Barnfamilj utan bil

11
297

Barnfamilj prövar att leva utan bil! Rubriken fladdrar förbi. Jag fångar inte länken tyvärr, men rubriken bet sig fast.

En dagstidning som tycker att det är ett experiment värt att skriva om. Jag ser minerna på redaktionen när någon nämner uppslaget; “en barnfamilj utan bil”. “Det är min grej den här veckan!” säger redaktionens bror duktig som ansat skägget och försöker jobba bort sin dialekt i ett försök att verka världsvan.

Alla stannar upp! “Vilken grej!” säger den feta sportreportern. “Wow” säger praktikanten. Alla är tysta. Ingen verkar kunna relatera.

Barnfamilj utan bil
Så här vacker är en barnfamilj med bil.

Kanske var det så det gick till när lokaltidningen skrev om barnfamiljen utan bil. Men från vårt perspektiv, som lever utan bil sedan två år tillbaka och har fyra barn, så är det ju inte utan att vi undrar vad det är som är konstigt?

Är det att vi vill använda vår tid till att göra annat än att transportera oss? Eller är det att vi blir fuktiga under armarna och kanske på ryggen av svett på väg hem från jobbet?

Vad är det som är så otänkbart i faktumet att inte ha bil när man har barn?

Har ni upplevt barnens glädje i en lastcykel? Har ni gått hem från den lokala affären med fyra kassar? Det är fanimej inte raketforskning vi ägnar oss åt utan bara vanligt fysiskt arbete. Som ofta belönar!

Vi är en barnfamilj utan bil. Vi bryter normer. Men vi är knappast själva. Vi är inte heller de enda som har en speciell cykel. Vi börjar bli ganska många.

Allt är bakvänt. Det är ni som tror att bilen är en nödvändighet i vardagen som har gått vilse.

Barnfamilj utan bil
Bil + barn = total glädje!

Det är inget konstigt att transportera sig 1 till 1,5 mil på cykel enkel resa. Det är inget konstigt att bära hem matvaror. Barnen behöver inte ständigt hanteras som paket. Dom kan gå själva. Dom behöver det till och med! Det är faktiskt inget annorlunda vi gör som inte har bil. Tycker du det har du tappat perspektivet!

Barnfamilj utan bil. Ett vanligt sökord på Google. Vad förväntar sig de som söker för svar?

“Nej, för helvete! Barn kräver bil!”

Mer information
Det här inlägget raljerar med synen på de familjer som lever utan bil. Söker du en annan typ av inlägg med mer erfarenhetsutbyte eller information kring hur du kan leva som barnfamilj utan bil – eller tankebanor som hindrar dig från att göra dig av med bilen – så rekommenderar jag kategorin “leva utan bil“.

Om du nu ändå söker. Vad har barnen för relevans i ekvationen. Det är väl ändå du som vuxen som väljer att ha bil? Du är i de flesta fall lat om du väljer bil. Det är sällan barnen är det. Det är barnens frihet som får lida för din lathet. Sluta hymla med det!

“Hippster”. Det är vad mina arbetskamrater skämtsamt kallar mig med min lastcykel.

Idiot är vad jag tänker när dom pratar om att någon köpt en bil av någon sort.

Å så det här jävla åkandet! Åka på en marknad tio mil bort för att titta på lakrisremmar! Det är ett stort sommarnöje! Badplatsen fem mil bort. För att doppa fötterna. Det kan en barnfamilj utan bil inte göra! Vilken förlust!

Lakrisremmar!

Ring socialen! Var är vi på väg! Det måste vara det här som är systemkollaps! Mina barn får inte åka tio mil för lakrisremmar!

Fan, jag retar upp mig på orden. Barnfamilj utan bil!

Är det dåligt?

Barnfamilj med Lexus? Kanske är den hybrid. Det är ju så miljö!

Är det bra?

Lexus för lakrisremmar? Hybrid? Hybris vore bättre.

Barnfamilj utan bil
Vill du diskutera hur det är möjlig att leva som barnfamilj utan bil?

Frågor på det?

11 KOMMENTARER

  1. Håller med till viss del. Vi har precis köpt bil dock begagnad med ihopsparade pengar. Inga lån här. Jag kommer dock att börja cykla till jobbet och kommer inte åka 5 mil för lakritsremmar. Har man tänket med sig kan man göra förändringar. Visst går det att klara sig utan bil. Tyvärr är samhället uppbyggt på att man ska leva på ett visst sätt. Fast å andra sidan så kan vi tänka själva och göra aktiva val.

    • Hej Jenny,

      Det är massor av människor som lever utan bil. Barnfamiljer också.

      Naturligtvis kan den som bor på landsbygden tycka att det här inlägget är dumt. Men de jag vänder mig till är ju dom som lever som de flesta, i stan.

      De flesta samhällen i Sverige lämpar sig fantastiskt väl för kollektivtrafik och cykel. Ju fler som använder de transportmedlen, ju bättre!

      • Även om många vägar byggs om så att de inte går att cykla på så klarar man sig för det mesta gott på landsbygden utan bil, lastcykel gör sig faktiskt bättre när man slipper trånga cykelbanor inne i Stor Stockholm. Men det sker färre och färre resor med cykel på landsbygd, så något är det.

        Min farmor cyklade 25 km enkel resa till jobbet mellan 50 och 70-talet, på den orten tror inte det är någon som gör det längre.

        • Hej Erik, referenser till förr är kul.

          Farsan brukade berätta att han jobbade delar av lördagen på gården hans föräldrar hade. Sedan gjort han sig i ordning för kvällen då det var dans någonstans i området, säg 5-20 km bort. Skulle han dansa så fick han ibland skjutsa tjejen som skulle med. Allt på cykel naturligtvis.

          Farsan är ganska lång, nästan lika lång som jag. Hans vikt var 55-65 kg långt upp i 40-årsåldern. Jag väger typ 40% mer.

  2. Ha ha, då måste Fattigbonddräng vara en jubelidiot i kubik!
    För han har bil trotts att inte några barn är kvar i boet.

    Hur ska detta idiotiska beteende kunna försvaras?
    Det går nog inte, men gör ändå ett försök…

    Fattigbonddräng har ca: 22 mil till jobbet. Tyvärr går det inga passande tåg, bussar eller finns någon t-bana nergrävd i lämplig sträckning. Arbetstiderna är inte heller mån-fred 7-16. Så bilen sparar en väldig massa tid som kan användas till annat viktigt, som att umgås med sambon de få dagar som ledighet infinner sig och transport mellan Skåne och Sverige skall utföras.

    Under denna sällsynta ledighet, brukar även Fattigbonddrängs egna gamla företag skötas om, och de lantbrukare som inte förstått att de inte är önskvärda av landets ledning. Dessa bakåtsträvande landsbygdsföretagare som på pin kiv fortfarande driver sina gårdar kan få en möjlighet att köpa sig någon ledig dag för att fly vardagen en stund.
    Sådana dagar använder visserligen en Fattigbonddräng cykel om enkelresan är upp till en mil. Men när avståndet är över det så fuskas det med bil, för med morgon och kvällspass blir det fyra enkelresor. Vilket inte sällan summera över tjugo mil per dag. Att då sätta sig på trampcykeln skulle stjäla en för stor del av den kvalitetstid som det redan finns lite för lite av med sambo, övrig släkt och vänner.

    Slutpläderingen är att utan bil, skulle det liv som Fattigbonddräng har valt inte vara möjligt. Så tack lilla flådbil för att du finns.
    Sedan kanske Fattigbonddräng redan i morgon väljer ett helt annat liv….. Vem vet?

    MVH Fattigbonddräng

    • Hej Fattigbonddräng.

      Det här är en vanlig invändning när sådan som jag hackar på bilanvändare. Det är faktiskt inte så att jag sa att bilen är helt onödig. Eller att den inte fyller någon funktion för någon.

      Just människor i glesbygd värnar ofta bilen och åkandet. Men dom betalar ett högt pris för sin vurm. Deras barn är feta och ofria. De vuxna är feta och ofta okunniga om de möjligheter som faktiskt finns att minska bilberoendet. Deras lokala butiker har dött ut.

      Jag har bott på landet. Det finns dom som åker bil till brevlådan.

      Det är ju det som är intressant att häckla, inte jobbpendlande på obekväma tider.

  3. Bra inlägg! Bor i mindre ort och det fungerar superbra utan bil. De gångerna man faktiskt behöver bil kan den hyras. Äga bil är en omodern statusmarkör som de flesta inte förstår att ifrågasätta.

    • Är det status med bil? Ja, kanske det. Men då ska det väl vara nån speciell sort och märke och färg och så. Och om alla har denna sort och märke och färg, ja då har ju alla likadana. Är det status? Eller är det mer att vara med i en grupp, dvs identifiering.
      Så gott som vem som helst kan väl ordna med kredit för att köpa sig en bil, men om alla kan det, hur kan det vara status då?

  4. Behöver inte ens ha småbarn för att bli bemött med förvånade påpekanden. När jag tar bussen och åker och storhandlar, står inbitna bilåkare vid sina grindar i vårat koloniområde och undrar hur jag bär mig åt? – Jag tar min Dramaten, kliver på bussen, går av, går in i affären, handlar och åker hem, plättlätt. Finns inte deras sinnevärld, att man skulle kunna ta bussen – som går ofta och i princip från dörr till dörr. Det roar mig att de känner sig så förknippade med sina bilar, så att det är otänkbart att åka buss.

    • Japp. Har samma erfarenhet. Det enda många tycks veta är att tågen är försenade. Annars är dom helt oförmögna att ta till sig någon info kring kollektivtrafik.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna