Sons of Anarchy – Nära mitt livs tema?

6
1024

Jag har sedan några veckor tittat på Sons of Anarchy och är just nu en bit in i säsong två. För dig som helt missat vad Sons of Anarchy är, så är det en succéserie på Netflix om ett MC-gäng i USA. Serien är väldigt välgjord och mångfalt prisbelönt, men för mig finns det något mer än skådespelare, bilder och berättelser i det jag ser. MC-kulturen, och mycket av det som följer med den, ligger nära mig på ett sätt som är svårt att förklara. Inställningen till sociala normer, utanförskapet, synen på samhällets auktoriteter, frihetskänslan,  tatueringar och starkt intresse för bilar, motorcyklar och motorer är något som jag delar med MC-kulturen. Det har alltid funnits där, men under vissa perioder då det funnits andra sociala faktorer som påverkat mig starkt, så har det varit mindre tydligt.

En tillbakablick
Det här inlägget skrev jag i mars 2015, mitt i vår jakt på frihet. Det är roligt att titta tillbaka på vad jag tänkte och tyckte då, och på hur det faktiskt är idag i maj 2018. I någon mån så har jag följt mitt tema och gjort mig fri, men jag har också förstått och lärt mig en hel massa i relation till det. Det handlar om behov jag har som människa och hur olika situationer och tillstånd påverkar mig.

Som en del i det arbete jag gör med att revidera bloggen och strukturera om den så har jag läst massor av gamla inlägg och det är intressant att se att det finns så många inlägg som berör det som sedan blev vårt val, nämligen att göra sig fri och flytta ut i ett enklare sammanhang. Jag har länkat till några exempel i slutet på inlägget.

MC-livet är inte den enda naturliga hemvisten för mig. Att leva ett aktivt liv, med träning och friluftsliv, är exempelvis också något som jag älskar och gärna återkommer till.  En del människor jag lärt känna har sådan här områden som de naturligt faller tillbaka till och som de känner sig lierade med, medan andra är inte är så tydliga eller lättlästa. Men alla har vi nog något område där grundläggande värderingar och någon sorts grundresonans passar samman och får saker att kännas naturliga och enkla. Tyvärr så tycker jag den insikten alltid får så mycket uppmärksamhet – det är mer vanligt att vi pratar om vad vi ska eller vill bli än att vi fokuserar på vad vi faktiskt redan är.

Om jag ser till mig själv så har jag svårt för auktoriteter; bryter gärna sociala normer medan jag är intresserad av skapandet som kommer ur mekande och ingenjörsskap. Mitt val att prioritera managementarbete i hierarkiska industribolag med bruksmentalitet kan ju därför ifrågasättas rätt rejält. Jag har satt mål utifrån sociala mönster och möjligheter, istället för att välja en karriär som ligger i linje med den jag faktiskt är. Ur det perspektivet så är mina karriärval usla, samtidigt som har jag ofta haft tjänster som passar mig. I någon mening har jag hittat rätt roll i arbetslivet som passar mig, men kanske är platsen sämre vald.

Jag har stött på resonemang kring våra egna inneboende drivkrafter i några engelskspråkiga bloggar, och det kallas då ibland ”life theme” vilket skulle kunna översättas till livstema. Ett tema inom klassisk musik är en sekvens som återkommer och ger stycket sin karaktäristik. Som ingenjör så skulle jag kunna kalla det egenfrekvens, alltså det tillstånd en kropp med inneboende energi intar när den inte utsätts för någon påverkan. Oavsett vad vi kallar det så är det så att vi som individer har olika grundläggande behov, värderingar och synsätt som är djupt rotade i den person vi är, och som olika aktiva livsval kan harmonisera mer eller mindre väl med.

Ett livstema är inte samma sak som ambition eller ett uttalat mål. Inte heller är det meningen med livet i form av ett livsuppdrag eller mission. Det är grundläggande återkommande beteenden och synsätt, ofta i kombination, som vi inte alltid är medvetna om, som gör oss till något vi faktiskt är.  Det är jobbigt att arbeta mot sitt livstema, men enkelt att jobba med. Jag har identifierat komplexa tankemönster och områden hos mig själv som är någon sorts livstema, men det lilla jag hittat på nätet verkar förorda att man ska försöka identifiera mer grundläggande mekanismer, kring exempelvis beslutsfattande, för att öka sin självinsikt ytterligare. I mitt fall skulle väl det i så fall kunna innebära att jag egentligen inte har min hemvist i MC-kulturen utan i något mer fundamentalt som de representerar. Kanske är det frihet?

 

 

Att sträva efter ekonomisk frihet ligger nära mina livsteman, men jag tror också att jag måste lägga mer tid och kraft på att utveckla och förstå vilka teman jag faktiskt har, om jag ska kunna, vilja och våga ta klivet ut i det okända om några år. Jag märker när jag pratar med andra att de inte ser möjligheten att sluta sitt jobb och skapa sitt eget liv som en möjlighet, utan som ett stressmoment. Att själv ta ansvar helt för sitt liv är inget som lockar, för de som helt enkelt inte ser något alternativ till de liv de lever. Så är det till viss del även för mig, men jag har en önskan om att få styra mitt eget liv. De alternativ till arbete på bruket – alltså mitt nuvarande jobb – som jag ser framför mig idag är helt kopplade till mina livsteman, låt vara i en bred och komplexa betydelse.

För mig finns det alltså en stark koppling mellan viljan och förmågan att skapa mig ett liv själv och förståelsen för vilka grundläggande livsteman jag har. I den insikten finns också en insikt i att om jag inte gör stora insatser för att förstå och utveckla mina livsteman redan nu, så är sannolikheten att jag slutar jobba när jag är ekonomiskt fri väldigt liten. Det är mina livsteman som kan göra skillnaden mellan att som ekonomiskt fri sluta att arbeta och ha möjligheten till mitt eget liv, eller bara trilla ut i arbetslöshet.

Har du kommit till insikt om ditt livstema?

Lite historiska inlägg som ger en bild av mitt tema – som sedan blev grunden för vårt fria liv

Bo i Detroit eller svenska motsvarigheten

Hashfrittata – Living off the grid

6 KOMMENTARER

  1. Mycket tänkvärt Onkel Tom!

    Igenkänning inom temat att själv styra och ta ansvar för sitt liv, men jag tror insikten utvecklas successivt, aldrig blir riktigt "klar" och därmed behöver jag se till att förhålla mig till den hela tiden. Kanske är "arbetet" med själva temat viktigare än insikten, fast de vore skönt att kunna uttrycka enkelt.

    Kul med SOA, såg de 6 första säsongerna. Riktigt bra i början. MC-intresset har jag också, dock av helt annan art än det som återspeglas i serien 🙂

  2. ”Men alla har vi nog något område där grundläggande värderingar och någon sorts grundresonans passar samman och får saker att kännas naturliga och enkla. Tyvärr så tycker jag den insikten alltid får så mycket uppmärksamhet – det är mer vanligt att vi pratar om vad vi ska eller vill bli än att vi fokuserar på vad vi faktiskt redan är.”

    Vi är rastlösa, vill något annat än det vi har eller är. Vi konsumerar oss själva. Det känns som att det är det vi lär oss under uppväxten.

    • Jag tror du har helt rätt. Vi är skolade att jaga nästa grej, snarare än vårda och utveckla det vi har. Till viss del är det inlärt beteende, men det verkar vara väldigt naturligt hos oss så att tänka annorlunda är inte lätt.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna