Hälsosamtal – Landstinget undrar om jag är lycklig!

2
1066

Med anledning av min stundande 50-årsdag har jag blivit anmodad av länets landsting att genomföra en stycken hälsokontroll med tillhörande hälsosamtal. Men först ska jag som står i centrum för denna kontroll fylla i en enkät meddelar denna vårdorganisation. Där blir det en hel massa frågor. Röker bloggaren ifråga? Är avföringen fast och fin? Gör det ont när du kissar eller motionerar? Har du någon att prata med? Dricker du? Surt nog saknades det rätta och naturliga svaret på just den frågan nämligen: Ja, massor, men bara om det är gratis!

 

 

Jag klickar snabbt igenom den webb-baserade enkäten . Nej, nej, nej och någon gång i månaden. Men sedan skakar landstinget mig lite i mitt flyt, genom att ställa frågan om huruvida mitt liv är bra eller dåligt. Jag tycker det är skitbra! Ja, inte att de undrar alltså, utan mitt liv. Men vad sätter jag för värde på det? Jag kunde satt en nia på stegen som man skulle använda för att svara. Ni ser den i inläggets inledning. Men så tänkte jag på att de sandat dåligt på vägen här utanför. Om att jag är lite för tjock, att jag ligger lite efter i en av kurserna jag läser och att jag har en tonårsdotter. Så nog borde det finnas förbättringspotential även i mitt liv. Det var skälet till att jag inte valde att säga tio från första början faktiskt utan lät musen sväva kring nio. Lite bättre kan det nog bli! Så åtta känns bra! Då finns det utrymme för förbättring. Fast ska jag vara ärlig vet jag inte hur livet skulle se ut om det skulle var så väldans mycket bättre tror jag.

Det kom fler frågor i samma anda som ni ser i bilden ovan. Vi kan säga att hösten vi flyttade ut 2017 var lite av en infasning vad gällde livskvalité. Det var mycket som skulle prövas och fixas. Sedan har känslan av att livet är bra hela tiden förstärkts, under hela 2018. Inte så att jag tyckte att livet var speciellt dåligt innan heller faktiskt men det har blivit skillnad under 2018.

 

 

Känslan av ork, energi och glädje är påtaglig. Också tilltron till mig själv och tron på det jag står för är starkare än på mycket länge. Det här är en känsla långt inne i mig, men jag är också gladare. Skrattar oftare och känner mig oftare positivt inställd till livet som helhet.

Dessutom har vi hunnit ifatt på något vis. Jag har fått läsa psykologi. Förstå mer. Skriva en bok och provat på att göra video. Vi har mer tid med barnen som vi pratat om tidigare i veckan. Tid att se nyheterna och hänga med i regeringsbildningens alla turer.

Det jag saknar nu är egentligen en avsättning för mitt vitaliserade jag. Det var det som gjorde att jag inte satte en tia på stegen. Jag kommer inte plugga mer när vårterminen är slut. Jag ser ingen riktig väg framåt, en fortsättning ska jag säga, i det som stimulerat mig mycket under de senaste åren som handlar om skrivandet och närvaron på sociala medier.

Idag förstår jag varför det är så här. Att förändringen skett menar jag. Att jag kunde känna att jag ledsnat på ekorrhjul och tråkiga möten men att det samtidigt fanns en annan person kvar därinne som behövde få lite luft och ladda om och när det var gjort så skulle livet framstå i lite annan dager. Men jag kunde inte begripa det för fem år sedan då vi började den här resan. Inte heller för två år sedan då vi flyttade hit.

Det är intressant att fundera på vad som givit förändringen. Som jag varit inne på så ser jag tre tydliga delar som påverkat mig. Jag tror att en del är livet här ute. En annan del är att jag studerat ämnen som direkt berör det jag sett och reagerat på. Tredje delen handlar om att vi kommit ifatt i någon mening. Vi har inte massor av saker vi längtar efter att göra.

Det jag listar är det som är tydligt och lätt att förstå. Men det finns naturligtvis en förändring hos mig som pågått i många år. Jag har gjort mig fri och låtit mitt jag och mina referenser återgå till någon sorts utgångsposition. Jag ser och tänker runt saker och händelser utifrån ett mer neutralt perspektiv. Utifrån den som är jag. En del i det är att jag är betydligt mer tacksam. Jag ser och känner också betydligt mer arbetsglädje inom de områden jag tidigare verkat inom.

2 KOMMENTARER

  1. Vi är av samma årgång men jag tillhör ett annat landsting så de meddelar bara att min hälsocentral kommer att kontakta mig för hälsosamtal.
    Livats stege, ja nu när jag har ett mål klart för mig annat än att bara jobba full rulle tills pension så blev ju faktiskt livskvaliteten bättre även om jag inte gjort så stora förändringar. Men många små förändringar är också bra, mitt tankesätt har förändrats och jag har upptäckt att det finns alternativ till det liv jag har.

    Tack för hjälpen och jag hoppas att du inte slutar blogga när du börjar jobba igen. Det blir ju kul att få höra hur det går när du ska växla upp igen. En av mina första kommentarer när jag hittat din blogg var just den att jag var rädd att få smak på att jobba mindre för att jag trodde att jag inte skulle klara av att jobba fullt igen och jag tyckte inte att du förstod kommentaren men nu ser jag att om man redan från början bestämt sig för att ta ledigt i två år så kan man vara nöjd med det och faktiskt hinna vila upp sig och tycka att det är roligt att dra igång jobb-tänket igen.

    Jag fortsätter följa dej!

    • Hej AnnaS, är du så ung! 🙂

      Det började som du beskriver här också, men de hade fått fel mobilnr så jag gick in på 1177.se och skulle fixa det. Då fick jag mer info och en enkät att fylla i.

      Visst ger insikten om andra värden lite nya perspektiv. Jag kommer vara lite ringrostig tror jag när jag ska börja jobba. Men jag känner mig inte tvekande inför arbetslivet.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna