Är det något som inte blivit som tänkt?

26
4103

Dagen innan midsommarafton 2017 så lämnade vi Linköping bakom oss och flyttade till Småländska höglandet. 15 km ovanför Mariannelund hade vi en liten gård som väntade. Samma dag som vi flyttade stannade min sambo och de två äldsta döttrarna och plockade upp tre kaniner på vägen. Så när midsommarafton dagades var vi sex personer och tre djur här på Fredensborg. Jag vet inte vad vi riktigt tänkte om framtiden, eller förväntade oss, trots det ska jag i dagens inlägg undersöka om det finns saker som inte blivit som vi tänkt oss?

 

 

Rotlöshet

Något som lätt följer med att flytta som vi gjorde är känslan av rotlöshet. De första halvåret här kände vi få. Om bilen stannat på vägen mellan hemmet och Mariannelund så hade vi inte ingen att ringa som kunde hjälpa oss hem. Samtidigt hade vi ingen relation till området. Inga magiska minnen eller nostalgiska tankar gick att koppla till platser eller företeelser. Det här är inte samma sak som att säga att vi inte trivdes, det är två helt skilda ting.

Det här var lite oväntat. Det var inte heller en känsla som kom från dag ett. Först var livet ett äventyr här, sedan kom skolstarten som var utmanande för barnen. Därefter under hösten 2017 kom känslan smygande. För alla tror jag. Jag minns att jag hade en diskussion med vår äldsta dotter som indikerade att hon kände samma sak.

Det här var trots allt något som var övergående. I somras var det 90 djur på gården och vi har i högsta grad våra liv här!

Kaossverige

Vi tillhörde de privilegierades skara när vi jobbade och bodde i Linköping. Barnen gick på fina skolor med endast behöriga lärare. Inslaget av invandrarbarn var påtagligt hög om man studerade en klasslista, eller tittade på barnens hårfärg när man besökte klassen, men bilden var inte riktigt sann. Det var bara någon endaste elev som inte pratade prefekt svenska och föräldrarna var ofta väletablerade i Sverige. De som hade sämre Svenskkunskaper och som inte skapat sig en bas i Sverige var inte sällan barn till gästforskare. Vår yngsta dotter gick i en skola som hade nära samarbete med lärarutbildningen i Linköping och just den skolan kan mycket väl ha varit Linköpings bästa låg och mellanstadium. Kanske är det en av de bästa skolorna i Sverige.

Jag hade via min arbetsgivare tillgång till privat sjukvård, vilket gjorde att jag kunde ringa och rådgöra med försäkringsbolagets sjukvårdsupplysning och därefter omedelbart komma till en specialist. Ofta inom några dagar.

Nu lever vi mer i ett kaos. Avfolkningsbygd och fattiga kommuner. Överfulla skolor utan alternativ. Vår äldsta grabb började ettan i en klass som var 26 eller 27 elever. Ungefär hälften pratade inte ett ord svenska. Läraromsättningen är hög. Lokalerna är bra, ändamålsenliga och snygga, men alldeles för små.

Att få tillgång till en hudspecialist för att följa upp mina hudförändringar jag har, som redan är diagnosticerade, blir en resa som jag ännu inte vet var den slutar. Specialisterna är månader bort här.

Det är det politiskt styrda Sverige som är i kaos här. Inte människorna eller näringslivet. Tvärtom så är det förvånansvärt mycket livskraftig industri här i området. Inom en radie på cirka 35 kilometer runt om där vi bor görs med stor sannolikhet vissa av dina Ikeamöbler. Dina fönster. Aluminiumprofilerna i byggnader du bor, passerar eller jobbar i, kommer nog härifrån. Dina möbler, din köksinredning, dina dörrar och dina fönster målas med färg härifrån. Ja kanske kommer hela ditt hus härifrån. Då har vi inte nämnt maten som produceras i området, inte heller virket från skogen. Inte heller har vi pratat om Astrid Lindgrens värld som drar nästan en halv miljon besökare årligen mitt i ingenstans.

Det är inte heller så att vi bor i ett sammanhang med apatiska människor som förväntar sig att staten ska lösa allt och hela fy fan. Tvärtom så är många här mer engagerade i lokalsamhället och skolan än vad vi sett i Linköping. Bönderna här tar ett mycket större ansvar för samhället och sin egen försörjning än någon jag träffat i storstaden. Och lärarna är fantastiskt engagerade och duktiga.

Det som stör mest är skolans utmaningar, de hade vi inte riktigt förutsett.

 

 

Möjligheterna är inte många – eller snarare annorlunda

Det finns en väletablerad sanning bland oss som bloggar om ekonomisk frihet och tidig exit från arbetsmarknaden som slår fast att livet i frihet är ett liv med stora möjligheter. Inte minst gäller det möjligheten vad gäller att tjäna pengar i någon form. Det understöds av det faktum att det inte behövs så mycket pengar för att förbättra kalkylen för någon som redan lever på sitt kapital. Ännu bättre blir det när vi inser att det för inkomster under 19 247 inte finns någon inkomstskatt. Det gör det möjligt att höja den disponibla inkomsten med åtta procent, eller cirka 1 600 kronor i månaden, på ett mycket effektivt vis.

So far so good. Men att tjäna exempelvis 1 600 kronor i månaden på att sälja ägg kräver – givet våra förutsättningar – att vi säljer någonstans kring 4 000 ägg i månaden, kanske till och med 5 000. Det innebär att vi behöver sälja kring 150 ägg om dagen. Med säsongsvariationer betydligt mer under högsäsong. Det är ingen liten verksamhet! Den kräver dessutom passning varje dag året runt.
Not: kalkylen kring ägg är svår att göra helt vetenskaplig, trots att vi har ganska bra data numera, för det finns så många beroenden. Storskalighet gynnar kalkylen, men kräver investeringar som man måste förhålla sig till. Det är samtidigt lättare att sälja små volymer till relativt högt pris, här från gården, medan stora volymer kräver mer i form av försäljning och distribution.

Möjligheten att sälja dörrmattor på Internet eller böcker där du beskriver ditt nya liv, för den fjuttiga summan av 1 600 kronor i månaden, är inte heller så stor. Samhället fungerar inte riktigt så, även om det finns de som vill påstå det. Sanningen är den att det du gör bra, som har ett värde, där du kan mäta dig i konkurrensen med andra, kommer ge dig möjligheter till att tjäna pengar och utvecklas. Lågintensiva nischade produkter med tveksamt värde kommer inte att fungera “lite mindre bra” och ge lite mindre pengar. De fungerar inte alls. Det betyder att den som är fri följer samma logik som de som inte är det vad gäller möjligheten att tjäna pengar utifrån intressen eller dylikt. Jänkarna säger “if a thing is worth doing, it is worth doing well” och det ligger mycket i det. Halvhjärtat duger inte för den som vill generera inkomster på eget företagande. Den som är fri följer samma logik som alla andra helt enkelt.

Så den ekonomiska friheten öppnar inga nya möjligheter som jag sett. Visst går det bra att lönearbeta som fri. Genom inhopp som vikarie, hemifrån som frilans (även om det följer logiken kring företagande vi diskuterat) eller som säsongsarbetare, för att nämna några exempel. Men det är inget nytt. Inte heller möjligheten att starta företag är ny.

Vi har haft svårt att hålla vår budget

Vi har startat en gård här. Vi har dragit in vatten och värme. Renoverat elen. Isolerat och renoverat och trots att vi inte gjort några stora ingrepp så har pengarna rullat på. Vi har också kommit ganska långt in i vårt sparande så vi har inga frikort kvar att bränna. Det betyder att datorerna gjort sitt. Handkontrollerna till Xboxen är slut. Äldsta barnens mobiler börjar ha tveksam funktion och vi har inga gamla vi kan kasta in i stället. Jag har i princip inga kläder som fungerar utanför gården längre. Min sambo likaså.

Våra djur kostar pengar, det är inte alls självklart att de ger någon ekonomisk vinning alls faktiskt.

Vi har inte heller samma motivationsgrad att spara som tidigare. Främst gäller det maten.

Det här betyder inte att vi övergett vårt sparsamma liv. Inte alls, i många avseenden är vi minst lika duktiga nu som tidigare, men vi har poster i budgeten som vi inte räknat med i vår kalkyl. Vad vi kan se är att de uppstartskostnader vi haft (motorsåg, skyddskläder, verktyg, virke, stålnät, …) ser ut att klinga av. Men snålskjutsen vi åkt på från vårt tidigare liv, som inneburit att vi haft kläder, jackor, skor, datorer, spelkonsoler, mobiler, hushållsartiklar, sängkläder och mycket mycket annat med oss, börjar tappa fart.

Resa och fara

Jag hade räknat med att vi skulle åka mer nu när vi var mindre bundna än tidigare. Så har det inte blivit alls. Snarare tvärtom. Jag lämnar ogärna gården. Vi har ett väldigt intressant och givande liv här med massor av roliga saker att göra. Det gör också att det är ont om tid här. Ständigt ont om tid.

Min bok

Det här inlägget kopplar starkt till ett av kapitlen i min ebok om ekonomisk frihet som jag räknar med att släppa innan nyår. Boken handlar om grunderna i ekonomisk frihet men kommer också hantera en del av våra lärdomar.

Naturligtvis kommer den vara gratis.

Följ oss på sociala medier så missar du inte boksläppet! Du hittar länkar i högermarginalen.

26 KOMMENTARER

  1. Tack för ett mycket intressant inlägg, att höra dina reflektioner nu när det gått en tid ger ju lite perspektive. Tror att vi alla gärna målar upp en bild i ett tidigt skede men verkligheten ofta skiljer sig i någon mening. Det viktigaste gissar jag var att ni tog ett beslut som kännts rätt för er och som har gett er upplevelser och erfarenheter som många aldrig kommer att uppleva då de fortsätter att springa runt i samma hjul med samma resultat som de alltid fått.

    Målet är ju att leva och det känns det definitivt som att ni gör. Vill man bara hålla nere sina kostnader skall man nog bo i en liten lägenhet som man hyr så att man slipper allt vad omkostnader heter men då lever man verkligen i en box.

    Ert val att bo på landet har ju gett så mycket mer och ett helt annorlunda perspektiv så jag tycker verkligen att ni har gjort helt rätt för om ni inte hade testat så hade ni troligen alltid undrat…what if…

    Ser fram emot att läsa din bok och fortsatt trevlig helg!

    Mvh,

    Jakob

    • Hej Jakob,

      Ja tankevärlden och verkligheten skiljer sig ofta åt. Av flera skäl. Det kan bero på att man önsketänker, eller är för negativ. Det finns inget i det vi upplevt som gjort att vi ångrat oss, eller avråder någon annan.

      Japp, nu är det full rulle på skrivandet här.

      Trevlig helg!

  2. Jag har alltid uppfattat er flytt till gården som något ni valt att betala för att göra, dvs livet på landet har inte sänkt kostnader och ökat möjligheter till intäkter, utan tvärtom. Verkar inte som att jag helt missuppfattat det.

    Nu var det ju detta ni ville göra och var beredda att ta kostnader i olika former.

    Men hur hade de aspekter du tar upp ovan sett ut om ni i stället:

    1. Bott kvar i bostadsrätten i Linköping, eller

    2. Sålt bostadsrätten och fått loss det bundna kapitalet genom att flytta till en motsvarande hyresrätt (förmodar att det finns bostadsköer även i Linköping som ni kunnat använda er av)

    ?

    • Hej Storugglan,

      Om jag tolkar din fråga rätt så undrar du hur mycket av det jag berättar om som är relaterat till flytten. Rotlösheten naturligtvis, men de övriga delarna är inte självklart att de blivit så mycket bättre. Linköping är mindre kaos än här. Hade vi bott kvar på samma ställe som vi gjorde tidigare hade barnen inte behövt byta skola osv. Men vi hade trillat ut i samma verklighet med sjukvård. Inte heller är det självklart att det är svårare att få bra tillfälliga jobb här nere. Inte heller har flytten egentligen påverkat min möjlighet att starta eget om jag vill jobba mot exempelvis företag i Linköping. Mycket av jobbet som krävs innebär ju ringande, mailande osv. Jag har inte missat några möjligheter för att jag inte varit på plats i Linköping under den här tiden.

      Jag har inte ett svar som är så mycket bättre. Vi har fått många fördelar här också. Det hade varit rätt tråkigt att sitta i lägenhet mot här kan jag säga.

      Det är viktigt att påtala, flytten i sig är inget misstag som så. Det vi inte riktigt begrep var att den här regionen i princip är utbombad av migrationsvågen som varit senaste åren. Det gäller då främst det allmänna. Pengarna är slut, lokalerna är slut, personalen är slutkörd och antalet lärare som så är slut. Det här skapar ringar på vattnet …

  3. Stämmer väl med egna erfarenheter. Inte ens jägare livet är enkelt att räkna hem på rent ekonomisk basis.

    Bra att nästan all lycka inte är relaterad till kronor och öre!

  4. Tjena Onkel Tom,
    Jag gillar det här inlägget. Det är personligt och nära inpå och jag ser fram emot att läsa om er fortsatta resa på gården och hela FIRE grejen.

    Mvh petrusko

  5. Tyvärr är det svårt med sidoinkomster. Några bekant flyttade ut på landet och skulle delförsörja sig på ägghandel men hönsen åt mer foder än äggen inbringade. Tack för dina reflektioner över livet på landet.
    / Knutte

    • Tack Knutte,

      Så är det. Det står massor av vedklyvar här ute också för att nämna ett annat exempel. För att inte tala om mängden bloggar, Instagramkonton och egenutgivna böcker som ska ge extrainkomster.

  6. Öppet och ärligt sol vanligt. Bra skrivet.
    Som någon nämnden ovan, jag tror oxå ni fått mycket av det ni gjort. Du har varit inne på det flera ggr förut, att fö ”jobba” med kroppen och göra saker skänker tillfredställelse. Som du säger, det hade du inte fått av att bo i lägenheten. För att inte nämna sommaren, alla ggr ute på landet istället för i en lägenhet.

    Ser framemot mer läsning och reflektion.

    Hur gick det med att ställplatserna förresten?

    Lycka till framöver med tankar och det ni tar er för

    /D

    • Tack David,

      Exakt, det finns ju nyanser här, bara för att skolan har problem just nu så innebär det ju inte att allt vi gjort så här långt är förstört eller dåliga val.

      Inga ställplatser fixade ännu.

  7. Mycket intressant och välskrivet inlägg. Det fick mig verkligen att tänka på vår egen situation och hur vi till viss del känner igen oss i din beskrivning men också hur vi har haft väldigt annorlunda erfarenheter drivet både av att vi gjort andra val och att vi har andra personligheter.

    Var tvungen att skriva ett eget inlägg och ta dina rubriker. Det finns här https://tradevenue.se/fantastiskafarbrorfri/är-det-något-som-inte-blivit-som-vi-tänkt

  8. Blir nyfiken på det du skriver om djuren. Är de tveksam ekonomisk vinning i bemärkelsen att generera inkomst eller i förhållande till att köpa samma mängd kött/ägg osv i affären att själva konsumera? Eller kanske båda? Tack för ett så öppet inlägg med intressanta reflektioner!

    • Både och friminimera! Både ock. De hänger samman och beror naturligtvis på vad man relaterar till. Säg att du idag bara köper ekoägg men för dina egna kan tänka dig att köpa foder som inte är ekologiskt så kanske du kan producera ägg till dig själv till samma pris som affärens. Kanske!

  9. Nu sticker jag ut näsan här, vi får se hur det tas emot. Jag läste din blogg flitigt förut men slutade och hittade nu hit igen efter att andra skrivit om inlägget i sina bloggar.

    Jag förstår också att det är svårt att räkna på alla uppstartskostnader och renoveringar som ni behövt göra, samtidigt är det ju uppenbart att kostnaderna skulle komma.. Har ni behövt göra mer än vad ni tänkt eller har posterna blivit dyrare än vad ni tänkt?
    Sedan skriver du att ni vuxna inte har vettiga kläder, att ni inte har samma motivation till att spara och teknikprylarna börjar ta slut nu 1,5 år senare. Detta får mig att undra om ni gjort en glädjekalkyl från början? Nog för att teknikprylar är något vi alla borde bli mindre beroende av så är det ju något vi alla vill ha och i vissa fall behöver. Att man inte kan sätta sin inköpsbudget för kläder etc etc till 0 sådär jättelänge är ju egentligen självklart, i första hand använder man det man har, sedan kan man köpa på secondhand och förhoppningsvis behöver inte alla nytt samtidigt, eller behöver alla det, vintern kommer ju samtidigt för hela familjen.
    Så vad är det i kalkylen som inte gott som ni tänkt er här?

    Jag läser också en bitterhet i dina kommentarer till andra bloggare. Det känns som att allt inte blev som ni tänkt er och när andra inte har samma upplevelse eller tankar så blir dina svar lite bittra. Detta kan vara en feltolkning absolut men det slog mig mer än en gång. Samtidigt måste jag befästa att det är ju såna här inlägg som också behövs. Lite perspektiv och inte bara massa rosenskimrande kommentarer för det förstår vi ju alla att det inte heller stämmer.

    Så tack för inlägget och din reflektion på hur ert liv är såhär 1,5 år senare!

    • Hej Anna,

      Kläder kostar inte så mycket, så det är framför allt kostnader kring renovering och vårt jordbruk som dragit iväg. Jag räknade inte med att vissa saker skulle bli så dyrt, som att sätta panel i barnens rum, eller att vi skulle köpa så mycket verktyg som vi gjorde. Inte heller räknade jag med att köpa så mycket virke, nät och plåt till burbyggen. Slangar, slangkopplingar mm har också dragit iväg. Det berodde på att jag inte gjort någon kalkyl för de delarna. Dels för att jag inte såg att det skulle ändra något. Jag var nog också lite naiv i tron om att jag skulle kunna agera annorlunda i fler avseenden, exempelvis återanvända, bygga med eget material från skogen och så vidare. Avseende verktyg så räknade jag inte riktigt med att vi skulle ha så ont om tid, eller att tidsfönstren då vi kunde göra saker skulle vara så korta, att vi behövde verktyg på det sett som vi faktiskt behövt. Men den kanske allra viktigaste aspekten här är att vi inte haft 100 procentig fokus på privatekonomin i den period vi varit här. Och då kanske det blir just så att det inte “blir just som man tänkt sig”.

      Jag förstår inte riktigt i vad bitterheten består i. Jag har tyckt att många övertolkat det jag skrev i vissa delar. Det har jag kommenterat. Det är en del, den andra delen som jag varit mer tydlig på handlar om möjligheten att tjäna pengar som fri. Där tycker jag flera som kommenterat mitt ursprungliga inlägg helt avstått från att kommentera mitt ursprungliga inlägg och i stället valt att föra fram sin egna framgång i relation till det jag skrev. Den kopplar ju knappast till mitt misslyckande, inte heller adresserade någon egentligen det jag lyfte fram i originalpostningen. Så jag tyckte inte svaren var bra, eller ens speciellt ärliga. Dessutom är det inte så, för att gå tillbaka till det jag sa om att övertolka, att jag misslyckats med allt jag företagit mig. Tvärtom så finns det månader som gått väldigt bra för oss. Jag har också varit på både miljonären och Farbror Fri som båda lyfter fram de möjligheter som deras bloggar skapar utifrån att de knappast är representativa. Det betyder inte att jag betraktar mig själv som misslyckad eller eller i ett underläge mot dem. Mitt ursprungliga inlägg var en generell betraktelse utifrån mitt perspektiv, det påstår inte att jag inte har några möjligheter, att andra inte har det, eller att andra inte lyckas.

      En del i att allt inte blivit som tänkt är ju att vi tagit ut svängarna rejält i vår frihet. Jag är därför snarast stolt över att allt inte gått som på räls. Inte bitter.

      Är det tydligare nu?

  10. Otroligt intressant läsning 🙂
    Personligen tror jag att man måste planerat att leva som ekonomiskt fri tidigt i livet och även ha ett någorlunda fritt liv innan man går in i den ekonomiska friheten.
    Själv visste jag redan i 20 års åldern att ett vanligt knegarliv inte var för mig, startade eget och levde fritt även som skatteslav eller löneslav som en del kallar det 😉
    Eftersom jag aldrig jobbat på bestämda tider och alltid hatat att gå upp kl 6 så var omställningen minimal. En sak till, som en social ensamvarg är det rena lyxen att inte tvingas träffa människor utan kunna spendera min tid med full fokus på mina intressen.
    Att förvalta mina tillgångar är på många sätt ett jobb, men inget jag lägger mer än någon dag i veckan på. Och nej, jag har ingen längtan eller behov av något jobb och har inte haft sedan jag slutade för 7 år sedan 🙂
    Allt jag har lärt mig under dessa 7 år är bara en rolig bonus, som bidrar till mitt liv som “rik” eller ekonomiskt fri.
    Tanken var att flytta söderut efter 50, men känner mig tillfreds här i landet ännu, trots som du skriver att Sverige är i ett enormt förfall och kaos, då detta inte är direkt något jag ser något av.
    I bakhuvudet har man en enda liten oro, förmögenhetsskatten som våra giriga politiker snart kan ta till…

    • Hej Friherren!

      Tack!

      Att ha inställningen att man inte ska jobba för någon annan är en mycket god kamrat för ett lyckat liv i frihet. Det håller jag med om. Egentligen tror jag att det är där man ska börja, sedan fundera på vad nästa steg i livet är och eventuellt spara.

      Sveriges förfall är nog inte så farligt, man ska inte överdriva, men det är rejält rörigt på sina håll och jag tror vi kommer leva i ett annat samhälle än vi hade här under andra halvan av 1900-talet för evig tid framöver.

      • Vi är alla olika och har olika mål i livet, att helt plötsligt ändra livsstil är för dom flesta lite främmande.
        Känns som ni la om kursen rätt drastiskt till ett nytt liv.

        Ang Sveriges förfall…eller snällt sagt “förändring” så är det markant om
        man jämför med 30 år tillbaks i tiden. Både på landsbygden men framförallt i stadsregionerna, men samma gäller iofs i resten av västvärlden.
        Jag har rest mycket utanför Sverige innan min jag varvade ner, nu åker jag mest mc runt i Sverige, något jag tagit upp efter 25 år :)och “förändringen” är rätt markant. Men everything change and then it change again.
        Nä nu är det snart dags att ta fram skidorna för säsongen, ännu något man har tagit upp efter många år 😁
        God Jul och ett gott nytt fritt år !

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna