som är mer inriktade på vardagens utmaningar delar många intressen med mig, så jag som bor högt – på säker mark – i Småland och filar på mitt självhushåll sällar mig numera officiellt till prepperskaran.

Bland annat så innebär det här att jag följer ett gäng preppers på Twitter och jag är också med i ett stort forum på Facebook. Att följa mina nya preppervänners flöden ger helt nya infallsvinklar på livet, men reser också en hel del frågor, inte minst kring hur vi ska förhålla oss till risker, hot och faror.

På morgonen har jag redan hunnit läsa inlägg på Facebook kring överfallsskydd för unga kvinnor  – hur de alla bör träna Krava Maga – och behovet av, samt den eventuella nyttan med, att ha jodtabletter hemma vid kärnkraftsolyckor. Det här står i stark kontrast till de risker som just nu diskuteras inom ekonomiområdet. Där är det just nu bobubblan; ränte- och valutaoro; Nordkorea och Brexit som oroar.

 

 

Men om jag skiter i vad andra säger och fokuserar på mig själv. Vilka är mina topprisker? Kommer prepperarnas samhällskollaps med på listan? Ska jag lägga tid och pengar på jodtabletter eller ska jag justera mina aktie- och fondinnehav för att minska räntekänsligheten? Eller borde jag ha fokus någon annanstans?

Som minimalist vill jag fokusera på det viktiga och reducera de  delarna som är mindre viktiga ur mitt liv och jag inser när jag läser om alla risker i livet att jag inte riktigt har klart för mig vad jag borde oroa mig för. Livet, samhällsekonomin, samhällskollaps, barnens utbildning – för att nämna några ämnen som ligger nära tillhands – är ju alla områden där vi alla kan känna en viss oro.

Jag tänkte därför här göra min egen risklista och identifiera mina topprisker i livet.

Så här långt i inlägget är jag faktiskt lite imponerad av min egen klokskap. Problemet är bara att jag körde fast, rejält, när jag nådde hit. Nu undrar jag mest varför blev det här blev så svårt?

Jag började naturligtvis skriva det här inlägget med en idé om hur det skulle se ut, men ju mer jag tänkte, vred och funderade, ju svårare blev det att hitta någon väg framåt. Jag läste på om risk på Wikipedia och började fundera på om det var skillnad på fara och risk. Men oavsett terminologi så får jag inte riktigt till det.

Jag listar vad jag har så här långt så förstår ni läget:

  • Förlora jobbet – Jag är inte speciellt beroende av jobb och har inget nu. Så det här är ingen risk för mig.
  • Förlora delar av min familj – Barnens väg till skolbussen oroar. Det här är den enda bra risk som fångar mitt intresse som jag kan hitta!
  • Jag kan bli sjuk – jag lever inte alls ohälsosamt så jag har inget jag känner att jag kan göra, mer än att möjligtvis gå ner något i vikt. Oro är ingen risk!
  • Våra pengar kan ta slut och vi måste börja jobba igen – jo, men då får jag väl jobba igen. Det här är tekniskt sett en risk, men konsekvensen väger för lätt för att det ska vara en topprisk.
  • Jag är orolig för att mina barn inte ska nå sin fulla potential i livet – jag har ju tagit sabbatsår för att kunna vara mer med familjen så detta har jag ju till viss del redan adresserat. Den direkta konsekvensen om det här faller ut går inte att sätta på pränt eller hantera. Det gör att detta inte kan klassas som en risk, utan ska sättas i oroshörnan och glömmas bort.

Kanske en start, men inget att direkt skriva hem om. Jag måste nog vara mer metodisk.

När brainstormingen inte fungerade

I Wikipedia-länken ovan så lyfter man upp att en risk bör ha två egenskaper – för att det ska vara en risk – som vi bör kunna hantera i någon form. En risk ska ha; 1) en konsekvens (obehaglig konsekvens ger risk, önskad konsekvens ger möjlighet) och 2) en sannolikhet som anger hur troligt det är att risken faller ut.

Genom att väga samman de två aspekterna, konsekvens och sannolikhet, kan vi ge vår risk ett värde. Så när vi letar efter topprisker letar vi efter ogynnsamma händelser med stor sannolikhet att inträffa. En snabbsökning på de vanligaste skälen till för tidig död följande:

Saxat från Metro.

Av bilden ovan kan vi utläsa att sjukdom – främst i form av hjärt- kärlsjukdomar och cancer – psykisk ohälsa samt olycksfall (inte minst hos unga om man studerar statistiken) borde vara med bland mina risker då de har hög sannolikhet (det är i alla fall de vanligaste skälen till förtidig död) och en rätt obehaglig konsekvens i form av min tidiga död.

Om vi klarat av dödsfallen – de risker jag kan komma på med värsta tänkbar konsekvens – så borde väl nästa område att titta på vara risker med hög sannolikhet att inträffa samtidigt som konsekvensen är rejält obehaglig utan att vara dödlig. Jag tänker att förslag där borde vara:  dålig chef, utbrändhet, depression,  skilsmässa och arbetslöshet.

Det var det här jag kände när jag började skriva. Ur ett analytiskt perspektiv så finns det två saker att göra i livet som hanterar nästan alla topprisker. Vi bör träna hårt, gärna med fokus på att bibehålla muskelmassan högt upp i åldern och vi behöver hela tiden sträva efter att behålla så mycket frihet – inte minst ekonomiskt – som möjligt.

 

 

Det här är intressant av flera skäl. Dels får jag inte samma risker som Prepperskulturen verkar ha på sin topplista. Dels handlar mycket i olika forum om vad man ska köpa och göra innan katastrofen. I min analys så pekar det mesta på att vi ska göra två saker för att hantera våra topprisker.

Är det rätt att göra så här? Handlar inte livet om att vi ska göra något som ger oss mening och då kanske cancer och olycksrisk följer. Det är ingen risk, det är ett faktum!? Blir det för analt att studera risker i livet? Ska vi måla med en större pensel?

Min egen syn på risk

Jag tror faktiskt att min största fasa i livet är att jag lever mitt liv långtifrån hur jag faktiskt vill leva. Tyvärr har den risken på något vis fallit ut. Det är det utfallet jag försöker återhämta mig från. I den resan har jag klippt banden med många av mina krav och föreställningar om hur livet ska vara, vilket påverkar hur jag ställer mig till konsekvensen om en risk faller ut. Det innebär att mitt liv idag har betydligt färre topprisker och det är en befrielse!

Här döljer sig kanske en av de viktigaste lärdomarna jag fått i mitt liv. Det är bara några få förändringar som ska vara risker i livet. Resten ska vara just förändringar. Förändringar är en naturlig del av livet och vi ska skapa ett liv där vi naturligt kan hantera förändringar. Ibland ska vi till och med välkomna dem!

Vill du läsa mer?

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Är du intresserad av att läsa och följa en blogg som handlar om att forma och leva sitt eget liv liv? Följ oss då gärna på Facebook.

Våra energinivåer, del 1 – Går de att påverka? Går det att skapa ränta på ränta effekt?

I vår tid, för min generation, så är det inte självklart bristen på pengar som är det som begränsar oss i livet. I själva verket är det oftare bristen på tid och energi som sätter gränsen för vad vi får ut av våra liv.

Visst, de hänger samman. Det går, i viss utsträckning, att köpa tid för pengar. Det går också att höja sina energinivåer genom att spendera sina pengar klokt, åtminstone tillfälligt, men någonstans finns det ändå en gräns för när pengar inte längre kan ge oss tid eller ork längre. Om vi exempelvis känner att vi måste ha hjälp att städa hemma eller köpa oss belöningar, kanske i form av lite nya snygga kläder, men inte kan göra det på grund av att vi inte har råd, så kan vi kanske hävda att bristande ekonomiska resurser hindrar oss att frigöra tid och uppnå rätt energinivåer.

Men jag tror den argumentationen är fel, för att den inte hjälper oss att se och åtgärda grundproblemen som finns.

Problemet med ekorrhjulet är att det lever på, och drivs av: vår tid, energi och pengar. Tyvärr går det ganska lätt att leva det moderna livet så våra tillgångar konsumeras i en negativ spiral. Det innebär att vi använder våra pengar på ett sådant sätt att vår tid och energi konsumeras. Med lite otur så var det just för vi hade ont om tid och energi som vi spenderade pengarna från första början. Ett exempel på det är när vi lägger stora summor pengar på att skapa fina hem och leva fantastiska liv som vi flyr så fort vi är lediga. De flesta har ingen högre önskan i sina liv än att åka bort på sin ledighet!

Frågan är om negativa spiraler går att bryta?

För pengar så är svaret ja! Om vi tajtar till vår ekonomi, slutar handla på kredit och börjar spara så vänder ekonomin ganska snart och blir en grund som vi kan ha nytta av. På sikt får vi även glädje av ränta på ränta effekten men det är ett misstag att fokusera för mycket på den. Effekten en god privatekonomi och det den medför är mycket mer omedelbar och större än vad ränta på ränta effekten är. En stor vinst är exempelvis att konsumtionsmönstren kan ändras.

Den som sparar köper inte skit. Det är sparandets största nytta!

 

 

Skillnaden mellan att konsumera och investera

När vi konsumerar – se bilden ovan – så byter vi pengar mot något enligt två huvudprinciper:

  1. Det vi köper – prylar – blir i princip värdelöst, sett ur ett krasst ekonomiskt perspektiv, den stund transaktionen sker. (För oss kan det naturligtvis ha ett värde, men det finns normalt ingen andrahandsmarknad för produkten).
  2. Det vi köper behåller delar av sitt värde, men kräver kontinuerligt nya pengar för att det ska ha ett värde för oss. Den här typen av konsumtion kallas ibland för att vi köper åtaganden.

När vi investerar så skjuter vi in pengar i något som ger oss en styrkeposition för framtiden. Exakt hur den realiseras vet vi inte. Ibland är bara pengahögen i sig det som adderar värde. Ibland kan vi använda pengarna nu så att framtida aktiviteter eller investeringar ger högre avkastning, eller så kan vi använda pengarna så att de ger avkastning i form av kassaflöde. Kanske genom att vi skapar oss en utdelningsmaskin.

Går principen att återskapa kring våra energinivåer?

Går det att resonera kring energi på samma sätt som kring pengar?

I så fall letar vi motsvarigheten till ”prylar”. Saker där vi bränner av vår energi ut i tomma intet. Vi letar också de områden där vi lägger ner energi på något som sedan själ energi ständigt framöver. Och, sist men inte minst, så letar vi aktiviteter där vi stoppar in vår energi i aktiviteter som ger ännu mer energi tillbaka. Antingen nu, eller i framtiden!

Svaret är ja, det går att resonera kring våra energinivåer på ett liknande vis som vi diskuterat om pengar tidigare! Där ligger kanske en av de viktigaste insikterna också! På samma sätt som vi kan spara pengar, nörda ner oss i pengar, läsa om pengar och fundera på hur vi investerar våra pengar kan vi resonera och jobba med våra energinivåer! Det är en ändlig resurs som går att vårda!

När jag har läst på och försökt utbilda mig själv så har jag stött på några huvudområden där kloka människor tänkt sedan tidigare.

  • Energiekonomi – Här finns strategier och trick som gör att vi kan göra det vi vill med lägre insats. En form av sparsamhet (i analogi med prylar ovan).
  • Döda energitjuvar – Metoder för identifiera och avveckla det som dränerar oss på energi. Det är här vi jobbar med att reducera våra åtaganden.
  • Vårda oss själva –  Tankar om hur vi kan avsätta tid och energi till att vårda oss själva, för att på så sätt höja våra energinivåer. Det här handlar om att investera vår energi klokt.
  • Söka energi – Vi styr vår tid så att vi gör det som i sig ger oss energi. Eller vi söker oss till människor som ger oss energi. Det här handlar om intäktssidan i ekvationen.

Jag tänkte återkomma, under hösten, kring de olika punkterna ovan på olika vis, men är väldigt nyfiken på dina tips. Om hur du känner att du kunnat jobba med dina energinivåer. Vad som fungerar för dig och var du hittat inspiration.

Läsa mer

Om du inte redan läst mitt manifest så tycker jag du ska göra det. Du får det när du registrerar dig för nyhetsbrevet här:



Du som stödjer bloggen och podden via Patreon får ta del av det som jag skriver om livsstrategier – vilket direkt kopplar till det som står här och som är en fortsättning kring mina tankar jag skriver om i manifestet. Vi ska under hösten prata och skriva om minimalism och stoicism bland annat. Det finns redan ett inledande poddavsnitt i ämnet på Patreon.

Läs och lyssna på Patreon!

Hur – inte vad – ska vi göra för att få det liv vi önskar?

I mitt manifest – visst låter det fint – så har jag försökt beskriva en strategi för hur vi kan tänka kring våra tillgångar tid, energi och ekonomi. När vi pratar om det manifestet säger pratar vi mer om hur vi ska leva och tänka än vad vi ska tänka och göra. Jag önskar att jag hade förstått vad den skillnaden i fokus innebär långt tidigare i mitt liv.

Om du blir medlem på Patreon kan du läsa resten av inlägget.

Det som gett mig mest frihet är nog att jag kunnat sänka kraven

Veckan som gått har handlat om frihet och strategier i livet. Det har varit ett manifest, ett inlägg till hur vi skulle hantera våra liv om vi såg det på distans, som i ett spel och så ett poddavsnitt som handlar om frihet.

Frihet har så många dimensioner att det är svårt att fånga vad det är. Som jag sa i podden så känner vi nog starkast avsaknaden av frihet i våra liv. Utan att definiera frihet så kan vi trots allt dela upp friheten i två delar. Det är 1) den fysiska friheten som exempelvis kan begränsas genom att vi sätts i fängelse. Även om den är väldigt annorlunda till sin natur så är det den här friheten diktaturer begränsar när det exempelvis begränsar yttrandefriheten för människor. Men det är också 2) en känsla.

Känslan av frihet hos mig har ökat sedan jag slutade jobba och sedan vi flyttade. Förändringen är stor! För att förklara vad som hänt så inser jag att det finns två sätt att se på saken. Det ena sättet att se på saker och ting handlar om att omgivande, kanske ska vi säga externa, faktorer ändrats. Exempel på det är:

  • Jag har kommit bort från min arbetsplats som varit stökig under många år.
  • Jag har kommit bort från stan, ut på landet. Mängden intryck har minskat.
  • Stressen under sommaren har minskat något helt otroligt jämfört med tidigare.

Det andra sättet att se på sker och ting handlar om att jag fortsatt förändra mig och mina tankar under sommaren så att externa faktorer tolkas och hanteras av mig på ett annat sätt nu än tidigare. Det kan formuleras som att jag inom vissa områden sänkt nivån på mina krav eller i princip helt strukit dem.

 

 

Vad som är hönan eller ägget vet jag inte riktigt. Tar vi arbetslivet så känns det som att jag hade krav, till exempel kring arbetsmiljön, som var rätt rimliga. Men som arbetsplatsen inte kunde möta. Då uppstod en stressfaktor som jag hela tiden bar med mig. Jag hade också tankar kring min karriär som var personliga och helt skapade av mig själv, som inte heller gick att möta på arbetsplatsen. Men det hade aldrig arbetsgivaren påstått heller så det var min egen konflikt.

I andra delar i livet så hade jag redan sänkt kraven ganska mycket. Vi pratar då om kläder, bilar, tillgången till egen yta i hemmet och mycket mer. Men jag exponerades trots det ganska mycket för krafter som ville att jag skulle klä mig i det senaste eller köpa fin grillmiddag till kvällen. Eller varför inte köpa ny bil! Det räckte med att jag åkte ned till affären för att köpa mjölk för att känslorna skulle aktiveras. Reklam och andra stimuli retade mina krav. Aktiverad dem.

Jag var också ständigt sliten av vardagslivet och längtade efter en lugn plats hemma även om jag inte vill ha mer yta att vårda i mitt liv.

Jag känner att jag har färre och lägre krav nu än tidigare trots att jag jobbat hårt för att sänka kraven under flera år. Precis som tidigare när jag sänkt kraven så reflekterar jag över frihetskänslan det ger. Det finns inget som är så befriande som att lägga kraven – eller föreställningarna om hur saker ska vara – i livet åt sidan.

Har du någonsin funderat över hur det skulle se ut om du skrev ned allt du hade synpunkter på, saker som du har krav på i någon form, på en lista? Om listan blir lång så är du per definition mindre fri!

Om du sedan tog en röd överstrykningspenna och markerade alla krav som inte var uppfyllda i ditt liv, hur skulle listan se ut då? Det som är rödmarkerat är stressfaktorer! Det jag lärt mig är att jag har en stor del i detta och att synen på livet inte behöver vara statisk.

Under hösten

Det finns en hel rad ämnen som är intressanta – kopplat till det jag skrivit ovan – som går att jobba vidare med. Under hösten tänkte jag arbeta vidare med hur vi kan öka vår frihet. Det som är planerat nu är ett antal inlägg och poddavsnitt kring strategier för viktiga delar i livet. Det är strategier som kan hjälpa oss att sänka kravbilden eller göra att fler krav möts. Materialet kommer presenteras på Patreon.

Läsa mer

Jag har berört det här området – våra krav på livet – tidigare. Läs och lyssna gärna på materialet i länkarna nedan.

Är du bortskämd och är du stolt över det?

Podcast: Avsnitt 14 – Vara glad och nöjd som uteliggare