Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Författare: Onkel Tom (sida 1 av 53)

Nya budgeten – Den som inte arbetar ska inte heller äta

Då kan vi läsa om budgetförslaget i exempelvis Aftonbladet idag. I korthet så verkar budgeten vara utformad enligt följande:

  • Svaga pensionärer gynnas. De som flyttat utomlands får dock en rejäl skattehöjning!
  • MedelSvensson får dra av för fackavgiften. Men de som har tjänstebilar får högre skatt.
  • Studenter får något högre bidragsdel, 300 kronor per månad.
  • Ungdomar prioriteras, genom exempelvis satsningar på sommaraktiviteter och gratis bussresor.

Lite översiktligt så skulle den nya budgeten påverka oss – en familj med fyra barn där föräldrarna är studielediga – positivt med cirka 1 500 kronor i månaden under 2018. Med vår tajta budget är det en rejäl förbättring. Både mina och min sambos föräldrar är dessutom fattigpensionärer allesammans och kommer gynnas än mer i det liggande budgetförslaget.

Det går att kritisera det nuvarande budgetförslaget om man vill, men jag tänkte mest reflektera i relation till de diskussioner kring ”att vi måste bidra till samhället och jobba” som ofta förs i relation till de livsval som vi gjort, nämligen att sluta jobba helt. Låt vara att vi står som, och är studerande, men i grunden är vi trots allt ute och söker ett alternativt liv.

Budgetförslaget som det framställs i Aftonbladet idag skulle ge en rejäl boost i vår budget, samtidigt som vi läser in signaler om att det är mindre viktigt att tjäna in vår framtida pension då politikerna valt att öka bidragen och sänka skatten för de pensionärer som har det sämst ekonomiskt.

På samma sätt påverkas naturligtvis ekonomin för de som står inför ett beslut att gå i pension eller förlänga sin föräldraledighet.

Rimligtvis har det blivit mindre intressant att jobba efter 65, för lågavlönade pensionärer, i och med den förskjutning som blivit.

Då jag inte tror att så många, åtminstone öppet, kritiserar förbättrade villkor för svaga pensionärsgrupper, barnfamiljer eller studenter så uppstår en paradox. Det är politiskt korrekt att hävda att vi ska jobba och arbeta – för att bidra till samhället – samtidigt som vi ska upprätthålla och bygga ut ett system där samhället gör det möjligt att jobba mindre.

 

 

Hur kan det vara så? Och hur kan så många tycka att det är helt naturligt att se bidrag från staten som ”bra” och ”rätt” medan eget sparande och egenfinansierad ledighet är motbjudande? Ja, jag är inte säker på att jag har svaren, men jag har noterat tre återkommande teman i diskussionerna.

  1. De staten pekar ut som grupper att stödja är det synd om!
  2. Orättvisorna i samhället är främst ekonomiska och är synliga i form av konsumtionskraft. Det är därför underförstått att stöd, exempelvis i form av barnbidrag, ska användas för att köpa saker. Det är inte frågan om stöd för att vi ska slippa jobba.
  3. Gåvor av staten har vi förtjänat. Det finns de som öppet hävdar att exempelvis föräldraledigheten är en förtjänad ledighet, som vi kollektivt arbetar för, medan att spara pengar själv och sedan ta ledigt är att ”svika” systemet.

Jag vet inte om jag har någon snygg poäng att runda av inlägget med. Det är mer frågan om reflektioner. Men vi tangerar några grundläggande frågor med relevans för vår samtid. Medborgarlön är en. Den ständiga jobba, konsumera, repetera loopen är en annan. Självklarheten i att vi alla ska tycka samma sak, och jobba mot samma mål, är en tredje. Och så avslutningsvis paradoxen som ligger i att så många stödjer vårt bidragssystem, som helt legitimt kan användas för att slippa jobba så mycket, samtidigt som allt fler verkar anse att vår plikt är att ständigt jobba.

Vill ni läsa mer?

Att bidra till samhället är att betala skatt – Vi som köper tid för våra pengar bidrar därför inte till samhället!

Wok, ett fantastiskt sätt att äta egna grönsaker!

Vi försöker hitta sätt att lära oss att äta det vi odlar. Wok på egna grönsaker, kokosmjölk och basmatiris är nog det bästa vi kommit på så här långt. Lägg till lite cashewnötter och sötsur sås, och dagen är gjord!

Det är en utmaning att odla så man har bra mat att äta och samtidigt komma upp i volym. Klippet handlar om såväl vår wok som svårigheten i att odla för sin egen överlevnad.

Riskprioritering – Vad är det värsta som kan hända?

Jag har – nästan lite ofrivilligt – blivit prepper. Frågan, om jag är en prepper, har dykt upp lite då och då men jag har har alltid avfärdat den med ett ganska kategoriskt ”nej”. Jag tror det beror på att jag förknippat prepperkulturen med domedagsprofetior – de som förbereder sig för den stora samhällsomvälvande katastrofen kallas ibland doomsday preppers – men det visade sig tydligen bara vara en variant, i en ganska bred flora av preppers. De som är mer inriktade på vardagens utmaningar delar många intressen med mig, så jag som bor högt – på säker mark – i Småland och filar på mitt självhushåll sällar mig numera officiellt till prepperskaran.

Bland annat så innebär det här att jag följer ett gäng preppers på Twitter och jag är också med i ett stort forum på Facebook. Att följa mina nya preppervänners flöden ger helt nya infallsvinklar på livet, men reser också en hel del frågor, inte minst kring hur vi ska förhålla oss till risker, hot och faror.

På morgonen har jag redan hunnit läsa inlägg på Facebook kring överfallsskydd för unga kvinnor  – hur de alla bör träna Krava Maga – och behovet av, samt den eventuella nyttan med, att ha jodtabletter hemma vid kärnkraftsolyckor. Det här står i stark kontrast till de risker som just nu diskuteras inom ekonomiområdet. Där är det just nu bobubblan; ränte- och valutaoro; Nordkorea och Brexit som oroar.

 

 

Men om jag skiter i vad andra säger och fokuserar på mig själv. Vilka är mina topprisker? Kommer prepperarnas samhällskollaps med på listan? Ska jag lägga tid och pengar på jodtabletter eller ska jag justera mina aktie- och fondinnehav för att minska räntekänsligheten? Eller borde jag ha fokus någon annanstans?

Som minimalist vill jag fokusera på det viktiga och reducera de  delarna som är mindre viktiga ur mitt liv och jag inser när jag läser om alla risker i livet att jag inte riktigt har klart för mig vad jag borde oroa mig för. Livet, samhällsekonomin, samhällskollaps, barnens utbildning – för att nämna några ämnen som ligger nära tillhands – är ju alla områden där vi alla kan känna en viss oro.

Jag tänkte därför här göra min egen risklista och identifiera mina topprisker i livet.

Så här långt i inlägget är jag faktiskt lite imponerad av min egen klokskap. Problemet är bara att jag körde fast, rejält, när jag nådde hit. Nu undrar jag mest varför blev det här blev så svårt?

Jag började naturligtvis skriva det här inlägget med en idé om hur det skulle se ut, men ju mer jag tänkte, vred och funderade, ju svårare blev det att hitta någon väg framåt. Jag läste på om risk på Wikipedia och började fundera på om det var skillnad på fara och risk. Men oavsett terminologi så får jag inte riktigt till det.

Jag listar vad jag har så här långt så förstår ni läget:

  • Förlora jobbet – Jag är inte speciellt beroende av jobb och har inget nu. Så det här är ingen risk för mig.
  • Förlora delar av min familj – Barnens väg till skolbussen oroar. Det här är den enda bra risk som fångar mitt intresse som jag kan hitta!
  • Jag kan bli sjuk – jag lever inte alls ohälsosamt så jag har inget jag känner att jag kan göra, mer än att möjligtvis gå ner något i vikt. Oro är ingen risk!
  • Våra pengar kan ta slut och vi måste börja jobba igen – jo, men då får jag väl jobba igen. Det här är tekniskt sett en risk, men konsekvensen väger för lätt för att det ska vara en topprisk.
  • Jag är orolig för att mina barn inte ska nå sin fulla potential i livet – jag har ju tagit sabbatsår för att kunna vara mer med familjen så detta har jag ju till viss del redan adresserat. Den direkta konsekvensen om det här faller ut går inte att sätta på pränt eller hantera. Det gör att detta inte kan klassas som en risk, utan ska sättas i oroshörnan och glömmas bort.

Kanske en start, men inget att direkt skriva hem om. Jag måste nog vara mer metodisk.

När brainstormingen inte fungerade

I Wikipedia-länken ovan så lyfter man upp att en risk bör ha två egenskaper – för att det ska vara en risk – som vi bör kunna hantera i någon form. En risk ska ha; 1) en konsekvens (obehaglig konsekvens ger risk, önskad konsekvens ger möjlighet) och 2) en sannolikhet som anger hur troligt det är att risken faller ut.

Genom att väga samman de två aspekterna, konsekvens och sannolikhet, kan vi ge vår risk ett värde. Så när vi letar efter topprisker letar vi efter ogynnsamma händelser med stor sannolikhet att inträffa. En snabbsökning på de vanligaste skälen till för tidig död följande:

Saxat från Metro.

Av bilden ovan kan vi utläsa att sjukdom – främst i form av hjärt- kärlsjukdomar och cancer – psykisk ohälsa samt olycksfall (inte minst hos unga om man studerar statistiken) borde vara med bland mina risker då de har hög sannolikhet (det är i alla fall de vanligaste skälen till förtidig död) och en rätt obehaglig konsekvens i form av min tidiga död.

Om vi klarat av dödsfallen – de risker jag kan komma på med värsta tänkbar konsekvens – så borde väl nästa område att titta på vara risker med hög sannolikhet att inträffa samtidigt som konsekvensen är rejält obehaglig utan att vara dödlig. Jag tänker att förslag där borde vara:  dålig chef, utbrändhet, depression,  skilsmässa och arbetslöshet.

Det var det här jag kände när jag började skriva. Ur ett analytiskt perspektiv så finns det två saker att göra i livet som hanterar nästan alla topprisker. Vi bör träna hårt, gärna med fokus på att bibehålla muskelmassan högt upp i åldern och vi behöver hela tiden sträva efter att behålla så mycket frihet – inte minst ekonomiskt – som möjligt.

 

 

Det här är intressant av flera skäl. Dels får jag inte samma risker som Prepperskulturen verkar ha på sin topplista. Dels handlar mycket i olika forum om vad man ska köpa och göra innan katastrofen. I min analys så pekar det mesta på att vi ska göra två saker för att hantera våra topprisker.

Är det rätt att göra så här? Handlar inte livet om att vi ska göra något som ger oss mening och då kanske cancer och olycksrisk följer. Det är ingen risk, det är ett faktum!? Blir det för analt att studera risker i livet? Ska vi måla med en större pensel?

Min egen syn på risk

Jag tror faktiskt att min största fasa i livet är att jag lever mitt liv långtifrån hur jag faktiskt vill leva. Tyvärr har den risken på något vis fallit ut. Det är det utfallet jag försöker återhämta mig från. I den resan har jag klippt banden med många av mina krav och föreställningar om hur livet ska vara, vilket påverkar hur jag ställer mig till konsekvensen om en risk faller ut. Det innebär att mitt liv idag har betydligt färre topprisker och det är en befrielse!

Här döljer sig kanske en av de viktigaste lärdomarna jag fått i mitt liv. Det är bara några få förändringar som ska vara risker i livet. Resten ska vara just förändringar. Förändringar är en naturlig del av livet och vi ska skapa ett liv där vi naturligt kan hantera förändringar. Ibland ska vi till och med välkomna dem!

Vill du läsa mer?

Leva på eget kapital – riskgenomgång

Är du intresserad av att läsa och följa en blogg som handlar om att forma och leva sitt eget liv liv? Följ oss då gärna på Facebook.

Våra energinivåer, del 1 – Går de att påverka? Går det att skapa ränta på ränta effekt?

I vår tid, för min generation, så är det inte självklart bristen på pengar som är det som begränsar oss i livet. I själva verket är det oftare bristen på tid och energi som sätter gränsen för vad vi får ut av våra liv.

Visst, de hänger samman. Det går, i viss utsträckning, att köpa tid för pengar. Det går också att höja sina energinivåer genom att spendera sina pengar klokt, åtminstone tillfälligt, men någonstans finns det ändå en gräns för när pengar inte längre kan ge oss tid eller ork längre. Om vi exempelvis känner att vi måste ha hjälp att städa hemma eller köpa oss belöningar, kanske i form av lite nya snygga kläder, men inte kan göra det på grund av att vi inte har råd, så kan vi kanske hävda att bristande ekonomiska resurser hindrar oss att frigöra tid och uppnå rätt energinivåer.

Men jag tror den argumentationen är fel, för att den inte hjälper oss att se och åtgärda grundproblemen som finns.

Problemet med ekorrhjulet är att det lever på, och drivs av: vår tid, energi och pengar. Tyvärr går det ganska lätt att leva det moderna livet så våra tillgångar konsumeras i en negativ spiral. Det innebär att vi använder våra pengar på ett sådant sätt att vår tid och energi konsumeras. Med lite otur så var det just för vi hade ont om tid och energi som vi spenderade pengarna från första början. Ett exempel på det är när vi lägger stora summor pengar på att skapa fina hem och leva fantastiska liv som vi flyr så fort vi är lediga. De flesta har ingen högre önskan i sina liv än att åka bort på sin ledighet!

Frågan är om negativa spiraler går att bryta?

För pengar så är svaret ja! Om vi tajtar till vår ekonomi, slutar handla på kredit och börjar spara så vänder ekonomin ganska snart och blir en grund som vi kan ha nytta av. På sikt får vi även glädje av ränta på ränta effekten men det är ett misstag att fokusera för mycket på den. Effekten en god privatekonomi och det den medför är mycket mer omedelbar och större än vad ränta på ränta effekten är. En stor vinst är exempelvis att konsumtionsmönstren kan ändras.

Den som sparar köper inte skit. Det är sparandets största nytta!

 

 

Skillnaden mellan att konsumera och investera

När vi konsumerar – se bilden ovan – så byter vi pengar mot något enligt två huvudprinciper:

  1. Det vi köper – prylar – blir i princip värdelöst, sett ur ett krasst ekonomiskt perspektiv, den stund transaktionen sker. (För oss kan det naturligtvis ha ett värde, men det finns normalt ingen andrahandsmarknad för produkten).
  2. Det vi köper behåller delar av sitt värde, men kräver kontinuerligt nya pengar för att det ska ha ett värde för oss. Den här typen av konsumtion kallas ibland för att vi köper åtaganden.

När vi investerar så skjuter vi in pengar i något som ger oss en styrkeposition för framtiden. Exakt hur den realiseras vet vi inte. Ibland är bara pengahögen i sig det som adderar värde. Ibland kan vi använda pengarna nu så att framtida aktiviteter eller investeringar ger högre avkastning, eller så kan vi använda pengarna så att de ger avkastning i form av kassaflöde. Kanske genom att vi skapar oss en utdelningsmaskin.

Går principen att återskapa kring våra energinivåer?

Går det att resonera kring energi på samma sätt som kring pengar?

I så fall letar vi motsvarigheten till ”prylar”. Saker där vi bränner av vår energi ut i tomma intet. Vi letar också de områden där vi lägger ner energi på något som sedan själ energi ständigt framöver. Och, sist men inte minst, så letar vi aktiviteter där vi stoppar in vår energi i aktiviteter som ger ännu mer energi tillbaka. Antingen nu, eller i framtiden!

Svaret är ja, det går att resonera kring våra energinivåer på ett liknande vis som vi diskuterat om pengar tidigare! Där ligger kanske en av de viktigaste insikterna också! På samma sätt som vi kan spara pengar, nörda ner oss i pengar, läsa om pengar och fundera på hur vi investerar våra pengar kan vi resonera och jobba med våra energinivåer! Det är en ändlig resurs som går att vårda!

När jag har läst på och försökt utbilda mig själv så har jag stött på några huvudområden där kloka människor tänkt sedan tidigare.

  • Energiekonomi – Här finns strategier och trick som gör att vi kan göra det vi vill med lägre insats. En form av sparsamhet (i analogi med prylar ovan).
  • Döda energitjuvar – Metoder för identifiera och avveckla det som dränerar oss på energi. Det är här vi jobbar med att reducera våra åtaganden.
  • Vårda oss själva –  Tankar om hur vi kan avsätta tid och energi till att vårda oss själva, för att på så sätt höja våra energinivåer. Det här handlar om att investera vår energi klokt.
  • Söka energi – Vi styr vår tid så att vi gör det som i sig ger oss energi. Eller vi söker oss till människor som ger oss energi. Det här handlar om intäktssidan i ekvationen.

Jag tänkte återkomma, under hösten, kring de olika punkterna ovan på olika vis, men är väldigt nyfiken på dina tips. Om hur du känner att du kunnat jobba med dina energinivåer. Vad som fungerar för dig och var du hittat inspiration.

Läsa mer

Om du inte redan läst mitt manifest så tycker jag du ska göra det. Du får det när du registrerar dig för nyhetsbrevet här:



Du som stödjer bloggen och podden via Patreon får ta del av det som jag skriver om livsstrategier – vilket direkt kopplar till det som står här och som är en fortsättning kring mina tankar jag skriver om i manifestet. Vi ska under hösten prata och skriva om minimalism och stoicism bland annat. Det finns redan ett inledande poddavsnitt i ämnet på Patreon.

Läs och lyssna på Patreon!

Podcast: Avsnitt 28 – Kan jag verkligen leva ett bra liv och jobba samtidigt? Är arbetet mitt livs gökunge?

I veckan som gick jobbade jag mycket med ett material som beskriver hur synen på exempelvis stress och livets tempo förändrats i takt med att vi har förenklat och nu slutligen flyttat ut på landet under våra sabbatsår.

Det blev ett material som cirkulerar kring frågeställningar om balansen mellan arbete och andra behov i livet.

Resultatet finns som podcast, eller som ett långt blogginlägg om du föredrar att läsa. Jag har också skrivit ett uppföljande inlägg.

https://www.patreon.com/posts/avsnitt-28-kan-14164879

https://www.patreon.com/posts/balans-mellan-14178988

Du får tillgång till materialet genom att stödja mig och podden på Patreon. Det är enkelt och rättframt och du får samtidigt tillgång till mycket mer material i såväl pod- som textformat.

Läs och lyssna på Patreon!

I veckan som kommer så blir det en gemensam podd med mig och sambon där vi diskuterar vår omställning tillsammans. Missa inte det!

Ge upp ekorrhjulet och bli självförsörjande bonde – Råd till Kalle

I Kalles sex liv fick vi igår se hur Kalle undersökte möjligheten att överge stressen och ekorrhjulet han nu sitter i för att i stället bli självhushållare.

Han fick också några tips om hur han skulle ändra sitt liv för att kunna leva friare.

Då vi gjort det Kalle önskar och inte var så imponerade av de råd han fick, så ska jag ge Kalle några bättre tips för hur han kan jobba för att bli fri.

 

Att jobba ihjäl sig för att äta sunt verkar märkligt

Det här är det tredje videoinlägget som handlar om sparande. Jag funderar på varför ni kommunicerar era krav och motiven bakom dem till mig. Vad är syftet om ni vill spara pengar och vad förväntar ni er för resultat?

Tro ni inte jag förstår era motiv? Eller har ni missförstått vad vi ska diskutera om ni vill spara mera och förändra er livssituation idag?

Jag refererar till två andra videon, som inte direkt är kopplade till sparande, i videon. Ni hittar dem här:

 

Vad har ni haft för tempo på sommarlovet?

Har ni tänkt på hur sommaren och sommarlovet gestaltas i gamla barnböcker?

Jag tänker på barnens sommar i Huckleberry Finns äventyr, Mästerdetektiven Blomkvist och Femböckerna?

Titta på ett avsnitt av Saltkråkan och fundera över hur livet gestaltas. Hur de hänger i miljöerna och vilar i det låga tempot.

I böckerna är sommarloven slöa. Historien är trygg i långsamheten och barnens liv som blir i det. Det är småtråkigt och det är ett liv med ganska lite påverkan från vuxna. I slöheten umgås barnen, de pratar och låter tankarna fara iväg, samtidigt som de odlar sin nyfikenhet och spinner på fantastiska historier.

Att det är sommar och lov, och det som följer med det: värmen, miljöerna, båtturerna, möjligheten att vara ute länge och kravlösheten är en viktig del av upplevelsen. Det lugnet, tempot och friheten som gör sommarloven i våra bästa barn- och ungdomsböcker.

 

 

Om jag tittar i mitt Facebookflöde så ser det inte ut som Huckleberry Finns somrar överlevt till modern tid. Om jag ser till min egen syn på livet och de tankar jag har så har jag blandade känslor över slöande barn. Jag känner gärna att de måste aktiveras. De borde göra mer på sommarlovet samtidigt som vi i familjen nog borde göra mer. Det är nu det är tid för Grönan och Liseberg. Dagliga bad och utflykter till olika evenemang. Det är nu vi ska uppleva tillsammans och skapa våra minnen.

Vi har inte gjort mycket i sommar. Barnen har haft sina dagar i sin verklighet. De har haft möjlighet att landa här på det nya stället och umgås med varandra. Våra äldsta barn delar rum på samma sätt som de yngsta. Men många kvällar och nätter har alla fyra sovit tillsammans. Känslan av att barnen uppskattat att inte göra speciellt mycket har varit påtaglig. De, som vi, verkar behöva tid.

När jag reflekterar över mina egna tankar så märker jag att jag ändrat inställning till tid sedan jag slutade jobba. När vi bara hade fyra veckors semester så var vi verkligen tvungna att fånga tiden och göra något. Nu finns det nästan obegränsat med tid och ”fånga dagen” har blivit något annat. Men det ändrar ju inget för våra barn. De verkar uppskatta livet utan massa aktivitet, kanske för att de fått möjligheten att varva ner de också?

 

 

Det är skillnad mellan vara och göra. Jag tror det är viktigt för oss att förstå det. Det ena är inte finare än det andra, men båda måste få sin tid i våra liv. Att vara ledig betyder inte att vi måste göra mer, det öppnar möjligheten till att göra mindre.

En nyans

Vi lever trångt och våra barn kommer knappt ur huset om vi inte tvingar dem. Det betyder att vi lever med fyra barn på armlängds avstånd. De är i vår säng, de känns som nästan alltid någon är vaken och helt ärligt är vi ganska pressade av våra barn en sommar som det här. De har inga kompisar i området utan har varit väldigt låsta hemma. Samtidigt har jag och Cathlyn haft en del jobb kopplat till gården. Det här har inneburit att vi lever extremt nära, men samtidigt lite parallella liv, vi och barnen.

Vad jag saknar då är inte främst engångshändelserna som Grönan eller Astrid Lindgrens Värld. Jag skulle vilja hitta in i fler vardagsaktiviteter där jag och barnen möts och gör tillsammans. Om det innebär att vi cyklar, fiskar, snickrar eller tittar på skolarbetet tillsammans spelar inte så stor roll. Skolstarten innebär att vi får mer distans till barnen, men jag skulle vilja hitta en aktivitet som flätar oss samman någon gång i veckan.

Jag har bokat en Bergamoresa med döttrarna

Lugnet har lagt sig lite här i Fredensborg efter första skolveckan. Det har gått bra, även om måndagen var tuff för alla barn och efter fem skoldagar får vi trots allt ändå säga att livet normaliserat sig här på vår lilla gård.

Själv märker jag att den långa ledigheten under sommaren påverkat mig. Jag orkar mer och känner mig piggare. Mina dagar här är så otroligt mycket enklare än de en gång var. I det sammanhanget känns det helt rätt att njuta lite mer av barnen. Att utan stress ge sig ut på lite äventyr. Därför har jag bokat en resa med Tova och Alva till Bergamo, som är lite av en pärla i Europa, för att inte säga i världen.

Bergamo har många fördelar. Det är billigt och väldigt tidseffektivt. Samtidigt som största värdet ligger i att bara vara där. Att gå i staden, känna luften, titta på människorna och äta av maten. Det är en plats där det är fantasitiskt att bara vara.

Vi är tre som åker, fredag eftermiddag till måndag natt. Totalt sett landar vi på knappa 2 000 kronor per person för flyg och boende. Kostnaderna när vi väl är där är små

Vi åker Ryanair från Skavsta och bor på AirBnB – med kök – i Bergamo.

Jag gillar AirBnB. Eftersom vi gärna håller i kostnaderna lagar vi gärna några måltider själva när vi ute och reser. I Bergamo är det till och med lite av upplevelsen då området bjuder på fantastisk mat att laga själv. Vi handlar i butikerna uppe i gamla stan och släntra sedan till vårt boende och kokar pastan själv samtidigt som vi njuter av ostar och annat som hör till området. Det kan ofta vara trevligare än restaurangbesök även om det är fantastiskt att äta ute i Italien.

Om du aldrig provat AirBnB så tycker jag du ska överväga det nästa gång du åker någonstans. Jag bokar helst med kök. Bra ställen är utrustade med allt du behöver plus att det ofta finns lite te, smör, olja, salt och kryddor så att det går att laga mat själv. Om du bokar via AirBnB så får du gärna använda den här länken så stödjer du mig i det jag gör.

Jag har tidigare skrivit om Bergamo och kostnaderna för en resa som det här.

Faran i att inte säga jag – Tankar kring svensk politik och fortsättning på ”Att bidra till samhället …”

Jag pratar om hur vi ska kunna bli friare. Men jag försöker använda ett jag-budskap. Egentligen pratar jag om hur du ska kunna bli friare. Många reagerar på det. Av minst två anledningar:

Modern samhällsbyggnad pratar gärna om hur vi alla ska kunna få det bättre. Vi jobbar mot ett gemensamt mål. Lagarbete gör saker möjligt som inte går att göra annars. Kollektiva lösningar är effektiva och billiga.

Men det finns uppenbara problem med det vi gör när vi ”bygger ett samhälle”. Mycket pekar exempelvis på att vi idag jobbar mer för att samhällsorganismen ska överleva än vi historiskt har arbetat för vår individuella överlevnad! Självhushållande bönder på 1800-talet säkrade sin överlevnad på färre arbetstimmar än dagens industriarbetare!

Samtidigt ökar belastningen på oss själva – vi äter mer antidepressiva mediciner än någonsin – och miljön.

Vår samhällsbyggnad har alla egenskaper ett ekorrhjul har!

Men det är individen som är intressant här. När andra människor vill att vi ska delta i samhällsuppbyggnaden så utgår de ifrån att vi har gemensamma intressen. Kanske till och med ganska långtgående gemensamma intressen. Men det är inte självklart. Omvänt, när jag kommer med mitt jag-budskap så börjar ofta människor prata om andra människor. Ofta har de vi ska prata om istället för oss själva inte ens något namn. De heter de sjuka, ensamstående eller svaga.

Missförstå mig rätt. Det här handlar inte om att skita i allt och alla. Det här handlar om att förstå att jag är en individ med unika behov, tankar och önskningar. Det vi ser i samhället, alla de förebilder och mönster som finns kring skola, karriär, parrelationer, konsumtion, barnuppfostran och behov är inte nödvändigtvis något som du behöver ta till dig. Inte heller behöver du försöka få med dig andra i dina val, eller motivera för dem varför du väljer annorlunda.

Du har ett ansvar att skapa och forma ditt liv och andra måste ge dig möjligheten!

 

 

Sidospår – Är kollektiva lösningar verkligen effektivare?

Jag var egentligen klar med dagens inlägg. Men det är helg och jag brukar unna mig friheten att skriva lite längre inlägg, så jag hakar på med lite fler tankar. Jag läser nämligen en bok som heter ”Education Unchainded” av en svensk som heter Erik Lidström (ISBN-978-1-4758-2244-1). Där hävdar Erik att grundläggande utbildning inte är något som är speciellt svårt att få till. Privata skolor med outbildade lärare i Afrika lär barnen att läsa, skriva och räkna utan större problem. Vi har dessutom skjutit iväg gränsen då vi börjar kallar barn för vuxna så långt att vi snarare förvarar dem i skolan än förbereder dem för livet. Skolan har blivit en spelplan för alla samhällsbyggnad alla politiker någonsin kunnat tänka sig. Såväl på vänster som högersidan! I processen har den moderna svenska skolan blivit ett monster! Jag är inte så negativ till helheten, men effektiviteten kan på goda grunder verkligen ifrågasättas.