Kreativ producent eller aktiv konsument?

6
976

En av de första insikterna, som kom tidigt i den förändring vi gjort, handlar om skillnaden mellan att göra och köpa. Om skillnaden mellan att vara producent eller konsument. På fritiden var jag, för sex, kanske sju, år sedan heltidskonsument kan vi säga. Det betydde inte att jag var ett vrak färdig för TV3s Lyxfällan, eller att jag bara handlade. Men att leva livet handlade om att köpa och göra saker som genom annonsering och marknadsföring verkade attraktiva, och som enligt marknadsbudskapet skulle tillföra mitt liv mervärde. Ja, kanske skulle till och med produkterna öka värdet på mig som människa.

 

 

Jag hade en arbetskamrat som så gärna ville bli smal och vältränad att hon köpte två gymkort, som tur var på olika gym. Irrationellt och lite fånigt kan man tycka, men det visar väldigt väl hur mycket av vår konsumtion idag fungerar. Ser du ett avsnitt av just Lyxfällan, som vi nämnde tidigare, så blir det här påtagligt. Det är det egna belöningssystemet som ska triggas om och om via konsumtion. Och känslan, behoven, är obehagligt påträngande för många. Så när vi vill bli smala och snygga så köper vi gymkortet, för det förmedlar känslan vi söker. Sedan köper vi de tajta byxorna och färgglada linnet. Sedan skorna. Klockan. Pulsband. Dubbade skor och sportigare jacka. Sedan är Klassikern ett måste. Gärna med en löparresa till Algarve först. Tyvärr blir det lite si och så med besöken på gymmet, men vad gör väl det. Så sportiga som vi är!

Det här med att konsumtionen har ett starkt symbolvärdet, som gör att det ska föra med sig så mycket mer än bara den nytta de faktiskt erbjuder, går att relaterar till det mesta vi konsumerar. Jävlar om vi äter ekokiwi vad friska vi blir. Eller hur fantastiskt är inte livet i sin helhet om vi får en vecka i Thailand! Kanske tycker vi till och med att vårt värdet ökar lite om vi där kan vältra oss i lyx. Inte heller är det här någon nyhet. Jag tror att jag läst att genomslaget för den här typen av marknadsföring kom i och med att man började marknadsföra bilen som en livsstilsprodukt. Spridningen var sedan snabb och bred. Titta gärna på den gamla reklambilden som inleder inlägget. Vad husmor är lyckad bland sina maskiner!

När man lever som konsument blir inte alla saker man köper använda. Snarare är det så att sakerna ligger hemma nästan oanvända. Träningskläderna blir inte utslitna. Boendet står tomt. Cykeln man köpte till Klassikern står oanvänd. Det gör också musikanläggningen och motorcykeln. Bakmaskinen och fritösen. Rummen i villan blir aldrig möblerade så där mysigt som vi tänkte. Vi är på väg till nästa grej långt innan vi ens nosat på vad det vi faktiskt köpt erbjuder.

Om man kan utmana sig själv det minsta så är det här inte så svårt att genomskåda. Men det är nog lite svårare att faktiskt ändra tankesätt och beteende. Gör man det så börjar man tänka i andra banor. Det här var det steg jag och min sambo tog tillsammans. Vi slutade köpa och fokuserade på vad vi skulle göra i stället. Vi gick ut. Vi grillade. Jag skrev och bloggade. Vi spelade spel. Gjorde färdigt många halvfärdiga projekt. Började odla. Poddade. Njöt av Netflix. Cyklade. Åkte till biblioteket. Lagade mat och bakade. Pluggade. Vi använde det vi hade kan vi säga. Vi agerade och producerade istället för att konsumera.

Bara så vi inte pratar förbi varandra. Det här är inte riktigt samma sak som att säga att upplevelser trumfar prylar. Upplevelser faller, i alla fall som jag kan tänka på hur och nu, under begreppet konsumtion, i min tankevärld.

 

 

Lyckas du ställa om livet från konsumtion till ett mer produktionsorienterat synsätt så faller sparande på plats mycket mer naturligt.

Det här har jag skrivit om förut. Det intressanta är att jag uppfattar det som vi tagit ett steg vidare i någon mening här i friheten. Kanske har det att göra med att det är naturligare att göra som fri. Kanske innebär avståndet till butiker och reklam, som vi har, att köptrycket minskat. Kanske är samhället här något mindre konsumistiskt. Nu börjar vi mycket mer naturligt i att göra. Vi ska exempelvis bygga badrum här alldeles strax och vi har ännu inte diskuterat ett enda inköp. I stället diskuterar vi när vi kan börja och hur vi ska lägga upp jobbet. Förr hade vi nog börjat med att diskutera vilken duschkabin vi skulle ha. Det kan också ha att göra med att köpa är lätt och att göra är svårt i våra moderna liv. Vi hade inte så stora möjligheter att göra, upplevde vi, i ekorrhjulet. Men handla gick lätt. Här råder nog motsatsen.

Kanske är det så att arbetslivet helt enkelt är tänkt att fungera enligt principen 1) arbete som 2) leder till belöning. Och så repetera vi det om och om igen. Kanske är det inte förrän man kliver ur den loopen som tänket som producent faller helt på plats. Eller så är det en övningsfråga. Idag skriver jag, som när jag skapar det här inlägget, som en ganska integrerad och naturlig del av livet. Samma sak gäller när jag drar på mig snickarbyxorna.

Här har vi ingen fritid och ingen arbetstid. Kanske påverkar det oss också mer än vi tror. Det finns inget “sedan”. Inget “i helgen” eller “på semestern”. Det finns inget annat liv dit vi lite diffust och drömmande kan flytta händelser eller aktiviteter. Det här står i ganska stark kontrast mot konsumtionssamhällets tankar om just tid och frihet. Det var inte uppenbart för oss tidigare. Jag säger ofta att “vi köper tid för våra pengar” och även om jag tycker det är en bra beskrivning så är det egentligen konsumtionssamhällets retorik. Pensionen, den vanliga såväl som FIRE-rörelsens tidiga, handlar ju om att leva ett annat liv, senare i livet. Inte nu, längre fram ska man köpa sig frihet. Pensionsbegreppet är arbetslivets begrepp. Som helg och semester. Det tankemönstret har vi inte riktigt kvar.

Var är det här inlägget på väg undrar ni kanske nu? Ingenstans direkt svarar jag. Det är mer en statusrapport, men det är också en bakgrund till nästa inlägg som handlar om pengar. Det jag pratar om här påverkar nämligen min syn på pengar, men det pratar vi mer om i nästa inlägg.

6 KOMMENTARER

  1. Tjena Onkel Tom ,
    Gött inlägg. Jag tycker det låter ganska sunt det du skriver. Man mår nog bättre om man verkligen värdesätter det man gör och det man köper. Den som köper sin 40e tröja värdesätter nog inte den lika mycket som den som köper EN ny kickass tröja att eersätta sin förra tröja med.

    Mvh petrusko

    • Tack Petrusko!

      Du har helt rätt. Sedan sitter kickass tröjan bättre på en som är vältränad, så även där faller vi tillbaka på att göra! 🙂

  2. Likval finns det programmering som avprogrammering. Att folk inte kan kontrollera sina sinnen/behov ar nog ett av vara storsta samhallsproblem som harleder till de flesta “tillstand” dar manniskan ej ar i balans.

    Hur loses det?

    Sjalvinsikt, tacksamhet, positivt tankande (en smula negativt da livet behover bada for att fungera fullt ut), livskris, ifragasatta allt har i livet, regelbundna tider dar du later hjarnan vila fran alla sinnesintryck som vi standigt bombaderas av, finns oandligt med metoder galler att leta samt finna det som ar i samklang med en sjalv, mm.

    Det viktiga ar att ta steget ut ur mainstream media/PK, livet ar inte svart eller vitt utan det finns gratt, blatt, rott osv och tusentals nyanser av dessa i sin tur. Alla manniskor ar unika individer.

    Tack forovrigt for intressant blogg.

    Mvh Anonym-m

  3. Jag upplever att livet tog tydliga kliv bort från konsumtionshets när vi inte ersatte den gamla tjocktv’n med en ny. Ett annat viktigt steg var när jag stängde av alla flöden av dagsnyheter (dagstidningars webbsidor, Omni-app, rensning i bloggläsaren mm). Jag är fortfarande mest kvar i rollen som konsument men med mycket mer självinsikt och fokus på att leva det som redan finns i närheten. Konsumentrollen kommer finnas kvar åtminstone tills barnen växt till sig i några år.

    • Hej Jkr, det var länge sedan! 🙂

      Media är definitivt en del i själva påtryckningsapparaten. Det behöver inte ens vara kommersiell tv, även SVT har program som visar hur mycket bättre man blir om man äter fint, klär sig, klipper sig och går på det senaste i filmväg.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna