Frågor och svar – Någon som funderar på att återgå till arbetslivet

0
949

Så där! Videon med frågor och svar är klar. Den spelades in på lördag morgon men fastnade i lite teknikbekymmer och mycket att göra. Men nu är den här.

 

 

Jag missade några delar i samband med att jag pratade om att förändra med barn och så kom det till en fråga som jag lovat att behandla här.

Först kring barnen. Vi flyttade hit till midsommar så för barnen kan vi säga att förändringen skedde i två steg. Först flyttade vi från deras miljö och deras vänner. Sedan, lite mer än två månader senare, började de ny skola. Separationen från det kända var känslosamt och rejält sorgerligt – läs gärna månadsbrevet från juni förra året där jag skriver om vår sista dag (finns en bit ned på nedladdningssidan) – och det är en jobbig upplevelse som förälder. Skolstarten var mer nervös och ett steg ut i det okända. Men inget här är konstigt eller har fungerat märkligt. De små barnen kommer knappt ihåg en annan värld en det här (6 och 7 år gamla) medan de lite äldre reagerat lite olika. Den yngre av de äldre ser äventyret, djuren och fördelarna med att vi är hemma. Den äldre har kanske känt sig lite rotlös emellanåt och tyckte det var jobbigt att komma in i sin nya klass. Samtidigt så är nog vår äldsta tjej den som gynnats mest av flytten, vilket hon vet om. Hon har hittat riktigt bra vänner här – kanske bättre än hon haft någonsin – och hon tycker om att vi är hemma. Så förändring kostar på lite, men barnen var igång här på några månader. Om de börjat direkt i skolan skulle jag gissat att livet varit som vanligt redan efter en månad. Det som hänger i lite mer är känslan av rotlöshet, vilket det även gör hos oss vuxna till viss del.

Så till Martins fråga som kom lite sent för att komma med i videon:

Kanske inte en fråga men en reflektion. Jag har själv sparande och drömmen om att jobba mindre som drivkraft när mitt arbete varit jobbigt. Något som betyder mycket och ger mig energi att klara av en ibland tuff arbetssituation. Fick en tankeställare när jag antydde till en kollega att jag planerar en nedtrappning. Hans analys av mig som person var att jag (liksom många i karriären/ekorrhjulet) skulle förgås av att inte driva utvecklingen framåt på jobbet, att inte jobba hårt och vidareutveckla mig själv professionellt…. så till min reflektion; mitt jobb är utmanande, kul, hårt, stressigt, ledsamt, spännande, slitigt på kropp och själ, kan leda till sömnbrist, posttraumatisk stress, värk mm…vid en total frihet så slipper jag detta men det innebär samtidigt att min yrkesmässiga utmaning försvinner liksom lagandan, kamratskapen, spänningen, drivet mm…… min slutsats är att jag drivs nu av att ha ett kapital som gör att jag har möjligheten att göra ingenting kanske inte resten av livet men en period speciellt om konflikter och omorganisationer mm sker. Jag planerar även en längre ledighet med fokus på fysiska utmaningar, familjeliv, resor och odling för att sedan gå tillbaka med förhoppningsvis ny energi till arbetet. Är det där du landat lite tankemässigt även om du kommit längre i en frihetssträvan?

Jag tror inte att jag behöver lämna arbetsmarknaden som en total deklaration på frihet Martin. Jag är inte ens säker på att jag behöver göra mig helt ekonomiskt oberoende, i den situation jag är i idag när jag inte jobbar. Det beror på att jag tror att den här typen av luckor i arbetslivet, som jag och min sambo tar, fungerar bra. Med det sagt så är faktiskt inte säker på att motsatsen gäller heller, det vill säga att jobbet egentligen tillför så speciell mycket, mer än pengar, från mitt perspektiv. Jag sitter i samma läge som du, jag har ett arbete som är jobbigt och sliter, men jag kan tyvärr inte säga att jobbet gett så mycket de senaste åren heller. Ska jag vara riktigt ärlig så är det nog mest mitt ego som fått lite rum i stökiga situationer, någon faktisk riktig och viktig vinst i övrigt är jag osäker på om jag fått. Det är dock bara på senare tid det varit sant, det har funnits perioder då det gått att hitta andra vinster med att jobba.

 

 

Jag vet inte om jag kan hjälpa dig så mycket med mina reflektioner, men det måste finnas någon form av balans i livet, som gör att du kan jobba, få vinster med det, utan att det sker på bekostnad av allt annat. Om det inte går så kan lediga år definitivt hjälpa till på flera vis. Fundera också på om du får något av din arbetssituation eller om det bara är egot som glänser, som varit fallet för mig ibland.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna