Rapport från syndens näste

7
1233

Jag har varit helt borta från allt vad datorer, telefoner och skärmar heter sedan fredag lunch. Anledningen är att jag varit uppe hos brorsan i Södertälje med mina två äldsta barn. Vi träffas inte så ofta, utan jag tog lite ansvar för att släkten och kusinerna skulle träffas så här innan jul och så kombinerade jag det med att besöka Stockholm med mina två döttrar som är 14 respektive 12 år. Lördagen tillbringade vi inne i centrala delarna av Stockholm, söndagen vigdes åt Mall of Scandinavia.

 

 

Intrycken vi fått står i väldigt stark kontrast till vår vardag som den ter sig här just nu, samt till hur vi levt de senaste fem – sex åren. Här är några korta reflektioner då vår familj varit i en annan värld en stund.

  • Transport. Jag hörde radioreklam från Shell på radion. Där pratade de om alla man skulle besöka under julhelgen, hur man skulle åka och fara, sedan avslutade de med “älska bilen”. Jag har inget emot att förflytta mig, men älska bilen måste var det mest lobotomerade jag hört på länge. Friheten bilen erbjuder är för mig tämligen oklar. Jag har kört nästan 800 km varav 250 km i tät trafik, snöslask och dimma. Det här är inget jag säger för att vara korrekt och leva upp till min image av att vara alternativ. Jag får ut väldigt lite av åtta timmars bilfärd helt enkelt. Jag får ofta inte ut något ens om resan är en kvart.
  • Vi bombarderades med köperbjudanden, men de bet inte riktigt. Dels var vi inte där för att handla direkt, men mycket som vi tyckte var kul passade trots allt inte in i en helhet. Jag gillade en jacka på Peak Performance, men då vi inte åker skidor något att tala om och vardagen här handlar om att göra rent hos djur, så blev det inget stort köpsug.
  • Det var inte speciellt stressigt. Vi hade väldigt trevligt och människorna vi pratade med var väldigt trevliga. Det klart att det började bli rätt mycket folk på stan vid två-tiden, men det rådde ingen köppanik att tala om. Det är ofta längre kö på lokala ICA-butiken i Mariannelund än det var där vi var.
  • Nätet slår inte fysiska butiker. Här ute handlar våra döttrar sina kläder via nätet. Men det blir inte samma sak. Trots det var behållningen för oss lantisar ställen som Starbucks och de matställen vi var på. Vi som snålat länge brukar ju handla det vi ska och äta hemma, de gånger vi faktiskt handlar. Den här gången gjorde vi tvärtom, vi handlade väldigt lite men fikade och åt.
  • Det var intressant att fundera på vad jag först skulle plocka tillbaka av det som jag valt bort i mitt sparande, om jag återgick till ett liv som innan. Det lockade lite mer, precis som tidigare i mitt liv, med kläder och prylar som andades livsstil snarare än de som lockade med stil och klass. Så mer pengar hos Naturkompaniet än Nordiska Kompaniet kan jag tänka. Historiskt hade det varit så alla gånger. Men jag ska vara ärlig och säga att jag förmodligen tappat mer köplust inom området livsstil än “stil och klass” så skillnaden är mindre nu än förr. Högt upp på listan av saker jag saknade när vi gick runt var också Nespresson, som vi hade glädje av förr.
  • Stockholm imponerade på oss, märkligt nog så har inte Linköping gjort det på samma sätt när vi varit där. Det är lätt att tänka att vi lantisar skulle uppskatta en större stad som Linköping lite mer när någon gång får komma ut och roa oss, men nej. Vi passerade Linköping på väg hem och stannade för att köpa lite praktiska prylar och äta. Tjejerna och jag var överens även då.
  • Mall of Scandinavia var en erfarenhet klart över förväntan. Atmosfären var bättre än jag trott att man skulle lyckas med. Stockholms innerstad är roligare, men MoS fungerade.

Men nu är jag tillbaka i gamla vanor här nere i Småland igen. Här har vi rätt mycket snö faktiskt.

7 KOMMENTARER

  1. Kul att läsa.

    När man vant sig av med det värsta kommersiella köpsuget, så sitter nog den invanda lugna rutinen kvar. Både Nk och NK erbjuder nog varor med kvalitet. Själv lägger jag hellre ett par tusen reakronor på en dubbelt så dyr oljerock (läs Barbour) än köper nåt låtsasrejält på XXL.

    Att känna lugnet när man återvänder hem efter en dag hos Mammon, i vårt fall Gränby i Uppsala, kan inte beskrivas. Måste upplevas. Vilket du ju beskriver.

    Själv nyper jag mig i armen över hur bra jag har det, när slentrian och hemmablindheten visar sig. Då “vaknar jag upp” och njuter än mer!

    Håller egentligen med om allt. Utom det där med bilen. Har alltid gillat fordonet på fyra hjul. Och att köra.

    • Hej Per,

      Kul att vi är överens, undantaget bilen 🙂

      Jag känner också att jag hellre väljer kvalité för något annat numera, men jag har också svårt hitta min stil i det. Själv är jag en jeans och t-shirtkille som gillar “outdoor-gear”. Men jag är mest i kontorsmiljö och ofta i kundmöten. Det blir sällan hackat eller malet av något. Utom nu får då är det djurskötsel som gäller i allt. 🙂

  2. Skönt att en “lantis” inte gnäller på Stockholm och Stockholmare för det brukar vara den evigt uttjatade visan.som är så tröttsam att lyssna på.. Är född i Stockholm, den första generation men numera lantis i en liten “håla”, föredrar den framför förortsbetongen. Alla stockholmare är ju inte födda i den tjusiga innerstaden, vilket en del lantisar tycks tro, för att det är det enda de ser.
    Emellanåt när tråkigheten och lugnet(gillar det för det mesta) är för påtagligt där jag bor, drar jag in till Stockholm och njuter av fart och fläkt. Älskar T-centralen, och dess dynamik, Tycker om att springa från tåg till tunnelbana i rusningstid, upp och ner i rulltrappor, mycket folk, liv och ljud, det är livet och bra för min själ som blir alldeles upprymd. Bättre än mindfullness och yoga.. Go with the flow på T-centralen.
    Och ibland är det faktiskt kul att få sätta sprätt på lite stålar, det är så uppskattat eftersom jag i vanliga fall lever väldigt enkelt och sparsamt. För mig är det nog på det viset för att trivas i det gamla vanliga måste jag köra på med lite kontrast emellanåt, Är väl i och för sig inte ensam om att känna så.

    • Hej elsa,

      Håller med, det blir väldigt lätt stereotyper.

      Jag tycker landet har sin tjusning, precis som staden. Jag gillar också dynamiken som är där det är människor och jag gillar att vara bland personer som ser ut att trivas. Det är inte alltid en sanning i Stockholm. För 20 år sedan bodde jag centralt, vid Hötorget under någon vecka, och slogs av hur jäkla dött det var på vardagskvällar. Det kanske blivit bättre, men i juletid så fanns det inget av den känslan.

      För oss är det ju främst matställen som inte finns där vi bor som är skillnad ur spendersynpunkt.

  3. Vad roligt att ni gillade MOS. Jag var där förra veckan och fick totalt stresspåslag. HATADE det. Inget jag ville köpa fanns heller där, trots hundratals butiker. Började nästan gråta (kan även bero på sömnbrist och medhavd skrikande bebis) och i princip sprang ner till bilen efter misslyckade försök. Kanske krävs ett par år i Smålands skogar för att uppskatta MOS?! 😀

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna