Aftonbladet har i sin serie om vårt klimat publicerat en mycket läsvärd artikel med den retoriska rubriken ”Vår civilisation är kanske redan död”. En stor del av innehållet bygger på författaren Therese Uddenfeldts arbete och bok “Gratislunchen” (annonslänk) som fokuserar på vår civilisations oljeberoende och vad som kan tänkas hända när oljan tar slut. Hela fenomenet brukar sammanfattas med begreppet peak oil.

 

 

Det finns snudd på oändligt mycket skrivet om peak oil och ännu mer finns det att läsa om hur illa vår värld mår. Det finns också nästan lika mycket skrivet om att allt det här med miljöpåverkan är “hittepå” och allmänt trams. För mig är det obegripligt. Inte så att jag anser att påståenden om framtiden och klimat inte ska ifrågasättas, jag inser också hur löjlig hela peak oil diskussionen är, och har varit, när man hitintills inte fått rätt i mycket. Människans uppfinningsrikedom som gjort att vi kan nå oljereservoarer på ett sätt som ingen kunnat förutspå, och en global finansmarknad som simmat i pengar som gjort att mer eller mindre vansinniga projekt kunnat genomföras, har gjort att de som trodde peak oil skulle ske 2008 har burit dumstrut länge nu. Men det ändrar inget i sak om ni frågar mig, och det är den viktiga poängen artikeln faktiskt lyckas lyfta fram. Vi lever inte ett hållbart samhälle och nerförsbacken är rätt brant! Det handlar inte om oljan enbart. Det är vår metodiska våldtäkt på jorden som är problemet där oljan är den främsta möjliggöraren, som är problemet. Och det är inget Teslas elektriska fordon löser.

– På 40 år har hälften av de vilda djuren försvunnit. Betyder det att resten av de vilda djuren kommer att försvinna under resten av min livstid? Då är det ju något allvarligt fel med vårt samhälle – och hur skulle en ny energikälla som tillåter fortsatt rovdrift förbättra det? Många har låst in sig i tänkandet om optimism, om hopp, och den ständiga tron på ny teknik. Man vill inte inse att den här civilisation kanske redan är död.
– Från artikeln

Nu börjar vi närma oss det så är mitt huvudspan här idag. För när Therese får frågan om hon inte är rädd för att vara alarmistisk och för negativ i sin syn så får vi ett väldigt intressant svar:

– Jo, jag kommer kanske framstå som väldigt löjlig i framtiden! Men – jag har inget jobb att förlora. Jag har inget politiskt parti, jag behöver inte ha några followers. Jag tror att hela det här klimatgänget gjorde en kalkyl. När de sa att allt går åt skogen så lyssnade ingen. Men när de sa att det finns hopp, så började folk lyssna. På sätt och vis var det rationellt och pragmatiskt, men vad de gör är att de inger falska förhoppningar och det tror jag de vet att de gör. Det gröna tekniktåget utmålas som en lösning, men det är det nog inte – jag är ledsen.
– Min fetning

I grunden så påstår artikeln att den breda massan inte lyssnar på ett enkelt budskap – en parallell till Trumps anhängares faktaresistans görs – som lyder: vi kan inte konsumera som vi gör och vi kan inte sträva efter tillväxt som vi gör, utan att naturen tar skada. Och skadorna vi gör är så omfattande att vårt samhälle är dödsdömt.

 

 

Jag måste säga att jag inte är så förvånad. Jag har dragit ned på min konsumtion frivilligt, och argumenterat för att det kan ge personliga vinster på kort och lång sikt, under flera år. Det är knappast en insikt jag är ensam om. Tvärtom finns massor av material som underbygger påståendet samtidigt som det finns intressanta och vackra människor som missionerar som jag, fast bättre. Men budskapet är extremt ointressant för den absoluta majoriteten och det är rimligt att tro att om det inte går att övertyga människor om att minska sin konsumtion för egen privat vinnings skull, så lär det inte gå för att spara så kallad “jungfrulig sand” på Östersjöns botten eller däggdjur i Sydamerika.

Utifrån det tro jag att konsumismen och önskan om att leva ett allt mer extravagant liv är så normgivande i dagens samhälle att det inte går att ställa sig mot den. Det går inte att säga att vi ska åka mindre, köpa mindre och leva ett liv som kräver mindre av jordens resurser. Det är som att skrika åt vinden att den ska blåsa på annat sätt.

Ibland så möts budskapet om att det finns vinster med att konsumera mindre av en stöddig idiotattityd från lågbegåvade moderatyngel. Det är en grupp som definierar sig genom sina pengar och prylar. Ungefär lika ofta möter man en bitter socialist som anser att man personligt är missgynnad i konsumtionens tidevarv och att någon annan ska konsumera mindre, så att man själv kan konsumera mer. Att påstå att vi kanske borde göra saker utifrån de förutsättningar som ges, i harmoni med sig själv och naturen, är kvalificerat borgarskitsnack. Båda representerar – fast i lite extrem form – tankar som finns hos nästan alla idag. Vi är vad vi konsumerar och vi har en oomtvistlig rätt att konsumera.

Men värst att träffa är nästan alla andra, den stora majoriteten som tittar på mig när jag säger något, som om jag sagt något trivialt som man nog artigt bör bemöta – som ett barn som säger att man måste tänka på uteliggardjuren  – med en blick och eftertänksam kommentar som säger “att jovisst är det sant det jag säger, vi stressar så”. Men det finns så mycket roligt att varva sjukskrivningarna för utbrändhet med, så som en härlig Thailandsresa. Det är många som säger så, men lika många har också svårt att relatera till det jag säger, de blir obekväma, nästan som om jag sagt något olämpligt. Det generande leendet, överslätande skämtet och sättet att gå vidare när man förstår att jag lever bra på ett annat sätt är vanligt. Det finns fler sätt att reagera, men delar alla samma fundamentala grundsyn, nämligen att konsumtion är något viktigt, naturligt och nödvändigt för oss alla. Att konsumera är som att andas.

 

 

Det gör att det inte går att nå fram. Att ifrågasätta konsumtion och vårt högt uppskruvade tempo i ett samhälle där jobb och konsumtion är normen och meningen är meningslöst. Jag tror det skulle gå att få högre allmän acceptans för att inskränka kvinnors rösträtt (nej, kanske inte men det blir en bra poäng i att säga så). Det här vet alla som försökt och det är det Therese nu insett. Vi kommer inte kunna ta oss ur det här samhället på egen hand (kanske är det ett sorts gigantiskt exempel på fångarnas dilemma vi ser). Det går inte att påverkar vår syn på konsumtion i den omfattning som behövs, på den tid som finns till hands.

Så idag står hoppet till att vi ska hitta sätt att flyga miljövänligare, åka bil med batteri och köpa eko mat. Det är konsumtionen som ska rädda planeten, det är bara det att utifrån artikeln i Aftonbladet ser det inte ut som en vinnande strategi. Och då är ju frågan …

Läs mer

Yxan slår motorsågen – Läran om huro träd ska fällas

Kollaps – Livet vid civilisationens slut

20 KOMMENTARER

  1. Vi måste vara köpstarka så att inte hjulen stannar, för om de gör det kommer vi att vara skyldiga till att ekonomin blir sämre i Sverige och i tredje i världen. Människor i exempelvis Etiopien kommer inte att behöva arbeta 60-70 timmar i veckan på någon skitig fabrik, inte få ta kisspauser eller sällan få se sina barn för urusla löner.Tur att vi konsumerar så att de kan få fantastiska liv.
    Måste man nödvändigtvis ha tillväxt för att leva i välstånd? Det behövs radikala förändringar men tror knappast att politiker och beslutsfattare vare sig har kunskap eller mod att göra dem.

    • Helt rätt. Jag tror inte det finns någon politiker idag som kan lösa det här rakt av, som jag är inne på i inlägget. Det är politiskt självmord att gå emot den föreställningsvärld vi har idag.

  2. Det som ofta saknas i diskussioner ang. konsumtionshets är det faktum att det finns alldeles för många människor på jorden. Det påpekade i.o.f. Malthus redan 1798. Det bästa skulle enl. mig vara en global. 1 eller 2 barns policy i kombination med teknikutveckling för mindre miljöpåverkan. Detta kanske känns mycket provocerande för en fyrabarnsfar?

    (Jag är mycket medveten om att födelsetalen per kvinna är inne i en fallande trend, men jag skulle gärna se att vi kom under 2,1 snarast, gärna en bra bit under).

    https://en.wikipedia.org/wiki/Malthusianism

    http://overpopulation.org/

    https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_sovereign_states_and_dependencies_by_total_fertility_rate

    • Visst är åsikten provocerande – inte heller är frågeställningen alldeles trivial – men högst relevant. Många gillar det liv vi lever och anser det vara en sorts mall för ett hållbarare samhälle, men det är ju bara sant i isolation, alltså sett enbart till vår familj.

      Ska vi problematisera frågan lite så är ett problem att överpopulationsfolket har svåra trovärdighetsproblem, precis som peak oil. Att spå om domedagen men aldrig ha rätt – lite som de som pratar om husbubblan i Sverige gör – blir lätt löjligt. Det andra problemet är att frågeställningen är global och att den hänger samman med vår konsumism. Redan idag används jord som går att odla mat på för att odla energigrödor som används för transporter i västvärlden.

      Men i grunden är det så att minskad befolkning minskar takten i ekonomin och belastningen på naturen.

  3. “Vi lever inte ett hållbart samhälle och nerförsbacken är rätt brant!”

    Sant.
    Och jag har, liksom du, gjort stora förändringar i mitt sätt att leva. Ingen uppoffring, medvetet och högst frivilliga val jag gjort. Och om jag lider av det, om det drabbat mig negativt? Inte det minsta! Tvärtom! Högre livskvalitet idag, by far!

    • Hej Helena,

      De flesta som gör medvetna val kring sin livssituation och tar kontroll över den brukar vara nöjda faktiskt.

  4. Har inte besökt din blogg på ett tag och måste säga att jag är imponerad av vad du byggt upp här! Jag kommer definitivt att följa närmare framöver.

    Själv väljer jag att ha hoppet kvar även om jag är pessimistisk. Min slutsats är att det samhälle som finns idag är ett resultat av hur vår hjärna fungerar. Det är så att säga ett naturligt mänskligt beteende det som vi kan se runt om oss. Det är vi andra som är motvalls. Jag tar ansvar för hur jag själv konsumerar och hoppas kunna vara en motvikt till annat genom mitt föredöme.

    Och som du så snyggt ringar in: Vi KAN INTE konsumera oss ur den här situationen. Personer som så välmenande vill ta ansvar och tror att de gör det genom att köpa en ekologisk yogamatta eller påsar gjorda av “förnybar plast”. För i helvete människor – vakna upp! Vill jag skrika men går ut i skogen och mediterar 😀

    Toppen att du sprider detta budskap genom din blogg!

  5. Att kunna frikoppla människans hjärna och ladda ner innehållet i ett chip, ladda upp i en annan virtuell värld utan några som helst begränsningar är nog framtidens lösning. Då kan vi uppleva precis vad vi vill och under vilka former som helst.

    Om 100 år?

      • Ja, The Matrix illustrerar det på ett sätt och ett avsnitt i Black Mirror på ett annat (San Junipero). Genom denna eventuella framtid kan vi vara hur många som helst och uppleva, känna och minnas bara det vi vill.

        • Jag är med. Vi bor i matrisen alltså! Jag var rädd för att man skulle ges en ny kropp och att vi skulle bli allt äldre.

  6. Människans beteende är djupt rotad. Finns många böcker i ämnet. Via min frus Instagram har vi denna sommar sett flera nya pooler byggas med tillhörande patio, marksättning med väl placerade tillbehör som rosa uppblåsbara pelikaner i pooler.

    En vecka senare ser vi samma poolbyggarfamiljer utomlands i något land med färre värma grader än här i Sverige – vid en pool.

    Jag unnar dom allt och vill att man ska bo bra och extravagant. Men kan inte låta bli att känna att det är något som spökar. Vi springer och springer och springer… Vad håller vi på med och vad är det egentligen vi försöker uppnå – egentligen?

    Jag är inte bättre jag. Men min hjärna snurrar alldeles för mycket kring vad i helv**e det är vi i väst håller på med -egentligen.

    • Hej N,

      Poolerna är mitt favoritexempel på hur svårt vi gör det för oss. Hur vi ofta har det nära som vi eftersträvar någon annanstans. Det visar också hur lite tid vi faktiskt har för att göra allt fantastiskt då vi inte kan vara på två ställen samtidigt.

      Jag hade en arbetskamrat för ett par år sedan som la upp bilder på FB över poolbygget, som blev jättefint, Men gladast var han nog över att bygget hann bli klart innan familjen åkte till USA på långsemester.

      Har man sett det här en gång så är det lite av “kejsaren är naken” syndromet.

  7. Reklam.

    En miljardbranch som ljuger för oss från tidig morgon till sen kväll för att lura oss att konsumera mera.

    Jag hade en riktig eyeopener i år, när mina barn fyllde 13. Jag tänkte tillbaka på när jag var 13. Då kom reklamen till Trollhättan där jag växte upp. JCDecaux byggde busskurer åt folket, mot att de fick exponera färgbilder i det allmänna rummet. Fram tills dess hade jag egentligen aldrig sett nån reklam, utom några minuter på det årliga biografbesöket. Något år senare kom TV4 i rutan.

    Idag översköljs barnen av reklam på YouTube, TV, radio, inuti datorspelen, etc. etc.

    Fy faan.

    Reklam är mentalt våld som fördummar och förstör.
    När ska vi sluta met det?

    Sedan 1990-talet när reklamen på bred front drev in över Sverige har folk börjat jobba allt mer och köpa allt mer onödiga grejor….

    Självklart är det svårt att hantera saker som Google och andra reklamdrivna tjänster (t.ex. den här bloggen?) med andra betalformer. Men det är dags att ta upp en diskussion om reklamens bieffekter, kanske som ett slags förorening.

    Vad tror du?

    • Intressant, sedan vi flyttade ut på landet har jag reagerat över hur lite jag blir påverkad. Eftersom jag haft lite mer att stå i än min sambo under våren så har hon ofta åkt och handlat – typ månadshandlingen – så jag lämnar knappast stället ibland. Vi ser också främst SVT. Det är otroligt skönt att inte hela tiden få stimulin som faktiskt fungerar som förorening som du är inne på.

      Själv har jag tidigare valt att ta bort annonserna på bloggen. Haft ett format som varit visuellt enkelt, där senaste inlägget och texten där står i fokus. Det intressanta är att det snarast påverkar trafiken negativt än något annat!

      Ser man reklam som information så kanske de inte ska begränsas. De fyller en funktion. Men vi ska förstå och lära oss att vi inte behöver fylla huvudet med information – mer accepterade former som nyheter inkluderat – hela tiden. Det är svårt, våra huvuden älskar information, men vi är uppfödda i en miljö – jag tänker naturen – där informationsmängden är relativt låg och av en annan sort än reklamens ganska utstuderade form.

  8. Ser du inget positivt alls? Och om nu apokalypsen är nära, vad gör du för att du och din familj ska överleva?

    Är det inte svårt att leva överhuvudtaget om du bara väntar på undergången?
    Att förutsäga framtiden är rejält svårt, då det fortfarande inte har hänt. Att förstöra miljön som vi gör har såklart konsekvenser, och nu börjar vi se det. Förnekar inte klimatforskarna och tycker det är för jävligt att vissa “politiker” skiter fullständigt i det, men att rakt upp och ner bara säg “nu är det över, njut av tiden som finns eller ta livet av er” är sådär..

    Vi har väl klarar kriser först, eller är det just denna gången verkligen över?
    Apokalypsteorierna har varit många över åren. Som du säger, peak oil 2008, likt förbannat 2018 tuffar det på. Y2K, datorerna skulle ju dö? Asteroider borde ha raderat oss flera gånger om.

    Är du med på hur jag tänker?
    Har själv en sjukt negativ inställning till det mesta och lider av katastroftankar, men tror inte att det är slutet denna gång.

    • Jag ser inte så mörkt på framtiden i bemärkelsen att vi förbereder oss för samhällets kollaps, jag är mer tveksam till att vi ska kunna förändra det samhälle och de värderingar som råder här i tid för att göra skillnad. Så med det kommer krisen förr eller senare. Forskarna säger nu att det är tidigare än vi anat, och att effekterna blir ganska så påtagliga.

      Vi bor högt och kan odla vår egen mat 🙂

      Problemet med den här krisen är att den handlar om grunden i vårt samhälle i en global mening. Det är inte samma sak som att lokalt få torka eller sjukdomar. Det här är en kris som handlar om oss, den drabbar oss inte bara. Det är en kultur som går under, det är faktiskt händelser som vi – människor och samhällen – normalt haft svårt att hantera.

      • Tack Onkel, då är jag med på hur du menar. Trodde du, som är logisk och resonabel hade gått all in på någon sorts domedagsprofetia.

        Vi vet aldrig vad som händer, men kanske borde hänsynslöst skövlandet av våra resurser faktisk få ett slut. Och att vi lär oss något annat än att arbeta mer eller mindre enbart för att köpa mer prylar, det är ju inte sunt någonstans.

        Det finns som tur är massor med människor som gör gör det annorlunda, som du. Jag är på väg. En massa positiva saker händer, “till och med” Kina kör hårt på solenergi, miljötänk har gått från att vara något på ytterkanten till mainstream. Något har helt klart hänt sedan jag var liten (80-tal) och försökte sälja “ekologisk” tvål, då skrattade mest alla och tyckte det var sött med barn som hjälpte till. Idag skrattar ingen längre.

        Vi har massor att göra, och det görs mycket. Utöver att det nu går att tjäna pengar på miljövänliga alternativ och att det finns ekonomi i det, vilket är extremt viktigt har vi alla smårörelser med minimalister, små husbyggare, zero waste, FIRE, osv osv.

        Det är alltid något att känna hopp för.

        • Hej Andreas,

          Som du säger så händer det mycket, men det är mycket som inte händer samtidigt. Energibehoven ökar, även om det finns miljövänligare alternativ så har de jämt upp med att möta ökningen, än mer stå för någon omställning. Konsumtionen är skyhög och ökande. Ohälsan, inte minst den psykiska stiger osv. Jag tror inte elcykelpremie eller flygskatt gör saker och ting så mycket bättre faktiskt …

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna