Jag fyller år idag och passar på att ge en reflektion kring min paus

12
522

Idag fyller jag 49 år för första och sista gången. Nästa år blir jag 50 år gammal vilket låter sjukt mycket. Samtidigt känner jag mig inte så gammal, på flera sätt känner jag mig faktiskt yngre idag är jag gjorde för fem år sedan. Då var jag en ganska stressad 44-åring som funderade var livet var på väg. Om livet för evigt skulle vara ett ständigt ekorrhjul i barnlämning, jobbstress, tjänsteresor, kvällsmat och nattning.  Där tid som inte var uppbunden vardagens måsten skulle läggas på att underhålla, renovera och reparera hus, hem och prylar i en kamp om att hålla förfallet stången. I ett fåfängt försök att stoppa tiden.

 

 

Idag är jag inte så gammal. Jag lever i ett äventyr, stora delar tillsammans med min yngsta son Max. En kille som nyss fyllt fem. Jag är en småbarnspappa i ett äventyr. Som utbildar sig och funderar på framtiden. Med intresse och glädje. Sakta sakta sjunker siffrorna på vågen och måttet över axlarna ökar. Inte för att jag tränar och gör mer, utan för att jag lever ett liv som fungerar. Jag tillbringar massor av tid ute. Inte för att jag lagt till något mer i mitt liv efter barnen lagt sig, utan för att jag gör det som ligger närmast tillhands.

Vet ni? Numera känner jag mig ofta som en normal människa. Fast jag kanske är bland de ovanligaste som finns, åtminstone i det här området. Jag känner mig normal för att jag gör det som verkar vettigt, som ligger hyggligt väl i linje med det jag vill göra och som – trots att det är hårt arbete och stressigt ibland – för mig framåt i någon mening.

De senaste fem åren har varit jobbiga. Händelser och tankar har tagit energi. Samtidigt så har jag staplat aktiviteter och sysslor på varandra. Heltidsjobb, bloggande, poddande, extrajobb, familjeliv och ibland även studier har inneburit att jag jobbat mer än jag någonsin gjort. Jag har också prioriterat bort det som jag egentligen tycker är viktigt, så som träning, tid med familjen, min sambo och ett liv utomhus. Det naturligaste, och kanske enklaste, hade varit om jag kunnat kanaliserat mycket av den energi jag har och har haft in i arbetslivet. Tyvärr har den möjligheten varit väldigt avlägsen.

 

 

Det sammanhang jag hittat, som gett mest utdelning i form av arbetsglädje, kontakter med nya människor, utveckling och framtidstro, har varit bloggandet. Att skriva är en fantastisk upplevelse. Att ha någon som läser det man skriver – ibland upp mot tre tusen människor dagligen – är en gåva. Att utveckla en blogg, att hitta nya läsare och att hitta samarbeten som gynnar alla inblandade är intressant och utvecklande. Inom kort har 1 000 000 sidor visats på bloggen. Det finns mer än 6 400 kommentarer bara här. Då är förs idag mycket av diskussionerna trots det i andra forum som Twitter och Facebook.

Podden laddades ned över 50 000 gånger. I skrivande stund så har Youtube visat mer än 54 000 klipp från Onkel Toms kanal. Jag har, via Patreon, haft personer som har betalat för att läsa och lyssna till det jag har att säga. Jag har under de senaste åren varit med i en rad större svenska dagstidningar, #Sparpodden, Sveriges Radio och senast i Aftonbladet. Trots alla siffror så finns det så mycket mer att prata om och initiativ att ta kring bloggandet och vloggandet, så det är inte slut på idéer.

Så här på min födelsedag är jag stolt över det jag åstadkommit. Inte minst är jag stolt över det sätt jag gjort saker och ting på. Jag jobbar med de förutsättningar som ges. Om det är poddande i köket på nätterna eller arbete vid matbordet när barnen lever rövare runt om, så gör jag det jag förutsatt mig. Ibland känns det som att jag jobbar utifrån så tuffa förutsättningar att nästa steg i svårighetsgrad är att börja kommunicera via stentavlor.

Kanske allra mest stolt är jag över de positiva kommentarer jag fått genom åren och i samband med att jag annonserade min paus. När jag tänker på det så är kanske det mest belönande som bloggare trots allt att träffa människor som läst och gillat det man gör. Så de skrivna kommentarerna är guld värda men slår inte det personliga mötet trots allt.

 

 

Ekonomiskt så finns det dock ingen framgång i det jag gör. Efter skatt ger bloggen ett par hundra kronor i månaden i intäkter – då jag har sponsrade inlägg så kan det öka till 1 500 kronor efter skatt.  I relation till arbetsmängden, som rör sig någonstans kring 20 – 30 timmar i veckan om jag tar med all dialog i kommentarsfält och sociala medier, så är naturligtvis detta rent vansinne att hålla på med.

Jag driver sedan en tid ytterligare en blogg kallad Projektledarbloggen.se (ni ser, jag gör bara mer och mer) där jag senast presenterade ett verktyg som hjälper oss att berätta vår historia, eller kanske snarare hur vi vill att vår historia ska vara. Verktyget kallas SOAR och innebär att man i punktform försöker återge sina styrkor, de möjligheter som finns, vilka strävanden och mål man har samt vilket resultat man faktiskt vill se. Metoden har stöd i forskning kring positiv psykologi och strävar efter att hjälpa den som berättar att formulera målbilden i ett sammanhang. Jag går inte in på mer detaljer utan hänvisar till mitt inlägg på Projektledarbloggen.se. Men jag tänkte använda verktyget här då det passar i sammanhanget och så blir det här ett bra exempel för den som vill göra något liknande kring en egen situation i vardagen.

SOAR – Hur jag vill att mitt bloggande ska hänga samman

Styrkor

  • Jag älskar att skriva och uttrycka mig.
  • Jag har visat att jag kan nå en – i sammanhanget – relativt stor publik med mitt skapande.
  • Det finns en väldigt tydlig berättelse här i vårt liv och vår vardag. Hur jag blir fri och hur jag lever som fri.
  • Det finns en stor följarbas inom sociala medier som gör det möjligt att nå många människor.
  • Jag har skaffat mig viss kunskap som gör att jag kan nyttja mer än skrift för att nå ut (tänk podd och vlogg).

Möjligheter

Jag har svårt att idag formulera något bra och viktigt här, något jag tror på. Jag skulle vilja säga att “bloggen har möjligheten att bli plattformen för mitt kommande professionella liv, ett liv där jag inspirerar och glädjer människor i form av ett yrke”. Jag använder “yrke” som begrepp eftersom jag ser framför mig att det i stort rör sig om ett heltidsjobb. Att lägga mycket mindre andel tid, säg några timmar i veckan är inte intressant.

Här är trots allt några ljuspunkter.

  • Självhushåll och oberoende ligger i tiden.
  • Det saknas svenska vloggare på Youtube som har genomslag inom områden som självhushåll och enklare liv.

Mina mål – Mina strävanden

  • Jag vill berätta och skriva på heltid.
  • Jag vill färdigställa åtminstone en bok och få den publicerad.
  • Jag vill kunna fånga vår vardag här ner och förmedla den till er på bästa sätt.
  • Jag vill inspirera andra till att ta nya vägar i livet. Att prova nytt och att våga tänka annorlunda.
  • Jag vill att bloggandet och vloggandet ska kunna bidra ekonomiskt i vår vardag. Jag har på en direkt fråga sagt att det bör röra sig om cirka 5 000 kronor efter skatt.

Resultat

  • Jag når fler människor med det jag berättar varje månad.
  • Bloggandet – och varianter på det – blir mitt nya sammanhang där jag har mina åtaganden och utmaningar i form av exempelvis föredrag och deadlines.
  • Det ekonomiska bidraget bloggandet ger gör att jag kan prioritera ned exempelvis studier eller fokus på att hitta framtida jobb.
  • Jag hittar minst en annonsör som bidrar löpande i form av finansiering till bloggen vilket gör det möjligt att finansiera viss infrastruktur som skulle förenkla vardagen: inköp av stativ, kamera med skärm, någon mer mikrofon, redigeringsprogramvara …

 

 

Som ni ser så får jag inte min önskade verklighet kring mitt skapande att hänga samman. Jag ser inte riktigt hur jag ska hitta några reella möjligheter längre. Dessutom ser jag inte att mina strävanden leder till de resultat jag önskar. Det här är ingen direkt ny insikt. Att jag provat poddande och numera vloggande har sina skäl.

Som ni också ser så handlar det inte bara om pengar eller följarantal som några varit inne på. Det finns massor av saker som jag kan göra mer men jag letar inte efter sådana punkter, jag måste göra något annorlunda eller smartare om detta ska börja röra sig i rätt riktning. Där har jag inga idéer faktiskt.

Det finns en sak som du kan hjälpa till med på min födelsedag. Många av mina Youtubeklipp har betydligt fler visningar än det är prenumeranter på sidan. Att det är så vid många tillfällen pekar på att det finns relativt många läsare och följare av det jag gör som inte prenumererar på Youtube. Det finns dessutom en stor grupp människor som ser klippen på Facebook. För mig är det en stor nackdel att jag inte kan få er att tydliggöra ert intresse av materialet på Youtube, av flera skäl. Du kan idag hjälpa mig genom att prenumerera. Det kostar dig inget samtidigt som det är viktigt. Den typen av material jag gör kräver i princip att du som tar del av det jag gör stödjer mig genom att prenumerera, följa och ge tummen upp.

Och du! Så tycker jag du ska göra en SOAR på någon viktig aspekt i ditt liv och se om den hänger samman. Ta jobbet exempelvis! Jag lovar, det är intressant!

Grattis på min födelsedag 🙂

12 KOMMENTARER

  1. Stort grattis på födelsedagen! Så du är också 69:a? Bra årgång där!
    Tänkte på Jonna Jinton när du skrev om andra som bloggar framgångsrikt om enklare liv. Du får göra som hon – filma dig själv när du skrider fram i morgondimman i nattsärken. Kanske börja med kulning? 😉
    I alla fall så har du fått en ny youtubeprenumerant pá födelsedagen. PS. Inlägget om levnadskostnader i Portugal med prisjämförelser är nu på prispallen över mest lästa på min blogg. En del blev upprörda förstås och hävdade att det är jättebilligt att äta på restaurang här och om man äter lunch sent behöver man bara äta en gång om dagen och dylikt svammel som inte hör dit alls. Suck.
    Men som sagt: Grattis!

    • Tack Åsa, jag håller nog 69;orna som något av det bästa som gjordes under 1900-talet. 🙂

      Jonna har ju en helt annan förmåga och repertoar än jag men hon lägger ner 8 timmar på sina inlägg vissa dagar. Det ger naturligtvis resultat.

      Själv ser jag inte riktigt potentialen i att jag lufsar runt i trasiga kalsonger och för kort t-shirt i morgondimman, men eftersom du lyfter fram det så ska jag ta till mig det, det är viktigt att ha ett öppet sinne. 🙂

  2. Grattis på födelsedagen! Du har verkligen en gåva i att uttrycka dig, alltid intressant. Själv är jag i ekorrhjulet, men har en 5 års plan att komma ur det. I höst byter vi från hus till lägenhet för att slippa all dåligt samvete och jobb. Det är inspirerande att få nya insikter och tänka om vad man egentligen vill. Jag följer nu på youtube 😀

  3. Jag uppskattar verkligen de nya insikterna som jag får genom att läsa dina inlägg och ta del av dina videos. Grattis på födelsedagen!

Vi värdesätter diskussion - Kommentera gärna