#Pipup18 – Hemliga preppers delar med sig av och söker ny kunskap

8
116

För några veckor sedan blev jag tillfrågad om jag ville vara med på ett preppermeetup som skulle gå av stapeln i Västsverige. Frågan gällde deltagande såväl som ”deltagare” och ”föredragare”. Jag behövde inte fundera länge innan jag tackade jag till möjligheten att vara både och.

Jag brukar säga att jag inte är en prepper, eftersom jag inte ser mig som en prepper, men jag kan inte bortse från att många av de ”hardcore” fans – till det jag skriver och gör – som kommit till på senare tid själva kallar sig just preppers. Och jag har allt mer insett att vi har många beröringspunkter. Inte minst i vår strävan efter oberoende. Ta bara det här mötet som ett exempel, där man bjudit in en föreläsare som pratade om permakultur som är ett område där vi hämtar mycket inspiration ifrån.

Vilka som var på #Pipup18 är ”hemligt” – det är upp till var och en att avslöja att man är på ett preppermöte – likaså är vi ombedda att inte nämna platsen. Det var något som jag funderade på och reflekterade över innan jag åkte. Var det en del i grejen, en barnslig önskan om hemliga möten, eller var motivet att man ville hålla det här i en liten krets. Var det egentligen inget brett möte utan en kompisträff man gett lite större kostym?

Som en del i att lära känna deltagarna på mötet fick vi börja med att intervjua varandra och eftersom jag reflekterat kring just hemlighetsmakeriet så valde jag att fråga mina nya vänner om det såg sig som preppers – och vad det konkret mynnade ut i så fall – och om de var öppna med sin prepping.

 

 

Svaren förvånade lite. Personer med elverk, kubikmeter med vatten i tankar, och utrustning för överlevnad i de mest avancerade krislägen såg sig själva som preppers, men använde inte begreppet, åtminstone inte allmänt. Man formulerade sig snarare i termer av förberedd och krismedveten. Motivet var bland annat att begreppet ”prepper” hade dålig klang och förknippades med amerikanska högerextremister och allmänna knäppgökar. Eftersom jag själv är färgad av den bilden har jag förståelse för det, men kan ändå inte låta bli att reflektera lite. Jag är nämligen lite fascinerad över hur laddat det verkar vara att vara det minsta annorlunda. Ta exempelvis Onkel Toms stuga där många inte alls vill förknippas med budskapet även om man läser, tänker och gör som jag. Åtminstone är det min tolkning på flera svar jag fått då jag försökt få er att göra tummen upp eller kanske dela något inlägg ni gillar på sociala medier. ”Om jag gillar det här på Facebook är jag inte anonym” är en relativt vanlig kommentar. Många vill stå utanför så kontroversiella sammanhang som växthusodling och pastapris på Lidl. Och igår träffade jag de som inte gärna ville ståta med att de köpt ett elverk utifall stormen Gudruns vansinnigare syster skulle drabba oss, eller som inte ville skylta med att de lyssnade på en permakulturföreläsning.

Det känns inte speciellt laddad om ni frågar mig.

Hur som står behovet av att hålla sig borta från det som avviker i skarp kontrast till många människors vilja att lyssna till nya idéer och tankar. Jag har varit ute och pratat för två väldigt olika grupper i samhället – ni ser inledningen på en föreläsning i videon nedan – nu under året och förvånas över hur stort intresset är då det gäller att tänka lite annorlunda kring ekorrhjul och önskan om att ta kontrollen över sitt eget liv. Det bestående intrycket är att många är mer intresserade av tankar och idéer kring livet och samhället än vad som går att föreställa sig. Om det så gäller hur samhället ska klara en kris eller om det gäller strategier för ens egna vardagliga liv spelar inte så stor roll, öppenheten och nyfikenheten finns där. Kanske är det för att vårt samhälles brister idag är så tydliga, på flera plan.

Vad tycker och tänker ni?

Permakultur! Framtiden i din trädgård.
Föreläsningen i permakultur hölls av Ylva Arvidsson på Borrabo. Föreläsningen var fantastiskt intressant och inte minst vackert illustrerad med material ur boken Permakultur! Framtiden i din trädgård som jag tycker är värd ett span för alla som är intresserade av odling i mindre skala.

8 KOMMENTARER

  1. Jag tänker att vi lantisar är lite preppers med automatik. Jag vet att vi inte är många alls som bor här längst ute på elledningen,där det absolut inte kommer lagas först vid ett stort avbrott, så ett elverk har vi, inte det värsta, men tillräckligt för att driva kyl och frys (och för den delen routern).

    Driva kyl och frys är viktigt, för återigen, bor man flera mil från närmaste affär så är de oftast rejält fyllda. Och vi har ingen större lust att slänga flera hundra kg kött…
    Men vi kallar oss inte preppers, kanske just för att jag då tänker på den amerikanska versionen.
    Men vi klarar oss lätt länge om vi skulle behöva.

    Sen tänker jag att det troligaste är kanske inte att ryssen anfaller och hela samhället kollapsar, utan snarare en storm som slår ut det vi annars tar för givet.
    Och i det scenariet skulle vi klara oss flera veckor, varmt i huset eftersom vi kan elda med ved, laga mat på vedspis eller gasolplatta, och årsförbrukning potatis i matkällaren och lika kött i frysen, ta upp vatten från havet så vi kan spola i toaletter med hink, pumpa upp vatten för att dricka i gammal pump (kanske väljer att koka vattnet), levande ljus och oljelampor, osv osv

    Men vi kallar oss inte preppers utan förberedda.

    • Hej Ekonomitankar och tack för intressant kommentar. Begreppet Preppers har trots allt bitit sig fast lite i Sverige trots dålig klang. Vi pratade om just om det på träffen faktiskt, att många är mer preppare än de reflekterar över, lite beroende på bakgrund och sammanhang precis som du är inne på.

  2. Inte är vi preppers här ute i spenaten, utan bara livsdugliga organismer.

    Vi kan bygga vårt hus, odla vår mat, skaffa oss värme, träffa en partner och föröka oss, på naturlig väg.

    Vi har bara självbevarelsedrift nog för att inte bli utsorterade av Darwin.

    • Hej Kalle56,

      Både ja och nej kan jag tycka. Precis som vi varit inne på så lever nog många på landsbygden ett annat liv med andra förtecken som gör att man är lite mer beredd än andra. Samtidigt tror jag det finns lite att lära av klassiska preppers. Det gäller saker som första förband, säkra tillräckligt med nödvändiga mediciner, träna på HLR och sådana saker. Där tror jag vi kan bli lite bättre de flesta av oss.

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna