Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Kategori: Beteende (sida 1 av 11)

Podcast: Avsnitt 23 – Du kan leda en hästen till vattenhålet

Dagens avsnitt blev över från gårdagens podd. Det krävde lite mer plats, kändes lite viktigt och krävde lite mer tid för att bli rätt. Det handlar om vikten att ta till sig det man läser och hör. Om hur viktigt det är att låta det sjunka in och bli något hos dig. Samtidigt handlar inlägget om hur meningslöst det är att lyssna på andra om det viktigaste är att alltid skydda sig själv. Att alltid se till att budskap studsar ut från dig. Ut till något externt.

Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!

 

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Bara för att det finns ett lutande torn i Pisa behöver du inte åka dit!

Jag har dammat av och fräschat upp ett inlägg från förra årets semester som inte alls verkar tappat sin relevans! En dialog med D.

För er som inte träffat D ännu så är det min låtsaskompis. Han säger vad han tänker och är en hemsk skapelse för de som vill ha allt så där lite nyanserat som är så efterfrågat här. Han är en pina för de som vill kunna läsa något som får dem att känna sig djupa och viktiga, men  som samtidigt inte vill ta ställning eller ifrågasätta. Han är en böld i arslet för de som vill kunna läsa om ett enklare liv mer i harmoni med sig själv och naturen på morgonen, köpa ny bil i form av laddhybrid på eftermiddagen och avsluta dagen med att dricka ekologisk rosé och bekräfta bekräfta varandra i hur de faktiskt lever precis som man ska.

Jag tar helt avstånd från D, hans åsikter och hans sätt att uttrycka sig kanske inte riktigt skulle formulera mig som D alla gånger, men jag kan känna stor sympati.


– Jag spanade in ditt Facebookflöde lite. Du har ett gäng bekanta som varit vid det lutande tornet i Pisa i sommar. Varför?

D såg frågande på mig som om jag hade ett svar, innan han fortsätter.

– Men det finns väl dom som besökt varenda marknad inom 20-mils radie eller gjort specialturer till alla loppis i länet också. Det är väl frivilligt att åka?! Bara för att det är bilbingo i Borås, loppis söder om Ängelholm, marknad i Flen eller fiolfestival i Orsa så behöver man inte åka dit, eller?

D håller på att varva upp, jag undrar var det här ska ta vägen.

– Men, nääääääääää! Spänn fast barnen i bilen bara, barn är lyckligast fastspända, försök få bältet om feta magen utan bältesförlängare och så åk bara!  Någon har satt upp en skylt med som det står Indianby på fem mil bort. Vi måste åka!

– Jo, men det är sådant människor gör på sommaren. Det är ett sätt att njuta av sommaren och ledigheten D. Vi kan ju inte sitta som två gnälliga farbröder och bara döma andra här hela tiden, svarar jag.

– Klart vi kan! Har du sett hur det ser ut i Gränna en sommardag? Människor vallfärdar dit för att se polkagristillverkning och köpa godis! Dom kan inte ha förstått att det är frivilligt att åka dit. Nej, i stället går dom in i varma lokaler där dom står som klistrade vid andra svettiga personer som alla tittar på en ung man som jobbar upp en trög smet till något formbart. Hans vältränade kropp är glansig av svett där han står bakom glaset, var syfte är att hindra åskådarna från att tafsa på personalen, och rör sig rytmiskt tillsammans med sin kvinnlig assistent. Han formar och drar medan hon, också lite glansig av svett, hanterar hårda stänger som hon vackert innesluter i semitransparenta tunna papper med sina vackra jungfruliga händer.

D hänger kvar vid tanken, hans blick blir tom och han försvinner bort i sin egen värld ett slag.

Så rycker han till, snörvlar lite och gör ett litet ryck med nacken.

– Nåja, Gränna kanske är ett dåligt exempel, men du förstår vad jag menar va?

– Nej D, jag är inte riktigt säker på att jag begriper. Människor måste väl få göra fria val och njuta lite av sin ledighet. Vad är problemet i det dom gör när dom har trevligt under tiden.

– Så går det ju fan inte att säga. I så fall skulle en rökare vara oantastlig då personen njuter av sitt rökande. Ett barn som spelar bort dagen på tv-spel skulle vara ursäktad om han eller hon bara hade trevligt under tiden. Så fungerar det ju inte! Vi har ett samhälle som verkar obalanserat, beteenden som är märkliga och det har vi väl rätt att påtala!

 

 

– Ok, men vad menar du med obalanserat?

– Att vi verkar ha en så fundamental oförmåga att se det vi har och uppskatta det. Så om någon sätter upp en skylt med ”Våfflor och sylt i Bergslagen” så måste vi åka dit, inte bara för våfflorna utan samtidigt passa på att åka runt i hela Bergslagen. Bort från allt vi redan har, verkar vara ledstjärnan. Eller om vi får nys om att det lutar ett torn i Pisa. Ja då jävlar, då släpper vi allt och ger viss oss iväg dit på semestern! Den vi längtat på i ett år. Det här med att ett torn i Pisa helt plötsligt är grejen och att det trumfar allt man redan ha gäller på något sätt alltid, men det blir så tydligt på semestern. Jag ser liksom framför mig diskussionen hemma dessa hos människor; ”ska vi njuta av det vi har idag, läsa julklappsboken, låta barnen leka i poolen, kanske äta gott på finservisen och ha vild sex till någon lämplig spellista på Spotify?”. Svaret låter inte vänta på sig; ”men Torsten, det är ju bilbingo i Borås idag och vi måste åka snart!”. Så måste det vara!

D har rasat färdigt. Det var nog det han hade att ge idag.

– Mmm, jag är inte så säker på det D. Du är lite väl kategorisk kanske. Men visst, som alltid är jag helt på din sida när vi pratar om hur människor underskattar konsekvensen och kostnaden av sina val, inte minst när det gäller resande och så slätar man över det med att det är trevligt. För oss utomstående så är det nog ganska tydligt att det för många är ett tveksamt trevlighetsbegrepp som styr dessa livsval. Det är nog vanligt att det är ren flykt från sitt eget liv som människor ägnar sig åt. Men inte alltid, så långt är jag inte beredd att gå D!

– Men om jag har fel, hur i helvete förklarar du då hur människor kan lägga flera dagars resande på att besöka ett lutande torn i Pisa?

D tittar på mig och vet. Han vet att han fick sista ordet och han är jävligt nöjd.

 

 

Är du intresserad av hur en minimalist tänker och ser världen. Då ska du läsa och följa Onkel Toms stuga.

Bäst gör du det genom att följa oss på Facebook. Följ oss på Facebook!

Och du, glöm inte att besöka min Patreon-sida!

Om synen på tid och etikettering av aktiviteter – Hur det påverkar oss

Jag är ingenjör. För mig är tid en grundstorhet. Något fundamentalt och definierat. Som längd och vikt. Det går att mäta tid. Jag har alltid ont om tid. Jag har lärt mig att livet går att dela in i sekunder, minuter, timmar och dygn. Jag har förstått att min tid här på jorden är ändlig.

Jag är inte längre ung, men jag är inte gammal. Jag byter inte längre tid mot pengar. Men jag är bara ledig från jobbet i två år.

Det går inte att leva utan att ta ställning till och fundera på begreppet tid. När vi verkligen funderar på tid så blir ingenjörens väldefinierade tidbegrepp alldeles för trivialt. Synen på tid kan vi till viss del välja. Den är dessutom kulturellt betingad.

Vissa arabländer använder sig exempelvis av uttrycket ”det kommer alltid mer tid”.

 

 

Bodil Jönsson har skrivit om tid i boken Tio tankar om tid och där skriver hon om industrialismens linjära syn på tid. En linjär tidssyn innebär att vi ser tidslinjer i stället för tidscykler. Det här är exempelvis väldigt tydligt när vi beskriver våra liv, där vi vanligtvis säger att vi föds; är barn; ungdom; utbildar oss en gång; skaffar barn; jobbar för att därefter rundar av med att pensionera oss för att därefter slutligen dö.

Det är lätt att tänka att det här är den mest naturliga syn på tid som finns.

Ett nordeuropeiskt bondesamhälle hade och har en årscyklisk syn på tid där det kommer vår, sommar, höst och vinter. Sedan börjar tiden om. Visst finns det barn och gamla även i bondesamhällen men det är inte en persons linjära tidsflöde som styr livet. Det är årscykeln.

Som en lite kul parentes är det faktiskt så att risodlare i Asien, som inte är så årstidsberoende, har ett annat sätt att se på arbete och vila. Vårt synsätt på att arbete följs av perioder av vila har nog sina rötter i naturens årscykel. Naturen vilar på vintern. Vi vilar i helgen, på semestern eller loven.  Risodlare ser mer till dagen. Cykeln är dagen. Man jobbar tills man är trött och så vilar man. Så börjar man om igen.

Inget fundamentalt ändras i och med att vi använder olika synsätt på tid, är lätt att tycka. Vi föds och dör oavsett vår inställning till tid, men synsättet påverkar hur vi närmar oss livet. I en cykliskt tidssyn så gör vi om saker och ting i olika cykler som repeteras om och om igen. I ett linjärt tidsperspektiv tänker vi mer i form av faser som kommer och går. I ett utpräglat linjärt tänkande så utbildar man sig exempelvis en gång. Man jobbar hela livet och har sedan pension. Ett cykliskt tänkande skulle kunna innebära att vi utbildar oss vart femte år. Har ledigt var femte och jobbar så tills vi dör.

Att hålla reda på dagar är en del i ett linjärt synsätt på tid. Måndag till fredag är annorlunda än lördag och söndag. Vi intresserar också för att kategorisera och etikettera aktiviteter så att vi vet vilken fas vi befinner oss i. Så vi inte jobbar på rasten eller vice versa. Det är också helt naturligt att mäta tid.

Några av de som jag tycker är intressanta att följa i sammanhang av minimalism och finansiell frihet försöker just komma bort från den industriella linjära tidssynen. De försöker ta sig bort från 8 till 5, måndag till fredag, med en helg för att försöka återhämta sig. Bort från ett liv där man jobbar hela livet fram till pension eller utbildar sig en gång i ungdomen och så nöter på i sitt skrå i fyrtio år till pension.

Vi har sabbatsår nu. Mitt i livet. Vi har aldrig sagt att vi aldrig mer ska arbeta. Vi ska studera i höst på samma sätt som vi gjorde när vi var kring 20-år.

Och när vi flyttade hit till gården så började vi vårt nya liv direkt. Vi tog ingen semester innan vardagen här började. Det kändes inte så relevant att skilja på tid i form av semester och arbetsveckor här. Inte heller känns begreppet helg så relevant längre. Jag skriver varje dag och jag jobbar med gården varje dag. På något sätt innebär det att jag aldrig är ledig. Men jag jobbar å andra sidan inte heller.

Vi vaknar, lever, sover och så börjar dagen om igen. Jobb med veden blandas med fika och snack med barnen. Vi lagar mat och badar för att sedan ta hand om hönsen. Allt i en ända röra. Det är skönt att inte behöva sätta en etikett på det man gör eller på tiden som finns. Det förändrar känslan av stress. Inte så att den helt försvinner, men livet blir inte styrt av tiden enbart. Den styrs av väder, ork, önskemål från andra i familjen och möjligheter som bjuds.

Det är den här synen på tid vi vill ha!


Du har nu möjlighet att stödja mig, bloggen och podden på Patreon eller genom att Swisha valfritt belopp till 0761-040603.

Stöd Onkel Toms stuga via Patreon!

 

Patreon bygger på att du ger ett frivilligt bidrag för varje podcast jag publicerar. Genom att göra det så stödjer du mig finansiellt. Patreon är inte bara en betalningstjänst, det är också en plattform där jag kan posta material och vi kan diskutera. Jag kommer använda Patreon för att distribuera material speciellt till de som stödjer mig. På så vis finns det en direkt nytta för dig i att stödja Onkel Toms stuga.

Men Patreon handlar om så mycket mer än pengar. Du blir än ”välgörare” av det som du gillar och de åsikter du vill stödja i samhället. Jag hittar och kan prata med de som verkligen tycker om det jag gör och skriver.

Chansen att bli den förste som stödjer mig är redan förbi, men fortfarande finns möjligheten att vara bland de första. Ta chansen!

 

Podcast: Avsnitt 21 – Jag har aldrig varit mer misslyckad än nu!

Dagens inlägg handlar om mig själv som jag är idag. Det liv jag levt och tankar om framtiden. Det här inlägget förklarar egentligen i sin helhet varför jag är intresserad av att leva enklare. Varför jag tror att det finns mer i ett enkelt liv för mig.

Du har nu möjligheten att stödja och interagera med mig på Patreon. Där kommer jag göra materialet från det här inlägget tillgängligt i textform om du känner att du ta del av det jag säger här på ett annat sätt, eller om du vill dela det med någon annan i textform.

Prenumerera på podcasten via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Semestervecka – Semestern, ett nytt ekorrhjul?

En gång i tiden krävde arbetarrörelsen ”åtta timmars jobb, åtta timmars fritid och åtta timmars sömn”. På något vis är det väldigt elegant formulerat då det fångar en sorts balans och matematisk harmoni mellan olika delar i livet.

Det är rimligt att tror att de flesta läser arbetarrörelsens plakatslogan som: åtta timmar säljer jag till någon annan och åtta behåller jag för mig själv. Sedan måste kroppen och knoppen vila.

Men när lever du det liv du vill leva? Jobbet bör ju inte utesluta att du lever som du vill. Inte heller innebär ju fritid att vi lever som vi önskar.

Semestern innebär att vi slipper jobba, hos vår vanliga arbetsgivare åtminstone, men den ger oss inget stöd i att leva det liv vi vill leva. Tvärt om så kan det vara så att en del av vardagens rutiner som ger oss vissa möjligheter att uppnå det vi vill rasar samman.

Så har det åtminstone varit för mig historiskt.

Det var i vardagen jag klämde in cykelpendling på 7-8 mil om dagen. Det var där vi kunde äta ganska bra. Det var där barnen fungerade och kände sig trygga.

Men så kom semestern och allt skulle ställas på ända.

Helt plötsligt skulle jag på fyra veckor lyckas med att:

  1. Fixa allt det där som borde fixas med hus, bil, husvagn, släktbesök med mera.
  2. Träna och göra det jag ville och brinner för.
  3. Aktivera barnen och uppleva tillsammans med dem.

Dessutom i ett liv utan rutiner för vare sig mig eller min familj.

Nu ska ni inte läsa det här som att våra semestrar varit en ständig plåga, för så är det inte. Men efter fyra veckor så gick jag ofta tillbaka till jobbet med en känsla av lätt frustration. Jag hade inte levt det liv jag ville leva under semestern. Och jag skulle inte leva det livet när jag nu började jobba.

 

 

Kanske var det bara mina förhoppningar och mina krav på livet som lurade mig. Eller så var det att jag fokuserade fel. Jag skulle ha fokuserat på att leva det liv jag ville leva på semestern och låtit resten följa utifrån det. Nu gjorde jag tvärt om. Jag försökte knö in all måsten för att sedan fundera över var jag själv tagit vägen.

Hur har du tänkt leva på semestern? Kan du och dina krav på livet mötas och bli något bra?

Läs gärna inlägget om Kognitiv dissonans.

Att vara den jag önskar – att leva det liv jag vill

 

 

Podcast: Avsnitt 16 – Trött hud – Dåliga budskap som förälder

Kanske borde rubriken på dagens podd varit ”Trött hud – Ovälkomna nyheter till i rollen som förälder” men nu namngav jag podden i ljudfilen och tiden är ute för fortsatta förändringar av den så ni får hålla tillgodo med den märkliga titeln. Det jag gjort i dagens inlägg är att jag har pratat om min trötta hud – som har visat förstadier till cancer – och kopplat den typen av information till mitt föräldraskap. 

Jag ser fram emot dina kommentarer här i inlägget eller på sociala medier. 

 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Podcast: Avsnitt 14 – Vara glad och nöjd som uteliggare

Jag brukar ibland säga att jag skulle vilja vara så fri i tanken att jag inte skulle se på ett liv som uteliggare som ett problem. Jag säger det naturligtvis för att provocera lite, men inte bara. Det ligger faktiskt en insikt bakom. Nämligen den som är kopplad till våra egna krav på tillvaron. Det är det avsnitt 14 handlar om!

Vill du fortsätta att lära dig mer och fundera kring dina egna tankar och krav? Gå gärna in och titta på Charlottas Överlevnadsguide och avsnittet där hon pratar om tankar som sticker iväg: Du kan tänka dig bort från rädsla!

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Podcast: Avsnitt 12 – Nöjeskartan

Nöjeskartan är ett sätt att se vad livet erbjuder mer än konsumtion. Nöjeskartan gör det till och med möjligt att hitta områden som ska ha högre prioritet en handla och jobba. 

 

Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0

Förlåt, jag lever inte riktigt som jag lär!

Jag förespråkar enkelhet och lugn, medan jag själv snart kör dygnet runt med jobb och familjeliv. Förra veckan var definitivt för skruvad för min smak. Jag jobbar mitt vanliga jobb, som förra veckan var relativt körigt. På det så håller jag på med podd och blogg, som säkert är upp mot 20 timmar i veckan som det är nu. Som det inte skulle räcka jobbar jag extra. Det här är naturligtvis bara möjligt på grund av att jag skurit ned på de flesta andra åtagandena jag haft tidigare i mitt liv.

Men se inte det här som gnäll, eller som att jag skryter med att ha mycket att göra. Jag har satt mig här själv och dessutom så är det lite dödsryckningar just nu som gör veckorna än mer skruvade. Det är snart över.

 

 

Nej jag skriver det här inlägget för att jag tror det finns en del att lära, åtminstone för mig själv.

Jag har hela mitt liv jobbat enligt tesen ”att finns det tid finns det möjlighet”. Så jag fyller mitt liv. Det gör att jag gör det mesta – i synnerhet privat – enligt skohornsprincipen. Det är jäkligt ologiskt för jag har kommit på att jag helst jobbar utifrån tråkighetsprincipen. Alltså att jag utifrån en låg aktivitetsnivå lockas att göra något. Egentligen har jag vetat det här länge. Det är därför jag förespråkar en lugnare livsstil.

Problemet – det kanske är att ta i, det är väl snarare en betraktelse kanske – är att struktur och hårda scheman fungerar bra för att nå vissa mål. Som studier, poddande eller träning.

Att jag helst jobbar utan att ha ett fullt schema och massa måsten är inte samma sak som att jag trivs med att göra minsta möjliga. Tvärt om så har jag allt mer blivit förtjust i hårt arbete. Det är när jag kan koncenterera min tid och energi under tillräckligt långa tidsperioder som jag ofta gör det som ger störst behållning och mest bestående värde. Som gräva land som jag pratar om i den här korta videon.

Hets, stress och en allmän känsla av att inte räcka till suger som drivkraft här i livet. Tyvärr har de en förmåga att komma tillsammans med energisugande människor eller situationer.

Förresten, har ni bytt till sommarhjul på bilen. Det har jag inte riktigt hunnit ännu!

 

 

Podcast: Avsnitt 8 – Konsumism

Veckans avsnitt handlar om konsumtionssamhället och idén om konsumtionens förträfflighet, det som kallas konsumism. Inlägget handlar mer om att bredda vyerna och än att slå fast vad som är rätt eller fel. 

 

Vill du läsa mer?

  • Bara för att det finns ett lutande torn i Pisa behöver du inte åka dit raljerar med idén om att vi måste konsumera och agera på de som sägs i marknadsföring. I det här fallet av sevärdheter.
  • Varför jag hugger jag ned träden till ved handlar om nyttan med konsumtion – som ibland är överdriven – men också om varför vi anser att konsumtion är så bra. Det är nämligen ett sätt att nyttja fler människor, kanske i tredje världen för att ge oss ökad materiell standard.  
Prenumerera via Itunes eller Acast

Musik

Ukulele Hakuna Matata by HookSounds http://www.hooksounds.com/

Creative Commons — Attribution 4.0 International — CC BY 4.0