Då har det gått ett år: Del 1 – Skillnaden

6
1083

Då har vi varit här ute på småländska höglandet i ett år och det är dags att göra en halvtidsavstämning. Det finns massor att prata om i olika former, men jag tänkte börja med mig själv och mina tankar.

Då, för ett år sedan, så avslutade jag en hektisk period i mitt liv. Vi hade några år tidigare omprövat vårt privatliv i form av boenden, fritidsintressen med mera och valt att förenkla livet. Men ungefär samtidigt som det hände och vi gjorde en förändring till det bättre, så började problemen i mitt yrkesliv och min karriär. Det ledde till att mitt arbetsliv gick från att vara en hörnsten i livet till att vara ett problem. Bland annat gjorde det att jag:

  • Beslutade mig för att spara aggressivt för att snabbt göra mig och familjen ekonomiskt fria.
  • Tog extrajobb som vicevärd i bostadsrättsföreningen. Dels för att tjäna mer, men också för att hantera en eventuell uppsägning på jobbet. Jag kände ingen trygghet där.
  • Sökte jobb.
  • Funderade på andra karriärval.
  • Började skriva och podda (jag la ned ungefär 400 timmar på podden under den period jag höll på) för att förstå mig själv bättre, få någon form av intressant rörelse i mitt liv, tillfredsställa behovet av att skapa något.
  • Pluggande portugisiska på universitetet.
  • Köpte gård.

Det mesta av det här gjordes parallellt.

 

 

Det här passerade naturligtvis inte obemärkt förbi. Jag blev tjock, trött och tråkig. Och jag fick problem som jag så väl känner igen nu. Det jag faktiskt gjorde gav mig lite. Jag var aldrig riktigt närvarande i det jag gjorde. Hjärnan gick på högvarv. Önskan om att göra något annat och vara någon annan fanns där hela tiden. Viljan av att göra mer och styra livet hårdare fanns där i allt. Men vi hade ett mål, som vi rörde oss mot snabbt. Det var en ljusglimt!

Det mesta av det här har ni hört, om inte så kommer det lite länkar och en video på slutet i det här inlägget där ni kan läsa mer i detalj. Det intressanta här är att jag hade ett bagage med mig hit till gården. Ett bagage som gjorde mig rätt stressad och pressad. Ett bagage som skapade en hel del behov och önskningar. Men också ett synsätt där jag piskade mig själv rätt hårt. I sparande, i schemaläggning, i att göra. Jag är en jävel på att arbeta ibland, och en usel boss till mig själv.

Den första tiden här på gården präglades av det här. Åtminstone tankemässigt. Men nu är det – tror jag -helt borta. Exakt hur förändringen gått till, när den skedde och varför den skett är jag inte riktigt säker på, men något har hänt. Mitt uppvaravade jag har bootat om. Exakt hur det gått till vet jag inte riktigt. För det har varit rejält stressigt här på gården under perioder. Men livet är enklare. Jag ger mig också själv mycket mer cred och är snällare mot mig själv i någon mening. Om jag jobbat hela dagen i skogen exempelvis så kan jag titta på film med döttrarna på kvällen och vara helnöjd. Både med dagen och kvällen. Det var jag nästan aldrig förr. Arbetsdagen hade inte varit något vidare. Dagen hade varit låst och uppstyrd, från jag vaknade, genom arbetsdagen, till barnhämtningen och genom middagen. Att då titta på film var en pina.

Förut var livet svårt. Jag förstod att det var en enorm skillnad i syn på livet mellan jag var 20 år gammal mot hur det var när jag var 46. Nu är livet som det var när jag var 20 år igen. Det förstår jag, men att skillnaden var så stor hade jag inte begripit.

 

 

Jag kom hit med ett liv som spretade åt alla håll. Som om det hade exploderat. Men bitarna har landat nu känns det som. Nu vill jag plocka samman dem i ett pussel som har bättre balans. Man tankarna kring det pusslet är väldigt annorlunda än tankarna var för ett år sedan. Det är en rätt mycket mer erfaren och ärrad person, men med en grundläggande inställning som påminner om en 20-årings, till livet.

Jag antar att man kan säga att jag vilat upp mig och återhämtat mig lite. Det tog ungefär ett år i så fall. Jag undrar vad nästa år kommer ge. Kommer det att präglas av 20-åringens otålighet eller finns det mer som kommer falla på plats kan man undra.

Vad tror ni?

Läs och titta mer!

Här kommer en video som beskriver hur vi levde fram till nedväxlingen kring 2013 och vad som skapade vår första våg av förändring.

Här kan du läsa mer om hur jag tycker arbetslivets problematik under senare år påverkat mig.

Vad kommer efter det här? – Tankar kring hur livet bör se ut framöver

Eller varför inte läsa ett inlägg från tiden då jag verkligen började se ljuset i tunneln. När friheten var nära, men jag trots allt levde mitt i det jag beskrev ovan.

Toppkänning!

6 KOMMENTARER

  1. Haha, vilken dröm, en 20-årings hjärna i en 48-årings kropp! Skämt å sido, det har varit roligt att följa din utveckling och dina funderingar har skapat funderingar i min hjärna. Mitt mål ligger nu ca 5 år fram men jag har inte så bråttom, mitt jobb är bra och jag är uppskattad för mina insatser. Jag ska bara jobba lite mindre och styra tiden själv.

  2. Jo men du är rätt ute. Ni är en mardröm för staten, små utgifter, små inkomster och ett medvetet sparande.
    Som svar på funderingen i ditt blogginlägg om när det vände så säger jag att det var när du gjorde inlägget i våras om att ”nu slutar jag” för efter det skrev du av ren glädje och utan tankar på att tjäna pengar!

    • Hej AnnaS,

      Jag tror det inlägget du tänker på, jag antar att det är Youtubeklippet, var ett resultat av den här processen som var synligt för er. Sen är jag nog inte riktigt med på att jag innan gjort allt i syfte att tjäna pengar, för i så fall så måste jag nog tänka om helt. Efter skatt så ger bloggen någon hundring i månaden.

      • Nej jag kan inte tänka mig att det går att tjäna några stora pengar på pod och you tube så det var precis så jag uppfattade det. Men det kändes som att ”nu ger jag upp” och jag tyckte det var synd men sen kom du tillbaka flitigare än någonsin dock utan pod och det är jag glad för.

        Du får låna ut dig som gäst till olika poddar för att sprida dina budskap om du inte tänker podda själv. Det gör ju ekonomiprofessorn Michael Dahlén.

        Önskar er allt gott!

        • Du har rätt, jag har gett upp, det jag var inne på var att det inte är pengarna jag gett upp, jag har gett upp tanken på att jag ska kunna göra något mer utifrån mitt skrivande.

          Tack detsamma!

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna