Skuldfri – att leva utan lån

12
3339

Vi lever helt utan lån. Ska vi vara noga så ska vi kanske lägga till ett ”i princip”. För vi har en liten rest kvar på våra studielån, cirka 50 000 kronor, och så har vi skjutit reavinsten framför oss från hus- och lägenhetsförsäljning vilket är cirka 130 000 till. Men vi har inga privatlån eller bostadslån utöver det. Reavinsten kommer vi reglera vid nästa deklarationstillfälle medan vi med dagens räntor tar det piano med studielånen. I och med att vi studerar så är de amorteringsfria för tillfället, så de är vad de är.

 

 

För de flesta är det här en utopi, att inte ha någon räkning från banken varje månad låter som något ouppnåeligt. Det finns flera skäl till det, de uppskruvade bostadspriserna i storstäderna är en, den allmänna inställningen till boende och lån är en annan. Alla ska vi följa samma mönster: utbilda oss; se världen lite; spara; låna och köpa hus. Det är som en naturlag som vi alla ska följa. Att inte fler reagerar på logiken beror nog delvis på att vår allmänna bild av att äga sitt boende är förknippat med så många positiva värden. Tänk att äga sitt eget hem, då är man sin egen herre. Inte nog med det, en bostad anses alltid öka i värde, åtminstone i storstäderna. Så det är en himla bra affär. Grattis er som äntligen kommit på bostadskarriärståget!

Sedan 2008 har vi haft en politik i Sverige som blåst under värdeökningen på tillgångar något helt enormt. I ett sådant läge har bostadsmarknaden varit ett under i värdeskapande. Tänk att kunna köpa något som man får belåna med 85% och se det öka 15% årligen i värde! Att kunna agera med den hävstången och se det lyckas så är magiskt!

Men när man inte längre kan låna högt och leva gratis i sin bostad, utan räkningarna ska betalas, så blir kostnaderna för en bostad reella och snabbt rätt trista. Kanske stiger räntan så att kostnaden sakta ökar. Kanske kommer nödvändiga renoveringar ovanpå allt annat. Och så finns skulden till banken där.

Funderar vi lite över det här så inser vi snabbt att en intressant alternativ väg i våra liv borde vara att hitta ett sätt att leva där åtagandet inte är så stort. Där våra fasta kostnader för lån, hyra och avgifter är låga samtidigt som vår riskexponering i form av lån är liten. Det är vägen vi valt. Vi strävade egentligen inte efter att bli skuldfria, det är mer en konsekvens av våra val. En konsekvens som växt i värde och som blivit allt mer framträdande. Numera känns det som en viktig del i våra liv: vi har inga lån!

När jag spanar runt så verkar det finnas, må vara liten men dock, en grupp människor i världen som strävar efter att leva skuldfria. Det finns dokumentärer på Netflix och massor på Youtube som beskriver olika metoder och livsstilar som strävar efter att göra att liv utan lån möjligt. Jag vet inte om jag har rätt, men det känns inte alls som idén fått samma genomslag i Sverige.

 

 

När vi pratar om framtiden min sambo och jag så är det inte en återgång till ekorrhjulet som skrämmer min sambo, nej hon vänder sig mer mot idén att ta lån för att köpa bostad. Jag förstår hennes poäng för det är något speciellt med att inte ha någon skuld till banken. Ingen amortering. Ingen ränta. Väldigt litet åtagande.

Källa: https://www.synonymer.se/sv-syn/åtagande

På något vis har begreppet åtagande blivit centralt i våra liv. Historiskt skulle jag säga att min åtagandekultur är stark och att det är en god egenskap. Idag skulle jag säga att jag i mångt och mycket omprövat min inställning i alla delar. Mina åtaganden i privatlivet har mest blivit en belastning och de åtaganden jag gjort i arbetslivet har lönat sig dåligt.

Alla runt oss vinner på att vi gör åtaganden. De vinner på att vi lovar saker och känner att vi har skyldigheter och förpliktelser. De vinner på att vi skuldsätter oss för att handla, inte minst bostad. Kanske är det just därför det är så få som ifrågasätter den konventionella skuldkarriären som är norm?

12 KOMMENTARER

  1. Skuldfri även här. En skön känsla. Trots att det inte är helt logiskt ur ett ekonomiskt perspektiv betalade jag för ett par år sedan av mitt CSN lån. Jag kände det mer som en plikt att faktiskt betala tillbaka lånet, vilket möjliggjorde mina studier på den tiden.

    Tack för en intressant blogg.

    Mvh

    Egon

    • Hej Egon!

      Tack!

      Det där med att det inte är helt logiskt eknomiskt har återkommit gång på gång på Twitter nu på förmiddagen. Lånet styr ju bara risk och potentiell avkastning. Hög risk är ju bara bra om det ger utdelning, det kommer inte allt att göra hela tiden.

  2. Hej. En liten undran bara: Har ni bestämt hur ni gör efter det här andra året? Tänker ni bryta upp barnen igen och är de bekväma med det.? Nyfiken bara. Hälsningar från Hälsingland

    • Hej Gunilla,

      Det är många faktorer som spelar in när vi tänker framtid. Barnens varande är en. Om, det är verkligen om, vi flyttar så kan jag leva med att barnen får byta sammanhang en gång till, men då måste vi hitta ett sammanhang vi är i under längre tid sedan.

  3. Nu när pengar är snudd på gratis är det inte fel med rejäl hävstång. Dock väsentligt att balansräkningen är rejält positiv.

    Bra jobbat från ett uselt utgångsläge!

  4. Jag hade kunnat vara skuldfri men när jag köpte lägenheten så lånade jag 85% och placerade mina pengar från föregående bostadsförsäljning i fonder som förhoppningsvis ger mer än låneräntan. Just lånet som jag betalar 1500kr/månad inkl amortering känns inte lika betungande som månadsavgiften till bostadsrättsföreningen på 4800kr/månad och det är väl mest det som gör att jag funderar på ett annat boende. Mitt alternativa boende som innebär att jag blir sambo innebär dock väsentligt längre pendlingsavstånd så det är något att tänka på.
    Kul att du är tillbaka efter sommaren med dina filosofiska funderingar 👍

    • Hej AnnaS. Och tack!

      Naturligtvis måste man beakta totalkostnaden i boendet och livskvalitén som följer. Jag tänkte nog inte att skuldfri till varje pris var modellen. Jag ska faktiskt skriva ett inlägg för att försöka förtydliga lite.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna