Individ eller kollektiv

2
846

Jag har en kusin som är riksdagsledamot för VP och en dialog mellan honom och min mor på Facebook har bitit sig fast. Den löd ungefär så här:

[Morsan] Då har min RUT varit här och städat åt oss. Gud så skönt, vad hon är duktig!
[Kusin] Det är fan, måste du som skraltig pensionär betala städningen av din lägenhet själv?!
[Morsan] Ja, jag har sökt stöd hos kommunen men de hjälper inte till.
[Kusin] Om vi hade makten så skulle det inte vara så här! Om du har rätt till hjälp ska du få det!

Man kan läsa den här dialogen på många olika sätt, här är några förslag:

1) Min skraltiga farsa och handikappade morsa har svårt att städa lägenheten själva. Men de löser problemet via privat finansiering och leverantör.

2) Min kusin anser att mina gamla föräldrar tillhör de som rimligen skulle få stöd i nuvarande system och är sur över hur samhället fungerar.

3) Min kusin vill lyfta ansvaret om renhet i lägenheten från mina fysiskt – inte psykiskt – klena föräldrar, med egen ekonomi god nog att betala städningen, till det allmännas nivå. Två helt funktionella människor ska inte längre se sin lägenhet som en del av sitt ansvar och åtagande, utan lämna över det i det allmännas händer. Exakt vad det innebär är dock oklart.

 

 

Hur mycket ska en pensionär få behålla i pengar och hur mycket ska personen ansvara för själv. Vad är samhällets ansvar? Hur hittar vi rätt nivå? Vem bevakar frågeställningarna?

Trumps handelskrig

Jag läste på lite om EUs tullregler gentemot USA på den alldeles fantastiska Frihandelsbloggen. En blogg som ger enastående insikter i det pågående handelskriget som Trump så gärna driver. Jag har bland annat lärt mig att EU verkar ha större behov av att skydda sin inhemska marknad från amerikanska varor, genom att använda tullar, än vice versa. Men som en blogg positiv till frihandel belyser den att frihandel gynnar nationerna och människorna däri. USAs lägre tullar ger dem lägre skydd och kontroll i någon mening, men det kompenseras mer än väl för i den allmänna ekonomiska nyttan som frihandel ger.

Från de två inledande exemplen kan vi dra lite allmänna slutsatser. Människor, företag och nationer har behov av olika slag. De har också förmågor och tillgångar som de kan använda för att möta behoven. Erfarenheter och matematiska samband ger att individer och nationer gynnas av öppenhet, samarbete, transparens och utbyte där en del av makten och kontrollen minskas på individ eller nationell nivå, till förmån för andra vinster.

Men det finns problem i det här. Principiella, som handlar om människors och nationers rätt att bestämma själva – som i exemplet med städningen inledningsvis eller som i fallet där EU nu vill att det ska gå att importera levande djur uppfödda på antibiotikaspetsat foder – och i att nyttan ofta verkar överskattas och kostnaderna underskattas. Ska vi exempelvis beakta miljökostnaderna för all frihandel så är det inte självklart att ökad handel är bättre.

 

 

Var leder det här? Jo, mitt span är att trenden just nu verkar vara att människor vill se om sitt hus mer än vad vi gjort de senaste 40 åren. I stort som smått. Brexit och nationalismens frammarsch är exempel på nationell nivå. Prepping och frustration över polistätheten i glesbygden är exempel på individnivå.

Vi har en stor tilltro till auktoriteter i Norra Europa och stödet från hela den politiska eliten för EU-medlemskap och ökad globalisering har påverkat oss. Samtidigt har vi i Sverige en stor tilltro till ”det allmännas godhet och förmåga” vilket gör att vi glatt ger pengar till EU eller skriver bort vår egen jordbrukspolitik för högre syften. Eller så har vi gått i tron om att samhället ska ta hand om oss när skiten träffar fläkten.

Varför och varför nu?

Det är lätt att hitta försök till förklaringar till varför nationalismen ökar, om varför Trump bråkar om handelsbalans och till varför prepperkulturen växer. Men grejen är att det går lika lätt att hitta argument för motsatta ståndpunkter i nästan allt. Men något har hänt. Det är uppenbart så att det finns en önskan om att värna det nationella och det individuella mer och att den åsikten och önskan blivit mer accepterad.

Jag skulle gärna se en mer öppen filosofisk och ideologisk diskussion kring vår roll som nation och individer i samverkan med andra, och i det blir det naturligt att diskutera politiken och politikernas roll. Samt det egna ansvaret.

 

2 KOMMENTARER

  1. Bra frågor. Det är olika skala på familj/kommun/stat/globalt, så det som är sant på en nivå behöver inte vara det på en annan.

    Jag tror att ett problem med hur vi ser på globaliseringen är definitionen av ”det allmännas bästa”. Om man kollar på BNP eller medelinkomst är det mest positivt, men om man kollar på klyftorna i samhället mer negativt. Jag kan tänka att din VP-kusin är mest intresserad av att bromsa försämringen i botten, medan Svenskt Näringsliv helst kollar på det som är bra för dem.

    Öppna gränser för arbetskraft gör automatiskt att lägstalönerna dras nedåt. (för vem är det bra?)
    Därför finns både vinnare och förlorare på globaliseringen, precis som på 1900-1920-talet.
    Förmögenhetsfördelningen har inte varit så skev som den är nu de senaste 100 åren, med en liten grupp som äger allt mer av bostäder, land, företag etc.

    Det var ett fantastiskt avsnitt av SR Konflikt för ett par år sen där frihandelns förlorare betraktades. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/731523?programid=1300
    Det mest otroliga var Cecilia Malmström som inte såg några problem alls med globalisering och frihandel. En representant från ”vinnarsidan” som helt ignorerar ”förlorarna”. En respresentant av Sveriges politiska elit som i någon mening hånar losers. (Inte konstigt att man då röstar på ett populistparti.)

    Jag hoppas att den politiska och ekonomiska eliten förstår hur de är ute och cyklar, och gör något åt det, innan de dinglar från lyktstolparna…

    Men att kommunen skulle ta över ansvaret för min städning tycker jag är helt orimligt åt andra hållet. Kan vi hitta en medelväg?
    (Särskillt som vi alla bör konsumera mycket mindre prylar för att få plats på planeten.)

    • Hej Goran!

      Jag tror vi har ett behov av – och jag ser det som en form av mänsklig rättighet att också få göra det – att hantera och vårda vår sfär. Historiskt har ganska värdekonservativa västerländska grupperingar varit relativt duktiga på att sörja för sig själv. Jag tänker på kloster, städer, öar mm där man kollektivt, men inte ovanligt i stark protektionistisk anda ordnat sitt eget. Familjen är en annan sådan gruppering, där den främsta stöttningen i utsatta lägen fått komma från släkt och vänner i stället för en ”allmän” pott.

      Socialismen och kommunismen, i reaktion mot industrialismen och dess rovdrift, är de som idémässigt fått representera en annan typ av samhällskonstruktion, med ett vanligtvis hemskt resultat. Där är samhällets, politikernas/partiets rätt och ansvar det överordnade.

      Idag har politikerna – åtminstone merparten av de svenska – helt sällat sig till globalismens idéer. I grunden delar globalismen och socialismen många synsätt på nyttan av storskalighet och allmänna konstruktioner, i konflikt med det lokala och egna ansvarstagandet. Frågan är om vi börjat närma oss punkten där det lokala fått för mycket stryk och det globala inte längre levererar ökad nytta längre. Hårdare immigrantpolitik, Brexit, svenska valvindar, miljöfrågor mm indikerar att det kanske är så.

      I stort som smått beror hela diskussionen av hur den ”bästa lösningen” i ett givet scenario definieras, som du berör. Jag tror spänningarna kring EU, migrationspolitik, globalisering, skattepolitik, kommunbudgetar, vårdköer mm till viss del bottnar i att det saknas balans mellan det ”allmänna goda” och det ”lokala goda”. Det är exempelvis väldigt humanistiskt att ta emot människor som söker skydd från krigets Syrien, men det är jäkligt märkligt att min yngsta son ska gå i en klass där hälften av barnen inte pratar svenska. Som lök på laxen tror jag de är 27 barn i årskurs två! Skolan är så fylld att de yngsta barnen måste gå på lunch 10:20 för att alla på skolan ska kunna äta innan 12:30. Det finns många fler exempel i vår närhet och i valrörelsen … Jag tror det här måste adresseras seriösare av samtliga partier annars står vi inför kaos.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna