Telia köper TV4 – Varför då?

2
741

I slutet på 1990-talet och tidiga 2000-talet jobbade jag en hel del med produkter och affärsutveckling kopplat till digital media. Den stora bredbandsboomen som stod för dörren öppnade nya möjligheter och alla försökte förstå vad det skulle innebära samtidigt som man ville tjäna en slant på det hela. Allt vi ser idag, som hänt i digitala sammanhang sedan mitten av 2000-talets första årtionde, var uppe som heta ämnen då, inte minst streamingtjänster och Video On Demand. Det fanns en rad skäl till det, så som

  • en önskan att faktiskt göra något med all bandbredd man investerade i – man förstod att chat-tjänster inte skulle fylla den stora mängden fiber man la ner – data från de kommersiella aktörer visade samtidigt att fildelningstjänster, främst ljud och bildrelaterade, stod för stor del av det totala bandbreddsutnyttjandet. Där låg framtiden.
  • Det fanns starka drivkrafter hos operatörerna då det gäller att klättra i värdekedjan. Man ville inte vara leverantör av en “commodity” som fiber utan vara tjänsteleverantör. Helst ville man sitta i centrum vad gällde portaler och betalningar och i det distribuera produkter och digital media i form av spel, musik och video.
  • Man insåg att gamla sätt att distribuera tv och musik, så som via satellit, markbundna sändningar och kabel snabbt skulle tappa mark om on-demandtjänster blev mer allmänna.

 

 

Jag jobbade främst med bredbandsbranschen men samma tankar om att krypa uppåt i värdekedjan fanns naturligtvis inom operatörerna på mobilsidan, även om man då inte hade samma bandbredd till sitt förfogande. Inte heller var telefonerna speciellt avancerade.

Naturligtvis var inte allt så enkelt att operatörernas önskan bara infriades; tekniken var utmanande, även om de flesta delarna egentligen fanns; kundunderlaget för litet; men störst var problemen med innehållsleverantörerna som i de flesta fall inte alls ville samarbeta med nya aktörer som skulle distribuera innehåll digitalt.

Operatörerna hade starkt stöd i en rad aktörer i sin strävan om att erbjuda mer än datatrafik ut till sina kunder. Inte minst Ericsson och Nokia såg operatörerna som sina främsta kunder och man hade en rad initiativ där man försökte ta fram tjänster till operatörerna kring betalning, strömmande media och spel. Och även om satsningarna ibland gick trögt så vinnlade man sig om att aldrig kliva förbi operatören i värdekedjan och erbjuda tjänster själv i Ericsson eller Nokias varumärken.

Men allt tog en väldig tid! Vi var ute och träffade bolag kring 1999, sedan kom telekomkris och verkligheten ifatt lite och operatörernas drömmarna om att ha portaler, äga kunden, ta del av mikrobetalningar och om att vara operatör av streamingtjänster realiserades inte. Åtminstone inte i den takt man hoppats.

Men 2007 kom IPhone och Apple och grusade telekomoperatörernas dröm om att “äga kunden och vara dess främsta tjänsteleverantör”. Man sålde en enastående enhet – läs IPhone – som jackades in i Apples ekosystem, och det var där tjänsterna köptes och förvaltades. Det som idag är Apples digitala utbudsportal(er) fanns på vissa kontor i Stockholm under tidigt 2000-tal. Bland annat hade Utfors finansierat en prototyp som var mycket lik Apples Itunes och motsvarande tjänster.

Hack i häl på Apple höll Google på med att skapa motsvarande konkurrerande ekosystem.

Här dog operatörernas önskan om att vara något mer än bredbandsoperatörer och det var det här grunden låg till det som senare skulle bli Nokias död. Operatörerna blev precis det man fruktat, leverantörer av bredband. Lätt utbytbara, konkurrensutsatta och kapitalintensiva.

 

 

Vad har hänt sedan dess? Jo bredbandsoperatörerna har byggt ut och konsoliderat sin verksamhet samtidigt som mobiloperatörerna gjort detsamma och återigen börjar operatörerna vädra morgonluft. De ska “äga kunderna” genom att de erbjuder fast- och mobiltbredband. I det ska de erbjuda tjänster där betalningsviljan hos enskilda – och lite nytt kanske – hos annonsörer är stor. Det här har inneburit att telekomoperatörerna köpt mediabolag i såväl USA som Sverige, samtidigt som annonsplattformar, så som Facebook, börjat köpa sändningsrättigheter till vissa evenemang.

Ja, förmodligen är racet den här gången om just annonsörerna, inte slutkonsument som det var i början på 2000-talet.

Kommer operatörerna, så som Telia (MTG är på gång med liknande satsning), att lyckas bättre i sin önskan om att klättra i värdekedjan denna gång? Kommer operatörerna kunna äta sig in i värdekedjan mellan bredband ut till konsument så att får en större del av kakan samtidigt som de kan erbjuda större mervärde till sina kunder?

Kanske, men jag tror utsikterna är små faktiskt. Av så många skäl att jag inte ens orkar rada upp dem. I stället tror jag att själva distributionen av media, i allt från studio, distributionscentra, videoservrar, innehållskryptering blir en commodity på samma sätt som fibern. En dussinvara som Facebook, Apple och Google – och andra aktörer – redan erbjuder. Och de gör allt så mycket smartare!

Jag tror telekomdirektörernas önskan om att bli mediagurus i den snabbt föränderliga världen av digital media bara innebär att de super bort dina pengar om du väljer att äga telekomaktier idag.

2 KOMMENTARER

    • Hej Toscanaext,

      Bonner säljer – tror jag – av två anledningar. De behöver pengar och de har svårt att se en framtid i gammelmedia. Cmore-satsningen – som exempel ä är tydligen dyr och långt ifrån någon succé.

      Håller med Telia borde hålla på med sin kärnverksamhet och dela ut om det finns för mycket pengar.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna