Att utvärdera det vi gör – Sluta eller fortsätta?

Att fundera på vad vi vill, kan och måste göra i våra liv är en disciplin som många av oss ägnar sig åt. Vi sätter mål, förändrar vanor eller hoppas att vi på något annat vis ska kunna planera och styra livet så att vi får önskat resultat. Men hur bestämmer vi om vi ska sluta göra något? Hur utvärderar vi om vi ska fortsätta med det vi gör? Hur ägnar vi oss åt städning och underhåll bland allt det vi gör i våra liv utan att för den skull fundera på vad vi behöver fylla på?

[wp_ad_camp_4]

För mig är det här i högsta grad en relevant frågeställning. Jag står inför en större förändring i livet och ifrågasätter allt jag gör just nu. Vad ska jag lämna bakom mig och vad ska jag ta med mig in i mitt nya liv? Varför ska det som får följa med i så fall följa med?

För mig handlar det om den här bloggens existens. Det handlar också om vilka fritidsintressen jag ska ta med mig in i mitt nästa liv. Ska jag engagera mig inom cyklingen, exempelvis genom föreningsaktiviteter som förr? Eller ska jag kanske ligga lågt med det mesta och fortsätta studera, om än i betydligt lägre takt än nu? Varför i så fall? Hur mycket plats har jag i det här och hur mycket plats ska familjen få?

För andra kan ifrågasättandet handla om att utvärdera om man ska fortsätta driva sin lilla firma på sidan om, fortsätta vara ordförande i bostadsrättsföreningen eller vara så där duktig med att ta hand om alla äpplen i trädgården genom att safta och sylta.

Varje syssla vi har på vår agenda har naturligtvis sina egna motiv samt för- respektive nackdelar, men jag ska försöka närma mig den här problemställningen väldigt generellt. Det går bra eftersom vi människor, åtminstone på papper, är väldigt rationella och förutsägbara. Den mest rationella bilden av oss är att vi i grund och botten gör något för att vi förväntar oss en belöning. Den belöningen kan vi sedan sätta i relation till en kostnad, exempelvis i form av tidsåtgång. Givet de två parametrarna kan vi sedan fatta ett balanserat och förnuftigt avvägt beslut.

Bilden av oss som rationella individer, som baserar våra handlingar på rationella avvägningar och väl underbyggda beslut ger en, för de flesta fall, alldeles för förenklad bild av oss som människor, men den fungerar här och det är den mallen jag kommer följa.

Ibland är det enklare att sluta med något, ibland mycket svårare. Trots att det ur ett rationellt perspektiv inte självklart är någon skillnad. Det kan vara mänskliga kopplingar och relationer som är svåra att släppa, som gör att man hänger kvar. Ibland är det tvärtom, det känns naturligt att släppa det vi gjort och vi känner oss klara, trots att det vi ger upp kanske varit en viktig del i våra liv.

Den kanske mest utmanande situationen att ta ställning till i det här sammanhanget uppstår när vi som människor står mitt-i-mellan beslutet att sluta med något eller växla upp. Det kan handla om att göra hobbyverksamheten till sitt arbete eller ta ledigt ett år för att studera musik på en folkhögskola.

Till saken, två ting att beakta, vad har vi för belöning i det vi gör och vad är kostnaden. Och du! Om du orkar läsa till slutet så belönar jag dig med en ”twist” på hela frågeställningen!

Belöningen – Här står ekorrhjulet!

Ledet det du gör någonstans? Var i så fall? Går resan dit du önskar med en hastighet som är rimlig? Vad är ett rimligt tidsspann för att se resultat i det du gör?

Om du gör något för en mer direkt belöning, är den där? Vet du vilken belöning du från början sökte i det du gör och är den belöningen i så fall fortfarande relevant för dig? Får du belöningen som du tänkt?

Hänger den aktivitet vi nu diskuterar samman med andra mål och ambitioner du har, sett ur ett större perspektiv? Om du har olika saker du gör som är i konflikt med varandra, varför kan du inte prioritera?

[su_box title=”Långsiktiga mål eller snabba belöningar”]En intressant tanke här är att fundera på relationen mellan långsiktiga mål, som tar åratal att uppnå, och snabba belöningar. Finns det någon bra balans mellan de två? [/su_box]

Om du inte riktigt kan besvara frågorna ovan så är risken stor att det du gör bara förstärker din känsla av att du befinner dig i ett ekorrhjul. Allra värst är det om det finns någon form av motsatsförhållande i det du gör och något annat du önskar.

Ska vi utvärdera något utifrån de belöningar vi upplever eller hoppats att något levererar så är det brutal ärlighet som gäller, enligt min erfarenhet. För vi ljuger för oss själva! Därför ser vi, främst hos andra, beteenden som verkar helt obegripliga.

  • Så många tränar för att bli smalare, men blir i själva verket blir de tjockare. Det här tyder på att man 1) gör fel, 2) bara bränner tid.
  • Många driver företag med usel lönsamhet utan att försöka förbättra lönsamheten eller lägga ned.
  • Mängden människor som jagar följare i sociala medier är stor. Det utan att det finns någon identifierad vinst i det.
  • De plikttrogna resandet till fjällen på sportlovet tar mer än det ger i många barnfamiljer.

Men när vi själva är i samma situation så är vi betydligt mer mångordiga och nyanserade. Vi tränar för att må bra. Har företag för att vi vill vara vår egna chef. Söker följare på Instagram för att vi ska …. Eller så upplever barnen på 3 år fjällresan som så fantastisk.

Att ifrågasätta och sluta med något kräver mod och energi. Det känner jag nu. Vem är jag om jag slutar blogga?

Men vi kan inte lura känslan av att befinna sig i ett ekorrhjul, så allt vårt slingrande och förhalande leder ingen var. Därför tror jag det är nyttigt att ifrågasätta det vi gör utifrån perspektivet ”var leder det här” och ”vad är min belöning”. Det handlar om att studera det vi förväntar oss ska ”trilla in” i våra liv som resultat av det vi gör.

Det är möjligt att sätta för hög fart i våra liv utifrån perspektivet att vi är för lyckade. Men det är få förunnat. Jag påstår att de flesta som studerar alla måsten i sitt liv upplever att många aktiviteter egentligen inte ger det resultat man önskar.

Nu ska vi vända på det hela och fråga oss vad det vi gör kommer med för kostnad.

Vad är ”kostnaden” i det jag gör?

Allt tid och energi för oss är inte lika över ett dygn, vecka eller år. Kanske är det ett mindre åtagande att vara med i bostadsrättsföreningens möten en gång i månaden, säg sena onsdagskvällar under perioden oktober till april, än det är att leda knatteträningen varje lördagsförmiddag under perioden april till oktober även om belöningen är helt olika.

Årets månader och kalendern i stort fångar det breda perspektivet, men det mest intressanta är nog när vi kommer ned till att studera och styra vår dag. Om jag ska göra något som är viktigt för mig så finns det inte obegränsat med tid på dygnet. Jag är styrd av det faktum att jag bor i en familj med fyra barn. Har begränsat med ork och energi samt att jag, som de flesta andra, snart också arbetar heltid.

Låt oss ta ett exempel. Teoretiskt skulle jag kunna blogga och lära mig ett nytt språk samtidigt. I praktiken kommer de två sysselsättningarna troligtvis slåss om samma tidsfönster i min vardag. Det kanske rör sig om sex timmar i veckan – vilket är mycket mindre än min totala fritid – som är tillgänglig med rätt kvalité.

För mig är det centralt att hitta och frigöra tid med hög kvalité är när jag tänker och funderar kring känslan av ekorrhjul och trist vardag. Det är också något som återkommer i många böcker kring ämnet. En del i det här tänket handlar också om att identifiera vad det är som kräver tid av hög kvalité och vad som inte gör det.

För mig handlar det här mycket om att kunna visualisera en bra dag och faktiskt se den ta form.

Kan vi ändra reglerna genom att ändra förväntad belöning eller kostnaden?

Det här inlägget handlar om att städa upp och göra sig av med aktiviteter och åtaganden i livet som inte längre ger det resultat vi hoppats på och/eller där kostnaden inte kan motiveras av nyttan. Men ibland kan vi inte, eller vill inte välja bort något, trots att känslan av ekorrhjul och hög kostnad finns där.

Då kan vi naturligtvis välja att arbeta med beskrivningen av den vinst eller det resultat vi hoppas få, eller se om vi kan minska kostnaden som följer med våra aktiviteter.

Det här är något som ska brukas med måtta tycker jag. Annars blir det bara självbedrägeri modell grande av det hela.

Personligen tycker jag det är enklast att jobba med kostnaderna i ekvationen runt det jag gör. Att träna på lunchen eller parallellt med barnens aktiviteter, läsa på bussen, promenera med talbok i öronen är alla exempel på hur god planering gör att kostnaden för något förändras och/eller sänks.

Det går naturligtvis också att arbeta med målbeskrivningen i det vi gör, men där är jag mer tveksam. Om vi motionerar för att gå ner i vikt och inte lyckas med det så kan vi naturligtvis istället säga att vi motionerar för att hålla vår vikt och för att öka vårt välbefinnande. Det är kanske till och med en bättre målbeskrivning och önskan kopplat till vår träningsaktivitet. Men då ska vi rimligen också ge upp önskan om att gå ner i vikt. Dessutom så kanske välbefinnande och viktstabilitet kan nås med enklare medel än genom den aktivitet vi faktiskt sysslar med. Så …

Att ompröva något handlar inte om att leta ursäkter för att slippa förändring. Det handlar om att ta tuffa beslut och gå vidare.

Har du något du gör i din vardag där nyttan egentligen är väldigt oklar? Eller kostnaden oproportionerligt hög?

Jag som skriver här heter Anders Gustafsson. Här pratar vi om vår tid och våra pengar. I stora drag kan vi säga att vi pratar om hur vi styr våra liv för att leva friare och intressantare liv.

Titta bland kategorierna i menyn här ovanför så ser du vad vi pratar om i detalj.

Läs gärna min fria e-bok som jag skrivit för dig som vill leva ekonomiskt fri för en kortare eller längre period.

Jag har nyss fyllt 50 och har fyra barn och sambo. Vi bor i Sundbyberg sedan 2019. Innan dess drev vi en liten gård i Småland under ett par år. På den tiden var vi aktiva inom FIRE-rörelsen och predikade för ekonomiskt oberoende och tidig pension. Nu är vi åter i ekorrhjulet :)

Det här med att hoppa ur ekorrhjul och säga nej till tråkiga vardagar har intresserat mig sedan 2013. Det som nog gör den här bloggen lite unik är att jag närmat mig frågeställningen på så många vis. Inte minst har jag försökt förstå och påverka min roll i det hela.

Utbildningsmässigt är jag civilingenjör. Jag har på det varit doktorand, men fullföljde aldrig den banan. På senare tid så har jag även läst psykologi på universitetsnivå.

Du hittar min email-address på den lilla mailikonen här nedanför. Där hittar du också länken till bloggens Youtube som du gärna får prenumerera på.

6 svar på ”Att utvärdera det vi gör – Sluta eller fortsätta?”

  1. ”Har du något du gör i din vardag där nyttan egentligen är väldigt oklar? Eller kostnaden oproportionerligt hög?”

    Ja.. en är att skaffade hund för ett par år sen, för att ville unna barnen att växa upp med hund. Och jag själv förstås attraheras av det, men hade för egen del nog väntat på mitt mer seniora liv eftersom jag lever själv med barnen.
    Vinst, är att som mina barn har i många studier visat sig må bra och dra nytta av att ha husdjur att tänka på.
    Kostnad, rent ekonomiskt en del för dagmatte, mat, försäkring osv. Och sen den tid det tar att korsa en medelstor stad för att hämta/lämna hund innan skolhämtning, den stress det skapar i att hinna med all hundmotion mellan barnaktiviteter, matlagning etc.
    Efter ett par år så börjar jag nog luta mot att kostnaden är hög, ekonomisk, men främst den mindre förutsägbara, den stressnivå jag hamnar på.
    Tufft beslut 🙂

    Beslutet att gå tillbaka till 100% i lönearbete verkar alltså redan tvinga fram en del tuffa beslut hos er, rationalisera vad den nu mindre ”lediga” tid som kommer finnas ska ägnas åt?
    Känns inte det i sig som jobbigt ?

    Svara
    • Hej Daniel,

      Ja, hund är ett åtagande som är långt i tid, omfattande och svårt att backa.

      Här rör det sig inte alls om några tuffa beslut. Jag är klar här, det handlar mer om att hitta ett annat liv, med andra begränsningar men också möjligheter.

      Svara
  2. Hej Anders, du har ett fenomenalt sätt att skriva för att man ska sätta pannan i djupa veck på folk, jag har ju tagit tag i träningen på sista tiden och kommit ner en hel del i vikt, men numera med samma insats bibehåller jag bara min vikt, så insatsen måste ju bli högre från min sida för att komma ner mera, men jag ligger ju på en betydligt bättre nivå än tidigare, en annan sak är ju att jag läser och lyssnar på poddar, poddarna lyssnar jag ju på när jag är på jobbet då blir ju kostnaden obefintlig i sammanhanget och läsandet sker ju på kvällstid hemma, men jag tar ju alla gånger en bok framför tv-n om det inte är något väldigt intressant. Dokumentärer ekonomi eller liknande som jag kan ha nytta av. det jag känner just nu är att jag vill ha mer tid till att träna,läsa och där kommer ju min pengamaskin in i bilden, när den blivit tillräckligt stor kommer jag att ansöka om 80%arbetstid. – Du ifrågasätter din blogg?! den har hjälpt dig att komma dit du är idag, och den har hjälpt många andra samtidigt att ifrågasätta sin tillvaro, mycket till det goda måste jag säga. Kommer du att vara samma person utan den? åt vilket håll kommer du att utvecklas/ eller avvecklas.
    -Ja många frågor finns där, jag har svarat på några i mitt fall.
    Tack för ytterligare ett bra inlägg

    MVH Svets&invest

    Svara
    • Hej Magnus,

      Din resa är helt enastående och egentligen värt ett par inlägg i sig. Det är fantastiskt att få vara en del av den.

      Bloggandet tar massor av tid. Kanske kan jag hitta smartare sätt att vara aktiv eller hitta en belöning i det jag gör som gör mödan värt. I den form jag gör det här idag så finns det skäl att ifrågasätta och ompröva.

      Svara
  3. For meg ble dette rett tema til rett tid. En av de svåraste problemen med gi opp aktiviteter er alle de menneskene som nyter godt av det du gjør, og som opplever negative konsekvenser om du slutter. Selv jobber jeg frivillig med økonomi for en musikkorganisasjon og det er ikke positivt for meg lengre. Det er så godt som umulig å finne noen som kan overta.

    Svara
    • Hej Ann,

      Det är en taskig situation du beskriver. Jag vet inget om din situation eller om dig så det jag säger kan vara helt fel. Men jag har två reflektioner.

      1) Man måst tro på förändring. För sig själv och sin omgivning. Kanske är organisationsformen ni har i musikorganisationen inte längre relevant? Om du slutar så kanske saker och ting inte är som förut, men är det ett problem?

      2) Var slutar det egna ansvaret? Den organisation du är i kan väl köpa in tjänsten, ekonomitjänster för mindre företag och organisationer är något som brukar gå att hitta leverantörer av. Ok, det kanske gör att man måste ta ut, eller höja en avgift, men tid är pengar. Om ingen vill offra tid utan pengar så ….

      Svara

Lämna en kommentar