Onkel Toms stuga

Rikast är den vars nöjen kostar minst

Meny Stäng

Att jobba för att ha något att göra

Första delen av dagens inlägg skrev jag i juli 2014. Nu är det första april 2018 och jag har snyggat till lite och fyllt på det ursprungliga inlägget, så här 3,5 år senare. När jag skrev första delen jobbade jag och hade precis börjat fundera på att göra mig fri från arbetslivet. Idag är jag fri och lever helt annorlunda. Jag har varit hemma sedan midsommarafton 2017 och är med raska steg på väg mot ettårsjubileum som fri. Ett år som gett nya insikter, genom distansen och studier, samtidigt som jag kanske rent allmänt blivit lite klokare sedan 2014.

Vi börjar med ursprungsinlägget och så fyller jag på med dagens material efter det!

Jag träffar ibland en tjej på mitt jobb som nästan alltid skjuter in en kommenterar om hur stressigt hon har det. Jag undrar ofta varför.

– Idag åt jag lunchen på cykelsadeln. 5 minuter. Max! säger hon och ler som om hon söker kontakt. Men jag vet inte riktigt vad jag ska svara så det blir inte mycket dialog.

På senare tid har jag börjat undra om hon inte pratar lika mycket, eller mer, till sig själv än hon pratar till mig så jag behöver kanske inte svara. Kanske börjar hon ser sin situation som ohållbar, kanske pratar hon om sina skruvade situationern som terapi.

Men ibland försöker jag gå henne tillmötes, jag kläcker ur mig något i stil med: ”oj,  ja vi har också mycket nu” eller ”gud vad jobbigt” som svar. Och en gång mötte jag henne verkligen i hennes frustration och tittade henne i ögonen och svarade:

– Ja, fy fan. Jag ska gå i pension vid 55!

Lite oväntat så reagerade den här stressade och pressade tjejen ganska starkt!

– Nej, herregud! Nej det skulle jag aldrig kunna göra!

Jag är inte den som ska döma här, jag har haft samma inställning till jobb och arbetsliv, men jag har börjat tänka i lite andra banor. Jag kan se att det finns faror med min arbetskamrats inställning som jag kanske inte såg förut.

  • Att hårt fläta samman livet och jobbet är principiellt tveksamt. Inget jobb inget liv är en sanning som inte gynnar den som lever enligt den.
  • Att vi gör oss beroende av att jobbet och chefen sätter vår agenda för dagen och livet är att ge bort en del av det vuxna livet.

Kanske är båda punkterna ovan samma sak, eller två sidor av samma mynt, tycker du, men låt mig då förklara lite mer hur jag tänker.

 

 

Den första punkten handlar för mig mycket om socialt sammanhang. Den allmänna sanningen är att du utan jobb lätt blir isolerad; tappar din försörjning och du tappar de viktiga rutinerna och sammanhangen som behövs, inte minst för vår psykiska hälsa.

Den andra punkten handlar om att självständigt, i harmoni med egna värderingar, styra sin tid så att dagen får innehåll och mening. Det är vårt privilegium som vuxna att få bestämma över vårt eget liv, tyvärr är det svårt och många ger allt för lätt bort den friheten. Att bero på att någon inom ett företag ska ge innehåll och tidplan för dagen är en stor begränsning, och – kan jag tycka – ett väldigt tveksamt sätt att lägga upp sitt liv på.

Jag börjar allt mer tänka att även om jag jobbar till jag dör vid 100 års ålder så finns det en poäng i att inte låta jobbet ta över hela livet, att inte skapa ett beroende, utan se till att det finns ett socialt sammanhang utanför arbetsplatsen och en agenda som kan fylla min tid när det inte finns något jobb att gå till.

Att skapa sociala kontakter utanför arbetslivet, att underhålla och utveckla förmågan till egna initiativ och att ha en uppsättning goda hobbies eller bisysslor är alla förmågor som tar tid att skapa. Några klocka människor tycker att vi ska se det som en kontinuerliga utbildning att hela tiden sträva efter ett liv som innebär att arbetet står för en så liten del av den bas som vi som människor behöver för ett gott liv, att vi när som helst i våra liv klarar oss utan jobbet. Inte för att vi nödvändigtvis måste sluta jobba, utan för att vi ska minska vårt beroende av arbetsplatsen.

Egentligen handlar detta om att vi som människor måste ta ansvar för vårt liv och inte låta jobbet lösa alla våra behov. Det innebär en alldeles för stor risk den dag våra jobb inte finns längre. Kanske ännu värre är att beroendet lätt skapar en spiral som för tjejen i inledningen. Att vi inte klarar av att ens tänka oss ett liv utan ett arbete som sakta nöter ned oss.

Vad tänker du utbilda dig i under hösten för att bredda din förmåga utanför jobbet?

Är du beroende av jobbet för att få mening i din dag?

Så tyckte jag och tänkte jag 2014. Nu har det runnit rätt mycket vatten under någon bro och jag har fått möjligheten att vara från jobbet under en längre period samtidigt som jag läst ledarskap och inte minst psykologi kopplat till arbetsplatsen i mina universitetsstudier.  Och ska jag vara helt ärlig så finns det en hel del att ifrågasätta i det ursprungliga inlägget, nu när jag har lite andra glasögon och en helt annan distans till arbetslivet än tidigare.

Den första invändningen jag har mot mig själv är sättet jag delar upp tid i arbete och fritid. Att jag så hårt skiljer de två åt beror på att arbetslivet gett mig så lite under senare år. Det är ett problem i sig som inte enkelt går att lösa genom att försöka leva ett bättre liv på fritiden. Skälet är enkelt: det finns inte tid eller ork till det om man har ett krävande jobb! Idag skulle jag alltså påstå att ett arbetsliv som är i balans och harmoni med oss som vi är, är det vi bör eftersträva. Går inte det, vilket det inte gör för de flesta, så skulle jag rekommendera sabbatsår för avbrott och försök med andra arbetsformer – så som egenföretagare – som en del i att hitta en balans.

Ekorrhjulet har också en plats och roll att spela här. Dels driver ekorrhjulet oss att jobba och tjäna pengar, när vi förändrar livet som vi gjort – en frihet som bottnar i att vi kan leva bra på så mycket mindre än tidigare – så sjunker behovet av pengar dramatiskt, och andra jobb – lågavlönade men kanske intressantare/mer givande/mindre krävande jobb i andra sammanhang – blir reella alternativ.

Det är också en stor och viktig skillnad mellan att arbeta hårt och att vara i ekorrhjulet, som jag tror är viktig att se och förstå. Det gör att hårt arbete som kanske kräver hårt fokus och andra uppoffringar faktiskt har sin plats i livet. Men då är det något som för oss framåt. Det är kanske utbildningen vi går, företaget vi startar eller sparandet till vår ekonomiska grundplåt vi gör som är mödan värd. Det finns inget självklart värde i att diversifiera sig om det man gör är viktigt och belönande. I stället finns det ett värde i att ställa frågan: varför måste jag göra mer i livet än det jag redan gör?

 

 

Jag inser att ni kanske känner att jag seglar iväg lite från det ursprungliga inlägget. Råden där är ju inte riktigt i konflikt med det jag säger nu. Det jag sa 2014 lät klokt då och inget har ändrats i sak. Att odla sitt oberoende och egna förmåga är alltid relevant. Men det är just själva tron om att arbetslivet ska fylla en funktion i våra liv, annars är vi rätt körda oavsett vad vi gör, som är den avgörande skillnaden.

Jag har själv haft perioder som tjejen jag pratade om. Perioder där jag inte hunnit gå på toa på hela dagen, slängt i mig maten från en matlåda och tillbringat hela dagen i lokaler utan fönster. Samtidig drev stressen och de ständiga mötena bort min avtalade flextid till något avlägset mörkt rum och åsikten vissa på ledande befattning hade, nämligen att jag med fyra barn i skolåldern skulle ha tre veckors sommarsemester, innebar knappast att jag tänkte att jag och mitt arbetsliv skulle samexistera lite så där småmysigt trevligt och bra.

Det jag insett är att mitt arbetsliv aldrig kommer bli prefekt och att min önskan om att stå i hetluften och vara med där det händer kommer bidra till att mitt arbetsliv troligtvis alltid kommer vara stökigt, om jag återgår till den typ av tjänst jag tidigare haft. Men jag har också lärt mig att det finns belöningssystem som ska ge något tillbaka om jag gör det jag vill och är bra på. Jag har förstått att det är där jag och min nuvarande arbetsgivare helt tappat varandra. Det är utifrån det perspektiv jag gav råd 2014.

Så jag vill vara mer nyanserad idag. Jag tror det bästa sättet att närma sig livet är att göra några få saker som i sig är väldigt belönande. Jag tror att en av våra viktigaste uppgifter är just att förstå vad som är viktigt för oss och att hela tiden sträva efter ett liv där vi har rätt ”kvalité” i det vi gör. Det handlar om att sätta vår egna agenda, vilket var ett av de ursprungliga råden, men kanske realiserat på ett lite annat vis. Jag har nog en mer inkluderande syn på arbete och dess roll nu jämfört mot tidigare.

Vad tänker ni?

Läsa mer

Om synen på tid och etikettering av aktiviteter – Hur det påverkar oss

Titta mer