Att ompröva en sanning

4
889

Vi hade besök här i helgen som gick, av goda kamrater till mig och Cathlyn – kamrater sedan långt tillbaka i livet. Våra besökare och vi vuxna här i Fredensborg har många gemensamma beröringspunkter och i någon mening tillhör vi de privilegierades skara. Den gåvan har vi inte fått i arv utan den har vi fått jobbat ihop själva via universitetsstudier och hårt arbete. Som de privilegierade vi är har vi haft – eller har till och med – intressanta arbeten och karriärer; långa och belönande förhållanden; fantastiska och friska barn, för att nämna något av det livet gett oss. Samtliga är vi en produkt av det moderna Sverige där många får chansen att forma sitt liv och leva det som de önskar.

En huvudkomponent i våra gynnade liv har varit vårt arbetsliv som givit oss upplevelser, vänner, insikter och kunskaper vi aldrig kunnat drömma om som unga. Den ekonomiska belöningen från våra arbeten har gjort att vi kunnat, och kan, konsumera prylar och upplevelser som bara ett fåtal människor i den rika västvärlden har möjlighet att göra.

 

 

Samtidigt börjar vi närma oss 50 och det har gett nya lärdomar och insikter. Vi har utsatts för prövningar; blivit utnyttjade; känt oro för sjuka föräldrar och barn; varit utbrända; ledsnat på arbetslivets trista kontorslandskap; jobbat för människor vi avskyr och föraktar; blivit tjocka och trötta samt förstått att vi från och med nu, fram till vår död, kommer få kämpa för allt. Precis allt! Kanske är livet en kamp men vi har tidigare haft någon chef som skyddat oss och gillat oss, eller så har vi haft en förälder som berett vägen lite. Men nu är vi de som ska stötta andra, inklusive våra föräldrar och barn och väldigt få kommer hjälpa oss i vardagen eller karriären.

Vi pratade massor om vilka slutsatser vi kunde, borde och skulle dra utifrån våra lärdomar och vi hamnade – som vanligt i sådana här sammanhang skulle jag vilja säga – i två läger, lite grovt.

Den ena gruppen människor ser livets baksidor utifrån perspektivet att det är enskilda händelser, i någon mening gropar i vägen, som utgör det negativa i livet. Om vi kan fixa problemen och jämna vägen så är livet så fantastiskt i verkligheten som det verkar vara i teorin. Då hittar vi den fantastiska arbetsgivaren och den goda chefen – det som ibland kallas det goda arbetslivet – och samtidigt hanterar vi våra egna tillkortakommanden så att livet fungerar. Våra destruktiva beteenden kommer försvinna och vi kommer äta bättre, motionera mer, sova längre och tillbringa mer tid med våra barn och vänner. Då finns orken där, vi tillfrisknar från våra stressrelaterade krämpor och vi kan stötta människor runt om oss. När delarna faller på plats får vi möjlighet att prestera på topp i våra liv och belönas för detta genom uppskattning och genom att vi känner delaktighet och mening. Vi mår bra och vårt självförtroende stärks. Vi känner trygghet, i såväl sammanhanget, samhället och i vår ekonomiska situation.

Den andra gruppen är krassare och kan kanske benämnas ”Kejsaren är naken”. Här är ståndpunkten att det vi har med oss vid 50 års ålder är erfarenheter och insikter om hur livet faktiskt är. Människorna i den här gruppen här anser att vi förvisso kan hamna i situationer som vi upplever som positiva – exempelvis genom att arbeta på välfungerande arbetsplatser –  men att de flesta människor och företag är ute efter att utnyttja oss i någon form, när allt kommer kring. När det väl står klart, så går det aldrig att bortse från. Personerna här tror inte heller att det går att få till ett hållbart liv, i det traditionella ekorrhjulet, som beaktar alla aspekter vi har på livet. Åtminstone inte över några längre tidsperioder. Ett belönande arbetsliv kommer helt enkelt inkräkta på den egna hälsan och privatlivet samtidigt som spelreglerna kan ändras när som helst och våra insatser och vår betydelse på exempelvis en arbetsplats kan då omprövas. De mest negativa anser att det traditionella arbetslivet, och vår moderna syn på vad livet ska erbjuda i form av upplevelser och relationer, inte hänger samman. Det i sig är ett systemfel, inte en fråga om enskilda händelser.

 

 

Jag tillhör numera den andra gruppen, men har historiskt tillhört den första. Problemet med ansatsen i den första gruppen är den så lätt resulterar i ett ekorrhjul som går allt snabbare. För här finns inget systemfel, här finns bara några grejor som behöver fixas. Allt som behövs är ett nytt jobb, ny bil, annat beteende och inställning samt ett gymkort. Med ett nytt sammanhang och en en ny personlighet så är saken biff och livet blir fantastiskt.

Personer i den första gruppen anser ofta att byte av jobb är lösningen på det mesta och riskerar att ha en ganska oförlåtande syn på sig själva. Det sista beror på, tror jag, att människan värderas lågt relativt systemet. Det är inte systemet som gör att vi mår dåligt, det är vi som felar. Så, paradoxalt nog, finns här människor som tror på det goda arbetslivet – där människan och människans behov beaktas – samtidigt som de inte ger sig själva och sina behov många minuter. Den egna medkänslan är låg, i stället piskar de på sig själva för att vara duktiga kuggar i systemet.

Att tänka om i den första gruppen kostar på! Att ge sig själv medkänsla och säga till sig själv ”det du satt upp som mål för livet – genom allmänna krav och egna önskningar – är omöjligt att lyckas med samtidigt som du mår bra” suger. Det kräver att så mycket omprövas.

Grupp två är väl lite av dystergökar och bittra loosers. Men insikten om att andra med självklarhet inte skapar ett sammanhang och en vardag som gynnar oss ger oss helt andra möjligheter att agera. Jag tror personligen att en viktig del i insikten om saker och tings varande handlar om att kunna se världen utifrån sig själv. Eller om jag ska säga att man sak beakta sig själv när man ser världen. Hur som, det handlar om att skaffa en världssyn som gör att vi inte ständigt måste vara reaktiva utan kan vara oss själva.

Vad jag lärt mig om mitt förhållningssätt till livet är dock att det finns en risk att sanningar permanentas. Men livet och vi är inte statiska tillstånd. Att vara ledig som jag varit ger laddade batterier och kanske en annan syn på ekorrhjulets för- respektive nackdelar. Tiden ändrar också våra förutsättningar. Snart har vi exempelvis inga småbarn längre.

Jag vet inte om jag lyckats förklara – och ge en rättvis beskrivning av – de två synsätten som finns, men det är intressant att se hur djupt värderingarna ligger rotade. För mig, och jag har skäl att tro att det gäller även andra, så innebär en övergång från den första gruppen till den andra exempelvis en förändring i synen på politik och samhälle. Påverkas görs också synen på åtagande och lojalitet, exempelvis mot en arbetsgivare.

Vad säger ni, är detta begripligt?

4 KOMMENTARER

  1. Ja, detta är begripligt. Mycket ligger nog i vilken typ av jobb man har och vad man personligen anser belönande.

    Där jag jobbar ”måste” man jobba mer än heltid för att ”vara med” på de mest spännande projekten. Detta går naturligtvis ut över andra saker man värdesätter (t ex träning, social umgänge etc.). Pengar kan i viss mån kompensera. Jag kan föreställa mig (kanske felaktigt) att det på andra arbetsplatser och med andra typer av jobb går att känna tillfredsställelse t o m genom att jobba deltid och då ge mer plats (i form av tid åtminstone) för de andra komponenterna.

    Jag förstår att du vill hårdra de två olika ”grupperna”, men det kanske kanske finnas ett mellanting.

    Tack för en intressant blogg.

    Mvh

    Egon

    • Tack Egon,

      Jag tror att arbetstidsförkortning kan göras utifrån en rad ståndpunkter. Man kan anse att systemet är ”ok” men att man själv inte kan eller vill agera inom det under en period. Eller så modifierar man arbetstiden som en del i att man tweakar systemet.

      Nedgång i arbetstid är svårt att få till för många. Antingen ”kostar det för mycket” i form av tråkigare jobb, eller så får man göra mer på kortare tid, kanske med barnen kring sig hemma.

  2. Och sedan har du den tredje gruppen, som i likhet med den andra gruppen ser ett systemfel men anser att individens liv inte kan ändras utan att hela systemet ändras…

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna