Är livet bättre eller sämre på semestern?

8
892

Vad tänker du på när du hör ordet semester? Är det något du relaterar till något positivt, eller kanske tvärtom? Innebär semester avkoppling, kanske ett liv i hängmattan, eller är det ett liv fyllt med aktiviteter? Är det under semestern du tar fritt från livets alla måsten för att koppla av eller leva livet fullt ut? Eller är det på semestern du ska fixa alla måsten som byggt på under året, så som byta hängrännor och måla om huset?

 

 

Kan det vara svårt att lyckas med semestern? Blir det trätor med sambo, fru, make och barn? Eller blir det för mycket alkohol i bersån?

Kan semestern vara så härlig och avkopplande att vi får jobbångest när vi känner att den håller på att ta slut? Varför är det i så fall så?

Var leder alla frågor? Kanske ingenstans! Vad jag är ute efter är att sätta semestern i relation till övriga året och det som händer då. I det undrar jag om semestern egentligen är så annorlunda – man har ofta mer tid att styra över själv, men frånsett det – från resten av livet? Eller är det så att vi tar med oss våra problem och ogynnsamma beteenden vi har i vardagen in i semestern. I så fall kanske det omvända förhållandet också råder; de som har bra semestrar har också har bra liv i vardagen? För egen del så vet jag svaret: mitt tidigare sätt att tänka och vara tog inte semester när jag gjorde det, i stället flyttade problemen med och kunde till och med förstärkas.

Det som satte mest avtryck i min semester – och i tankarna kring den – var främst tre beteenden jag alltid bar på:

  • Min höga ambitionsnivå i det jag ville göra samt den stora mängden av saker och aktiviteter jag önskade. Jag skulle träna, läsa, snickra, vandra, vara med barnen, laga mat, ta sovmornar …
  • En upplevd känsla av låg förmåga att styra livet så att mina höga ambitioner kring livet kunde infrias.
  • En stor oförmåga att få ut det jag ville från det jag faktiskt gjorde.

Jag ville alltså göra en massa saker, som jag i själva verket sällan kunde – för att det inte var realistiska önskningar till att börja med – och när jag väl gjorde något så gav det ganska lite. Det här upplägget till liv, kära läsare, kan ni ta som ett grundrecept om ni vill skapa er ett eget ekorrhjul som snurrar allt fortare! I det ekorrhjulet är all ledighet, så som helger och semestrar, ikoner. Det är då allt ska hända, men det är också i det som grundproblematiken – de tre punkterna ovan – blir som mest synlig.

Varför det blev så här har jag försökt förklara här på bloggen. I korthet så skramlar allt ned till mig själv faktiskt. Det finns faktorer kring arbetslivet som jag tror påverkade mig mycket och naturligtvis så påverkas jag av det faktum att jag har sambo och fyra barn, som alla är relativt små. Men i slutänden är det bara mig själv och mitt egna beteende som är att klandra.

Jag sprang allt hårdare i ekorrhjulet i tron om att det då skulle hända något. Jag hällde ständigt ner nya bitar i mitt livspussel som om allt då skulle bli bättre. Jag såg på bitarna jag hällde dit helt i isolation från de andra bitarna i pusslet. Det är när man agera så som det går att åka på utflykt någonstans med barnen, fast det varit bättre att använda tiden effektivare hemma. Det är då det går att köpa dubbla gymkort i tron om att man ska bli mer vältränad. Och det var när jag inte beaktade helheten som det var en god idé att köpa en ny cykel, trots att det var svårt att hinna cykla på de jag hade.

Det jag lärt mig i det här är att allt jag gör, tänker och känner landar hos mig. Bland mina begränsningar i tid, energi och pengar. I ett pussel som inte hänga samman, med många bitar som mest verkar flyta fritt. Det är bitar som finns där av en anledning och som jag gärna skulle vilja ge mer plats och passa in med livet i stort.

Jag har förstått att det inte spelar så stor roll vad jag gör, hur mycket jag tjänar eller hur lång semester jag har så länge jag inte tagit ställning till mitt eget liv och vad det ska innebära. Jag har lärt mig att det lätt går att skapa en negativ spiral i livet som innebär att jag önskar allt mer av livet samtidigt som jag får ut allt mindre i det jag gör.

Så numera börjar jag i andra änden kan vi säga. Jag börjar med att försöka ha ordning i mitt egna liv. Sedan försöker jag skapa en positiv spiral där jag får ut mer av det jag faktiskt gör. Det i sin tur innebär att jag kan göra mycket mindre.

Insikterna ovan bottnar mycket i mina tankar kring min fria tid. Hur jag använde och upplevde den. Kanske är semestern en spegel där vi ser våra egna beteenden och konflikter i vardagen? Kanske kan du fånga det som varit mindre bra på din semester och lära från det?

Läs gärna Onkel Toms stugas manifest så får du veta mer om hur jag tänker kring livet.

Bara för att det finns ett lutande torn i Pisa behöver du inte åka dit!

8 KOMMENTARER

  1. Med stigande ålder och jag är inte så lastgammal utan snarare ungefär lika ung som du Onkel Tom så har jag blivit mindre och mindre intresserad av att åka runt på semestern. Jag är mest nöjd när jag får gå och skrota och sitta i skuggan och läsa eller lyssna på en pod.

    Om jag nu kommer på att vi ska resa bort någonstans så vill jag gärna vila upp mig några dagar efteråt. Vi har inte ens några barn att sysselsätta eller laga mat till.

    Nu är det dags för jobb på måndag och det känns både trist och skönt att återgå i gamla gängor. Med den värme som har varit så har åtminstone inte jag orkat hitta på några utflykter. Samtidigt undrar jag hur länge jag skulle vara ledig innan jag ”blev less” för den nivån har jag inte hittat ännu, det måste vara mer än 4 veckor för längre än så har jag aldrig varit ledig.

    Tack för alla dina funderingar som startar mins egna!

  2. Mycket intressant. Jag är en sådan person som kör på med allt jag ska hinna med på semestern som jag inte hinner annars. Därför är det skönt att åka bort så jag tvingas ta det lugnt. Igår var jag ute och sprang och låg en hel timme och lyssnade på George Michaels lugna låtar och stretchade..tänkte då att jag det här var ju precis vad jag behövde, varför har jag inte kunnat ta det lugnt hemma? Vi har ju så fint, varför måste jag åka bort? Jag har i hela mitt liv stressat, varför har jag inte förmågan att ta det lugnt? Varför stressade jag igenom när barnen var små? Hur ska jag lära mig att få ihop det splittrade? Vad vill jag egentligen med livet? När man aldrig hinner reflektera, så blir man splittrad och stressar med att hinna alla saker som man ständigt adderar.

    • Hej Mot miljonen,

      De flesta av oss skapar ett liv som ibland är skönt att fly. Varför kan man undra och vad blir bättre av det?

      Jag har också en förmåga att göra mitt liv ”splittrat” som du säger vilket brukar leda till att jag inte får mycket ut av något.

  3. Frågeställningen är intressant och nästan skrämmande.

    Planeringen är höjdpunkten, utförandet blir sällan så så topp som man tänkt sig, kan lätt infinna sig stress och annat metan negativt.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna