Hur mycket pengar till hade vi behövt för att det här skulle bli perfekt?

22
1652

Förra helgen avslöjade jag att allt kanske inte blivit som tänkt här i friheten. Jag tog upp de punkter jag tycket påverkade oss mest just nu och det blev en blandad kompott som bland annat omfattade skolor som inte klarar av att följa skollagen och bristande förmåga att hålla vår budget, som vi i kalkylerna satt till 20 000 kronor per månad, här på vår gård.

 

 

Intresset för det här inlägget har varit stort. Och tolkningarna omfattande och olika. Är jag bitter nu? Gick vi in i det här med alldeles för snäva ekonomiska marginaler och kalkyler? Vad kunde vi gjort annorlunda? Här lever vi i rena vilda västern, har vi tappat all kontroll? Vad är orsak och verkan? Gud vilka dumma val vi gjort och som vi saknar vision!

Jag skrev inte inlägget med insikten att det skulle läsas som det gjorts. Trots att det som bloggare naturligtvis är fantastiskt roligt att nå en stor publik, och skriva saker som både berör och engagerar, så är jag inte säker på att jag skrivit inlägget om jag förstått vad det skulle innebära och hur de skulle tas emot. Åtminstone hade jag utformat det väldigt annorlunda. Att leva offentligt som jag, och vår familj i någon mening gör, genom bloggen har såväl sina för- som nackdelar. Fördelarna är många, bland annat att vi lär känna massa nya intressanta människor och att vi av många ses som “socialt lättillgängliga”, vilket innebär att vi är lätta att ta kontakt med. “Den där bloggare, där uppe ….” är ett uttryck som många använder här i bygden och det avdramatiserar oss som familj och ledet till många intressanta kontakter. Nackdelen är att då vi i vissa delar utmanar normerna och i det kanske framstår som människor med låg social rang också möter massor av människor som måste distansera sig från oss. I verkliga livet eller på sociala medier. Vårt liv utmanar och irriterar mer än det lockar. Det kan vara kul någon gång men blir rätt tjatigt i längden. Dessutom är vi i familjen Onkel Tom inte den typen av människor som går längs väggarna och skäms för vår existens, så ifrågasätts vi så svarar vi.

I relation till inlägget förra helgen, och i det jag skrivit ovan, finns det något vi kan lära? Är det något vi kunnat göra annorlunda som gjort livet lättare? Som tagit bort misslyckanden och saker som inte blivit som tänkt? Främst då ställs frågan ur ett ekonomiskt perspektiv. Har vi gått på ledighet för tidigt? Hur mycket mer pengar skulle vi behövt för att det här skulle bli riktigt bra? Svaret på frågan är att jag inte vet. Jag är inte riktigt säker på att jag ens vet var jag ska börja i ett försök att hitta ett svar. Det känns lite som att någon frågat en person som är glad för att den just slagit nationellt rekord på 100 meter, hur mycket högre hen måste hoppa höjdhopp för att bli bäst i världen på 400 meter.

Vi har inget stort behov av att rätta något, i stort har det här varit en succé! Även om vi beaktar det vi helt misslyckats med. Det påverkar möjligheten att svara.

En annan viktig anledning till att jag inte har något svar har att göra med det jag skrev igår. Vi mäter inte vårt liv i vad vi vill eller ska köpa. Så det finns inte en lista med saker som vi borde köpt eller vill köpa här. Har vi behövt något så har vi faktiskt köpt det. Kanske inte utan att pröva andra vägar, men har det inte gått så har vi tryckt på köpknappen. Och då har vi handlat det vi vill. Det finns egentligen bara en sak som hamnat mitt-i-mellan som jag kan tänka på nu och det är att jag skulle vilja ha en fyrhjuling med vagn, främst för skogsarbete. Att ta hand om ved och virke är för svårt som det är nu. Och då pratar vi om transporten från skogen upp till området kring vår lada. Men en investering går inte att motivera ekonomiskt, så det är som det är. Ekonomin var som mest ansträngt inledningsvis då vi handlade massor av ting till gården. Det är historia nu och har den känslan har sjunkit undan, vilket är värt att notera för tydligheten här.

 

 

Så måste vi också beakta att vi under det här ett och ett halvt året inte alls haft ont om pengar. Vi hade en stor skatteåterbäring som kom i somras, vi har bidrag – under läsåret – på i storleksordningen 15 500 kronor per månad. Och börsen har, trots ett rejält tapp på slutet, fortfarande gått plus. Så vi har mer pengar nu än när vi flyttade ut. Så vi upplever ingen nöd.

Visst kunde vi lejt ut en del jobb på hantverkare för att höja statusen på huset snabbare, men för oss är det enkla livet vardag idag. Dessutom har vi börjat resan mot ett modernt badrum med tvättmaskin och torktumlare. Köket kommer vi jobba med i vår. Så det känns inte så långt borta, utan istället väldigt kul och intressant. Men återigen, vi har inte fokuserat på vad vi inte har och vad vi borde köpa. Vi fokuserar på vad vi vill göra. (Vi vill inreda köket smart, inte köpa spis, om ni förstår vad jag menar.) Det, känslan av att vilja göra, uppfattar jag som en känsla som förstärkts. Så när vi flyttade hit var det för att leva lugnt och enkelt. När energin kommit tillbaka, och vi känt ökad tilltron till att vår ekonomi är relativt sund, så har intresset för att göra hela tiden ökat.

Tredje delen som påverkar oss mycket är att vi idag räknar med att jobba igen. Hur, var, i vilken form är oklart. Men det är inte viktigt för oss att aldrig arbeta. Jag hade gärna jobbat med mitt egna. Skrivit, bloggat, filmat, föreläst och coachat andra. Haft saker på gården som jag jobbat med som gett viss intäkt. Men det har jag svårt att idag tro att det kommer ske. Jag har fått känna på. Insett svårigheterna och begränsningarna och bestämt mig för att lägga det åt sidan. Inte heller är jag i behov av lugn och ro som jag var för ett par år sedan.

Så vårt liv är inte pengafokuserat idag. För att vi skulle kunna tillskriva pengar ett större värde så hade vi varit tvungna att ändra våra liv. Vi hade behövt sitta på ett skriande behov av att renovera med hjälp av hantverkare. Önskat framstå som mer lyckade via exempelvis valet av bilar. Vi hade behövt flytta fokus på vad vi vill göra här, till var vi vill resa eller göra någon annanstans. Och det känns inte alls attraktivt. Där är inte vi nu.

Så jag vill inte råda någon att skjuta på sin dröm att vara fri på grund av ekonomin, utifrån våra val och livserfarenheter. Tvärtom så visar vår erfarenhet på att korta pauser i livet, som inte behöver kosta så mycket, har stort värde. Och att förutsättningarna ändras hela tiden så planera inte för resten av livet.

Kanske kommer det här med i någon form i boken jag jobbar med. Jag har inte bestämt mig ännu. Idag ska jag skriva ett kapitel  som handlar om svårigheten att låna pengar på banken, om man inte har någon inkomst. Sedan återstår två, kanske tre kapitel, som ska skrivas. Därefter är det dags att börja jobba med texten.

Vad säger ni, har ni frågor på detta? Kommentarer?

22 KOMMENTARER

  1. Jag tycker det är starkt av dig att vara så öppen kring det mesta i ditt liv. Själv hade jag inte haft energin som krävs för det.
    Sedan var det kanske inte oväntat att det blev mycket stök kring din förra artikel? I detta land älskar folk när exakt allt inte går exakt som planerat, för andra. Det är tydligen kul att götta sig i, speciellt om man inte gjort slag i saken med sina egna drömmar. Kul med bokprojektet, hoppas det blir bra.
    Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/

    • Tack Investeraren_tw,

      Mycket feedback har varit positiv och jag är inte säker på att den feedback jag reagerat på egentligen varit så illa ment – jag har skäl att tro motsatsen i många delar – men faktum kvarstår. Inlägget engagerade och vissa frågor som följde av dem har jag inga svar på. Jag förstå dem inte ens.

  2. Frågan om hur mycket mer pengar som skulle ha behövts kanske kan ses som irrelevant, om det inte hade varit för det faktum att du ju själv säger att budgeten överskridits och att ni köpt det ni behövt istället för att slaviskt följa budget.

    Alltså hade mer pengar gjort att ni kunde fortsätta detta liv, därför är frågan relevant. Jag förstår dock om folks dömande kommentarer är jobbiga. Jag har inte läst dem men jag antar att tonen i detta inlägg kommer därav.

    • Hej jobbochfirma,

      Jag hoppas inte inlägget här har något ton, för i så fall så har det blivit fel. Det får ni nog hjälpa mig att se i så fall. Jag håller med mig om att mitt ursprungliga inlägg diskuterar budget och förstår att den ekonomiska frågan är relevant. Men vi har egentligen inte brutit vår budget för att den var för snål. Vi har brutit den för att vi renoverat huset och byggt upp en liten gård. De kostnaderna var inte inplanerade från första början, åtminstone inte i den omfattning det skett.

      Jag tycker nog att jag jag i någon mening besvarat din fråga. Jag kanske skulle kunnat bifoga en länk till vår kalkyl också: https://youtu.be/kVDwJ5Rrq9I men så mycket mer än så har jag inte att säga. Vi vet inget om framtiden, inte heller räknar vi med att börja arbeta för att vi på något vis misslyckats. Vi har haft en tvåårshorisont sedan dag ett. Behovet av frihet var större när vi började resan än den är nu. Jag känner på något vis att jag måste utgå ifrån ett annat liv än vårt för att jag ska kunna svara på frågan på ett annat vis.

      Mer pengar gör naturligtvis inte saker sämre. Inte heller är jag helt oförmögen att spåna på vad vi skulle kunna göra för pengar. Jag vill ta MC-kort. Kanske skulle jag köpa crosshojar till grabbarna när vi har egna ytor att köra på. Fyrhjuling var jag inne på. Altandäck. Stängsel. Grindar. Belysning. Men behöver vi och vill så kan vi köpa det. Men vi kan naturligtvis inte leva ett konsumtionsfokuserat liv under resten av livet på vår budget.

      • Jag får passa på att säga att jag är en av dina största anhängare då jag gillar bland annat den filosofiska vinkeln på livsvalen.

        Gällande om ni har lyckats eller inte och huruvida ni ska nagelfaras kommer kanske av att du hade en väldigt detaljerad och lite annorlunda plan för er frihet, om jag drar mig till minnes korrekt från ett poddavsnitt. Det kanske var där du hade tre exempel för ekonomisk frihet, varav ett var din egen situation. Det var planerat hur det skulle se ut, inräknat pensionsuttag, vilket inte är så vanligt i dessa sammanhang.

        Ju mer detaljerat det lyckade utfallet är, desto mera vill man läsa att avvikelsen var en “miss”. Jag vet inte om jag får fram min tanke, jag tycker ju att ni gör något fantastiskt, men min kritik skulle vara att det inte får låta som att “äsch, glöm den där planen, verkligheten ändrades ju”.

        För mig har verkligheten ändrats många gånger också sedan jag började min resa, men där vi tänk fel eller gjort avsteg från planen måste vi uppmärksamma detta så att läsarna inte känner sig lurade.

        Fortsatt lycka till och podda gärna mer, det är ett format som passar dig mycket bra måste jag säga. (Är dock själv dålig på att betala för poddar, det finns ju så mycket bra gratis där ute)

        • Tack vad roligt!

          Ok, jag tolkar dig som att du kanske tänker att jag viftar bort mina egna sanningar när de inte passar mig. Så kan det kanske vara, jag har säkert kommunicerat tidigare att vi skulle utmana oss mer ekonomiskt. Det är något vi i visst avseende släppt. Vi gick också in i det här med tanken att hela tiden säkra ett upplägg som inte skulle tvinga oss att jobba i framtiden. I och med att det blivit mindre viktigt har vi också släppt på det kravet. De här två delarna hänger dessutom samman. Ju mindre kritiskt det är att pengarna räcker en livstid ju rimligare är det att göra det som känns relevant. Som att ordna elen och isolera. Men med det sagt så tycker jag inget av det jag skrivit om på senare tid ändrar något grundläggande i FIRE-upplägget.

          Jag försöker medverka i några andra poddar, men kommer inte släppa något eget så. Kanske läser jag in boken jag jobbar med, men det är en öppen fråga ännu.

  3. Jag börjar ju undra vad det är för fel på mej som tycker att du har kloka funderingar! !!

    Nu har jag ju vett att hålla mig borta från kommentarsflödena på både Twitter och Facebook så jag säger som ovanstående kommentar:- att döma av din reaktion så var det många som gillade att gotta sig i att inte allt blev som du tänkt, men när blir det det då? Det är väl jättesmart att korrigera kursen på fartyget istället för att segla på ett isberg och sjunka!
    Bättre att tänka till och svänga lite men det är tydligen svårt att ge cred för att ha försökt att leva ett annat liv om man inte har provat själv.

    Jag håller på dej och gillar dina klokskaper, fortsätt så.

    • AnnaS,

      Jag hoppas du inte blir allt för lurad av retoriken jag använder här ibland. Bara för att fem eller tio fäller kommentarer som jag inte gillat, eller räknat med så är vi nog inte så udda. Det jag gör exponeras trots allt för mycket stora grupper människor. Med det sagt så var jag kanske lite förvånad över att inte nästan alla resonerade som du. Men men, egentligen är inlägget här tänkt att handla om behovet av pengar. Och det tycker jag beskrivit så gott jag kunnat.

      • Ja nu har jag kollat FB och Twitter och det var ju inte så farligt som jag trodde, jag tänkte mera att det var full storm i kommentarsfälten men det var ju inte riktigt fallet 🙂
        Särskilt på Twitter tycker jag att det kan bli hätskt så jag undviker faktiskt att läsa allt för mycket där, jag blir vara på dåligt humör.
        insåg inte att du var en sån dramatiker, fortsätt jobba på det du tror på!

  4. Jag tror att skillnaden mellan er och många andra i den här branschen är att ni aldrig verkar ha haft så stort behov av att sejfa. Ni har dessutom varit klara över vad ni vill ägna er åt som fria, har kört på och testat hur det funkar och anpassat er allteftersom. Även i det tror jag ni skiljer er en del från många andra redan fria och aspiranter (som har fokuset primärt på pengar och prylar in och ut).

    Utifrån detta ser jag det du skriver som logiskt. Men ert angreppssätt funkar säkert inte för alla andra. Därav reaktionerna. Sedan kan vi säkert alla utvecklas av att testa andra metoder som ställer andra krav på oss.

    Själv kör jag förstår sejf, men ses ändå som våghalsig av vissa i den ofria branschen.

    • Mycket klokt och rimligt i relation till feedbacken vi fått. Jag skrev det någonstans också att vi till viss del är stolta över att gjort och försökt. Inte att vi är bittra för de få saker som inte gått som tänkt. Jag trodde nog fler skulle dela den insikten.

  5. Tycker det är märkligt att ni inte klarar er på 35.500(20.000+15.500)
    Jag är förvisso själv men jag har en inkomst på 11.600,när räkningar och sparandet är gjort här jag 3.000kr jag lever på.
    2000kr mat(500per vecka)
    1000kr övrigt
    Går hur bra som helst!

    • Hej Anette, det håller jag med om. För det är inte så jag menar. Vi har en budget på 20 000 varav ungefär 15 000 redan täcks via olika bidrag.

      För 20 000 så håller vi nog hyggligt en gård och en familj på sex personer. Men det går inte att köpa motorsåg och virke för 10 000 kronor och ändå rymmas inom 20 000 kronor.

  6. Hej Onkel Tom
    Jag har inte besökt din blogg sedan ni sålde lägenheten. Ramlade in här av en slump alldeles nyss.
    Det var förfärligt mycket reklam på din sida…

    Med vänlig hälsning

  7. Fyrhjuling? host host..
    Ja verkligheten hoppar upp och sparkar oss där bak!
    Guds gåva för oss lantisar!

    Det här med den ständiga förändringen av verkligheten.

    Hustrun och jag byggde ett halvt hus ( hus två) för arton år sedan, vi visste inte riktigt hur vi ville ha den andra halvan. I augusti startade äntligen det projektet. Det har nog upprört många grannar och passerande att huset stått halvklart så länge. Men behoven har hela tiden förändrats. Det vi börjat med nu, har ingen liknelse med vad vi trodde vi ville ha då.

    Saker måste få ta sin tid och vi har haft arton fantastiska år i vårt halva hus!
    Kalle56

    • Hej Kalle56,

      Du är inte den förste som reagerat på fyrhjulingen, men det är inget vidare att kärra ved med skottkärra någon kilometer. Det är jobbigt och tar en otrolig tid. Ekonomiskt är det dock inte försvarbart, åtminstone inte nu. Nästa år kan jag dra inköpet mot inkomst av tjänst, då ….

      Det är meningslöst att tänka för långt fram. Fjärilseffekten träder i kraft på samma sätt som för meteorologer. Förändringarna är rätt snabba också. Det kanske inte känns som så när vi pratar om några år, men i praktiken ….

      Är det där du får bygga hur fan du vill?

  8. Det är där jag har ett brev från byggnadsnämnden i mitt bankfack, där det står “bara bygg” 😉
    Samma kommun som du tror jag!

    Du och jag hade en diskussion om fyrhjulingars förträfflighet för länge sedan. Där du hävdade att det gick lika bra med lastcykel.

    Jag förespråkare motorsåg och fyrhjuling och trekammarbrunn, men fick inte riktigt gehör.

    • Jag är ledsen om jag inte lyssnat på dina råd Kalle56! 🙂

      Vi har mjuknat vad gäller synen på motorsåg. Jag tror inte jag köper någon fyrhjuling om jag inte jobbar, men gör jag det så är det högst relevant. Avloppsfrågan kommer också adresseras under våren. Jag har tittat på några olika varianter och det lutar åt trekammarbrunn. Så kanske, sakta men säkert, får du rätt! 🙂

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna