Varje gång som …

6
838

I princip varje gång jag skriver inlägg om att ett enklare liv kan ge mer – som jag gjorde häromdagen – så följer diskussioner med det, förr var det mer på bloggen, numera är det främst på sociala medier. Jag har till och med en person på Twitter som alltid gillar alla invändningar mot påståendet att mindre kan ge mer. Några gånger ger sig personen själv i diskussionen, väldigt principfast, men numera agerar han oftast som stöd till andra.

Vi kan säga att jag bygger min argumentation på två grundläggande delar. Effektivitet och kvalité. Effektiviteten handlar om att jag vill uppleva lycka på enklast möjliga vis. Kvalité handlar om att jag vill få ut mer av livet.

Jag tycker inte det här borde vara så kontroversiellt. Eller rättare sagt, jag förstår inte varför det är kontroversiellt ur ett logiskt perspektiv. Men jag vet att det är påståenden som kan locka fram det sämsta hos människor som annars verkar ganska kloka. När det gör det så finns, mer eller mindre tydligt, den egna tanken och egna krav kring livet med som en sorts grund för frustrationen. Min tolkning är att människor blir arga på mig för att mitt påstående utmanar vanliga sanningar och egna val. Det är något inte alla uppskattar, om vi säger så! Det finns så många exempel på det här genom åren. När jag raljerat om att man inte behöver åka till Pisa bara för att ett torn lutar där så dyker det upp flera människor som säger att det är en trevlig utflykt. Eller om jag undrar över rimligheten i att människor ska bo på flera hundra kvadrat i lyxvillor så finns det de som säger att det är mer normalt att sträva efter något bättre än mitt sjuka beteende att nöja mig med mindre. Det är bara snuskigt! Det finns ingen klokskap i det, det är bara en looser som försöker motivera sitt varande!

Det som är lite nytt för mig – nu när jag insett det så förstår jag att det skett tidigare – är människor som reagerar på det jag säger utifrån perspektivet att de vill hjälpa mig. De är inte så frustrerade, eller känner sig inte speciellt ifrågasatta. De ser istället en logisk vurpa i mitt inledande resonemang. Jag tänker nämligen så här: ökad effektivitet i mitt liv (som jag ibland får till genom sänkta krav) leder till, om det görs på rätt sätt, ökad kvalité i såväl delar som helhet.

Låt mig ta ett exempel från mitt tidigare liv. Jag tycker om att cykla mtb, men har svårt att få till det i den omfattning jag önskar. Jag är också förälder med fyra barn och känner inte riktigt att jag räcker till. Därför prioriterar jag att åka till Astrid Lindgrens värld med mina barn en lördag när cykelförutsättningarna är som bäst. På hemvägen stannar vi och äter mat på McDonalds för att göra festen komplett. Resan tar så mycket tid i anspråk på lördagen att jag därför måste prioritera annat även på söndagen, så det blir inget cyklande den helgen alls.

 

 

Problemet här ligger inte i att det är fel på Astrid Lindgrens värld vilket många dra som slutsats (jämför med lutande tornete). Problemet ligger i att vi redan köpt studsmattan hemma, cyklarna, renoverat köket för att vi ska ha trevliga middagar, att vi prenumererar på Netflix och har stor tv. Och att jag vill cykla och att det var det jag mest tänkte på på Astrid Lindgrens värld. En effektivare lösning, där jag måste bortse från den ikoniska lyskraften i nöjesparken, hade kanske gett att jag cyklat en tur med barnen i stället. Att vi sett en film tillsammans och ätit hemmagjord pizza. Då hade jag hunnit med egen träning och några måsten på lördagen och söndagen hade hängt samman bättre.

Verkligheten blir lite mer komplex än det enkla exemplet ovan, men jag tror poängen går fram. Exemplet visar också på det väldigt ineffektiva synsättet att glädjen ska finnas i nästa grej i stället för att faktiskt jobba med det som vi redan har.

Exemplet är taget från min verklighet men beteendena som ligger bakom är väldigt allmängiltiga. Det är ineffektiva beteenden som leder till att vi har ont om pengar trots att vi aldrig varit rikare. Det är den låga utdelningen i det vi gör som gör oss olyckligare – sett som population – än vi varit historiskt.

Åter till de som vill hjälpa mig då. Vad säger de? Jo, de säger att jag gör sakerna fel. Att min logik är trasig och skapar mer problem än den löser. Ta min kravbild exempelvis. I stället för att sänka mina krav så att jag är lika nöjd utan besöket på Astrid Lindgrens värld – som tyvärr inte gav mig fulla glädjen då jag tittade på Facebookbilder på de som cyklade – så ska jag sänka kraven kring min cykling! Och så ska jag sänka kraven kring mitt sparande och köpa tjänsterna som gör att jag är ledig på söndagen. Problemet att vi har för mycket att göra är redan omhändertaget. Det går att köpa en lösning på i de flesta fall.

Jag har fått massor av bra råd. En kille hade en kompis som åkte Cykelvasan utan att träna alls. Det enda han behövde göra var att köpa cykel, kläder, startplats, resa och uppehälle så var det över på en dag ungefär. Det är effektivitet på riktigt! Det är så man hinner cykla och vara på Astrid Lindgrens värld. Eller, som många vet, så är jag skeptisk till skidresor vilket retar många. Även här tänker jag fel. Istället för att tänka att jag åker bort från människor jag inte hinner träffa, bort från mitt fina kök jag renoverat för goda måltider med familj och vänner, så ska jag hyra en fin stuga i fjällen och bjuda in vännerna och familjen dit! På så vis kan alla åka 80 mil för att umgås mer. Och blir det pressat i totalen med skidresan, för att det blir ett himla resande för några dagars bortavaro, så kan man dra ner på antalet dagar man stannar. Det är nämligen inte så roligt där efter dag tre, då kan man dra vidare.

 

 

För mig blir det här ett liv som påminner om en aktionslista. Bocka av aktiviteterna en efter en bara och se till att de kommer upp på Facebook! Tyvärr är det också en livsstil som inte värnar uthållighet och taktisk seghet. Med det menar jag att den kräver pengar, är ineffektiv samtidigt som referensen för vad vi ska ha och göra hela tiden flyttas vidare så att våra krav ökar, i det som brukar kallas livsstilsinflation. Mitt synsätt handlar om att bli effektivare och kräva mindre, exempelvis i form av pengar, som vi kan spara för att skapa passiv inkomst. Ökad förmåga att leva på mindre, tillsammans med ökade egna tillgångar ökar vår uthållighet och taktiska seghet. För mig har det ett stort värde!

Det här inlägget är lite provokativt. Jag framställer de som vill åka till fjällen eller som åker Cykelvasan utan träning som mindre kloka. Det gör det dels för att poängen ska bli tydligare – och lite för att det är så här dumt ibland – men jag ville egentligen inte skapa för hög grad av motsättningar här. För de som kommenterar och har synpunkter är ofta läsare på bloggen. Det är människor som delar många av värderingarna och tankegångarna här. De sparar, investerar och försöker välja klokt. De känner av ekorrhjulets meningslöshet och ser att det finns möjligheter att skapa ett annat liv. Så synsätten ovan ligger inte i begåvningsnivå eller fundamentalt olika åsikter om hur livet ska vara. I stället ser vi nog exempel på två klassiska ståndpunkter avseende synen på glädje och meningen med livet.

Jag, och mitt synsätt, är mer stoiskt, medan de som försöker hjälpa mig i mina tankevurpor snarare är hedonister. Det är en kamp som pågått i tusentals år och ännu har ingen vunnit. Möjligtvis ger modern forskning kring lycka stoikerna rätt, i vissa delar, nämligen att lycka är en komplex känsla som byggs upp av flera delar än vårt enkla belöningssystem, som aktiveras exempelvis vid handlande och ätande.

Du behöver inte ta till dig mitt synsätt, eller någon annans heller för den delen, kring livet. Men det finns några saker som jag vill lyfta fram som vi berört i inlägget. Den ena handlar om effektivitet i vårt livsupplägg. Effektivitet trumfar det mesta. Det andra är taktisk seghet, sträva efter ökat oberoende och förmåga. Tredje handlar om att forskning visar att lycka går att uppleva genom en rad olika system och belöningar utöver det enkla belöningssystem som många av oss känner till. Använd den kunskapen för att bli effektivare och segare. Även om du strävar efter att spara samman till rikemansliv på Bahamas så kommer det gynna dig i din strävan. Du behöver inte ge mig rätt, eller säga att du haft fel. Det handlar inte om det, det handlar om att välja vinnande strategier som stödjer dig i det du gör.

Om du tycker det här 1509 orden gav dig något så får du gärna stödja bloggen. Du hittar mer information i bloggens högermarginal.

6 KOMMENTARER

  1. För mig är denna mening pudelns kärna i din text:

    ”Exemplet visar också på det väldigt ineffektiva synsättet att glädjen ska finnas i nästa grej i stället för att faktiskt jobba med det som vi redan har.”

    Kort sagt det är förödande att aldrig finna glädje/lycka/tacksamhet i nuet, utan att ständigt jaga framtida lycka (som troligen aldrig infinner sig med detta förhållningssätt).

    Snart dags för Gubbaröra (med öl, utan snaps).

    Fortsatt sommar på er!

    • Hej Per,

      Jag ser nog psykologisk forskning som mina främsta inspirationskällor, inte religion, men jag tycker din länk verkar helt ”on topic”.

  2. Jag skulle säga att det är självklart att man blir lyckligare av att inte stressa runt så förbaskat som vissa gör, men det är väl en fråga om personlig läggning.
    Dessutom verkar det så fattigt att ständigt behöva jaga mer och nyare, i stället för att bara inse att det man redan har är fullt tillräckligt för ett värdigt liv.

    • Hej Karin,

      Visst är det så! Det är borde vara självklart, men det uppstår alltid ett men. Men om man inte stressar kommer man ju aldrig iväg till fjällen! Eller så kan ju inte barnen simma och träna fotboll samtidigt på onsdagar, eller …

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna